Kvinnor och politik i Norden

(1)

Kvinnor och politik i Norden

Här följer fyra översikter över ämnet kvin- nor och politik. Tillsammans visar de att kvinnoforskningen inom detta område är mycket vital, trots att den är så ung. Helga Maria Hernes inleder med en personlig bild av den statsvetenskapliga kvinnoforsk- ningen. Anette Borchorst och Ann-Dorte Christensen skriver om forskningsläget i Danmark, Marja Keränen om Finland och Maud Eduards avslutar med en över- sikt om Sverige.

Norge

Trots kvinnoforskningens tvärvetenskapli- ga karaktär är det u p p e n b a r t att m e r p a r t e n av den forskning som sker har sin förank- ring i de etablerade disciplinerna. Kvinno- forskningsperspektiv innebär en förnyelse av etablerade discipliner och ger ofta anledning att ställa u r g a m l a frågor på nytt, t ex inom vårt eget ä m n e frågor som: vad är politik, vad är offentligt och privat, vem är den politiska människan? Som vetenskap h ä m t a r den statsvetenskapliga kvinnoforskningen sin inspiration från såväl feminismen som från traditionellt etablerade deldiscipliner. Feminismen sysslar som vetenskap med vissa former av orättvisa och ojämlikhet, m e d a n statsvetenskapen sysslar med den auktoritativa fördelningen av värden och förmåner. Båda är d ä r m e d ba- serade på teorier om makt och dess fördel- ning. Kvinnoforskningen är ofta men inte alltid inspirerad av feministiska problem- ställningar, den har alltid kvinnors situation som utgångspunkt för sin forskning.

Den statsvetenskapliga kvinnoforskningen tar oftast sin utgångspunkt i vissa normativa och empiriska uppfattningar:

1) Förändringar i kvinnors liv är nödvän- diga och oundvikliga. Den teoretiska utmaningen består i att analysera kvin- nans status som person och subjekt i det politiska systemet. Den normativa frå- gan gäller om det är möjligt att skapa en kvinnovänlig stat.

2) M å n g a av förändringarna i kvinnors liv skapas och påverkas av den offentliga politiken. Det blir därför viktigt att analysera den ur ett kvinnoperspektiv.

(T ex jämställdhetspolitiken, socialpolitiken och arbetsmarknadspolitiken).

3) Kvinnors eget politiska beteende i den etablerade och den oetablerade politiken är ett intressant och viktigt forsk- ningsområde.

M å n g a av kvinnoforskningens ä m n e n faller därmed naturligt inom ämnets etablerade r a m a r men visar också på s a m b a n d e t mellan " v e m " och " v a d " , dvs mellan politiskt beteende och offentlig politik (Hernes

1984). I ett nordiskt och europeiskt sam- m a n h a n g har den norska statsvetenskapliga kvinnoforskningen kommit med viktiga och intressanta bidrag inom alla dessa om- råden. O c h de bidrag som har kommit från manliga statsvetare, speciellt O t t a r Helle- vik och William Lafferty, har definitivt varit en tillgång. J a g n ä m n e r detta eftersom kvinnoforskning a n n a r s bedrivs av väldigt få m ä n .

I det följande ska j a g säga några ord om vad ett kvinnoperspektiv på statsvetenskapen innebär, men jag vill också förvarna om ofullständigheten i dessa t a n k a r och om möjligheten av att a n d r a kan vara nog så oeniga med mig. J ä m f ö r t med juridik och medicin är statsvetenskapens adressat mer oklar helt enkelt därför att samhällsveten- skapernas professionalisering sker lång- s a m m a r e . Själva kunskapsproduktionen

(och d ä r m e d universiteten) står fortfarande mest i förgrunden. M e n det är tydligt att statsapparaten och a n d r a brukare har blivit allt viktigare också för oss. Paradoxalt nog har den a l l m ä n n a politiska och ekono- miska utvecklingen lett till att statsapparaten samt den b r e d a offentligheten och det som vi kvinnoforskare kallar den "kvinnli-

(2)

ga offentligheten" varit mer intresserade av kvinnoforskningen än våra akademiska kol- legor på universiteten. Den statsvetenskapliga kvinnoforskningen har, som mina tre inledningspunkter antyder, teoretiska och empiriska målsättningar av såväl grund- forskningskaraktär som tillämpbar karak- tär. Speciellt den forskning som befattar sig med offentlig politik kan vara tillämpbar forskning. Det råder heller inget tvivel om att själva kunskapsproduktionen inom kvinnoforskningen har mobilisering och m e d v e t a n d e g ö r a n d e som sitt slutliga mål, men här är j a g mer intresserad av de rent ämnesmässiga perspektiv som den statsvetenskapliga kvinnoforskningen innebär.

Politisk teori

Vilka och vad är då våra naturliga forsk- ningsområden och forskningsobjekt? O m den statsvetenskapliga kvinnoforskningen begränsade sig till studier av politiskt aktiva kvinnor i den politiska eliten och det allmänna politiska mönstret lor deltagande i den etablerade politiken, om den med a n d r a ord bara genomförde traditionella deltagarstudier, skulle vårt forskningsom- råde uppenbarligen vara mycket begränsat (Schive 1981, 1983). Kvinnors frånvaro i politiska beslutsorgan och deras avstånd till alla auktoritetskällor är ett av de mest iögonfallande dragen i alla politiska sys- tem. Begreppet " p a t r i a r k a t " som styrsys- tem tar här sin utgångspunkt (Gulli 1980).

Detta g r u n d l ä g g a n d e och enkla faktum är också den viktigaste utgångspunkten för alla våra studier, både teoretiska och empiriska.

Kvinnors frånvaro, avstånd och maktlöshet är en g r u n d l ä g g a n d e svaghet — för att inte säga ett sjukdomstecken — hos våra demo- kratier. M a n kan med Carole P a t e m a n säga att institutionaliseringen av politiskjämlik- het mellan kvinnor och m ä n genom infö- randet av rösträtten har gjort kvinnors fortsatt u n d e r o r d n a d e sociala ställning ä n n u mer synlig och gjort den till ett politiskt pro- blem ( P a t e m a n 1980). M å n g a statsvetare vill inte se detta som ett etiskt politiskt problem och hänvisar till att "kvinnoproble-

m e t " tillhör biologin, religionen, moralfilo- sofin och psykologin — allt a n n a t mellan himmel och jord än politiken — men j a g är nog mer äregirig på ämnets vägnar. J a g m e n a r att statsvetenskapen borde sträva efter att bli eller förbli den arkitektoniska vetenskap den en gång var.

Den kvinnoteoretiska utmaningen för vårt ä m n e är enorm eftersom m ä n n e n s tolk- ningar och den statsvetenskapliga be- g r e p p s a p p a r a t e n har befäst kvinnors politiska maktlöshet genom att fastslå skillnaden mellan det som är offentligt, dvs politiskt, och det som är privat, och d ä r m e d föremål för a n d r a discipliner än vår egen.

M a n har ofta haft god hjälp av feministisk teori genom att den sällan far sitt uttryck som politisk teori, dvs teori som på ett eller a n n a t sätt förhåller sig till det politiska systemet. M e n nästan all feministisk teori vill omdefiniera gränserna mellan det offentliga och det privata och kvinnorörelsens centrala krav har gällt s a m b a n d e t mellan sexualitet och politisk och social maktlös- het. Den teoretiska u t m a n i n g e n består delvis i en s a m l a n d e förklaring till könsojäm- likheten och dess berättigande, eller frågan om vilka ojämlikheter m a n kan och vill legi- timera och institutionalisera (Hernes

1982a).

Förklaringar till kvinnors situation har hittills haft en något tillfällig karaktär och hänvisar till biologin (anatomin som öde), till reproduktionen och den könsbestämda arbetsdelningen, som upprätthålls genom äktenskapslagstiftning och a n d r a regler, samt till b e g r ä n s a n d e könrollsnormer ( M a c K i n n o n 1982). Alla dessa o m r å d e n är nära knutna till sexualiteten och till repro- duktions- och omsorgsarbete. Som statsvetare måste j a g fråga mig i vilken grad och hur den politiska processen förändras genom att dessa frågor blir föremål för offentlig debatt, så som skett under de senaste tio åren, delvis som ett resultat av offentliga ingrepp. Det offentliga har genom sin politik börjat utplåna skillnaden mellan

"offentligt" och " p r i v a t " . Utvecklingen av de nordiska välfärdsstaterna rör sig i stort sett om detta. Frågor som abort, våldtäkt, hustrumisshandel, sexualitet i arbetslivet, 64

(3)

prostitution och incest har varit centrala under den senaste fasen från 1970. Balan- sen mellan offentligt och privat har blivit så pass r u b b a d att m a n åter måste analysera den. Detta är ett g a m m a l t tema inom politisk teori som borde omvärderas. G e n o m att konstatera att s a m b a n d e t mellan sexualitet och politisk maktlöshet representerar en u t m a n i n g för ä m n e t statsvetenskap sä- ger j a g något a n n a t än att vi måste operera- med ett " u t v i d g a t politikbegrepp", trots att j a g håller med om detta postulat som i Nor-

ge lanserades först av Beatrice Halsaa. J a g antyder d ä r e m o t att vi förmodligen måste ta några av psykoanalysens teoretiska på- ståenden om förhållandet mellan makt och sexualitet mer på allvar så som t ex Freud framför dem i Vi vantrivas i kulturen. M a x W e b e r tog dem för sin del på allvar i byrå- kratiteorin.

U r ett kvinnoforskningsperspektiv väck- er dessa frågor ett behov av begreppsanaly- ser av gamla k ä n d a begrepp som rättfärdig- het, legitimitet, makt (Halsaa 1978, 1981).

J a g är en kättare i kvinnoforskningssam- m a n h a n g eftersom j a g m e n a r att j a g i stort sett kan a n v ä n d a gamla begrepp och pro- blemställningar i m i n a studier. J a g vill hell- re få lov att på nytt ställa urgamla frågor om förhållandet mellan offentlig och privat mo- ral, makt som etiskt och politiskt problem och om förhållandet mellan individ och samhälle. (Jag h o p p a s att detta också far som biverkan att kommunikationen blir bättre mellan mig och eventuella manliga kolleger som önskar en sådan kommunika- tion.) Frågan om kvinnors status som personer och som s a m h ä l l s m e d b o r g a r e är en teoretisk, etisk och politisk u t m a n i n g som kommer att förändra innehållet i den politiska teorin sådan vi känner den i dag.

Också samhällslivets innehåll k o m m e r att förändras radikalt om kvinnor u p p n å r status som personer och fullvärdiga samhälls- medborgare.

Offentlig politik

S a m b a n d e t mellan kvinnoteoretiska uppfattningar, kvinnorörelsens krav och inne- hållet i den offentliga politik som kan be-

tecknas som "kvinnopolitik" är klart. En explicit offentlig "kvinnopolitik" är ett relativt nytt fenomen. Förr i tiden inkorporera- des den oftast i familjepolitiken. M e n den explicta kvinnopolitiken är b a r a en del av den offentliga politik som förändrar och på- verkar kvinnors liv. O f t a påverkar s a m m a politiska beslut kvinnor på ett a n n a t sätt än m ä n . Den explicita kvinnopolitiken är oftast n ä r a knuten till frågor som har att göra med kontroll av sexualiteten eller frå- gor som u p p s t å r på grund av m ä n s över- grepp mot kvinnor. J a g har räknat u p p nå- gra av dessa här ovan.

Det är k ä n n e t e c k n a n d e för skandinavisk offentlig kvinnopolitik att den i motsats till i a n d r a länder huvudsakligen är knuten till socialpolitiken och inte till arbetsmarknadspolitiken. Detta är ett intressant fenomen som borde studeras n ä r m a r e . Kvinnor som är arbetstagare får faktiskt mer stöd när det gäller deras uppgifter som m ö d r a r än vad kvinnor u t a n a r b e t s m a r k n a d s a n - knytning får. Det är först på sista tiden som det har utvecklats en explicit kvinnopolitik på a r b e t s m a r k n a d e n , t ex som en del av Distriktens Utbyggningsfonds stödåtgär- der i Norge och genom jämställdhetsans- lag. Den r ä t t s a p p a r a t som är knuten till j ä m s t ä l l d h e t s o m b u d s m a n n e n har visat sig

vara ganska maktlös på detta område, speciellt när det gäller anställningar. Personli- gen anser j a g att den nordiska välfärdssta- tens roll i kvinnomobiliseringen och i dess strävan att inkorporera kvinnorelevanta o m r å d e n är ett centralt och intressant forskningsområde (Hernes 1982b). Över- gången från privat till offentligt beroende som n u m e r präglar m å n g a — för att inte säga de flesta — kvinnors liv har i varje fall förändrat förhållandet mellan kvinnor och staten.

Inkorporeringen omfattar både nya grupper och nya o m r å d e n . N ä r det gäller kvinnors integrering i s t a t s a p p a r a t e n måste m a n hålla i sär tre fenomen: 1) integrering av personer och rekrytering av individer till ledande funktioner i central- och kommu- nalförvaltningen (se Hernes 1982a och Hal- saa 1984), 2) könsfördelningen i den offentliga sektorn som arbetsplats och 3)

(4)

integrering av kvinnopolitiskt relevanta o m r å d e n i den generella planeringen. Till- s a m m a n s utgör dessa tre fenomen de strate- giska v e r k s a m h e t s o m r å d e n a för den statliga kvinnopolitiken, varav jämställdhetspo- litiken bara är en del. M e d kvinnopolitik menas den politik som ska förbättra kvinnors livsvillkor och ge dem tillgång till re- surser och värden som de saknar. Brita Gulli a r b e t a r med en avhandling som analyserar den statliga kvinnopolitiken under 70-talet. Jämställdhetspolitiken är ett mycket mer avgränsat begrepp och riktas i huvudsak mot ett mål, nämligen att ge kvinnor s a m m a möjligheter som m ä n att delta i det offentliga livet (Halsaa, E d u a r d s , Skjeie 1984). Att d e n n a politik har haft mycket stora implementeringsproblem be- skrivs i en rapport av Hege Skjeie (Skjeie 1985).

I det politiska livet blir en könsbestämd arbetsdelning tydligare. Kvinnor domine- rar omsorgssektorn som arbetstagare, som klienter och delvis som politiker (Hernes 1984). Trots d e n n a utveckling kommer studier av offentlig politik inom överskådlig framtid att förbli studier av mansdomine- rande institutioner, av " a n d r o k r a t i n " i ren- odlad form. Kvinnopolitiken kommer att öka i omfång, men k o m m e r som tidigare att i stor utsträckning utformas och verkställas av m ä n . Kvinnoforskare har här en särskilt viktig analytisk uppgift.

Den uttryckliga och explicita jämställd- hetspolitikcn är bara en liten del av den inkorporeringsprocess som angår kvinnor.

Men en central del av den offentliga j ä m - ställdhetspolitiken är en strävan att öka an- delen kvinnliga representanter på alla ni- våer och i alla slags beslutsorgan — centralt eftersom s a m b a n d e t mellan representan- ters sociala kännetecken (bland dem kön) och innehållet i politiska beslut börjar etableras inom forskningen. Inom statsvetenskap som ä m n e etableras härigenom viktiga s a m b a n d mellan politiskt beteende och offentlig politik, något som också proble- matiserats i Hege Skjeies uppsats om j ä m - ställdhetslagens tillkomst (Skeije 1982).

S a m b a n d e t mellan kvinnors representation i beslutande organ och en offentlig politik

som är i kvinnors intresse, samt en defini- tion av kvinnors intressen är också föremål för den första artikeln om statsvetenskaplig kvinnoforskning, tryckt i The American Poli- tical Science Review u n d e r titeln " W h e n are Interests Interesting?" (Sapiro 1981). Arti- keln presenteras som en essä om en "forsk- ningsfront" och betecknar d ä r m e d ett viktigt steg i legitimeringen av den statsvetenskapliga kvinnoforskningen. Också här framhävs det att förändringar av den offentliga politik som speciellt angår kvinnor är ett resultat av a l l m ä n n a politiska föränd- ringar och ökad politisk press från kvinnoorganisationer samt kvinnors ökande representation i beslutande organ.

Politiskt beteende

Dessa förändringar som präglar det politiska livet mer eller m i n d r e i alla väsentliga industristater väcker viktiga frågor för den statsvetenskapliga kvinnoforskningen. J a g refererar nu till studier inom den del av vårt ä m n e som betecknas som politiskt beteende och j ä m f ö r a n d e politik. Som Sapiro antyder är det en viktig fråga varför kvinnor som g r u p p till synes har accepterat sina begrän- sade möjligheter till utbildning, sina låga löner, sin brist på personlig säkerhet och sin politiska maktlöshet. Eller tvärtom; varför sker förändringar av kvinnors politiska medvetenhet j u s t nu? ( D a h l e r u p och Gulli

1983) M å n g a feminister accepterar nog inte att kvinnor har varit så passiva, och me- nar att kvinnor har gjort motstånd och blivit våldsamt förtryckta. Själv lutar j a g åt Sapiros beskrivning och m e n a r att både fi- losofin och psykologin ger oss flera motiv till varför kvinnor har accepterat m ä n s de- finition av kvinnor. Beatrice Halsaa lanse- rade tidigt kvinnokulturbegreppet som hu- vudsaklig förklaringsfaktor till att kvinnor är politiskt förtryckta (Halsaa 1977).

Kvinnors inträde i politiken, deras över- gång från maktlöshet utan deltagande till maktlöshet trots deltagande, är en s p ä n n a n - de process. Som de senaste t v å h u n d r a årens historia visar finns det ingen linjär utveckling från kvinnor som förtryckt g r u p p till kvinnorörelsen och kvinnor som intresse- 66

(5)

grupp. Kvinnorörelsen som politisk rörelse väcker g r u n d l ä g g a n d e frågor i vår politiska kultur på s a m m a sätt som sexualiteten rub- bar balansen i vår statsvetenskapliga be- greppsvärd (Gulli 1977). M e n studier av kvinnors politiska beteende är inte alls be- gränsade till kvinnorörelsen vilket m a n kan se av den kvinnoforskning som finns inom ämnet. Snarare tvärt om!

Kvinnor har ett något a n n o r l u n d a politiskt aktivitetsmönster än m ä n och detta är i sig ett intressant faktum (Schive 1984,

1985). J a g har själv beskrivit kvinnors deltagande i politiska aktioner (Hernes

1982a). O t t a r Hellevik och Torild Skard analyserar kvinnors rekrytering till lokal- politiken (Hellevik och Skard 1985). Detta projekt har också gett u p p h o v till en rad uppsatser vid universitetet i Oslo. Kirsten Voje har skrivit om kvinnors mobilisering vid val. Även William Laffertys forskning behandlar förutsättningar för kvinnors politiska deltagande i den etablerade politiken (Lafferty 1981). Det borde vara u p p e n b a r t vilket entydigt s a m b a n d det finns mellan vad j a g inledningsvis sade om teorier om kvinnor som h a n d l a n d e subjekt och studier av kvinnors politiska beteende. Studier av kvinnor som utövar eller försöker utöva sina politiska rättigheter kommer alltid att kasta ett intressant ljus över h u r det politiska systemet fungerar. S å d a n a studier kommer också ofta att vara en bra infallsvinkel till empiriska undersökningar av kvinnors politiska intressen.

På m å n g a sätt innebär kvinnoperspekti- vet inom vårt ä m n e ett intresseperspektiv som vi inte har utarbetat i hela dess vidd.

J a g har använt begreppet "socialt k ö n " för att beteckna s a m b a n d e t mellan kön och politisk maktlöshet och möjligheten till ge- m e n s a m m a intressen och åsikter (Hernes 1982a). Kvinnors ökande deltagande i politiken kan ge oss anledning att studera kvinnointressen och eventuella konflikter efter könslinjer. Ser vi tecken på att kvinnor far kontroll över den politiska dagordningen tvärs över partigränserna? Ser vi antyd- ningar till oenighet på basis av kön? Vilka konfliktlinjer finner vi i organisationslivet?

Kvinnor som g r u p p måste bli en större mi-

noritet innan vi kan säga något menings- fullt om detta. O c h sist men inte minst, vem om inte kvinnorna själva ska ge uttryck för sina intressen som utgöra grund för en mer kvinnovänlig offentlig politik?

Låt mig avslutningsvis säga att vägen till politisk makt för kvinnor enligt min mening är mycket lång och varje studie av kvinnors roll i politiken k o m m e r under lång tid fram- över att förbli en studie i kvinnors relativa maktlöshet. U n d e r förutsättning att de för- ändringar som kvinnors intåg i politiken innebär är så f u n d a m e n t a l a som j a g har försökt antyda, är det inte heller överras- kande att processen går så långsamt. Men den har utan tvivel kommit i gång. Trots att kvinnor själva både normativt och empi- riskt k o m m e r att vara h u v u d a k t ö r e r n a i denna process k o m m e r män att fortsätta spela en central roll: det är m ä n som ska utforma den offentliga kvinnopolitiken, det är män som ska kontrollera de centrala institutioner som styr fler och fler kvinnors liv och det finns också m ä n som påverkas av de förändringar som sker. M e n kvinnor har kommit till den politiska arenan för att stanna: kvinnor k o m m e r oftare än förr att sätta sin prägel på den offentliga politiken.

De kommer att u t m a n a m ä n s kontroll av centrala institutioner och de k o m m e r att höja den politiska konfliktnivån under den tid som kommer — och d e n n a process bör följas av kvinnoforskare.

L I T T E R A T U R

Gulli Brita, " F e m i n i s m e og m a r x i s m e " i Kvin- nens Årbok, Oslo 1973.

Gulli Brita, " O r g a n i s e r i n g for frigjoring" i / kvinners biide, Oslo 1977.

Gulli Brita, " P a t r i a r k a t " i Pax leksikon, bind 5, Oslo 1980.

Gulli Brita, " F e m i n i s m e , liberalisme og soci- alisme", Nordisk statsviterkongress 1984.

Gulli Brita & D a h l e r u p Drude, " K v i n n e o r g a n i - sasjonene — m a k t eller a v m a k t " i Det uferdige demokratiet, (red) Elina H a a v i o - M a n n i l a , Oslo 1984.

Halsaa Beatrice, Kvinner og politisk deltakelse, Oslo 1977.

H a l s a a Beatrice, " K v i n n e n s stilling i studiet av makt og M a k t u t r e d n i n g e n " i Hva er makt?, Oslo 1978.

(6)

Halsaa Beatrice, " H v a med p a t r i a r k a t e t ? " i Maktens ansikter, O s l o 1981.

Halsaa Beatrice, Ingen heksekunst, Oslo 1984.

Halsaa Beatrice, E d u a r d s M a u d , Skjeie Hege,

"Likestilling: H v o r likt?" i Det uferdige demo- kratiet, a a.

Hellevik O t t a r & Skard Torild, Norske kommu- nestyrer: plass for kvinner?, Oslo 1985.

Hernes Helga, Staten: Kvinner ingen adgang?, Oslo 1982(a).

H e r n e s Helga, "OfFentliggjeringen av familien"

i Kvinneforskning, (red) R H a u k a a et al, Oslo 1982(b).

H e r n e s Helga, " D i e geteilte Sozialpolitik" i Wie männlich ist die Wissenschaft?, (red) H a u s e n &

Nowotny, 1985.

Hernes Helga, " W o m e n and the Welfare S t a t e "

i Patriarchy in a Welfare State, (red) H Holter, Oslo 1984.

Lafierty William, Participation and Democracy in Norway, Oslo 1981.

M a c K i n n o n C a t h e r i n e , " F e m i n i s m , M a r x i s m , M e t h o d and the S t a t e " i Signs, vol 7, nr 3, 1982.

P a t e m a n Carole, " W o m e n , N a t u r e a n d SufTra- g e " i Ethics, 90/4, 1982.

Sapiro Virginia, " W h e n are Interests Interes- ting?" i The American Political Science Review, 75/3, 1981.

Schive J a n n e k e van der Ros, " K v i n n e r s repre- sentasjonsvillkår i norske k o m m u n e r " , i Tid- skrift for samfunnsforskning, nr 22, 1981.

Schive J a n n e k e van der Ros, " F o r s k n i n g om kvinner i politiske eliter: en litteraturöver- sikt" i Politico nr 44, 1983.

Schive J a n n i k e van der Ros, "Class, gender and participatory behavior in N o r w a y " , k o m m e r i Political Psychology 1985.

Schive J a n n e k e van der Ros, " W o m e n ' s status in politics in the Nordic C o u n t r i e s " i Canadi- an Women's Studies, 1985.

Skard Torild, Utvalgt til Stortinget, Oslo 1980.

Skard Torild, Hverdagpå Levebakken, Oslo 1981.

Skjeie Hege, "Likestillingsloven som beslut- ninsgsprosess eller De som lo ferst, lo best", hovedoppgave i statsvetenskap, Oslo 1982.

Skjeie Hege, Fortrinnsrett — ingen förpliktelse. Om bruk av fortrinnsrett i den offentlige likestillingspo- litikken, Oslo 1985.

Denna artikel är en något reviderad version av ett inlägg som hölls vid Institutt for statsvitenskap, Oslo universi- tet 1982. Litteraturhänvisningarna är inte fullständiga men återspeglar tendenserna inom de senaste årens stats- vetenskapliga kvinnoforskning. Ingen hänsyn har tagits

till den sociologiska litteratur som intresserar sig för politiska ämnen. För övrigt hänvisas till serien '' Kvin-

ners levekår og livslap" som innehåller annat mate- rial om politiska ämnen.

Helga Maria Hernes Översättning: Catta Jönsson

Danmark

F o r s k n i n g s o m r å d e t k v i n n o r o c h politik ä r m y c k e t o m f a t t a n d e o c h s v å r t a t t a v g r ä n s a . D e t g ä l l e r s p e c i e l l t n ä r m a n — s o m vi — a n k n y t e r till d e n n y a k v i n n o r ö r e l s e n s o c h k v i n n o f o r s k n i n g e n s b r e d a d e f i n i t i o n a v b e - g r e p p e t politik. V i s k a s t r a x d i s k u t e r a d e t t a p o l i t i k b e g r e p p o c h j ä m f ö r a d e t m e d e n s n ä - v a r e u p p f a t t n i n g o m v a d s o m ä r p o l i t i k o c h p o l i t i s k a k t i v i t e t .

V i h a r v a l t a t t s y s s l a m e d f o r s k n i n g p å d a n s k a o m k v i n n o r o c h p o l i t i k i D a n m a r k , o c h v i - m e n a r a t t d e t i n t e ä r m ö j l i g t a t t g ö r a e n r e d o g ö r e l s e u t i f r å n en e n t y d i g o c h l i n j ä r u t v e c k l i n g s b e t r a k t e l s e . I s t ä l l e t a n s e r vi a t t d e t ä r m e r t ä c k a n d e a t t g ö r a en skiss a v f o r s k n i n g e n u t i f r å n t v å h u v u d t r a d i t i o n e r o c h f o r s k n i n g s m i l j ö e r s o m e n l i g t v å r u p p - f a t t n i n g h a r d o m i n e r a t d a n s k f o r s k n i n g o m k v i n n o r o c h p o l i t i k . D e n e n a ä r d e n t r a d i - t i o n s o m k n y t e r a n till kvinnorörelsen o c h kvin- noforskningen, o c h d e n a n d r a ä r d e n s o m h ä n g e r i h o p m e d f r a m v ä x t e n a v e n politolo- gi, d v s d e n e t a b l e r a d e v e t e n s k a p e n o m poli- tik. V i r e d o g ö r för t r a d i t i o n e r n a o c h d e r a s u t v e c k l i n g s d r a g v a r för sig. D e t g ö r vi i n t e for a t t s k a p a en k l y f t a , u t a n för a t t vi bl a t y c k e r a t t b å d a t r a d i t i o n e r n a h a r p r ä g l a t s a v m y c k e t o l i k a i n f a l l s v i n k l a r o c h i n f l u e r a t s a v o l i k a t e o r i - o c h m e t o d d i s k u s s i o n e r . V i k o m m e r till s l u t in p å d e t f a k t u m a t t d e b å d a t r a d i t i o n e r n a u n d e r d e s e n a s t e å r e n h a r p å v e r k a t v a r a n d r a så a t t d e t blivit s v å - r a r e a t t s ä t t a u p p s k a r p a g r ä n s e r m e l l a n d e m .

Politikbegreppet

D e t finns m å n g a o l i k a u p p f a t t n i n g a r o m v a d s o m ä r p o l i t i k , v a r n å g o n s t a n s p o l i t i s k a

(7)

aktiviteter äger r u m och vad de omfattar.

Den traditionella politologiska forskningen har opererat med ett mycket snävt politikbegrepp. Den har lagt mest vikt vid de aktiviteter som försiggår i den offentliga sfären och framför allt vid väljarbeteende, politiska eliter och aktiviteter i förhållande till offentliga myndigheter.

Den nya kvinnorörelsen (rödstrumpor- na) och den forskning som uppstod med anknytning till den, har från början gjort u p p med den u p p d e l n i n g mellan offentligt och privat som det kapitalistiska och patriarkala samhället bygger på. Med sin pa- roll om att det privata är politiskt ledde den till en uppgörelse med den traditionella och snäva avgränsningen av politik. Kvinnorö- relsen var själv ett exempel på en ny typ av politisk organisation genom att den med sin horisontella och informella struktur var helt olika de mycket m a n s d o m i n e r a d e och hierarkiska organisationer som dominera- de den politiska arenan. Den nya kvinnorö- relsen avstod till skillnad från den gamla (Dansk K v i n d e s a m f u n d m fl) från att kräva formellt politiskt inflytande i det politiska systemet. Den satsade på u t o m p a r l a m e n t a - riska aktioner, bl a i insikt om att de gamla kvinnoorganisationerna b a r a i mycket liten utsträckning hade fatt det inflytande som de krävde.

Den skillnad som ligger i att forska med det snäva eller med det breda politikbegreppet är inte b a r a en skillnad mellan att dra in en eller flera av vardagslivets sfärer, utan är också en fråga om makt. Den politis- ka vetenskapens a n v ä n d n i n g av ett mycket snävt politikbegrepp avspeglar således det könsdominansförhållande som existerar i samhället i stort. Bristen på intresse för kvinnors politiska aktiviteter som känne- tecknar den politiska vetenskapen, ligger alltså helt i linje med m ä n s m a k t att u n d e r historiens gång utestänga kvinnor från for- mell politisk makt och politiskt inflytande.

Det finns emellertid inte något b r u k b a r t förslag på hur m a n kan a n v ä n d a och av- gränsa det breda politikbegreppet och vi har därför också haft problem när vi gjorde d e n n a översikt.Vi har valt att ta u p p några texter, som vi anser är centrala för att bely-

sa förhållandet mellan kvinnor och politik, men vi har i strid med vår egen u p p f a t t n i n g varit tvungna att u t e l ä m n a forskning som begränsar sig till politiska o m r å d e n som avlönat och oavlönat arbete, facklig organisering m m, eftersom d e n n a översikt a n n a r s skulle bli alltför o m f a t t a n d e . I det följande ska vi referera huvudkonklusioner i forskningen med hänvisningar till den litteratur- lista som avslutar översikten. Siffrorna i pa- renteserna hänvisar till den kategoriupp- delning i bibliografin som vi har gjort för a n v ä n d b a r h e t e n s skull.

Kvinnoforskningen och forskningsområdet kvinnor och politik

Kvinnoforskningen uppstod i n ä r a sam- b a n d med den nya kvinnorörelsen från bör- j a n av 70-talet. Rörelsen dominerades i bör- j a n av yngre kvinnor med anknytning till

olika utbildningsinstitutioner och framför allt till universiteten. Kvinnoforskningen hade också n ä r a a n k n y t n i n g till studentrörel- sen och det antiauktoritära upproret och m å n g a kvinnor var aktiva i b å d a rörel- serna.

S t u d e n t u p p r o r e t utvecklades framför allt på universiteten och tog sig uttryck i en våldsam uppgörelse med den borgerliga vetenskapens p a r a d i g m och dess positivistis- ka världsuppfattning. Stora delar av stu- dentrörelsen var involverad i arbetet med att nå fram till nya teoretiska p a r a d i g m och tillägna sig och försöka vidareutveckla den marxistiska teorin om utvecklingslogiken i den kapitalistiska ekonomin och politiken.

Kvinnoforskningen hade i början ingen anknytning till de enskilda ä m n e n a . De manliga studenterna beaktade inte kvinnornas situation när de försökte tolka och förklara världen och de brydde sig inte om kvinnoförtrycket i sina försök att ä n d r a den.

Kvinnoforskningen utgick först och främst från kvinnorörelsen och från speciella kvin- nomiljöer som skilde sig från eller enskilda ä m n e n eller var tvärvetenskapliga. Exem- pelvis var Nordiska Sommaruniversitetet och Tvasrfag i Arhus viktiga organisatoris- ka r a m a r för kvinnoforskningen i d e n n a för- sta fas och l ä m n a d e centrala bidrag till

(8)

70

kvinnoforskningen (1. Arnfred och Syberg red).

En stor g r u p p av de kvinnor som prägla- de kvinnoforskningen under dessa år utgick från den marxistiska teorin och a r b e t a d e med att klarlägga kvinnofrågans specificitet un- der kapitalismen. De l ä m n a d e m å n g a centra- la bidrag till en materialistisk och historisk förståelse av kvinnornas ställning. I för- längningen av den teoretiska utgångspunk- ten koncentrerade de sig emellertid först och främst på produktionssfären och i de empiriska analyserna ägnade de sig pri- m ä r t åt arbetarkvinnornas situation. Ut- m ä r k a n d e för d e n n a del av kvinnorörelsen och kvinnoforskningen u n d e r dessa år var att könsförtrycket u n d e r o r d n a d e s klassför- trycket.

En a n n a n del av rörelsen tog sin utgångs- punkt i radikala feministiska teorier och var mer b e n ä g n a att låta klassproblematiken u n d e r o r d n a s könsproblematiken. Motsätt- ningarna mellan de olika g r u p p e r n a tog sig uttryck i fraktionsbildningar inom kvinno- rörelsen men märktes inte lika tydligt inom kvinnoforskningen.

U n d e r d e n n a första kvinnoforskningsfas var det framför allt med anknytning till humanistiska forskningstraditioner som några epokgörande bidrag till uppgörelsen med den traditionella kvinnouppfattningen utarbetades. M a s s m e d i e r n a s stereotypa kvinnobilder analyserades i några rapporter, vilka kom att fungera som väsentliga a r g u m e n t i kvinnorörelsens kritik av den traditionella kvinnorollen (8. Bolvig m f l , Arnfred m f l ) .

Kvinnorörelsens historia — både den gamla och den nya —analyserades när m a n sum- m e r a d e erfarenheter och synliggjorde kvinnors politiska aktiviteter. Detta gjordes ut- ifrån olika teoretiska och politiska utgångs- punkter (2. D a h l e r u p , 1977 Dahlsgård (red), Flensted-Jensen m f l ) .

Organisatoriskt och teoretiskt u p p m j u - kades under a n d r a hälften av 70-talet den gamla uppdelningen mellan att ta kön res- pektive klass som utgångspunkt. M e d nya teorier undersökte m a n kvinnors livssamman- hang och på marxistisk grundval fokuserade m a n på den kvinnliga erfarenhetsvärden

Suffragett och polisman 1908. The Museum of London.

och framför allt på reproduktionssfaren (8.

Prokop). Detta gav inspiration till en ny diskussion om kvinnopolitikens utgångs- punkt d ä r det underströks att den starka fokuseringen på produktionssfären gjorde att m a n missade kvinnornas vardagserfa- renheter (1. Arnfred m f l , H a u g a a r d ) .

M e d anknytning till den politiska vetenskapens forskningsområden har det efter hand utvecklats en mycket o m f a t t a n d e kvinnoforskning. M å n g a analyser har tagit sin utgångspunkt i en kritik av d e n n a veten- skaps osynliggörande av kvinnor och i en kritik av det snäva politikbegreppet. Samti- digt har kvinnors politiska aktiviteter kart- lagts och analyserats och de har gjorts ana- lyser av kvinnors politiska attityder i vid be- märkelse (1. Bakke, 4. Bak-Hansen & L u n d Christiansen). Kvinnors väljarbeteende har va- rit föremål för intresse (3. Dahlerup, 1979, 4. Dahlerup, 1984, M a n n i l a m f l ) , kvinnors representation i riksdag, k o m m u n och lands- ting har kartlagts och analyserats (6. M a n -

(9)

nila m f l , T h o r b e k , W a m b e r g ) , och även kvinnors ställning inom partier och n å g r a par- tiers kvinnopolitik har analyserats (5. Dahle- rup, 1979 M a r k u s s e n ) . Ett speciellt forsk- ningsområde har utvecklats med anknytning till den juridiska forskningstraditio- nen, och kvinnointressen i lagstiftningen har kartlagts systematiskt (7. Nielsen & T h o r - bek, Arbeger for kvinderet). Slutligen har det börjat utvecklas ett forskningsområde kring feministisk statsteori och förhållandet mellan kvinnorna och välfärdsstaten (7. Borchorst &

Siim, 1984a, 1984b).

Politologin och forskning om kvinnor och politik

Forskning om kvinnor och politik har definitivt inte haft någon f r a m t r ä d a n d e plats inom den politiska vetenskapen. Det finns enstaka m i n d r e exempel på analyser av kvinnors väljarbeteende och representation i det politiska systemet (6. Pedersen), och kön har också tagits med som en variabel i m å n g a analyser av väljarbeteende, bl a för att känsloteorin är stabil och pålitlig att arbeta med. M e n i det stora hela har kvin- nor och deras politiska aktivitet osynlig- gjorts inom den politiska vetenskapen. Det hänger som tidigare n ä m n t s s a m m a n med att politologin opererar med ett snävt politikbegrepp och utrycker en påfallande brist på intresse för kvinnors politiska erfarenheter och bristande politiska makt och inflytande.

Politologins patriarkala karaktär har också tagit sig uttryck i generaliseringar utifrån manliga n o r m e r och därför f r a m s t å r den som könlös även om det oftast har rört sig om m ä n . Exempelvis hävdas det ofta att man fick allmän rösträtt 1848 trots att det var männen som fick det (kvinnorna fick det först 1915). T r o t s bristen på analyser av kvinnors politiska aktivitet har det ofta häv- dats att kvinnor är mer konservativa än män och att deras politiska åsikter har styrts av m ä n n e n s . Dessa slutsatser har varit mycket seglivade trots att de bara i mindre omfattning har varit föremål för n ä r m a r e granskning av politologer.

M e d tiden har det skett en utvidgning av

politikbegreppet, så att det t ex har blivit vanligt att ta med gräsrotsaktiviteter i analyser av politisk aktivitet; men det är fortfa- r a n d e så att m a n kan skriva stora verk om politiskt deltagande d ä r kvinnor är så gott som f r å n v a r a n d e (8. D a m g a a r d m f l ) .

Trots det m e n a r vi att det finns tecken på en u p p m j u k n i n g av fronterna mellan den politologiska forskningen och kvinnoforskningen eftersom det under de senaste åren faktiskt har gjorts politologiska undersök- ningar av kvinnors politiska beteende. Det har således genomförts flera analyser av kvinnors väljarbeteende och representation i kommunalpolitik (6. Bentzon, 1978, 1979 och 1981). H ä r har m a n också försökt ta med en förståelse för speciella kvinnovär- den och kvinnoerfarenheter i tolkningen, även om det enligt vår u p p f a t t n i n g har skett mycket sporadiskt och ytligt. Avslutnings- vis ska vi lite mer på d j u p e t gå genom två exempel på politologisk forskning som un- dersöker kvinnor och politik, och som enligt vår uppfattning visar att fronterna mellan kvinnoforskningen och politologin håller på att u p p m j u k a s .

J0rgen Goul Andersen undersöker i bo- ken Kvinder og politik förhållandet mellan de förändringar som skett i kvinnors livslopp under 70-talet och de förändringar som skett i kvinnors politiska inställning och väljarbeteende. Bokens intention är bl a att göra u p p med generaliseringen att kvinnor skulle utgöra en speciellt konservativ och samhällsbevarande kraft. T v ä r t o m visar Goul Andersen att det finns något som ty- der på att " d e n nya kvinnorollen" åsikts- mässigt för kvinnorna till vänster i det politiska spektrumet. Detta motiverar han med vad han kallar kvinnors a n k n y t n i n g till de reproduktiva intressesfärerna.

Lise Togeby undersöker i boken Politik — også en kvindesag det som Goul Andersen avgränsar sig ifrån, nämligen frågan om kvinnors politiska deltagande, och det gör hon i vid bemärkelse. H o n tar sin utgångs- punkt i unga kvinnor, eftersom de i högre grad än de äldre generationerna speglar effekten av de samhälleliga förändringarna i kvinnors situation. Undersökningen visar också att de unga kvinnornas politiska akti-

(10)

72

Kvinnotåget till Amalienborg, 1915. Köpenhamns stadsmuseum.

vitet inte skiljer sig väsentligt från mäns.

Vidare visar hon att kvinnor h ä v d a r feministiska s t å n d p u n k t e r och hon m e n a r att dessa ofta är förbundna med politisk radi- kalitet.

De b å d a bidragen kompletterar alltså v a r a n d r a genom att förhålla sig till olika sidor av politisk aktivitet, och vi m e n a r att b å d a r y m m e r en b e g y n n a n d e uppgörelse med det snäva politikbegreppet. De visar stor förståelse för de reproduktiva intresse- o m r å d e n a s betydelse för diskussionen om kvinnor och politik och kvinnoaspekten inte b a r a synliggörs u t a n görs till själva under- sökningsområdet. B å d a d r a r in såväl politologiska förklaringar och teorier som resultat från kvinnoforskningen, men det sker på mycket olika sätt.

Goul Andersen polemiserar mot kvinnoforskningen. H a n f r a m h ä v e r bl a att kvinnoforskningen har utvecklats u t a n hänsyn till klassskillnader mellan kvinnor och ka- raktäriserar den som ahistorisk, samtidigt som han i hög grad bygger på dess slutsatser om historiska förändringar i kvinnors

situation. H a n s historiska perspektiv bygger på den tioårsperiod u n d e r vilken hans egna surveyundersökningar gjordes.

Lise Togeby gör en mycket mer kon- struktiv g e n o m g å n g av olika teoriers förkla- ringsvärde för kvinnors politiska aktivitet både inom politologin och kvinnoforskningen. H o n genomför en briljant s a m m a n - ställning och diskussion av de olika teo- rierna. H o n når också längre i sin analys av de reproduktiva intressena, bl a för att hon beaktar de maktperspektiv som patriar- katsteorierna reser.

Möjlig dialog

I skärningspunkten mellan de olika tradi- tionernas förklaringar och resultat ser vi några f r u k t b a r a perspektiv för utvecklingen av forskningsområdet kvinnor och politik.

O m d e n n a positiva dialog far möjligheter att utvecklas k o m m e r det att bli lättare att bearbeta de frågor som enligt vår uppfattning behöver lösas inom forskningsområ- det. Det gäller för det första en fortsatt dis-

(11)

k u s s i o n a v t e o r i e r o m o c h förklaringar till s k i l l n a d e n m e l l a n m ä n s o c h k v i n n o r s poli- t i s k a a k t i v i t e t , m a k t o c h i n f l y t a n d e . F ö r d e t a n d r a m e n a r vi a t t d e t ä r n ö d v ä n d i g t a t t f ö r s ö k a utvidga politikbegreppet, m e n så a t t d e t o c k s å k a n r y m m a g r ä n s e r n a m e l l a n p o l i t i s k a k t i v i t e t o c h a n n a n a k t i v i t e t . F ö r d e t t r e d j e s a k n a r vi en f r u k t b a r d i s k u s s i o n a v h u r d e kvantitativa analysmetoder, s o m h a r d o m i n e r a t p o l i t o l o g i n , o c h d e kvalitativa, s o m h a r u t - v e c k l a t s i n o m d e l a r a v k v i n n o f o r s k n i n g e n , k a n k o m p l e t t e r a v a r a n d r a . D e t ä r v i k t i g t för a t t fa m e d d e m å n g a k l a r g ö r a n d e p e r - s p e k t i v p å k v i n n o r o c h p o l i t i k s o m en b r e d p o l i t i k u p p f a t t n i n g ö p p n a r för.

V i ä r t y v ä r r m e d v e t n a o m a t t m ö j l i g h e - t e n till d i a l o g b a r a s t å r ö p p e n för e n b e g r ä n - s a d g r u p p . D ä r f ö r k o m m e r d e t o c k s å i f o r t - s ä t t n i n g e n a t t v a r a n ö d v ä n d i g t a t t v i s a h u r k v i n n o r o s y n l i g g ö r s i m å n g a a n a l y s e r a v p o l i t i k . M e n vi h o p p a s a t t fler o c h fler poli- t o l o g e r b ö r j a r förhålla sig s e r i ö s t till k v i n - n o f o r s k n i n g e n .

B I B L I O G R A F I

1. Kvinnor och politik i vid bemärkelse/politikbe- greppet

Arnfred Signe m fl, " H v o r skal kvindepolitikken tage sit u d g a n g s p u n k t ? " i Udkast, nr 2 1980, s

1 5 5 - 1 8 0 . '

Arnfred Signe, Syberg K a r e n (red), Kvindesitua- tion og kvindebevtegelse under kapitalismen, Nor- disk Sommeruniversitets skriftserie nr 4, G M T 1974.

Bakke M a r i t , " K v i n n e r som politiske a k t ö r e r " i Politica, nr 4 1979, s 9 1 - 1 1 4 .

H a u g a a r d Lis, " F o r s k e l s f e m i n i s m e " i Grus, nr 10 1983, s 4 2 - 6 3 .

H o l m Gretelise, Et hjerteanliggende, K o m m u n e - tryk 1982.

Plum Elisabeth, Smith Dorrit, Kvindefrigerelse er mer end ligestilling, Institut for Socialviden- skab, R U C , Institutets skriftserie nr 4 1980.

2. Kvinnorörelse

D a h l e r u p D r u d e , " E t selvstaendigt kvindeparti?

Den danske kvinderetsbevaegelse efter stem- meretten var v u n d e t , 1903—18" i Kvindestu- dier, N y n n e K o c h (red), F r e m a d 1977, s

1 4 9 - 1 9 7 .

Dahlsgård Inga (red), Kvindebevtegelsens — hvem

— hvad — hvor, Politikens Forlag 1975.

Flensted-Jensen Elisabeth m fl, Mellem opger og tilpasning. Kvindebevtegelse og kvindesituation i Danmark siden 68, M o d t r y k 1977.

3. Kvinnopolitiska aktiviteter och kvinnors deltagande i politiken

D a h l e r u p D r u d c , "Udviklingslinier i kvinders politiske dcltagelse og repraesentation i Dan- m a r k " i Dansk politik i 1970-erne, M o g e n s N Pedersen (red), S a m f u n d s v i d e n s k a b e l i g t forlag 1979, s 1 1 - 1 5 0 .

T o g e b y Lise, Politik — også en kvindesag, Politica 1984.

4. Kvinnopolitiska hållningar

Andersen J a r g e n Goul, Kvinder og politik, Politi- ca 1984.

B a k - H a n s e n A n n e & Christiansen Birgitte L u n d , Hug en hal og klip en tå — eller skaf et par nye sko. En undersegelse av sammenhtengen mellem kvinders politiske aktivitet, kvinders levevilkår og politikkensform og indhold, specialeopgave, In-

stitut for S t a t s k u n d s k a b , Ä r h u s 1982.

D a h l e r u p D r u d e , " K v i n d e r n e — en ny vaelger- g r u p p e " i Valg og velgeradfterd. Studier i dansk politik, J ö r g e n Elklit & T o n s g a a r d (red), Po- litica 1984.

5. Kvinnor i partier/partiernas kvinnopolitik D a h l e r u p D r u d e , " K v i n d e r s organisering i det

danske Socialdemokrati 1908—69. For og imod en selvstaendig socialistisk kvindebe- vaegelse" i Meddelelser om forskning i arbejderbe- vagelsens historie, nr 13 1979, s 5 — 35.

M a r k u s s e n Randi, "Socialdemokratiets kvinde- opfattelse og — politik fra 1960—79" i Den jyske historiker, nr 18 1980, s 1 3 - 1 6 9 . 6. Kvinnorepresentation

Bentzon K a r l - H e n r i k , Kvindelige ogmandlige kom- munalpolitikere, Institut for s a m f u n d s f a g og förvaltning, a r b e j d s p a p i r 1979/20.

Bentzon K a r l - H e n r i k , Kvinderne og den kommunale valgret, Institut for s a m f u n d s f a g og förvalt- ning, a r b e j d s p a p i r 1979/20.

Bentzon K a r l - H e n r i k , Kommunalpolitikerne, Samfundsvidenskabeligt forlag 1981.

H a a v i o - M a n n i l a Elina m fl. Det uferdige demokra- tiet. Kvinner i nordisk politikk. Nordisk Minis- terråd 1983.

Ligestillingsrådet, Folketingsvalget den 23 oktober 1979 — en ligestillingsmtessig belysning, arbejds- papir nr 1 1980.

Ligestillingsrådet, Kvindereprasentation i ojfentlige udvalg, a r b e j d s p a p i r nr 3 1980.

Ligestillingsrådet, Valgene i 1981 — en ligestillings- mtessig belysning, a r b e j d s p a p i r 5 1982. ( M e d tillägg av folketingsvalet l O j a n 1984.)

(12)

74

Pcdcrscn Mogens N, " K v i n d e r n e s mobilisering i dansk politik" i Danske 0konomer, nr 24 1965.

T h o r b e k J y t t e , " D e skandinaviske valg- och partisystemers b e t y d n i n g for k v i n d e r " , Årbog for Kvinderet 1978, J u r i s t f o r b u n d e t s forlag

1978.

W a m b e r g Ulla, Kvinders deltagelse i de kommunale og amtskommunale valg i Danmark 1909— 66 — med en sammenligning med Norge, specialeopga- ve, Institut for s t a t s k u n d s k a b , A r h u s Uni- versitet 1980 (eget tryck).

7. Kvinnokrav i lagstiftningen

Borchorst Anette & Siim Birte, Kvinder i velj<erds- staten — mellem moderskab og lenarbejde genem 100 år, Aalborg Universitetsförlag 1984(a).

Borchorst Anette & Siim Birte, " K v i n d e r s magt og a f m a g t — radikalisering af kvinderne i 80'erne?" i Samfundsekonomen nr 3 1984(b), s

1 2 - 1 7 .

Nielsen R u t h & T h o r b e k J y t t e , Ligestillingslov- givning, J u r i s t f o r b u n d e t s forlag 1976.

Årbog for kvinderet, J u r i s t f o r b u n d e t s forlag 1 9 7 8 - 1 9 8 4 .

8. Diverse

Arnfred Signe m 11, Udsigten fra det kvindelige uni- vers. En analyse af Eva, R o d e H a n e 1971.

Bolvig Kirsten m f l , Sendags-BT. Rapport om en succés, G y l d e n d a l s 1971.

D a m g a a r d Erik (red), Folkets veje i dansk politik, Schultz 1980.

Prokop Ulrike, Kvindelige livssammenhteng, G M T 1976.

Pågående projekt

Christensen A n n - D o r t e — k a n d i d a t s t i p e n d i u m på Aalborgs Universitetscenter, bl a om kvinnorna i de nya sociala rörelserna.

D a h l e r u p D r u d e — en bok om kvinnorörelsen och staten i D a n m a r k från 1871 f r a m till i dag. H o n a r b e t a r också m e d ett projekt för Nordiska M i n i s t e r r å d e t , Kvinder i politiske be- slutningsprocesser i Norden — gamle barrierer og nye muligheder.

Vi tackar D r u d e D a h l e r u p , Lise T o g e b y och K a r l - H e n r i k Bentzon för hjälpen med att fa en överblick över forskningsområdet.

Anette Borchorst Ann-Dorte Christensen Översättning: Catta Jönsson

Finland

O m än de finländska kvinnorna kommit tidigt in i politiken gäller inte s a m m a sak för statskunskapen. Enligt 1980-års statistik var kvinnornas andel av ordinarie lärar- tjänstinnehavare i statsvetenskapliga äm- nen 4 % . Av totalt femton statsvetare utgör 4 % bara två kvinnor. D å m ä n sällan bedri- ver kvinnoforskning betyder detta att resur- serna för kvinnoforskning inte är stora.

Detta betyder dock inte att forskning om kvinnor och politik inte skulle finnas eller ha funnits i Finland. Den har ofta produce- rats av a n d r a samhällsvetare, sociologer och socialpolitiker. O c h ser m a n på grund- utbildningsnivån — där det finns m å n g a kvinnor — är antalet k a n d i d a t a v h a n d l i n g a r inte alls fa.

De kvinnor som arbetat med statsvetenskaplig kvinnoforskning i Finland har hittills haft rätt sporadisk kontakt med var- a n d r a . M å n g a har deltagit i en a r b e t s g r u p p kring kvinnor och ledarskap, en underav- delning av g r u p p e n kring kvinnor och arbete, vars koordinering finansierats av Fin- lands Akademi. Statsvetenskapliga före- ningens årliga politikforskningsdagar hade för första gången en kvinnoarbetsgrupp i slutet av 70-talet, för a n d r a gången år 1984 i T a m m e r f o r s kring temat kvinnor och makt.

Vi hoppas dock fa bättre kontakt med var- a n d r a bl a i s a m b a n d med organiseringen av den nordiska forskarkursen " K v i n n o r och makt: kvinnoperspektiv på välfärdssta- t e n " i T a m m e r f o r s i m a j 1985.

Det följande blir alltså inte någon beskrivning över kollektiv och självreflektiv medvetandeutveckling; för det har forskar- samhället varit för litet och splittrat. Kvin- noforskningens utveckling syns mig följa kvinnorörelsens aktiva perioder och den allmänna könspolitiska debatten i landet.

Kvantitativt sett har forskningen haft två aktivitetshöjder, under åren 1968—72 och från 1978 framåt; alltså med några års efter- släpning från kvinnorörelsens aktiva perioder. Även rörelsens ideologiska innehåll avspeglas i forskningen. I Finland var 60-talets jämlikhetsrörelse och 70-talets nya

(13)

kvinnorörelse rätt distinkta. Riitta Jallinoja konstaterar, att traditionsbrytningar mellan de olika rörelserna varit mycket krafti- ga, trots at de två rörelserna tidsmässigt kom så n ä r a v a r a n d r a . Detta kan väl gälla även forskningen. T r a d i t i o n s b r y t n i n g a r in- nebär risker med att m a n oreflekterat glöm- mer bort det som gjorts tidigare. Därför skall j a g börja översikten från 60-talet.

En orsak till beaktandet av jämlikhets- forskningen är också att det inte är själv- klart h u r u d a n a frågor den nya kvinnoforskningen ställer till j u s t ä m n e t statskunskap eller politikforskning. Misslyckas vi i att reflektera över frågeställningarna — de gamla och de nya — förblir kvinnoforskningens kritiska potentialer outnyttjade.

G e n o m att sätta sig själv i ett historiskt s a m m a n h a n g kan kvinnoforskningen bätt- re bryta sina gränser. O c h helt konkret: en ny läsning av den tidigare forskningen kan ge rätt s p ä n n a n d e ingredienser för nya frå- geställningar.

60-talets arv

U n d e r den finländska statskunskapens historia har två kvinnor disputerat i ämnet:

Lolo K r u s i u s - A h r e n b e r g år 1934, en idéhis- toriker som blev u t n ä m n d till professor år

1948, samt Raili Ruusala år 1972. För att k o m m a till kvinnor som forskningstema måste m a n dock börja med sociologi: år 1968 mitt i den hetaste könsrollsdebatten gav Elina H a a v i o - M a n n i l a ut boken Den finländska kvinnan och mannen (finns enbart på

finska). Arbetet avspeglar tidsandan i mycket. I 60-talets optimistiska a n d a tänk- te m a n att könsrollsdistinktionen berodde på attityder som nog skulle ä n d r a s relativt lätt och inom en snar framtid: könsrollerna skulle försvinna. Efter den aktiva könsrolls- debatten försvann nog könsarbetsfördel- ningen från människornas m e d v e t a n d e men inte ur verkligheten. (En kartläggning över 60-talskvinnans aktivitet finns på svenska i Elina H a a v i o - M a n n i l a s artikel i

" K y n n e eller kön", 1966.)

Av Elina H a a v i o - M a n n i l a s llitiga pro- duktion tar j a g u p p artikeln "Sex Roles in

Politics" (Scandinavian Political Studies

1970), som b e h a n d l a d e kvinnors och m ä n s röstningsbeteende och f r a m g å n g i val. En analys av 1951 -års d a t a visade att små skillnader i kvinnors och m ä n s röstningsbeteen- de korrelerade med hög urbaniseringsgrad.

Starka klasskonflikter (inbördeskriget), so- cialdemokratisk tradition och religiositet gav stora skillnader i röstningsaktivitet.

Skillnaden var m i n d r e i k o m m u n e r d ä r det politiska fältet inte var polariserat. Kvinnor visade sig bli invalda i nästan s a m m a m å n som de blivit n o m i n e r a d e till kandidater;

det finländska valsystemet diskriminerade inte kvinnor. Typiskt för tiden tyckte fors- karen att, för att k u n n a eliminera könsrol- lerna borde både kvinnor och m ä n rösta på både kvinnor och m ä n . Ifall enbart kvinnor röstade på kvinnor skulle m a n skapa "ett kvinnoparti", vilket tydligen inte var att rekommendera. M e n författaren trodde nog inte heller att kvinnorepresentationen skulle öka utan kvinnors kamp, i stil med den amerikanska " w o m a n power"-rörel- sens aktivitet.

Raili Ruusalas rapporter om vänsterpar- tiernas kvinnoorganisationer är ur dagens perspektiv kanske intressantare än ur 60- talets, då de skrevs (finns enbart på finska).

Hon frågade sig om partiernas kvinnoorganisationer fyllde sina uppgifter som partiets hjälporgan i rekrytering och upplysnings- verksamhet, eller om de f u n g e r a d e som på- tryckningsgrupper i förhållande till partiet.

Organisationens mål och strategier under- söktes under perioden 1944—62. De visade sig vara rätt olika: folkdemokraternas kvin- noförbund var inriktat på fredsarbete på massbasis (namninsamlingar) m e d a n so- cialdemokraternas kvinnoförbund dels fun- gerade som påtryckningsgrupp för att fa kvinnor invalda, dels a r b e t a d e med sociala frågor (semestrar för m ö d r a r , hushållsupp- lysning). Författaren kritiserade de social- demokratiska kvinnornas sociala verksamhet för att medlen (social verksamhet) kunde bli ett självändamål som inte f r ä m j a d e målen (mobilisering av kvinnor i partiet) — något som den nya välfärdsstatsforskning- en väl kunde o m v ä r d e r a .

Vid T a m m e r f o r s Universitet fanns ett intresse för kvinnofrågor i början av 70-talet.

(14)

Aino Saarinens studie över kvinnliga riks- dagsledamöter agerande under 1968-års riksdag band redan ihop kvinnors uppgifter i könsarbetsfördelningen med politikens in- nehåll: sociala och kulturella frågor.

J a g har velat visa att redan jämlikhets- forskningsperioden p r o d u c e r a d e intressant och g r u n d l ä g g a n d e forskning om kvinnors organisering och politiska beteende; forskning som kunde bygga en grund för en hel- hetsmässig framställning över kvinnors politiska kultur i ett historiskt perspektiv.

På väg mot nya frågeställningar Efter jämlikhetsforskningens aktiva period förlamades forskningsdiskussionen kring mitten av 1970-talet. FN:s kvinnoår gav dock anledning till utgivning av en antologi Jämställdhet — utveckling — fred ( H o l m b e r g

1975). Riitta Auvinens avhandling i social- p o l i t i k Kvinnan i mannens samhälle ( 1 9 7 7 , p å finska) kom mellan de två perioderna. Av- handlingens utgångspunkt är könsarbets- fördelningen som den p r i m ä r a arbetsför- delningen och diskussionen om m ä n n e n s kontroll över kvinnornas reproduktiva ka- pacitet. Arbetet strävar till att skapa en helhetlig historiesyn och en teoretisk mo- dell över könsstratifikation.

Kvinnors representation i politiska organ hade j u ökat kraftigt från och med slutet av 60-talet. Elina H a a v i o - M a n n i l a letade efter strukturella förklaringar till detta i artikeln " C h a n g e s in sex roles in politics as an indicator of structural change in society (International Journal of Sociolo- gy no 3/1978). Den förklarande faktorn visade sig vara modernisering; utvecklingsni- vå, urbaniseringsgrad och ekonomisk utveckling. Sirkka Sinkkonen tillämpade också moderniseringsperspektivet i sin analys över kvinnorepresentationen i kommu- nala organ (1979, på finska).

Samtidigt som kvinnors representation i politiska organ ökade förändrades dock maktfördelningen i samhället. Sirkka Sink- konen fäste redan 1977 u p p m ä r k s a m h e t vid parallelitetcn av dessa förändringsdrag:

koncentrationen av makten i den finländ- ska politiska kulturen, t j ä n s t e m ä n n e n s och

de korporativa agenternas ökade betydelse

— och inga kvinnor i de organ som fatt m e r a makt. Hon ställde även frågan om kvinno- representationens betydelse för politikens innehåll och olika policy-sektorers vikt. O m förutsättningarna för att m ä n g d e n (kvinnorepresentation) skulle övergå till innehåll har Sirkka skrivit även i övrigt. Den nya forskningen har på m å n g a sätt rört sig i spänningsfältet mellan kvinnors representation och representationens betydelse, och bakom detta mellan normativ och funk- tionalistisk demokratisyn, vilket Viveca Ramstedt-Silén påpekat. S a m m a spän- ningsfält avspeglas kanske i Det ofärdige de- mokratiet.

Forskningen över kvinnors mobilisering har behandlat dels kvinnosaksrörelsen, dels kvinnors organisering i a n d r a organisationer — en tudelning vars betydelse har pro- blematiserats. Riitta Jallinojas avhandling Den finländska kvinnosaksrörelsens kampperioder (1983, på finska) är en grundlig g e n o m g å n g av den gamla kvinnosaksrörelsen

1 8 8 4 - 1 9 0 8 , 60-talets jämlikhetsrörelse 1966—70, och den nya feministiska rörelsen 1973 och f r a m å t . Riitta Jallinoja konstaterar att rörelserna uppstått som reaktioner på förändringar i kvinnors livssituation, men det ideologiska innehållet har utfor- mats med lång tidseftersläpning, när för- ändringen sedan länge skett. Rörelserna har alltid anknutit sig till a l l m ä n n a "bilda- d e " rörelser, i brytningsskeden. Den fin- ländska forskningen över kvinnosaksrörel- sen har, tror jag, mycket betonat rörelser- nas bindningar till samhällets förändring. I Finland är forskningens direkta förmedling till samhällelig praxis eller ens offentlighet inte allmän, sällan t ä n k b a r . Detta avspeglas även i relationen mellan kvinnorörelsen och kvinnoforskningen.

I r m a Sulkunen har betonat distinktionen mellan kvinnorörelsen (kvinnors organisering allmänt taget) och kvinnosaksrörelsen (uttryckligen för förändring i kvinnors ställ- ning). Sekelskiftets stora kvinnorörelser var enligt henne de stora medborgarorganisa- tionerna, nykterhetsrörelsen, ungdomsrö- relsen och den dåtida stora socialdemokra- tiska rörelsen. Även Aino Saarinen ser 76

(15)

KVINNORNA

SOM VÄRNARE AV LIVET

MÅSTE BLI MEDKÄMPAR FÖR EN BÄTTRE VÄRLD RÖSTA MED

ARBETAREPARTIET

Valaffisch från 1936. Arbetarrörelsens arkiv.

kvinnors organisering i kvinnosaksrörelsen som " i s b e r g s t o p p a r " och f r a m h ä v e r att politikbegreppet borde utvidgas: kvinnor borde inte ses enbart som en m a r g i n a l g r u p p i m ä n n e n s politiska institutioner. Kvinnors organisering borde ses som en del av kvinnors livshelhet och könsarbetsfördelningen:

kvinnors politiska kultur borde ställas i forskningens fokus.

Utvidgningen av politikbegreppet leder till ny syn på politikens former och former för organisering. Ainos artikel över 1800- talets kvinnoorganisationer visade att deras arbete redan var välfärdsstatens pionjärar- bete på frivillig basis. M e n hur utvidga politikbegreppet? Sirkka Sinkkonen och Eva Hänninen-Salmelin försökte 1979 ur empiriska utgångspunkter utveckla en politik- typologi som skulle beakta kvinnoorganisa- tionernas agenda-building. Den av kvinnor förda politikens innehåll har på riksdagsni- vå analyserats av Sinkkonen och Haavio- M a n n i l a (se Rendell, M red.: Women, Power and Political Systems). Viveca Ramstedt-Si- lén har beskrivit skillnader i kvinnors och m ä n s politikkultur inom det socialdemo-

kratiska partiet. Kanske kvinnors politikbegrepp inte enbart gäller politikens inne- håll utan också form. Även i Finland finns det tecken på att den politiska könsarbets- fördelningen förändrats så att kvinnor oftare är a n h ä n g a r e av alternativrörelser, grön politik och gröna policy-lösningar.

Varthän går vi?

Vi kan se att forskningen om kvinnor och politik avspeglar en förändring i värdering- ar från viss grad av förakt för kvinnors politiska verksamhet till ett v ä r d e s ä t t a n d e av den, dvs den uppfattas vara värd att forska i. Vi är inte mera i den situationen där kvinnors politiska aktivitet uppfattas snävt eller ahistoriskt. Detta har t ex Sirkka Sink- k o n e n for n å g r a å r s e d a n k r i t i s e r a t f o r s k - ningen för.

M e n kvinnoforskningens bidrag är kanske inte bara additiv, komplementär i för- hållande till mainstream-forskningen. Dess syfte är kanske inte enbart att synliggöra kvinnors verksamhet och utgöra ett tillägg till den r å d a n d e forskningsinriktningen.

Det är inte nödvändigt att ställa kvinnoforskningens k o m p l e m e n t ä r a karaktär mot dess nyskapande, men det är kanske ä n d å bra att k o m m a ihåg d e n n a distinktion på grund av att den har praktiska konsekven- ser. O m vi utgår från det k o m p l e m e n t ä r a kunskapsintresset bör vi utvidga politikbegreppet, synliggöra kvinnors politiska kultur och kvinnors värden. Vi bör ur ett nytt perspektiv värdera forskning som kanske redan gjorts inom a n d r a samhällsvetenska- per och sätta den i ett nytt s a m m a n h a n g . Det innebär att vi måste s a m a r b e t a med a n d r a samhällsvetare — och det är inte illa.

M e n för att k u n n a förklara varför kvin- nor blivit osynliggjorda och varför de bär på sina specifica värderingar bör man kanske ifrågasätta och studera de mest centrala begreppen och de teoretiska strukturerna i ä m n e t statskunskap.

*Jag hoppas att Det uferdige demokratiet, ett storarbete av en nordisk forskar- grupp, redan är vår g e m e n s a m m a egen- dom. Därför har j a g inte k o m m e n t e r a t den särskilt.

Marja Keränen