Inledning
I Sverige iir uppgifterna om mj<illtissens (vita fly- garnas) artsammansdttning, utbredning och biolo- gi starkt fciraldrade. Artbeskrivningar har tidigare gjorts av Tullgren (1907) och av Ossiannilsson (1944, 1947 & 1952). Utbredningsuppgifter har behandlats av Ryberg (1938) och av Ossiannilsson (1955). Denna insektgrupp iir overhuvudtaget starkt forsummad i mAnga liinder, Av de nordiska landerna ,ir det endast i Finland man ingiende stu- derat dessa djur (Huld6n 1986). I norra Europa finns artuppgifter frin foljande ldnder: Storbri- tannien (Mound 1966), Polen (Szelegiewicz 1979) och Nederldnderna (Bink et al. 1980).
Foreliggande uppsats behandlar utbrednings- uppgifter och biologi hos framst vlra frilevande arter. Insamlingsresor har bedrivits i stidra och
mellersta Sverige upp till Helsingland-Hiirjedalen under 1983-1986. Genomgf,ng av museimaterial har gjorts i Lund och Uppsala (Ultuna).
Metodik
Insamlingar har friimst gjorts av larver och pupa- rier. Dessa preparerades antingen direkt eller f<ir- varades ipressat skick pi viixtdelarna. Prepara- tionsmetoder finns beskrivna av Zahradnik (1963) och Bink (1979). Permanenta preparat gjordes i de flesta fall. Polyviol 17 anviindes som inbiidd- ningsmedium. Bestimningstabeller som grundar sig pi pupariernas utseende finns uppgjorda av Ossiannilsson (1955), Zahradnik (1963) och Bei- Bienko (1967). Flertalet av vara arter kan ocksi bestimmas i tullbildat stadium (Huld6n 1986).
Box 44, 5-230 53 Alnarp, Sweden.
Biologi och morfologi
Djuren genomglr 6 utvecklingsstadier, niimligen:
iiggstadium. 4 larvstadier och imago. Aggen iir
ovala och sitter pi mycket korta skaft pi bladun- dersidor. Hos nigra arter, t ex Trialeurodes vapo- rarionrm och Aleyrodes proletella, liggs iiggen i cirklar eller halvcirklar (Fig. 1). Detta beror pa att honan, med sugsnabeln som medelpunkt, instuc- ken i bladvdvnaden, vandrar runt denna med bak- kroppen och placerar iiggen efter varandra p[ en cirkelbige. Det forsta larvstadiet iir rorligt. I dc
tre foljande stadierna sitter larverna fastsugna, tiitt tryckta till underlaget och ar vanligen omgivna av en frans av vita sekrettredar (Fig. 2). Det sista larvstadiet, det s k pupariet, har taxonomiskt vik- tiga karaktarer fdr artbcstiimningen. Pupariet har i likhet med imagines en struktur, pi ryggsidan av
sista abdominalsegmcntel, som kallas orificium vasiformae (Fig.3) (Tullgren 1907). Hos pupariet har bl a dcnna dcl viktiga karaktdrer f6r artbe- stiimningen. Av vira artcr har Aleurochiton aceris storst puparium, ca 2 mm (Fig. 4). Hos denna art liksom iiven hos Aleurotuberculatus similis euro- paeus iir skillnaden i storlek av han- resp honpupa- riet tydligt (Fig. 5). Det senare ar stdrst. Ur pupa- riet kliicks den fullbildade vita flygaren genom cn T-formad oppning. Dc nykliickta individcrna har skrynkliga vingar. Dct tar minst en timma for dju- ren att expandcra vingarna och fA dem tackta med den karakteristiska beliiggningen. Likasi tar ut- vecklingen av de mdrka fliickar pi vingarna, som en del arter har, flera timmar (Mound 1983). Som fullbildade iir de riverpudrade av ett vitt eller gul-
vitt, mjolfint, vaxartat sekret som avsiindras frin
86 Carl-Axel Gertsson
Fig. l. Aggsamlingar och larver av A/eyrodes proletella (kilmjtillusen).
Eggbatchesand larval instars from.4/e/ rodes proletelh.
4. Puparium av Aleurochiton acenb (ltinnmj6llu- Puparium of A/earochilon aceris,
k<)rtlar pi underdelen av dc forsta abdominala segmenten. Djuren gnider sina ben forst mot krirt- larna och stryker sedan benen 6ver vingarna. Vax- sekretet avsettes ocksi garna pe hladen diir mjcit- Itissen suttit (Fig. l).
Karakteristiskt f<ir de fullbildade lossen iir vida- re vingarnas enkla och svagt antydda ribbsystcm, som bestar av tvi enkla ribbor, media och analis.
Ribbsystcmet antyder slakrskap med psyllider (t ex Trioza) (Mound & Halsey 1978).
Levnadssitl och v$rdvixler
Mjoll6ss pitriiffar man framfdrallr pa fuktiga och skuggiga platser. Av viirldsfaunans bortemot I 200 arter finns flertalet i subtropiska och tropis- ka omriden (Mound & Halsey 1978). Endast 15
arter ir kiinda frAn Fennoskandien (Hulddn 1986). Av vira svenska arter har flertalet endast en generation per lr. Aleyrodes proletella och Tri-
aleurodes vaporariorum (pA friland) 2, medan vir
mcst allminna m jollus Aleyrodes lonicerae kanha upp till 3 generationer per er (Huld6n 1986). De flesta av vira arter er monofaga, nimligen: ,4le- urochiton aceris (l6nn), Aleurotuberculatus similis europaeus (lingon), Calluneyrodes callunae (ljung), S i p ho ni ru s i mmac u l atus ( m urgrrina) och Tetralicia encae (klockljung). Oligofaga arter ar:
Dialeurodes chittendeni (Rhododendron spp.), Aleurolobus wanni (linnea och snobiir) och Peali- us quercus (ck, hassel och avenbok). Den senare arten dr i Finland ocksi funnen pi briinniissla och bohuslind. Dessa fynd gjordes emellertid i ome- delbar niirhet av ek och hasselbestind (Huld6n
Fig.
sen).
Fig. 2. Puparium av Aleurolobw wunni.
Pupaium of Aleurolobus wunni.
Fig. 3. Bakdel av puparium hos Asterobembia carpini, med orifrcium vasiformae. Skalstreck: 0,05 mm.
Abdominal segments of puparium from Asterobemisia carpini with oificium vasiformae. - A = operculum, B
= orificium, C = lingula. Bar: 0.05 mm.
Fig. 5. Hon- och hanexuvium fran .4rerrotuberculatus si- milis europaeus ,
pA linnea (Linnaea borealis) .
Biolo8i: Har hos oss ockse patreffats pi sndbiir (Syz- phoricarpos rivularis) (Ossiannilsson 1944). Artendver- vintrar som puparium.
Female and mafe exuvium of .4leurotuberculatus similb
europaeus'
Aleurotuberculatus similis ssp. euro-
1986). Dessa tvi sistniimnda viixtslag utgdr i Sveri- ge artens huvudsakliga vf,rdvixter. Diirmed fir
det anses atl P. quercus skall vara en oligofag art.
Polyfaga arter iir: Aleyrodes lonicerae, A. proletel- la, Asterobemisia carpini och Trialeurod.es vapora- riorum (i vdxthus). A. lonicerae har i Sverige pi-
treffats pe ett 10-tal vextarter och i Finland pA ar- ter tif lhitrande mer an 20 vextfamiljer. A. proletel- 1a hittas hos oss frdmst pe skel6rt, men enligt Mound & Halsey (1978) har den ett verdvaxt- spektrum pa ett 10+al viixtfamiljer. A. carpini dr i
vin omride bunden till ett fatal vaxter, vanligen
blibir och odon, men enligt utliindska uppgifter har den patreffats pe vexter tillhdrande 15 familjer (Mound & Halsey 1978). T. vaporariorum (i vixt-
hus) iir den mcst polyfaga arlen.
Overvintringen sker isamtliga stadier utom iiggstadiet och fdrsta larvstadiet. De flesta av vAra arter Overvintrar som puparium (Huld6n 1986).
Artfiirteckning
Arterna redovisas i bokstavsordning. Nomenkla- turen friljer Mound & Halsey (1978). Utbredning angcs eftcr landskap, frirkortade och i ordnings- foljd som i Fauna Ent. Scand. resp gamla Catalo- gus, och iven f<irekomst i(D) Danmark, (SF) Fin- land och (N) Norge anges.
Aleurochiton aceris (Modeer), Lonn- mjollus
Fig. 4.
Ulbrcdning: Sk, Bl, Hall, Sm, Ol, Og, Vg, Boh, Dlsl, Nrk, Sdm, Upl, Vstm, Vrm, Dlr, Gstr, Hls; D, SF, N.
paeus (Zahradnik)
Fig.5.
Uabredning: Sk. Bl. Hall, Sm. Ol. Og. Vg. Boh, Sdm, Upl, Vstm; SF, N.
Nya landskapsfynd: Bl, Ebbarp, 15.VII.1984. Hall, Menldsa gfid, 26.V.198y'.. Sm, Hovmantorp, 26.Vl.1983. Ol, Ramdala, 17.V11.1984. Og, Osterby- mo,28.VII.1984. Vstm, Salbohed. 31. Vll.l985. Samtli- ga fynd pi blad av lingon (Vaccinium vitis idoea).
Biologi: Enligt ildre svenska uppgifter utgiir pupariet
<ivervintringsstadiet (Ossiannilsson 1955). Vid invente- ringarna har jag pitriiffat larver i andra stadiet som dver- vintrat. OvervintringssArt cnligt finliinrlska iakttagclscr iir andra och tredje larvstadiet samt pupariet (Huld6n 1986). Enligt hollandska uppgifter overvintrar pupariet (Bink et al. 1980). Vanligen fitrekommer ett par pupa- rier per blad. Vid n6got tillfiille harjag hittat drygt 10lar- ver och puparier pA ett blad. Hulddn ( 1986) anger att vid ett tillfalle har omkring ett 50-tal larver och puparier hit- tats pa ett enda blad. Arten tycks hos oss vara allmdnt fo- rekommande p6 lingon.
Aleurotulus ne phrolepidis (Quaintance)
Utbredning: Sk, Boh; D.
Denna vaxthusart finns presenterad av Ryberg ( 1938), som fann den i vaxthus i Lund och Gdteborg. I hotaniska tredgardens vaxthus i Lund har jag ej iterfunnit den.
lAley r o des camp anulae Saalas]
Utbredning: SF.
Aleyrodes lonicerae Walker, Jordgubbsmjollus
Fig. 6.
Ulbredning: Sk, Bl, Hall, Sm, Ol, Og, Vg, Dlsl. Nrk, Sdm, Upl, Vstm, Vrm, Hjr, Nb; D, SF, N.
88 Carl-Axel Gertsson
Fig. 6. Larver och prpartet av Aleyrodes lonicerae (jord- gubbsmjdllusen).
Larval instars and pnparia of Aleyrodes lonicerae,
Nya landskapsfynd: Bl. Valje, 27.VII.1985, pi nejlikrot (Geum urbarurm). Hall. Asa. I l.VIII.lsS-5. p6 kirskil (Aegopodium podugruria). Sm, Hovmantorp.
17.VI.1983. pi .jordgubbar (b'rogarid x calr.). Dlsl, Frdndefors. 11.V111.1985. pi nejlikrot (G. urbanum).
Nrk, Askersund.30.Vll.l984, pa kirskel (A. podagra- ria). Vstm. Skultuna,31.VI1.1985 pi kirskil (A. poda- grcro). Vrm, Siiffle. 8.Vltl.l985, pii nejlikrot (G. arba- num). Hrj, Vemdalen (Viilkojan),8.VIII.1985, pi lilg- ort (Filipendulu ulmuria).
Biologi: Arten dvcrvintrarsom fullbildad. och iir mycket allmiin och txryfag. I Finland fann man den pi fltmins- tone ,!0 vixtarter. Av de ovannemnda vaxtarterna hyser oftast kirskil de flesta larverna och puparierna. Den har pAtraffats Iengt norrut iSverige resp Finland. Ossiannils- son (1955) redovisar arten fren Lulee pi ikerbiir (fiabar arcticus). De nordliga fvnden frin Finland dr frin iker- biir (8. arctrcas), hjortron (R. chamuemorus). slenb'ir (R. saxatflis) och vitpyrola (Pvrolu rotundifolio). Den har iNorgc upptrrtt som skadegdrare pi jordgutrbar (Fjelddalcn 1955).
A le y ro de s p ro let e lla (Linnaeus), Kilmj<illus
Fig. l.
Utbredning: Sk, Bl, Hall. Sm. Ol. Og. Boh. Nrk, Sdm.
Upl, Vrm; D, SF, N.
Nya landskapsfynd: Bl, Ysane. Pukavik, l4.VII.l967 (Ossiannilssrtn). Hall. Bohcrg (Hallarna). 9.VIII. 1986.
Ol, Borgholm. sl()ttsruincn. l7.VIII.l984. Og. (K. An- dcr leg. ?), Ossiannilsson dct. 29.111.1960. Nrk, Askcr-
sund. 30.VIII.1984. Sdm. Brofors. Forsabruk,
29.VII.1984. Samtliga fynd pi skelora (Chelidonium ma- ,r{s).
Biologi: Arten har liknande biologi som fciregAende, dvs den dvervintrar som fullbildad. Den Ar i andra lAnder po- l)'fag (Mound & Halsey 1978). men hos oss mest bunden till ske16 . Man harfrven funnitden paskogssallat (Lac- tuca muralis), kllmolke (Sonchus olerac?r.J). akermolke (S. .trversij) samt pA olika Brarrica-former (Ryberg
1938).
Fig. 7. Puparium ay Asterchemisia carpini.
Puparium of .4srero bemisia carpini.
Astero b emis ia carp ini (Koch)
Fig. 3 & 7.
Utbredning: Sk, Sm, Ol, Og, Sdm, Upl, Hls; D, SF.
Nya landskapsfynd: Sm, VAxjai (Evedal), 26.y ll. 197 3, (Daniclsson). pi Crepr.r. Ugnanes, Lessebo. 16.tX.1983 pi linnc a (l -i n naet horpalrs). Hovmantorp. Prestanaset.
I.1.VIIL l983 pi blAbdr (Vaccinium myrrillas ). Ol, Vick- leby 5ngar. l.!.1984 pe hassel (C'orylas avellana\. Pb samma blad fanns ocksi Pealius quercus. Hls, Harmdng- er. I l.VU. 1960 (Ossiannilsson), pi linnea (L. borealis).
Arten benAmnes vid denna tid av Ossiannilsson som,4.
uvellanae (Signoret).
Biologi: Den dvcrvintrar som puparium. Arten iir poly- fag, men tamligcn svar att finna. Enligt hollandska for- skare har den en lig populationsr5thet (Bink et al.
r 98o).
IB emisia rosae (Korobitsin)]
Ulbredning: SF.
C alluney ro de s cal lunae (Ossian- nilsson)
Utbredning: Sk, Sm, Gtl, Og, Sdm. Upl. Vstm: SF.
Nya landskaps$nd: Gtl. Veskinde, Nors, 4.VI1. 1965 (Ossiannilsson) pl lj'tng (Cal I una v ulgaris).
Jag har ej eterfunnit arten. Puparierna iir smi (< I mm) och insamlat vixtmaterial miste genoms<lkas imiknr- skop.
Biologi: Enligt Hulddn ( 1986) kan den <ivcrvintra i larv- stadium 2, 3 eller som puparium pi ljung.
D iale uro de s chittendeni Laing, RhododendronmjOllus
Fig. 8 & 9.
Utbredning: Sk, Bl, Hall, Sm. Ol, Og, Vg, Boh. Dlsl.
Nrk, Sdm, Upl, Vstm, Vrm, Dlr. Gstr; D, SF. N.
Fig. 8. lmagines av Dialeurodes chittendeni (rhododend- ronmjiillusen).
lmagines of Dralearodes chittendeni.
Nya landshapsfynd: Bl, Karlshamn, 31.VII.1983. Hall, Laholm. 26.V.1984. Sm, Viixjci, Skir, 2.IV.1983, Hov- mantorp, 18.VI.1983. Ol. Fiirjestaden. 1.1.1984. Og, Kvarsebo, 28.VII.1984. Vg, ej angiven lokal (Ryberg 1972) Hjo. 2.VIII. l_984. Boh. Grundsund, ll.XI.l984.
(Alkstrand) Dlsl, Amil, 13.1.1985. Nrk, Askersund.
30.vII. 1984. Sdm, Karrineholm, 30.VU.1984. Vstm, Sala, 1.V!.1984, Skuhuna, 31.VII.1985. Vrm, Sunne, Rottneros, 5.VIl.l96l (Ossiannilsson), Appertin, 16.VI.1984 (Lundqvist). Karlstad, l0.VIlI.1985. DIr, Mora, 3.VL1984. Gsrr, Jarbo, l.VIII.1985. Samtliga tynd pi Rhotlodendron.
BioloSi: Anen dvervintrar hos oss i andra larvstadiet.
Detta overensstaimmer ocksA med hollendska uppgifrer (Bink et al. 1980). Enligt Ryberg ( 1938) kan rhododend- ronmjollusen dven Overvintra som agg. Nagra ag8 har, enligt mina undersOkningar, ej patraffats under vinter- halveret. Enligt de finliindska studierna kan aven iiver- vintringen ske i tredje larvstadiet saml som puparium (Hulddn 1986). Puparierna klacks i s&ra Sverige unge- far i mitten av juni mAnad. Arten patreffas endast pe slatbladiga lormer av Rhododendron. Ofta Ar de spdda bladen mest frekventerade, ett fenomen som er vanligt hos manga av varldsfaunans arter. MAngden liisliga kvii- vehaltiga dmnen iir h6gst i dessa blad (Mound 1983). Pe
vita flygares rnaner avs<indras gott om honungsdagg, som utgair ett utmarkt subslrat fdr tillvaxt av sotdagg- svampar (bl a Cladosporium-arter). Svampbeliiggning- en pi bladen kan hamma vaxtens utveckling och foto- syntes. Pi iildre blad kan undersidorna vara helt teckta med puparier och larvskinn, exuvier.
Den patrdffades i Sverige frirsta glngen 1937 (Ryberg 1938). Av vaxtskyddet uppmerksammades den 1951 (Ossiannilsson 1955). Pettersson (1977) rapporterarstor fdrekomst i landet 19?6. Arten ar vanlig lAngt upp i Sve- rige. Enligt Tunblad (1982) har den under senare Ar bli- vit allt mera frekvent.
Pealius quercus (Signoret)
Fig. 10.
Ulbredning: Sk, Bl, Hall, Sm, Ol, Og, Vg, Upl, Vstm, Dlr; D. SF.
Ulbredning: Ol. Inga nya landskapsfynd. Aterfynd pl
den av Ossiannilsson. (1955) beskrivna platsen, Borg- holm (slottsruinen), Oland, 17.VII.1984 pa murgr6na (Hedera helix).
Biologi: Enligt Zahradnik (1963) 6vervintrar de yngre larvstadierna. Arten lever monofagt pi murgr<ina (Mound 1978).
Tetr a licia eric a e Harrison
Fig. 11.
Ulbredning: Sk, Hall, Sm, Vg. Inga nya landskapsfynd.
Jag har tunnit den pA Skan6rs ljung, 30.VI.1984.
Fig. 9. trrvskinn (exuvier) och larvet av D. chi Endeni (rhododendronmjdllusen) (t v). Bladovansida med sot- daggsvampar (t h).
Larval skins and larval instars of D. chittendeni (lelt).
Upper leaf surface with sooty mould (right).
90 Carl-Axel Gertsson
Fig. 10. Puparium av Pealius quercus.
Puparitm of Pealius quercus,
Fig. I l. Tredje larvstadiet av Tetalicia ericae.
Third larval instar of Telralicia ericae.
Biologi: Overvintrar i tredje larvstadiet, vilket ocks6 dverensstemmer med hollendska uppgifter (Bink et al.
1980). PAtreffas endast pA klockljung ( Eica tetolix).
Trialeuro des v ap o rario rum (West- wood), Viixthus vita flygaren
Utbredning: Sk, Hall, Og, Vg, Nrk, Sdm, Upl, Hls; D, SF, N. Jag har ej inventerat denna art. Da den ej klarar aivervintringen hos oss, dr siledcs landskapsuppgifter tamligen m€ningsldsa att ange. Ossiannilssons uppgifter frin 1955 finns dock dtergivna ovan. Mlnga arbeten har i Sverige publicerats inom den tillSmpade entomologin, som bl a ber<ir framglngsrika frirsdk med biologisk be- kampning (Ekbom 1979. 1981).
Anslag frir under.;tikningen har erhillits ur Lar-
s6nska fonden, Entomologiska siillskapet i Lund.
Prof. Ossiannilsson i Uppsala har limnat viirde-
fulla upplysningar samt kontrollbestemt en del av materialet. Dr. Fjelddalen, Statens Plantevern, As, Norge samt agronom Reitzel, Plantevaerns- centret, Lyngby och prof. Jorgensen, Landbo- hojskole. K<ipenhamn, har lamnat upplysningar om de norska resp danska arterna. FOr foton sva-
rar S. Kalt, SLU, Institutionen fcir viixt- och skogsskydd, Alnarp. Till samtliga framfor jag ett stort tack.
Litteralur
Bci-Bienko. G. Ya. 1 7. Keys to the insects of the
European USSR. Vol. l:608-616. Jerusalem.
Bink, F. A. 19?9. Methods for mounting Aleyrodidae specimens. Entomologische Berichten, DEEL39.
1. X: 158-160.
Bink, F. A.. Bink-Moenen. R. M. & Woets, J. 1980.
Witte Vliegen in Nederland (Homoptcra, Alcyrodi dae). - Entomologischc Berichten. DEEL 40. l. I:
,9.
Ekbom. B. S. 1979. Biologisk bekiimpning av vaxthus vita flvgare (Trialeurodes vaporariorum). Kort his- torik och negra framtidsvisioner. - Ent. Tidskr. 1UJ:
1-t0.
- 1981. lntegrated control of the greenhouse whitefly (Trialeurodes vaporariorum). SLU. Institutioncn fdr vaxt- och skogsskydd. - Vextskyddsrapporter.
Avhandlingar 4.
Fjelddalen, J. 195-5. Jordbaermjollus. - Frukt og Baer 8:
t'1-21.
Hulddn, L. 1986. The whiteflies (Homoptera, Aleyro- doidea) and their parasites in Finland. - Notulae En- tomologicae 66: l-.40.
Mound, L. A. 1966. A rcvision of thc British Aleyrodi- dae (Hcmiptera: Homopte ra). Bulletin of the British Museum (Natural History) Entomologv. Vol. l7 No.
9: 397428.
- 1983. Biology and identity of whitefly vectors of plant pathogens. 1x: Plant Virus Epidemiology. Eds.
Plumb, R. T. & Thresh, J. M. pp. 305-313. Oxford.
Mound, L. A. & Halsey, S. H. 1978. Whitefly of thc world. A systematic cataloguc of the Aleyrodidae (Homoptera) with host plant and natural enemy da- ta. Chichester, Ncw York, Bristone och Toronto.
Ossiannilsson, F. 1944. A new whitefly from Sweden, Aleurolobus puripennis n.sp. (Hom. Aleurodidae).
- K. fysiogr. Siillsk. Lund F6rh. 14: 186-196.
- 1947. Bemisia callunae n.sp. A new Swedish white- fly (Hom. Aleurodidae). - Ent. Tidskr. 68: 1-3.
- 1952. Tetralicia ericae Hesl. Harr. - en fcir Sverige ny mjdllus (Hem. Hom.). - Opusc. Entomol. l7: 80.
- 1955. Till kannedom om de svenska mjiill<isscn (Hem. Hom. Aleyrodina). - Opusc. Entomol. 20:
192-t99.
Pettersson, M.-L. 1977. Det gengna vdxtskvddsiret
1976. - Vdxtskyddsnotiscr 4l: 12.
Ryberg, O. 1938. Bidrag till kannedom om dc nordiska mjdllds$en, Ale urodidae (Hem. Hom.) jamte provi- sorisk katalog dver de europeiska arternas yardvex- ter. - Kungl. Fysiogr. Siillsk. i Lund Forh. 8, Nr 3.
Vir kunskap om fjiirilar okar standigt och man gliids varje gSng en ny grupp har fitt en modern behandling i form av cn nyutgiven fauna. F<ir till- fiillet iir de danska amatdrentomologerna de fliti-
gaste fdrfattarna i den nordiska lepidopterolog- skaran och iterigen har Eivind Palm levererat ett verk, som f6r lAng tid kommer att vara en given re- ferens vad betriiffar pyralider.
Boken beskriver i sin allmiinna del pyralidernas byggnad, f<irstadier, bionomi, utbredningstyper, klassifikation, etc. Pe ett ingiende satt redovisas forindringama i pyralidfauan i Danmark under de senaste 70 eren.
Diirefter ftiljer en genomgeng av de 219 (med ett par undantag) nordiska artema samt ytterliga- re ett antal presumtiva arter. For varje art redovi- sas kennetecken, utbredning och bionomi och i synnerhet de danska fynden anges med stor nog- grannhet. Varje underfamilj inleds med en liittliist karakteristik, ev fdljd av en uppriikning av arter.
som iir p&triiffade nera det behandlade faunaom- rAdet. Efter texten till varje art foljer en samman- fattning pA engelska av den danska fdrekomsten.
FOrfattarens intresse for zoogeografi avspeglas i
genomarbetade utbredningskartor, som dels om-
fattar fcirekomsten i nordviisteuropa, dels spe- ciellt visar de danska fynden.
Alla arter illustreras pi ett i allmiinhet mycket naturtroget satt genom 8 fiirgplanscher ibokens slutdel och fdr vissa arter eller artgrupper finns i textdelen ocksa pedagogiska tuschteckningar, som ir imnade att tydligare framhiva artskillna- der. Genitalier avbildas for somliga grupper, bide med originalteckningar och genom "inlining"
frin tidigare publicerade verk i iimnet. Vidare finns i nAgra fall illustrationer av larver samt hu- vud och naturlig vilostiillning hos imago.
Vid sidan av att ge en summarisk sammanfatt- ning av vira nuvarande kunskaper om arterna kan
om arterna avbildats i samma skala ratt igenom
t ex 1,5 gingers forstoring. Det iir olyckligt att den svaraste gruppen, Scopariinae, diir detaljer crclr helhetsintryck verkligen iir viktiga, har framstiillts i skalan 0,9. Visserligen finns de aktuella arterna schematiskt avbildade inne i boken men dessa hade m<ijligen kunnat utelemnas om skalan pi
plansch 6 hade varit stdrrc. Eudonia aequalis har
pA denna fiirgplansch dessutom fitt ett vilseledan- de utseende medan det svartvita fotografiet pA s.
185 ger en ganska god bild av arten.
Fig. 3o.32 pi s. 39 torde vara forvexlade - fig.
30 liknar mest S. hostilis,hg.3l S. adelphella och
fig. 32 S. rhenella. Fig. 261, forestdllatde Udea elutalis, kan vara missvisande da yttre tvarlinjen, trots pistiendet om motsatsen, normalt har ett forlopp liknande det hos U. lutealis. PA plansch 3 hade en eller tvii ytterligare bilder av variationer hos Ancylosis cinnamomella varit 6nskviirda.
Genitalbildcrna iir i allmiinhct tillriickligt signi-
fikativa men vissa iir kanske viil schematiska (ex.vis fig. 56 och.57) och dd det gdller Dipleurina och Eudonia (tig.206-210) kan man rika i svArig- heter, eftersom detaljer, som anges vara artskil- jande, inte visas tillrickligt klart, medan karakte- rer, som iir viktiga, har i en del fall utelamnats el- ler avbildats fel (uncus, gnathos, valva, juxta och aedeagusproportioner).
Man kan ha olika uppfattningar om vilka kiin- netecken som ar de viktigaste fdr att skilja snarlika arter et. Salunda anger fdrfattaren som en artskil- jande egenskap atl Ostrinia quadripunctalis har en mycket leng bakkropp i jiimforelse med O. nubila- fis, vilket motsags av de avbildade exemplaren pi
fiirgplansch 7.
Nomenklaturen och klassifikationen foljer den katalog river danska fjiirilar, som ulkom 1985
(Ent. Medd. 52:2-3). Betriiffande Aglossa caprea- /is (Hiibner) (s. 112) ar publikationsl -et 1809.
Endast en felstavning av artnamn har pitriif-
