D I S S E R T A T I O
D E P R O V I D E N T I A D E I I N C O N S E R V A N D A R E L I G I O N E C H R I S T I A N A .
Q U A M
V E N I A A M P L . F A C . P H I L O S . UP S.
P R Æ S I D E
D o c t . ER ICO MICH. F A N T \
R E G . O R D . D E S T E L L A P G L A R I M E M B R O
H I S T . P R O F . R E G . E T O R D , S OC . R E G . S C I E N T . U P S . E T A C A D . R E G . L I T T * H U M . H I S T . E T A N T I Q U I T * H O L M . S O C I O ,
P U B L I C O E X A M I N I S U B J I C I T
CAROL US O L AV U S G R A W A L L I U S
N E R . S U D E R M A N N U S . c
I N A U D I T . G U S T . D I E I V J U N I I MDCCCX H . A . M. S.
U P S A L I Æ T Y P I S E D M A N N I A N I S «
K O N U N G E N S
TRO • T J E N A R E , M A J O R OCH R I D D A R E A F KO N G L . S V Ä R D S O R D E N , H O G V A L B O R N E F R I H E R R E
« « F R E D R I K H I E R T A .
Kunde tackfamhetens kånfla blott F ö r en ftund m ig låna Skaldens l o t t ; Min Baron 1 då mina uttryck röjde D e n n e s p e n f e l, för att värdigt, väl Mäla taflan af en tackfam fjäl
F o r hvars framtids hopp N i flöjan höjde.
Men o m , vid mit hjertas högfta bran d , Ej förmägan fattar villjans h a n d , Skall dock djerfheten hos mig förlåtas.
Så , när känflans oförftålda röft S ö k er uttry ck frän ett uprördt b rö ft, Skaldens fel åt glömikan öfverlåtas.
Och dä desfe T v e n n e hvar för f i g , Hvilkas bildning anförtroddes m ig Skall E r ålders höft med fröjd begjuta ; Då med rum bland värde Medborgsmån C a r l och F r e d r i k ja g får fe igen , D å en ljuf belöning j a g ikal njuta.
ödm ju katle T je n are CARL OL OF GR.AW ALLIU 8.
CBARL. BLR. CATHR. BÏERTA,
e
NCE
b a r o n n eF a i b l e , je le fa is, eft là preuve dè ma rec o n ra îsfan ce, en vous dédiant ma prem iere tentative A c a d é m iq u e , envers la b o n té , do n t vous
faire , mais c’ell com m e l’inftituteur de vos F i l s , que j ’ai pris co u r ag e & c’eft fous ce nom que je m ’ai hafardé d’orner ces feuilles de le vôtre. M ad am e! m o i , qui ai eu l’h o n n eu r de féjourner plus que deux ans dans v o tre m aifo n ; m o i, qui vous ai vu procurer tant de félicité à vôtre F p o u x et à vos E n fa n s , en jouisfant v o u s - m ê m e de 'celle d’une b o n n e E p o u f e , d’une digne M è re , je fais, que la plus g ran d e grace de D ie u , que je pourrais vous fouhaiter ferait: qu’il daigne vous conferver dans le fein de votre famille ausfi heureufe, que p o u r le prefent e t c’eft c e la , que toujo urs fouhaitera Madame la Baronne ! vôtre
m ’avez to ujours comblée. J ’ai ausfi longtem ps hefité, fi j ’osfasfe le
tr è s h u m b l e et t r è s o b é ï s f a n t f e r v i t e u r C H A R L E S . O L A V E G R A W A L L I U S .