Y C K E N UR
D a n t e s
D I V I N A C O M M E D I A
«
k o m m en terad e och öfversatta.
5 . D e l e n
to m m ed vidtberömda P h ilo s. Facultetens tillstånd
u n d e r inseende
• f
«Ar,. CAR L W I L H E L M B O T T I G E R
E . O. Adj unc t i Tyska och Italienska Litteraturen L e d a mo t a f Kongl . Vet. och Vi t t erh.-Samb. i Götheborg
f ö r P h i l o s o p h i s k a G r a d e n
k omme r a t t offentligen försvaras
a f
F R A N S L E O P O L D S A M U E L S S O N
a f S t o c k h o l m s N a t io n
t. f. D up l i c a n t v i d S:t C l a r e h ö g re L a r d o m s - S c h o l a i Stockh olm
l>5 G ustavianska L ärosalen d. 1 4 Maji 184i>
p. t. «. f. m.
— <. <»— .
U P S A L A
W a h l s t r ö m & L S s t b o m . 1 0 4 t f .
/ r
'7
Likt ile n , som mer ej vill det som han v ela t, 37 O ch ändrar plan for nya lan k egriller,
Så att han afstår rakt från att begynna;
Så g ick d et m ig på denna dunkla bergsrand; 4(>
T y j a g , vid närmare b esinn in g, u ppgaf D et fö r e ta g , som var så raskt i början.
” Orn rätt ja g har förstått livad nyss du talat”, 4S
— G enm älte skuggan a f den ädle skalden — Så är din själ besvärad nu a f fe g h e t,
Som m ånga gånger menskan så förvirrar, 46 A tt bort från ärans vä r f den henne vänder, L ik t dårlig synbild djuret, när det skygger.
Från denna rädsla att du dig må lö sa , 49 J a g säga v ill, h v a r/o r ja g kom , och liva d jag F ö r n a m , när först min ömkan för dig väcktes.
Ja g var bland d em , som u ti tvekan sv iifv a i 5t
4 0 — 4 8 . In g o m b ra re, eg. Genuin skräp stänga, förhindra.
— O n ra ta sync op. af O norata. — Falso veder u tlry ek er dea sken villa, h varigenom djuret vid första påseendet tror nå
gonting vara fa rlig t, = tom ögonskrämscl.
4 0 — ö l . S olve och dolve (doluit) latinismer i st. f. sciogla och dolse. ( Solvere m etu säger Itomaren.)
ö 2 . Denna rad ä r h lo tt en omskrifning för: ”ja g befann mig i L i m b u s . ” Sospesi betecknar det m ellantillstånd, det svälvande mellan salighet och fördömelse, bvari de fromina hedningarna befinna sig efter döden. Dessa skuggors vistelse
o r t ( L im hus p a tr u m ) hör hvarken till llimmclen eller det egentliga f l e l fv e te t , churuvul den ligger inoui det sednares om krets och b ild a r likasom dess förgård. ” De äro b lott så
5
E donna m i chiamo beata c b e lla , T a l che d i com andar io la richiesi.
L n cevan gli occhi suoi p iù che la stella : 65 E cominciommi a d ir soave e p ia n a ,
Con angelica v o c e , in sua fa v e lla :
O anim a cortese M a n to v a n a , M
D i cui la fa m a ancor nel m ondo d u r a , E d u r e r à guanto ’l mondo lontana:
L? amico m io , e non d ella v e n tu r a , ei N e lla diserta piaggia e im pedito
till vida q v ald a, som de^ u ta n hopp, lefva i lä n g ta n .'’ (Se IV Sången, 41 och följ. v.)
35. Af 7 0 v. visar d et sig, a t t denna saliga och sköna qvinna ä r B e a t r i c e . På d elta ställe fram träd er hon såsom allegorisk personlighet. Såsom historisk h ette hon B e a t r i c e (m ed vanlig förkortn in g: B i c e ) P o r t i n a r i , d o t t e r till en ansedd Flo rentinsk borgare^ F o l c o P o r t i n a r i . Hon dog 1 2 9 0 , tjugufyra år gammal. — A t t , såsom Canonicus B i s c i o n i och många flera, vilja r e n t af bo rtraiso n era Beatrices h i s t o r i s k a existens, visar nog mycken fåkunnighet och o b e k a n t
skap med Dantes egna skrifter. Man läse lians V i l a N u o v a , sam t X X X och X X X I Sångerna a f P u r g a t o r i o , för a t t at t derom öfvertyga sig *).
5 4 d. v. s. bad benne genast säga mig» bvari j a g kunde vara benne till tjenst.
3 3 . Onödigt ä r a t t , såsom Kopisch v ill, h ä r m ed la stella förstå Solen. — Dante nyttjar ofta det singulara b e g r e p p e t i stället för det p lu rala, so m , särskilt hvad o r d e t
* ) Om den h i s t o r i s k * Be atrice» f ör hi ll» nd e til l D a n t e lem na s y t te r li g a r e u p p l y s n i n g a r i a f h a n d l i n g e n a f C. W . B ö t t i g e r : " O m d e n I t s l i e n s k * p o t s i s n s f ö r s l s m pp- k s m e t o e h u t v e c k l i n g , " i nför d i f ör st * h» ft #t a f F r e y f ö r i r 1 84 1 .
N är m ig en qvinna ro p te, skön och salig S d , att jag h en ne bad att blott befalla.
Mer klart än stjern an glänste hennes ö g o n , 5ft O ch ljuft och sakta började hon tala
U ppå sitt sp rå k , till m ig , med englastäm m a:
"O M an tuanar-själ, du villigt b lid a , fiS H vars rykte ännu uti verlden varar,
O ch vara s k a ll, så länge verlden räcker!
En vän till m ig , dock ej en vän med L yck an, 61 P å vägen i den öde branten blifvit
stella b eträffar, kan ses af hans egen förklaring lill slutstro
fen af an d ra Canzonen i hans C o n v i t o .
58. L a sua fa v e lla , sitt elysiska tu n g o m å l, sitt egna paradis-sprnk. D a n i e l l o fö rkla rar del: come le oneste e graziose donne sogliono fare. Lika väl kunde man då uti or
d e t sua se en antydning o m , ntt hon talade på s i t t e g e t mo
d e rs m å l, den Toskanska dialekten, som ofta i Divina Com
media särskilt frarahålles (t. ex. i Inferno X. 2 2 — 25). — All tvekan om betydelsen a f sua u p p h ö r d e , om man h o rtto g koinman efter voce. V ersen b e ty d d e d å : D e t va r i hennes sp rå k en rö st a f E n g el,
GO. E lle r ock : su länge ry m d e n h v ä lfv e r, enligt en an
nan l ä s a r t, som i stä lle t för il m ondo h a r il moto (eg. så länge v e rld sk ro p p a rn a s rö relse varar). L o n ta n a ä r antingen a f verbet lo n ta n a r e , som i äldsta Italienskan nyttjas- i bety
delsen af prolungarsi; e lle r ock kan d e t auses såsom adjecti
vum och hänföras til l farna.
61. d. v. 8. en min olycklige vän.
6 2 . la d iserta piaggia. Samma u ttr y c k som i 2 0 v. af föregående Sang. H ä r , såsom d e r , h ar piaggia (eg. strand
sluttn ing) blifvit öfversatt med b r a n t .
S ì nel cum m in, che volto ha p e r p a u r a :
JE tem o che non sia (jia sì s m a r r ito , <4 CIC io m i sia ta r d i a l soccorso le v a ta ,
P e r quel eh’ i' ho d i lui nel cielo u dito.
O r m u o v i, e con la tua p a ro la o r n a ta , cy
£ con ciò che ha m estieri a l suo c a m p a re , JL’ aiuta s ì, eld V ne sia consolata.
/ ’ son B e a tr ic e , che ti faccio a n d a re: 7U V eijno d i lo c o , ove tornar disio:
A m o r m i m osse, che mi f a p a rla re .
Q uando suro din an zi al Siijnor m io , 7S Z>t te m i lod erà sovente a lui.
T a cette a llo r a , e p o i com incia’ io:
O donna d i v ir tù , s o la , p e r cui 74i JL’ umana spezie eccede oijni contento
D a quel d e l eie ha m inori i cerchi su ij
T an to m’ aijqrada il tuo com andam ento, 79
GÖ. L e v a ta ; ly i 102 v. s.’ig e s , nll boa f ö rr u t seilca.
G6. D e tta, som Beatrice siiger sig i biiuleu bafva b ö r t , afser Lucias sk ildring i 1 0 0 — 108 v. al' Danles farliga läge.
OD. il. v. s. al t ja g derigeaoui m ä tte , i afseencle pà bo- n o m , bulina bafva lugli.
71. F rä n p a ra d is e t, da cantare alleluia, såsom Virgilius svarar Cbirou i XII S. 8 8 v. a f Inferno.
72. " D e t var k ä r le k e n , som bevekte mig a l t leuina p a radisets boningar: d et är ocksä d e n , som nu lägger denna bön pä mina lä p p ar.”
7 \ . ” Vill ja g ofta bos honom iägga ett g o d t ord för dig 7 arme hedning.
Sa hindrad, att han har vändl om a f fruktan.
Jag rädes n o g , han re’n är så förvirrad, 6i A tt ja g för sent har rest mig till hans h islån d , A tt döinma a f hvad jag i him len hörde.
Nu g if dig a f, och med din prydda ordkonst 67 O ch med allt d e t, som höfves till hans räddning, H jelp honom s å , att ja g deraf blir tröstad!
Jag B eatrice ä r , ja g , som dig sänder: 70 Från ort ja g kom m er, dit jag längtar åter:
M ig kärlek drefj d e n kommer mig alt tala.
När ja g får träda för min H erres a n let, „ Ja g skall dig ofta inför honom prisa.”
D å teg hon s t ill, och sedan jag begynte:
” 0 M ö , fu ll a f den d y g d , som ensam lyfter 76 D e m enskors slägte öfvor allt, som famnas U ta f den h im m el, som har minsta kretsar!
Så h ögt välkom men är mig din b efa lln in g , 79
7ö. T a ccile, ganunal form för lact/uc.
7(i — 78. ” 0 ({vinna (full) af d y g d , m edelst hvilkeu allena juenniskoslägtct öfverskrider (böjer sig öfver) a l lt, snin under månen är, a llt jo r d is k t, allt suhlunariskt (eg. a l l t , som inne- slutes af den him m el, som har sina k retsa r m inst, d. v. s. af den lunariska himmeln).” Omkring jorden såsom medelpunkt r ö r d e sig, enligt Plolouieiska sy stem e t, manen närmast ; dcr- e f l e r , i allt vidare coneeulriska k r e ts a r , forst planeterna oeh sedan lixsljernorna. Ulomkring oeh ofvanom alla dessa var P ritn a m mobile och Empyreum (se första sängen not. 21). Af månens kretshana utgjorde säledes jo rd e n sjelfva innehållet ( = contento i st. f. contenuto).
C he V u b b id ir , se già fo s s e , m’ è ta rd i:
P iù non V e uopo a p rirm i 7 (no talento.
M a dim m i la cagion che non ti g u a rdi gg D e llo scender guaggiuso in questo centro
D a ll’ am pio lo c o , ove torn ar tu ardi.
D a che tu vu oi saper cotanto a d d e n tro , 8&
D ir o tti brevem ente, m i risp o se,
P e rc li io non temo d i ven ir qua entro.
T em er si dee d i sole quelle co se, 8t
€P hanno poten za d i fa r e a ltru i m ale:
D e ll9 a ltre n o , che non son paurose.
I o son fa tta da D io , sua m e rc e , ta le , ni C h e la vostra m iseria non m i ta n g e ,
J \e fiam m a d ’ esto ’ncendio non in assale.
D on n a e gentil n el d e l , che si com piange a4
80. 1. À t t ögonblicklig ly d n a d sen mig tyckes.
83. denna m id t a f d ju p e t = jo rd en s tr an g a s te innan
döm en ; eg. denna m edelpunkten. H e lfv e te t, som b a r formen af en upp- och nedviind k ä g g l a , cu t r a t t , befinner sig, en
lig t Dantes föreställning, med sin innersta spets i midten at j o r d e n , likasom jo r d e n i midten af universum. Vidast ofvantill, vid k rate rn s m ynning, sam m andrager det sig sedan i mer ocb m e r smalnande k re ts a r n ed åt jo rd e n s m e d e lp u n k t , så a t t dess d ju p aste del b l o t t b ild a r en tr ä n g is p ö l ; der den frän tiu d atlägsnaste Daemonen (L u c ifer = D ite ) bar sin straffplats. 1 m o tsats till denna t r ä n g a c e n tro , beteeknas i 841 v. de sali
gas v is t e ls e o rt, i den y tte rsta ^ vidaste kim incls kretsen, med am pio loco.
84. ” Dit du b rin n er af längtan at t återvända.” À r d i = a rd en tem en te desideri. La ti nism.
A tt ly d n a d , om ock straxt, dock sen mig tyckes:
M er ej behöfver du din önskan yppa.
Men säg m ig s k ä le t, livi du dig ej aktar 8J A tt stiga ner i denna midt al djupet
Från vidsträckt r y m d , dit du a f hem lust b rinn er!”
”Em edan du så noga önskar v eta , s5
— H on svarte — v ill ja g dig i korthet s ä g a , H v i ja g ej räds hitin i djupet komma.
Man rädas m åste for de ting allen a, Som hafva m akt att någon skada g ö r a , F ö r andra e j , som farliga ej äro.
Jag är a f G u d , hans nåd ske pris! så danad, A tt ed ert jäm m erqval ej kommer åt m ig , O ch den der eldens låga mig ej hinner.
I him len finns cn qvinna huld, som sörjer 94
90. Pauroso b e t e c k n a r i nyare Italienskan cn , som k ä n n e r f ru k ta n , uieu i äldre s p rå k e t utmärker det äfven s å d a n t, som v ä c k e r den (== paurevtole), i analogi med flera adjecti- ver på oso, t. ex. faticoso, sgom entato o. s. v.
9 2 — 9 5 . Tange = tocca.. Latinism. — Då i Lim bus p a tr u m , d er Virgilius befinner sig och d e r dessa ord u tta la s , ingen eld in g å r i straffet, så afser Beatrice med u ttry c k e t incendio antingen elden i de d jupare afgrunds-kretsarne, eller också m etaforiskt helfvetets brännande qval i allm änhet, ” e l
d e n , som ald rig släckes.” — M ’ assale eg. g rip e r mig , fattar i mig.
9 4 . Denna himmelska donna g e n tile , Lucia (97 v.) ocli R c atr ice ( lO o v.) framträda här såsoiu allegoriska pcrsonifica- t io n e r af den kallande (förekommande), den upplysande (Lucia) och den fullkom nande eller saliggörande (B ea trice) Nåden. De
D i tjucsto ''m pedim enlo, ov' io ti m a n d o . S i che du ro giudicio lassù fran ge.
Q uesta chiese L u cia in suo d im an do, V1 E disse: or abbisogna il tuo fe d e le
D i te , ed io a te lo raccomando.
L u cia nimica d i ciascun crtulelt; 100
S i m osse, e venne a l loco d o v ’ io e r a ,
aro al t anse sasoiu Ire Christliga Graticr. Den första bar bär in
te t namn. måhända emellan bon star Giidouien f o r ji ä r a för a ll nämnas. Jä m fö r man med detta ställe X X X II (v. 1 5 7 o. följ.) och X X X III (v. 1— 45) Sångerna a f P a ra d iso , så skall man finna flera sl.äl att anse Jungfru M a r i a vara menad med denna biinmelska förm edlerska, hvars bön verk ar inibJring och förändring i Guds stränga dom ( = duro (jiudicio lassù fr a n g e ). Mer sannolik synes åtminstone denna förm odan, än den a f P b i l a l c t c s (Prins Jo h a n af Sachsen ' fra m stä lld a , att donna gen tile skulle bär bäiisyfta på en u n g , skön F lo re n tin s k a, som , efter Beatrice» d ö d , kom Dante för en tid alt blifva sin första kärlek otrogen. A tt Dante på an d ra ställen u tm ä rk e r denna Dame med donna g e n tile , till skiljnad från B e a tric e , som han kallar donna g en tilissim a , är visserligen s a n n t; men hör väl ej bit. — Kom m entatorerna hafva eljest öfverbju dil hvarandra i mer eller mindre konstlade försök a lt ty da ifrågavarande allegori. B. B. A b ek e n , som följt B i n g i o i i, ser i donna gentile Själen eller F ö rn u f te t , i L ucia Lju set eller Sanningen, och i B ea tric e , här såsom a n n o r s tä d e s , Theologien. Med den fö rk la rin g , som V e l i u t e l l o af d etta ställe g jo r t, öfverensstämmer närmast v år egen, ofvan angifna.
95. IU n d r e t, d it ja g h a n dig sä n d e r, d. v. >. till hvars afb je lp au d e ja g sänder dig (im pedim ento, ov’ io ti m ando = a torre c dileguare il guale io ti mando). H in d ret v a r , »om
S ä öfvcr liindret 7 dii jag Ilii'» dig sä n d er, A tt lion deroppe bryter hårda domen.
H on till Lucia bedjande sig vände
G eli sad': ”ju st nu behöfver dig din trogne, O eb i din vård ja g honom anbefaller.”
L u c ia , llende till allt slags g rym h et,
S teg o p p , o c li hom till s tä lle t, som jag h a d e,
vi v e l a , d ju ren s , framfor a llt Varginnaus uiöle i s k o g s- hrantc n.
9G. Sc noten till v. 94. F ra n g e = am ni olisce, sospende, spezza d i pietà.
1)8. Då med L u c i a , såsom ofvanförc är näm ndt, för
stås G ratia illu m in a n s, liar man i u ttry c k et il tuo fedele velat finna en erinran om a l t D a n te , som lifligt deltog i sin tids äfven th eolo giska tvister, var en ifrig förfäktarc af N å d e - l ä r a n emot de Pelagianska villfarelserna. — Inom den ka- th o ls k a församlingen liar den hel. L u c i a hlifvit anropad mot b lin d h e t och ögonsjukdomar.
100. ”L u cia, som alltid ä r hlid och h a r in h e rtig , är sjelfva Mildheten.” I sådan mening första vi dessa ord. A n dra se i dem , a l t hon ”besegrar alla hårda hjerlan”, eller
”k om m er b lo tt till fromma och milda själar.” Sdegna com- m u n ica rsi agli s p ir iti a lteri, cru d i e sp ie ta ti, säger en I ta liensk uttolkare. — L u c i a har i Dantes paradis-ordning (jfr- följande not) sin p la ts midi emot A d a m , som ä ter sitter till venster om Maria, pä hvars högra sida sitte r P e tr u s , med A n n a , Ju ngfru Marias m o d er, midt emot sig. Den sednare ä r sä lycksalig af a t t åskåda sin d o t t e r , att hon glömm er instämma i Hosianna.
101 — 102. 1 P a r a d i s o X X X I I visar den helige B e rn h a rd D ante, h u ru led e s i den stråland e paradis-rosen de sa
liga äro omkring J u n g f ru Maria gru pperade. N ärm ast vid
C he m i sedea con l’an tica R ach ele.
D isse: B e a tr ic e , loda d i D io v e r a , |(|#
C he non so cco rri quei che € amo ta n to , Cli uscio p e r te d ella vo lg a re sch iera ?
N o n o d i tu la p ietà d e l suo p ia n to , 106 N o n v e d i tu la m orte che’l com batte
S u la fiu m ana, ove’l m ar non ha van to?
A l mondo non fu r m ai persone r a tte 109 A f a r lo r p r ò , ed a fu g g ir lo r d a n n o ,
Coni’ io , dopo cotai p a ro le f a t t e ,
hennes fotter s itter E v a , o c b , nedom denna, på tred je raden af s ä te n a , sitte r Ilachel tillsammans med Beatrice. Det gamla Testam entets ( = a n tic a ) R a c h e l a nsågs, enligt allegoriska B ibeltolkningen, sym bolisera det contemplativa (passiva) lif- v e t , i mots ats till L e a , som var symbolen för d e t activa.
Så lå te r också Dante den sednare y ttra i P u r g a t o r i o X X V II.
108 v. L e i lo v a le re e ine to p ra r e appaga" d. v. s. henne (Rachel) tilfred s ställer sk ådandet (B etraktelsen!; mig h a n d lan d e t.” — B e a t ric e , den saliggörande N å d e n , den u ppenba rade G u d a l ä ra n , har sin plats i himmeln vid sidan af Guds åskådnin g.
103. L o d a d i Dio vera. Så kallas väl Beatric e närm ast d e rfö re , a t t hennes p aradis-värf var cantare allcluja (Inferno XII. 88. J f r . noten 71 till denna Sång). Lucia k allar h en n e :
”d u , H errans lofsång!” i ställe t för: ” d u , H errans lofsånger- ska!” — Denna enkla förklaring hafva vi fö rru t ingenstädes se tt angifven. Men väl bar man s a g t , at t Beatrice här får helsningen: L o d a d i Dio v e ra ! i sin egenskap a f sym bol for den C h r i s t n a T h eo lo g ien , såsom varande den e n d a , som sannt fram stä ller Guds egenskaper. (Så Landino: m olti F ilo sofi e Teologi g e n tili si sono in g e g n a ti d 'investigare Veccel- lenza della n a tu ra d iv in a , ma nessuno ha potuto circa ciò rinvenire il vero come la C ristia n a Teologia. D unque sola
D er ja g vid sidan satt a f gam la ttach el.
H on sa d ’ : ” Guds sanna p ris, O B eatrice! i03 H vi bistår du ej d e n , som sd dig ä lsk a t,
A tt lian för din skull vek ur alldags-hopen?
H ör du ej öm kans-ljudet a f hans klagan? 10#
S er du ej d ö d en , som med honom kämpar I strida fo r sse n , vild som sjelfva hafvet ?”
Så bråd man var ej någonsin i verlden 109 S in vinst att söka och att fly sin sk ada,
S om j a g , se ’n dessa orden blifvit sa g d a ,
B e a t ric e , cioè la cristiana Teologia, è vera loda di Dio, cioè essa sola riconosce in Dio que' p r e q j, che se g li convengono.) Vili iuao tillämpa u ttr y c k e t på den historiska B eatrice, så ku n d e visserligen hon sägas hafva sa n n t p risa t G ud med sin o skuldsfulla vandel.
iO ä . H ä r h ar man åter onödigtvis velat afse den alle
goriska B eatrice i st. f. den historiska. Man har förklarat o r
den p e r te med Theologiens stu d iu m , då likväl tydligen in
gen tin g an n at med denna vers är s a g d t, än a t t Dantes ung
dom sk ä rlek för Beatrice lyftat honom öfver profanum vu l
g a s , gifvit åt hans k ara k tcr såsom menniska och skald nå
go n tin g uto m o rd en tlig t. '
108. eg. / flo d , der h a fv e t ej har fö r e tr ä d e , 1. ej har
skä l a tt s k r y ta , d. v. 8. ”på en v ä g , vild och farlig som en svämmande flo d, ja som sjelfva hafvet.” De fa r o r, m ot hvilka
D ante i sko g sb ry n et h ar att k ä m p a , betecknas h ä r metafo
riskt med fiu m a n a ( = p iù che fiu m e , cioè allegagione d i m olte acque) en öfversvämmande vattenm assa, som kan mäta sig med sjelfva hafvet. — B o p i s c h förstår stället på ett a n n at sätt. L iu m a n a ä r för h o n o m , liksom för L a n d i n o , ”pas
sionernas s trö m ” , och denna ”g e h t nicht in« M e e r, sondern fiilirt in die Hölle hinab.”
u
V en n i quayyi'u d a l mio beato scanno, F idandom i nel tuo p a r la r e o n esto, d i ’ onora t e 9 e quei eli’ u dito V hanno.
P oscia che m’ ebbe rayion ato qu esto, G/t occhi lucenti la yrim an do volse P erch e m i fece d e l ven ir p iìi p r e s to :
£ venni a te così coni’ ella vo lse $ D in a n zi a quella fiera ti le v a i,
C he d el bel monte il corto a n d a r t i tolse.
D unque che e? p e r c h e 9 perch e r is ta i?
P erch e tanta v iltà nel cuore a lle lte ? P erc h e a rd ire e fra n ch ezza non h a i?
P o scia che tai tre donne benedette C urati d i te nella corte d el cie lo , E ’I mio p a r la r tanto ben (im p ro m ette ? Q u ale i fioretti d a l notturno yelo
C h in ali e ch iusi, p o i che’l sol yV im bian ca,
1 1 5 — 114. B ealrice s ä tte r siti hopp om Dantcs r ä d d ning pi» Virgilii kända förmåga a t t väl lägga sina ord. — Härm ed slu tar Virgilius sin citatio n af B c atric es, med 8.') v.
b ö r j a d e , tal till honom. Virgilius f o rts ätte r nu sitt eget till D a n te , som sträck er sig från 4 5 v. ocb slu tar först med 12G v.
110. G li occhi volse hafva flera T yska öfversättare tagit i den meningen, som b o r t v ä n d e B e a t ric e , efter slu tad t t a l , sina ögon. B ättre anse vi d e t v a ra , att h är taga volgere i b em ärkels en af girare. J u s t hennes t å r f u l l a , strålande blick v e r k a d e , som vi se, på Dantes b e s l u t ; och hur kunde han se d e n , om hon vände ögonen b o r t ?
118. volse, för rimmets s k u l l , i st. f. voUc.
Ali
Kom från mia p la ts, d en sa lig a , hit neder, F ö rlitan d e inig på din ädla talkonst,
S om hedrar dig och d em , som till den lyssnat.”
S e ’n h on mig detta s a g t, mot m ig hon vände m N u sina ö g o n , strålande a f tårar,
Ilvarm ed hon hom m ig ännu mer att skynda:
Och kommit till dig har ja g , soui hon velat: 1Jå Ja g räddat dig lo r d ju ret, som betog dig
D en korta vägen uppför sköna berget.
A llt s å , hvad nu? säg h v i, säg hvi du stndnar? ,t, H vi hyser du i hjertat sådant klenm od?
H vi har du ick e mod och frisk förtröstan, Då qvinnor tre, så prisade och sä lla , tu
Om d ig sig vårda uti him lahofvet,
O ch mina ord så m ycket godt dig lofva?” -—•
Likt b lo m stren , h v ilk a , böjda nyss oeli slutna m A f nattlig fr o s t, när solen dem forsilfrar,
1 1 9 — 120. quella fe r a , V a rg in n a n .— D en korta väqen d. v. s. ” ilen g en a ste , d e n , som du redan var kommen ett godt stycke pä.” Eu läng omväg mästc nu lagas genom He!f- Vetet och Skärselden. (Jfr. In fern o I. 114 oeli följ.)
122. stile tti, ej a f allettare (Lat. allicere) locka, utan af a llettare inhysa , h crb e rg e ra (af L e tto , hädd.)
128. Im b ia n ca re , hvilm enu, anstryka med hvitt. U ttryc
k et passar väl för de första m orgonstrålarnas hvita skimmer, i motsats till middagssolens g lö d , som, framför allt i de södra lä n d ern a, går m er i gnlt. Det förra fb rs ilfra r; det sednare förgyller.
S i d rizza ti tu tti a p e r ti in loro stelo $
T a l ini fe c ’io d i m ia v ir tu te sta n c a , tJ0 E tanto buono a rd ir a l cor m i c o rse ,
C h ’io com inciai come person a f r a n c a :
0 pietosa colei che m i so cc o rse, m
E tu cortese eh’ u bb idisti tosto A l l e ve re p a ro le che ti p orse!
T u m ’h ai con desiderio il cuor disposto 136 S ì a l ven ir con le p a ro le tu e ,
C h ’io son tornato nel p rim o proposto.
O r v a ’, eh* un sol vo lere e d ’am endue: 1S9 T u d u c a , tu sign o re, e tu m aestro:
Cosi li d is s i: e poiché mosso f u e ,
E n tr a i p e r lo cammino alto e silvcstro. ut
1 2 9 . S t e l o , T yskarnas S tie l.
1 5 5 . V e re p a r o le , de pa kännedom om verk liga fö r
h å lla n d et grundade ord.
1 3 8 . T ill fö r s ta fö r e s a ts e n , nem ligen d e n , att följa m ed
S ig resa a lla , ö p p n a, på sin stän gel;
Så j a g m ig ur min k raft, som var forslappad: 130 O ch m o d , så g o d t, m ig ström m ade till h jertat, A tt ja g brast u t, som en frim odig menska:
”B arm h ertig H O N , som bisprang m ig i n ö d en , 1S3 O ch liuldrik d u , som genast v illig lydde
D e ord a f sa n n in g , som hon till dig frambar!
D u har med längtan så m itt lijerta rigtat 1S6 Å t denna fä r d , med orden som du tala t,
A tt ja g vändt om till första föresatsen.
Gack n u , ty en är viljan h os oss b e g g e , 1S9 D u le d a r e , d u m ästare, du h erre!”
Så ja g till h onom . Han bröt opp. D å trädde J a g in på sk o g ig v ä g , som bar åt djupet. ,4t
dig. Det var denna föresats, som han i 5 8 v. sade sig hafva consumato.
142. Denna h r a n t sluttande skogsväg är d e n , på hvil- ken de kåd a v a n d r a rn c , vid nasta Sångs b ö rja n , hafva h u n nit till H elfvetets hufvudport.
CANTO TERZO.
P e r me si va nella citta dolente: , P e r me si v a nell'’ eterno d o lo r e :
P er me si v a tr a la p erd u ta gente.
G iu stizia mosse ’/ mio alto fa tto r e : Fecemi la d ivin a p o te sta te,
L a somma sa p ien za , e ’/ prim o amore.
D in a n zi a m e non f a r cose c r e a te , 7 S e non e te r n e , ed io eterno d u ro :
L a scia te ogni sp e r a n z a , vo i che ’n trate.
Q ueste p a ro le d i colore oscuro 10
i — 5. P e i’ Mie t i va. Mot det hemska tr e t a le t i dessa ords up p rep a n d e sva rar den sublima Treenigheten i följande terzinen. — D et dju paste lle lfv e te t, C itta d i D ite , b egynner först med s je tte kretsen. C itta dolente afser antingen denna svårare afdelning a f In fe rn o , eller kan d et anses b ä r bem ärka b e l a det u nderjordiska sv a lg et, sm ärtans (bo-)stad i allm änhet.
4 — 6. T ill Ilelfvetets skapande var den gudomliga R ä t t visan caussa movens. Caussa efficiens à l e r var bela den g u domliga T re e n i g h e te n , up p en b a rad säsorn A llsm äktig, Allvis och Allgod. Dante följer Thomas af Aquino och flera andra skolastiska T b e o l o g e r , enlig t bvilka M a k t e n ansägs före
trädesvis vara en egenskap bos Gud F a d e r , V i s b e t e n bos
