G E R U S A L E M M E L I B E R A T A , öfversatt o d i kommenterad. 0. D e l e n

T O R Q U A T O T A S S O »

G E R U S A L E M M E L I B E R A T A , öfversatt o d i kommenterad.

0 . D e l e n

soni med vidtberömda P liilos. F acu lletcn s tillstånd

u n d e r i n sc e n d e

a f

m a g.

t : \ K L W I L H E L M B Ö T T I G E R

E . O . A d j u n c t i T y s k a oeh I t a l i e n s k a L i t t e r a t u r e n L e d a m o t a f K o n g l . V e t . och V i t t c r h . - S a m h . i G ö t b e b o r g

- f ö r P li i 1 O s o p b i s k a G r a d e n

k o m m e r a t t o ffe nt ligen för svar a *

K R E D U I K A U G U S T T 11A V G KIU S

V. D. M. af S öderm anlands och N erike* N ation

på G u stav ian sk a L ä ro s a le n d. 1 4 M aji 184.'»

p. v . t. e. m.

— .>«> » —

U P B A L A

W a l i l s t r ö m & L å s t b o m . 1 8 4 8 .

%

mmm

51) St.

Virgilii skildring af den Volsciska sköldm ön C a m i l l a liar föresväfvat Tasso, då han här tecknade C l o r i n d a s bild.

Hvem igenkänner icke i de första raderne af denna Stans Vir—

gii ii ord i JEneid. VII. 805 och följ.

— — B e lla trix . N o n illa colo calathisque M inervae F em ineas adsneta manus ; sed p ro elia virgo D u r a p a t i , cur sugne pedum p r (evertere ventos.

De sist anförda orden motsvaras af Tassos: aUenogli a l corso i nästföljande Slans. Likheten sträcker sig äfven till detailler.

S å y t t r a r Virgilius om Camilla:

T ig r id is exuviae p e r dorsum a vertice p en d en t, och Tasso om Clorinda:

L a tig r e , che su ll’ elm o ha p e r cimiero. (38 S t.)

4 0 St.

På den Concetto , hvarmed denna Stans slu ta r, torde med skäl kunna tillämpas hvad som i sista raderna af an­

m ä rk n in g e n till 28 Stansen ä r y llr a d t om Tassos Concetti i allmänhet.

5 4 och 5 5 St.

Tassos beskrifning på de Christna kolonisternas fördrif- n i n g u r Jerusalem och deras möte med Korsriddarnes här instäm m er till alla d elar med hvad historieskrifvarne derom hafva att förtälja. Så y ttra r M i c h a u d (Histoire des Croi- sades, Tom. I. p. 4 1 2 ) : ”Ce qui enflamma encore le zèle des croisés pour la délivrance de la ville sainte, ce fut 1’arrivée parm i eux d ’un g ra n d nombre de chrétiens sortis de Jerusa­

l e m , et q ui, privés de leurs biens, chassés de leurs maisons, venaient chercher des secours et un asile au milieu de leurs fröres d ’Occidenf. Ces chrétiens racontaient les persécutions q u ’avaient fait essuyer les Musulmans à tous ce u x qui ado-

10

r a ie n t Jésus-Christ. Les femmes, les en fm s, Ics vieillards é t o ie n t refenus en otage; les hommes en é ta t de porter les a r m e s se trouvaient eondamnés à des travaux qui surpassaient leu rs f o r c e s . ---Chaque jour enfin les chrétiens de Je rusalem étaient accablés de nouveaux outrages, et^plusieurs fois les infidèles avaient forme le projet de Iivrer aux flammes et de d é tru ir de fond en comble le Saint-Sépulcre et 1’église de la Resurrection” *).

SO. S t .

E m aus e c itta , cui breve stra d a D a lla rcgal G erusalem disgiunge;

E d uom , che lento a suo diporto va d a , S e p a rte m attu tino, a nova giunge.

Den h ä r förekommande orten Emmaus kan ej, såsom några t r o t t , vara den i Nya Testamentet omtalade byn, d e r Jesus på sin uppståndelsedag uppenbarade sig för tvenne a f sina lär­

j u n g a r. Om denna by säger Evangelisten Lucas (24: 13), att d e n ”låg vid 60 stadiers väg från Jerusalem” **), och detta afstånd är alltför k o r t , för att behöfva tillryggaläggas med en d r y g half dagsresa, äfven om man g å r ”i långsamt mak.”

Dessutom ligger byn Emmaus i nord vest lig rigtning från J e ru sa le m , och kunde ej passeras af Korsriddarnes h ä r , som k o m antågande från nordost. En blick på kartan säger oss, a t t den o r t , som Tasso här m enar, och som han uttryckligen angifver såsom s ta d , ä r den i Dans stam liggande staden E m m a u s , såsom lokal för en Romersk seger och hufvudort i en Romersk Toparchi äfven känd under namnet N i c o ­ p o l i s * * * ) . — De Christna tropparna hade länge följt medel-

* ) S t ö r r e delen a f denna s k ild rin g liar M i c h a u d h ä m t a t från A l b e r t u s A q u e n s i s , L ib . V .

* + ) R o b i n s o n , som 1 8 5 8 bereste P alaestina , an g ifver 7 0 S t a ­ d i e r g a f s tå n d m ellan J e r u s a l e m och byn E m m a u s , e l l e r , såsom d en nu in erti h e t e r , K u b e i b i .

* * * ) K y r k o fa d r e n H i e r o n y m u s b a r , m e d o r ä t t , a n s e t t d c b e g g e o r t e v n a f ö r en ocli sa m ma. E t t tredje E m m a u s , 1. A m m a n s

hafskusten, för alt ej afskäras från flottan, som försedde dem med lifsmedel (Jfr. 78 St. i F örsta Sången). På detta sä tt hade de hunnit till A k k o , d et gamle Ptolemais, (num era S t.

Jean d ’A cre). Förbi berget Karmel hade de sedan anländt till Ceesareas s l ä t t e r , och aflägsnade sig nu småningom från hafskusten, i det de lemnade Antipatris och Jaffa till höger om sig. De bem äktigade sig d ere fter Lydda ( L u d , det gam la Diospolis) och R a m la , och härifrån gick vägen rakt på J e ru ­ s alem , ju st genom ifrågavarande Emmaus. Tasso lå ter d em i sis tn ämnda stad mötas a f de Christna flyktingarna från J e r u ­ s a l e m : historien s ä g e r , a t t dessa flyktingar kommo från B e t h l e h e m . ” Lorsque les croisés arrivèrent à E m m a u s , ville considerable au temps des Machabées, et qui n’ctait plus q u ’une bourgade connue sous le nom de Nicopolis, quelques chrétiens de Bethléem vinrent implorer secours” *).

5 7 S t .

— duo g ra n B a r o n i in veste ignota —

Så lå te r äfven Yirgilius (iEn. VII. 167) en budbära re anm äla inför ko n u n g L a tin u s, ingentes ignota in veste advenisse viros. — Om Egyptiska sändebuds ankomst till Christna hä­

ren och deras föraktliga afvisande, talar äfven Wilhelm af T y r u s * * ) : ” veneruntque cum eis J i g y p t i o r u m p rin ­ cipis legati verba deferentes, multum ab his, quae prius a t t u ­ l e r a n t , dissimilia. Cum enim multa prius obtinere laborassent precum instantia, ut n o stro ru m principum c o n t ra Hierosoly- m am Tureorum et Persarum Soldanos haberent gratiam et au xilium : nunc m utato cantico, pro summo beneficio se a r ­ b itra b an tu r nostris in dulg ere, si Hierosolymam ducentos a u t trec en lo s simul perm ittere t inermes accedere et completis

n ä r a sjön G e n n e s a r e t u t m e d T i b e r i a s , och v a r b e k a n t f ö r si n a v a r m a b a d k ä l l o r , som ä n n u i d a g b e g a g n a s . ( J f r . P a l m b l a d s Pal a e stin a , t r e ­ d j e U p l . sid. 5 2 1 . )

* ) M i c h a n d , 1. e. T . I . p . 4 0 1 . I l i s t . b e l l i sa cr i L. V I I . C a p . 19.

/

orationibu9 redire incolumes. Qvod verbum nostri principes pro ludibrio habentes, prediclos nuncios redire com pulerunt, significantes, quod non secundum propositas conditiones par- ticulatim illuc accederet exercitus, sed iuncfis agminibus Hie- rosolymam proficiscerentur unanimes, regno eius periculum illaturi/'

5 0 S t .

Im p arten te, inesorabile f e r o , N e ll' a n n i infaticabile ed in v itto , D ’ogni D io sprezzatore , e che ripone N e lla sp a d a sua legge e sua ragione.

Tasso skildrar h ä r A r g a n t, sàsom Horatius i sin A rs Poètica (v. 1 2 2 , 123) lärt skalden att teckna en Achilles-bild:

I m p ig e r , iracundus, in ex o ra b ilis, a cer,

J u r a neget sib i d a ta , trtliil non arroget arm is;

och han tillägger honom ytterligare samma epithet, som Vir- gilius g e r åt Mezentius ( [centemtor Deorum = ) . - d ’o g n i Dio sprezzatore.

G l S t .

— —

e d i sua bocca uscieno

P i'u che m cl dolci, d 'elo q uenza i fium i.

Eflerbildning af Horners uttryck om Nestor i Iliaden (I. 2 4 9 ):

TS xal ano yÀcóoot]; (xélitog yXvxionv

5 éov dvòrt , af Cicero ófversatt med : cujus ex ore incile dulcior J la c b a t oratio.

7 1 S t . •

— — — d i Cassano il fig lio ;

Med Cassanos son meUer Tasso sonen till fursten af d e t e r -

öfrade Antiochia. DemnJ furste helte i sjelfva verket H a g i

S e j a n . Den sköna priisejsan E r m i n i a , som i 12 S t . af

Tredje Sången möter os.<> i r , i Skaldens d i k t , en d o t t e r af

närande F u rsle, uppfostrad, e f te r fadrens d öd, vid Aladins hof i Jerusalem.

7 2 S t.

T u da un sol tradim en to ogii altro im p a ra ? e r i n r a r om Yirgilii (/E n . II. 6 5 ) :

A c c ip e nunc D an aum in sidias

et crim ine ab uno D isc e omnes. — —

Krö nikorna öfverflöda af vittnesbörd om den Grekiska Kej­

sarens trolösa beteende emot Gottfrid och hans här.

8 9 St.

I n d i il suo m anto p e r lo lembo p r e s e ,

C u r v o llo , e fcnnc un sen o , e ’/ seno sp o rto , eie.

la s s o har i denna och nästföljande Stans ögonskenligen haft till föresyn Lì vii berättelse om de Romerska sändebudens fö­

r e t r ä d e inför Senaten i C a rth ago, och på A rgante öfverflyt- t a t , hvad den Romerske historieskrifvaren förmäler om Q.

Fabius. ”Tum Rom anus, sinu ex toga facto, hic, i nqui t , vobis bellum et pacem p o rtam us; ut r um placet, sumite. Sub hanc vocem haud minus ferociter, d a r e t , utrum vellet, sub- clam atu m es t: et quum is iterum sinu effuso bellum dare dix is set, accipere se omnes resp o n d e ru n t, e t , quibus accipe­

r e n t animis, iisdem se gesturos” *).

9 1 St.

Q uel gran do g ià , che incontra il cielo eresse L ' a lta m ole d' erra r 7 fo rse ta l e r a ,

E in cotal atto il rim iro D a b clle A lz a r la fr o n te , c m inacciar le stelle.

Tasso synes härmed anspela pà Nim rod, Chams sonson, om hvilken i 1 Moseboks ÌQf Cap. 10 v. säges, a t t ”hans rikes

*) Liv. X X I . 18.

begynnelse var Babel.” Alt Nimrod personligen slàtt i spel­

sen för Babyloniska tornbyggnaden ä r en gam m al tradition, som förekom mer hos Josephus *)$ men med bestäm da ord näm­

ner ej Moses någonting derom.

9 6 St.

Ofta hafva redan dessa an m ärk n in g a r hänvisat på en mer eller min dre påtaglig likhet mellan ställen hos Tasso och Grekiska eller Romerska A u c to re r, och antalet af sådana stäl­

len k u n d e, redan i de två första S å n g ern a af P oem et, ökas med ännu flera, som vi förbigått. Så e r in r a r t. ex. uttryc­

ket i 93 St. perd e il p re g io della ricca m ateria appo il la­

voro onekligen ganska bjert om Ovidii i an d ra boken afMe- tamorphoserna : M ateriam superabat opus. Sådana remini­

scenser i u tt r y c k , i bilder, någon g å n g , såsom strax t skall visas, i hela målningar, ansågos på Tassos tid ingalunda såsom n åg ra förkastliga lån och litterära stölder, utan tv ä rto m såsom prof på lärdom och beläsenhet, samt förtrolig bekanskap med Antiken. Den mot Tassos person och poesi så hätska och stränga Accademia della Crusca skulle ej eljest hafva underlåtit at t h å rd t ställa honom till ansvar för mångtaliga plagiater. Med r ä tt a y ttra r härom Bouterwek^ ” Hvad Tasso i sina Grekiska och Latinska Auctorer, och i sin Petrarca, hade läst och till- egnat sig efter sitt sin n e, det hade am algam erai sig med hans känsla och derigenom med hans poesi. Lika lit e t, som han kunde förneka sig sjelf, kunde han förneka sin lecture. An talar ur honom H o m e ru s, än Virgilius, än till och med L u ­ canus * * ) . ---— Men andan i hans poesi ä r dock vida höjd öfver den h ärm n in g s-a n d a, som lefver i främmande for­

m e r, och u t o m dessa former ej har någon existens.” Efter förutskickandet af dessa b etraktelser, må till slut a n m ärk a s , att 96 St.

E r a la notte a l l o r , c K alto rip o so etc.

ä r icke blott en reminiscens, utan fastmer en efte rbildning,

*) A n t. L i b . I . C a P . I V . 2 . 3 .

**) B o u t e r w e k h a d e k u n n a t t i l l ä g g a : O t i d i u », 1, n e r c t i u » , I. i -

» i u s , och ii un u flera.

ja öfversättn in g at' Virgilii skildring af N a t t e n i iEn. IV.

52 2 — 5 2 8 :

N o x erat', et placidu m carpebant fe ssa soporem C o rp o ra p e r te r r a s , silveeque et saeva q u iera n t j^Equora: quum m edio volvu n tur sid era la p s u ,

Quum ta cet omnis a g e r , pecu d es, pietaeque vo lu cres, Quaeque lacus la te liq u id o s, quaeque aspera dumis R u r a ten en t, somno positee sub nocte silen ti L en ib an t c u r a s , et corda oblita laborum .

9 7 St.

M a ne ’1 cam po f e d e l , ne *1 F ranco duca S i discioglie n el sonno, o p u r s’a cch eta, ^etc.

D etta instämm er med historiens vittnesbörd. M i c h a u d sä­

g e r : ” Pendant c e t t e nuit m émorable, personne dans 1’armée

Chrétienne ne put se livrer au som meil; jamais on n’ attendit

le jo ur avec plus d ’impatience.” — Historieskrifvarne förtälja,

a t t samma natt inträffade en månförmörkelse, som i hög g ra d

o ro a t den Christna h ä r e n , hälst m å n e n , n ä r han framträdde

u r det tjocka m ö r k r e t , varit omhöljd likasom af en blodig

slöja. Naivt tillägger Albertus Aquensis, att ”d e , som för-

stodo sig på stjernornas g å n g och rörelse, lugnade sina

k a m ra te r , i d et de sade d e m , at t en s o Iförmörkelse hade

k u n n at vara oly cksbådande för de C hristna, men a t t en m å n ­

förmörkelse tydligt förebådade de otrognas nederlag.”

v.

v .

v . v .

v .

V.

V.

V.

V.

V.

V.

V.

V.

V.

V.

V.

V.

ö f v e r s i g t a f

O l i k a L ä s a r t e r

i den A n dra Sängens Italienska te x t.

St. I . 6 . — P lu to n spa ven ta

St. 3.

8 . --- — a qli nem ici St. 4.

1. — ne vengo d el p e rig lio 2 . a d a ita r te

St. 5.

3 . D i q u e l l a --- 8 . C he v i po rta n o ---

St. 6.

1

effi(j ì e l

qu in d i r a p ita , St. 8.

4 . cerconne in ogni lato.

ó . i V’avvisa tosto il I l e , che a la n ovella 6 . V e r lui si m ostra —

St. 9.

6 . d i ’ incerta fa m a — St. IO.

Ò. E 'I M ago —

6 . — ma non s’ oppone 8 . de q li incanti sui.

St. l i . 6 . S egu a che vu ole —

St. 12.

3 . E colpcvol ognun —

8 . F ia m m e , e ferro', abbrugiate ed uccidete.

St. 14.

6 . --- » suoi gran fre g i.

S t . 1 5 .

v. 7 . T

tra m ille custodie entro i p iù casti v. 8 . V erg in ei alberghi il gu ardo a ltru i c e la s ti

St.

. v . 2 . D 9 una C itta m edesm a — v . 8 . ---o non qradilo.

St. 18.

v. 5 . N o n so ben d ir — St. 21.

v . 3 . N a r r a (le disse) St. 22.

v. 2 . O fferse, e volse in se la colpa raccòrrò.

v. 3 . or dove e il vero ? St. 2 3 . v . ó . --- replico colui

St. 24.

v. 4 . m ira b il cosa v. ó . P e rc h e altnen —

St. 25.

v. 2 . q u e l, che a gra n torto e tolto.

St. 2 6 . v. 6 M a ben commosso —

St. 2 7 .

v. 4 . T a l eh* ei venia de la sua donna in fo rse v. 7 . E d i m i n i s t r i ---

St. 2 8 . v. 7. S e ’l fe ce, il dica —

St. 2 9 . v. i.. S eq u ito p o s c i a ---

St. 5 0 . v. 3 . --- o m isero dolente

St. 3 1 .

v. 7. M a tanto p iù s’ incita il R e quanV essi v. 8 . S on p iù costanti in accusar se stessi.

St. 5 2 .

v. 7. S on ’ ambo stretti a l p a lo stesso , e vo lto

v. 8 . E tergo a terg o ; O fosse volto a v o lta i

St. 55.

v. 2 . E già le fiam m e fier m antice in cita, v. 3 . A llo r eh’ O lindo

St. 55.

v. 4 . --- nella tua bocca sp iri St. 57.

v. 4 . P a r che nel duro core — St. 5 0 .

v. 2 . sin da V etate acerba v. 7 . A r m o d i s d e g n o ---

St. 4 0 . v. 4 . — ed a lleato gli il corso

v. ò . Poscia o p e r v ia s e lv a g g ia , o p e r a lp estra v. 6 . --- d i fier cin ghiale, e d ’orso

v. 7 . e’n q u e lle , e f r a le selve St. 41.

v. ó . O r q u i n c i ---

v. 8 . sospinse oltre il cavallo.

St. 4 2 . v. 2 . --- a rim ira r da presso

St. 45.

v. 4 . assai che ’l p ia n to v. à . S en za punto indugiare —

che canuto era d a canto St. 4 4 .

v. 2 . B r e v e , m a appieno.

v. 6 . P e r quanto ponno i p reg h i — v .--8 . --- e coi m inistri p a rla .

St. 4 5 . v. 1. N o n sia alcun d i v o i — v. 4 .--- della ta rd a n za

v. å . 1 sergenti u b b id ir, che mossi fu ro v. 6 . D a quell* a ltera sua regia sem bianza v.

. che contra a lei venia. —

— che incontro

s r . 48.

v. 3. Cli io im pieghi te —

S t . 5 0 .

v. i. S o lo diro ---

v. 4 . M o lta r a g i o n ---

v. 6 . F ii a lle nostre leg g i irriveren za v. S . I d o l i p r o p r ii a v e r , ne men g li altrui.

— non che g li altru i.

S t . 5 1 .

v. 1. D u n q u e tutto — v.--2 . --- ed esso il fece

St. 54.

t;. 8 . F ig li e i p a re n ti antichi ì e i d o lci letti.

St. 55.

v. 2 . e d i svegliato ingegno

v. 7. S i f e lo r duce O lin do , ed incontraro v. 8 . I F ran ch i i l di —

St. 56.

v. I . che breve stra d a v. 4 . S ’ a m atutino p a rte —

St. 58.

v . 2 . D e le b ru ttu re — St. 62.

v. 6 . Chiuso d* A lc id e suona — St. 6 5 .

v. à . N e s' a p pag a in n a rra rla anco a le volte

— e — E s* appaga --- St. 6 7 . v . 5 . e preso innanzi v . 7. D en gioco d i fortu n a —

St. 72.

v . 6 . P e r vo i la v ita esp orre si p r e p a r a St. 75.

v . à . le tue schiere molto sceme St. 74.

v . 2 . C he non ti possa il fe r ro vin cer m ai v. 4 . qu al tu lo f a i

v. 7 . V ib r a contra co stei p u r Vasta —

v.

v.

V.

V.

V.

V.

V.

V.

V

V.

V.

V.

V.

V.

V.

V.

4 . 5 . 1.

2 .

2 . 8.

4 . 4 .

4 . 7 . 6.

2 . 8.

3 . 6.

2 . 8.

S t. 7 'ii.

più a to m i avanti

S t . 7 6 .

0 non potram io poi —

S t . 7 8 .

— anco rifiuti St. 80.

Con basso m orm orio — St. 83.

C i spronaro alV im presa — S oavem ente (jli ammollisce —

St. 8G.

giacquer sepulti St. 87.

N e V u nirci — St. 89.

V ia p iti d i p rim a il dispettoso — T u a sia elezione —

St. 90.

S piego il superbo — St. 9 3 .

L 'e lsa , e'I pomo le [e* gem m ato, e d

oro

il tuo don fia in uso posto.

St. 94.

I o a G erusalem —

C h ’uopo o d i m ia presenza — St. 9 7 .

o ahncn s’accheta

S p u n ti, o de V om bre si risch ia ri il bruno

-— sp u n ti, o si sch iari —

L A

G E R U S A L E M M E L I R E R A T A . C A N T O T E R Z O .

D E T

B E F R I A D E J E R U S A L E M .

T R E D J E S Ä N G E N .

T R E D J E SÅ N G E N S INN EH Å LL.

S t . I . M o r g o n e n b r y t e r in. L i f i d e C h r i s t n a s l ä g e r . 2 — 4 . G o t t f r i d s v i s h e t t y g l a r d e r a s v i n g a d e ifv er. D e r a s f ö r t j u s n i n g vid a n b l i c k e n a f J e r u s a l e m . 5 — 8 . D e r p å f ö l ja n d e s o r g och ru el se vid be­

t r ä d a n d e t a f de h e l i g a o r t e r n a . 9 — I I . U p p s t å n d e l s e i n u t i s t a d e n , v i d C h r i s t n a b ä r e n s a n n a l k a n d e . 1 2 . A i a d i n , å t f ö l j d a f E r m i n i a , t a g e r p l a t s i e t t v a k t t o r n . 1 3 — 1 6 . C l o r i n d a g ö r e t t t a p p e r t u t f a l l , oeh d r i f v e r t i l l b a k a en F r a n k i s k s t r ö f t r o p p . T a n k r e d s k y n d a r d e n n a t i l l b i s t å n d . 1 7 — 2 0 . U p p e i t o r n e t g ö r E r m i n i a f ö r A i a d i n en s k i l ­ d r i n g a f T a n k r e d i f ö r t ä c k t a o r d . 2 1 — 2 8 . E n v i g em e lla n T a n k r e d och C l o r i n d a . H a n k l y f v e r henne* hjclni o c h i g e n k ä n n e r h e n n e . H a n y p p a r sin k ä r l e k och b e g ä r a f h e n n e d ö d e n . 2 9 — 3 2 . P a l e s t i n a r n e v ik a . E n C h r i s t e n k ä m p e m å l t a r e t t h u g g m o t C l o r i n d a . T a n k r e d f ö rf ö l j e r sin eg en t r o s f ö r v a n d t . C l o r i n d a d r a g e r sig f ö r s i g l i g t t i l l ­ b a k a . 3 3 — 3.1{, C l o r i n d a s t r o p p v ä n d e r p l ö t s l i g t o m . A r g a n t e m e d si n a k r i g a r e r u s a r n e d frå n si t t b a k h å l l . D e C h r i s t n a o m r in g a s. S t r i d . 3 6 — 5 7 . T a n k r e d s k y n d a r till h j e l p ; ä fv en så D u d o s t r o p p . 3 8 — 4 0 . U p p e i t o r n e t v i s a r E r i n i n i a f ö r A i a d i n å t s k i l l i g a a f de C h r i s t n a k ä m ­ p a r n a . 4 1 — 4 4 . T e c k n i n g a f s t r i d e n . 4 8 — 4 8 . A r g a n t d ö d a r D u d o . S k r y t e r se d a n v i l d t och t r o t t s i g t . 4 9 — 8 4 . R i n a l d o vill h ä m n a s D u ­ do s d ö d , men å t e r h å l l e s a f G o t t f r i d . D e C h r i s t n a vän da om. 8 8 — 8 7 . G o t t f r i d b e s e r J e r u s a l e m s läg e. 8 8 — 6 3 . S a m t a l u p p e i t o r n e t mel­

l a n A i a d i n och E r m i n i a a n g å e n d e flera a f d e C h r i s t n a h j e l t a r n a . 6 4 — G6. G o t t f r i d s a n s t a l t e r f ö r s i t t l ä g e r s b e l a s t a n d e . 6 7 — 7 3 . G o t t f r i d s tal v i d D u d o s b å r . D e n se d u a r e s ä r o f u l l a l i k b e g ä n g e l s e . 7 4 — 7 6 . G o t t f r i d sä n d e r f ol k t i l l en n ä r b e l ä g e n s k o g , f ö r a t t h u g g a v i r k e t i l l k r i g s i u a c h i n e r .

C A N T O T E R Z O . 1.

G i à V au ra m essaggiera era si desta A d an n u n zia r, che se ne vien V A u r o r a .

E lla intanto s’ a d o r n a , e V au rea testa D i rose colte in P a ra d iso in fiora$

Quando il cam p o, c/t’ a ll’ arm e ornai s’ a p p re sta , / n voce m orm o ra va a l t a , e so n ora ,

E p reven ia le tr o m b e ', e gueste p oi D ie r p iìi lie ti, e can ori i segni suoi.

2 .

/ / saggio C apitan con dolce morso I d esid erj lo r g u id a , e seconda

C he più fa c il sa ria svolger il corso P resso C a r id d i a lla volu bil o n d a ,

O ta r d a r B o re a a llo r , che scuote il dorso Deir A p en n in o , e t /e<jf«t m m ore a ffo n d a , G li o r d in a , gV incam m ina, e’n s«on g li regge R a p id o s ì , ma ra p id o con legge.

3.

A l i ha ciascuno a l c o re , ed a li a l p ie d e , N e del suo ra tto a n d a r p e ro s’ accorge', M a quando il S o l g li a r id i cam pi f e d e C on raggi assai fe r v e n ti, e in alto so rg e, E c c o a p p a rir G eru salem si v e d e ,

E c c o a dd itar G erusalem si scorge.

E c c o da m ille voci unitam ente

G eru salem m e sa lu ta r si sente.

T R E D J E S Å N G E N .

1.

B e ' . v in d e n , vaknad, fläglar öfver heden:

A urora kommer. Han är hennes bud.

H o n fo r st med ro so r , plockade i E d e n , S itt g y ld n e hufvud sm yckar och sin skrud;

Men lif och sorl det är i Ghristna led en , L ångt fò r r ’n trum peterna ha höjt sitt lju d , O ch d essa se’n , mer smattrande och klara, Ilvaran dras tecken gällt och gladt besvara.

2 .

Men G ottfrid varsam tyglar deras ifvcr O ch lifvar den ändå i samma stund ; T y lättare man snabba vågen drifver T illb ak a i Charybdis h virfvel-rund,

O ch häm m ar n ordan, när han skeppen rifver I h afvets djup och skakar bergens grund. — H an stä lle r upp d em , och fra m å t nu ljuder:

H an skyndar tå g e t, men han ordning bjuder.

3.

O ch vingadt h jer ta , vingad fot ha a lla , O ch märka ej lik v ä l, hur fort de gä.

M en när som hetast solen s strålar falla På brända fälten ur det höga b lå ,

D å ses J er u sa lem , — och jubel sk a lla , — D et s y n s , det syns! man pekar deruppå;

O ch tusen rö ster, sm ältande tillh o p a ,

J e r u s a le m , Jerusalem nu ropa.

i 0 0

C osì d i naviganti au dace stu o lo , C he m ova a ricerca r estranio lid o , E in m ar dubbioso, e sotto ignoto polo P r o v i V onde f a lla c i, e ’l vento in fido, S* a l f a discopre il desiato su olo, L o saluta da lunge in lieto g r id o m ,

E V uno a ll’ a ltro il mostra', e intanto oblia E a n o ja , e ’l m al d ella p a ssa ta via.

3.

A l gran p ia c e r, che quella p rim a vista D olcem ente spirò n ell’ a ltru i p e tto , A l t a contrizion successe, m ista D i timoroso e riveren te affetto.

Osano appena d ’ in n alzar la vista t e r la C itta , d i C risto albergo eletto, D o v e m o rì, dove sejjolto fu e ,

D o v e p o i rivestì le m em bra sue.

6

Som m essi accenti, e tacite p a r o lé , D o tti singulti, e flebili sospiri

D e lla gen te, eh’ in un s’ a lle g r a , e d u o le, F a n , che p e r V aria un m orm orio s ’ a g g iri, Q u a l nelle fo lte selve u d ir si su ole,

S ’ a v v ie n , che tra le fr o n d i il vento s p ir i, O quale infra gli scogli, o presso a i lid i S ib ila il m ar percosso in rau ch i stridi.

7.

J\u do ciascuno il p ie calca il sentiero j * C he V esempio d e ’ duci ogn altro muove.

S erico fre g io , o d ’ o r , p iu m a , o cimiero S u p e rb o , d a l suo capo ognun rimuove', E d insieme del cor V abito altero D e p o n e , e calde e p ie lagrim e piove.

P u r , quasi al pianto abbia la via rinchiusa,

C osì p a rla n d o ognun se stesso accusai