Kandidatuppsats
”Male, female or both”?
En Jämförande Analys av hur det Androgyna
Påverkar Identiten och Konsten i Orlando av
Virginia Woolf och How to be both av Ali Smith
Författare: :Malin Gulding Handledare: Peter Forsgren Examinator:Beate Schirrmacher Termin: HT17
Ämne: Litteraturvetenskap Nivå: Kandidatkurs Kurskod; 2LI10E
Abstract
I denna jämförande studie analyseras vad det androgyna gör med identiteten och det kreativa skapandet i romanerna Orlando av Virginia Woolf och How to be both av Ali Smith. Analysen görs utifrån Virginia Woolfs tanke om ”the androgynous mind” samt Judith Butlers teori om performativitet. Studien visar att Virginia Woolf `s tanke med
”the androgynous mind” går att finna i Orlando och How to be both utifrån vad det androgyna tillför konsten och identiteten i de båda romanerna. Studien visar också att Butlers teori om performativitet som här använts för att undersöka och jämföra vad som sker när protagonisterna ”spelar” sina nya könsidentiteter går att finna i båda
romanerna.
Nyckelord
Androgynitet, performativitet, identitet, kreativitet, Orlando, Virginia Woolf, How to be both, Ali Smith
Innehåll
1 Inledning____________________________________________________________1 2 Syfte och metod______________________________________________________3 3 Teoretiska utgångspunkter och forskningsöversikt_________________________3 3.1Virginia Woolf och ”the androynous mind”_________________________3 3.2 Forskning kring Virginia Woolf, Orlando och androgynitet____________4 3.3 Judith Butler om performativitet_________________________________6 3.4 Forskning om ”Gender Performativity in Woolf`s Orlando____________7 4 Analys_____________________________________________________________8 4.1 Kort beskrivning av Orlando och How to be both____________________8 4.2 Det androgyna som identitet___________________________________ 10 4.3 Det androgyna och konsten____________________________________ 14 4.4 Slutdiskussion_______________________________________________18 5 Sammanfattning___________________________________________________ 21 6 Referenser_________________________________________________________23
1Inledning
Orlando establishes the trajectory-or transjectory–of the transgenre, where temporality is synonomous and recursive, the future is before us, and behind.
It is both of its time and ours.1
It is like everything is in layers. Things happen right
in front of the pictures and at the same time they continue happening, both separately and connectedly, behind, and behind that, and again behind that, like you can see, in perspective, for miles.2
Inom litteraturforskning har det under de senaste decennierna funnits intresse för att undersöka vad könsöverskridna världar ger för frågor kring bland annat kön och
identitet. Att inom litteraturen utforska dessa områden blir ett sätt att få en analys av vad som sker när texterna ifrågasätter de normer som reglerar vad som är manligt och
kvinnligt.3 Jag är intresserad av vad det androgyna gör med identiteten och i denna uppsats har jag valt att analysera vad som händer med identiteten och det kreativa skapandet hos de androgyna protagonister som finns representerade i de båda romaner jag valt.
Jag har valt att i denna uppsats göra en analys och jämförelse av romanerna Orlando av Virginia Woolf från 1928 och How to be both av Ali Smith från 2014.
How to be both har i recensioner beskrivits som jämförbar med Orlando i tidningar som bland annat Chicago Tribune och The New York Times. Där kopplas romanerna samman utifrån teman som, att vara både man och kvinna, hur man lär känna sig själv och hur man kan undkomma sin egen identitet samt hur det förflutna ständigt återkommer i nutid.
1 Pamela L Caughie, ”The Temporality of Modernist Life Writing in the Era of Transsexualism”, MFS Modern Fiction Studies, Volume 59, Issue 3, Fall 2013, s. 520.
2 Ali Smith, How to be both, 2014, s. 53.
3 Eva Heggestad & Anna Williams(red), Omklädningsrum, Lund 2004, s. 5ff.
I recensionen från The New York Times beskrivs den ena delen av How to be both som att romanen: ”[…]has some of the cavalier brio of Virginia Woolf’s gender-bending Orlando[…]”4 och i recensionen från Chicago Tribune görs följande jämförelse:
“Smith creates a being whose consciousness of art precedes and perhaps even precludes a consciousness of gender. As in Virginia Woolf's Orlando or Ursula K. Le Guin's The Left Hand of Darkness, this suspension is by turns dizzying and tautening”.5
Min analys kommer utgå ifrån Virginia Woolfs syn på ”the androgynous mind”, som hon först introducerar i A Room of One´s Own (1929). Elizabeth Wright påpekar att
“Androgyny, for Virginia Woolf was a theory that aimed to offer men and women the chance to write without consciouness of their sex-the result of which would ideally result in unhibited creativity”.6 Detta finner jag intressant för analysen i denna uppsats, att Virginia Woolf såg det androgyna som ett sätt att utveckla den kreativa processen och vad detta leder till för den konst som produceras.
Jag kommer också använda mig av Judith Butlers teori om performativitet som kort sammanfattat innebär att hon anser att kön skapas genom performativa handlingar och hur dessa handlingar ständigt är föränderliga. Butler anser att varje kön är konstruerat ur en historisk situation inom ramen för bland annat vad samhället tillåter inom dess sociala strukturer. Båda romanerna jag valt att analysera innehåller båda två ett sorts tidsresande mellan förr och nu. Detta gör det enligt mig intressant att analysera utifrån Butlers teori vad som sker med identiteten hos karaktärerna utifrån att dom inte lever fast i en tids regler för hur män och kvinnor ska vara utan inom sig bär erfarenhet från flera olika tider. Michele L Herrman skriver: ”Those who conform to ’the spirit of the age’, to use Woolfs term, repeat gendered actions from each moment to the next, never evolving, only maintaining the gender illusion[...].”7 Jag anser att det finns exempel på just detta i båda romanerna jag avser att undersöka. Det vill säga vad som händer med identiteten hos dom som inte behöver leva efter sin tid sociala regler och inte behöver repetera ”gendered actions”.
4 Christopher Benfrey, ”How to be both by Ali Smith”, The New York Times, 31 december 2014.
5 Amy Gentrey, ”How to be both; Ali Smith`s coin-flip”, Chicago Tribune, 12 december 2014.
6 Elizabeth Wright, ”Re-evaluating Woolf´s Adrogynous Mind”, I Postgraduate English, Issue 14, September 2006.
7 Michele L Herrman, “The living metaphor of Orlando: Duration, Gender, and the artistic self”, 1995, http.//digitalcommons.iwu.edu/eng_honproj/16.
Det som förenar de böcker jag valt förutom androgynitet och tidsresande är även hur dessa teman påverkar den konst som de båda huvudpersonerna arbetar med och vad som sker med konsten i förhållande till den androgyna utvecklingen både inom dessa
personer men också i förhållande till deras samtid. Jag avser att analysera båda verken utifrån vad denna dubbelhet som jag anser att det androgyna skapar, tillför karaktärernas identitet och deras utveckling.
2 Syfte och Metod
Syftet med denna uppsats är att göra en jämförande analys av Virginia Woolfs roman Orlando och Ali Smiths roman How to be both utifrån vilken roll det androgyna spelar för protagonisternas identitet och kreativitet i båda dessa böcker. Jag kommer göra min analys främst mot bakgrund mot den forskning som finns om Virginia Woolf och Orlando, eftersom det inte finns något material kring detta om How to be both samt utifrån Judith Butlers teori om performativitet. Jag kommer analysera hur Virginia Woolfs tankar om ”the androynous mind” tar sig i uttryck i Orlando och om det går att finna liknade exempel i How to be both. Jag kommer också göra min analys efter Judith Butlers teori om performativitet och undersöka om denna lite mer moderna teori går att knyta an till båda romanerna.
3 Teoretiska utgångspunkter och forskningsöversikt
Jag har valt att använda mig av Judith Butlers teori om performativitet och forskning kring Virginia Woolfs syn på androgynitet när jag analyserar och jämför de två romaner jag valt. Judith Butlers teori blir intressant anser jag när det gäller jämförelsen av två texter med över åttio år mellan sig och trots att Butlers teori kom på 80-talet, så finns det enligt mig tydliga exempel på intressanta delar där hennes teorier kan användas för analys i båda romanerna.
3.1 Virginia Woolf och ”the androynous mind”
Jag kommer främst rikta in mig på forskning om Virginia Woolf, Orlando och hennes bild av ”the androgynous mind” och vad detta bidrar med till vad gäller kreativiteten hos den som har kontakt med både sin manliga och kvinnliga sida.
Virginia Woolf menade att man inte skulle skriva utifrån hur man tänker kring sitt eget kön. Hon föreslår att den kvinnliga författaren ska skriva som en kvinna, men som en kvinna som glömt bort att hon är just detta. Hon tänker sig att människan i sitt sinne har de båda kön som motsvarar våra kroppars kön. Om dessa två sinnen sammansmälter blir de en androgyn enhet som gör att ”... tanken blir fullt ut befruktad och kan befrukta alla sina egenskaper.”8 Detta sker med huvudkaraktären Orlando i romanen Orlando, som en bit in berättelsen byter kön från man till kvinna och får i och med detta en
ackumulation av manlighet och kvinnlighet. Michele L Herrman menar: ”This event is part of the greater, continual evolution Orlando undergoes as s/he progresses towards a fully developed artistic sensibility.”9 När Orlando blivit kvinna är hen inte enbart just detta utan ”[...]for he does not become a vision of femininity–but becomes an
accumulation of maleness and femaleness.10 Detta menar Herrman är en del av en pågående evolution mot en fullt utvecklad artistisk känslighet, det vill säga ”the androgynous mind”.
3.2 Forskning kring Virginia Woolf, Orlando och androgynitet
Elizabeth Wright skriver att kritiker har delade meningar om ”the androgynous mind”
och att de som gillar teorin ser det androgyna: ”[...]as a balance and union between opposites, the evanescent masculine and eternal feminine, which gives a satisfying pattern to life”.11 Hon skriver vidare: ”The power of the androgynous mind lies in its ability to alternate simultaneously between a million different subject positions preserving heterogenecity at the same time giving the impression of unity”.12
Sandra M. Gilbert och Susan Gubar skriver i boken No Man`s Land om hur Virginia Woolf i Orlando låter kläderna Orlando bär bygga en identitet och menar att när Orlando byter kön görs detta med ett skifte av de kläder hen bär. Det androgyna hos Orlando menar Gilbert och Gubar, kommer ur det faktum att hen bär på båda sina jag eller som dom beskriver det, som en sorts garderob av manliga och kvinnliga jag:
8 Virginia Woolf, Ett eget rum, Stockholm 1991, s. 111.
9 Herrman, s. 6.
10 Herrman, s. 6.
11 Wright, s. 2.
12 Wright, s. 14.
Orlando is , of course, in one sense a utopia, a revisionary biography of society not as Woolf thinks it is but as she believes
it ought to be; and in another sense Orlando is a kind of merry fairytale, its protagonist an eternally living doll whose wardrobe of costume selves enables her to transcend the contraints of flesh and history13
Denna bild av hur Orlando via sina klädbyten överskrider sin tids begränsningar för hur man ska agera utifrån sitt kön är något jag avser att analysera i min uppsats. Jag anser att det finns exempel på detta i båda romanerna.
Elaine Showalter kritiserar Virginia Woolfs bild av det androgyna och menar att det är en utopisk projektion av den ideala konstnären.14 Showalter skriver bland annat
”The concept of true androgyny–full balance and command of an emotional rage that includes male and female elements–is attractive, although I suspect that like all utopian ideals androgyny lacks zest and energy.”15 Showalter använder fakta om Virginia Woolfs privata liv och drar sina slutsatser från detta. Hon beskriver hur hon anser att det androgyna blir en flykt för Virginia Woolf: ”Whatever else one may say of androgyny, it represents an escape from the confrontation with femaleness or maleness. Her ideal artist mystically transcends sex, or has none.”16 Jag håller inte med Showalter om att det androgyna för Woolf är en flykt från konfrontation med det manliga och kvinnliga. Jag tycker hon visar i Orlando att det mer handlar om att utforska vad som händer när man får tillgång till både det manliga och kvinnliga inom sig.
Jag tycker att Virginia Woolfs tankar om det androgyna som en sammansmältning av det manliga och kvinnliga är en intressant tanke. Hon menar vidare att detta ger en tillgång till en kreativitet som är gynsam för det kreativa skapandet.
Jag finner även Gilbert och Gubars tankar om att Virginia Woolf bygger sin karaktär Orlandos dubbelhet med hjälp av de kläder hen bär och på så sätt får tillgång till bade sin manliga och kvinnliga sida. Jag tycker denna forskning leder mig in på vad jag velat undersöka i min uppsats, det vill säga vad både sammansmältningen av det manliga och
13 Sandra M Gilbert & Gubar Susan, No Man`s Land, The Place of the Woman Writer in the Twentieth Century´, Volume 2 Sexchanges, Princeton 1989, s. 345.
14 Elaine Showalter, A Literature of their Own, New Jersey 1999, s. 289.
15 Showalter, s. 263.
16 Ibid., s. 289.
kvinnliga gör för protagonisternas identitet och konstnärskap både utifrån vad som sker inuti dom men också vad deras kläder bidrar till gällande detta.
3.3 Judith Butler om performativitet
Butler menar att det som vi anser vara naturligt manligt och kvinnligt i själva verket är föreställningar som ständigt förändras och som vi människor försöker efterlikna.
Hon menar att det som vi är inte är en medfödd kärna utan något som förändras kontinuerligt och att vi gör våra identiteter genom att repetera och imitera.
My suggestion is that the body becomes its gender through a series of acts which are renewed, revised, and consolidated through time. From a feminist point of view, one might try to reconceive the gendered body as the legacy of sedimented acts
rather than a predetermined or foreclosed structure, essence or fact, whether natural, cultural or linguistic.”17
Eftersom vår könsidentitet är konstruerad genom hur vi “spelar” den ges det enligt Butler en möjlighet att då kunna konstruera ett annant kön genom att ändra sättet på vilket vi annars spelar oss själva.
Judith Butler menar att varje kön är konstruerat ur en historisk situation inom ramen för bland annat vad samhället tillåter inom dess sociala structurer: “The act that one does, the act that one performs, is, in a sense, an act which has been going on before one arrived on the scene. Hence, the gender is an act which has been rehearsed, much as a script survives the particular actors who make use of it, but which requires individual actors in order to be actualized and reproduced as a reality once again.”18 Jag anser att Butlers ide om hur vår könsidentitet är konstruerad och att det är föränderligt genom att ändra sättet “vi spelar oss själva” på är något som jag finner exempel på och avser att analysera i denna uppsats. Jag finner också Butlers teori intressant för min uppsats vad gäller hur romanernas protagonister blir betraktade utifrån sina respektive samtider och de föreställningar om kön som råder.
17Judith Butler, Performative Acts and Gender Constitution: An Essay in Phenomenology and Feminist Theory, Theatre Journal, Vol.40, No.4(Dec. 1988). Pp 519-531, s. 523.
18 Butler, s. 526.
3.4 Forskning om ”Gender Performativity in Woolf`s Orlando
I artikeln ”Gender Performativity in Woolf´s Orlando” av Stef Craps, knyts de delar samman som jag tycker är intressant för min uppsats. Han visar på hur karaktären Orlando utåt sätt med kläderna hen bär imiterar sin samtids kvinna men att samtidigt:
”The feminization process which Orlando undergoes after her sex change reinforces the case against an essaentialist view of gender. Orlando`s physical change does not itself entail a change of gender identity[…]”19 Jag avser att analysera vad som händer med identiteten när karaktärerna i båda romanerna blir ett annat kön på utsidan via de kläder de bär. ”Orlando`s femininity is created, brought into being, through performance by putting on the clothes of a woman and acting like one, Orlando effectively becomes a a woman.”20 Detta synsätt att båda könen finns ”blandade” inom varje individ menar Stef Craps går tillbaka till Platons syn på androgynitet, vilken idealiserade en bild av hur det psykologiska eller andliga bildade en union av de båda könen. Här tycker jag det finns en intressant aspekt i det som händer Orlando på utsidan när hen byter kläder och att detta inte egentligen påverkar själva könet utan det som kommer att påverka är hur Orlando spelar kvinna och på så sätt imiterar sitt nya kön: ”Androgyny is indeed presented in Orlando as a dynamic and fluctuating quality of identity that liberates the self from any supposed determinism of the body.”21
Det som skiljer Virginia Woolfs syn på det androgyna från Judith Butlers teori om performativitet är att därvWoolf beskriver hur kläderna/kostymen skapar en identitet så menar Butler att detta inte är en val för den enskilde individen: ”According to Butler, there is no subject which decides on its gender, rather, gender is part of what decides the subject.”22
Stef Craps menar dock att trots att det i Orlando`s fantasivärld där könsidentiteter kan tas på och av likt masker eller som det är i denna roman kläder, så är det intressant att använda Butlers teori. Ett exempel på detta i Orlando är: ” While it celebrates an ideal state of gender fluidity, the text also acknowledges the social consequences of
sedimented collective conceptualizations of gender”.23
19 Craps, Stef. “Gender Performativity in Woolf`s Orlando”. Belgian Essays on Language and Literature (2000): 51-70, (5 juni 2015)
http://www.stefcraps.com/pubs/gender-performativity-in-woolfs-orlando/.
20 Craps, s. 57.
21 Ibid., s. 60.
22 Ibid., s. 61.
23 Craps, s. 61.
Stef Craps artikel visar det jag försöker analysera genom att använda Judith Butlers teori om performativitet utifrån det hen skriver om hur könsidentiteter kan tas på eller av och vilka konsekvenser detta skapar i Orlandos olika samtider. Jag har valt att använda ordet samtid när jag talar om den tid romanernas olika karaktärer som lever genom flera århundraden lever och verkar i. Detta eftersom de är en del av olika
”nutider” och då finner jag ordet samtid som ett bra alternativ till tid.
Jag kommer i mitt analysavsnitt undersöka hur identiterna hos protagonisterna förändras genom att de får tillgång till både sin manliga och kvinnliga sida och hur de blir
betraktade när de ”spelar” sina nya kön och vad detta kan leda till. Jag kommer också analysera hur de androgyna identiteterna påverkar den konst som skapas i båda romanerna och vad det gör för hur konsten betraktas av männsikor som på olika sätt kommer i kontakt med den.
4 Analys
4.1 Kort beskrivning av Orlando och How to be both
Orlando är en biografisk fantasi där vi får följa denne först unga adliga man från elisabetansk tid vidare genom århundraden fram till Virginia Woolfs egen samtid då hon skriver denna roman 1928. Orlando vill inte åldras och förblir trettio år under sin resa genom århundradena. Efter en lång sömn under 1700-talet vaknar Orlando upp som kvinna och förblir så under resten av boken. När Orlando vaknat upp som kvinna säger hon att hon är samma person, det är bara könet som är skillnaden. Orlando blir kvinna först då hon blir betraktad som en. Detta händer först när hen bär kläder som signalerar hennes kön vilket leder till att hon blir behandlad därefter.
Orlando tillbringar mycket tid i ensamhet där hon tänker och skriver. Under hela romanens gång skriver Orlando på en dikt ”Ode till en ek”. Den blir inte klar förrän i slutet av boken och verket blir en succé. Hur vi ska se på Orlando presenteras redan i bokens första rader:
Han–för det kunde inte vara minsta tvivel om hans kön, även om tidens mode gjorde en del för att dölja det –var sysselsatt med att hugga efter ett moriskt huvud
om hängde ner från takbjälkarna.24
Redan här blir det viktigt att uppmärksamma Orlandos kön, trots att man kunnat bli
”lurad” på grund av hur han är klädd.
I How to be both är 1400-tals målaren Francescho del Cossa fast mellan tid och rum och observerar en sörjande flicka i nutid då hon på ett galleri finner tröst i att titta på en av hans tavlor. Denna bok ger läsaren en utmaning redan från första början utan att hen vet om det. Boken är i två delar, en om den nutida 16-åriga flickan George som sörjer sin bortgångna mor och en del om den unga målaren Francescho del Cossa och dennes liv under både sin egen samtid men också som ett sorts väsen som vandrar mellan tid och rum. Det som utmanar är att bokens upplagor är gjorda i två delar, en med George berättelse som start och den andra tvärtom med del Cossas som nummer ett. Detta gör att läsupplevelsen blir olika för oss ovetande läsare.
Författaren Ali Smith döljer också för oss att båda hennes huvudpersoner är två flickor.
Något som inte avslöjas förrän en bit in i varje del. I en recension från tidningen The Atlantic beskrivs hur författaren tänkt kring sin roman;
Smith has said that the duality of the novel, in which stories run over and alongside each other, is inspired
by frescoes, which often bear layers of drawings underneath what`s visible.
Among the questions she sets out to explore:
how to be both male and female, how to laugh while in pain, how to know who you are and be able to escape that identity, how the past lives on in the present.25
Denna dualitet visar sig bland annat med flickan George´s namn. Ett namn som vi från början inte vet om det tillhör en pojke eller en flicka. I den andra delen av boken möter vi målaren som föds som flicka blir så småningom pojken Francescho. Uppmanad av
24 Virginia Woolf, Orlando, Stockholm 2012, s. 15.
25Susan Gilbert, “The Artful Duality of Ali Smith`s How to be both”, The Atlantic,3dec 2014.
sin far tar hon rollen som en pojke, detta för att få en bättre utbildning och fler möjligheter att få arbeta som konstnär.
4.2 Det androgyna som identitet
I Orlando berättas historien som en biografi av en utomstående levnadstecknare.
Förutom att berätta historien tar levnadstecknaren små korta pauser och betraktar sin huvudperson. När Orlando precis blivit kvinna skriver hen:
Låt oss utnyttja denna paus i berättandet för att göra vissa påpekanden.
Orlando hade blivit kvinna–ingen kan förneka detta.
Men i alla andra avseenden fortfor han att vara den han varit.
Detta byte av kön ändrade visserligen deras framtid, men inte alls deras identitet.
Deras ansikten var, som porträtten visar, praktiskt taget detsamma.26
Orlandos förvandling från man till kvinna har skett smärtfritt och har inte lämnat hen det minsta förvånad. Minnet av alla tidigare händelser från Orlandos liv finns kvar och bildar det ackumulerade själv av erfarenheter från både manlighet och kvinnlighet som leder till kreativitet.27 Orlando betraktar inte sig själv som kvinna förrän hen köper sig kläder som anses passande en förnäm kvinna av sin tid.
Hur som helst, det var först när hon kände kjolarna bölja kring benen och märkte hur kaptenen synnerligen artigt erbjöd sig att spänna upp ett soltält åt henne på däck som hon med en stöt av bestörtning insåg vilka handikapp och privilegier hennes nuvarande roll förde med sig.28
Här imiterar Orlando sin tids bild av hur en kvinna ska se ut och får på detta sätt en ny identitet som kvinna i förhållande till hur hen blir betraktad av sin omgivning. Detta tolkar jag som att Orlandos handlingar ofrivilligt tvingas fram och att hen anpassar sig efter det Judith Butler skriver om lagen om manligt och kvinnligt.29
26 Woolf, s. 109.
27 Wright, s. 12.
28 Woolf, s. 120.
29 Williams, s. 7.
I slutet av 1700-talet är Orlando ute på Londons gator. Hen har denna dag klätt sig som en man och när Orlando möter en ung kvinnas blick är det som man hen blir betraktad.
Kvinnan tar Orlandos arm, som om hon söker skydd och dom går mot kvinnans lägenhet. Enbart av att kvinnan sökt Orlandos beskydd gör att hens manliga känslor väcks till liv. Men som levnadstecknaren påpekar; ”Men eftersom hon helt nyligen varit kvinna själv, misstänkte hon att flickans blygsamhet, hennes tvekande svar och sättet att fumla med nyckeln i låset och hennes kappas fall och handledens böjning alltsammans var anlagt på att smickra hennes manlighet.”30 Via det levnadstecknaren skriver förstår vi som läsare att Orlando är medveten om att den unga kvinnan som heter Nell, är prostituerad. När dom befinner sig i Nells lägenhet och Orlando inser vad som kan komma att hända får hen panik och känner att hen inte längre kan spela sin roll: ”I en blandning av vrede, skratt och medlidande slängde hon bort all förklädnad och tillstod att hon var kvinna.”31 Till Orlandos förvåning skrattar Nell högt och ser lättad ut, hen lägger också märke till att i samma stund hon insåg att Orlando var kvinna förändras hela hennes manèr. Hon berättar att hon är i knipa och efter en lång stund av umgänge mellan dessa kvinnor känner Orlando glädje av att få umgås med sitt eget kön.
Levnadstecknaren konstaterar;
Hon hade, tycks det ingen svårighet att kreera de båda rollerna, ty hennes kön, skiftade betydligt oftare än de som aldrig burit annat än ett slags kläder kan göra sig en föreställning om. Inte heller är det något tvivel om att hon bärgade tvåfaldiga skördar tack vare detta knep.32
Orlando upplever att vissa sidor hos henne blir mer sårbara och relaterar det till
förändringen som kom med kläderna: ”Fastän de tycks oss vara fåfängliga struntsaker, har kläderna likväl, påstår de, viktigare roller än att helt enkelt hålla oss varma. De förändrar vår syn på världen och världens syn på oss”.33 Orlando inser att via de favörer hen får av att bli betraktad som kvinna leder det till att man vill ge något tillbaka.
Levnadstecknaren beskriver förändringen:
30 Woolf, s. 167.
31 Ibid., s. 168.
32 Ibid., s. 170.
33 Ibid., s. 145.
Om vi jämför bilden av Orlando som man med bilden av Orlando som kvinna skall vi finna att båda tvivelsutan är en och samma person, men att där finns vissa skillnader:
Mannen kan använda sin fria hand till att gripa svärdet;
kvinnan måste använda sin för att hålla ihop sidenschalen så den inte faller från hennes axlar. Mannen ser världen rakt i ansiktet, som om den var gjord att nyttjas av honom och till hans behag.
Kvinnan sneglar på världen från sidan, med finess men också med misstro.
Hade båda burit samma kläder är det möjligt att deras syn på världen skulle varit densamma.34
Kläderna har även en framträdande roll för identiteten i How to be both där det
androgyna är ett medvetet val som läggs fram som förslag till huvudkaraktären i delen om renässansmålaren Francescho del Cossa. Det är Franceschos far som ger sin dotter ett alternativ i hopp om att ge henne en bättre framtid och för att kunna ta tillvara på hennes begåvning.
He put his hand in his smock pocket and pulled out boy´s clothes, light and thin in the heat: he dangled them enticing like you do with a mouthful of green a mule that won`t be moved.
–then I can get you a job and schooling, said.
For the job, you can come and work with me at the cathedral.35
Pappan talar om fördelarna med att bli en pojke för sin dotter. Han vill ha henne som lärling och förklarar att när hon blivit sedd arbetandes vid hans sida och hon via andra människors blick blivit etablerad som den pojke hon då blivit; ” –we will get you into a painters´workshop or find you a master of panels and frescoes and so on, and we will show him what you can do and we will see if he`ll take you on.”36 Även här handlar det om att imitera ett annat kön genom uppträda som ett kön enligt samtidens regler.
34 Woolf, s. 146.
35 Smith, s. 215.
36 Ibid., s. 218.
Pappan säger: ”If you were to stop wearing these too-big clothes and were to wear, let`s say, these boy´s clothes instead. And maybe if we allow ourself a bit of imagining”.37 Jag tolkar det som att även Francescho bär båda sina identiteter inom sig. Det androgyna blir här en yttre roll som skapar en framtid till henne som konstnär men hennes inre lyser igenom och skapar den kreativitet som enligt Virginia Woolf bildas när det manliga och kvinnliga smälter samman. En annan intressant koppling med Orlando är att det är kläderna som blir det som ger intrycket av att det motsatta könet.
Både Orlando liksom tavlan blir betraktade utifrån utan att man tar reda på mer om personen. Könsdentiteten sitter i det ytliga.
När Orlando träffar den man hen kommer gifta sig med och snabbt erkänner sin kärlek är de första ord hon säger: ”Du är kvinna Shel! ropade hon. Du är man, Orlando! ropade han”.38
Är du alldeles säker på att du inte är man? kunde han då fråga ängsligt, och hon brukade eka: kan det vara möjligt att du inte är kvinna? varpå de måste bevisa det på fläcken.
Ty båda var så överaskade över motpartens förståelse, och för dem båda var det en sådan uppenbarelse att en kvinna kunde vara lika tolerant och frispråkig som en man och en man lika sällsam och svårbegriplig som en kvinna, att det ögonblickligen måste bevisa att så var fallet.39
Dom har mött sin like i varandra och i detta förhållande finns en djup förståelse mellan dem, med de liknande erfarenheter de båda delar. Det är också ett intressant sätt att på detta vis sätta samman två människor som delar samma erfarenheter av att vara båda könen. Här blir det androgyna en sorts helhet och en identitet de båda delar. Det ger enligt mig också en bild av det Marder skrev om att Woolf ansåg att kvinnor behövde inse att de har båda könen i sitt huvud. Det vill säga det blir en sammansmältning till ”a great mind”. Detta är något som sen kommer påverka Orlandos kreativitet och det undersöker jag i nästa kapitel
37 Woolf, s. 216
38 Ibid., s. 193.
39 Ibid., s. 198.
4.3 Det androgyna och konsten
I ena delen av How to be both som främst handlar om den tonåriga flickan George liv efter hennes mammas bortgång, får vi av henne en beskrivning av mamman som en intellektuell renässansmänniska och George beskriver hennes arbete: ”Anyway it was her job to subvert political things, with art things, and to subvert art things with political things”.40 Konsten blir ett verktyg som mamman använder för att få George att tänka kring identitet och att inte fastna i stereotyper.
Huvudkaraktären George minns den sista resan de gjort med sin mamma och tänker tillbaka på när dom söker upp och betraktar ett av Franceschos verk på plats i Italien.
Hennes mamma lär ut sina kunskaper om genusvetenskap och historia. Hon upplever att verket de tittar på är fullt av sexuella och könsmässiga tvetydigheter
–at least the part of it that this particular artist seems to have produced, well. Or if we want to be more detailed about it.
The way he used that figure of the effeminate boy, the boyish girl to balance the powerful effect of the worker, and how this figure holds both an arrow and a hoop, male and female symbols
one in each hand. On this alone I could make a reasonably witty argument for its originator being female, if I had to.41
Här tolkar jag det som att den androgyna identiteten hos Francescho syns genom hennes konstverk via det som Virginia Woolf skriver om sammansmältningen av det manliga och kvinnliga. I målningen syns hennes hela identitet. I Orlando beskrivs detta: ”Fastän könen är skilda blandar de sig med varandra. Hos varje människa kan en vacklan mellan de båda könen äga rum, och ofta är det bara kläderna som uppehåller skenet av man eller kvinna, medan under dem råder rena rama motsatsen till vad som syns på ytan”.42
George betraktar en person på tavlan och frågar sin mamma om det är en man eller en kvinna, svarar mamman: ”Male, female, both, she says. Beautiful, all of them, including the sheep”.43 Målningarna av del Cossa är fresker och har hittats på 1960-talet bakom
40 Smith, s. 69.
41 Ibid., s. 111.
42 Woolf, s. 146.
43 Smith, s. 52.
andra målningar som förstörts av fukt och först då syntes de äldre målningarna bakom de som nu lösts upp av skadorna. Mamman frågar: ”But which came first? Her mother says. The chicken or the egg? The picture underneath or the picture on the surface?”44
But the first thing we see, her mother said, and most times is the only thing we see, is the one on the surface.
So does it mean it comes first after all? And does that mean
the other picture, if we don`t know about it, may as well not exist?45
Jag tolkar dessa tankar kring målningen att de också kan överföras på hur vi ser på varandra. Om vi enbart ser ytan, existerar inte det som egentligen finns inuti? Och vilket av dessa intryck kommer först? Vilken identitet är det vi ser?
Freskerna som metafor tolkar jag som det Herrman skrev om tid. Att det konstnärliga är en ackumulation av det som man samlat på sig under alla år. Lager på lager blir något nytt. Vi bär alla med oss summan av våra tidigare generationer. Om vi tar till oss den kunskap som George mamma försöker ge vidare kan hennes dotter separera sig själv från sin samtid och se på konsten som en del av något större.
Del Cossa spelar sin roll väl och får en nära manlig vän som vill ge sin ”manliga” vän dennes första sexuella upplevelse på en bordell. Francescho blir orolig för hur hon ska komma undan detta utan att bli avslöjad och erbjuder den prostituerade att bli avmålad och avleder på så sätt uppmärksamheten från det hon är där för att göra. En intressant effekt av de porträtt Francescho målar är att kvinnan får se sig själv bertraktad av en kvinna(fast det vet hon inte) och det ger henne en ny bild av sig själv, som gör att hon till slut lämnar bordellen. Ryktet om hennes målningar sprider sig och hon målar fyra porträtt till. Hon möts en dag av en ursinnig bordellmamma: ”You little idiot, she said.
Have you no idea? They look at your pictures. They get airs and graces. They come to my rooms and they ask me for more of a cut. Or they look at your pictures. They get all prowessy. They decide to choose a different life”.46 Här tolkar jag det som att det blir en intressant effekt av det androgyna. De som blir målade och betraktade vet inte att det är en kvinnlig blick som ser dom. Resultatet av målningen gör att de ser sig själva på ett helt nytt sätt. Ett sätt som ger en kraft och mod att bryta upp. En identitet som är okänd
44 Ibid., s. 103.
45 Ibid., s. 103.
46 Smith, s. 275.
för dom ger en ny identitet till dessa kvinnor. Jag tolkar detta som att det androgyna blir som ringar på vattnet för dessa kvinnor. Det androgyna blir kraften som befriar dem.
Den manliga blick som de prostituerade tror betraktar dem när tavlorna målas ger en ny syn på hur en man ser på dessa kvinnor. I konstverken blir en kvinnas kreativitet och blick ett resultat som utåt sett är en mans. Det vill säga det androgyna så som Virginia Woolf ser det, ger konstnären tillgång till både sin manliga och kvinnliga sida. I likhet med det Herrman skriver blir det androgyna en väg till en utvecklad artistisk känslighet och ur detta anser jag kommer kraften till dessa kvinnor.
Under hela romanens gång ägnar sig Orlando åt författandet. Innan hen gifter sig är Orlando otålig och längar efter att finna någon att dela livet med. Denna längtan sätter stopp för kreativiteten och när Orlando försöker skriva, fungerar det inte alls.
Nästa morgon när hon tog sin penna för att skriva kunde hon antingen inte inte tänka ut något, och pennan gjorde bara den ena gråtmilda plumpen efter den andra, eller också trippade den iväg, vilket var ännu mer skrämmande.
I honungsdrypande rader om tidig död och förgängelse,
vilket var värre än att inte tänka ut något alls.
För det tycks – hennes fall bevisar det som om
vi inte skriver bara med fingrarna utan med hela vår person.47
Orlando inser att besvären tycks komma från vänster hand och känner sig förgiftad:
”[…]tills hon tvingades överväga det mest desperata botemedlet, nämligen att helt och hållet underkasta sig tidsandan och skaffa sig en äkta man.”48 Efter giftermålet doppar Orlando pennan i bläcket igen; ”Till hennes förvåning blev det ingen explosion. Hon drog upp spetsen, Den var våt men droppade inte. Hon skrev. Det dröjde litet innan orden kom, men sedan kom de”.49
Genom giftermålet och att som levnadsteckanaren beskriver, varit tillmötesgående gentemot tidsandan genom att nu ha en äkta man flödade nu kreativiteten.
47 Woolf, s. 187.
48 Ibid., s. 187.
49 Ibid., s. 203.
Och hon suckade djupt av lättnad, vilket hon sannerligen kunde göra, för samarbetet mellan en författare och hans tidsanda är
utomordentligt delikat och hela hans verks framtid vilar på ett taktfullt arrangemang mellan de två. Orlando hade ordnat det så att hon befann sig i en utomordentligt lyckad position; hon behövde varken kämpa mot sin tid eller underkasta sig den; hon hörde till den men var ändå sig själv.
Därför kunde hon nu skriva och det gjorde hon.
Hon skrev. Hon skrev. Hon skrev.50
Här tolkar jag det som Virginia Woolf skriver om att en kvinna ska skriva som om om glömt att hon är just det. Det vill säga i föreningen med maken Shelmerdine bildar dom en enhet som Woolf såg som två sinnen som sammansmälter och blir en androgyn enhet som gör att: ”[...] tanken blir fullt ut befruktad och kan befrukta alla sina egenskaper”.51 Att Orlando inte behöver underkasta sig sin tid tolkar jag som att Orlando inte tagit på sig den roll hen egentligen skulle ”spela” eftersom hen bär alla sina erfarenheter inom sig själv och då inte behöver upprätthålla det Stef Craps beskriver som ”the gender illusion”. I detta tillstånd flödar nu kreativiteten.
Mot slutet av romanen har Orlando ett färdigt manuskript som hen ständigt bär med sig under blusen tätt mot sin barm. Under en av sina Londonturer möter Orlando den förläggare som trehundra år tidigare refuserat det manuskript den manlige Orlando hade skrivit. Orlando tycker att förläggaren Nicholas Greene är en besvikelse som
representant för litteraturen och denna besvikselse blir så våldsam att blusen spricker och ut på bordet faller manuskriptet ”Ode till en ek”. Sir Nicholas blir intresserad och börjar läsa: ”Den var komponerad med blicken fäst på naturen, sanningen och
människohjärtats röst, vilket var mycket ovanligt i en tid av hänsynslös excentricitet.
Den måste publiceras omedelbart”.52
Efter att ha levt och skapat i trehundra år kommer Orlando äntligen bli utgiven. Hen lämnar över sitt manuskript till förläggaren och deras vägar skiljs åt: ”Nu när poemet var borta–och hon kände en naken fläck mot bröstet där hon var van att bära det–hade hon inget annat att göra än fundera över vad som helst som föll henne in–till exempel de
50 Ibid., s. 204.
51 Woolf, Ett eget rum, s. 111.
52 Woolf, s. 215.
besynnerliga tillfälligheterna i en människas liv”.53 Här tycker jag Virginia Woolf dels för sin tid visar att det är när Orlando är kvinna som hen blir utgiven. Även om det kvinnliga är något som syns på ytan i detta fall är det ett faktum att det är en kvinna som förläggaren möter och vill publicera. Efter att Orlando gift sig och fått tillbaka
kreativiteteten och nu skrivit denna dikt är den ett verk skapat av en människa som är fylld av dels erfarenhet av trehundra års leverne men också av att vara både man och kvinna. Detta är enligt mig i linje med vad Virginia Woolf skriver om gällande ”the androgynous mind” som hon menade var ett sätt för både män och kvinnor att komma i kontakt med en kreativitet utan begränsningar. Orlandos kreativa utveckling går också att koppla samman med Butlers tankar om hur könet är en handling som har övats under lång tid och manuskriptet till hur man ska ”spela” sitt kön överlever sina tidigare
skådespelare och kommer spelas om och om igen av nya individer som repeterar och imiterar efter detta manuskript. Detta tolkar jag det som hänt med Orlandos kreativitet under de hundratals år hen levt. Orlandos manuskript har förändras under tidens gång och i den tid Orlando nu befinner sig i är kreativiteten fri utan begränsningar och får flöda fritt. Hen spelar sin roll efter sin samtids regler men med tillgång till sin erfarenhet från ett långt liv och båda könen, leder detta till ökad kreativitet.
4.3 Slutdiskussion
Jag har i min analys valt att dela upp det jag undersöker i två delar, identitet och
konsten. Dessa två teman förekommer ofta tillsammans i båda romanerna så jag avslutar min analys med att presentera vad jag kommit fram till med båda delarna tillsammans.
Jag tycker att det finns många likheter mellan Orlando och How to be both gällande författarnas val av att använda det androgyna som en del av sina protagonisters egenskaper. Judith Butlers teori om performativitet, där hon menar att det som vi uppfattar som naturligt manligt och kvinnligt i själva verket är föränderliga föreställningar som vi människor försöker efterlikna finner jag exempel på i båda romanerna.
I Orlando när Orlando blivit kvinna och egentligen inte uppfattar det om något har förändrats, är det inte förrän Orlando tar på sig passande kläder för en kvinna av sin tid som hen börjar efterlikna de föreställningar som hen märker förväntas av en kvinna i
53 Ibid., s. 216
den tid som råder. Detta ger Orlando en ny bild av sig själv och då för första gången märks förvandlingen från man till kvinna. Det vill säga här blir det androgyna en betydelse för identiteten hos Orlando trots att det inte känns så från allra första början.
Jag tycker detta liknar det Judith Butler skriver om att eftersom vår identitet är
konstruerad genom hur vi “spelar” den, ges det då en möjlighet att kunna konstruera ett annant kön genom att ändra sättet på vilket vi annars spelar oss själva.
I exemplet jag skrev om Orlandos möte med den prostituerade flickan Nell blir det en intressant krock mellan dessa roller som vi enligt Butler spelar.
Orlando blir betraktad som man efter vad hen har på sig men när hen ger sig till känna och talar om att hen är kvinna förändras även det sätt som Nell känner sig förväntad att spela inför en man.
I How to be both finner jag ett liknade exempel när Francescho, som uppmanad av sin far börjar bära manliga kläder och på så sätt kan börja lära sig ett yrke, som hon som flicka inte skulle ha kunnat arbeta med. Hon spelar sin roll så väl att detta blir en del av hennes identitet och yrkesliv. Judith Butler menar att varje kön är konstruerat ur en historisk situation inom ramen för bland annat vad samhället tillåter inom dess sociala strukturer och detta tycker jag blir extra tydligt i detta fall då Francescho medvetet kan studera och se vad som krävs för att hon ska kunna spela den roll som förväntas av henne som man.
Virginia Woolf`s tanke om “the androgynous mind” tycker jag mig finna exempel på vad gäller hur konsten betraktas och produceras i båda romanerna. Tanken om att det manliga och kvinnliga smälter samman och skapar kreativitet blir enligt mig tydlig i Orlando då Orlandos kreativitet först bär frukt när hen efter sitt giftermål får tillgång till både sin manliga och kvinliga sida och från den stunden flödar kreativiteten. Hen har också inom sig tillgång till alla sina jag från alla de århundraden hen levt och det bidrar också till att få tillgång till en fullt utvecklad artistisk känslighet. Det vill säga ”the androgynous mind”
I How to be both finner jag exempel på detta hos freskomålaren Francescho när hennes verk betraktas i nutid av George och hennes mamma i Italien. Georges mamma studerar fresken och tycker sig ana utifrån hur den är målad att konstnären skulle kunna vara en
kvinna. Motivet innhåller symboler som både är manliga och kvinnliga och detta tolkar jag som att Franceschos manliga och kvinnliga sida kommer fram i hennes verk.
Eftersom Franceschos manliga identitet är medvetet spelad för att hon ska passa in i sin samtid tolkar jag också att det som George mamma ser i fresken är Franceschos
kvinnliga identitet som framträder i hennes konst. Rollen Francescho spelar är som Butler skriver konstruerad genom att ändra sättet vi annars spelar oss själva, men det som hon skapar har kvar kreativiteten i det kvinnliga.
Att det manliga och kvinnliga syns i Franceschos kreativa verk blir också tydligt när hon på bordellen målar porträtt av de prostituerade för att inte behöva utnyttja presenten från sin manliga vän. Porträtten hon målar väcker något hos de prostituerade som ger dom kraft att välja ett annat liv, fast det sitter en man framför dom och målar deras porträtt är det något i det de senare betraktar, som berör. I båda scenerna från How to be both visar den kreativa processen att Francescho som fått spela man för att få arbeta som konstnär, i sina verk inte kan dölja det faktum att hon är kvinna. Hon spelar sin roll men hennes kreativitet är fortfarande kvinnlig vilket betraktare av hennes konst märker.
Även om Virginia Woolf har en mer tydlig tanke med ”the androgynous mind” tycker jag att Ali Smith i intervjun om How to be both kommer nära en liknande tanke då hon berättar om att hon i sin roman vill undersöka hur man kan vara både manlig och kvinnlig och att veta vem man är men ändå kunna komma undan sin identitet. Detta gör att jag tycker att jag kunnat jämföra Orlando och How to be both utifrån vad det
androgyna tillför konsten och identiteten i de båda romanerna och funnit exempel på både Woolfs teori om ”the androgynous mind” och Judith Butlers teori om
performativitet.
Det som förenar romanerna är protagonister som rör sig över flera århundraden vare sig det är som Orlando som lever i trehundra år eller som Franchescho som svävar som en ande i nutid då hon betraktar George. Eller när George betraktar Franceschos fresker.
Likt freskerna ger det androgyna en ackumulation av det manliga och kvinnliga och enligt Herrman är detta en del av en pågående evolution mot en fullt utvecklad artistisk känslighet. Det vill säga ”the androgynous mind”.
6 Sammanfattning
I denna uppsats har jag gjort en analys och jämförelse av romanerna Orlando av Virginia Woolf från 1928 och How to be both av Ali Smith från 2014. Jag har i min analys undersökt hur identiteten hos protagonisterna förändras genom att de via det androgyna får tillgång till både sin manliga och kvinnliga sida och hur de blir betraktade när de ”spelar” sina nya kön och vad detta kan leda till. Jag har analyserat hur de
androgyna identiteterna påverkar den konst som skapas i båda romanerna och vad det gör för hur konsten betraktas av människor som på olika sätt kommer i kontakt med den.
Denna analys har jag genomfört genom att använda Virginia Woolfs syn på ”the
androgynous mind”, som hon presenterar i sin bok A Room of Ones Own samma år som hon ger ut Orlando. Jag har också använt mig av Judith Butlers teori om performativitet för att undersöka och jämföra vad som sker när protagonisterna ”spelar” sina nya könsidentiteter i deras olika samtider, efter vilkas regler de behöver anpassa sig.
I min analys har jag funnit att det finns likheter mellan Orlando och How to be both gällande det som Judith Butler skriver om hur vår könsidentitet är konstruerad och genom att vi ”spelar” den kan den förändras. I Orlando finner jag exempel på det när Orlando tar på sig passande kläder för en kvinna av sin tid och hen börjar efterlikna de föreställningar som hen märker förväntas av en kvinna i den tid som råder. Först då får Orlando en ny bild av sig själv och för första gången märks förvandlingen från man till kvinna. Det vill säga här blir det androgyna en betydelse för könsidentiteten hos Orlando trots att det inte känns så från allra första början. Ett liknande exempel finns i How to be both där Francescho medvetet tar på sig manliga kläder och spelar rollen som man för att få möjlighet till ett yrke hon annars inte skulle ha tillgång till. Judith Butler menar att varje kön är konstruerat ur en historisk situation inom ramen för bland annat vad samhället tillåter inom dess sociala strukturer och detta är något som förenar Orlandos och Franceschos konstruerade könsidentiteter.
Butlers teori om performativitet går också att finna i analysen av vad det androgyna gör med kreativiteten och den konst som protagonisterna skapar. I rollen som man när Francescho målar tavlorna till de prostituerade är dom ovetandes om den kvinnliga blick som studerar dom. I den kreativa processen har Francescho fått spela man för att
få arbeta som konstnär. I de verk som skapas går det inte att dölja det faktum att hon är kvinna. Hon spelar sin roll men hennes kreativitet är fortfarande kvinnlig vilket
betraktare av hennes konst märker. Detta påminner också om Virgina Woolfs tanke med
”the androgynous mind”, som en sammansmältning av det manliga och kvinnliga. Att ha tillgång till båda sidor bidrog enligt Woolf till en kreativitet som är gynsam för det konstnärliga skapandet. Orlandos kreativitet bär frukt först när hen efter sitt giftermål får tillgång till både sin manliga och kvinliga sida och från den stunden flödar orden och Orlando skriver klart sitt manuskript och blir till slut utgiven. Hen har inom sig tillgång till alla sina jag från alla de århundraden hen levt och det bidrar också till att få tillgång till en fullt utvecklad artistisk känslighet. Det vill säga ”the androgynous mind”
Referenser
Butler, Judith. Gender Trouble. 1990. Oxon: Routledge, 2007.
Caughie, Pamela L. Virginia Woolf & Postmodernism. the Board of Trustees of the University of Illinois. 1991.
Gilbert Sandra M & Gubar Susan. No Man`s Land, The Place of the Woman Writer in the Twentieth Century´, Volume 2 Sexchanges. New Haven och London: Yale
University Press. 1989.
Heggestad Eva & Anna Williams(red). Omklädningsrum. Lund: Studentlitteratur. 2004.
Marder, Herbert. Feminism and Art, A Study of Virginia Woolf. 1968. Chicago: The University of Chicago Press. 1974.
Showalter. Elaine. A Literature of their Own. 1977. Princeton: Princeton University Press. 1999.
Smith, Ali. How to be both. Penguin Random House UK. 2014.
Woolf, Virginia. Ett eget rum. 1929. Stockholm: Norstedts Förlag. 2006
Woolf, Virginia. Orlando. 1928. Översättning: Margareta Ekström. Stockholm:
Norstedts. 2012.
Artiklar
Benfrey, Christopher. “How to be both, by ali Smith”. The New York Times. 31 december 2014.
Butler, Judith. Performative Acts and Gender Constitution: An Essay in
Phenomenology and Feminist Theory, Theatre Journal. Vol.40, No.4(Dec. 1988). Ss 519-531.
Caughie, Pamela L. ”The Temporality of Modernist Life Writing in the Era of
Transsexualism”. MFS Modern Fiction Studies. Volume 59, Issue 3, Fall 2013. s.520.
Gentry, Amy. “How to be both; Ali Smith`s coin-flip”. Chicago Tribune. 12 december 2014.
Gilbert, Susan, “The Artful Duality of Ali Smith`s How to be both”. The Atlantic. 3dec 2014.
Wright, Elizabeth. ”Re-evaluating Woolf´s Adrogynous Mind”. I Postgraduate English.
Issue 14. September 2006.
Internetkällor
Craps, Stef. “Gender Performativity in Woolf`s Orlando”. Belgian Essays on Language and Literature (2000): 51-70, (5 juni 2015)
http://www.stefcraps.com/pubs/gender-performativity-in-woolfs-orlando/.
Herrman, Michele L. "The Living Metaphor of Orlando: Duration, Gender, and the Artistic Self" (1995). Honors Projects.Paper 16.
http://digitalcommons.iwu.edu/eng_honproj/16.
