. OLOF O L A §e. o. Professor i Praktisk Medicin

O ia JE im p y ^{e ni.}

A k a d e m i s k A f k a n d l i n g

med vidterfarna Medicinska Facultetens i Upsala tillstånd

under inseende af

docï . O L O F O L A §

e. o. Professor i Praktisk Medicin

for Medicinska Gradens erliållande

f ö r f a t t a d o c h u t g i f v e n a f

C O N S T A N T I N F A C L E N 1 I J S

• f Ö stgöt» L »ndsk»p

och till offentlig granskning framställd

på Medicinska Auditorium den Maj 1851.

p. v . t. e. ra.

2 Delen.

g T - ... ■= !_______ s j - .— . --- U p s a l a

Wahlström & C. 1851.

H E R R M AG. % »

med tacksamhet och broderlig tillgifvenhet

tillegnadt a

CONSTANTIN.

Alcdrig saknas d å orthopnoe. U nder hufvudels framåtlutando oclh bålens liktidiga böjning söka händerna en fast p u n k t, förr a l t till största an strängning spänna hvarje respirationen um derslödjande muskel, icke blott halsens och skuldrans utan äfvven ryggens. Delta tillstånd föregås merendels af asthana- tislka anfall, hvilka inträda om natten.

Pulsen ä r vid e t t m åttligt exsudat och lång duration nässtan n a t u r l ig ^ vid en ganska betydande m ängd liten och freequent.

15. En toj'r hosta in trä d er o f t a vid börjande E m - pyrem. Den h a r förmodligen sin g ru n d i den congestion,- som upjpstår i det u n der serosans visceralblad belägna bindväfs- lag^ret och som sålunda interesserar de yttersta lungvesik- Ierrna. Sällan ä r expectoration förhanden och då blott spar- sarm och slemig. Fortfar exsudationen så komprim eras lung- vessiklerna, deras yta betäckas af en lamell tjockt exsudat oclh hostan upphör. Vid hög g r a d af sjukdomen återkom ­ men* vanligen hostan förenad med expektoralion, men detta ä r d å snarare alt anse som en com plikalion, emedan bron- chiialslemhinnan i den friska lungan i delta fall öfvertager afsiöndringen af det s e k re t, hvilket den sjuka sidans pleura ej m e r af brist på utrymme kan afbörda sig.

Så snart en komrnunication emellan pleurahålan och brconchierna eg e r r u m , blifver expekloralionen illaluktande.

F ö rr eller sednare måste alltid organism en lida, då ett så lefnadsvigtigt o rg an som lungan inskränkes till rummet oclh störes i sin funktion. Hvilket inflytande E m py em et har

på det organiska lifvets yttringar beror på det ondas ut­

veckling, orsaken, duration och grad.

Om exsudatet utbildar sig ur en liflig phlogos på pleura så saknas aldrig febern i början. Så småningom gifver den likväl efler och den sjuke får blott på aftnarne „ ett lindrigt anfall af hetta. Tilltager dervid exsudatet blott långsamt, så uteblifver slutligen äfven detta. Pat. lider blott af en måttlig dyspnoe, har en något påskyndad puls, god appetit, temlig sömn, torr hud, sparsam klar urin och regel­

bunden öppning. Urinen är dock icke alltid klar, utan sätter ibland ända till sjukdomens slut åtminstone en gång under dyg­ net ett rosenrödt sediment ; mot döden blir den sparsammare.

Ej alltid ä r huden torr, stundom infinner sig kopiös svett.

Tilltager exsudatet oupphörligen så förloras, under till­

tagande dyspnoe, sömn och matlust.

S tadnar exudatet längre lid på samma punkt, så in­

finna sig småningom följderna af störd hæmatos i afmagring och muskelsvaghet. Har Empyeraet redan varat åratal så ä r den spröda hudens sekretion ganska ringa, men fram­ bry ter likväl snart vid hvarje ansträngande rörelsej ej sällan svettas pat. de 2 sista limmarne af natten eller på mor­

gonen, och det ä r egentligen under denna svettning, som han har den lugnaste sömnen. Extremitelerna äro magra, h året tu n n t, naglarne starkt böjda, ofta vid matrix uppdrifna så att fingerspetsarna få ett kolflikt utseende. Appetiten är god och tillståndet drägligt. Inställa sig kolliqualiva symp ­ to m e r, så måste man frukta att de med Empyemet sä ofta komplicerade tuberklerna, bvilka dittills slumrat, plötsligt

f r a m b r y ta och bortrycka den sjuke under ett hastigt förlopp af d e r a s stadier. Äro ej tuberkler förhanden så är han hem fallen ât en obotlig marasmus, hvilken med hvarje dag förer honom närm are döden.

Anatomisk karakter.

Innan vi gå att framställa liköppningsfenomenen af det fullt utbildade Empyemet, torde det tillåtas oss kasta en blick på de förändringar pleura undergår i de tidigare sta­

d i e r n a af pleuritis. Vi följa dervid hufvudsakligen S ib so n s') och Hasse’s 8) observationer.

I sjukdomens tidigare perioder och mera begränsade form varseblef Sibson3) under mikroskopet kapillärkärlen löpamde under pleura, betydligt och oregelbundet utvidgade och förlängda, följaktligen löpande i slingrande och spiral- formnga krökningar. Pleura öfver kapillärkärlet var tunn och fullkomligt genomskinlig; de friska kringliggande kapil­

l ä r k ä r l e n voro mycket små och nätt och jemt synliga genom den opaka pleura. På några ställen kommunicerade flera små k ä r l under pleura med det förstorade.

Pleura var ej genombruten eller förtjockad; den var g a n s k a tunn och uppdrifven på små punkter genom de för­

s t o r a d e kapillärkärlen under densamma.

1 ) On the changes induced in the situation and structure of the in te rn a l organs under varying circumstances of health and disease;

etc. W o rc e ste r 1 8 4 4 . — Art. Pleuritis.

*) Anatomiche Beschreibung der Krankheiten der Circulations- und R espirations-O rgane. Leipzig 1841. Art. Peuritis..

* ) L. c. p, 4 5 1 .

Enligt Hasse1) synes Pleurans ljusröda färg pä dessa p u n k te r mera saturerad och mörk, m era likformig. I bör­

ja n äro dessa punkter synliga blott här och der, småningom blifva de talrikare och tätare och omgifvas af en allt mer och m er sig utbredande hals af utspända blodfyllda kärl.

De förete dä under mikroskopet*) talrika slyngor af nya sinsemellan anastomoserande kapillärkä rl, bildande en ny vas­

kulär vdfnad och löpande i en locker genomskinlig m em bran, hvilka småningom förena sig och inmynna i ett eller flera äldre utvidgade kapillärkärl, hvilka sänka sig under pleura och förena sig med de friska kärlen. På samma g ån g synas fläckar eller strim m or3) , hvilka än ä ro mörka och hafva utseende af små blodiga ccchymoser, ä n blekröda och synas liksom bildade genom imbibition. H ä ru n d er förlorar Pleura snart sin glatta blanka beskaffenhet och blir m alt och opak, småningom utbreder sig denna rodnad så att den väl slut­

ligen vanligen blir likformig. Dervid börja de första spå­

ren af pseudomembranös bildning at t visa sig på den in­

flammerade ytan. På de ursprungliga och företrädesvis genom kärlöfverfyllnad rodnade ställena synas små matthvita eller gulaktiga punkter, hvilka sednare förstoras, höja sig som små platta korn öfver den serösa ytan och slutligen försmälta med hvarandra till en mer eller m indre sammanhängande pleura öfverklädande membran.

F o rtfar den inflammatoriska

retningen på pleura längre så finner man vid sektion en större eller mindre mängd

*) L. c. p. 2 34. 2) Sibson L. c. p. 452.

8) Ilasse L. c. p. 234.

flytande ex s u d at af olika beskaffenhet allt efter patientens olika individualitet, sjukdomens olika uppkomst, duration och u tv e ck lin g m. m. Delta exsudat a r än mera v a t te n h a lti g t, än m e ra plastiskt, coagulabelt, än p u r u l e n t⁵ dess färg vari­

e ra n d e frän nästan färglöst ljusgult till r ö d a k tig t, r ö db ru n t , m ö r k b r u n t , g r ö n a k tig t ⁰. s. v.

Lik en a f dem som dödt i Empyem bibehålla sig m e r- ändels v ä l , i d et tecknen till förruttnelse först sent inställa sig. D elta to r d e hafva sin g r u n d i kadavrets blodtomma och genom sjukdom ens lå ngvariga duration afmagrade till­

stånd. R efbenens u n d e r lifvet synbara fram trädande, in ler- kastalfårornas u tp lån an d e, hela bröstbålans u tvidgning i alla dim e n sio n e r förblifva äfven synbara efter döden -, hvaremot resultaterna af perkussion icke alltid fullkomligt öfverensstämma med de u n d e r lifvet ia k tta g n a , hvilket väl kan ega sin g ru n d i d e n icke kom prim erade lungans kallapsus och vätskans d er- igenom b etingade förändrade l ä g e 1) , Icke sällan äro den aflicierade sidans in te g u m e n ter, likasom samma sidas e x t re ­ m it e te r oedematösa. H a r döden in trä d t efter akut sjukdoms­

förlopp så befinnas den sjuka sidans interkostalmuskler ovan­

ligt b lo d rik a , d ere m o t bleka, t u n n af atrofiska och paniculus ' adiposus alldeles försvunnen ora det onda redan varat länge.

Blott sällan företo refbenen s tru k tu r fö r ä n d rin g a r, och till och m ed om fi§tula thoracica längre tid funnits träffar man ej alltid caries i desamma. Exsudatels m ä n g d varierar u to m ­

ordentlig t. An ä r den ringa än enorm. K r a u s e anför

*) Krauso 1: c. p. 24.

fall d e r ända till 1 2 skålp. funnils vid sektion, 6 à 8 skålp finnas deremot ofta.

Lika sto r olikhet förefinnes i cxsudafets beskaffenhet och f ä r g , dock låta dessa olikheter hufvudsakligen hänföra sig till tre form er, naturligtvis med talrika öfvergängar dem em ellan, så a tt det ofta ä r svårt att afgöra, till hvilken bufvudform det föreliggande fallet egentligen hörer. E xsu- dalet ä r antingen purulent eller seröst, i sednare fallet an ­ tingen gulaktigt eller rödaktigt. — Den purulenta effusionen är merändels ett gulaktigt hvilt, konsistent fluidum, hvilket fullkomligt har egenskap af ett godarladl pus, sådant det förekommer på andra ställen, serdeles i cellväfsabscesser.

Den har en animalisk icke obehaglig lu k t, stundom såsom af kalfbouillon, reagerar hvarken surt eller alkaliskt och be­

s l å r, betraktad under mikroskopet, hufvudsakligen af var- kulor. Låter man den stå i ett kärl en längre tid, så samlar sig något gulaktigt vatten Öfver den tjocka ogenom­

skinliga bottensatsen. Genom omskakning förena sig båda dessa delar och det hela återfår sitt ursprungliga utseende.

Dekomposition inträder först långsamt.

Sjukdomshistorier.

•fts. i . ” Lundblad, 33 å r gam m al, hyrkuskdräng, af robust kroppsbyggnad och sanguiniskt tem peram ent, intogs på kongl. Sernfimer-Lazarettets medicinska klinik d. 9 Mars 1843. Insjuknade d. 5 s. m. med feberprodrom er, lindrig t o rr hosta och dyspnoe, hvilka symplomer under de följande d a g a rn e tilltogo i intensitet, hvartill snart kom håll i högra

sidan och ofta påkommande stark svettning. Vid undersök­

n i n g på Laz. fanns bröstkorgen välbygd, höjdes under re­

spiration m indre än i friska tillståndet,* den högra hälften d o c k m ä rk b a rt mindre rörlig än den venstra. Stark respi­

ratio abdominalis. Mera sm ärta för tryckning än håll i högra sidan. S v å r dyspnoe, respiration 2 4 , kort och liksom af- b r u l e n ; vid hvarje inspiration vidgas alæ nasi betydligt.

Nedanför 4:de refbenet ger högra brösthälften i hela sin om­

k re ts m a lt perkussionston, som ej förändras genom ändring i läge. På fram- och sidodelen af nämnde brösthälft är n edanför 4:de refbenet, hvarest den matta perkussionstonen v id ta g er, också respiraliorisljudet försvunnet: ofvanföre samma refben höres grof rhonchus mucosus och sonorus. På högra brösthälftens bakre del upptäcktes öfver hela ytan slräfl resp. ljud blandadt med rh. sonorus och mucosus, ehuru otydligare och mera aflägsna mot basis pulmonis. Uli venstra b r ö s lh ä lfte n , som öfverallt ger normal perkuss.-ton, höres resp. supplemenlaris jemte rh. mucosus och sonorus. Hostan ej särdeles häftig eller ofta påkommande; sputa cocta blan­

d ad e med rostfärgade. Hjertljuden rena, det första kort.

Pulsen 1 2 0 , full och hård. Tungan t o r r , belagd, med longitudinella fåror; smaken besk; stark törst. Buken spänd och ö m m ande i högra hypochondrium ; lefverns främre rand s t r ä c k e r sig 2 tum nedom costœ spuriæ dextræ. Öppning o rd entlig. Under behandling med bloduttömningar Calom.

och Tart emet. samt vesicator förbättrades tillståndet något : Dyspnoen och hostan minskades, tungan renades, pulsens frequens och hårdhet minskades och respirationsljudet började

å t e r k o m m a i nedre delen af högra lungan. Den 18 Mars hade pat. ett häftigt anfall af dyspnoe med näsblod och kräk- n i n g j efter använd V. S. förbättrades åter tillståndet och den 19:de hördes svagt respirationsljud öfver hela högra si­

dan. Tillståndet var nästan oförändradt till den 3 April, d å ånyo exsudat hade samlat sig, hvarjemte tecken till peri­

carditis uppträdde. Derefter ökades dyspnoen, den 17 April tillkom stark blödning från lungorna åtföljd af stark svelt- ning och m atthet, dyspnoen stegrades till ytterlg grad och pat. afled den 18 kl. 1 f. m.

Section 36 tim m ar efter döden: Kroppen något em a- ci e ra d , ansigtet infallet, men med violett rodnad på kin­

derna. Högra bröslhälften betydligt utstående i jemförelse med den venstra. Högra pleurasäcken innehållande 10 qvar- t e r purulent fluidum, blandadt med traslika membraner.

Hela pleura costalis och diaphragmatica beklädd med flera membranösa lager, de innersta lösa, de ytligare mera fasta.

Ingen membrana pyogenetica fanns bildad. Lungan i den­

na brösthälft befanns sammantryckt mot sin radix, af en knylnäfves storlek, helt och hållet öfverdragen af en car- tilaginös glatt m em bran, till tjocklek af W rf. På nedersta delen framtill fanns en abscess af ett dufäggs storlek, och pleura öfver densamma genomfrätt. Lungväfnaden omkring densamm a hade clt luddigt, slarfvigt utseende. ₁ öfrigt be­

fanns lungväfnaden ej på något vis förändrad, endast sam­

m a n tr y c k t ehuru ännu permeabel för luft. Den var ej en­

g å n g karnifierad, endast blodlom och liksom vissnad, och af norm al lungfärg. Venstra lungan utpöste något ur thorax

vid ö p p nandei, var sta rk t luftfylld, ej adhaerent, till väf- naden n o rm al, endast n åg o t blodfylld bakåt1 H jertat var u n d an lrä n g d t åt venster.” De öfriga liköppningsfenomenen såsom ej af intresse för n ärv ara n d e afhandling gå vi förbi.

Den p urulenta exsudatformen träffar man ej alltid af d e n n a g odartade beskaffenhet, stundom ä r den af sm utsgrå fä r g och foetid l u k t , rea g erar då vanligen s u r t , någon g å n g alkaliskt, och innehåller talrika infusorier. Af denna b e ­ skaffenhet ä r exsudatet oftast d å den inflammatoriska v erk ­ samheten i pleura blifvit framkallad a f i brösthålan u tg ju tet v a r från uppbrytande lung- eller lefverabscesser, men äfven någ o n g å n g då E m pyem et uppkom m er på rent dynamisk väg.

Det serösa gula exsudate t ä r merändels genom skinligt, k lib b ig t, luktlöst och reagerar neutralt. S tundom förekom­

m e r det som e t t homogent fluidum, oftare innehåller d e t flockor, hvilka simma fritt om kring d e r i , än s t o r a , än s m å , talrika eller spa rsa m m a, lösare eller fastare, likna koagulerad ä g g h v ita eller hafva vätskans färg. Under mikroskopet ser m an enskilta v a r k u lo r , epitheliiceller och i koagulum en am orph massa. E n serdeles uppm ärksam het förtjenar det exsudat som u n d e r operationen flyter ur bröslhålan tu n n t och fullkomligt k l a r t , men redan efter n åg ra minuter k o a ­ g u le rar till e t t gelée. D elta ä r serdeles rik t på ägghvita.

Æ 2. ” B jö rk b o m , 2 4 år gem m ai, tjensleflicka, af svag kroppsbyggnad och lym phatiskt te m p eram en t, in kom på Kliniken den 25 Septem ber 1841. Pat. har allt sedan början af innevarande år lidit af håll i venstra sidan och t o r r hosta. Hållet har stundom känts starkare stu n d o m

lindrigare men aldrig varit fullkomligt borta. Efter hand har tillkommit dyspnoe serdeles vid rörelse. Hostan h a r äf- ven sm åningom ökats och upphostningen städse varit klar och slemig. F örst för några d agar sedan rådfrågades lä k are, hvilken ordinerade åderlåtning utan at t dyspnoen derefter minskats. Pat. har hela tiden kunnat ligga på båda s id o r, dock bättre på högra än på venstra. Tillståndet vid in­

komsten på Laz arettet: Under hvila är respirationen lugn och fri', 28 i m in u te n ; vid minsta rörelse derem ot blir den ojemn med dyspnoe. Vid djupare inspirationer kännes håll i venstra sidan. Hostan jemn och mest t o r r ; d et lilla som expektoreras ä r geléelikt och skummigt. Lägel fördrages bäst på r y g g , böjd å t högra sidan. Perkussionstonen på venstra sidan ifrån 2 tu m under clavicula ända nedåt m a t t , och d e tta mest i regio lateralis. Vid den sjukas förändrade läge förändras äfven tonen n å g o t , serdeles i axillen. I hela högra lungan höres respirationsljudet rent endast u n d er cla­

vicula straft och vid djupa inspirationer branchialt. Under venstra clavicula stark bronchialrespiralion, hvilken aftager i styrka n e d å t , så att den 3 tum nedom clavicula k nappt kan uppfattas. I axillen bronchialt respirationsljud, men IVa tum nedom axillen höres intet ljud. I regio scapularis temligen rent och lent inspirationsljud, i regio dorsalis åler bronchialt, serdeles vid inspiration, ända ned mot basis pul monis. Pectoralfremilus på venstra sidan svagare än på högra. Circumferencen af venstra brösthalfvan nedom bröst­

vårtan Vi tum stö rre än af högra. Hjertat skjutet ål hö­

g e r , så att dess spets slår något under sternum. Palpi-

tationer påkom ma vid rörelse. Pulsen jem n 100. Huden blek. Börjande afmagring. Sömnen m indre god. S v e tt- nin g under n ä t te r n a , serdcles om bröst och ansigte. Mat­

lusten lemligen g o d , öppning trög. Urinen s ä tte r jum en- tö st sediment.

Under behandling med locala b lo d u ttö m n in g ar, Digi­

talis och lod. kal. förbättrades tillståndet n åg o t tills Pat.

d en 3 O ctobe r då hon ste g upp ur sä ngen nedföll afdånad på golfvet. B ragt i säng och till sans klagade hon öfver s m ä rt a i venstra sidan och epigastrium och afled efter en timma.

t Section 28 tim m ar efter döden. Venstra pleurasäcken fylld af e t t klart flockigt ex s u d a t, o m k rin g 4 à 5 skålp.

D e tta exsudat har sam m antryckt lungan upp under clavicula och m ot columna vertebralis, så a t t lungsubstansen ä r full­

komligt lufttom. Dess väfnad företer ej någ o n sjuklig för­

ä n d r in g u ta n den kan fullt uppblåsas. Pleura tä c k t med pse u d o m em b ra n er, i hvilka finnas afsatta små hampfröstora bildningar. Pleura diaphragmatica lifligt roddnad och l ä t t besatt med näm de bildningar. H ögra lungan företer intet sjuklig t, dess väfnad ä r # luflfylld, knistrande och sm idig , baktill n å g o t blodfylld.”

Det serösa gula ex sudatet ä r icke så rikt på anim a- liska ämnen

som

Det serösa röda exsudatet h a r nästan samma egenska­

per som d e t röda och innehåller likaledes album en men m e r- ändels blott i ringa m ä n g d j det reagerar n e u t r a l t , ä r lu k t-

\

löst och k la rt, ofta grumladt genom en mängd små flockor Under mikroskopet bem ärker man utom enstaka varceller äfven blodkorpuskler, hvilkas antal ä r så mycket större ju mörkare vätskan är. L å t e r man d et s t å , så afsätter d et vanligen en brunröd bottensats, öfver hvilken en klar vätska simmar. Denna a r t g år utom kroppen lätt öfver till för­

ruttnelse. Sällan ä r det geléelikt liksom det gula exsudatet.

Æ 3. "D rängen Samuel P ersson, 30 år g am m al, af medelmåttig k ro ppsbyggnad, inkom på kliniken den 14 Oc­

tober 1841. Har för 2 å r sedan en g å n g haft håll i ena sidan och efter den tiden varit besvärad af hosta höst och vår samt andtäppa vid häftigare ansträngning. F jo rto n d a g a r före inkomsten på L azarettet hade han åter insjuknat med håll i venstra sidan, hosta med skum m ig, slemig expecto­

ration, hvilken efter några d ag a r afstannat, hvarefler en svår antappa och mycken m attighet inträdt. Den 15 Oct.

var tillståndet följande: Venstra hälften af b röstkorgen hvi- lar vid respiration, g e r m att perkussionston, betydligast i regio lateralis och scapularis, hvarest äfven respirationsljudet är försvunnet. U nder clavicula och i hela h ögra lungan höres respiratio s u p p l e m e n t a l $ i venstra regio dorsalis sta rk respiratio tubaris je m te aegophoni. Venstra b r ö slh ä lfle n 1/ / ' större i omkrets än den högra. Pulsen hastig full och spänd, Hjertats impuls kännes goda 2 tum till höger om venstra bröstvårtan. Tungan blek, något belagd. Lefverns främre rand kännes 2 tum nedom refbensranden. Mjelfen mycket stor och h å r d , räc k er ända ned i regio hypoga- strica.

U n d er behandling med locala bla duttöm ningar Calomel o c b digitalis minskades dyspnoen något hvarjemle sekretionen f r å n n ju ra r ocb hud något ö k ad es, men oro och sömnlöshet o m n ä t t e r n a fortfor. Den 17 Oct. gafs Tart. emet. med o p iu m hvarefter sömnen blef lugn och kopiös svettning in­

stä lld e sig. Den 20:de tillkom håll äfven i högra sid an , h v ilk e t efter sinapismer och ta rtar, borax, med digitalis upp­

h ö r d e . Den 26 inställde sig blödning från lu n g o r n a , h v a r- u n d e r pulsen blef hastig och i n le r m ite n t, k raftern a sjönko a l ltm e ra och den sjuke afled den 28 Oct. kl. 2M» e . m.

S ection. Venstra brösthålan n ära fylld af e t t rö d ak tig t tu n n fly la n d e liquidum. L ungan sam m antryckt ; dess spets in n e h å ll e r något lu ft, det öfriga så väl af öfre som nedre lo b en lu ftto m , men substansen frisk. I högra brösth ålan fa n n s ej lika beskaffat exsudat. Högra lungan ej betygligt sa m m an fallen , knistrande vid k ra m n in g och g e n o m s k ärn in g , d e s s substans något blodfylld.-”

F r å n den vanliga serösa utgjutningen m åste n atu rlig t­

v is de fall skiljas, i hvilka blod utgjutet i brösthålan gifver a n l e d n in g till en purulent exsudation och sedan upplöses uti densam m a.

D et gula och det rödaktiga serösa oxsudalet äro b e- s lä g ta d e med h v a r a n d ra , visa samma förhållande, samma c b e m is k a sam m ansättning, blo tt a t t d et sednare håller m in ­ d r e ägghvite och att en ringa m ä n g d blod ä r med d e t ­ sa m m a blandadt. Det stå r äfven i anseende till den rin­

g a r e m ä n g d plastiska ämnen d e t innehåller, på en lägre O rganisationsgrad, hvarföre man äfven oftast finner detsam m a

hos s u b je k te r, hvilkas plasticitet blifvit nedstämd genom före­

gående långvariga sjukdomar eller andra försvagande m o ­ menter.

På ena sidan s tå r det puriforma exsudale t ganska n ära det vanliga v a r e t, på den an dra sluter sig d et serösa, serdeles det r ö d a , genom sin brist på plastiska äm nen till d et i hydrops afsöndrado fluidum, under det a t t de gelée- a r ta d t koagulerande stå r midt emellan, och vid förändrad energi hos organismen eller pleura förvandlas till det ena eller andra.

\

l