Kvarteren Banken, Lejonet och delar av Hushållet

(1)

Kvarteren Banken, Lejonet och delar av Hushållet

Bebyggelsehistorisk utredning inför framtagandet av en ny detaljplan i Västerviks centrum

Västerviks stad och kommun, Kalmar län, Småland

Ellen Olsson

Kalmar läns museum

Byggnadsantikvarisk rapport december 2017

(2)

Kalmar läns museums bebyggelseenhet

Kalmar läns museums bebyggelseenhet utför antikvarisk medverkan vid förändringar och renoveringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse/

bebyggelsemiljöer. Flera medarbetare är också certifierade som sakkunnig kontrollant av kulturvärden enligt Plan- och bygglagen.

Kalmar läns museum kan även erbjuda expertis inom exempelvis land- och marinarkeologi, konservering och kulturmiljöpedagogik.

www.kalmarlansmuseum.se

(3)

Kvarteren Banken, Lejonet och delar av Hushållet • Kalmar läns museum

Författare Byggnadsantikvarie Ellen Olsson

Foto Författaren där inte annat anges

Granskad av Antikvarie Veronica Olofsson

Layout Stefan Siverud

Diarienummer Kalmar läns museum: 30-413-17

Utgivare Kalmar läns museum 2017

Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd 507-1417-10 från

Lantmäteriverket.

Utförd av Kalmar läns museum, Bebyggelseenheten

Kontaktperson Liselotte Jumme

Beställare Samhällsbyggnadsenheten, Västerviks kommun

Kontaktperson Daniel Niklasson

Övriga handlingar

och digitala fotografier Förvaras i Kalmar läns museums topografiska arkiv.

Kvarteren Banken, Lejonet och delar av Hushållet

Bebyggelsehistorisk utredning inför framtagandet av en ny detaljplan i Västerviks centrum

Västerviks stad och kommun, Kalmar län, Småland

(4)

(5)

Inledning . . . .7

Uppdragets bakgrund . . . 7

Områdesbeskrivning och karta . . . 7

Aktuell skyddsstatus . . . .8

Historik . . . . 10

Utredningsområdets utveckling . . . 10

Kulturhistorisk karaktärsbeskrivning . . . .33

Status och funktion . . . .33

Skala . . . .35

Privat och offentlig prägel . . . .35

Strukturer och visuella samband . . . .36

Rumslighet . . . .38

Bebyggelsen . . . 41

Särskilt betydelsefulla och värdefulla karaktärsdrag, strukturer och objekt . . . 44

Värdefulla karaktärsdrag, strukturer och objekt . . . 44

Antikvariska rekommendationer . . . .47

Förändringars konsekvenser på kulturmiljön . . . .50

”Påtaglig skada” . . . .50

Förändringars konsekvenser på kulturmiljön . . . .50

Källförteckning . . . .55

Bilaga

Inventering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader inom utredningsområdet . . . .56

Kulturhistorisk värdering . . . .56

Förteckning över kulturhistoriskt värdefulla byggnader . . . .60

Särskilt värdefulla byggnader . . . . 61

Värdefulla byggnader . . . .76

Innehållsförteckning

(6)

Karta över Kalmar län med platsen markerad.

(7)

Inledning

Uppdragets bakgrund

Följande bebyggelsehistoriska utredning för kvarteren Banken, Lejonet och delar av kvarteret Hus- hållet i Västerviks stad har upprättats av Bebyggel- seenheten vid Kalmar läns museum på uppdrag av Samhällsbyggnadsenheten, Västerviks kommun.

Bakgrunden är att en ny detaljplan planeras för området. Den aktuella utredningen är avsedd att fungera som ett planeringsunderlag. Den syftar till att precisera vilka objekt, strukturer, samband och egenskaper som är särskilt viktiga för platsens kulturmiljö, samt att ge antikvariska rekommendationer för hur miljöns kulturhistoriska värden ska bevaras och tas tillvara. Avslutningsvis läggs särskilt fokus på de frågeställningar som tas upp

i kommunens uppdragsbeskrivning, d.v.s. konse- kvenserna av förändringar inom utredningsområ- det, såsom ianspråktagande av tomma tomter och förändringar av befintlig bebyggelse.

Utredningen följer samma upplägg som den kulturhistoriska utredningen som utfördes för Fiskare torget/Grönsakstorget 2015 inklusive det tillägg som utfördes 2017 avseende varje fastighet som bedöms som ”kulturhistoriskt särskilt värde- full” respektive ”kulturhistoriskt värdefull”.

Arbetet har utförts under hösten 2017 av antikvarie Ellen Olsson i samarbete med antikvarie Vero- nica Olofsson, båda vid Kalmar läns museum. Det har förutom fältarbete, även omfattat litteraturstu- dier, en genomgång av äldre lantmäteriakter samt handlingar i Kalmar läns topografiska arkiv och bildarkiv. Det har även utförts en inventering av värdefulla byggnader inom det område som omfattas av den planerade nya detaljplanen. I området finns 11 fastigheter. Arbetet har tagit stöd i bebyg- gelseinventeringen av Västerviks centrum från 1990, men med en förnyad bedömning av byggnaderna. Uppdraget har ej innefattat inventering av byggnadernas interiör, men det utesluter inte att byggnader inom utredningsområdet kan ha inte- riöra värden som bör beaktas vid eventuella för- ändringar av byggnaden. Inventeringen finns som bilaga 1 i denna rapport.

Områdesbeskrivning och karta

Utredningsområdet utgör en del av Västerviks centrum och formas vid Stora Torget samt de när- mast kringliggande kvarteren sydväst om detta.

Området avgränsas mot norr av Storgatan, mot väster av Östra Kyrkogatan, mot söder av fastigheten Hushållet 15 och mot öster av fastigheten Bryggaren 23 samt Hamngatan.

Karta över utredningsområdet med gatu- och kvar-

(8)

Aktuell skyddsstatus

Riksintresse

Hela området ingår i miljö av riksintresse för kul- turmiljövården; H 90 Västervik. Miljöns motive- ring lyder: ”Trä- och småstad präglad av en nära och visuell kontakt med vattnet och med Ste- geholms slottsruin från mitten av 1300-talet, som tillsammans med en småskalig trähusbebyggelse från 1700-talet till 1900-talet och en stadsplan från 1670-talet visar stadens utveckling och lång- variga betydelse som staden haft som hamn och handelsplats.” Enligt Miljöbalken ska områden av riksintresse för kulturmiljövården skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön (MB 3 kap 6 §).

Fornlämningsområde

Hela området ingår i fornlämningsområdet RAÄ Västervik 94:1 som utgörs av s k stadslager där kul- turlager och bebyggelselämningar från medeltid och framåt kan påträffas. Fornlämningar skyddas av Kulturmiljölagen (KML 2 kap). De får inte rub- bas, tas bort, täckas över eller på annat sätt ändras eller skadas utan tillstånd från länsstyrelsen. Läns- styrelsen beslutar om vad som är fornlämning.

Kulturmiljöprogram

Kommunens kulturminnesvårdsprogram från år 1986 är under bearbetning. I den reviderade versionen av kulturmiljöprogrammet ingår det aktuella området i en utpekad kulturmiljö, kärn- område Västerviks stadskärna. Den välbevarade stadsplanen och den äldre bebyggelsen utgör de främsta motiven för utpekandet. I det pågående arbetet med att ta fram ett nytt kulturmiljöpro- gram för Västerviks kommun ingår det aktuella området i ett s k kärnområde. Det är ett område med särskilt höga kulturhistoriska värden.

Byggnadsminne

Inom utredningsområdet finns en byggnadsmin- nesförklarad fastighet – Hushållet 3, vilken skyddas av Kulturmiljölagen (KML 3 kap). För varje

byggnadsminne finns särskilda bestämmelser som anger på vilket sätt de ska vårdas samt i vilka anseenden de inte får ändras.

Byggnadsinventering

Flera kulturhistoriska inventeringar har gjorts av bebyggelsen i Västerviks stadskärna. Den senaste utfördes 1990 av Kalmar läns museum och utmynnade i publikationen ”Västervik stadskär- nan, kulturhistorisk bebyggelseinventering”. I be- byggelseinventeringen från år 1990 utpekas nio stycken bevarandeområden i den centrala staden.

Dessa områden utgör hela stadsavsnitt, helhets- miljöer med bebyggelse, gårdar, gator, stadsrum, plank etc. Inom dessa områden har samtliga byggnader ett kulturhistoriskt värde och skall bevaras. Inom bevarandeområdena utpekas dess- utom enskilda byggnader som kulturhistoriskt värdefulla. Det aktuella området omfattas till delar av två av de bevarandeområden som utpekas.

Inom dessa områden är flera av de äldre byggnaderna utpekade som kulturhistoriskt värdefulla.¹ Parallellt med föreliggande utredning har en ny byggnadsinventering utförts för den bebyggelse som återfinns inom aktuellt utredningsområde.

Inventeringen utgår från 1990 års inventering, men med förnyad bedömning. Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen har indelats i två kategorier; ”Särskilt värdefulla byggnader” och

”Värdefulla byggnader”.

• Särskilt värdefulla byggnader. Byggnad med ett tydligt kulturhistoriskt uttryck och med stor betydelse för miljön och/eller Västerviks stad. Byggnaderna bör förses med skyddsbe- stämmelser i detaljplan som skyddar mot för- vanskning (PBL 8 kap 13 §) och rivning (PBL 4 kap 16 §). För dessa byggnader bör det infö- ras lovplikt för förändring av fasadkulör och byte av fasad, tak, dörrar och fönster. Bygg- naderna ska underhållas så att de särskilda värdena består (PBL 4 kap 14 §).

1 Inom bevarandeområde 3 finns fastigheterna Banken 1, 2 och 4 samt Lejonet 2, 5, 6 och 7 som klassats som kulturhistoriskt värdefulla. Inom bevarandeområde 5 har fastigheten Hushållet 3 klassats som kulturhistoriskt värdefull.

(9)

Karta över utredningsområdet där de byggnader som 2017 bedömts som ”Särskilt värdefulla byggnader” är markerad med en röd punkt och ”värdefulla byggnader” med en orange punkt.

• Värdefulla byggnader. Byggnader med del- vis otydligt kulturhistoriskt uttryck (genom sentida förändringar), men med stor betydelse för miljön och/eller Västerviks stad. Dessa byggnader bör förses med skyddsbestäm- melser i detaljplan som skyddar mot rivning (PBL 4 kap 16 §) samt omfattas av Plan- och bygglagens allmänna underhålls- och var- samhetskrav (PBL 8 kap 14 § och 17 §).

Gällande planer

Stora delar av det aktuella utredningsområdet har föråldrade och inaktuella planer. Kvarteren Banken och Lejonet inklusive Stora Torget omfattas av en stadsplan från 1927 (08-VVK-243). Den berörda delen av kvarteret Hushållet omfattas av en stadsplan från 1962 (08-VVK-317). Båda dessa planer saknar skydd av befintlig bebyggelse.

(10)

Historik

Omkring år 1430 flyttades Västervik till sitt nuvarande läge från platsen för dagens Gamleby.

Orsaken var uppgrundningen av Gamlebyviken.

Det nya Västervik anlades vid Stegeholms slott som cirka år 1360 byggts på en holme vid Gamle- byvikens mynning. Staden byggdes troligen först upp i trakten av S:ta Gertruds kyrka med en hamn mot Gamlebyviken. Det har dock antagits att man tidigt även anlade en hamn ut mot Skeppsbrofjär- den för Östersjöfarten, så att staden på 1500-talet bestod av två bebyggelsekoncentrationer: en kring kyrkan och en i anslutning till hamnen vid Skepps- bron. Staden följde troligen det gängse medeltida stadsplanemönstret med en huvudgata som korsa- des av korta tvärgator, vilka ledde ned till bryggor vid strandkanten. På de långsmala strandtomter- na närmast vattnet kunde bryggor och magasin anläggas i direkt anslutning till de egna gårdarna.

Åren 1612, 1665 och 1677 ödelades Västervik av krig och brand. Förödelsen underlättade dock en reglering av stadsplanen – från en oregelbunden medeltidsplan till en strikt rutnätsplan enligt re- nässansens ideal. Den äldsta kartan över staden är en schematiskt utförd regleringskarta från år 1678. I planen lades en paradgata, Storgatan, ut i området mellan de båda äldre stadsdelarna, som därigenom länkades samman. Storgatan drogs från en nyanlagd Västerport ned till Skeppsbroka- jen och utvidgade sig däremellan till ett nyskapat torg: Stora Torget. 1600-talsplanen är tydligt bevarad i dagens stadsstruktur.

Då staden expanderade under industrialismens in- verkan, krävdes vid slutet av 1800-talet en utökad stadsplan. År 1879 gjordes en första utvidgning i

samband med att järnvägen kom till staden. År 1927 antogs en ny stadsplan med omfattande för- stadsområden. Detta blev den sista heltäckande stadsplan som upprättades för Västervik.

Likt andra svenska städer har Västerviks stads- bild genomgått stora förändringar under 1900-talets andra hälft, genom utbyggnad av nya stads- delar och rivningar i stadskärnan. I Västervik finns dock ännu en stor andel äldre, välbevarad bebyggelse med anor ända från 1600- och 1700- tal, vilket är exceptionellt ålderdomligt för svensk stadsbebyggelse. Stadens äldre bebyggelse präglas ännu av Västerviks första byggnadsordning av år 1830. Bland mer sentida bebyggelse i stadskärnan framträder de expansiva stadsbyggnadsperioder- na kring sekelskiftet 1900 respektive 1960–80-talet.

Utredningsområdets utveckling

Nedan ges en beskrivning av utredningsområdets historiska utveckling baserat på kartöverlägg, historiska foton och litteratur.

1500-talet

Före branden 1677 antas Västerviks stad följt det gängse stadsplanemönstret för medeltida städer.

En medeltida huvudgata tros ha sneddat genom stadskärnan, från en bebyggelsekoncentration vid S:ta Gertruds kyrka ner mot en annan bebyggelsekoncentration intill en trolig hamn vid Skepps- bron. Vägen bör ha följt stranden utmed Gamle- byviken där små korta tvärgator eller gränder lett ner till de bodar och bryggor som låg vid eller ute i vattnet. Utredningsområdet var sannolikt inte bebyggt med stadsbebyggelse vid denna tid.

(11)

1600-talet

Den tidigaste kartan över Västerviks stad är reg- leringskartan från 1678 upprättad av fortifika- tionsingenjör Anders Bergh med anledning av den stora stadsbranden året innan. På denna ses ett närmast rätvinkligt gatu- och kvartersmönster schematiskt utlagt. Storgatans centrala axel och det centrala Stora Torget är några av 1600-tals- planens mer framträdande och typiska drag. Det finns dock avvikelser i rutnätsplanen som speglar äldre skeenden och som anger att staden tidigare haft ett medeltida stadsplanemönster. Exempelvis kan de två medeltida stadsdelarna anas, genom att de öst–västliga gatorna inte är fullt parallella utan följer två olika system.

Kvarteret Banken och Lejonet är på kartan utritade med samma form och storlek som idag, och utgör yttre kvarter i den nya stadens södra del.

Kvarteret Hushållet ligger utanför det planlagda området.

1700-talet

Återuppbyggnaden av staden kom i gång relativt snabbt efter branden 1677 och under 1700-talet fortsatte Västerviks borgare att återuppbygga och utveckla staden till att bli en betydande handels- och sjöfartsstad i landet. År 1707 upprättades den första kartan som ger en mer detaljerad bild av Västervik. Kartan som utfördes av lantmätare Samuel Frigelius, visar en stad med en genomförd

Utsnitt av 1678 års karta där gator och kvarter lagts ut som en rutnätsplan i enlighet med renässansens stad- planeideal. Utredningsområdet är markerat med en lila streckad linje.

(12)

geometrisk gatureglering, men där kvardröjande drag ännu speglar en äldre situation, såsom kvarvarande strandtomter.

Stora Torget, då kallat ”Store Torget”, är väl in- passat i renässansplanens strikta rutnätsmönster.

På 1700-talskartan har kvarteret Banken utökats mot norr, vilket medfört en mindre torgyta än vad som planerades på 1678 års karta. I kartans till- hörande beskrivning anges dock att de två norra tomterna ännu var obebyggda. Kvarteren Banken och Lejonet var vid denna tid indelade i tomter och de flesta förefaller vara bebyggda. I kvarteret Banken sydvästra gräns låg en kvarn, som gav namnet åt Kvarngatan. Kvarteret Hushållet var ännu inte planlagt, men på 1707 års karta ses att en byggnad uppförts i området. Torgytan är idag större då delar av kvarteret Bankens tomter ald-

rig bebyggdes. I kartans tillhörande beskrivning anges att de två tomter som idag är en del av Stora Torget var obebyggda. Nuvarande Rådhusgatan ledde från dåtidens ”Södre Port” rakt in till Stora Torget. Porten gick även under namnet ”Zachris Sågers Port”.

Under 1700-talets senare hälft utvecklades stadens handel, industri och sjöfart ytterligare. Det bidrog till ett ökat välstånd hos stadens ledande skikt, rika handels- och ämbetsmän. Detta avspeglades framför allt i ett stort antal större borgargårdar från 1700-talets senare hälft, som uppfördes kring Stora torget och längs Storgatan, Hamngatan och Kvarngatan. 1781 års karta av Peter Didrichsson visar hur staden utökats något åt söder, och att delar av kvarteret Hushållet planlagts med två tomter. Kvarteret Banken har återfått den storlek som

1707 års stadskarta är den äldsta bevarade, mer detaljerade kartan över Västerviks stad. Gaturegleringarna är genomförda, och Banken har utökats mot norr. Utredningsområdet är markerat med en lila streckad linje.

(13)

Utsnitt av 1781 års karta. Kvarteret Banken har återfått den storlek som var ursprungsplanen vid 1600-talets mitt. Utredningsområdet är markerat med en lila streckad linje.

var ursprungsplanen vid 1600-talets mitt. Kartan redovisar framförallt tomternas indelning och anger litet om själva bebyggelsen i området.

Idag finns ett fåtal spår från den här tidens bebyggelse kvar. Delar av 1700-talsbebyggelsen kan finnas kvar i de senare uppförda husen från 1800-talet. I övrigt finns ett gavelvänt mindre hus kvar i kvarteret Lejonet som härstammar från den här tiden.

1800-talet

Från 1800-talets mitt blomstrade Västerviks sjö- fart och staden var näst efter Stockholm den mest betydande sjöfartsstaden på östkusten. Sjöfarten och handeln utgjorde de huvudsakliga näring- arna i staden, men det hade även uppstått en be- gynnande industrialism. Västerviks befolkning

växte snabbt under 1800-talets andra hälft och nya förstäder byggdes upp i stadens yttre delar.

År 1891 fanns 15 fabriker i staden, bestående av boktryckerier, färgerier, väderkvarn, mössfabrik, tvålfabrik, valskvarn, maskinfabrik, urfabrik och vattenfabrik.

År 1872 upprättades återigen en stadskarta över Västervik, vilken ger en detaljerad bild av staden.

På kartan känns situationen inom området i stora drag igen från den nästan hundra år äldre kartan.

På Stora Torget går det att på kartan se en vattenpump utmarkerad i torgets sydöstra hörn. Denna vattenpump är idag placerad på Grönsakstorget.

Likaså har kvarteret Hushållet förstorats ytterligare med fler tomter mot söder och öster, men saknar en tydlig kvartersstruktur.

(14)

Kartan redovisar tydligt bebyggelsen i området.

Många av de byggnader som finns inritade inom området kan följas fram till idag. Hit hör byggnader på Banken 4, Lejonet 5, 6 och 7 samt Hushållet 3 och 9. Vissa av dessa byggnader har till viss del omgestaltats och ibland även byggts till under senare tid. Bebyggelsen i kvarteren präglades på den här tiden främst av stadens övre klass, där ägarna hade titlar som apotekaren, telegrafdirektören, borgmästaren, handlanden och sjökaptenen. Det- ta speglades i gatuhus med resliga fasader som vid den här tiden började reveteras. På bakgårdarna låg uthuslängor i trä och marken var ofta belagd med kullersten.

1872 års karta av Oscar Götherström visar de byggnader som fanns vid tiden. Träbyggnader är färglagda i gult, sten-/tegelbyggnader i rosa. De rosa-gula husen är troligen reveterade träbyggnader. Utredningsområdet är markerat med en lila streckad linje.

Stora Torget var en plats för torghandel, där varor såsom kött, fläsk och charkuterier såldes av slak- tare under tältduk. Handel med köttvaror fortsatte fram till oktober 1911, då den nya Saluhallen stod färdig och all torghandel med kött förbjöds.

Istället fortsatte torghandeln med bl.a. potatis, bröd, ägg, frukt, bär och även hemslöjd.

I kvarteret Lejonet låg stadens apotek, som på den här tiden inrymdes i en tvåvånings träbyggnad på fastigheten Lejonet 2 och med entré mot Storga- tan.² Denna byggnad revs 1911 för att ge plats åt ett nytt affärshus. Två byggnader på fastigheterna Lejonet 2 och 5, med fasader mot Kvarn gatan,

2 Apoteket hette Lejonet och fick sitt privilegium 1721 och var ett av landets äldsta. Det låg kvar på samma plats fram till 1911.

(15)

Fotografi över Stora Torget en marknadsdag. Människor trängs mellan de många stånden under tältdukar.

Foto: Scannat ur Sven Kjellgrens bok ”Sekelskiftets Västervik”.

Det gamla apoteket, vars byggnad revs 1911, var beläget vid i kvarteret Lejonet med entré mot Storgatan.

(16)

uppfördes i mitten av 1800-talet. Ett av dessa hus finns kvar idag, på fastigheten Lejonet 5 vid hörnet Kvarngatan – Östra Kyrkogatan. Det andra huset som låg på fastigheten Lejonet 2, äg- des under 1860-talet av stadsläkare N G Forling men revs under 1960-talet. Huset var ett tvåvå- nings reveterat trähus med sexdelad plan.

I byggnaden på fastigheten Banken 4 låg ”Frun- timmersföreningens småbarnsskola” som ägdes av Västerviks stad.³ Bredvid småbarnsskolan låg under det sena 1800-talet S F Sjögren & Co:s manufakturahandel på fastigheten Banken 1. Byggnaden för småbarnsskolan finns kvar än idag, men byggnaden för manufakturahandeln revs i början av 1900-talet för att ge plats åt den nya Handelsbanken.

3 Fruntimmersföreningens småbarnsskola som fick denna byggnad i donation efter en bryggerska vid namn Gustava Sandberg 1861.

N G Forlings hus på Lejonet 2, vid hörnet Kvarngatan – Rådhusgatan, som senare revs under 1960-talet. Forling lät sätta upp ett järnstaket längs Kvarngatan prydda med kopparormar. De var dock för naturtrogna och lär ha skrämt förbipasserande kvinnor. Ormarna togs bort efter en tid. Bilden är tagen någon gång under 1960-talet.

Foto: Västerviks museums bildarkiv.

(17)

S F Sjögren & Co:s manufakturahandel som var belägen på fastigheten Banken 1. Byggnaden revs i början av 1900-talet. Framför byggnaden syns den vattenpump som idag är placerad på Grönsakstorget. Till höger i fotot syns delar av Fruntimmersföreningens småbarnsskolas byggnad som här saknar sin senare frontespis.

Fruntimmersföreningens småbarnsskola, vars byggnad finns kvar än idag i kvarteret Banken vid Stora Torget.

Till höger i bild skymtar det gamla apoteket samt byggnadslängan längs Rådhusgatan som senare skulle in- rymma apoteket. Foto: Scannat ur Sven Kjellgrens bok ”Sekelskiftets Västervik”.

(18)

Westerviks Sparbank fick många olika användningsområden under 1800-talet. Här inrättades bland annat Posten och 1885 flyttade telegrafen in på övre våningen av huset. Fotografiet visar byggnadens utseende då telegrafen var inrättad. Foto: Scannat ur Sven Kjellgrens bok ”Sekelskiftets Västervik”.

1879 års karta över Västervik. I sydöstra delen av kvarteret Hushållet syns den nordligaste delen av den planerade esplanaden. Som kartan redovisar var det tänkt att esplanaden delvis skulle gå över fastigheten Hushållet 9 och dess bebyggelse. Utredningsområdet är markerat med en lila streckad linje. Karta: KLM.

(19)

I det nytillkomna kvarteret Hushållet uppfördes 1866 den numera byggnadsminnesförklarade byggnaden för Westerviks Sparbank. Den är be- lägen på fastigheten Hushållet 3 och har ett form- språk som speglar en lätt nyrenässans. På tomten bredvid, fastigheten Hushållet 9, var en skräddar- mästare inrättad vid samma tidpunkt.

På 1830-talet hade en lokal byggnadsordning ta- gits fram, vilken reglerade hur stadens bebyggelse skulle se ut. Trähus fick inte uppföras högre än i två våningar. Uthus och magasin skulle placeras vid gränder och utmed tomtgränserna skulle det finnas staket. Hus och plank skulle målas med ljusa färger eller rödmålas. Taken skulle täckas med tegel, skiffer eller plåt. Kartan redovisar hur dessa riktlinjer fått viss genomslagskraft inom utredningsområdet. Ett par stenhus finns och är

belägna i kvarteret Lejonet och Hushållet, medan flera andra hus har fått reveterade fasader. Majo- riteten av byggnaderna inom utredningsområdet är dock enbart uppförda i trä.

1879 ritades en karta över den Nya stadsplanen, vilken redovisar en utvidgning av de stadens centrala delars rutnätsplan. Det tydligaste inslaget som redovisas i kartan är den planerade esplanad som sträcker sig från korsningen Kvarngatan –Rådhus- gatan och vidare söderut. Denna esplanad speglar tydligt dåtiden stadsplaneideal. Delar av denna esplanad var tänkt att sträcka sig över delar av Hus- hållet 9 och dess bebyggelse. Uppförandet av S:t Pe- tri kyrka 1904–1906 gjorde dock att det storstilade esplanadprojektet aldrig genomfördes i kvarteret Hushållet. Söder om kyrkan hann dock delar av es- planadstråket genomföras och finns kvar än idag.

1889 års karta över Västervik, ritad av stadsingenjör W Pleijel visar inga betydande förändringar gentemot föregående karta. Utredningsområdet är markerat med en lila streckad linje.

(20)

Affärsbyggnaden på fastigheten kvarteret Banken 2 som uppfördes 1898 av S J Enander.

Byggnaden finns kvar än idag. Längre upp på Kvarngatan, till vänster i bild, syns byggnaderna på fastigheterna Banken 3, Lejonet 2 samt Lejonet 5, där huset på Lejonet 5 är det enda som finns kvar idag. Foto: Scannat ur Sven Kjellgrens bok ”Sekelskiftets Västervik”.

Fotografi av hörnet Storgatan – Östra Kyrkogatan, där C E Lenanders Pappershandel syns i huset med fasad mot Storgatan, i bildens förgrund. Huset har två smäckra takkupor och symmetriska fönsteraxlar. Till vänster i bild, längs Östra kyrkogatan, syns det reveterade trä- hus som uppfördes 1897. Båda huset finns kvar idag och är belägna på fastigheten Lejonet 6. Foto: Scannat ur Sven Kjellgrens bok ”Sekelskiftets Västervik”.

(21)

År 1889 upprättas återigen en ny karta över staden. Denna karta är mer schematiskt utförd, men ger information om kvarterens utbredning och tomternas indelning. Det har här inte skett några betydande förändringar inom utred- ningsområdet. En ny affärsbyggnad uppfördes 1898 på fastigheten kvarteret Banken 2, i hör- net av Kvarngatan och Hamngatan, och bygg- herre var S J Enander.⁴ Det är en karaktäristisk byggnad med torn och gavlar i nyrenässans och som finns kvar än idag. På fastigheten Lejonet 6 uppfördes 1897 ett tvåvånings reveterat trähus i nyklassicistisk stil, med fasad mot Östra kyrkogatan.

4 S J Enander lät senare uppföra det storslagna Enanderska palatset vid Stora Torget.

1929 års karta visar den sista stadsplanen som omfattade hela staden. Kartan visar de förändringar som planerades. Bebyggelsen är utritad med tunna svarta linjer, men överensstämmer inte helt med dåtidens verk- lighet då många av de utritade byggnaderna hade ersatts av ny bebyggelse. Utredningsområdet är markerat med en lila streckad linje.

1900-talets första hälft

Årtiondena kring sekelskiftet 1900 var en mycket expansiv period för Västervik med såväl ökad befolkning som kommers. Denna period kom att ge stora avtryck i hela Västervik, så även till viss del i området sydväst om Stora Torget. År 1927 antogs en ny stadsplan över staden. På den karta (från 1929) som upprättades syns inte de förändringar som dittills gjorts av områdets bebyggelse. Ny- uppförda hus som ersatt äldre byggnader är inte inritade utan de äldre byggnaderna har fått vara kvar på kartan. Kartan anger däremot områdets kvartersindelning, och även vad för förändringar som avses utföras inom området. På kartan kan

(22)

Handelsbanken på fastigheten Banken 1 i nygotisk stil som uppfördes 1904, och som finns kvar idag. Banken ersatte den tidigare byggnaden på fastigheten som huserade S F Sjögren & Co:s manufakturahandel. Framför det nya bankhuset syns den nya vattenpumpen i gjutjärn. Foto: Scanant ur Bengt Hjorts bok ”Hälsningar från Västervik – En rundtur med gamla vykort”.

vi även se rester av det planerade anläggandet av Esplanaden från 1879 års stadsplan.

Vid Stora Torget ses en av de större byggnader med storstadsmässig prägel som uppförts inom området under sekelskiftets expansiva byggnads- period, Handelsbanken på fastigheten Banken 1.

Den nya Handelsbanken uppfördes i en nygotisk stil enligt ritningar av Gustaf Frumerie. Byggna- den huserade, förutom banken i bottenvåningen, kontorslokal för G. Ideström & Co, Västerviks elektricitetsverk och Västerviks kvarnaktiebolag på andra våningen. Den tredje våningen huserade Odd-Fellowlogen Orion och deras ordenslokal och klubbrum. Den vattenpump i trä som stod framför byggnaden byttes, strax efter bankens uppförande, ut mot en ny av järn.

Förutom det nybyggda bankhuset går det att se att apoteket, som tidigare låg i hörnhuset på fastigheten Lejonet 2, har flyttats till byggnaden bakom på fastigheten Lejonet 7. Hörnhuset revs därefter och ersattes av ett fyra våningar högt stenhus, efter ritningar av Axel J Sjögren, som stod klart 1912.

Byggnaden huserade hyresgäster i de tre övre vå- ningarna. Bottenvåningen, som försågs med stora skyltfönster mot Stora Torget och Storgatan inne- höll affärslokaler. Det tidiga 1900-talets stadsomvandling med större affärshus och saluhall kom givetvis att påverka torghandeln. Som tidigare nämnt förbjöds kötthandeln på Stora Torget 1911.

Hantverksalster, kläder, frukt, blommor, grönsa- ker, ägg och höns kunde dock fortfarande salufö- ras här.

(23)

Affärshuset i sten som uppfördes på fastigheten Lejonet 2, i hörnet Storgatan – Rådhusgatan som uppfördes av handlaren O L Kling. Huset ersatte det gamla apotekets byggnad. Från början tänkte O L Kling behålla det äldre trähuset, men bestämde sig sedan för att istället bygga ett nytt. Foto: Scannat ur Sven Kjellgrens bok

”Sekelskiftets Västervik”.

(24)

Den nyrenoverade apotekslängan längs Rådhusgatan, med den gamla apoteksbyggnaden till höger i bild strax därefter revs. Foto: Scannat ur Sven Kjellgrens bok ”Sekelskiftets Västervik”.

Fotografi över den södra delen av Stora Torget. Affärshuset vid hörnet Storgatan – Rådhusgatan och den nya apotekslängan syns här bredvid varandra. Till vänster i bild syns även byggnaden som tidigare huserat Frun- timmersföreningens småbarnsskola. Samtliga tre byggnader finns kvar idag. Foto: Scannat ur Bengt Hjorts bok ”Hälsningar från Västervik – En rundtur med gamla vykort”.

(25)

Apoteket flyttade alltså 1910 från sina gamla lokaler till nyrenoverade lokaler i huset intill hörn- huset. Denna byggnad hade tidigare tillhört den gamla apoteksgården och genomgick en omfattande renovering 1909. Huset reveterades och en frontespis tillkom.⁵

Ytterligare förändringar skedde i kvarteret Ban- ken under 1920-talet. Då upphörde fruntimmers- föreningens slöjdskola för flickor och fastigheten överlämnades till Västerviks stad, som i sin tur sålde det till AB C O Ekblad & Co.⁶ De köpte,

5 Invändigt ansågs den nya apotekslokalen mycket tidsenlig och hade en ljus expeditionslokal med glastak och golv av cementplattor. Inredningen var av ek som levererats av Tranås snickerifabrik. I källaren fanns en avdelning för vattentillverkning och i andra våningen ett rum för förvaring av droger samt bostads- lägenheter.

Bankhusets längs Hamngatan som uppfördes i två våningar med putsad fasad år 1933. Johan Lund återtog bankens rundbågsfris i tillbyggnadens fasad, vilket bidragit till att den ansluter väl till den äldre byggnads- kroppen. Tillbyggnaden finns kvar idag.

förutom fruntimmersföreningens fastighet, ock- så upp fastigheterna vid hörnet Kvarngatan och Rådhusgatan samt längs Rådhusgatan. Fruntim- mersföreningens byggnad omgestaltades och fick en putsad fasad enligt ritningar av Oscar Waller 1926. Längs Rådhusgatan och i hörnet Kvarnga- tan och Rådhusgatan revs den befintliga bebyggelsen och nya stenhus i två våningar uppfördes på platsen istället, även dessa ritade av Oscar Wal- ler 1927. I dessa byggnader, samt i den nyrenoverade byggnaden mot Stora Torget, instiftade C O Ekblad nya tryckerilokaler.

(26)

Sparbankshusets tillbyggnad längs Östra Kyrkogatan som uppfördes i en våning med klassicistiska former.

Arkitekten Johan Lund har ännu en gång återtagit element i den befintliga byggnadens fasad och använt i tillbyggnadens, vilket gör att de båda byggnadskropparna smälter samman väl.

Johan Lund var en arkitekt i Västervik som under 1930-talet ritade två olika och anpassade tillbyggnader inom det berörda området. Den ena tillbyggnaden utfördes på Bankhuset vid Stora Torget, på fastigheten Banken 1. Den andra tillbyggnaden utfördes på Sparbankshuset på fastigheten Hushållet 3.

1944 års ekonomiska karta ger inte många nya uppgifter om det berörda området. Det går att se

spår av den tilltänka Esplanaden sydöst om de be- rörda delarna av kvarteret Hushållet. I övrigt är inte bebyggelsen i de berörda områdena utritade.

Den berörda delen av Stora Torget förlorade sin funktion som yta för torghandel någon gång under 1900-talets första hälft. Sannolikt är att funk- tionen försvann i samband med den ökade biltra- fiken i stadens centrum.

(27)

Utsnitt 1944 års karta där det fortfarande går att se spår efter den tilltänkta Esplanaden i kvarteret Hushållet.

Utredningsområdet är markerat med en lila streckad linje.

1900-talets andra hälft fram till idag

Under efterkrigsåren inföll ännu en mycket expansiv stadsbyggnadsfas i stadens historia. Un- der perioden 1960–80-talen kom en mängd nya byggnader och områden att uppföras i såväl stadens ytterområden som i dess centrala delar. Ef- terkrigstidens stadsförnyelse kom dock inte att påverka det berörda utredningsområdet avsevärt i jämförelse med resten av staden.

Efter att den berörda delen av Stora Troget mist sin funktion som yta för torghandel anlades en refug längs Storgatan någon gång under mitten av 1900-talet. Denna refug delar av Stora Torget i två delar, en del söder om Storgatan som ingår i ut- redningsområdet samt en del norr om Stor gatan som fick behålla sin torgkaraktär. Den södra de-

len av torget började nu istället användas som parkering och som förlängning av Rådhusgatans körbana. En trädplantering längs med refugen har tillkommit i senare tid och förstärker ytterligare delningen av torget.

Efterkrigstidens stadsomvandling och den föl- jande rivningsvåg som skedde i Sveriges städer under 1950, 60- och 70-talen påverkade också Västerviks stad. I kvarteret Lejonet revs läkare N C Forlings byggnad på fastigheten Lejonet 2 i hörnet Kvarngatan och Rådhusgatan någon gång mellan 1960–1969. Exakt varför byggnaden revs är oklart, men en orsak skulle kunna vara att det fanns ett behov av parkeringsplatser i centrum.

I övrigt klarade sig resterande bebyggelse från rivning, men genomgick istället vissa omgestalt-

(28)

Stora Torget fick en ny gestaltning i mitten av 1900-talet, då en refug anlades längs Storgatan, och därmed delade torget i två delar. Den södra delen, som ingår i utredningsområdet blev en förläng- ning av Rådhusgatan. Fotot är troligen taget under 1960-talet och refugen, som här är belagd med kullersten, syns till höger i bild. Notera också hur byggnaderna runt torget, med undantag från det stora affärshuset på Lejonet 2, har genomgått en del omgestaltningar i fasaderna. Foto: KLM.

Samma vy år 2017. Refugen har fått en ny beläggning i form av röda plattor och en trädplantering har tillkommit, vilket ytterligare förstärker delningen av Stora Torget. Likaså har en del av Torget belagts med asfalt till vänster om refugen, ett material som historiskt inte passar in på torget.

(29)

Kvarngatan sedd från öster någon gång under 1970-talet. Till höger syns kvarteren Banken och Lejonet och till vänster syns gaveln på huset på fastigheten Hushållet 9, som har en färgsättning som delar av fasaden strax under takfoten. Detta utseende härstammar troligen från den renovering som gjordes av byggnaden på 1930-talet. Här går också att se att N C Forlings hus, på fastigheten Lejonet 2, är rivet. Likaså syns C O Ekblad tryckerilokaler på fastigheten Banken 3, som uppfördes på 1927. Foto: KLM.

(30)

Fastigheten Hushållet 9 sett från öster år 1969. Gårdsbebyggelsen som var belägen bakom bostadshuset bar på mycket gamla anor. Dessa gårdsbyggnader är rivna idag. Till höger i bild skymtar Sparbanksbyggnaden på Hushållet 3. Foto: Västerviks museums bildarkiv.

Handelsbanksbyggnaden på fastigheten Banken 1 år 2017. Byggnaden genomgick en del omgestaltningar under 1900-talets andra hälft där bland annat bottenvåningens fönster och ingångar har flyttats och förstorats.

Likaså har byggnaden förlorat sin krönande krenelering.

(31)

Apoteksbyggnaden på fastigheten Lejonet 7 år 2017. Byggnaden har fått andra fönster och dörrar under 1900-talets andra hälft, samt att dess placering på fasaden har ändrats något. På taket ligger ett rött betong- tegeltak.

Tryckerilokalerna på fastigheterna Banken 3 och 4 år 2017. Byggnaderna har byggts om en hel del under 1900-talets andra hälft. Frontespiser med stora balkonger har byggts på byggnaderna och de flesta portar har bytts ut i senare tid. Likaså har takfönster tillkommit.

(32)

ningar. 1950 miste bland annat Handelsbankens byggnad, på fastigheten Banken 1, sin krenelering som den tidigare krönts utav. Större omgestaltningar skedde också av byggnadens bottenvåning ut mot Stora Torget och Hamngatan.

Andra byggnader inom utredningsområdet som kom att påverkas av efterkrigstidens omgestaltningar var byggnaden på fastigheten Hushållet 9, apoteksbyggnaden på fastigheten Lejonet 7 samt byggnaden på fastigheten Lejonet 5 i hörnet Kvarngatan och Östra Kyrkogatan. Byggnadernas omgestaltning var av olika grad, där den som på- verkats minst är apoteksbyggnaden. Exempel på förändringar som utfördes på byggnaderna var fasadförenklingar, utbyte av fönster, förstoring av skyltfönster, nya takmaterial i form av betong- tegel och utbyte av portar.

Från slutet av 60-talet till början av 90-talet för- dubblades Västerviks stad ytmässigt. Stadskär- nan genomgick flera kraftiga förändringar under 80- och 90-talen med såväl ombyggnation som ny- byggnation. Utredningsområdet påverkades dock inte av dessa förändringar, vilket har varit positivt för dess enhetlighet. Områdets bebyggelse präg- las än idag framförallt av sekelskiftet 1900 och de stilideal som rådde då. Senare tillägg i bebyggelsen från 1920- och 1930-talen har utförts i en väl anpassad arkitektur som smälter in med den äldre bebyggelsen. Viss förvanskning har skett under 1900-talets andra hälft, men majoriteten av byggnaderna är relativt välbevarade.

(33)

Kulturhistorisk

karaktärsbeskrivning

Kvarteren Banken, Lejonet och berörda delar av kvarteret Hushållet utgör genom sitt centrala läge en viktig del av Västerviks stad och dess historiska utveckling. Ovanstående historik berättar att det är ett stadsrum som påtagligt representerar och uttrycker stadens historiska identitet som handelsstad och den stora utveckling som skedde kring förra sekelskiftet. Nedan följer en beskrivning av utredningsområdets karaktär och vilka objekt, strukturer, samband och egenskaper som är särskilt viktiga för platsens kulturmiljö.

Status och funktion

Kvarteren Banken och Lejonet som ligger vid södra delen av Stora Torget har historiskt sett haft såväl en viktig funktion som hög status i staden, något som lever kvar än idag. Detta är särskilt tydligt i de gatuhus som vetter mot torget och Storgatan. Om- rådets höga status och funktion är ”bestämd” allt sedan 1678 års stadsplan och utgör därmed utred- ningsområdets främsta kulturhistoriska värdebä- rare. Stora Torgets historiska funktion som stadens knutpunkt har inneburit att det är en av de plat-

Det är platsens centrala läge som gett området dess historiska huvudfunktion som stadens knutpunkt.

Stora Torget med kringliggande byggnader är viktiga element som förmedlar denna historiska funktion.

(34)

Kvarteret Hushållet till höger i bild knyter väl an till den äldre rutnätsplanen, även om den är mer oreglerad i sitt uttryck. Kvarteret representerar den expansion som staden genomgick under 1800-talets mitt. Till vän- ster i bild syns kvarteret Lejonet, ett av kvarteren som låg längs söderut på 1678 års rutnätsplan.

Affärshusen längs Storgatan i kvarteret Lejonet anger kvarterets forna status. Kvarteret har, tillsammans med kvarteret Banken, haft en viktig koppling till kommersen kring torget.

(35)

ser som varit mest central för stadens utveckling.

Torget hade redan från början en funktion som stadens självklara mötes- och handelsplats, där de mest välbärgade familjerna bosatte sig, vilket syns på de titlar som förekommit i de berörda kvarteren (såsom apotekaren, telegrafdirektören, borgmäs- taren, handlanden och sjökaptenen). Samhällsut- vecklingen skedde i första hand hos de personer som var förmögna och det bidrog till att utveck- lingen av staden just skedde kring Stora Torget. De två kvarteren kring södra delen av Stora Torget och längs Storgatan fungerar än idag som handelsplats med flera affärslokaler.

Kvarteren Banken och Lejonets kvartersindelning är genom form och utbredning bevarad sedan 1670-talets rutnätsplan. Kvarteren har sedan dess haft stor betydelse för stadens handel och stadsinvånare.

Både kvarteret Banken och Lejonet används idag framförallt för boende och affärsrörelser. De besitter fortfarande en monumental prägel mot Sto- ra Torget som är ett viktigt inslag i stadsbilden och som skapar förståelse för platsens historiskt höga status. Här låg under 1800-talet och in på 1900-talet flera offentliga verksamheter, där flera hade koppling till olika samhällsutvecklingar.

I den berörda delen av kvarteret Hushållet är det stadens expansion under 1800-talets mitt som ut- märker sig genom Sparbanksbyggnaden. Kvarte- ret har ett något mer oreglerat uttryck då det faller utanför den strikta rutnätsplanen från 1600-talet.

Skala

Områdets skala har i vissa avseenden förändrats över tid, från det mindre till det större. Dess centralt viktiga funktion har dock medfört att det redan från början legat en till skalan större bebyggelse inom området. I kvarteret Banken och Lejonet, som är de äldre kvarteren inom det be- rörda området, har det mot Stora Torget alltid legat bebyggelse som tillhört det övre samhälls- skiktet. Det har rört sig om byggnader som varit i minst två våningar, uppförda på stora fastigheter.

I de sydvästra delarna av kvarteren har bebyggelsen varit något mindre i skala.

I de berörda delarna av kvarteret Hushållet som omfattar två fastigheter är bebyggelsen i liknande skala som i kv Banken, dvs två våningar. Byggna- derna härstammar från andra hälften av 1800-talet då området omfattades av den s k Nya stadsplanen 1879.

Skalan mot Stora Torget har till viss del förändrats till det större i och med uppförandet av ett stort bostads- och affärshus i början av 1900-talet på fastigheten Lejonet 2. I övrigt har vissa byggnader i kvarteren byggts till i slutet av 1800-talet och en byggnad i kvarteret Lejonet revs under 1960-talet. Området präglas därför idag av en relativt enhetlig bebyggelseskala som härstammar från sekelskiftet 1900, med undantag från det stora bostads- och affärshuset på fastigheten Lejonet 2.

Privat och offentlig prägel

Utredningsområdet, och i synnerhet kvarteren Banken och Lejonet mot Stora Torget och Stor- gatan, har historiskt haft en påtagligt offentlig karaktär, vilken består än idag. Stora Torget har sedan 1678 års stadsplan fungerat som ett offent- ligt stadsrum. Området har ett centralt läge och gränsar till de historiskt viktiga gatorna Storgatan och Rådhusgatan, vilka ledde in till staden via Sö- der- och Västerport.

I kvarteret Lejonet, mot Östra Kyrkogatan och Kvarngatan, fanns under 1800-talet större bo- stadshus för bland annat borgmästaren och hade på så vis en mer privat prägel under den perioden.

Det tidiga 1900-talets stadsomvandling medförde dock en ökning av dess offentliga karaktär.

Den mest påtagliga förändringen har skett i de södra delarna av området. Här fanns en mer offentlig prägel vid 1800-talets slut och fram till mitten av 1900-talet, särskilt i kvarteret Hushål- let. Idag har många av byggnaderna byggts om från affärs- och offentliga lokaler, till bostäder istället.

(36)

Strukturer och visuella samband

Områdets övergripande struktur följer huvudsakligen 1600-talets stadsplan med närmast rätvinkligt gatu- och kvartersmönster enligt re- nässansens ideal, utifrån vilken staden återupp- byggdes efter branden på 1670-talet. De rätvinkli- ga gatorna, som ger tydliga fysiska samband inom området och med den omgivande stadsmiljön, är viktiga kulturhistoriska värdebärare. Storgatan, stadens paradgata, som historiskt band samman Skeppsbron med Västerport, är ett tydligt sådant exempel. Förutom att fysiskt binda samman staden, ger de raka gatorna även visuella samband genom att erbjuda långsträckta siktlinjer.

Några sentida förändringar har dock medfört att äldre strukturer och samband delvis blivit otydliga inom området. Den södra delen av Stora Tor- get som ligger vid kvarteren Banken och Lejonet

Skalan i området har genomgått mindre förändringar över tid, men har alltid präglats av stadens övre klass och därmed alltid haft en mer storslagen bebyggelse. Den minsta byggnaden i området är den f.d. magasins- byggnaden i kvarteret Lejonet som är den enda kvarvarande byggnaden i området som kan representera de mindre, gavelvända ekonomibyggnaderna som hörde till de större borgargårdarna.

förlorade sin öppna gestaltning genom anläggan- det av en refug längs med Storgatan. Områdets historiskt viktiga samband med en stor torgyta som sträcker sig på båda sidor om Storgatan gick därmed delvis förlorad. Denna avgränsning har i senare tid förstärkt ytterligare genom den rad av träd som planterats i refugen.

Den visuella vattenkontakten präglar området, i likhet med stora delar av stadskärnan. Från de flesta gator och/eller gatukorsningar som finns inom området upplevs vattenkontakten mycket tydligt. Staden har sannolikt alltid haft både en visuell och funktionell kontakt med såväl Gam- lebyviken som Skeppsbrofjärden genom gator.

Vattenkontakten, såväl gatuutblickar som vat- tennära stadsrum, förklarar stadens lokalisering samt framhäver stadens näringslivshistoria från medeltid fram till idag.

(37)

Rådhusgatan från norr. Gatan ger ett fysiskt samband mellan S:t Petri kyrka och Stora Torget. Gatans kul- lerstensbeläggning med ränndalar bidrar till dess historiska karaktär.

Storgatan från väster. I fonden ses Skeppsbrofjärden.

(38)

Rumslighet

Genom den historiska överblick som gjorts i denna utredning kan man konstatera att miljön inom utredningsområdet haft en tydlig rumslig kontinuitet. Kvarterens storlek och läge, samt bebyggelsens placering visar på denna kontinuitet.

Torget

Stora Torget kan betraktas som ett av stadens äldsta torg, som var en viktig del av 1600-talets rutnätsplan. Den relativt höga och täta bebyggelsen som omger torget, i synnerhet den del av torget som ingår i aktuellt område, bidrar till att ge torgytan en tydlig rumslighet och definierar torgets utbredning. Dagens Stora Torg upplevs dock ha en något mindre utbredning än vad 1700-

Stora Torgets södra del, sedd från väster. Dess funktion som parkering och körbana begränsar delvis förståel- sen av ytan som torg.

och 1800-talets Stora Torg hade till följd av ovan nämnda refug och trädplantering. Den yta som tidigare fungerat som torg för handel, fungerar idag istället som parkering och som förlängning av Rådhusets körbana, vilket delvis förtar platsens värden och förståelsen för denna del av torgytan.

Resterande del av Stora Torget som ligger beläget på norra sidan av Storgatan har dock kvar sin torg- karaktär.

Träd och annan växtlighet kan också bidra till en rumslighet i stadsmiljön. I det här fallet, på stadens största öppna torgyta, bidrar dock trädplan- teringen längs med Storgatan snarare till en vilse- ledande rumslighet ur kulturhistorisk synpunkt.

(39)

Rådhusgatan i områdets södra del utgör en smal gata belagd med gatsten, som ger en förståelse av en äldre struktur. De kringliggande byggnaderna har en viktig betydelse för rumsligheten.

Storgatan omkring sekelskiftet 1900. Husen närmast i bild ligger i kvarteret Lejonet, där det första huset till vänster finns kvar än idag. Huset därefter är den gamla apoteksgården som revs 1911 för att ge plats åt det nya affärshuset på fastigheten Lejonet 2. Gatan är belagd med kullersten. Un- der 1900-talet har gatornas beläggningar varierat. Under 1920-talet började den huggna gatste- nen bli vanlig och under efterkrigstiden tog asfalten över som den vanligaste gatubeläggningen.

(40)

Gatorna

Gatorna i området kantas huvudsakligen av bebyggelse, vilket påtagligt bidrar till en rumslighet. Bebyggelsens skala, ålder och utformning ger vissa skiljaktigheter i karaktärerna, men det finns ändå en påtaglig enhetlighet bland bebyggelsens utformning och skala.

Den obebyggda tomten i kvarteret Lejonet 2 är ett inslag i den äldre staden som förefaller främman- de och som påverkar upplevelsen av gaturummet längs Kvarngatan och Rådhusgatan negativt. Ny bebyggelse på den här tomten skulle förtydliga

det äldre stadslandskapet och bidra till en rumslighet.

Gatornas beläggningar har betydelse för hur gatu- miljöerna och stadsmiljöerna upplevs. Idag före- kommer en mängd olika beläggningar och kom- binationer av beläggningar på gatorna, i många fall helt utan historisk förankring. Rådhusgatan är den gatumiljö vars beläggning upplevs som mest ålderdomlig. Där är körbanan och trotto- aren belagda med gatsten, vilket är värdefullt ur antikvariskt perspektiv.

Inom området förekommer en mängd olika gatubeläggningar, vilket ger gatumiljöerna olika karaktärer.

De mönsterlagda beläggningarna består av olika material, färger och former.

(41)

De två husen vid Stora Torget i kvarteren Lejonet och Banken är exempel på byggnader som under tidigt 1900- tal försågs med frontespiser och putsfasad.

Bebyggelsen

Västerviks stadskärna utgör en av landets äldsta och bäst bevarade trästäder där många hus kan dokumenteras från det tidiga 1700-talet. Inom ut- redningsområdet är gavelhuset på Lejonet 7 vid Rådhusgatan den enda kvarvarande träbyggna- den från den tiden, även om delar av 1700-talshus sannolikt förekommer i andra befintliga byggnader. På ett fåtal av innergårdarna inom området, exempelvis på Lejonet 5 och 6, kan man också ännu uppleva täta och tydligt historiska, och där- med värdefulla, gårdsmiljöer.

Byggnadstraditionen och 1830 års byggnadsordning har bidragit till att den äldre stadsbebyggels- en är relativt enhetlig och formmässigt återhållen, vilket inom området bl a speglas genom det för- hållandevis stora antalet reveterade hus, som finns kvar än idag. Utmärkande för tomterna inom ut- redningsområdet, liksom i de övriga centralt be-

Fasaddetalj av huset på fastigheten kvarteret Ban- ken 4. Avsaknaden av fönsterfoder är en lokal bygg- nadstradition.

(42)

Affärs- och bostadshuset på fastigheten Lejonet 2 berättar om det tidiga 1900-talets stadsomvandling och strävan efter att ge de mindre städerna ett mer storstadsmässigt utseende.

lägna kvarteren, är att de förblivit relativt stora och därmed möjliggjort för större byggnadsvoly- mer. Området har bl.a. huserat många banker och borgargårdar. Under 1800-talet byggdes många av de äldre husen om och moderniserades och under det tidiga 1900-talet försågs många äldre byggnader med frontespiser. Även om en del av byggnaderna genomgått ytterligare ombyggnader under 1900-talet så har de kvar mycket av sekelskiftets stilideal, vilket bidrar till områdets viktiga historiska karaktär.

Utredningsområdet utgör en del av stadens kommersiella kärna där förändringstrycket varit relativt högt. Det märks till viss mån genom att de äldre husen succesivt moderniserats och byggts om, men också genom att mer storskaliga byggnader fått ersätta den småskaliga äldre bebyggelsen under andra halvan av 1800-talet och in på 1900-talet. Det är framförallt två perioder av stadsförnyelse som märks särskilt tydligt i områ- det: tiden kring 1850–1900 och tiden kring sekelskiftet 1900.

(43)

Sparbanken på fastigheten Hushållet 3 berättar om stadens expansion vid mitten av 1800-talet och de offentliga byggnader som uppfördes i dåtidens rådande stilideal.

Den expansiva perioden vid 1850–1900 och kring sekelskiftet 1900 med ökad befolkning och kommers avtecknas tydligt i området genom några tidstypiskt utformade byggnader, såsom Han- delsbanken på fastigheten Banken 1, affärs- och bostadshuset på fastigheten Lejonet 2 samt Spar- banken på fastigheten Hushållet 3. De är monu- mentala, tidstypiskt utformade byggnader som uttrycker en storstadsmässighet och stod i skarp kontrast till den äldre bebyggelsen då de uppför- des, men utgör idag värdefulla landmärken i stadsbilden, nära förknippade med stadens identitet.

Vid Hamngatan på fastigheten Banken 1 och vid Östra Kyrkogatan på fastigheten Hushållet 3 syns de senaste nybyggnaderna som skett inom områ- det, d v s de två tillbyggnader som uppfördes efter ritningar av Johan Lund 1933. De är två goda exempel på tidsenligt utformade byggnader som ändå ödmjukt underkastar sig den äldre bebyggelsen och skapar på så vis ett anpassat tillägg i det historiskt välbevarade området.

(44)

Kvarteren Banken, Lejonet och berörda delar av Hushållet besitter mycket höga kulturhistoriska värden såsom en del av stadens kommersiella centrum, i synnerhet de mest centralt belägna kvarteren, Banken och Lejonet. De senare nämnda kvarteren, liksom de omgivande rätvinkliga gatorna och Stora Torget, lades ut genom 1648 års plan och är ännu bibehållna. Storgatan, vilken allt sedan 1600-talet utgjort stadens paradgata, och det öppna Stora Torget är några av renässansplanens mest tydliga och framträdande drag, vilka än idag utgör statusfyllda miljöer och historiskt viktiga strukturer i staden. Det är värdefullt att delar av torgytan ännu används för sin ursprungliga funktion – torghandel, om än inte den del av torget som ingår i utredningsområdet, och att det ännu utgör ett av Västerviks viktigaste offentliga rum.

De två berörda tomterna inom kvarteret Hushål- let, som planlades i och med 1781 års karta och med bebyggelse från 1800-talets mitt, tar efter re- nässansplanens rätvinkliga plan och speglar också den stadsutveckling som skedde i Västervik under 1800-talets andra hälft. Därmed bär även kvarteret Hushållet på historiskt viktiga strukturer för staden.

Den relativt höga och täta bebyggelsen inom de aktuella kvarteren utmärks av en tydlig stadsmäs- sighet med flera varuhus och bankpalats, vilket anger att området utgjort stadens kommersiella centrum. En stor del av bebyggelsen är uppförd, eller omgestaltad, under årtiondena kring sekelskiftet 1900 och ger ett förhållandevis enhetligt intryck. Flera av byggnaderna är välbevarade och har höga arkitektoniska värden. De representerar sin samtid och berättar om rådande samhälls ideal,

arkitekturströmningar och teknisk byggnads- utveckling. Vissa ger ett monumentalt uttryck och utgör viktiga landmärken i området. Områ- dets höga status kan även historiskt följas genom fastigheternas ägarlängder och tidigare inrymda verksamheter i byggnaderna.

Värdefulla karaktärsdrag, strukturer och objekt

Nedan listas de karaktärsdrag, strukturer och objekt som ur kulturhistorisk synpunkt anses vara särskilt betydelsefulla för utredningsområdet.

• Områdets historiskt höga status som kom- mersiellt centrum, vilket framförallt tyd- liggörs genom den stadsmässiga och, i jäm- förelse med centrum i övrigt, relativt höga bebyggelsen samt den stora öppna torgytan.

• Stora Torgets storlek och placering enligt re- nässansplanen, där de omgivande tidstypiskt utformade byggnaderna tydligt definierar tor gytan.

• Rutnätsplanen med linjära gator och rätvink- liga kvarter med förhållandevis stora tomter, vilken i utredningsområdets norra del är ut förd enligt stadsplanen från 1670-talet.

De rätvinkliga gatorna bidrar till värdefulla fysis ka och visuella samband i stadsmiljön.

• Områdets skala när det gäller bebyggelsen, där de samhällshistoriskt viktiga gatuhusen får vara dominerande inslag i stadsbilden.

Skalan är som sagt relativt enhetlig inom ut- redningsområdet, med undantag från affärs- huset på fastigheten Lejonet 2.

Särskilt betydelsefulla och

värdefulla karaktärsdrag,

strukturer och objekt

(45)

• Byggnader med offentlig funktion (företräd- ningsvis varuhus och bankpalats) och/eller framträdande, tidstypisk arkitektur, vilka bidrar till stadens stadsmässighet och utgör märkesbyggnader. Den gatubebyggelse som främst karaktäriserar området är putsade/reveterade hus med en utformning från sekelskiftet 1900, vanligtvis 2½ våningar höga.

• Äldre trähusbebyggelse uppförd från 1700- till 1900-talet med hus som vanligtvis är 1½–2½ våningar höga, klädda med träpanel eller putsade och målade i ljusa färger eller

rödmålade. Västerviks stadskärna utgör en av landets äldsta och bäst bevarade trästäder.

• Gatu- och torgbeläggningar i natursten har en hög materialkvalitet och förstärker stads- bildens historiska karaktär.

• Vattenkontakten i form av gatuutblickar, som förklarar stadens lokalisering, samt framhä- ver stadens näringslivshistoria från medeltid fram till idag. Det vattennära läget har varit avgörande för stadens utveckling.

Karta som redovisar viktiga karaktärsdrag (ytor och utblickar) i området.

Viktiga karaktärsdrag Utblickar

Yta

(46)

Kulturhistoriskt värdefulla byggnader

Parallellt med denna utredning har även en byggnadsinventering av bebyggelsen inom utrednings- området utförts. Nedan redovisas de byggnader som bedömts som ”särskilt värdefulla” respektive

”värdefulla” ur kulturhistoriskt perspektiv.

”Särskilt värdefulla byggnader”:

• Banken 1, gatuhus vid Stora Torget – Hamn- gatan

• Banken 1, gatuhus/tillbyggnad vid Hamngatan

• Banken 2, gatuhus vid Hamngatan 44 – Kvarngatan 22

• Banken 2, gårdshus

• Banken 4, gatuhus vid Rådhusgatan 41 – Stora Torget 3

• Hushållet 3, gatuhus vid Östra Kyrkogatan 55 – Kvarngatan

• Hushållet 3, gatuhus/tillbyggnad vid Östra Kyrkogatan

• Hushållet 3, gårdshus

• Lejonet 2, gatuhus vid Storgatan 25 – Stora Torget

• Lejonet 6, gatuhus vid Storgatan 27 – Östra Kyrkogatan

• Lejonet 6, gatuhus vid Östra Kyrkogatan 49

• Lejonet 6, gårdshus

• Lejonet 7, gavelvänt hus vid Rådhusgatan 48

• Lejonet 7, gatuhus vid Rådhusgatan 48

”Värdefulla byggnader”:

• Banken 3, gatuhus vid Kvarngatan 24 – Rådhusgatan 43

• Banken 4, gatuhus vid Rådhusgatan

• Hushållet 9, gatuhus vid Kvarngatan 29

• Lejonet 5, gatuhus vid Östra Kyrkogatan 51 – Kvarngatan

• Lejonet 5, gårdshus

(47)

Antikvariska

rekommendationer

Utredningsområdet har sammantaget mycket höga kulturhistoriska värden, såsom en del av Västerviks historiska stadskärna. Såväl enskilda byggnader som miljöns övergripande struktur samt historiska funktion utgör viktiga bestånds- delar. Delar av området har dock möjlighet att förändras och utvecklas. Vid eventuella föränd- ringar bör de kulturhistoriska värdena beaktas.

• Värna rutnätsplanen med linjära gator och rätvinkliga kvarter. Den obebyggda tomten vid Kvarngatan – Rådhusgatan, del av Lejo- net 2, kan med fördel åter bebyggas. Ny bebyggelse skulle förstärka gaturummet vid Kvarngatan – Rådhusgatan och upplevelsen av en kvartersstad. Det är dock viktigt att ny bebyggelse får en skala och utformning som tar hänsyn till den befintliga bebyggelsen.

Värna även de värdefulla fysiska och visuella samband i stadsmiljön som de raka gatorna ger.

• Upplevelsen av ”torg” är viktigt att bevara.

Stora Torget är ett av stadens äldsta torg och utgör en central del i 1600-talets rutnätsplan.

Dagens Stora Torg upplevs dock ha en annan,

något mindre utbredning än vad 1600-, 1700- och 1800-talets Stora Torg hade. Torgytan skulle med fördel kunna omdanas, genom att ta fasta på torgets historia och förädla de vär- den som idag är otydliga. Ur kulturhistorisk synpunkt vore det positivt om det ursprungliga Stora Torgets utbredning var tydligare utläsbar i området, exempelvis genom att ta bort trädplanteringen och knyta samman de båda torgytorna på vardera sida om Storgatan igen, genom exempelvis markbeläggningen.

• Det är viktigt att säkerställa ett långsiktigt bevarande av de kulturhistoriskt värdeful- la byggnaderna inom området. De byggnader som i bifogad byggnadsinventering be- dömts som ”Särskilt värdefulla byggnader”

eller ”Värdefulla byggnader” bör förses med skydds- och varsamhetsbestämmelser i detaljplan, i enlighet med det förslag som pre- senteras. Se Bilaga 1.

• Värna gatuhusens offentliga och kommersiella karaktär. Utredningsområdets gatufasader är särskilt viktiga att bevara då de är så fram- trädande.

(48)

Det numera uppdelade Stora Torget kan med fördel knytas samman för att tydligare spegla utbredningen för 1700- och 1800-talets Stora Torg.

• Värna och förstärk gärna gatumiljöernas historiska karaktär. En övergripande re- kommendation är att sträva efter enhetlighet snarare än variation i stadsrummet, samt efter enkelhet i materialen. Det ger ett lugnare stadsrum. Olika markbeläggningar, material eller möbleringar, ger ett splittrat intryck.

Använd gärna natursten och låt Västerviks historia som stenhuggarstad bli synligt i stadsrummet.

• Värna torgets ursprungliga funktion – torghandel. Det är viktigt att torghandeln får fortsatt bra förutsättningar att utöva sin verk- samhet, om än inte den del av torget som in- går i utredningsområdet.

• Värna vattenkontakten, d.v.s. gatuutblickar, som förklarar stadens lokalisering och utveckling.

(49)

Värna gatuhusens offentliga och kommersiella karaktär.