Till en teori om kvinnoförtryck - barriärer och öppningar

(1)

K A R I N W I D E R B E R G

Till en teori om kvinnoförtryck - barriärer och öppningar

Försöken att formulera en

övergripande teori om kvinnoförtryck har till stor del avstannat. Karin Widerberg

argumenterar här för värdet av en sådan teori, och menar att det är nödvändigt att på allvar konfrontera

de barriärer som rests av den dominerande vetenskapen och av kvinnoforskarna själva.

I d e t t a p o s t m o d e r n i s m e n s tidevarv ä r det inte särskilt " i n n e " att p r o p a g e r a för utvecklandet av helhetsteorier o m kvinnoför- tryck. Skickligt a r g u m e n t e r a r t ex S a n d r a H a r d i n g i boken The Science Question in Femi- nism1 för att vi ska överge v å r s t r ä v a n efter universella h e l h e t s f ö r k l a r i n g a r och istället ta u t g å n g s p u n k t i den f r a g m e n t a r i s e r i n g av identiteter vi h a r idag och lyfta f r a m solida- riteten som den möjliga förbindelselänken.

M e d a n H a r d i n g k o m m e r f r a m till d e n n a slutsats u t i f r å n en kritik av v e t e n s k a p e r n a och v e t e n s k a p s t r a d i t i o n e n d ä r hon p å v i s a r deras i n n e b o e n d e oduglighet vad gäller att p r o d u c e r a k u n s k a p för frigörelse, h a r nog de flesta kvinnoforskare i d a g k o m m i t till s a m m a slutsats, m e n u t i f r å n a n d r a g r u n - der.

F r å n s e t t n å g r a fa helhetsförsök r ö r a n d e o r s a k e r n a till kvinnoförtrycket,2 v a r a v de flesta kom i d e n nya kvinnoforskningens

" b a r n d o m s p e r i o d " , så h a r de flesta av oss försökt visa p å h u r innehållet i könsolikhe- ten förändrats och förändras, att k v i n n a och m a n är sociala kategorier m e d ett historiskt b e s t ä m t innehåll och att relationen mellan könen v a r i e r a r h ä r m e d . D e t ä r m a o varia- tionerna p å t e m a t d o m i n a n s - u n d e r o r d n i n g som stått i fokus och inte själva t e m a t , dvs f r å g a n o m u p p k o m s t e n av d e n n a relation.

Efter att i t j u g o å r h a p r o d u c e r a t k u n s k a p om dessa v a r i a t i o n e r h a r vi idag en så kom- plicerad och m å n g f a s e t t e r a d bild av kvin-

noförtrycket att helhetsteorier o m såväl or- s a k e r n a till förtryckets u p p k o m s t som till den situation vi h a r i d a g f r a m s t å r som omöjliga och naiva. Dvs v å r inriktning p å variationer kan indirekt resa h i n d e r för utveckling av helhetsteorier o m kvinnoför- tryck. Det är mot d e n n a b a k g r u n d j a g tror m a n kan förstå den skepsis mot helhetsteorier, som m å n g a kvinnoforskare idag ger uttryck för.

Ett skäl, som H a r d i n g tar u p p , för att inte a r b e t a för en helhetsteori o m kvinnoför- tryck, är att vi d å b a r a s v a r a r p å den bild av verkligheten som " d e s t y r a n d e " p r o d u c e - rar. H ä r s k a r n a vill fa oss att se en verklighet m e d en K v i n n a och en M a n och vårt försök till helhetsteori blir d å ett svar p å en fråga som vi inte själva h a r ställt. M a n kan dock, m e n a r j a g , likaväl h ä v d a d e t m o t s a t t a . I sin a v h a n d l i n g Kvinnosyn och kvinnopolitik - en stu- die av svensk socialdemokrati 1880-1910,3 visar historikern C h r i s t i n a C a r l s s o n h u r m a n i n o m s o c i a l d e m o k r a t i n tog u t g å n g s p u n k t i K v i n n a n , s a m t i d i g t som m a n i sin praktiska politik s p l i t t r a d e u p p d e n helhet som ut- gjorde kvinnors situation och s k a p a d e olika k v i n n o g r u p p e r ( l ö n e a r b e t a n d e , gifta kvin- nor m e d och u t a n b a r n osv), som ställdes emot v a r a n d r a . O c h det är d e n n a institutio- nalisering av variationer som vi brottas m e d idag. I d e t t a perspektiv blir behovet stort för en helhetsteori som kan a n v ä n d a s mot den f r a g m e n t a r i s e r i n g som kapitalism och

(2)

54

patriarkat ger u p p h o v till. Det är med a n d r a ord den helhet som de h ä r s k a n d e inte vill att vi ska se, som vi ska leta efter.

A r b e t a for en helhetsteori m e n a r j a g alltså att vi ska göra. Så länge vi inte har uttömt de möjligheter till förståelse som kvinnoforskningen har producerat bör vi inte heller d ö m a ut försöken. Nu kan m a n kanske h ä v d a att behovet av en helhetsteori är en generationsfråga och följaktligen nå- got dagens (och framtidens) unga kvinnoforskare, u p p v ä x t a i " d e t postmodernistis- ka s a m h ä l l e t " , inte har behov av. M e n detta är då ett a r g u m e n t för att vi ska stimulera till en flersidig teoriutveckling som ger u t r y m m e för både helhets- och " f r a g m e n t a - riseringsteorier".

För att vi ska k o m m a vidare i utvecklingen av helhetsteorier om kvinnoförtryck måste vi dock rasera de vetenskapliga barri- ärer, som nu blockerar vägen. Barriärer, som finns inbyggda i de patriarkala veten- skapstraditionerna, men också s å d a n a som vi kvinnoforskare själva har rest i försvar mot patriarkatet. I d e n n a artikel ska j a g t?

u p p en del av dessa barriärer och samtidigt antyda de ö p p n i n g a r j a g ser för utvecklandet av en helhetsteori om kvinnoförtryck.

Barriär 1: den oproblematiserade olikheten Kvinnoforskningens bas är det faktum att det råder olikhet mellan könen. H u r vi han- terar d e n n a olikhet har dock varierat och d ä r m e d också den kunskap vi producerat om den. Grovt sett kan m a n indela den feministiska forskning som följde efter köns- rollsforskningen i två faser.4 I den första fasen lyfts kvinnors olikhet (i förhållande till män) f r a m som h u v u d o r s a k e n till kvinno- förtrycket. D e n n a olikhet förklarades ha biologiska och/eller patriarkala g r u n d e r (dvs något m ä n skapat i sina intressen).

O m vi ville bort från kvinnoförtrycket var vi följaktligen tvungna att eliminera kvinnors olikhet biologiskt och/eller socialt. Det var m a o kvinnornas och inte m ä n n e n s olikhet som var problemet.

Betoningen av kvinnors olikhet gav upp- hov till nästa fas - kvinnocentrerad forskning - och i d e n n a fas befinner vi oss fortfarande.

Kvinnocentrerad forskning har också a n d r a viktiga grunder, såsom kvinnorörelsen och den feministiska kritiken av den vetenskapliga produkten och kunskapsproduktionen.

I kvinnorörelsen har j u s t det kvinnospeci- fika stått i fokus och särskilda metoder (medvetandehöjning) och arbetsformer för att lyfta f r a m detta har utvecklats. På den vetenskapliga arenan har feminister också varit u p p t a g n a med m o t s v a r a n d e "synlig- göring". Efter en första fas av kritik av teorier och metoder, d ä r kvinnors situation och kvinnoförtrycket osynliggjorts, har följt en fas då vi producerat k u n s k a p för att synlig- göra våra liv. O c h det har inte varit frågan om att " l a p p a p å " g a m m a l patriarkal kunskap utan vi har börjat på nytt och lagt ett nytt angreppssätt genom att ta utgångs- punkt i kvinnors liv.

M e d en kvinnocentrerad analys vill vi synliggöra kvinnors situation oavsett om den är lik eller olik m ä n n e n s . K u n s k a p om kvinnor har med a n d r a ord ett egenvärde. I våra studier utgår vi, uttalat eller outtalat, ifrån ett postulat om social olikhet som vi bekräftar genom att undersöka kvinnors h a n d l a n d e och attityder på o m r å d e n och med metoder som m ä n inte omfattats av. Vi visar vad kvinnor är och indirekt vad m ä n inte är. Vår forskning har d ä r m e d gett upphov till föreställningar om olikhet mellan könen, både hos oss själva och hos a n d r a , även om detta inte varit vår avsikt. M a n skulle faktiskt k u n n a säga att vi bidrar till att befästa könsolikheten, j a kanske t o m skapa den, genom att vi lyfter f r a m kvinnors situation som könsspecifik. F a k t u m är att vi i dag vet en hel del om kvinnors situation som kvinnor, men ytterst lite om m ä n som m ä n . Den kritik vi riktat till samhällsveten- skaperna för att de osynliggjort kvinnorna kan, m e n a r j a g , också i viss utsträckning sägas gälla även för m ä n n e n s del. Det är m ä n som individer som studerats och inte hur deras situation är könsbestämd och k ö n s b e s t ä m m a n d e .

Min slutsats blir att så länge vi inte un- dersökt m ä n på s a m m a sätt som vi gjort n ä r det gäller kvinnor, så vet vi lite om h u r u v i d a de föreställningar vi nu har om könsolikhe- ter är reella eller ej. O c h vill vi k o m m a bort

(3)

från olikhet så är vi inte b e t j ä n t a av att vi skapar fler hinder, motsatser och motsätt- ningar. Olikhet finns givetvis, men vill vi förstå vari den består, måste vi problematisera den och då måste vi gå utöver en kvinnocentrerad forskning.

Nu tror j a g att intresset för att studera m ä n kommer att öka bland feminister. Det är faktiskt en logisk följd av en kvinnocentrerad infallsvinkel. M a n n e n blir nämligen

"det a n d r a k ö n e t " om kvinnors erfarenhet görs till norm.1 För att förstå hur m ä n avvi- ker från kvinnor måste de bli föremål för analys. Så har också skett, framförallt bland de feministiska psykologer som tagit u p p könsidentitetsprocessen. M e n bland samhällsvetare är m a n n e n som könsvarelse och som " d e t a n d r a k ö n e t " fortfarande i stort sett outforskad. O c h det skapar problem för förståelsen av kvinnoförtryckets orsaker och förändringar.

Problem med kvinnocentrerad analys Med en kvinnocentrerad infallsvinkel blir kvinnorna subjekt. Det är vårt h a n d l a n d e som beskrivs och förklaras och de föränd- ringar mot oberoende j ä m s t ä l l d h e t och fri- görelse som kvinnor u p p n å r förstås i hu- vudsak som ett resultat av vår (och i vissa fall marknadskrafternas) kamp. Patriarka- tet som struktur och dess främste bärare, m a n n e n , kommer i analyserna huvudsakli- gen in för att förklara hindren, dvs varför vår k a m p inte fört längre. M ä n n e n blir alltså plötsligt passiva objekt för kvinnornas f r a m m a r s c h . Det är med a n d r a ord kvinnorna som agerar och m ä n n e n som reagerar.6

M e n i historiska analyser gör vi ofta pre- cis tvärtom. D å blir m ä n n e n subjekt, som utifrån sina intressen t ex driver igenom ar- betsdelning efter kön inom lönearbetet, på vilket kvinnorna reagerar.7 G å r vi i våra analyser riktigt långt tillbaka, till patriarkatets uppkomst, så är det också m a n n e n som blir subjekt och kvinnan som blir objekt och offer. Det tycks som om vi lyfter

fram kvinnan som subjekt när det gäller h a n d l a n d e som syftar till oberoende och frigörelse, men inte när det går i motsatt

Lena Cronqvist, Den tredelade spegeln, 1985, Olja

riktning. Kvinnor ges m a o ingen ansvarig roll i förtrycket.

Då vi tar u p p frågan om könsspecifika intressen vad gäller kvinnoförtrycket och dess förändringar far vår kvinnocentrerade infallsvinkel och vacklande hållning till vem som är "historiens s u b j e k t " problema- tiska konsekvenser. M ä n n e n s intressen kan då k o m m a att härledas utifrån studier av och kunskaper om kvinnor. Det är troligt att det är fruktbart att tala om vissa objektiva mansintressen — i analogi med den marxistiska skillnaden mellan en klass för sig och en klass i sig (dvs subjektiva eller objektiva intressen) - men för att göra det måste vi problematisera olikheten och även göra m ä n till subjekt, dvs sätta dem i fokus för analysen. I d a g tycker j a g att vi alltför ofta talar om m ä n s intressen då vi inte vill att det ska vara kvinnornas intressen och utan att särskilja mellan objektiva och sub-

(4)

jektiva intressen. M e n kan vi ö v e r h u v u d t a - get förstå f ö r ä n d r i n g a r n a i p a t r i a r k a t e t , t ex den o m d i s k u t e r a d e ö v e r g å n g e n f r å n offent- ligt till personligt p a t r i a r k a t , o m vi e n b a r t belyser f ö r ä n d r i n g a r n a u r d e n e n a p a r t e n s perspektiv? H u r u p p f a t t a r m ä n d e n n a utveckling och vilken roll och vilka intressen h a r d e däri?

J a g m e n a r följaktligen att en kvinnocentrerad a n a l y s inte k a n ge tillräcklig k u n s k a p o m d o m i n a n s - u n d e r o r d n i n g s r e l a t i o n e n mellan könen. Eftersom det är en relation m å s t e b å d a p a r t e r n a stå i c e n t r u m , och v a r a b å d e subjekt och objekt. D e t i n n e b ä r vidare att könen inte kan s t u d e r a s var för sig u t a n e n d a s t i ett relationsperspektiv. K v i n n o r s och m ä n s situation ä r ett resultat av en relation mellan könen, som ä r b å d e individuell och kollektiv. I artikeln " F ö r ä n d r i n g a r i förhål- landet m e l l a n k v i n n o r och m ä n "8 a n l ä g g e r H a n n e H a a v i n d ett dylikt relationsperspektiv. H e n n e s f r u k t b a r a a n a l y s m o d e l l u p p - m a n a r till efterföljd inte b a r a p å mikro- u t a n även p å m a k r o p l a n . O c h den är, me- n a r j a g , också en av förutsättningarna för att vi ska k u n n a k o m m a vidare i utvecklandet av helhetsteorier o m kvinnoförtryck.

Barriär 2: skräcken för biologin I d e n k v i n n o c e n t r e r a d e forskningen h a r vi u t g å t t ifrån och " s k a p a t " social olikhet mellan könen. S a m t i d i g t h a r vi dock a r b e - tat u t i f r å n ett p o s t u l a t o m " e g e n t l i g " likhet mellan könen. V i ser m a o kvinnoförtryck- ets orsaker som sociala och inte biologiska.

De biologiska s k i l l n a d e r n a ges d ä r m e d ett b e g r ä n s a t förklaringsvärde. K ö n e n är egentligen lika och j ä m l i k h e t ä r " b a r a " en f r å g a o m social organisering.

I d e t t a a v s e e n d e ä r den k v i n n o c e n t r e r a d e forskningen helt i s a m k l a n g m e d d e s a m - hällsvetenskapliga t r a d i t i o n e r n a . M ä n n i - skan b e t r a k t a s h ä r s o m en social och kultu- rell varelse och som s å d a n föränderlig - vilket historien också " b e v i s a r " — m e d a n biologin b e t r a k t a s som en k o n s t a n t faktor och som s å d a n sociologiskt och historiskt ointressant. S o m en följd h ä r a v u t g å r m a n ifrån ett p o s t u l a t o m " e g e n t l i g " likhet i d e få generella a n a l y s e r som i n b e g r i p e r en pro-

blematisering av k ö n s s t r u k t u r e n . D e n marxistiska infallsvinkeln kan a n v ä n d a s som ett exempel p å d e t t a .

F r å g a n o m h u r m a n ska k u n n a förklara att m ä n h a r m e r m a k t och m a k t över kvin- nor h a r marxister ä n n u inte lyckats be- svara. A n l e d n i n g e n till d e t t a tror j a g är att u t g å n g s p u n k t e n i det materialistiska perspektivet är v e r k s a m h e t e r , processer och strukturer. Det ä r inte individen som köns- varelse som ä r av intresse, u t a n vad h o n gör, dvs h e n n e s v e r k s a m h e t . A r b e t s d e l n i n g e n mellan k ö n e n b e t r a k t a s som m e r eller m i n d r e given och n a t u r l i g och d e n a n v ä n d s som förklaring p å u p p k o m s t e n av könsrol- ler och kvinnoförtryck. D e t f a k t u m att vi h a r olika kön, olika biologi, k o m m e r e n d a s t in som förklaring till varför kvinnor ( p g a sin b a r n a f ö d a n d e roll) är r e p r o d u k t i v t be- s t ä m d a och m ä n ä r p r o d u k t i v t b e s t ä m d a . Varför m a k t e n ä r k o p p l a d till m ä n förklaras m e d å priori u t g å n g s p u n k t e n : produktio- nen och dess o r g a n i s e r i n g b e s t ä m m e r s a m - hällets organisering. S p ä n n i n g e n , k a m p e n och m o t s ä t t n i n g e n m e l l a n k ö n e n som vi fin- ner i alla klasser, i alla s a m h ä l l e n och u n d e r alla historiska epoker tas inte in i analysen d ä r f ö r att b e g r e p p för att synliggöra och tillmäta den en betydelse saknas. O c h d e t t a , m e n a r j a g , beror p å att det i det materialistiska perspektivet ligger en o u t t a - lad u t g å n g s p u n k t o m att k ö n e n — f r å n s e t t de u p p e n b a r a biologiska s k i l l n a d e r n a -

" e g e n t l i g e n " är lika. Det ä r p r o d u k t i o n e n s organisering som s k a p a r olikhet. N ä r pro- d u k t i o n e n kan organiseras så att "biolo- g i n " blir oväsentlig ( m a s k i n d r i f t som neu- traliserar fysisk styrka och som är a n p a s s a d till b a r n a f ö d a n d e och o m s o r g o m b a r n ) så blir k ö n e n också j ä m s t ä l l d a .

Som kvinnoforskare h a r vi varit obe- n ä g n a att ta i den biologiska olikheten. M o t b a k g r u n d av att k v i n n o r i å r t u s e n d e n h a r blivit d e f i n i e r a d e och förtryckta som "kö- n e t " är d e t t a helt förståeligt. D e s s u t o m kan de få feministiska a n a l y s e r som avsett att förklara kvinnoförtrycket u t i f r å n biologisk olikhet s n a r a r e a v s k r ä c k a ä n inspirera till uppföljning. I S h u l a m i t h Firestones analys9

t ex, blir att b ä r a , föda och n ä r a b a r n ett socialt h a n d i k a p p vilket ger u p p h o v till

(5)

ojämlikhet. Vill vi h a j ä m l i k h e t m å s t e vi följaktligen, m e d h j ä l p av tekniken, u n d a n - röja d e n biologiska olikheten. Firestones analys är faktiskt m ä r k b a r t lik de som patriarkatets förespråkare p r o d u c e r a r . D e n ned- v ä r d e r i n g av k v i n n a n s reproduktionsför- m å g a som g e n o m s y r a r v å r t s a m h ä l l e g e n o m s y r a r också Firestones analys och far h e n n e att s ä t t a likhetstecken m e l l a n repro- d u k t i o n s f ö r m å g a och ojämlikhet. N å g o t så- d a n t logiskt s a m m a n h a n g finns inte.

Reproduktionsförmågan i centrum D e n biologiska olikhet j a g m e n a r vi bör p r o b l e m a t i s e r a , är d e n r ö r a n d e den m ä n s k - liga r e p r o d u k t i o n e n . O m vi till de traditio- nella m ä n s k l i g a a r b e t s r e d s k a p e n (produk- tivkrafterna) såsom a r m a r , ben, h ä n d e r och h u v u d , också i n k l u d e r a r m a g e och bröst, så får vi f r a m en a v g ö r a n d e skillnad i h u r m ä n - niskans n a t u r kan definieras. G e n o m poten- tialen för b a r n a f ö d a n d e (i d u b b e l b e m ä r - kelse, dvs b å d e f ö d a n d e t och u p p f ö d a n d e t ) h a r k v i n n a n en extra p r o d u k t i o n s r e s u r s . K v i n n o r och m ä n kan u t f ö r a s a m m a arbets- uppgifter, m e n k v i n n o r n a ä r d e s s u t o m en- s a m m a o m att k u n n a u t f ö r a vissa a n d r a a r b e t s u p p g i f t e r . D e n biologiska olikheten i n n e b ä r m e d a n d r a ord en social olikhet.

Att negligera k v i n n a n s särskilda repro- d u k t i o n s f ö r m å g a i a n a l y s e r av kvinnoför- tryckets orsaker i n n e b ä r att vi negligerar det e n d a som vi m e d säkerhet vet historiskt alltid skiljer könen åt. Det i n n e b ä r också, m e n a r j a g , ett f ö r n e k a n d e av oss som kvin- nor. Vi m å s t e d ä r f ö r b ö r j a ta u p p och disku- tera k v i n n a n s r e p r o d u k t i o n s f ö r m å g a i för- h å l l a n d e till social olikhet och ojämlikhet.

K v i n n a n s r e p r o d u k t i o n s f ö r m å g a ger u p p - hov till social olikhet, m e n d e n behöver inte ge u p p h o v till o j ä m l i k h e t .

De fa kvinnoforskare som idag t a r ut- g å n g s p u n k t i biologisk olikhet avseende p r o d u k t i o n s f ö r m å g a tillmäter d e n en avgö- r a n d e betydelse för förståelsen av såväl samhällsutveckling som kvinnoförtryck.

Det h a r bl a h ä v d a t s att den m e d f ö r olika förhållningssätt till o m v ä r l d e n , dvs en exi- stentiell olikhet.10

R e s o n e m a n g e n ä r d å följande: K v i n n a n upplever sig som en del av n a t u r e n , hon p r o d u c e r a r ny " n a t u r " och n ä r i n g för d e n n a m e d sin egen kropp. M a n n e n å a n d r a sidan h a r en tillägnelseupplevelse av n a t u r e n som förmedlas g e n o m h a n d och h u v u d . K v i n n a n upplever hela sin k r o p p som p r o d u k t i v m e d a n m a n n e n k ä n n e r sig produktiv g e n o m att a g e r a p å n a t u r e n m e d i n s t r u m e n t (verktyg) som medel. Förhål- landet m ä n n i s k a - n a t u r k ä n n e t e c k n a s följ- aktligen av utbyte för k v i n n a n s del och till- ägnelse för m a n n e n s del.

Upplevelsen av att v a r a p r o d u k t i v kopp- las i en förklaring som d e n n a till biologisk olikhet. Bägge könen upplever sig som pro- duktiva g e n o m att utveckla olika p r o d u k - tionsresurser. I d e t t a perspektiv kan social olikhet förstås som en följd av biologisk olikhet. I n d i r e k t ligger också en a n s a t s till förklaring av o j ä m l i k h e t . M a n n e n s tilläg- nelserelation kan förklara kontroll av n a t u r och kvinnor, m e d a n k v i n n a n s utbytesrela- tion inte leder till kontroll av n a t u r och m ä n . O m m a n n e n som en följd h ä r a v f r a m - står som aktiv och k v i n n a n som passiv, beror det p å att vi m ä t e r två olika förhåll- ningssätt m o t v a r a n d r a , d ä r vi låter m a n n e n s u t g ö r a n o r m e n .

Till en l i k n a n d e slutsats som d e n ovan k o m m e r också de kvinnoforskare som tagit u t g å n g s p u n k t i kvinnors reproduktionsför- m å g a som en resurs och ett privilegium. I dessa s i s t n ä m n d a a n a l y s e r " b e t o n a s m a n - nens o s ä k r a roll i " a l s t r a n d e t av b a r n " . B a r n utgör en f r a m t i d a p r o d u k t i o n s r e s u r s och en relation till d e m i n l e m m a r m a n n e n i n a t u r e n s kretslopp. M ä n a n t a s p g a sitt biologiska h a n d i k a p p v a r a existentiellt osäkra och lida av en odödlighetsneuros.

Patriarkatets historia kan följaktligen för- stås i t e r m e r av m ä n s behov av att göra sig odödliga. P r o d u k t i o n e n s och teknikens utveckling, krig och i m p e r i a l i s m , kapitalism och resor till r y m d e n — allt d e t t a kan ges d e n n a existentiella förklaring. O c h kvinnor då? Implicit i analyser av d e t t a slag ligger att k v i n n o r n a ä r existentiellt s ä k r a och där- för inte h a r s a m m a behov och intressen som m ä n n e n av att manifestera sig g e n o m "er- ö v r i n g " .

(6)

58

Barriär 3: den oproblematiserade heterosexualiteten

Frånsett inom psykoanalysen så är heterosexualitet m ä r k b a r t lite problematiserad, såväl i feministiska analyser som inom sam- hällsvetenskaperna överhuvudtaget. Det materialistiska perspektivet utgör inte heller här något u n d a n t a g . I likhet med den biologiska olikheten betraktas heterosexualiteten som något konstant, något naturligt och evigt. M e n i likhet med den biologiska olikheten måste vi som feminister syna också heterosexualiteten, då den är den mest centrala relationen mellan könen.

Heterosexualitet förutsätter olikhet. Det är sexualitet mellan olika kön. Den biologiska olikheten kan inte i sig själv förklara sexuell attraktion mellan könen. Den måste underbyggas av social olikhet för att vi ska fa samhällen u p p b y g g d a runt heterosexualitet. Nu m e n a r j a g inte att m a n kan för- klara heterosexualiteten enbart utifrån

"samhällets b e h o v " . För vem och och vad är samhället och skulle det k u n n a påföra oss något s å d a n t u t a n att det fanns en g r u n d hos oss? J a g tror att varje individ existentiellt måste förhålla sig till sin biologi, till det faktum att hon tillhör det ena eller det a n d r a könet som vid varje given tidpunkt

Lena Cronqvist, Dansen, 1984, Olja

(7)

har en social könsidentitet. En teori som syftar till att förstå orsakerna till kvinnoför- trycket måste följaktligen ta u p p den biologiska olikheten och könsidentitetsproces- sen, samt den heterosexuella relation d e n n a ger upphov till.

Könsidentitet, dominans och underordning

Feministiska analyser av könsidentitetsproces- sen visar att de psykiska strukturerna blir olika för kvinnor och m ä n som en följd av att de etableras i relation till det ena könet. I de allra flesta kulturer är det kvinnan som är det p r i m ä r a könet som barnet ska bli likt eller olikt. Det faktum att m a n ska bli lik eller olik skapar alltså en könsolikhet när det gäller själva den psykiska strukturen.

Könsidentitetsprocessen är dock den- s a m m a , som process betraktat, m e d a n in- nehållet givetvis är könsbestämt. J a g vill redan här f r a m h å l l a att olikhet avseende de psykiska strukturerna inte är något ödesbe- stämt eller ofrånkomligt. Olikhet följer till en del som en konsekvens av kvinnans re- produktionsförmåga, men vi skulle k u n n a organisera o m v å r d n a d e n av barnen så att bägge könen blir p r i m ä r a .

N ä r barnet börjar forma sin könsidentitet lär det sig om det ska bli likt modern, som är den första (och största) kärleken i barnets liv. D e n n a process blir följaktligen olika för pojkar och flickor och skapar olika j a g — olika psykiska strukturer - när det gäller förhållandet till omvärlden.^{1 2}

Olikhet avseende psykiska strukturer kan också, å t m i n s t o n e till en del, förklara heterosexualitet på ett individuellt plan. M ä n längar efter att få återuppleva kärleken från modern och v ä n d e r sig till kvinnor för att få tillfredsställt d e n n a längtan. M ä n antas vara " m e r heterosexuella" än kvinnor p g a distanseringen från modern. Som en följd av d e n n a distansering f r a m h ä v s det egna könet, vilket ger u p p h o v till machismo.

M e d d e n n a följer också en större skräck för homosexualitet, än vad som gäller för kvin- nor.

M o t s v a r a n d e längtan efter m o d e r n s kär- lek borde för kvinnors del leda till homosex-

ualitet och det har också framhållits att heterosexualitet inte har en lika stark "för- a n k r i n g " hos kvinnor som hos män.1 3 Att få barn och d ä r m e d få leva ut och " f u l l b o r d a "

sin identitet som kvinna f r a m s t å r då som en motivation till heterosexualitet för kvinnor.

Att den heterosexuella relationen blir en dominans-underordningsrelation låter sig också förklaras utifrån olikheten avseende de psykiska strukturerna, åtminstone ut- ifrån m a n n e n s perspektiv. Som en följd av det differentierade föräldraskapet fruktar m ä n kvinnor. D e n n a fruktan har sin g r u n d i m a n n e n s a v s t å n d s t a g a n d e från den allom- fattande moderskärleken där varje kvinna symboliserar modern. D e n n a fruktan ger upphov till hans behov av att kontrollera kvinnan och då framförallt sexuellt. Efter- som allas vår första kärlek var en kvinna kan hon lätt återkalla m a n n e n s känsla av gränslös och hjälplös passion, om han släp- per henne alltför nära, och d ä r m e d hota hans värld av m a k t och kontroll. M ä n har i alla tider skyddat sig mot kvinnor genom åtskilda institutioner: hemliga sällskap, jaktlag, o r d e n s b r o d e r s k a p m m. Den

största säkerheten u p p n å s genom att helt utesluta kärlekens heterosexuella möjlig- het. Ett sätt att göra det är att hålla sitt kärleksliv ytligt i b å d e känslomässig och sexuell mening. Ett a n n a t sätt är att hålla isär de fysiska begären från känslorna. H ä r utgör köpt sexualitet (prostitution) och våldtäkt de " n a t u r l i g a " ytterlighetskonsek- venserna. De har b å d a mer att göra med behovet av att d o m i n e r a och kontrollera än med sexualitet. Sexualitet blir här b a r a medlet.^{1 4}

Varför kvinnan u n d e r o r d n a r sig är i detta perspektiv inte lika lätt att förklara. Att kvinnan som en följd av social inlärning tar rollen som u n d e r o r d n a d i ett patriarkalt strukturerat samhälle är inte svårt att för- stå. M e n m a n n e n s behov av att d o m i n e r a har här givits både en biologisk och en psy- kologisk, ohistorisk förklaring. Frågan är om kvinnans " b e h o v av att u n d e r o r d n a sig" är lika ohistoriskt och har s a m m a bas i biologi och psykologi.

Det existentiella förhållningssätt till natur och människor (samhörighet), som

(8)

60

kvinnans särskilda reproduktionsförmåga antas ge upphov till, liknar det förhållnings- sätt som antas vara en följd av hennes psykiska struktur (vilken i sin tur är en följd av att modern varit den p r i m ä r a föräldern).

Detta förhållningssätt medför att kvinnor lättare än m ä n kan låta sig domineras. M e n att m a n kan låta sig domineras är inte det- s a m m a som att m a n har ett behov av att u n d e r o r d n a sig. Därför reser ett perspektiv som detta, som kan förklara olikhet och d o m i n a n s men inte u n d e r o r d n i n g frågan om det överhuvudtaget är riktigt att an- v ä n d a begreppsparet d o m i n a n s - u n d e r o r d - ning ohistoriskt och generellt.

Den existentiella olikhet som den biologiska olikheten antas ge upphov till över- ensstämmer med den olikhet avseende psykiska strukturer som j a g här skisserat. De psykiska strukturerna förmedlar den biologiska olikheten och lägger g r u n d e n för existentiell olikhet. Så kan m a n förstå det.

Att ett perspektiv som detta kan använ- das för att förstå samhällsstruktur och sam- hällsutveckling har flera feminister gett exempel på.^{1 5} Ett verkligt tvärvetenskapligt angreppssätt är dock en förutsättning.

Barriär 4: bristen på tvärvetenskap Vår skräck för biologisk olikhet, våra postulat om social olikhet samt vår " t r o " på heterosexualitet h a r gjort oss o b e n ä g n a att pröva en verkligt tvärvetenskaplig utgångs- punkt. M e n en lika viktig, b i d r a g a n d e or- sak är vår indoktrinering i och lojalitet mot de vetenskapliga ä m n e n a , dess t ä n k a n d e och dess gränser.

Vi har kritiserat teorier och metoder inom våra ä m n e n för att de osynliggör kvinnors liv och pekat på vad det far för konsekvenser för ä m n e n a s hela kunskapsbild och kunskapsproduktion. M e n vi har varit m ä r k b a r t okritiska mot ämnesgränserna, trots allt vårt tal om att kvinnoforskningen per definition är tvärvetenskaplig till sin karaktär. Vi läser och håller oss orienterade om kvinnoforskning inom olika ä m n e n och gör oss nog en personlig bild av hur det hänger ihop. M e n när det kommer till vår egen forskning så håller vi oss till det egna

ämnet. Att ge sig in på a n d r a o m r å d e n innebär att risken för utdefiniering ökar, och då inte b a r a av det manliga vetenskaps- samhället utan också av den etablerade kvinnoforskningsmiljön. M e n j a g m e n a r att en förståelse av orsakerna till kvinnoför- trycket inte kan skapas innanför de nuva- r a n d e vetenskapliga ä m n e s g r ä n s e r n a . Vi måste ta steget fullt ut och i vårt kunskaps- sökande spränga dessa gränser. Gör vi inte det, innebär det att vi accepterar de r a m a r ä m n e n a sätter för hur vi ska ställa frågor om kvinnoförtrycket och den kvinnopolitik som ligger i dess förlängning. Det vill säga att vi accepterar det " p a r a d i g m " som ä m n e t ifråga implicerar. O c h dessa " p a r a d i g m " , vetenskaperna som s å d a n a , är skapade av män i ett patriarkat och avspeglar deras syn på samhälle och natur. De vetenskapliga ämnesindelningarna fördunklar könsstruk- turen och bygger barriärer för en förståelse av kvinnoförtrycket.

Nu varierar dock kvinnoforskningen mellan olika länder i E u r o p a och mellan- E u r o p a och U S A (kvinnoforskning från a n d r a världsdelar känner j a g dåligt till).

O c h vissa akademiska traditioner är mer g y n n s a m m a än a n d r a för utvecklandet av en teori om kvinnoförtrycket. Detta gäller, menar jag, t ex för l ä n d e r n a i syd- och mellan Europa.

I dessa länder är de akademiska traditio- nerna s å d a n a att ett samhällsvetenskapligt perspektiv inkluderar en humanistisk inriktning. I den franska samhällsvetenskap- liga forskningen t ex, är filosofi, lingvistik och psykoanalys s a m m a n v ä v d a och d e n n a tradition ger u p p h o v till a n d r a frågor och svar när det gäller kvinnoförtrycket. Det som slagit mig hos de franska feministerna'6

är att de fokuserat på könet som kraftfält;

heterosexualitet som olikhet, motsättning och kamp. K ö n e n s förhållande till var- a n d r a är allerstädes n ä r v a r a n d e . I n o m nor- disk kvinnoforskning har kvinnorna blivit underligt könlösa, och heterosexualiteten som kraft saknas. Könlösa f r a m t o n a r kvinnorna i sina olika verksamheter. De a r b e t a r och a r b e t a r — som om vi kvinnor levde av och för arbete allena!

I de franska analyserna är sexualiteten

(9)

och heterosexualiteten s t ä n d i g t n ä r v a r a n d e och h ä r är det intressant att notera att de, till skillnad från kvinnoforskare i N o r d e n , inte varit så u p p t a g n a av b a r n och omsorgs- funktioner, dvs av heterosexualitetens pro- dukter. Att sexualitet och heterosexualitet d ä r står i fokus, tror j a g h a r sin f r ä m s t a förklaring i deras a k a d e m i s k a traditioner. I kvinnorörelsen h a r j u sexualiteten alltid varit en k ä r n f r å g a även hos oss. M e n d e n n a har vi o m f o r m a t eller tvingats o m f o r m a , d å vi ä g n a t oss åt vetenskap. I F r a n k r i k e ä r heterosexualiteten — tack vare psykoanaly- sens ställning - " a k a d e m i s k t legitim", och följaktligen h a r m a n d ä r inte d e t t a brott mellan kvinnoforskning och kvinnorörelse.

Vi h a r i d e n n o r d i s k a kvinnoforskningen ett perspektiv som i n n e b ä r att vi s t u d e r a r arbete (betalt och obetalt och relationer mel- lan kvinnor i betalt och/eller obetalt arbete). Vi gör det p å ett s å d a n t sätt att vi faktiskt kan säga att vi h a r ett omsorgspers- pektiv som t o l k n i n g s r a m . I v a r j e fall så gör d e t t a v å r t perspektiv att vi inte " s e r " sexualitet och heterosexualitet. D å så trots allt sker, b e h a n d l a s sexualiteten ofta som en se- p a r a t fråga och inte som ett perspektiv eller en t o l k n i n g s r a m u t i f r å n vilken vi kan förstå kvinnors och m ä n s liv och s a m h ä l l e t s struktur och f u n k t i o n s s ä t t .

Den "gamla " patriarkatteoridebätten För n å g r a å r s e d a n pågick en intensiv inter- nationell d e b a t t b l a n d kvinnoforskare om u t g å n g s p u n k t e r n a och h å l l p u n k t e r n a för en teori o m s a m h ä l l s s t r u k t u r och kvinnoför- tryck. Det var Heidi H a r t m a n n s artikel

" T h e u n h a p p y m a r r i a g e of m a r x i s m a n d f e m i n i s m " som utlöste d e n n a s k p a t r i a r k a t - teoridebatt. J a g ska inte s a m m a n f a t t a in- läggen i d e n n a d e b a t t här, det h a r r e d a n gjorts,1 7 u t a n istället a n v ä n d a den för att illustrera de b a r r i ä r e r j a g h a r tagit u p p . Att m a n inte kom längre i d e n n a d e b a t t och att den dog ut, m e n a r j a g beror j u s t p å att dessa b a r r i ä r e r b l o c k e r a d e vägen.

Det som ä r så s l å e n d e i p a t r i a r k a t t e o r i d e - batten är att så gott som samtliga d e b a t t ö - rer h a r u t g å t t ifrån m ä n s m a k t över kvinnor som ett å priori. K v i n n o f ö r t r y c k e t förklaras

Lena Cronqvist, Tango / , 1985, Olja

med m ä n s intressen som h ä r l e d s från kvin- n o r n a s situation. P a r a d o x a l t nog blir alltså m ä n n e n subjekt u t a n att egentligen v a r a det, ett slags h ä r l e d d a subjekt, och kvin- n o r n a objekt.

F r å g a n o m h u r m ä n fått m a k t att utöva m a k t över kvinnor kvarstår. H a r k v i n n o r n a gett d e m d e n n a m a k t och i så fall varför?

K v i n n o r s intressen och roll i den historiska utvecklingen försvinner i dessa feministiska analyser och k v i n n o r n a blir offer. I n g e t d e r a av könen b e h a n d l a s dock som riktigt subjekt och d ä r m e d så försvinner också rela- tionsperspektivet, dvs att respektive köns situation ä r resultatet av en relation d e m emellan.

A n l e d n i n g e n till d e t t a , m e n a r jag, är att könsolikheten inte är p r o b l e m a t i s e r a d . Den biologiska olikheten — k v i n n a n s särskilda r e p r o d u k t i o n s f ö r m å g a - tas ö v e r h u v u d t a - get inte u p p av de flesta d e b a t t ö r e r n a . O c h heterosexualiteten, som sexualitet mellan olika kön, p r o b l e m a t i s e r a s inte alls. M e n a r m a n att den biologiska olikheten räcker till för att förklara heterosexualitet? I så fall blir j u den biologiska olikheten ä n n u viktigare

att s k ä r s k å d a . Eller m e n a r m a n att den heterosexuella relationen inte ä r viktig för att förstå relationerna mellan könen? Det ver-

(10)

kar faktiskt n ä s t a n så eftersom relationen mellan könen h u v u d s a k l i g e n diskuteras som en a r b e t s k r a f t s r e l a t i o n ( m ä n vill h a tillgång till kvinnors a r b e t s k r a f t och b a r n - ny a r b e t s k r a f t ) . I d e t t a perspektiv ser m a n inte att a r b e t s d e l n i n g efter kön kan tolkas som ett medel att g a r a n t e r a olikhet och där- med heterosexualitet, dvs heterosexualitet ses som u p p h o v till a r b e t s d e l n i n g och inte o m v ä n t .

Att f r å g o r som dessa inte reses i patriar- katteoridebatten beror också p å avsakna- den av ett tvärvetenskapligt a n g r e p p s s ä t t . Det finns b i d r a g o m biologisk olikhet eller könsidentitetsprocessen eller s a m h ä l l s s t r u k - turen m e n det finns inga b i d r a g som tar u p p d e m alla. O c h det m å s t e vi, m e n a r j a g , om vi ska k u n n a förstå o r s a k e r n a till och för- ä n d r i n g a r n a av d o m i n a n s - och u n d e r o r d - ningsrelationen m e l l a n könen.

Den nordiska patriarkatdebatten F ö r r a året kom b o k e n Feminism och marxism - en förälskelse medförhinder ut.1 8 M e d u t g å n g s - p u n k t i sina ä m n e n tar en historiker, en psykolog, en sociolog, en rättssociolog (jag själv) och två statsvetare u p p de f r å g o r den g a m l a p a t r i a r k a t t e o r i d e b a t t e n reser s a m t h u r de m e n a r vi kan k o m m a vidare i en förståelse av kvinnoförtrycket. Eftersom d e n n a bok r e d a n h a r a n m ä l t s i KvT n r 3/1986, ska j a g h ä r b a r a ta u p p d e n artikel i vilken det görs ett u t t a l a t försök att lägga en (ny) g r u n d för en teori o m kvinnoförtryck.

A n n a G J o n a s d ö t t i r u t g å r i artikeln

" K ö n , m a k t , politik" ifrån g r u n d a n t a g a n - det att könet u t g ö r en särskild materiell g r u n d som föder och f o r m a r s a m h ä l l e t och historien. Könslivet b ä r u p p en egen pro- duktion; f ö d a n d e t , f o r m a n d e t och bekräf- t a n d e t av m ä n n i s k o r , b a r n och v u x n a . D e n n a " l i v s p r o d u k t i o n " m å s t e vi a n a l y s e r a s e p a r a t från " l i v s m e d e l s p r o d u k t i o n e n " o m vi vill förstå vår situation som könsvarelser.

Den teoretiska k ä r n a n , m e n a r hon, måste h a n d l a a n t i n g e n o m det e n a eller det a n d r a och inte o m b å d e kön och klass s a m t i d i g t . M e n n ä r vi s t u d e r a r h u r livet ter sig för kvinnor och m ä n m å s t e vi koppla in en klassteori, eftersom det könsliga livet alltid

levs i b e s t ä m d a socialekonomiska s a m m a n - h a n g . Teoretiskt bör vi alltså ta u t g å n g s - p u n k t i " e n relativ t v å s y s t e m t e o r i " , m e n i konkreta studier av verkligheten koppla ihop de b å d a teorierna.

G e n o m att k ö n s r e l a t i o n e r n a b e t r a k t a s som ett relativt självständigt kraftfält bör vi också föreställa oss det som ett politiskt m a k t s y s t e m , m e n a r J o n a s d ö t t i r . K v i n n o r och m ä n kan b å d a utöva inflytande, m e n m ä n n e n är e n s a m m a o m att h a legitim m a k t , dvs auktoritet, i e g e n s k a p av sitt kön.

Vilken är d å basen i d e n n a könsrelation?

O c h varför h a r den tagit f o r m e n av en do- m i n a n s - u n d e r o r d n i n g s r e l a t i o n ? O m j a g förstått J o n a s d ö t t i r rätt, så m e n a r hon att

" b a s e n " i könsrelationen ä r den erotiska relationen. Det ä r d e n e n d a relation, m e n a r hon, d ä r d e t könsliga går att r e n o d l a eller frilägga från alla a n d a aktiviteter vi ä r och gör som kvinnor och m ä n .

I J ö n a s d ö t t i r s f r a m s t ä l l n i n g blir följaktli- gen erotik och erotisk d r a g n i n g s k r a f t mellan könen n å g o t a u t o n o m t och " n a t u r l i g t " . Heterosexualiteten görs m a o till något oproblematiskt g e n o m att h o n inte skiljer på sexuella behov och dess heterosexuella b e s t ä m n i n g . S o m j a g tidigare h a r a r g u m e n - terat för, m å s t e vi förstå varför vi riktar v å r a sexuella behov till det m o t s a t t a könet och vad d e t t a att vi ä r olika kön far för konsekvenser för sexualitetens innehåll. Dvs vi måste förstå såväl d e n erotiska d r a g n i n g s - kraften mellan könen som dess innehåll i ett könsperspektiv. O c h d e t t a i n n e b ä r , m e n a r j a g , att vi m å s t e ta u p p biologisk olikhet som basen för existentiell och psykisk olikhet och h u r d e t t a ger u p p h o v till heterosexualitet (som en erotisk relation mellan olika kön).

Varför könsrelationen blir en d o m i n a n s - u n d e r o r d n i n g s r e l a t i o n k o m m e r J o n a s d ö t t i r inte in på. O c h h e n n e s analys ger heller inte n å g r a ö p p n i n g a r för att vi ska k u n n a förstå det. A n l e d n i n g e n ä r återigen, m e n a r j a g , att hon inte p r o b l e m a t i s e r a r heterosexualiteten. D å hon i ett avsnitt b e h a n d l a r köns- k a m p e n idag, h ä v d a r hon att d o m i n a n s - u n d e r o r d n i n g s r e l a t i o n e n h a r sin g r u n d i s a m h ä l l s n o r m e r som lär oss " a t t m ä n n e n h a r rätt till kvinnors kärlek, o m s o r g och

(11)

tillgivenhet; att de också h a r rätt till att ge u t l o p p for behovet av k v i n n o r och friheten att ta for sig. K v i n n o r n a d ä r e m o t h a r rätt till att fritt ge av sig själva m e n mycket b e g r ä n s a d legitim frihet att själva ta för sig", (s 161) M e n f r å g a n o m h u r dessa nor- m e r h a r k u n n a t u p p s t å , vilken individuell och samhällelig bas de har, t a r hon inte u p p .

Till sist: J a g i n s t ä m m e r helt m e d J ö n a s - d å t t i r o m att k ä r n a n till en teori o m kvinno- förtryck är könsrelationen och att d e n n a teori är relativt a u t o n o m i förhållande till en teori o m klassförtryck. M e n d e t t a ger i sig ingen förståelse av könsrelationen som en d o m i n a n s - u n d e r o r d n i n g s r e l a t i o n . För en dylik förståelse m å s t e vi gå vidare än vad J ö n a s d o t t i r h ä r h a r gjort och ta u p p , som j a g tidigare försökt a r g u m e n t e r a för, hetero-

sexualitet som ett uttryck för biologisk och existentiell olikhet och olikhet avseende psykiska s t r u k t u r e r . F r å g a n är b a r a om vi vill och vågar.

NOTER

1 Sandra Harding, The Science Question in Femi- nism, Cornell University Press, London 1986.

Se också Hardings artikel i detta nr av KVT.

2 T ex Evelyn Reed, Kvinnans utveckling, Stock- holm 1978 och Marielouise Janssen-Jurreit, Sexism, Norstedts Stockholm 1979.

3 Christina Carlsson, Kvinnosyn och kvinnopolitik.

En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910, Arkiv avhandlingsserie nr 25, Lund 1986.

4 Denna indelning har jag hämtat från Hester Eisenstein, Contemporary Feminist Thought, George Allén & Unwin, London 1984.

5 Ett resonemang som härstammar från Ei- senstein s 96.

6 En feministisk analys som utgör ett lysande undantag och som fick mig att bli klar över just detta är Barbara Ehrenreich, The Hearts of Men, (Anchor Books, N.Y 1984). Hon tar där upp frågan om mäns intressen och roll i kvinnors ökade löncarbetsdeltagande. Ut- ifrån analyser av organisationer och mans- tidskrifter drar hon slutsatsen att kvinnors kamp för ekonomiskt oberoende går hand i hand med männens artikulerade intresse att

slippa försörjningsbördan.

7 Ett exempel på en dylik analys är en artikel jag själv skrivit: Karin Widerberg, "Försörj-

ning i ett könskampsperspektiv", Retfaerd nr 29/1985.

8 I Kvinnovetenskaplig Tidsskrift nr 3/1985.

9 Shulamith Firestone, The Dialectic of Sex. The Case for Feminist Revolution, Bantam Books, N.Y. 1970.

10 Bland dessa kan nämnas Veronica Benn- holdt-Thomsens artikel, "Towards a theory of the sexual division of labor", i Household and the World-economy, Joan Smith (cd), Sage Publications, London 1984.

11 Ett särskilt klart exempel på en dylik analys utgör Azizah AlHibri, "Capitalism is an ad- vanced stage of patriarchv, but marxism is not feminism", i Lydia Sargent (ed), The Unhappy Marriage of Marxism and Feminism, Pluto Press, London 1981.

12 Se t ex Dorothy Dinnerstein, The Mermaid and The Minotaur, Harper & Row, N.Y. 1976, samt Nancy Chodorow, The Reproduction of Mothering, Univ ofCalif Press, Berkeley 1978.

13 Chodorow a.a.

14 Framställningen här bygger på den tolkning och vidareföring av Chodorows arbete som Rita Liljeström har gjort i avsnittet "Sam- hälle, könsroller och sexualitet" i utred- ningen "Prostitution i Sverige, Ds S 1980:9.

15 Se t ex Carolyn Merchant, The Death of Na- ture, Wildwood House, London 1982, samt Nancy Hartsock, Money, Sex and Power, Northeastern University Press, Boston 1985.

16 Se t ex bidragen i Signs vol 7 no. 1 1981, samt i E Marks & I de Courtivron (cd), New French Feminisms. An Anlhology, Amherst 1980.

17 Se t ex Christina Carlsson, Joke Esseveld, Sara Goodman & Karin Widerberg, " O m patriarkat; en kritisk granskning", Kvinnove- tenskaplig tidsskrift nr 1/1983. I denna artikel ges ett flertal referenser till den internatio- nella debatten. Hartmanns artikel samt flera av de viktigare debattinläggen finns publice- rade i Sargent(ed). a.a.

18 Hillevi Ganetz, Evy Gunnarsson, Anita Gö- ransson (red); Feminism och marxism - en föräl- skelse medförhinder, Arbetarkultur, Stockholm

1986.

Karin Widerberg

Institutt for Rettssociologi Oslo universitet

Sporveisgt. 35 N-Oslo 3 Norway

(12)

64

S U M M A R Y

Towards a Iheory of the oppression of women After twcnty ycars of fcminist rcscarch on the variations of the theme dominance-subordina- tion, it seems harder and morc naive than ever to strivc for general thcories on the oppression of wornen. T h e feminist post-modernist approach more or less directly states that wc shouldn't. In this artiele it is nevertheless argued that our diversified and complex knowledge, and our fragmentized and fragmentizing society makes this task urgent. But to be ablc to work out such theories we have to get rid of certain obstacles raised in our research and which have been implicit in the prevalent seientifie traditions. In this "destruetive" process, the author claims that we will find new openings for developing general theories on the oppression of women.

Four major hindrances and openings are dis- cussed. The unproblematized differences between the sexes, where it is argued that in our women- centered research we have postulated and con- strueted social differences by studying women in areas and with methods that have not been used on men. Men are also to be studied as "the second sex", as sexual subjects and objects. By making both of the sexes subjects and under- standing their situation as an expression of a relation, we will also dispense with what is un- fruitful in the trcatment of subject and object in the historical developement of women's oppres- sion. In regards to the fear of biology it is argued that at the same time as we have postulated social diffcrences we have also postulated a basic

(original) sameness between the sexes; that is, biological differences are not in themselves con- sidered to give rise to social differences. Altho- ugh thc unwillingness to deal with biology among women researchers is understandable considcring that we have always heard that biology is our destiny, it is high time we bring it up on our own terms. Through their reproduetive capacities women do have extra produetive reso- urces which as such give rise to social differences between the sexes. These differences can and should be related to questions of basic differences in attitudes towards nature and life and differences in the strueturing of the self. The unproblematized heterosexuality which leads us to neglect the fact that the biological differences between the sexes are not enough to guarantee heterosexuality

without the support of social differences.

All these obstacles give rise to thc last one discussed in the artiele; the lack of interdisciplinary approaches, which of coursc is also an effect of our scientific indoctrination and loyalty to our scientific disciplines. An interdisciplinary approach however, is a prerequisite for developing general theories on the oppression of women.

Finally, these four obstacles and their related openings are exemplified and discussed in relation to the theoretical debate about patriarchy.

Karin Widerberg

Institutt for Rettssosiologi St Olavsg 2 a

0166 Oslo 1 Norway