Examensarbete VT-2021
Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Examensarbete i
Pedagogik med inriktning mot vuxna och arbetsliv C, 15 hp
Deltidsarbetande heltidsstudenter
En intervjustudie om relationen mellan deltidsarbete och tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen
Josefin Bohlin & Karin Boman
Handledare: Esther Hauer Examinator:Lizbeth Engström
Abstract
This qualitative paper aims to examine part-time working human resource student’s
self-efficacy. In particular, this study aims to bring knowledge about how working part-time while studying full-time affects human resource student's self-efficacy toward getting full-time employment post graduation. The data used in this study was collected through semi-structured interviews, where eight human resource students in their last year of studies at Uppsala university were interviewed. The theory used in this paper is Albert Bandura's theory about self-efficacy. The concept of self-efficacy is here used as self-efficacy towards getting a full-time employment post graduation. The data was processed through a thematic analysis where themes and sub-themes were identified and analyzed. The results show that the participants believe that they have retained important skills from their part-time job which has increased their self-efficacy toward getting full-time employment post graduation. The results also show that other aspects of part-time work have increased their self-efficacy, such as having a part-time work on their resumé, having achieved success in their work and overcoming obstacles and experiences of job-searching. Students' self-efficacy towards getting a job after graduation has also increased as a result of a more realistic view of the employer's expectations, experiences of various interview situations and the opportunity to observe and interact with other human resource students as well as colleagues and managers.
The conclusion is that part-time work has a positive impact on students’ perceived self-efficacy toward getting employment post graduation.
Keywords: Self-efficacy, part-time work, human resource students.
Sammanfattning
Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka deltidsarbetande personalvetarstudenters upplevda tilltro till sin egen förmåga. I synnerhet, avser vi bringa kunskap om hur att arbeta parallellt med heltidsstudier bidrar till studenternas tilltro till sin egen förmåga att få
anställning efter examen. Materialet som använts i studien samlades in genom åtta
semistrukturerade intervjuer, där personalvetarstudenter som går sista året på programmet på Uppsala universitet intervjuades. Det teoretiska perspektiv som använts är Albert Banduras teori om tilltro till sin egen förmåga, eller engelskans Self efficacy. Begreppet används för att beskriva studenternas tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen. Materialet undersöktes med hjälp av en tematisk analys där teman och underteman i respondenternas svar analyserades fram. Resultatet visar att respondenterna upplever att de erhållit viktiga kompetenser från deltidsarbetet vilket har ökat deras tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen. Resultatet visar även att andra aspekter av deltidsarbetet har ökat tilltron, såsom att ha deltidsarbetet ”på pappret”, att ha nått framgångar i sitt arbete och kommit över motgångar samt erfarenheter av att söka jobb. Studenternas tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen har även ökat till följd av en mer realistisk bild arbetsgivarens förväntningar, erfarenheter av diverse intervjusituationer och möjligheten att observera och interagera med andra programstudenter samt kollegor och chefer. Slutsatsen är att deltidsarbetet har en positiv inverkan på studenternas upplevda tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen.
Nyckelord: Tilltro till sin egen förmåga, deltidsarbete, personalvetarstudenter.
1. Inledning 5
2. Syfte och frågeställningar 7
2.1 Avgränsningar 7
3. Tidigare forskning 7
3.1 Konsekvenser av arbete vid sidan av studier 8
3.2 Anställningsbarhet och deltidsarbete 9
3.2.1 Anställningsbarhet i personalvetaryrket 10
3.3 Arbete och tilltro till sin egen förmåga 11
3.4 Sammanfattning av tidigare forskning 12
4. Teori - Tilltro till sin egen förmåga 13
4.1 Tidigare erfarenheter (enactive mastery experience) 14
4.2 Andras erfarenheter (vicarious experiences) 15
4.3 Social övertygelse (verbal persuasion) 16
4.4 Fysiologiska tillstånd (physiological indexes) 17
4.5 Sammanfattning av teoretisk perspektiv 17
5. Metod 18
5.1 Vetenskaplig ansats 18
5.2 Datainsamlingsmetod 19
5.3 Urval 19
5.3.1 Urval av organisation 19
5.3.2 Urval av respondenter 20
5.4 Genomförande 21
5.5 Bearbetning av materialet 22
5.6 Studiens kvalité 24
5.7 Etiskt förhållningssätt 26
6. Resultat & analys 26
6.1 Erfarenheter 27
6.1.1 Praktiska erfarenheter indikerar framtida prestationer 28
6.1.2 Tidigare erfarenheter som trygghet och merit 29
6.1.3 Fram- och motgångar bygger upp självförtroende 31
6.1.4 Tidigare jobbsökande styr tankar för framtida jobbsökande 33
6.2 Inre faktorer 34
6.2.1 Minskad oro kring orimliga förväntningar från arbetsgivaren 35 6.2.2 Motstridiga känslor som indikation för framgång vid jobbsökande 36
6.2.3 Känslor inför framtida intervjusituationer 37
6.3 Omgivning 38
6.3.1 Programstudenter 39
6.3.2 Kollegor och chefer 41
6.4 Sammanfattning av resultat och analys 44
7. Diskussion 46
7.1 Resultaten relaterat till tidigare forskning 46
7.2 Viktiga slutsatser och arbetets bidrag 49
7.3 Begränsningar och rekommendationer för framtida forskning 51
8. Referenser 53
9. Bilagor 56
9.1 Bilaga 1 - Missivbrev 56
9.2 Bilaga 2 - Intervjuguide 58
1. Inledning
I större utsträckning än någonsin tidigare arbetar svenska studenter vid sidan av sina studier.
Statistik visar att arbetsmarknaden och möjligheten att få ett arbete är bättre för de som har skaffat sig arbetslivserfarenheter under studietiden (SCB, 2018). Hela sex av tio universitets- och högskolestudenter arbetar deltid under studietiden, och mer än en tredjedel av dessa gör det just för att skaffa sig arbetslivserfarenhet inför framtiden (Hylander, 2009). Vad gäller de som studerar till personalvetare, får 34 procent av studenterna sitt första kvalificerade arbete redan innan examen (Jusek, 2019). Dessa siffror visar att deltidsarbete vid sidan om studierna är väldigt vanligt, inte minst bland personalvetarstudenter.
Med allt fler högutbildade på arbetsmarknaden - idag har 28% av den svenska befolkningen läst vidare i minst tre år efter gymnasiet (SCB, 2021) - är konkurrensen hög. På grund av allt fler högutbildade och högre konkurrens ställs det krav på individerna att differentiera sig från andra med samma utbildningsnivå, genom att vara mer kompetenta och kvalificerade. Vad för kompetenser och kvalifikationer som efterfrågas inom personalvetaryrken råder det en viss oenighet kring. Från arbetsgivarens sida har det varit eftertraktat med verksamhetskunskaper, stabila färdigheter och flexibilitet - kompetenser som de flesta personalvetarstudenter inte anser sig erhålla från utbildningen (Lindeberg & Månsson, 2006). På grund av dessa krav upplever ofta studenter att det finns en diskrepans mellan utbildningen och de arbetsuppgifter de förväntas utföra på arbetsplatsen. Fenwick (2004) menar att utexaminerade
personalvetarstudenter står inför en utmaning på grund av konflikten som råder mellan den teoretiska utbildningen och det praktiska arbetet som förväntas av en på en arbetsplats (Haake
& Löfgren Martinsson, 2009). Detta kan vara anledningen till den, bland studerande inom samhällsvetenskapliga områden, rådande föreställningen om att arbete vid sidan av studierna krävs för att få anställning efter examen (Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson &
Lundberg, 2006). Deltidsarbete verkar nämligen vara ett sätt för studenter att samla på sig erfarenheter och kunskaper och därmed bli mer konkurrenskraftiga när det är dags att ge sig ut på arbetsmarknaden.
Tidigare studier som undersökt konsekvenser av att arbeta vid sidan av studier visar att deltidsarbete kan leda till svårigheter att upprätthålla en balans mellan arbete och studier, där akademiska prestationer ofta försämras till följd av deltidsarbete (Calderwood & Gabriel,
2017). Trots detta väljer ett stort antal studenter att arbeta vid sidan av studierna, vilket leder till att man kan ifrågasätta vilka anledningarna till detta är.
Att man bör arbeta deltid, eftersom det kan påverka ens chanser på arbetsmarknaden positivt, är något som verkar diskuteras flitigt på personalvetarprogrammet vid Uppsala Universitet.
En del studenter verkar uppleva att det råder en vedertagen föreställning om att man förväntas arbeta vid sidan av sina studier, vilket föranleds av att programmet inte innehåller någon praktik. Detta riskerar i sin tur leda till att studenter går miste om att få kontakter och erfarenheter av arbetslivet, vilket anses krävas för att få anställning efter examen. Denna föreställning skulle kunna skapa en press på personalvetarstudenter att söka sig till
deltidsarbete, och utifrån egna erfarenheter är det tydligt att de allra flesta som studerar sista året arbetar deltid i någon utsträckning. I denna studie är vi därmed intresserade av att undersöka relationen mellan deltidsarbete och personalvetarstudenters tilltro till sin egen förmåga. Tilltro till sin egen förmåga, engelskans self-efficacy, beskriver en individs tilltro till sin egen förmåga att klara av någonting. Detta “någonting”, i den här studien blir “att få anställning efter examen” med utgångspunkt i att studier har visat att deltidsarbetande studenter har en starkare tilltro till sin egen förmåga, vilket i sin tur har en stark korrelation med studenternas karriärmål och strävan att göra sig anställningsbar (Gbadamosi, et al., 2015). Detta kan leda till mer frekvent jobbsökning, (Liu, et al., 2014), starkare tilltro till att klara av arbetsrelaterade uppgifter, samt skapar en bättre förberedelse inför det kommande arbetslivet (Raelin et al., 2011).
I denna studie ämnar vi att undersöka hur deltidsarbete parallellt med heltidsstudier inverkar på den upplevda tilltron till sin egen förmåga att få anställning efter examen för studenter som studerar sista året på personalvetarprogrammet vid Uppsala Universitet. Detta är relevant utifrån ett pedagogiskt perspektiv då strävan är att utveckla kunskaper om hur deltidsarbete som informell och formell process formar studenter i sociala, kulturella och institutionella sammanhang (jfr. Uppsala Universitet, 2021). Vidare, för pedagogik i arbetslivet eftersom det bringar kunskap i hur arbetslivet och arbetsmarknaden organiseras och formas genom sociala processer och hur detta i sin tur påverkar och formar de människor som är på väg att ge sig ut i, eller redan befinner sig i, arbetslivet.
2. Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka deltidsarbetande
personalvetarstudenters upplevda tilltro till sin egen förmåga. I synnerhet, avser vi bringa kunskap om hur att arbeta parallellt med heltidsstudier bidrar till studenternas tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen.
Med utgångspunkt i ovanstående syfte har följande frågeställningar formulerats:
● På vilket sätt upplever personalvetarstudenter att erhållna erfarenheter från deltidsarbete inverkar på tilltron att få anställning efter examen?
● På vilket sätt upplever personalvetarstudenter att de känslor inför framtida karriär som uppstått till följd av deltidsarbete inverkar på tilltron att få anställning efter examen?
● På vilket sätt upplever personalvetarstudenter att andra människor inverkar på tilltron att få anställning efter examen?
2.1 Avgränsningar
De som undersöks i denna studie är studenter som år 2021 studerar sitt sista år på programmet med inriktning mot personal- och arbetslivsfrågor vid Uppsala Universitet, och som vid sidan av studierna arbetar deltid med arbeten relaterade till utbildningen. Deltid i denna studie definieras som allt arbete som sker vid sidan av studierna och som inte är heltid. De som har deltagit i denna studie arbetar regelbundet ungefär en till fyra dagar i veckan, med arbeten som HR-assistent, rekryteringsassistent eller dylikt.
3. Tidigare forskning
I detta kapitel sammanfattas den tidigare forskningen som gjorts i de, för denna uppsats, relevanta ämnesområdena: konsekvenser av arbete vid sidan av studier, anställningsbarhet och deltidsarbete, anställningsbarhet i personalvetaryrket samt arbete och tilltro till sin egen förmåga. Motivet bakom de artiklar som valts ut är att sammanfatta de forskningsfält som är av relevans i relation till studiens syfte. I den mån det har varit möjligt har vi sammanfattat artiklar från olika perspektiv i syfte att få en bredare bild av området. Inom forskningsfälten konsekvenser av arbete vid sidan av studier, anställningsbarhet och deltidsarbete samt arbete och tilltro till sin egen förmåga återfanns ett stort antal artiklar och studier- vilket gjorde ett urval nödvändigt. Syftet med urvalet var att välja ut forskning som var av störst relevans i
förhållande till syftet och forskning som undersökt en relativt stor population. Vi har arbetat oss djupare inom ämnen genom att i olika artiklar söka i referenslistan efter förstahandskällor i form av undersökningar och studier. Motiveringen bakom de forskningsfält som
sammanfattas var även att forskning inom just deltidsarbetet i kombination med heltidstudiers påverkan på tilltron till sin egen förmåga att få anställning efter examen inte tidigare gjorts.
Sökprocessen som lett fram till dessa har främst utgått ifrån de databaser som tillhandahålls av Uppsala universitetsbibliotek, bland annat Google Scholar, Swepub, Education Source, Libris m.m. Sökorden som främst har använts och kombinerats är Self-efficacy, tilltro till egen förmåga, deltidsarbete, deltidsarbete vid sidan av studier, part-time work, term-time work, anställningsbarhet, employability, personalvetare, personalvetarstudenter, full-time students, higher education, universitetsstudier.
3.1 Konsekvenser av arbete vid sidan av studier
Att arbeta vid sidan av studierna kan ha både negativa och positiva konsekvenser, och studier inom området har visat att många studenter som kombinerar deltidsarbete och heltidsstudier kan uppleva en svårighet med att upprätthålla en balans. Arbetet skulle kunna göra att studenterna blir trötta och kämpar med att upprätthålla sina akademiska prestationer (Calderwood & Gabriel, 2017). Grundade i dessa antaganden genomfördes en kvantitativ studie på ett amerikanskt universitet med syftet att undersöka om kombinationen deltidsarbete och heltidsstudier ”spillde över” på varandra och påverkade varandra, enligt studenterna egna upplevelser (Calderwood & Gabriel, 2017). Resultatet indikerar dock på att studenterna inte upplevde att en stor arbetsbörda i studierna påverkar prestationerna på arbetet, där slutsatsen drogs att detta beror på att rollen i arbete är så pass tydlig att den inte påverkades av studierna (Calderwood & Gabriel, 2017). Författarna antar vidare att positiva aspekter i den ena, skola eller arbete, kan leda till högre prestationer i den andra. I frågan om en emotionell utmattning till följd av höga krav kan ha en negativ inverkan på både välbefinnande och både studier och arbete gav studien resultatet att studenterna upplevde att det bara var kraven i arbetet som ledde till emotionell utmattning. Att studierna skulle göra detsamma gav inget signifikant resultat (Calderwood & Gabriel, 2017). Slutsatsen dras att en stor arbetsbörda på arbetet påverkar prestationerna i studierna, men inte tvärtom (Calderwood & Gabriel, 2017). Det spiller nämligen över, men endast åt ett av de två hållen.
Även The influence of part-time work on student placement (Neill, Mulholland, Ross &
Leckey, 2004) syftar till att undersöka positiva och negativa aspekter av att arbeta deltid vid sidan av heltidsstudier. En av de positiva aspekterna är utvecklingen av kompetenser som en följd av arbetet. Resultatet visar att kompetenserna som studenterna såg som mest
nödvändiga, det vill säga muntlig kommunikation, ledarskap och samarbete, i större utsträckning var en följd av arbetet och inte universitetsstudierna. Universitetsstudierna bidrog istället till att utveckla den skriftliga kommunikationen och tekniska kompetensen.
Studenterna känner sig mer även förberedda för en framtida anställning till följd av deras deltidsarbeten (Neill, et al., 2004). De negativa aspekterna av att arbeta vid sidan av studierna var, likt Calderwood & Gabriel (2017), ökad risk för negativ inverkan på studieprestationerna (Neill, et al., 2004).
3.2 Anställningsbarhet och deltidsarbete
En annan intressant aspekt gäller huruvida deltidsarbete vid sidan av studierna kan främja studenters anställningsbarhet efter examen. I Graduate Employability, 'Soft Skills' Versus 'Hard' Business Knowledge: A European Study (Andrews & Higson, 2008) analyserades anställningsbarhet för akademiker utifrån ett arbetsgivar- och akademikerperspektiv. Studien visade att många akademiker såg sin utbildning som absolut nödvändig för att öka sin
anställningsbarhet, men uppgav samtidigt ett flertal kompetenser vilka ansågs nödvändiga för arbetslivet och som inte förvärvats genom utbildningen. Arbetslivserfarenhet som erhållits under arbetsbaserade inlärningsprogram eller praktikplatser visade sig vara en väldigt viktig del av akademikernas erfarenhet. Arbetslivserfarenhet sågs av många akademiker som ovärderligt där de förvärvar värdefull erfarenhet av att faktiskt arbeta i företag och skapar en förståelse för hur verksamheter fungerar i praktiken, samt att det underlättar en smidig övergång till arbetslivet efter examen (Andrews & Higson, 2008). Studien visade genomgående på att både studenter och arbetsgivare värderar praktiska erfarenheter och kunskaper som förvärvats från praktikplatser och annan deltidsanställning. Liknande resultat visar An exploratory study of factors affecting undergraduate employability (Finch, et al., 2015) i vilken arbetsgivare identifierade 17 viktiga övergripande faktorer för
anställningsbarhet. Dessa samlades under fem övergripande kategorier, där den tredje viktigaste kategorin var ”pre-graduate experience”, det vill säga erfarenhet studenterna har samlat på sig innan examen. Resultaten visar att arbetsgivare ser lärandemöjligheter på arbets- och praktikplatser som mycket värdefulla för blivande anställda (Finch, et al., 2015).
Även här visade sig alltså vikten av tidigare arbetslivserfarenhet för att främja anställningsbarhet.
Studien Recognizing the enhancement of graduate attributes and employability through part-time work while at university (Muldoon, 2009) visar att arbetslivserfarenhet är den sekundära anledningen till deltidsarbete för studenter, efter finansiella skäl. Betoningen läggs på vikten av erfarenhet från verkliga arbetssituationer där studenterna menade att de faktiska arbetsrelaterade färdigheter de erhållit från sitt deltidsarbete, är de absolut viktigaste för att öka anställningsbarheten. Alltså visar resultaten att faktiska arbetsrelaterade kompetenser erhållna från arbetserfarenhet anses vara essentiella vad gäller att främja anställningsbarhet, och att dessa kompetenser enligt studenterna inte erhålls endast från utbildningen. Vidare visar resultaten att arbetsgivare menar att deltidsarbete kan förbättra studenters
anställningsbarhet genom att det adderar en annan dimension till en student och att det ger ett mervärde i examen.
Den brittiska studien Transforming Work Experience in Higher Education (Blackwell, Bowes,
& Harvey, 2001) undersöker sambandet mellan att införskaffa sig arbetslivserfarenhet i form av arbetsintegrerad utbildning och att vara anställningsbar efter examen. Resultatet visar att det finns ett signifikant samband mellan att besitta erfarenhet och att få en anställning direkt efter examen. De studenter som hade arbetat som en del av sin utbildning hade i större utsträckning fått anställning, en frekvens på 69,1%. Jämfört med de som inte hade en arbetsintegrerad utbildning, där låg frekvensen istället på 55,3%. Det observeras även att studenterna med arbetslivserfarenhet hade ett överläge på arbetsmarknaden, åtminstone i början i karriären. Omfattning av detta tycktes bero på studieämnet och stora skillnader mellan dessa observeras, men att studenterna inom samhällsvetenskap upplevde ett betydande överläge (Blackwell, et al., 2001). Slutsatserna som författaren drar är således att
arbetslivserfarenhet är relaterad till högre grad av anställning samt att arbetslivserfarenhet leder till ett intresse och en mer positiv bild av lärande både i utbildning och arbete (Blackwell, et al., 2001).
3.2.1 Anställningsbarhet i personalvetaryrket
Denna studie riktar in sig mot personalvetarstudenter, vilket gör det intressant att undersöka tidigare forskning kring hur anställningsbarheten upplevs av personalvetare i Sverige och vilken betydelse utbildningen kontra den praktiska erfarenheten har. Haake och
Löfgren Martinsson (2009) genomförde en studie med 18 personalvetarstudenter i Umeå och Lund där syftet var att analysera studenters syn på sin personalvetarutbildning. Studien visar att personalvetarstudenter anser att utbildningen försett dem med ett kritiskt tänkande, men att det är oklart huruvida detta kritiska reflekterande kommer att användas ute i arbetslivet.
Vidare visar det sig att personalvetarstudenterna i studien anser att faktorer som rätt
utbildning, erfarenheter, kritiskt tänkande, social kompetens samt att lära sig av erfarenheter är viktiga kompetenser för att vara anställningsbar. Dessutom krävs det en bra balans mellan teori och praktik (Haake & Löfgren Martinsson, 2009). Huruvida personalvetarutbildningen förser studenterna med både den teoretiska och praktiska kunskap som efterfrågas anser många av studenterna är oklart, eftersom de upplever att många arbetsgivare inte är medvetna om vilken typ av kunskap som personalvetare får med sig från sin utbildning (Haake &
Löfgren Martinsson, 2009).
3.3 Arbete och tilltro till sin egen förmåga
Det är tydligt att deltidsarbete är vanligt bland studenter och att det är en viktig bidragande faktor för att främja anställningsbarheten efter examen. Tidigare studier visar även på hur deltidsarbete i kombination med studier kan ha en inverkan på studenters tilltro till sin egen förmåga. I Employability and students’ part‐time work in the UK: does self‐efficacy and career aspiration matter? (Gbadamosi, Evans, Richardson & Ridolfo, 2015) undersöks förhållandet mellan studenters deltidsarbete, karriärstrategier och self-efficacy i en studie bestående av 357 brittiska studenter från två olika universitet. Studien visar att studenter som arbetar deltid har en starkare tilltro till sin egen förmåga, vilket även är signifikant korrelerat med studenters karriärmål och strävan efter att vara anställningsbar. Liu, Liao, Wang & Shi (2014) visar liknande resultat gällande karriärmål, där studien kom fram till att höga nivåer av upplevda jobbsöknings-framsteg kan leda till mer frekvent beteende vad gäller jobbsökning genom att förbättra tilltron till sin egen förmåga. Resultatet indikerar att individer som
upplever framgång i jobbsökning har starkare tilltro till sin egen förmåga att söka jobb. Vilket är korrelerat med en starkare tilltro till sin egen förmåga att få anställning.
Huruvida arbetsintegrerad utbildning påverkar studenternas tilltro till sin egen förmåga att klara av arbetsrelaterade uppgifter, ta rätt val i karriären och prestera i studierna undersöks i The effect of Cooperative education on change in Self-Efficacy among Undergraduate Students: Introducing Work Self-Efficacy av Raelin, Raelin, Bailey, Reisberg, Hamann,
Whitman och Pendleton (2011). Resultatet visar att tilltron till sin egen förmåga att klara av arbetsrelaterade uppgifter är starkare hos de studenter som arbetar som en del av utbildningen (Raelin, et al., 2011). Tillsammans med tidigare studier inom ämnet, indiker studien även att arbetsintegrerad utbildning gör studenterna mer förberedda och ger studenterna en mindre
”verklighetschock” när de kommer ut i arbetslivet (Raelin, et al., 2011). Liknande resultat visar Understanding self-efficacy and the dynamics of part-time work and career aspiration av Gbadamosi, Evans, Richardson och Chanthana som studerar i vilken utsträckning
universitetsstudenter arbetar deltid, samt studenternas tilltro till sin egen förmåga i deltidsarbetet och arbetets relation till anställningsbarhet, karriärmål och självutveckling (Gbadamosi, et al., 2019). Studien fann att 90% av respondenterna håller med om att deras arbete har en fördelaktig inverkan på deras studier, och 75% håller med om att erfarenheten man erhåller från arbetet är viktigare än pengarna. Studien visar vidare att deltidsarbete är en stark signifikant prediktor för tilltro till egen förmåga bland studenter. Denna starka koppling visar att studenter som arbetar deltid tenderar att ha högre självförtroende som ytterligare förstärker tendenser till att fortsätta arbeta (Gbadamosi, et al., 2019). Resultaten visar att studenter värderar deltidsarbete som stöd för sin utbildning och ser det värde
arbetslivserfarenhet har i att identifiera framtida karriär och säkra en anställning efter examen (Gbadamosi, et al., 2019).
3.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Att arbeta deltid vid sidan av studierna leder till både positiva och negativa konsekvenser för individen. Deltidsarbete kan ha en negativ inverkan på både prestationer i studierna och välmående, samtidigt som de studenter som arbetat deltid kan ha lättare att få anställning inom relevant område efter examen. Vidare värderas arbetslivserfarenhet högt av många studenter, eftersom de genom detta ges möjlighet att förvärva värdefull erfarenhet och få förståelse för hur verksamheter fungerar i praktiken (Andrews & Higson, 2008). Utöver det, erhåller deltidsarbetande studenter faktiska arbetsrelaterade färdigheter och studenter anser sig, genom dessa, förbättra sin anställningsbarhet. Även från arbetsgivarens sida har det visat sig att arbetslivserfarenhet ses som värdefullt, vilket främjar anställningsbarheten (Muldoon, 2009). Arbetslivserfarenhet har visat sig leda till högre grad av anställning, vilket i sin tur leder till en föreställning att arbetslivserfarenhet främjar anställningsbarhet (Blackwell, et al., 2001). Vad gäller personalvetare i Sverige råder det delade meningar kring vad som gör en personalvetare anställningsbar. Vissa upplever en avsaknad av praktiskt erfarenhet, medan
vissa anser att den teoretiska erfarenhet de erhåller från utbildningen vara den viktigaste (Haake & Löfgren Martinsson, 2009).
Angående kopplingen mellan arbete och tilltro till egen förmåga, har studenter som arbetar deltid visat sig ha en starkare tilltro till egen förmåga och följaktligen även en starkare strävan i sin karriär (Gbadamosi, et al., 2015). Dessutom leder framgång vid jobbsökande till ökad tilltro till egen förmåga, vilket i sin tur leder till mer frekvent jobbsökande (Liu, et al., 2014).
Vidare förbereder deltidsarbete vid sidan av studier studenter inför arbetslivet, vilket upplevs vara fördelaktigt för framtiden (Raelin, et al., 2011). Tidigare forskning har visat en stark koppling mellan deltidsarbete och tilltro till egen förmåga, i synnerhet vad gäller karriärmål, frekvent jobbsökande, förmågan att klara av arbetsrelaterade arbetsuppgifter och strävan efter att fortsätta arbeta. Däremot saknas det studier som specifikt undersöker hur deltidsarbete påverkar personalvetarstudenters tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen.
Detta har därför identifierats som en kunskapslucka, vilket gör denna studie viktig ur forskningssynpunkt.
4. Teori - Tilltro till sin egen förmåga
I följande kapitel presenteras Albert Banduras (1997) teori om self-efficacy vilken behandlar en teori om individens upplevda tilltro till sin egen förmåga och vilka möjliga faktorer som har en inverkan på denna tilltro. Först och främst ges en övergripande presentation av teorins grundprinciper och dess bakgrund, följt av en presentationer av de fyra informationskällorna mer ingående och detaljerat var för sig. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av det teoretiska perspektivet samt motivering för val av teori.
Tilltro till sin egen förmåga, eller Self-efficacy, innebär individens upplevda förmåga för att klara av en viss handling i en särskild situation. Upplevd tilltro till sin egen förmåga beror inte på antal färdigheter en individ faktiskt har, utan vad individen själv tror att den kan klara av i en given situation (Bandura, 1997). Upplevd tilltro till egen förmåga är alltså inte ett mått på de färdigheter en individ besitter, utan det handlar om en tro på vad man kan göra i olika situationer med den kompetens man besitter. Föreställningen om tilltron fungerar som en nyckelfaktor i ett system av mänsklig kompetens, och för att kunna prestera bra krävs det alltså både färdigheter och en tilltro till sig själv för att använda dessa väl (Bandura, 1997).
Tilltro till sin egen förmåga har visat sig ha ett starkt inflytande på individens motivation, prestation och självreglering. Individens tilltro till sin egen förmåga påverkar enligt Bandura individens val och handlingar. Människor har en tendens att välja de uppgifter och aktiviteter där de känner sig självsäkra och kompetenta, och undviker situationer där de inte gör det. Om man inte tror att handlingen kommer leda till önskade konsekvenser, finns det lite incitament till att engagera sig i dessa handlingar (Bandura, 1997). Tilltron till sin egen förmåga påverkar också graden av ansträngning och engagemang vid en viss aktivitet, hur pass uthållig man är när hinder och problem uppstår samt hur pass motståndskraftig man är inför svåra situationer.
Människor med stark tilltro till egen förmåga är mer benägna att se svåra uppgifter som utmaningar att övervinna snarare än hot som ska undvikas. Dessa personer tenderar även att sätta upp mer utmanande mål som de engagerar sig i, vid misslyckanden upprätthåller de sitt engagemang samt att de har en förmåga att återhämta sig snabbt efter motgångar. På motsatt sätt tenderar personer med låg tilltro till sin egen förmåga att se saker som svårare än vad det egentligen är, vilket kan trigga ångest, stress och en snävare problemlösnings-syn. Tilltron till sin egen förmåga kan alltså leda till en självuppfyllande profetia där man åstadkommer det man själv tror att man kan åstadkomma (Bandura, 1997).
Enligt Bandura finns det fyra informationskällor som påverkar individens tilltro till egen förmåga: tidigare erfarenheter som fungerar som indikatorer på ens förmåga, andras erfarenheter som påverkar tilltron genom kompetensöverföring och jämförelse med andras prestationer, social övertygelse om att man har vissa förmågor, samt fysiologiska tillstånd utifrån vilka man bedömer sin kapacitet, styrka och sårbarhet. Utifrån dessa källor inhämtar individerna information för att bedöma deras self-efficacy (Bandura, 1997).
4.1 Tidigare erfarenheter (enactive mastery experience)
Denna informationskälla utgörs av tidigare erfarenheter som indikation på sin egen förmåga att klara av nya uppgifter. Bandura menar att tolkningar av tidigare erfarenheter, det vill säga faktiska prestationer, är den mest tillförlitliga informationen för att bedöma tilltro till egen förmåga på grund av att dessa erfarenheter ger konkreta indikationer på ens förmåga
(Bandura, 1997). Prestationer som ses som framgångsrika ökar tilltron till sin egen förmåga, varav prestationer som tolkas som misslyckanden kan sänka den. Om en individ har lyckats med en uppgift tidigare, är han eller hon mer trolig att känna sig kompetent och prestera bra på en uppgift som associeras som liknande. Och tvärtom- prestationer som tolkas som
misslyckanden kan försämra tilltron, detta gäller speciellt om misslyckandena inträffar tidigt och inte beror på brist på ansträngning eller negativa yttre omständigheter (Bandura, 1997).
Däremot, om människor endast upplever “enkel” framgång, förväntar de sig snabba resultat vilket gör att de lätt blir avskräckta av misslyckanden. En stark känsla av tilltro till egen förmåga kräver erfarenhet av att övervinna hinder genom ihållande ansträngning, eftersom de tar sig ut motgången starkare och mer kapabla vilket finslipar individens förmågor (Bandura, 1997).
Den upplevda tilltron till sin egen förmåga är både en produkt och en konstruktion av människors erfarenheter. Graden av ansträngning vid tidigare erfarenheter påverkar även bedömningen av tilltron till egen förmåga. Tidigare erfarenheter av framgång eller misslyckanden med minimal ansträngning är mindre troliga att påverka tilltron till egen förmåga. Om individen däremot har ansträngt sig mycket och misslyckas kan det få negativa konsekvenser för tilltron till sin egen förmåga (Bandura, 1997).
4.2 Andras erfarenheter (vicarious experiences)
Denna informationskälla handlar om att individer bedömer tilltron till sin egen förmåga genom att observera andras prestationer. I vardagen tenderar människor att jämföra sig med andra i sin omgivning som exempelvis medarbetare, klasskamrater, konkurrenter eller människor i andra miljöer som strävar efter samma sak (Bandura, 1997). En individ kan observera en annan persons prestation och jämföra sin egen kompetens med den andra
personens kompetens, och på så sätt få en “ledtråd” för sin egen förmåga. Att observera andra människor som lyckas i sina prestationer kan alltså höja observatörens tilltro till sin egen förmåga, i synnerhet om man identifierar sig som lik den personen. Det kan även skapa incitament till motivation att själva utföra uppgiften eftersom de har en starkare tilltro till att de ska klara av den. Och omvänt, kan personer som observerar liknande människor
misslyckas med en prestation, sänka tilltron till deras egen förmåga på grund av att de tror att de också saknar kompetens för att lyckas (Bandura, 1997). Ju större antagen likhet mellan en själv och “den andre”, desto mer övertygande blir framgångar och misslyckanden för
bedömning av sin egen förmåga. Om man antar en väldig svag likhet med den andre så är det mindre troligt att dennes erfarenheter har en påverkan på ens bedömning av sin egen förmåga (Bandura, 1997). Bedömning av tilltron till sin egen förmåga är extra “känslig” för andras erfarenheter när individen själv inte har mycket egna erfarenheter att bedöma utifrån. Detta
innebär att i brist på direkta indikationer av egen förmåga tenderar man att influeras mer av andras erfarenheter. Människor tenderar även att aktivt söka sig till att andra som besitter den kompetens man strävar efter. Genom sitt aktiva beteende och uttryckta tankesätt, överför kompetenta andra kunskaper, effektiva färdigheter och strategier för att nå framgång i den givna situationen (Bandura, 1997).
4.3 Social övertygelse (verbal persuasion)
Individer kan också skapa och utveckla tilltron till sin egen förmåga genom sociala övertygelser från andra. Det är lättare att upprätthålla en stark känsla av tilltro till egen
förmåga om personer i ens närhet uttrycker en tro på ens förmågor, än om de förmedlar tvivel.
Människor kan alltså “övertalas” till föreställningen att de har kompetensen och förmågan för att klara av en uppgift. Men social övertalning handlar inte bara om beröm eller inspirerande uttalanden, utan effektiva ”övertalare” främjar människors tilltro till sin egen förmåga
samtidigt som de säkerställer att framgången faktiskt kan uppnås. Positiv uppmuntran kan ha en positiv inverkan på en individs tilltro till sin egen förmåga, samtidigt som att denna tilltro kan komma att minska om man därefter misslyckas i sin prestation. På samma sätt som
positiva uppmuntringar eller övertalningar kan höja tilltron till sin egen förmåga, kan negativa sådana försämra den. Tilltron till sin egen förmåga kan alltså influeras av både positiva och negativa övertygelser gällande en individs prestation, eller förmåga att prestera (Bandura, 1997). Denna informationskälla för tilltro till sin egen förmåga förmedlas ofta i feedback som ges i koppling till prestationer. Människor som däremot blivit övertygade om att de saknar vissa förmågor tenderar att undvika uppgifter som kräver dessa (Bandura, 1997). I många situationer kan inte människor enbart förlita sig på sig själva för att utvärdera sin förmåga, eftersom sådana bedömningar kräver slutsatser om förmågor, vilka de bara har begränsad kunskap om. Bedömning av sin egen förmåga är därför delvis baserad på åsikter av andra människor som förmodligen besitter många års erfarenhet inom ett visst område (Bandura, 1997). Däremot anser de flesta människor att de känner sig själva bäst, vilket kan skapa ett visst motstånd för social övertygelse. Därför är inverkan på tilltron till egen förmåga av åsikter från andra bara lika starka som mottagarens förtroende för den personen som utfärdar dem, och detta förtroende förmedlas genom “övertygarens” trovärdighet och expertis
(Bandura, 1997).
4.4 Fysiologiska tillstånd (physiological indexes)
När människor bedömer sina förmågor förlitar de sig delvis på kroppslig information som förmedlas av fysiologiska och emotionella tillstånd. Även fysiologiska och emotionella tillstånd såsom ångest och stress kan ha alltså en betydelse för tilltron till egen förmåga. Hur människor uppfattar en känsla kan påverka hur de bedömer sin förmåga i en given situation utifrån det känslomässiga tillstånd som uppkommer i relation till en handling. Starka känslor, positiva eller negativa, ger indikationer på en förväntad framgång eller misslyckande. När människor upplever negativa känslor relaterat till en uppgift sänks tilltron till sin egen förmåga och därmed kan ytterligare stress triggas som säkerställer denna tro. Bandura menar att vi människor har förmåga att förändra våra tankar och känslor, vilket innebär att vi genom minskning av stressnivåer och negativa känslomässiga benägenheter, alltså kan förändra den upplevda tilltron till sin egen förmåga (Bandura, 1997). Vad gäller fysiologiska tillstånd så är det viktiga hur dessa uppfattas och tolkas av individen i fråga. Exempelvis för människor som i allmänhet finner ett “upphetsat” tillstånd mer energigivande och underlättande, kommer denna känsla att ha en annan betydelse än för de människor för vilka upphetsning ses som negativt. En känsla av stress och osäkerhet behöver därför inte vara negativ för alla människor i alla situationer, utan det essentiella är hur individen själv uppfattar känslan (Bandura, 1997).
4.5 Sammanfattning av teoretisk perspektiv
En individs tilltro till sin egen förmåga är alltså produkten av kognitiv bearbetning av olika källor som förmedlas genom sig själv, genom andra, socialt och fysiologiskt (Bandura, 1997).
Dessa fyra källor för tilltro till egen förmåga, bygger på individens tolkning av händelser, och dessa tolkningar genererar den information vilka bedömningarna i sin tur bygger på. Vilken typ av information människor använder för att bedöma sin tilltro till egen förmåga utgör grunden för dessa tolkningar. Valet, integrationen, tolkningen och inhämtandet av information påverkar alla tillsammans en individs tilltro till sin egen förmåga (Bandura, 1997). Teorin om tilltro till sin egen förmåga är relevant för denna studie just eftersom den förklarar på vilket sätt en individs tilltro kan påverkas av en rad olika faktorer, samt hur dessa faktorer kan te sig i olika situationer. Med utgångspunkt i syftet hur att arbeta parallellt med heltidsstudier bidrar till studenternas tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen, appliceras denna teori på just deltidsarbete och hur de olika källorna ter sig och påverkar i den kontexten.
Dessutom fokuserar denna studie på upplevelsen av tilltro till sin egen förmåga att få
anställning efter examen vilket ytterligare gör denna teori tillämplig i och med att den handlar om individens egna tolkningar av händelser och information.
5. Metod
I följande kapitel presenteras alla steg i den kvalitativa undersökningsprocessen i detalj.
Kapitlet är uppdelat i beskrivningar av den vetenskapliga ansatsen, datainsamlingsmetoden, genomförande, urval, analysmetod, kvalitetsdiskussion samt etiskt förhållningssätt. Dessutom förs en metoddiskussion kontinuerligt gällande motivering av val, vad det kan finnas för begränsningar och brister i dessa samt hur vi förhållit oss till det.
5.1 Vetenskaplig ansats
För denna studie har ett deduktivt angreppssätt antagits, vilket innebär att studien utgår från en teori utifrån vilken det empiriska materialet analyseras. Syftet här är alltså att använda teorin som ett tolkningsverktyg för insamling och analys av empirisk data (jfr. Ahrne &
Svensson, 2015). I detta fall har alltså teorin varit “styrande” för den empiriska studien, där teorin först och främst styr datainsamlingsprocessen, analys av empiriskt material samt tolkning av resultat (jfr. Bryman, 2018). Dessutom har studiens syfte hela tiden navigerat samtliga metodologiska val. Då studenternas upplevelser huvudsakligen varit av intresse i studiens frågeställningar har ett deduktivt och kvalitativt angreppssätt bedömts som mest lämpligt. En nackdel med ett deduktivt angreppssätt, enligt Fejes och Thornberg (2019), är risken för att teorin blir för styrande och att intressanta aspekter i respondenternas svar kan glömmas bort eller inte noteras ifall att teorin inte kan tillämpas på dessa aspekter. I denna studie försöker vi motverka att missa delar viktiga aspekter i respondenternas svar genom att tematiskt analysera empirin, se kapitel 5.5, och arbetar därav även med inslag av ett induktivt arbetssätt. Ytterligare en risk är att undersökningen till synes tar teorin som en sanning eller försöker “bevisa” den (Fejes & Thornberg, 2019), trots att teorins giltighet inte har undersökts tidigare i ett liknande sammanhang. I denna studie används det teoretiska perspektivet som en utgångspunkt i analysen av empirin och ska inte observeras som en sanning på grund av det.
Den vetenskapliga ansatsen har även haft induktiva inslags då underteman i resultatet analyserats fram med utgångspunkt i empirin. Detta präglar dock endast den tematiska analysen och ett deduktivt angreppssätt är därför det som huvudsakligen applicerats.
5.2 Datainsamlingsmetod
Denna studie genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer av semistrukturerad art. Syftet med kvalitativa intervjuer är att få så utförliga, djupa och detaljerade svar som möjligt
(Bryman, 2018). För denna studie anses kvalitativa intervjuer därmed vara den mest lämpliga metoden eftersom fokuset ligger på respondenternas egna uppfattningar och synsätt. Denna datainsamlingsmetod bedömdes som mest passande då intresset ligger i respondentens ståndpunkter, där intervjun är flexibel och följsam beroende på vad respondenten upplever vara relevant och betydelsefullt. (jfr. Bryman, 2018). Denna studie utgår ifrån
semistrukturerade intervjuer vilket innebär att intervjuerna har sin utgångspunkt i
förutbestämda ämnen och ett antal frågor men där respondenterna ges möjlighet att formulera svaren själva, samt att vi som håller i intervjun ges möjligheten att ställa följdfrågor utefter de givna svaren (Bryman, 2018).
Till en början diskuterades huruvida en kvantitativ datainsamlingsmetod kunde vara relevant för denna studie, men landade i att en kvalitativ metod lämpar sig bäst för denna studie eftersom att en kvantitativ riktar fokus på naturvetenskapen och tar mindre hänsyn till att människors tolkningar och den sociala värld de lever i (jfr. Bryman, 2018). Just att komma åt respondenternas tankar och upplevelser bedömde vi var av yttersta vikt för att uppnå syftet med studien. Däremot hade kvantitativ metod varit lämplig om studien ämnat att undersöka hur och om deltidsarbete faktiskt påverkar tilltro till sin sin förmåga, och om det finns ett samband. Dessutom visade det sig under litteraturgenomgången att det fanns ett flertal tidigare kvantitativa studier gjorda gällande just tilltro till egen förmåga, men väldigt få kvalitativa studier, vilket vi identifierade som en kunskapslucka.
5.3 Urval
5.3.1 Urval av organisation
Denna studie grundar sig på ett tvåstegsurval vilket innebär att det först gjorts ett urval av organisation och sedan utifrån detta urval gjordes ett urval av respondenter (jfr. Ahrne &
Svensson, 2015). Eftersom denna studie ämnar att undersöka personalvetarstudenter var det givet att ett universitet utgör den sociala miljön som ska undersökas. Vi har valt att
koncentrera oss på en specifik miljö då detta kan innebära bättre möjligheter att få en bättre och djupare inblick i miljön, samt att det skapar en kontinuitet i studien (jfr. Ahrne &
Svensson, 2015). Uppsala universitet valdes som organisation på grund av att vi själva är studenter vid universitetet, vilket dels är fördelaktigt i form av tid och resurser, och dels underlättar det urvalet av respondenter som gjordes efter ett målinriktad bekvämlighetsurval.
5.3.2 Urval av respondenter
Urval av respondenter för denna studie utgår från ett målinriktat urval, där urvalet är strategiskt för att uppnå en överensstämmelse mellan forskningsfrågorna och urvalet (jfr.
Bryman, 2018). Vi har gjort vårt urval av respondenter utifrån de som anses vara relevanta för forskningsfrågorna, vilket för denna undersökning är personalvetarstudenter som studerar sista året vid Uppsala universitet och samtidigt arbetar deltid. Vidare har urvalet gjorts via bekvämlighetsurval vilket innebär att urvalet består av sådana personer som funnits
tillgängliga för oss (jfr. Ahrne & Svensson, 2015). Även valet av denna typ av urval grundar sig på begränsade faktorer som tid och resurser, men även på grund av att vi applicerar ett målinriktat urval. Nackdelar med ett bekvämlighetsurval är risken för att resultatet inte blir särskilt representativt (Bryman, 2018), en aspekt som inte är så relevant för vår studie då populationen som undersöktes var så pass liten att vi ansåg att resultatet ändå kunde vara representativt. Därför upplever vi inte att ett annat form av urval hade varit bättre för just denna studie. Vid kvalitativa intervjuer kan det på förhand vara svårt att veta hur många intervjuer som krävs för att uppnå teoretisk mättnad (Bryman, 2018). En fördel med
kvalitativa intervjuer är att man kan genomföra ett antal intervjuer, analysera dem och sedan ta ställning till huruvida man vill genomföra ytterligare intervjuer (Ahrne & Svensson, 2015).
Mot bakgrund av detta består urvalet av åtta personalvetarstudenter, med möjligheten att både utöka eller minska detta antal efter behov. I slutändan bestod dock det slutgiltilga urvalet av just åtta respondenter, som det var tänkt från början. Genom att intervjua åtta personer strävade vi efter att resultatet inte skulle bli för beroende av enskilda individers starka upplevelser eller åsikter, men ändå få ett representativt urval (jfr. Ahrne & Svensson, 2015).
De respondenter som ingår i studien arbetar vid sidan av studierna i olika utsträckning, men där de allra flesta arbetar omkring 16 timmar i veckan. Ingen av respondenterna arbetar mindre än 8 timmar i veckan och ingen arbetar mer än 30 timmar i veckan. Då kopplingen mellan upplevd tilltro till sin egen förmåga och kön, ålder eller liknande inte är något vi undersöker i denna studie väljer vi att i analysen benämna respondenterna som siffror istället för fiktiva namn. Vi har valt att inte ta hänsyn i resultatet till i vilken utsträckning
respondenterna arbetar deltid eftersom att standard var 16 timmar i veckan, och det empiriska materialet visade inga betydande skillnader utifrån denna faktor.
5.4 Genomförande
En intervjuguide utformades med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar. Då det i denna studie har applicerats ett deduktivt angreppssätt har teorin även varit styrande för intervjuguiden. Intervjuguiden har utarbetats efter ett antal frågeställningar med tillhörande intervjufrågor som berörts under den semistrukturerade intervjun, se bilaga 2. Frågorna är utformade efter studiens övergripande frågeställningar, för att täcka de områden och teman vi är intresserade av att undersöka. Intervjufrågorna har formulerats på ett sådant sätt att
respondenterna ska ges möjlighet att själva lämna information kring sina upplevelser (jfr.
Bryman, 2018). Intervjuguiden utarbetades på ett sådant sätt att frågorna är korta men ger respondenten möjlighet till att ge längre, spontana och specifika svar. Genom att ha en
intervjuguide som är öppen för förändringar och följdfrågor gavs vi som intervjuare möjlighet att tolka svaren under tidens gång och ställa relevanta följdfrågor som verifierar våra
tolkningar. Respondenterna tilläts svara öppet med sina egna reflektioner till en början, så att vi som intervjuare kunde följa upp de relevanta aspekterna i respondenternas svar. Utifrån ovanstående riktlinjer, som utgör god kvalitet i en intervju (jfr. Kvale & Brinkmann, 2014), formades intervjuguiden.
Begreppen i teorin operationaliseras i intervjuguiden till att handla om just deltidsarbetets inverkan på tilltro till sin egen förmåga. Begrepp som exempelvis andras erfarenheter och tidigare erfarenheter operationaliserades därför i intervjuguiden till att handla om dessa källor relaterat till just deltidsarbetet. Intervjuguiden reviderades ett flertal gånger för att säkerställa att samtliga frågor var koherenta i förhållande till studiens syfte och frågeställningar samt att frågorna var utformade på ett sätt som gav respondenterna möjlighet att själva berätta och reflektera kring de olika fenomen som berördes. För kvalitativa studier är en pilotstudie inte nödvändigt, däremot kan man vid intervjuundersökningar åtgärda eventuella problem som uppstår med frågorna under processens gång (Bryman, 2018). Detta var ett arbetssätt vi använde oss av och reviderade intervjuguiden efterhand för att säkerställa att frågorna var lätta att förstå och att begreppen från teorin operationaliserats på ett begripligt sätt.
I ett första steg kontaktades ett flertal potentiella respondenter via den studentmail som erhålls av Uppsala universitet, där vi presenterade vår undersökning och lämnade en förfrågan om de kunde tänka sig att ställa upp. Efter att ett tillräckligt antal respondenter tackat ja till att ställa upp på en intervju gavs respondenterna själva möjlighet att bestämma tid för intervjun under
en period om två veckor, 2021-04-13 till och med 2021-04-25. I god tid innan intervjutillfället fick deltagarna en inbjudan till Zoom-mötet via en länk som skickats till deras E-post.
Tillsammans med länken fick deltagaren även ett missivbrev med information om studiens syfte, villkor och etiska förhållningssätt, se bilaga 1, så att de i god tid innan förfrågan om samtycke var medvetna om vad de lämnade samtycke till.
Intervjuerna genomfördes via det digitala verktyget Zoom mot bakgrund av etiska skäl på grund av den rådande pandemin Covid-19. Dessutom främjar detta att intervjuerna genomförs i en lugn och ostörd miljö, vilket dels är viktigt för intervjuernas kvalitet och dels för att respondenterna ska känna en trygghet i att ingen annan tar del av deras svar (Bryman, 2018).
En nackdel med att genomföra digitala intervjuer är att de kan upplevas som mer formella vilket kräver mer förberedelser från intervjuarens sida (Ahrne & Svensson, 2015). Detta är däremot någonting som vi inte upplevde som ett problem vilket kan bero på att ett digitalt format har blivit så pass normalt till följd av pandemin, och vi upplevde även att nackdelen med formaliteten inte väger tyngre än de etiska skälen. Samtliga intervjuer spelades in i syfte att underlätta transkriberingen, förhindra distraktion vid anteckning samt för att skapa tillfälle för att i efterhand gå tillbaka till innehållet i intervjuerna.
Det insamlade materialet i form av inspelningar och transkriberingar från samtliga intervjutillfällen har förvarats av oss i våra personliga telefoner och datorer i mappar som endast vi har tillgång till. Efter att transkriberingarna genomförs, i direkt anslutning till intervjutillfället, raderades ljudinspelningarna. Respondenternas namn är inte heller direkt kopplade till transkriberingsdokumenten utan namnen kodades som siffror. För att ytterligare stärka konfidentialitets kommer allt förvarat material att raderas efter det att uppsatsen blivit godkänd för publicering, vilket även tydliggjordes för respondenterna under intervjutillfället.
Materialet förvarades i enlighet med konfidentialitetskravet, som vidare diskuteras under kapitel 5.7 Etiskt förhållningssätt.
5.5 Bearbetning av materialet
Då målet med denna studie är att analysera studenternas egna upplevelser av fenomenen deltidsarbete i kombination med studier och tilltron till sin egen förmågan att få anställning efter examen ville vi undersöka vilka upplevelser och känslor som var gemensamma hos respondenterna. Därför valdes arbetssättet tematisk analys och den insamlade datan
analyserades således genom att identifiera, analysera och rapportera mönster- det vill säga teman. Analysmetoden är baserat på det arbetssätt som beskrivs av Braun och Clarke (2006).
Ett tema fångar upp någonting viktigt i datan i förhållande till den övergripande
forskningsfrågan och representerar ett återkommande mönster av svar. Eftersom denna studie utgår från en deduktiv vetenskaplig ansats drivs denna analys av studiens teoretiska
utgångspunkt. Denna form av tematisk analys ger en mindre detaljerad beskrivning av det övergripande datamaterialet och en mer detaljerad bild av vissa aspekter av datamaterialet.
Genom denna teoretiska tematiska analys kodas temana för mer specifika forskningsfrågor vilka har sin utgångspunkt i teorin (Braun & Clarke, 2006).
Det första steget i en tematisk analys, enligt Braun och Clarke (2006), är att lära känna den insamlade datan. För att göra detta transkriberades alla ljudfiler och lästes flera gånger, samtidigt som anteckningar gjordes med tankar om mönster och teman. Vid transkriberingen, rensade vi bort ord som “asså”, “liksom” och “ehm” bort om de inte bidrog med något värde i respondenternas svar (jfr. Bryman, 2018).
Då ett deduktivt angreppssätt valts i denna studie har forskningsfrågorna skapats med
avstamp i det teoretiska perspektivet, därför söktes främst mönster som kunde analyseras med hjälp av teorin om tilltro till egen förmåga. Efter ett antal relevanta mönster observerats skapades teman (jfr. Braun & Clarke, 2006). Tre övergripande teman bestämdes på förhand med utgångspunkt i teorin, dessa teman var relaterade till de fyra olika informationskällorna till tilltro till egen förmåga vilka resulterade i temana erfarenheter, inre faktorer samt
omgivning.
Med dessa teman i åtanke kodades samtliga transkriberingar i färgkoder efter teman, motivet var att identifiera uttalanden som berörde de på förhand bestämda teman samt kontrollerade att dessa temana fungerade i relation till all insamlad data. Kontrollen genomfördes för att försäkra att dessa teman faktiskt var genomgående hos alla eller en majoritet av
respondenterna. Flertalet av de teman som analyserats fram gick in i varandra och analyserades således både separat och i relation till varandra. I enlighet med Braun och Clarkes förslag färgkodades dessa teman tillsammans med kommentarer om eventuella överlappningar av teman (jfr. Braun & Clarke, 2006). Temana definierades och benämndes i enlighet med relevanta begrepp från det teoretiska perspektivet och analyserades i dessa grupper för att fånga essensen i varje enskilt tema. Dessutom identifierades ett antal
underkategorier som exempelvis praktiska erfarenheter indikerar framtida prestationer och motstridiga känslor som indikation för framgång vid jobbsökande, dessa kategorier var inte bestämda på förhand utan trädde fram som återkommande mönster i respondenternas svar.
Även dessa underkategorier färgkodas för respektive övergripande tema och även dessa kontrollerades att de var genomgående hos majoriteten av respondenterna. Denna studie har därmed varit av både deduktivt och induktivt slag: studien har en deduktiv utgångspunkt men eftersom underteman som analyserats fram utifrån teorin för att nyansera temana efter hand finns det även inslag av induktivt arbetssätt.
Kritik som riktas mot tematisk analys handlar om ett potentiellt problem att det förlorar sitt sammanhang när man plockar ut textstycken från den sociala situation och kontext den hör hemma i. Ytterligare kritik riktas mot att kodningen av teman gör att materialet blir alltför fragmenterat (Bryman, 2018). Trots denna kritik har tematisk analys bedömts vara den mest lämpliga dels då det deduktiva angreppssättet gjort att de källor som teorin berör lätt har kunnat analyserats i just teman. Som nämnts ovan var det viktigt att hitta gemensamma tankar och upplevelser och respondenterna vilket gjorde att den tematiska analysen blev ännu mer självklar. Vidare upplevs inte denna analysmetod i denna undersökning göra att kontexten går förlorad då den sociala kontexten genomgående har präglat analysen.
5.6 Studiens kvalité
För kvalitativa studier är begrepp som reliabilitet och validitet inte relevant eftersom dessa begrepp främst rör mätning, vilket inte är det främsta intresset för kvalitativa studier (Bryman, 2018). Bedömningen av kvalitet för denna studie kommer därför istället att utgå från tillförlitlighet och äkthet.
Vid bedömningen av undersökningens tillförlitlighet kommer kriterierna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera att diskuteras (jfr. Bryman, 2018). I linje med kriteriet trovärdighet har resultatet och analysen av det insamlade
materialet rapporterats till de respondenter som deltagit i undersökningen för att säkerställa att våra tolkningar av deras verklighet stämmer överens med deras upplevelse, även kallat respondentvalidering (jfr. Bryman, 2018). Respondentvalideringen gjordes genom att en preliminär-analys skickades till samtliga respondenter, vilket gjorde att vi kunde försäkra oss om att det råder en överensstämmelse mellan resultaten och respondenternas erfarenheter och
uppfattningar. Preliminäranalysen skickades ut i form av ett utkast av kapitel 6 “Resultat &
Analys”. Vid utskicket av denna förtydligade vi även att den är preliminär och att mindre ändringar kan komma att ske innan den fullständiga versionen är klar.
Överförbarhet svarar mot extern validitet vilket handlar om i vilken utsträckning resultaten kan generaliseras. Generalisering går inte att uppnå till fullo i en kvalitativ studie, vilket inte heller är syftet, och därför pratar man istället om överförbarhet till andra miljöer (Bryman, 2018). Vad gäller överförbarhet har vi i denna studie i eftersträvat att i största möjliga mån beskriva den sociala miljö som studerats för att externa personer ska kunna bedöma
överförbarheten till andra miljöer. Detta har gjorts genom att presentera att studien utgår från personalvetarstudenter vid Uppsala universitet som studerar sista året, vilket ger en konkret bild av den sociala miljön. För att uppnå pålitlighetskriteriet har vi kontinuerligt och
fullständigt redogjort för alla faser i processen; allt från hur intervjuguiden utformats, hur urvalet har gått till, hur data har samlats in till hur analysprocessen sett ut. Möjligheten till att styrka och konfirmera är någonting som vi har haft i beaktning under hela processen. Vi är väl medvetna om att det inte är möjligt att uppnå fullständig objektivitet, särskilt med tanke på att vi själva studerar på personalvetarprogrammet vid Uppsala Universitet. Med det sagt har detta gjort oss extra noga med att inte låta personliga värderingar påverka utförandet av studien.
Vad gäller äkthet handlar det om forskningspolitiska konsekvenser i allmänhet för studien, närmare bestämt rättvis bild, ontologisk autenticitet, pedagogisk autenticitet, katalytisk autenticitet samt taktisk autenticitet (Bryman, 2018). Som nämnts ovan har resultaten rapporteras till undersökningspersonerna vilket gör att en rättvis bild av de åsikter och
uppfattningar som presenterats kan säkerställas. Denna studie bidrar vidare med en möjlighet för de personer som deltagit i studien att bättre förstå sin egen, men även andra personens, upplevelser och tankar kring sin sociala situation. Vad gäller katalytisk och taktisk
autenticitet, dvs om undersökningen gjort att deltagarna kan förändra sin situation och fått bättre möjligheter att vidta de åtgärder för att göra det, är det svårt att uttala sig om eftersom det är omöjligt att förutse dessa praktiska resultat i nuläget. Däremot har denna undersökning bidragit med värdefulla insikter och kunskaper som förhoppningsvis skapat en medvetenhet som i sin tur kan bidra till att de medverkande kan vidta åtgärder om så önskas.
5.7 Etiskt förhållningssätt
Under hela processens gång har Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principerna som utgör individskyddskravet tillämpats. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet beaktades genom tydlighet i kommunikationen med respondenterna kring vad som avsågs att undersökas och vilka villkor som gällde för deras medverkan, både skriftligt i missivbrevet, se bilaga 1, och muntligt i början av intervjun. Informationen berörde att medverkan var anonym, frivillig, att den spelades in och att den när som helst kunde avbrytas på
respondentens begäran, samt att det material som lämnades inte kommer att användas i något annat syfte än för denna studie (jfr. Vetenskapsrådet, 2002). I enlighet med samtyckeskravet fick respondenterna innan intervjun påbörjades möjlighet att muntligt lämna samtycke till att delta och spelas in (jfr. Vetenskapsrådet, 2002). Trots den praxis som råder om att lämna skriftligt samtycke (jfr. Vetenskapsrådet, 2017) så valde vi att med hänsyn till
Covid19-pandemin underlätta för respondenterna genom att endast beakta muntligt samtycke till både deltagandet och till ljudinspelningen. Respondenterna informerades även om att vi kan komma att använda det material som samlats in om deltagaren väljer att inte fortsätta sin medverkan efter det att processen redan påbörjats och materialet som lämnats har analyserats (jfr. Vetenskapsrådet, 2002). Deltagandet i denna studie är konfidentiellt i den mån att
deltagarnas namn eller andra uppgifter inte kommer att publiceras i eller i koppling till denna studie och att de kommer att förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte får tillgång till dem, i enlighet med konfidentialitetskravet (jfr. Vetenskapsrådet, 2002). Samtidigt är deltagarna inte anonyma i det anseende att vi som står bakom denna studie vet vilka de är och att
uppgifter som vilket utbildningsår, utbildningsprogram och universitet de tillhör är publicerat i denna studie. Det material som samlats in i samband med intervjuerna kommer endast att nyttjas i denna studie och inte lämnas ut till användning i kommersiellt eller
icke-vetenskapligt bruk, i enlighet med nyttjandekravet (jfr. Vetenskapsrådet, 2002). Detta informerades deltagarna om både i missivbrevet och i samband med intervjutillfället. I
enlighet med vetenskapsrådet kommer respondenterna att på eventuell begäran informeras om var resultatet av studien publiceras för att kunna ta del av den (jfr. Vetenskapsrådet, 2002).
6. Resultat & analys
I detta kapitel presenteras resultatet av den tematiska analysen av det insamlade empiriska
personalvetarstudenters upplevda tilltro till sin egen förmåga, med fokus på hur att arbeta parallellt med heltidsstudier bidrar till studenternas tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen. Studien utgår från en deduktiv vetenskaplig ansats och därmed används teorin som verktyg i analysen av datan. De huvudteman som analysen är uppbyggd kring är de fyra källorna för tilltro till egen förmåga, dvs egna tidigare erfarenheter, andras erfarenheter, social övertygelse samt fysiologiska tillstånd. Med utgångspunkt i dessa tar analysen avstamp i tre huvudteman: erfarenheter, inre faktorer samt omgivning. Dessa huvudteman följs av underteman, vilka identifierades under databearbetningen och kommer att presenteras fortlöpande i analysen. Kapitlet avslutas med att resultaten sammanfattas i takt med att frågeställningarna besvaras.
6.1 Erfarenheter
Den källan som främst påverkar en individs tilltro till sin egen förmåga är individens egna tidigare erfarenheter, eftersom de utgör konkreta indikationer på egen förmåga (Bandura, 1997). Denna studie undersöker deltidsarbetande heltidsstudenter, vilket gör deltidsarbete som tidigare erfarenhet en huvudsaklig och väsentlig del av det som utgör källan erfarenheter för tilltro till sin egen förmåga. Tidigare erfarenheter kopplat till deltidsarbetet och dess inverkan på tilltron till att få anställning efter examen bildar därmed första huvudtemat. Mer specifikt, vilka sådana erfarenheter det handlar om och vilken inverkan dessa har, vilket står för de framstående mönster i respondenternas svar och i och med det bildar följande
underteman: 1) Praktiska erfarenheter indikerar framtida prestationer, 2) tidigare erfarenheter som trygghet och merit, 3) fram- och motgångar bygger upp självförtroende, samt att 4) tidigare jobbsökande styr tankar för framtida jobbsökande.
Figur 1. Figuren illustrerar de underteman som analyserades fram under temat “Erfarenheter”
6.1.1 Praktiska erfarenheter indikerar framtida prestationer
Undertemat fångar ett återkommande ämne i intervjuerna, nämligen hur de kompetenser och förmågor som respondenterna utvecklat i sina deltidsarbeten verkar ha en inverkan på vad de tror att de kommer klara av i framtiden. Respondenterna beskriver hur de i sitt deltidsarbete utvecklat “mjuka” interpersonella kompetenser som att vara kommunikativ, professionell, flexibel och har fått en värdefull inblick i hur verksamheter fungerar i praktiken. Dessa kompetenser är någonting som respondenterna upplever kommer vara relevanta för framtida anställning oavsett arbetsområde eftersom dessa inte är direkt relaterade till arbetsuppgifterna i sig, vilket illustreras i citaten nedan:
Jag tror att dem är relevanta alltså.. det spelar nog ingen roll vilken typ av HR-tjänst det gäller för mycket inom HR handlar just om att känna, lära känna personer och liksom såhär olika personligheter och anpassa sig till olika beteenden och olika situationer beroende på vad det är
som gäller. (Respondent 6)
Struktur, noggrannhet och planering och vara en planerad och strukturerad person är viktiga kompetenser som jag utvecklat. Sen också kommunikativ förmåga i och med att dagarna går ju i
princip ut på att kommunicera med olika parter hela tiden- antingen kandidater, konsultchef, kollegor, kunder.. Så även att vara kommunikativ. (Respondent 7)
Respondenterna berättar även hur deltidsarbetet har utvecklat “hårda” mer
arbetsuppgifts-relaterade kompetenser, som handlar om att kunna utföra praktiska HR-relaterade arbetsuppgifter såsom systemhantering, administration, rekrytering, och arbetsrättsliga frågor. Även de mer praktiska “hårda” kompetenserna som utvecklats upplever respondenterna kommer att gynna dem inför framtida anställning. Detta exemplifieras i citatet nedan där respondent sex berättar:
Ja men att sätta sig in i ett helt nytt system som ändå är relativt komplicerat, det skulle jag väl säga är den mest praktiska kompetensen som jag har fått erfarenhet av nu och som jag inte hade tidigare
på det sättet. Allt det där praktiska som jag nämnde där med system, det kommer bli lättare att sätta sig in i någonting och även att andra arbetsgivare kan se de att jag har arbetat med det här tidigare då kanske det är enklare för mig att sätta mig in i det systemet de arbetar i till exempel.
(Respondent 6)
Mot bakgrund av att studenterna genom sina tidigare erfarenheter i deltidsarbetet utvecklat både “mjuka” interpersonella kompetenser och “hårda” praktiska kompetenser upplever de att
de är mer förberedda och kompetenta inför en framtida anställning eftersom de nu vet vad de kan klara av, och detta har skapat en medvetenhet kring att de besitter relevanta och
betydelsefulla kompetenser. Detta kan förstås som att erfarenheter som källa för individens bedömning av tilltro till sin egen förmåga handlar om hur tidigare erfarenheter indikerar vad individen kommer klara av i liknande situationer (Bandura, 1997). Erfarenhet av deltidsarbete skapar alltså tillförlitlig information för bedömning av kompetenser inför framtida anställning och har därmed skapat konkreta indikationer på vad de kan klara av. Tack vare att
respondenterna besitter dessa tidigare erfarenheter har tilltron till sin egen förmåga att få anställning efter examen ökat, eftersom de nu anser att de besitter de kompetenser och kunskaper som är relevanta och betydelsefulla för en framtida arbetsplats.
6.1.2 Tidigare erfarenheter som trygghet och merit
Detta undertema fångar ytterligare ett mönster som observeras i respondenternas svar, vilket är att ha erfarenheten “på pappret” och som en trygghet. Detta eftersom det förväntas gynna respondenterna när det är dags att söka arbete efter examen. Vikten av erfarenhet i detta sammanhang handlar nämligen om erfarenhet som en merit, snarare än att leda till ökad kompetens, som tagits upp i föregående undertema. Dessutom arbetar många av
respondenterna med rekrytering, vilket är en erfarenhet som skapat en medvetenhet kring hur pass högt tidigare erfarenhet inom relevant arbetsområde värderas av arbetsgivare. Vikten av erfarenhet som merit på pappret illustreras i följande citat:
Framförallt så är det väl rent på pappret, tyvärr är det väl så och det märker jag ju själv när jag jobbar med rekrytering att det blir ju mycket vad man har på pappret, har jag på pappret att jag har
haft intervjuer, jag har haft kundkontakt alltså att jag har jobbat som rekryteringsassistent.. bara det i sig kommer ju göra att det blir lättare att få jobb. (Respondent 7)
Vidare uppger respondenterna att de tidigare varit på arbetsintervjuer där de blivit nekade arbetet just på grund av att de saknar tidigare erfarenhet. Att ha lyckats få ett deltidsarbete är en erfarenhet som tolkas som en framgångsrik prestation i sig, och som i sin tur bidrar till ökad tilltro till sin egen förmåga att få anställning efter examen- vilket i sin tur skapar en trygghet inför framtiden. Tryggheten i att kunna luta sig tillbaka på sin erfarenhet har skapat en stor förändring i respondenternas tilltro till att få anställning sedan innan de fick ett deltidsarbete. Utifrån materialet är det tydligt att respondenterna hade låg tilltro till att få
