Sektionen för hälsa
Blekinge Tekniska Högskola 371 79 Karlskrona
Äldres framtidssyn och funderingar med fokus på vård och omsorg
Magister uppsats Vårdvetenskap Nr: HAL –2005:01
Författare: Christel Englesson
Handledare: Göran Holst Examinator: Sirkka-Liisa Ekman
Christel Englesson
Blekinge Tekniska Högskola. Sektionen för hälsa.
Magisterprogram i Vårdvetenskap, 40 poäng Magisteruppsats, 10 poäng.
Sammanfattning
Det västerländska samhället karaktäriseras av en stark framtidsinriktning och samhällsmedlemmarna värderas framförallt utifrån sin produktionsförmåga. I vår tid representeras ålderdomen av ett snabbt ökande antal relativt väl bibehållna äldre personer. Vilken framtidssyn har den åldrande människan? Funderar man på vilken vård och omsorg man kan komma att behöva? Syftet med denna studie var att beskriva hur individer i åldrarna 60-96 år ser, såväl på framtiden som, på sitt kommande behov av vård och omsorg, i relation till kön, ålder, sociala aktiviteter och upplevt hälsotillstånd. Studiematerialet hämtades ur ”SNAC-Blekinge” som är en del i en större nationell studie; SNAC (The Swedish National study on Aging and Care). Analysen visade att äldre människor helst vill bo kvar hemma även om de blir sjuka. Kvinnor funderar mer än män på hur det ska gå i framtiden med tanke på att de blir äldre. De äldres framtidssyn har en klar koppling till upplevd hälsa – ju bättre hälsa desto ljusare framtidsbild.
Nyckelord:
Framtidssyn
Hälsa
Omsorg
SNAC
Vård
Äldre
Abstract
The western societies is characterized by a strong future concern and the members of the society are valued most of all according to their capability to produce. In our time the elder ness is representing a rapidly increasing number of relatively well kept elders. What sight of the future does the aging human have? Are one meditating of what kind of service and care one are going to need? The purpose with this study was to describe how individuals in ages between 60 and 96 sees, both the future and their coming need for care in relation to sex, age, social activities and experienced health. The material was taken from “SNAC-Blekinge” witch is a part of a bigger national study; SNAC (The Swedish National study on Aging and Care). The analysis showed that elder persons rather remain living at home even though they get ill.
Women meditates more often than men about the future and what kind of help they will be needing. The future sight of the elders has a obvious connection to experienced health – the better health the brighter future view.
Keywords
Vision of the future Health
Service SNAC
Care
Elder
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida
BAKGRUND
3Att åldras 3
Genus 4
Beroende 4
Hälsa, vård och omsorg 5
Framtidssyn 6
Studiens teorianknytning 8
SYFTE
8METOD
8Urval 8
Variabler, bearbetning av material och analysmetod 9
Bortfall 9
Etisk prövning 10
Tabell 1. Studiepopulation 10
RESULTAT 11
METODDISKUSSION
16RESULTATDISKUSSION
17Framtidssyn 17
Hälsa, vård och omsorg 18
Genus 19
Slutsatser 19
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida
Fortsatta studier
21REFERENSER
22BILAGA:
Enkätfrågor Åldrandet i Blekinge ENKÄT 1 25 Åldrandet i Blekinge ENKÄT 2; HälsotillståndDet västerländska samhället karaktäriseras av en stark framtidsinriktning – våra blickar riktas mot framtiden och samhällsmedlemmarna värderas framförallt utifrån sin
produktionsförmåga. Vårt samhälle betonar ideal som effektivitet och självständighet. För äldre människor som har lagt större delen av sin livsgärning bakom sig kan denna inriktning på framtiden innebära en psykologisk belastning (de Beauvoir, 1976; Tornstam, 1998).
Tudor-Sandahl (1999) menar att varje mänsklig situation kan betraktas från två håll - utifrån av andra och inifrån individen. För andra kan den äldre personen framstå som ett objekt som studeras men för den äldre personen är hans tillstånd en upplevd erfarenhet.
Stinissen (1992) ser nuet som en flyktig punkt mellan det förflutna och framtiden, ett ogripbart och undanglidande ögonblick där det förflutna och framtiden finns inneslutet.
BAKGRUND
Att åldras
Olby (1997) och Tornstam (1998) menar att det finns all anledning att betänka, när vi gör allmänna grupperingar av människor efter kronologisk ålder och yttre tecken på åldrande, att det handlar om sociala konstruktioner som förenklar för vårt förhållningssätt till varandra.
(Daatland, 2000; de Beauvoir, 1976; Nilsson m fl. 1998; Olson, 1989; Tornstam, 1998;
Tudor-Sandahl, 1999) talar om en allmän kategorisering av ”äldre”. Denna kategorisering gör att synen på äldre kan leda till ett stereotypt synsätt - man har inom kategorin ”äldre”
sammanfört så många egenskaper att den naturliga variationen inom gruppen döljs.
Nilsson m fl. (2000) betonar att känna sig gammal inte är relaterat till kronologisk ålder. I deras studie syns fyra karaktäristiska drag som relaterar till att personen börjar känna sig gammal; att kunna ange tiden för när man börjar känna sig gammal, rädsla för att bli hjälplös och oförmögen att klara sin egen situation, att inte känna igen sitt tidigare jag och att känna sig annorlunda jämfört med andra.
Erikson (2004) anser att den dominerande krisen under ålderdomen är integritet eller förtvivlan, vilket, i slutändan, kan bibringa den åldrande människan Vishet. Förtvivlan är uttrycket åt känslan att livet är kort och att det är för sent att prova andra vägar. Integriteten förmedlar ett krav på visdom - att kunna förfoga över en känsla av sammanhang och helhet i livets slutfas trots att kroppen och psyket försvagas.
Utvecklingen av antalet äldre är relativt lättbedömt eftersom framtidens äldre redan är födda (Lagergren & Batljan, 2000; Statskontoret. Rapport 2 002:10). Hur många äldre det blir framöver avgörs framför allt av dödligheten i olika åldersgrupper. Det borde vara enkelt att
uppskatta andelen äldre personer i framtiden men det förefaller att det funnits en svårighet i den bedömningen under de senaste decennierna eftersom mortaliteten sjunkit speciellt bland de mycket gamla och bland männen (a. a.).
Genus
Kvinnor lever längre än män, vilket gör att det är vanligare att kvinnor hjälper sina män än omvänt (Olsson, 1989; Statskontoret. Rapport 2 002:10). Om könsrollsmönstret förändras och männen i högre grad kan ge vård och omsorg till sina makar kan de frivilliga insatserna öka framöver. Å andra sidan kan kvinnors ökade förvärvsarbete och en fortsatt ökning av ensamboende äldre innebära minskade insatser från anhöriga (Statskontoret. Rapport
2 002:10). En förklaring till männens underrepresentation när det gäller hemtjänst och särskilt boende beror på att de oftare får hjälp av sin maka. Männen har kortare livslängd och
vanligtvis är de äldre än kvinnan vilket innebär att de är den som först behöver stöd och omsorg (Socialstyrelsen. Vård och omsorg om äldre. Lägesrapport, 2002).
Beroende
de Swaan (2003) anger att det sociala nätverket krymper med stigande ålder, vänner och relationer försvinner, vilket gör att de äldre blir mer hänvisade av hjälp ifrån utomstående.
Författaren ser detta i ett livsperspektiv som en förskjutning av beroendebalansen – från totalt beroende under spädbarnstiden av en enda vårdande gestalt till skiftande och ömsesidiga beroendeförhållanden till ett antal personer – tillbaka till ett ensidigare beroende av ett mindre antal personer.
Nilsson m fl. (2000) ser i sin studie att de äldre oroade sig för framtida förändringar som att behöva flytta eller bli beroende av vård.
Enligt Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (Socialstyrelsen, 2002) har anhöriga fått ett ökat ansvar för de äldres vård och omsorg under 1990-talet.
Ytterligare förskjutning av de anhörigas ökade ansvar för de äldres vård och omsorg kan i slutändan leda till försämrad livskvalitet såväl hos den vårdkrävande, som hos den närstående.
Tillgång till väl utvecklade vårdinsatser av god kvalité underlättar för den anhörige att stödja sin make/maka (Statskontoret. Rapport 2 002:10; Socialstyrelsen. Vård och omsorg om äldre.
Lägesrapport, 2002).
Den bild av äldreomsorgen som vuxit fram under 1990-talet gäller fortfarande, det vill säga, mycket gamla och ofta långvarigt sjuka människor, vårdas i det egna hemmet (Socialstyrelsen. Vård och omsorg om äldre. Lägesrapport, 2002).
Nilsson m fl. (2000) ser i sin studie att de äldre har lättare att acceptera att de måste be om hjälp från det allmänna jämfört med att be anhöriga eller vänner om hjälp. Detta gällde speciellt om den äldre behövde daglig omsorg där denne kunde uppleva sig själv som en börda för andra.
Timmer m fl. (2003) anger att en frågeställning gällande synen på möjligheten att leva ett självständigt liv, uppfattades som det viktigaste för alla undersökningspersoner över 55 års ålder.
Nilsson m fl. (1996) noterar i sin undersökning om livskvalitet på äldre dagar, att den största delen av svaren involverar hälsan och då speciellt vikten av att ha förståndet i behåll.
Den andra, i särklass, största frågan för de äldre är frågan om oberoende vilket betonas starkt i studien. Att ha hälsan i behåll är en källa för att slippa bli beroende av andra. Timmer m fl.
(2003) ser i sin studie att kvinnorna i deras studie tar upp frågan om oberoende tre gånger så ofta som männen.
Hälsa, vård och omsorg
Enligt Folkhälsorapport (Socialstyrelsen, 2001) har självrapporterad hälsa förbättrats i åldrarna 65-85 år under de senaste två dekaderna. Rörelseförmågan tenderar att vara bättre och andelen personer som klarar sina dagliga sysslor själv har ökat. Samma rapport anger att med stigande ålder blir hälsorelaterade problem vanligare beroende på att de äldres kroppsliga reservkapacitet minskar. Dock menar rapporten att många bibehåller en god hälsa långt upp i åren.
I studien Liv och Hälsa i Norrland (1999) redovisas att med stigande ålder ökar andelen personer med uppgett dåligt/mycket dåligt hälsotillstånd. Ändå var andelen med dåligt/mycket dåligt hälsotillstånd mindre än tio procent av dem som svarat, vilket betyder att 90 procent av de svarande angav att deras allmänna hälsotillstånd var gott.
Rosenberg och Everitt (2001) menar att längre liv inte nödvändigtvis betyder liv med bättre hälsa och mindre handikapp. När mortalitetskurvan skiftar och går mot allt högre åldrar kommer antalet multisjuka personer också att stiga vilket kanske med tiden kommer att kräva speciella insatser.
Enligt Olsson (1989) gällde huvudprincipen från tidig medeltid fram mot mitten av 1800- talet att de äldre skulle tas om hand av dem som skulle ärva och ju tidigare de unga gifte sig desto tidigare kunde de äldre dra sig tillbaka och bli ”gamla”.
Författaren ser fyra huvudintressenter när det gäller vården av äldre personer:
* Politiker med löfte om valfrihet men som i samma andetag talar om att minimera kostnader.
* Anhöriga som vill ha en god och trygg vård för sina äldre familjemedlemmar.
* Personal och fack med kraven på dräglig arbetsmiljö och rimliga löner.
* De äldre själva (a. a.).
Behoven av vård och omsorg avgörs av individuella preferenser. På vilka sätt
uppfattningar, förhållningssätt och livsstilar kommer att förändras på lång sikt går inte att förutspås men det är sannolikt att förändringar kommer att ske. Kompletterande information skulle dock kunna minska osäkerheten i utvecklingen av hälsa och funktionsförmåga samt av insatser som inte är offentligt finansierade enligt Statskontoret. Rapport (2 002:10). Det finns svårigheter i att insamla data för att göra en säker prövning av det kommande resursbehovet av vård och omsorg om äldre (Karlshamns kommun, 1998; Lagergren & Batljan, 2000;
Statskontoret. Rapport. 2 002:10).
Runesson och Eliasson-Lappalainen (2000) gör ett försök att definiera omsorg som en balansgång där olika fundamentala värden kan stå i konflikt med varandra – å ena sidan respekt för den enskilda människan som autonom, unik och med egen integritet och – å andra sidan det kollektiva och individuella ansvar som vi har för varandra och då i synnerhet för de som är mest sårbara.
Framtidssyn
Förhållandevis lite är känt och studerat när det gäller de äldres egna tankar om hur livet som gammal kan upplevas, hur de äldre tänker kring existentiella frågor (Olby, 1997).
I Erikson (2004) anges Visdom vara ett slags neutralt men ändå aktivt intresse för livet fram till dess slut.
I studien Liv och Hälsa i Norrland (1999) kunde ses att närmare tre av fyra över 65 år har en positiv framtidstro. På frågan om hur framtiden ser ut om två år tror 76 procent att
ekonomin blir oförändrad eller bättre. Det allmänna hälsotillståndet blir oförändrat eller bättre tror 64 procent, och att det psykiska välbefinnandet blir oförändrat eller bättre tror 85 procent.
Endast några få procent tror att det skall bli mycket sämre inom ovanstående områden.
Giron (I: Pensionär. Planera din framtid, 1993) menar i sitt förord att det inte går att planera för allting utan att det finns vissa basala delar som är viktigare än andra; boendet, ekonomin och gemenskapen och det allra viktigaste – att planera för hälsan.
Olby (1997) menar att i hennes studie bekräftas att det med åren kommit att bli viktigt att göra tillbakablickar, sammanfatta och evaluera erfarenheter för de personer som intervjuats.
Många av undersökningspersonerna uttrycker att de ”tar en dag i sänder” vilket kanske kan ses som ett uttryck för en insikt hos de äldre att livet inte kan planeras på lång sikt. Nilsson m
fl. (2000) ser samma tendens i sin studie det vill säga de äldre tar en dag i taget och strävar inte, som tidigare i livet, efter uppsatta mål. Att leva i nuet ses oftast som något positivt men kan också betyda att de äldre inte vågar ha ytterligare förväntningar på livet.
J. Erikson (I: Erikson, 2004) anger att äldre ser framåt, som rent önsketänkande eller drömmar, eftersom utan förväntan om en framtid skulle allt fördunklas av ängslan och disharmoni.
Timmer m fl. (2003) kan urskilja två begrepp när det gäller synen på stabiliteten under den andra hälften av livet hos närmare 3000 tyskar i åldrarna 40-85 år. En grupp benämner författarna ”psykologiskt unga” och den andra gruppen ”psykologiskt gamla”. Den ena uppfattningen hos de undersökta personerna medför att de önskar fortsätta och projektera vidare på det som åstadkommits och uppnåtts (1/3 av respondenterna). De uppfattar att de inte kommer att vara färdiga med sina planer förrän någon gång i framtiden. Denna syn har
respondenterna oftast upp till mitten av sjuttioårsåldern. Den andra och mest hävdade åsikten speglar att individerna vill vidmakthålla status quo. Författarna uppfångade ett stort samband mellan högre ålder och synen på bibehållandet av det nuvarande - saker och ting ska förbli vad de är och hälsan är den mest relaterade orsaken, det vill säga, man hoppas att hälsan ska kunna upprätthållas i gott skick.
I studien Liv och Hälsa i Norrland (1999) kunde ses att cirka 70 procent över 65 år trodde på framtiden vid tiden för enkäten och mest positiva var männen.
Nilsson m fl. (1998) fann i sin studie sex olika dimensioner som berörde livskvalitet på äldre dagar; hälsa, relationer, aktiviteter, livsfilosofi, tidigare och nuvarande liv och framtidsperspektiv. Författarna kunde se att sviktande hälsa ofta leder till såväl minskad energi och socialt liv som negativt framtidsperspektiv. Dock ses att även personer som upplever en sviktande hälsa kan ha en meningsfull, om än begränsad, bild av en framtid.
För att äldrevården och omsorgerna om våra äldre ska fungera på ett tillfredsställande sätt behövs kunskaper om åldrandet och dess villkor. Av tradition är det tillgängligt officiella materialet över äldres vård och omsorg i stort sett begränsad till mängdstatistik (Lagergren m fl. 2003). Tiden bär oss alla mot framtiden och den bästa principen för planering kan
förmodligen och helt enkelt kunna hittas genom att fråga sig själv och varandra: Hur vill du leva när du blir gammal? (Daatland, 2000).
Studiens teorianknytning
Att belysa ett mänskligt skeende startar med ett antagande att en människas tillvaro i varje ögonblick beror på tre processer som kompletterar varandra:
• den biologiska processen (soma)
• den psykiska processen som organiserar individens upplevelse (psyke)
• den kulturella; individernas ömsesidiga beroende av varandra (etos)
Livets olika stadier kan genomgående förbindas med somatiska processer samtidigt som de blir beroende av personlighetsmognadens psykologiska skeenden och den sociala processens moraliska styrka (Erikson, 2004).
SYFTE
Syftet med denna studie var att beskriva vilken syn på framtiden individer i åldrarna 60-96 år har samt hur de såg på sitt kommande behov av vård och omsorg i relation till kön, ålder, social aktivitet och upplevt hälsotillstånd.
METOD
Urval
Som ett led i den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken har arbetet med att upprätta en nationell longitudinell databas påbörjats benämnd The Swedish National Study on Aging and Care förkortat SNAC.
Under åren 2001-2003 genomfördes en baseline-undersökning med ett urval av personer i åldrarna 60 - 96 år uttagna från 10 olika ålderskohorter. Upp till 78 års ålder studeras
personerna vart sjätte och därefter vart tredje år. Vart sjätte år kommer en ny kohort med 60- åringar med i studien. Ett randomiserat urval stratifierades för hela åldersgruppen 60+
inklusive personer boende på institution (Lagergren m fl. 2004).
Den longitudinella datainsamlingen i detta perspektiv avser uppföljning av hälsa, sjukdom, funktionsförmåga och vårdbehov genom upprepade undersökningar, intervjuer, enkäter kompletterat med olika slag av registerdata.
Studien planeras att pågå under en tjugoårsperiod och omfattar fem kommuner i Skåne, en kommun i Blekinge, en stadsdel i Stockholm, en kommun i Gävleborgs län samt
landstingen/regionen i de aktuella områdena. Datainsamlingen har genomförts med
frågeformulär, intervjuer, tester och läkarundersökningar av, för ändamålet, anställd personal.
Undersökningen har tagit omkring fyra till sex timmar per undersökt person att genomföra.
Av dem som erbjöds att medverka i studien samtyckte cirka 61 procent till deltagande (Lagergren m fl. 2004).
Urvalet i föreliggande studie har hämtats från ”SNAC-Blekinge” som ingår i SNAC- projektet och omfattar populationsdelen insamlad i Karlskrona, Blekinge län.
Variabler, bearbetning av studiens material och analysmetod
De variabler som studerats i föreliggande studie rör sig mellan kategorierna ålder, kön, social aktivitet, fråga om framtidssyn, syn på vård och omsorg och kvarboende samt hälsotillstånd (se Bilaga).
Studiens tio ålderskohorter mellan 60-96 år har delats i två grupper, vilka benämnts yngre äldre och äldre äldre där gruppen yngre äldre består av personer mellan 60-81 år och
grupperingen äldre äldre med respondenter mellan 81-96 år.
När det gäller studiepopulationens framtidssyn (fråga EA 184, Bilaga) har ”Mycket mörk” och ”Ganska mörk” sammanförts och även ”Ganska ljus” och ”Mycket ljus” har förbundits. Svaret ”Varken ljus eller mörk” har fått stå kvar.
Respondenternas sociala vara har studerats genom att se vilken personlig kontakt man har med barn, granne eller vän (fråga EA 72, Bilaga). Att träffas Dagligen, Veckovis, Månadsvis har sammanförts till beteckningen ”ofta”. ”Kvartalsvis” och ”Mer sällan” kontakt har
sammanfogats till termen ”sällan” medan svaret ”Aldrig” fått stå kvar.
I Upplevt hälsotillstånd (Åldrandet i Blekinge, ENKÄT 2, Bilaga) har ”Dålig” fått stå kvar medan svaren ”Någorlunda god” och ”God” samt svaren ”Mycket god” och ”Utmärkt”
sammanförts.
Materialet har klassificerats och bearbetats statistiskt i SPSS for Windows version 11,5.
Analys i SPSS har skett med enkla frekvenser, korstabulering, procentberäkningar och Pearson Chi-Square test på 5 % -nivå (Aronsson, 1999).
Bortfall
Det interna bortfallet rör sig mellan 10-29 procent. Detta innebär att i alla studiens korstabeller rör sig svarsfrekvensen mellan 71 till 90 procent.
Bortfallet under variablerna som berör respondenternas sociala aktivitet det vill säga att träffa barn, granne och vän personligen ter sig konstant. Korstabuleringar i tabeller som analyserat ”personlig kontakt” med granne eller vän har ett bortfall på cirka 20 procent medan
analyser som gäller ”personlig kontakt” med barn har ett bortfall på tio procent sett till hela studiepopulationen. Elva procent av studiepopulationen har inga barn, tre procent ingen granne och fyra procent har ingen vän.
Sett till variabeln hälsa befinner sig bortfallet mellan noll till fem procent i alla nedan ingående korstabeller.
En liten skillnad mellan könen föreligger när det gäller bortfallet – kvinnorna har en viss tendens att ligga en eller ett par procentenheter över männen (bortfallet i alla korstabeller män contra kvinnor 7-11 procent).
Sett till de olika ålderskohorterna så är utvecklingen med några undantag att desto äldre populationen blir desto mer ökar bortfallet. Å andra sidan minskar andelen personer som ingår i åldersgrupper från 87 år och uppåt. Bortfallet sett till alla åldrar i alla tabeller rör sig i
spannet två (72-åringarna i tabell 4) till trettiosex procent (96-åringarna i samma tabell) vilket kanske bör ses i ljuset av att det ingår 18 personer i den äldsta gruppen varav fyra ej skulle svara vilket gör att de fem som tillhör bortfallet utgör en så pass stor procentandel.
Etisk prövning
Tillstånd för SNAC-Blekinge: LU 650-00 och LU 749-00 från Etikprövningskommittén i Lund.
Tabell 1. Studiepopulation
Antal % Kön
kvinnor 817 58 män 585 42 Total 1402 100 Ålder
yngre äldre 60-80 år 740 53 äldre äldre 81-96 år 662 47 Total 1402 100
Medelålder 76,7 år Median 78,0 år
RESULTAT
Som kan utläsas av nedanstående tabell 2 är framtidssyn inte könsberoende – kvinnor och män har en likartad syn på framtiden. De flesta ser varken ljust eller mörkt på framtiden eller ganska/mycket ljust. Inte många personer har en mörk syn på framtiden.
I följande kan ses att ålder är signifikant för vilken framtidssyn studiepopulationen har.
Med stigande ålder ses en förskjutning från en ljus till en mörkare framtidssyn.
I tabell 2 kan förstås att hälsan är betydelsefull för hur man betraktar framtiden – en god hälsa ger en ljusare framtidssyn än en upplevt dålig hälsa. De personer som uppger en mycket god/utmärkt hälsa har i mycket stor grad en ganska/mycket ljus framtidssyn.
Enligt nedanstående tabell 2 märks att de flesta träffar sina barn regelbundet men umgänget med barnen har ingen statistisk betydelse för studiepopulationens framtidssyn. Om man umgås frekvent med grannar och/eller vänner, vilket man gör i nästan lika stor utsträckning som med barnen, kan skönjas en framtidssyn som strävar mot en ljusare riktning. De som aldrig träffar grannar eller vänner har en mörkare syn på framtiden.
Tabell 2. Äldre personers syn på sin närmaste framtid
ganska/mycket mörk
varken ljus eller mörk
ganska/mycket ljus Kön
kvinna n= 725 man n=537 total n=1262 Ålder differentierad yngre äldre 60-80 år n=710 äldre äldre 81-96 år n=552 total n=1262 Upplevd hälsa
dålig n=61 någorlunda/god n=805 mycket god/utmärkt n=319 total n=1185
7 % 4 %
3 % 9 %
39 % 4 % - (1 st)
45 % 46 %
37 % 56 %
49 % 52 % 23 %
48 % 50 %
60 % 35 %
12 % 44 % 77 %
p=0,194
p=<0,001
p=<0,001
Träffar barn personligen
ofta n=894 sällan n=152 aldrig n=2 total n=1048 Träffar granne personligen
ofta n=825 sällan n=135 aldrig n=58 total n=1018 Träffar vän
personligen
ofta n=865 sällan n=111 aldrig n=35 total n=1011
6 % 5 % -
4 % 10 % 12 %
5 % 6 % 26 %
43 % 46 % 100 %
44 % 42 % 52 %
42 % 55 % 51 %
51 % 49 %
-
52 % 48 % 36 %
53 % 39 % 23 %
p=0,544
p=0,008
p=<0,001
Tabell 3. Framställning av huruvida de äldre funderar på vilken hjälp de kan komma att behöva i framtiden
Ja Nej Kön
kvinna n=726 man n=533 total n=1259 Ålder differentierad
yngre äldre 60-80 år n=705 äldre äldre 81-96 år n=554 total n=1259 Upplevd hälsa
dålig n=61 någorlunda/god n=800 mycket god/utmärkt n=323 total n=1184
59 % 45 % 48 % 60 %
75 % 58 % 40 %
41 % 55 % p=<0,001
52 % 40 % p=<0,001
25 % 42 % 60 % p=<0,001
I tabell 3 kan ses att kvinnor funderar på framtida hjälp i större utsträckning än män.
Även åldern har betydelse enligt ovannämnda tabell för om man funderar på framtida hjälp.
Närmare 2/3 av de äldre äldre (81-96 år) funderar på vilken hjälp de kan komma att behöva medan de yngre äldre inte har så mycket tankar kring detta.
Upplevd hälsa har signifikant betydelse för att man funderar på framtida hjälp – personer i studien med dålig och någorlunda hyfsad hälsa funderar mest och de med mycket god/utmärkt hälsa funderar minst.
En fortsättningsfråga har getts till de 666 personer, som svarat ja i tabell 3. Den frågan gäller vem man helst skulle vilja ta emot hjälp av. I en analys av svaren, där studiepopulationen kunde välja flera alternativ (fråga EA 188, Bilaga) observerades att 54 procent av avgivna svar angett anhöriga som önskemål och därefter, i storleksordning, kommunal omsorg med 30 procent av samtliga svar. Fem procent kan tänka sig vänner som vårdare och sammanlagt elva procent kan tänka sig privata eller frivilliga organisationer.
Tabell 4. Äldre personers syn på vem de skulle vilja bli vårdade av vid längre tids sjukdom anhöriga anhöriga med
stöd av an- ställd personal
anställd personal
annat alternativ Kön
kvinna n= 706 man n= 525 total n=1231 Ålder
differentierad yngre äldre 60-80 år n= 701 äldre äldre 81-96 år n= 530 total n= 1231 Upplevd hälsa
dålig n= 62 någorlunda/god
n= 785 mycket god/utmärkt n= 316 total n=1163 Träffar barn
personligen
ofta n= 876 sällan n= 148 aldrig n= 2 total n=1026
17 % 26 %
23 % 17 %
18 % 21 % 19 %
22 % 17 %
-
42 % 44 %
47 % 38 %
37 % 41 % 52 %
46 % 42 % 50 %
37 % 26 %
27 % 40 %
40 % 34 % 26 %
28 % 36 % 50 %
4 % 4 % p=<0,001
3 % 5 % p=<0,001
5 % 4 % 3 % p=0,024
4 % 5 %
- p=0,646
Träffar granne personligen
ofta n= 813 sällan n= 130 aldrig n= 56 total n= 999 Träffar vän
personligen
ofta n= 852 sällan n= 105 aldrig n= 34 total n= 991
21 % 20 % 18 %
21 % 17 % 21 %
45 % 46 % 46 %
44 % 50 % 50 %
31 % 28 % 32 %
31 % 30 % 26 %
3 % 6 % 4 % p=0,742
4 % 3 % 3 % p=0,381
I tabell 4 kan ses en skillnad mellan mäns och kvinnors syn på vem man vill bli vårdade av – män anser i större utsträckning att de vill bli vårdade av anhöriga utan och med anställd personal – kvinnor menar i högre grad att de vill ha vård av anhöriga med stöd av personal och av anställd personal.
Vidare kan utläsas i tabell 4 att ju äldre studiepopulationen blir desto mer önskar de bli vårdade av anställd personal. Yngre äldre önskar mer än äldre äldre att bli vårdade av
anhöriga. I den äldsta åldersgruppen så ses en önskan att i första hand bli vårdade av anhöriga med stöd av anställd personal.
Upplevd dålig hälsa gör att man i högre grad vill bli vårdad av anställd personal. De med någorlunda eller god hälsa ser helst att anhöriga ska vårda tillsammans med anställd personal.
I tabell 4 kan utläsas att vem man vill bli vårdad av inte är kopplat till sociala aktiviteter.
Oberoende av de personliga kontakterna med barn, grannar och vänner så önskar de flesta att bli vårdade av anhöriga med stöd av anställd personal.
I resultatet i tabell 4 kan ses att endast ett fåtal anger ”annat alternativ”. Efter genomgång av vad dessa personer anger som annat alternativ framkommer att ett stort antal av dessa svar är att hänföra till vård från anhöriga eller kommunen.
Tabell 5. Äldre personers åsikt om man vid sjukdom ska sträva efter att bo kvar hemma så länge som möjligt
Ja Nej
Kön
kvinna n=713 man n=526 total n=1239 Alla ingående ålders- grupper 60-96 år
total n=1239 Ålder differentierad
yngre äldre 60-80 år n=696 äldre äldre 81-96 år n=543 total n=1239 Upplevd hälsa
dålig n= 64 någorlunda/god n=784 mycket god/utmärkt n=316 total n=1164 Träffar barn personligen ofta n=875 sällan n=150 aldrig n= 2 total n= 1027 Träffar granne personligen ofta n=814 sällan n=129 aldrig n=58 total n=1001 Träffar vän personligen ofta n=860 sällan n=106 aldrig n=33 total n=999
72 % 78 %
75 %
76 % 73 %
69 % 77 % 71 %
75 % 76 % 100 %
74 % 75 % 78 %
74 % 76 % 79 %
28 % 22 %
25 %
24 % 27 %
31 % 23 % 29 %
25 % 24 %
-
26 % 25 % 22 %
26 % 24 % 21 %
p=<0,001
p=<0,001
P=<0,001
P=0,046
p=0,796
p=0,416
p=0,016
Enligt tabell 5 anser 75 procent av studiepopulationen att sjuka människor ska sträva efter att bo kvar hemma så länge som möjligt. Sett till grupperna yngre äldre och äldre äldre ökar antalet som säger nej med stigande ålder.
I samma tabell kan ses att det föreligger en skillnad mellan mäns och kvinnors syn på om sjuka människor ska sträva efter att bo kvar hemma så länge som möjligt – männen anger i signifikant större utsträckning än kvinnor att man ska bo kvar hemma så länge som möjligt.
Utifrån den upplevda hälsan kan ses en skillnad mellan grupperna men den är marginell - de som ingår i tabell 5 med någorlunda/god hälsa anser i större utsträckning att man ska bo kvar hemma medan de med upplevd dålig hälsa i mindre grad tycker så.
Analys av social aktivitet visar att flertalet personer i studien har ett socialt utåtriktat liv och träffar barn, grannar och vänner ofta. Samvaron med barn och grannar är inte relaterat till hur man ser på kvarboendet. Dock kan man i resultatet ana att som att träffa vänner
personligen har en viss betydelse – ju mindre man träffar vänner desto mer anser man att man ska sträva efter att bo kvar hemma.
METODDISKUSSION
I föreliggande studie har valts en kvantitativ metod. Denna metod är användbar när man önskar få kunskap om samband. Flera olika korrelationer har studerats utifrån studiens syfte.
För en bredare täckning av de processer som föreliggande studie anger som teoretisk utgångspunkt hade ytterligare variabler kunnat analyseras eftersom det hade kunnat öka nyanseringen och trovärdigheten i resultatet.
Även en kombination av metoder, exempelvis någon eller några djupintervjuer med personer ingående i SNAC-studien, hade kunnat verifiera resultatet sett ur en djupare aspekt.
Utifrån denna studie som en översikt kunde den kvalitativa intervjun fokusera på vissa resultat och därmed få bättre förståelse för vad som ligger till grund för populationens ståndpunkter.
När det gäller variablerna vän och granne kanske det förhåller sig så att man har sin granne som vän och vice versa, vilket kan ha påverkat analysen. Personerna i studien kan eventuellt ha sina barn som grannar vilket också kan ha inverkat på utfallet.
De, i SNAC-studien, som inte har orkat ta sig till vårdcentralen för att delta i studien har erbjudits intervjuer och undersökningar i hemmet. Trots det har många av de äldre som tillfrågats bedömt att de inte orkat eller kunnat delta (Lagergren m fl. 2004). Enligt
Halvorsen (1992) saknas riktlinjer för hur hög svarsprocenten minst måste vara och sett till populationens höga medelålder i föreliggande studie så kanske svarsfrekvensen mellan 71-90 procent kan ses som god.
Lagergren m fl. (2004) menar att när de äldre inte velat delta i SNAC-studien så hänvisas ofta till sviktande hälsa. Insamlandet av materialet tar relativt lång tid i anspråk, vilket säkert
kan upplevas som tröttande för en äldre person. Av detta kan kanske slutsatsen dras att inte heller de allra sjukaste och svagaste deltar i denna studie. Personer med demenssjukdom kan också ha haft svårigheter att medverka eftersom många svar måste tas ur minnet. Dessa bortfall påverkar kanske resultatet i föreliggande studie i allmänhet och i synnerhet sett till variabeln Upplevd hälsa.
Personer av utländsk härkomst som inte talar/behärskar svenska språket har inte deltagit i denna studie (G. Holst, personlig kontakt, 14 december, 2004).
RESULTATDISKUSSION
Framtidssyn
Resultatet i denna studie visar att studiepopulationen har en framtidssyn som är ljus. 48 procent av kvinnorna och 50 procent av männen hade en ganska/mycket ljus framtidssyn och endast ett fåtal har en mörk framtidssyn. I studien Liv och hälsa i Norrland (1999) kunde ses att männen i högre grad hade en positiv framtidstro under det att resultatet i föreliggande studie inte visar någon signifikant skillnad mellan kvinnors och mäns framtidssyn.
I den tidigare refererade studien av Nilsson m fl. (1998) ansåg författarna att sviktande hälsa ofta ledde till såväl minskad energi och socialt liv som negativt framtidsperspektiv.
Detsamma kan ses i förhandenvarande studie. De personer som upplevde sin hälsa som mycket god angav i betydande utsträckning att de hade en ljus framtidssyn.
Enligt Folkhälsorapporten (Socialstyrelsen, 2001) ingår i begreppet åldrande komplexa biologiska, psykologiska och sociala processer, i ett långsamt och successivt skeende utan bestämda gränser. Medvetenheten ökar om att åldrandet också innebär positiva processer, framförallt vad gäller psykisk och social förmåga.
I denna studie kan ses att socialt umgänge, träffa vänner och grannar visade sig ha
betydelse för personernas framtidssyn – att ha personlig kontakt, träffa grannar och vänner ger en ljusare framtidssyn. Vad som inte kan utläsas är vad som är orsak och verkan eftersom även hälsan spelar en så pass stor roll för vilken framtidssyn respondenterna har och man behöver kanske vara i relativt god form för att orka ha ett aktivt socialt umgänge.
Den ljusa framtidssynen i den här studien tenderar att försvagas med stigande ålder. En betydande förskjutning ses mellan åldersgrupperna yngre och äldre äldre. Närmare 2/3 av de yngre har en ljus framtidssyn emedan de äldre endast till 1/3 av har svarat detta. Detta
fenomen kan kanske ses som naturligt – framtiden minkar tidsmässigt ju äldre respondenterna
blir, man blir svagare och då kanske det blir allt svårare att ha en ljus syn på vad som skall komma. Timmer m fl. (2003) ser som ett fenomen i sin studie att personerna försöker upprätthålla status quo och så kan det vara även i den här studien annars kanske man än mer hade fått en mörk framtidssyn, vilket, trots hög ålder, inte så många uppger att de har.
Hälsa, vård och omsorg
En tendens under 1990-talet har varit att allt mer omfattande vård och omsorg har flyttats in i det egna hemmet (Socialstyrelsen, 2000). En ökad andel vårduppgifter har lagts över på anhöriga eller andra närstående.
I resultatet i föreliggande studie kan urskiljas vissa tendenser som till exempel att många helst, när de får önska, skulle vilja bli vårdade av anhöriga. Kanske denna önskan är ett uttryck för att allt ska, åtminstone när det gäller boendet, bli vid vad det är, det vill säga status quo?
En annan uppfattning i studien är att många, speciellt bland de yngre äldre, vid sjukdom som kräver vård under en längre tid, anser att de helst vill bli vårdade av anhöriga med stöd av anställd personal. Detta är kanhända ett tecken på att personerna i studien anser att anställd personal har mer kunskap om sjukvård än vad de anhöriga besitter? Enligt Socialstyrelsen (2000) har samhällets insatser förändrats. Nu ges mer omsorg till de allra sjukaste och mest behövande inom samma ram som tidigare och de som är relativt pigga får klara sig utan hjälp vare sig de kan eller inte, vilket ytterligare spätt på behovet av insatser från anhöriga eller andra (a. a.).
Känner studiepopulationen av dessa förändringens vindar som indirekt anger att anhöriga ska ta ett ökat ansvar för sina närmaste? Eller är svaret ett axiom - vet de att de inte kan få hjälp av samhället för att de är för friska och/eller för unga sett ur kommunens
handläggningssynpunkt? Och då kanske man upplever att man måste förlita sig på de som känner en själv bäst och de man själv känner bäst, sina närmaste?
Det finns många faktorer som påverkar äldres behov av vård och omsorg – till exempel ålder, hälsa, boendestandard och sociala nätverk (Svenska Kommunförbundet, 2004). Funderar på framtida hjälp gör 53 procent i denna studie och framförallt funderar kvinnor, personer med upplevd dålig hälsa och åldersgruppen 81-96 år. Kvinnor lever längre än män men anger oftare att de är sjukare. Att kvinnor är sjukare men ändå lever längre än män brukar benämnas könsparadox. Denna kan ha biologiska orsaker men även bero på att de sociala villkoren för en god hälsa inte är lika för kvinnor och män (Folkhälsan i Stockholms län, 2003).
I Välfärdsbulletinen Nr 1 (Socialstyrelsen, 2002) menar författaren att äldre kvinnor oftare lever ensamma utan vårdande make och att kvinnor trots längre livslängd kostar mindre än männen ifråga om sjukvård och läkemedel. Samtidigt avstår också många kvinnor från läkemedel, sjuk- och tandvårdande behandling på grund av att avgifterna är för stora i förhållande till deras inkomster. I denna studie kan klart ses att kvinnor har betydligt mer funderingar kring hur deras vårdbehov ska komma att tillgodoses i framtiden och vad som ligger till grund för detta resultat kanske har med ovanstående att göra – mera ensamhet, mera utsatthet än vad männen har och mindre inkomster.
Genus
Svaren på flera frågeställningar kan i nästa undersökning i SNAC kanske förskjutas eftersom man i nationella prognoser kan ana att livslängden för män ökar snabbare än för kvinnor samt att dödligheten för män minskar snabbt (SCB, 2004). Kön har betydelse för hur man ser på flera frågeställningar i den här studien till exempel vem man vill bli vårdad av där männen i högre grad än kvinnorna anger att de vill bli vårdade av anhöriga medan kvinnorna i större utsträckning än männen önskar få stöd av anställd personal eller bli vårdade av anställd personal.
Även när det gäller synen på att bo kvar hemma så länge som möjligt särskiljer sig män och kvinnor eftersom männen i högre grad anser att man ska sträva efter att bo kvar hemma även när man blir sjuk. Dessa könsberoende åsikter kanske man på något sätt behöver ta hänsyn till vid planering av vårdinsatser i framtiden eller är det så som Välfärdsbulletinen (Socialstyrelsen, 2002) beskriver, att kvinnor upplever att de får mindre hjälp än de anser att de behöver. Samma källa anger att kvinnor under 65 med funktionshinder i allmänhet får hemtjänst medan männen i samma situation får särskilt boende. Givetvis ska inte män och kvinnor ges exakt likadana insatser men, enligt den lagstiftning som vi har ska mäns och kvinnors behov tillgodoses i lika hög grad. Det kanske inte är så kontigt att kvinnor i denna studie hade mer funderingar på vilken hjälp de skulle få i framtiden om man ser till
ovanstående.
Slutsatser
I högsta grad handlar det om vilka resurser samhället är berett att satsa på dem som är äldre, på deras vård och omsorg och vilken syn man kommer att ha på de äldre och – kommer äldreomsorgen att hög- eller lågprioriteras? (Runesson & Eliasson-Lappalainen, 2000). Enligt
Hovbäck (2004) sätts många gånger likhetstecken mellan begrepp som Omsorg och Boende och omsorg definieras ofta som olika boendeformer.
Den här studien visar att äldre människor har åsikter om vilka de vill bli vårdade av. Av resultatet kan man ana att det i dagens läge inte verkar anses finns speciellt mycket alternativ till vård från anhöriga eller av anställd personal. Välfärdsbulletinen (Socialstyrelsen, 2001) anger att två tredjedelar av de 75-åringar och äldre som behövde hjälp 1999 fick det av hemtjänsten under det att resterande fick hjälp av anhöriga eller andra. Vidare anger samma källa att cirka 27 000 som ansåg att de behövde hjälp inte erhöll någon assistans. Anledningen till detta kunde vara att kommunen tillämpat en hårdare bedömning eller att den sökande hade för låg inkomst/ansåg att hemtjänstsinsatserna var för dyra.
Inte så stor del av respondenterna i den här studien ansåg att man skulle sträva efter att bo kvar hemma, 75 procent jämfört med Svenska Kommunförbundets (2004) utsaga om ungefär 90 procent i andra studier. Detta kan ju bero på frågeställningen i sig eller på att många kanske förmår överblicka hur det är att bo hemma när man är sjuk och av den anledningen inte vill detta.
Biologiska definitioner beskriver mestadels åldrandet som en process av tillbakagång och försämring, betingad främst av ärftliga faktorer. Psykologiskt och socialt inriktade
preciseringar ser åldrandet i stället oftast som en utvecklingsprocess och betonar förändring snarare än försämring. Det innebär att både positiva och negativa processer kan ingå i åldrandet och att även omgivningen kan påverka funktionsförmågan (Socialstyrelsen, Folkhälsorapport 2001).
I sin utformning har SNAC-studien integrerat medicinska, psykologiska och sociala aspekter sett ur de äldres perspektiv (Lagergren m fl, 2004).
Föreliggande studies teoretiska referensram har anvisat tre kompletterande processer; den biologiska, den psykiska och det sociala varat, vilka har analyserats och prövats via variabler (se Bilaga) som hämtats ur SNAC-studien:
• Upplevt hälsotillstånd, Ålder, Kön (biologisk process)
• Framtidssyn (psykisk process)
• Social aktivitet, Kvarboende (kulturell process)
• Syn på vård och omsorg (biologiska, psykiska och kulturella processer)
Eftersom dessa processer interagerar kan studiens olika variabler inte klart avgränsas till den ena eller andra processen, till exempel variabeln Kön kan ses som biologisk, psykisk och kulturell process beroende på hur man betraktar det.
Utifrån studiens teorianknytning med utgångspunkt i biologiska, psykiska och sociala processer kan i denna studie ses att äldre människor fortsätter att reflektera över framtiden långt in på ålderns höst och även om man är gammal, med eller utan krämpor så lever man ett socialt aktivt liv med sina barn, grannar och vänner. Och framför allt – man har önskningar och åsikter om hur man vill leva och bli omhändertagen när man behöver hjälp och/eller upplever sjukdom.
Fortsatta studier
Eftersom en överväldigande del av deltagarna i denna studie ansåg att äldre människor som blir sjuka ska sträva efter att bo kvar hemma så hade det varit intressant att studera de
personer som inte tyckte så. Finns det särskillnader i denna grupp med avseende på hälsa och sociala aktiviteter eller andra variabler som skulle kunna komma ifråga när det gäller den gruppen respondenter?
Vidare hade det varit värdefullt att få kunskap om huruvida synen på kvarboende är densamma i de andra områdena som ingår i SNAC-studien.
REFERENSER
Aronsson, Å. (1999). SPSS. En introduktion till basmodulen. Lund: Studentlitteratur.
Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-00417-6.
Daatland, S O. (2000). Future Housing for the Elderly. Innovations and Perspectives from the Nordic Countries. Nord 2000:6. Nordic Council of Ministers, Copenhagen 2000. ISBN 92- 893-0454-5.
de Beauvoir, S. (1976). Ålderdomen. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag AB.
de Swaan, A. (1996). Mänskliga samhällen. Lund: Arkiv förlag.
Ejlertsson, G. (1992). Grundläggande statistik – med tillämpningar inom sjukvården. Andra omarbetade upplagan. Lund: Studentlitteratur
Erikson, H. Erik. (2004). Den fullbordade livscykeln. Med tillägg om det nionde utvecklingsstadiet av Joan M. Erikson. Övers. Margareta Wentz-Edgardh. Stockholm:
Bokförlaget Natur och Kultur. ISBN 91-27-09754-4.
Folkhälsan i Stockholms län. (2003). ISSN 0284-4036. 200 3:1.
Halvorsen, K. (1992). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44- 36621-3.
Hovbäck, H.-G. Seminarium 2. Kvarboende till vilket pris? Nytt från Socialstyrelsen nr 10/04 extra från Socialstyrelsens äldredagar.
Karlshamns kommun. (1998). Förslag till reviderad äldreomsorgsplan samt måldokument för äldreomsorgen. Utgiven av Karlshamns kommun.
Lagergren, M., Batljan, I. (2000). Will There Be a Helping Hand. Macroeconomic scenarios of future needs and costs of health and social care for the elderly in Sweden, 2000-30. Annex 8 to The Long-Term Survey 2000: Stockholm.
Lagergren, M., Fratiglioni, L, Rahm Hallberg, I.-L., Berglund, J., Elmståhl, S., Hagberg, B., Holst, G., Rennemark, M., Sjölund, B.-M., Thorslund, M., Wiberg, I., Winblad, B., Wimo, A.
(2004). A longitudinal study integrating population, care and social services data. The Swedish National study on Aging and Care (SNAC). Aging Clinical and Experimental Research, Vol. 16, No. 2. p.p. 158-168.
Lagergren, M., Rahm Hallberg, I -L., Holst, G., Wimo, A. (2003). Behov och insatser för de äldre i SNAC-kommunerna. En delstudie i SNAC. Rapport 3. Institutionen för omvårdnad.
Avdelningen för vårdvetenskap: Lund.
Liv och hälsa i Norrland. En studie om hälsa och livsvillkor. Rapport 1 999:2. Kerstin Englund. Jämtlands läns landsting: Primärvårdsförvaltningen. ISSN: 1403-9397
Nilsson, M., Ekman, S.-L., Ericsson, K., Winblad, B. (1996). Some characteristics of the Quality of Life in Old Age Illustrated by Means of Allardt´s Concept. Scandinavian Journal of Caring Sciences 1996; 10: 116-121.
Nilsson, M., Ekman, S.-L., Sarvimäki, A. (1998). Ageing with joy or resigning to old age:
Older people’s experiences of the quality of life in old age. Health Care in Later Life 1998 3 (2), p.p 94- 110.
Nilsson, M., Sarvimäki, A., Ekman, S.-L. (2000). Feeling old: being in a phase of transition in later life. Nursing Inquiry 2000; 41-49.
Olby, B. (1 997:2) Äldres livsfrågor. SoS-rapport 1 997:2. Stockholm: Socialstyrelsen.
Olsson, Å. (1989). Åldrandet – det tredje livet. Författarförlaget Fischer & Rye.
Pensionär. Planera din framtid. (1993). Huvudredaktör: Giron, M. Stockholm: Publika.
Rosenberg, M., Everitt, J. (2001). Planning for aging populations: inside or outside the walls.
Progress in Planning, 56 (2001) 119-168.
Runesson, I., Eliasson-Lappalainen, R. (2000). Att sörja för äldre. Hur ta tillvara kompetens i äldreomsorgen? En översikt. Svenska Kommunförbundet Nr 4. ISBN 91-7099-927-9.
SCB. (2004). Hur många kommer vi att bli? Nationella prognoser säger ett – internationella ett annat. Välfärd Nr 1 2004. Lundström, H.
Socialstyrelsen. (2000). Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 2 000:4. Äldreuppdraget.
Slutrapport. ISBN 91-7201-438-5.
Socialstyrelsen. (2001). Avgifter och minskade serviceinsatser: Tillgodoses äldres behov?
Välfärdsbulletinen Nr 2 2001. Mossler, K., Höjgård, U.
Socialstyrelsen. (2001). Folkhälsorapport. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2002). Kvinnor och män. Vård på lika villkor? Välfärdsbulletinen Nr 1 2002.
Mossler, K.
Socialstyrelsen (2002). Nationell handlingsplan för äldrepolitiken. Slutrapport 2002.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2002). Vård och omsorg om äldre. Lägesrapport 2002. Stockholm. ISBN:
91-7201-736-8.
Statskontoret. Rapport (2 002:10). En modell för att beskriva det framtida resursbehovet för vård och omsorg om äldre. Stockholm. ISBN: 91-7220-487-7.
Stinissen, W. (2002). Evigheten mitt i tiden. Bokförlaget Libris.
Svenska Kommunförbundet. (2004). Aktuellt om äldreomsorgen. ISBN 91-7289-269-2 Svenska språknämnden. (2000). Svenska skrivregler utgivna av Svenska Språknämnden.
Stockholm: Svenska Språknämnden och Liber AB.
Timmer, E., Steverink, N., Stevens, N., Dittman-Kohli, F. (2003). Personal concepts of stability in the second half of life. Journal of Aging Studies. 17 (2003) 427-443.
Tornstam, L. (1998). Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Rabén Prisma.
Trost, J. (2002). Att skriva uppsats med akribi. Studentlitteratur: Lund. ISBN 91-44-04064-4 Tudor-Sandahl, P. (1999). Den tredje åldern. Wahlström & Widstrand.
Bilaga
Enkätfrågor Åldrandet i Blekinge ENKÄT 1
Allmänna frågor
EA4. Kön 1. Kvinna 2. Man
Frågor om familjeförhållanden
EA72. Hur ofta träffar Du personligen din/ditt/dina:
a. Barn
b. Svärson/svärdotter c. Barnbarn
d. Syskon
e. Annan släkting f. Granne
g. Vän h. Förälder
Svarsalternativ: Ej aktuellt-har inga/ingen barn etc, Dagligen, Veckovis, Månadsvis, Kvartalsvis, Mer sällan, Aldrig, Vet ej.
Frågor om Din framtid
EA184. På det hela taget ser Du ljust eller mörkt på Din närmaste framtid?
1 Mycket mörkt 2 Ganska mörkt
3 Varken ljust eller mörkt 4 Ganska ljust
5 Mycket ljust
EA187. Funderar Du på vilken hjälp Du kan komma att behöva i framtiden med tanke på att Du blir äldre?
1 Nej 2 Ja
EA188. Om Du svarat ”ja” på fråga EA187, av vem/vilka skulle Du helst vilja ta emot hjälp? (Flera alternativ möjliga)
a. Make/maka b. Sambo c. särbo d. Egna barn e. Övriga anhöriga f. Vänner
g. Kommunal omsorg h. Privata omsorgsföretag
i. Frivilliga organisationer, t.ex. Röda korset, kyrkan
Frågor om vård och omsorg
EA189. Anser Du att äldre människor som blir sjuka skall sträva efter att bo kvar hemma så länge som möjligt?
1 Nej 2 Ja
EA194. Om Du drabbades av en sjukdom som krävde vård under en lång tid, vem skulle Du då helst vilja bli vårdad av? (OBS endast ett alternativ)
1 Anhöriga
2 Anhöriga med hjälp av anställd personal 3 Anställd personal
4 Annat alternativ
EA195. Om Du svarat ”annat alternativ” i fråga EA194, vem skulle Du vilja bli vårdad av?
Svar:________________________________________________________
Åldrandet i Blekinge ENKÄT 2: Frågan: ”I allmänhet skulle Du vilja säga att din hälsa är?”
1 Dålig 2 Någorlunda 3 God
4 Mycket god 5 Utmärkt
