1
Kärleksjakt i Gambia
– Europeiska kvinnors semesterromanser med afrikanska män i paradiset
Författare: Sofia Glase
Turismprogrammet
Victoria von Uckermann Elmgren
Turismprogrammet
Handledare: Per Pettersson-Löfquist
Examinator: Stefan Gössling
Ämne: Turismvetenskap
Nivå och termin: Kandidatuppsats, HT-2011
Linnéuniversitet i Kalmar Turismvetenskap
C-uppsats
Sammanfattning
Titel: Kärleksjakt i Gambia – Europeiska kvinnors semesterromanser med afrikanska män i paradiset
Författare: Sofia Glase & Victoria von Uckermann Elmgren Handledare: Per Pettersson-Löfquist
På Gambias stränder flockar sig turister, en del reser på grund av miljön, andra för kulturen och en del för att få känna kärlek av en ung, lokal man. När äldre kvinnor från Europa reser för att träffa en yngre man i Gambia kallas det för semesterromanser. Syftet med denna uppsats är att undersöka de semesterromanser som sker i Gambia mellan europeiska kvinnor och afrikanska män och på vilka sätt detta är en del av sexturismen. Att denna turism många gånger kallas för semesterromanser gör den inte fri från att kopplas samman med både sexturism och prostitution.
Semesterromanser är ett mycket komplext begrepp som tolkas olika beroende på vem som tolkar.
Det intressanta är att se semesterromansers karaktär och hur det på så vis kan kopplas ihop med annan verksamhet. Grunden i arbetet är att genom observationer och intervjuer förstå hur denna turism fungerar, hur länge den har funnits, varför den sker och om det nödvändigtvis måste ses som prostitution.Genom att ha varit på plats i Gambia har en etnografisk studie varit möjlig att bygga uppsatsen på. Uppsatsen grundar sig i kvalitativ metod och innehåller observationer, fältstudier och intervjuer. Genom att hantera en stor mängd teoretiskt material har sedan riktlinjer för vad sexturister, sexturism, sexköpare och prostitution är för något kunnat förtydligas och analyseras.
Nyckelord: sexturism, semesterromanser i Gambia, prostitution
Linnaeus University in Kalmar Tourism studies
C-paper
Abstract
Title: Hunting love in Gambia – European women's traveling romances with African men in paradise.
Author: Sofia Glase & Victoria von Uckermann Elmgren Supervisor: Per Pettersson-Löfquist
On the beaches of Gambia there are many tourists, some traveling because of the environment, some for the culture and others to feel love of a young, local man. When older women from Europe traveling to meet a younger man in Gambia it is called traveling romance. The purpose of this paper is to investigate the traveling romance that take place in The Gambia between European women and African men and in which ways this is a part of sex tourism. Just because this kind of tourism often is referred to as traveling romance it does not mean it is free from the association with sex tourism and prostitution. Traveling romance is a very complex concept that is interpreted differently depending on who is interpreting. What is interesting is to see traveling romance´s character and how it thus can be linked to other activities. The basis of this work is, through observations and interviews, to understand how this type of tourism is functioned, for how long it has existed, why it happens and if it necessarily has to be seen as prostitution. By having been in Gambia, an ethnographic study has been possible to build this essay on. The essay is based on qualitative method and contains observations, field studies and interviews. By managing a large amount of theoretical material guidelines for what sex tourists, sex tourism and prostitution is has been able to be clarified and analysed.
Keywords: sex tourism, traveling romance in Gambia, prostitution
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sammanfattning ... 2
Abstract ... 3
Inledning ... 5
SYFTE ... 6
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
Metod ... 6
KVALITATIV METOD ... 6
BEARBETNING AV MATERIAL ... 8
Undersökning ... 10
Kvinnliga sexturister ... 12
Kvinnans synvinkel ... 19
DEN MANLIGA SEXARBETARE FRÅN GAMBIA ... 20
Bumsters ... 20
Drömmen om Europa ... 22
Gambiska sexarbetare ... 24
KVINNANS OCH MANNENS MAKT I RELATIONEN ... 25
Kvinnans makt ... 26
Mannens makt ... 27
LIMINALA ZONER OCH “THE ROMANTIC GAZE” ... 28
Sammanfattning och analys ... 31
SAMMANFATTNING ... 31
SLUTSATS ... 33
FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 35
Källförteckning ... 36
5
Inledning
Kotu, Gambia den 7 november 2011
En lång, vältränad, man i rastaflätor och tajt linne tar en promenad på stranden. Han är inte ensam, hand i hand går han med en kvinna från Europa. De går längs med vattnet, en del stirrar på dem, en del ser med van blick på deras umgänge, andra ignorerar dem. De är inte ensamma på stranden om sin, i vissas ögon, udda romans. Femtio meter bort kommer ett liknande par, på solstolar tätt slingrande om varandra ett annat, på restaurangen vid stranden ett till. Detta är inget ovanligt i Gambia, såhär ser det ut på vilken strand som helst i landet. Är det en romans?
Är de kära i varandra? Eller är leendena och blickarna från paren bara en fasad för vad som egentligen sker när ingen ser på, när pengar och presenter kommer in i bilden och möjligtvis en biljett till det efterlängtade Europa?
Gambia ligger i västra Afrika och är det minsta landet på kontinentens fastland. Till ytan är Gambia i samma storlek som Skåne, dock är Gambia ett av de mest tätbefolkade länderna i hela Afrika och beräknas ha runt 1,6 miljoner invånare. Det officiella språket är engelska även om det finns en del inhemska språk med tillhörande stammar. Nio av tio gambier är muslimer, resten av befolkningen är kristna med några få undantag av naturreligioner. Gambia är ett av världens mest biståndsberoende länder och fler än hälften av gambierna lever på mindre än en dollar om dagen.
Cirka en tredjedel av befolkningen är undernärd och fyra av fem gambier ligger under fattigdomsgränsen (Utrikespolitiska Institutet 2008).
Turismen i Gambia utgör en stor del av landets ekonomiska tillväxt. Därför är landet beroende av de cirka 100 000 turister som årligen reser till Gambia för att avnjuta den gambiska kulturen, det sköna klimatet, den vänliga lokalbefolkningen och de långa stränderna. En del av de kvinnliga turisterna har dessutom ett annat mål med sin resa, nämligen att få känna närhet och kärlek från en man. Det är framför allt äldre kvinnor från Europa som åker till Gambia för romantik
(Wagner 2005).
Redan på 1960-talet började resor från Sverige till huvudstaden Banjul att arrangeras och i början av 1970-talet nåddes Sverige av rapporter om att äldre kvinnor från Europa köpte sex av unga män i Gambia. Dock stannar inte alltid ”romansen” i Gambia; Robert Hardmark, som har jobbat på ambassaden i Banjul sedan 1978, säger i en intervju i Dagens Nyheter (Hernbäck 2003) att minst en tredjedel av de omkring 1,800 ansökningarna angående uppehållstillstånd och visum som han beviljar varje år är sådana där den sökande gambiern har ingått äktenskap med en svensk man eller kvinna. Det betyder att cirka 600 personer per år tar med sig en gambier hem till Sverige. Även om detta förekommer bland både kvinnor och män är det klart vanligare att kvinnliga turister gör detta. Många gånger går det aldrig så långt som till giftermål utan förblir ofta till det som kallas för semesterromanser. Kvinnliga sexturister ogillar ordet prostitution och
6
använder hellre ord som just semesterromanser. Många gånger träffar de samma kille under hela semestern.
Lönen i Gambia är minimal och ligger på cirka 250 kr i månanden efter skatt, därför kan bekantskapen med en generös, europeisk kvinna ge betydande extrainkomster. De gambiska männen som inleder relationer med de europeiska turisterna skulle dock aldrig själva kalla sig för prostituerade. Wagner (2005) skriver att i Gambia är inte prostitution olagligt, bara det inte sker med minderåriga. Sexturismen sker därför öppet i landet.
Hur definieras detta fenomen som har vuxit fram under drygt fyrtio års tid? Är det prostitution, köper kvinnorna männens sexuella tjänster, eller är det riktiga romanser som innehåller kärlek och respekt gentemot varandra? I den här uppsatsen kommer de olika definitionerna redas ut och undersökningar har gjorts i vad det är för slags verksamhet som försiggår i Gambia. Kärnan i undersökningen ligger i om det är sexturism, semesterromanser eller möjligen riktig kärlek och om de gambiska männen är prostituerade eller inte.
SYFTE
Syftet med uppsatsen är att undersöka de semesterromanser som sker i Gambia mellan europeiska kvinnor och gambiska män och på vilka sätt det är en del av sexturismen.
FRÅGESTÄLLNINGAR
Hur visar sig sexturismen och semesterromanserna i Gambia?
Varför vill gambier vara med en kvinna från Europa och vice versa?
Hur ser relationen ut mellan kvinnan och mannen under dessa romanser?
Metod
KVALITATIV METOD
Uppsatsen grundar sig i kvalitativ metod och bygger på icke-standardiserad empiri. Genom observationer, intervjuer, fältstudier och liknande byggs en forskning upp. Forskarna får en viktig roll och tolkar det som sker omkring dem. Kvalitativa metoder kan skifta fokus under forskningens gång beroende på vilken empiri som hittas (Alvesson & Sköldberg 2008). Eftersom empirin i denna uppsats bygger på observationer och intervjuer är det naturligt att använda kvalitativ metod. Fallstudiebaserad forskning kan innehålla studier av tvetydighet, komplexitet och är inte precis, men kan nå djupt. Det är vanligt att forskningen analyseras och det finns en stor frihet i valet av datainsamling, något som går i samma bana som uppsatsen och som kvalitativ metod i stort handlar om (Gustavsson 2003). Uppsatsen har en induktiv ansats där fokus ligger på forskning och inte på teori. Induktion innebär att forskaren samlar en mängd data
7
från olika fall och ser ett samband eller mönster som därefter bildar en sanning (Alvesson &
Sköldberg 2008).
För att få naturliga samtal och informationsrika svar har det varit viktigt att i Gambia hålla avslappnade intervjuer. Vid insamlingen av empirin har därför kvalitativa intervjuer genomförts.
Den kvalitativa intervjun ska likna en vardaglig situation och ett vanligt samtal vilket innebär att forskaren ska utöva minsta möjliga styrning av undersökningspersonen. Respondenten får gärna själv styra samtalet så att djupare tankar och åsikter får komma fram. Därför är det viktigt att inte använda sig av standardiserade intervjumanualer eftersom det skulle innebära att forskaren styr vad som sägs (Magne & Krohn 1996). De intervjuer som hölls i Gambia liknade vardagliga samtal och respondenten var i regel den som styrde samtalet, vilket var positivt för uppsatsens karaktär. 12 intervjuer hölls totalt, främst med lokala män men även med en europeisk kvinna och en skandinavisk reseguide. Många av informanterna arbetade på stränderna, barer eller som taxichaufförer och kom på olika sätt i kontakt med sexturismen. Två viktiga intervjupersoner var en manlig sexarbetare och en engelsk kvinna som hade en gambisk pojkvän. Dessutom samlades viktig information in genom intervjuer med både svensk och gambisk personal på ett stort, skandinaviskt resebolag i Gambia. Under, eller ibland efter, intervjuerna skrevs allting ner i forskarnas dagböcker. Detta gjordes för att få fram så mycket information som möjligt, få in alla detaljer och samla in empiri från bådas synvinklar.
Valet av intervjupersoner gjordes på plats i Gambia, personer som på ett eller annat sätt var inblandade eller hade information om uppsatsämnet söktes upp. Många av informanterna talade öppet om ämnet men ville vara anonyma. Alla personer som blev intervjuade har därför fått sina namn skyddade och nya, liknande namn har tillgetts dem.
Under de två veckorna i Gambia genomfördes många observationer på olika platser och vid olika tidpunkter. Främst gjordes observationer och intervjuer på turistplatser så som Kotu och
Senegambia. Interaktionen mellan gambiska män och europeiska kvinnor visade sig oftast ske på stränderna, därför har en stor del av observationerna skett just där. Observationer har även gjorts på andra platser där möten mellan de berörda personerna är vanligt förekommande, tillexempel på den välbesökta restaurangen Alibaba samt en rad andra restauranger och barer på olika turismområden.
Uppsatsen bygger på en etnografisk studie där observationer och fältstudier har varit betydande för att skapa uppsatsens grund. Enligt Kvale (1997) är etnografi ett sätt att utveckla en empiriskt grundad teori genom att observera och göra intervjuer. I fältstudier sker ständigt en kodning och omkodning av observationerna vilket beror på att forskaren får större insikt med tiden och kan arbeta sig fram mot en empiriskt grundad teori. Alvesson & Sköldberg (2008) beskriver etnografi som en typ av empirnära kvalitativ metod som ofta associeras med antropologi och innebär att en längre vistelse görs i ett lokalsamhälle. På så sätt visas det hur det är möjligt att se och förstå en
8
kultur utifrån en annan kulturs synvinkel. Etnografi används även som en benämning på all forskning som innebär att forskaren är på plats och observerar människor i naturliga situationer.
Det centrala är att ”ha varit på plats”. Detta går i linje med uppsatsen och dess observationer.
Genom att befinna sig på de platser som undersökningen behandlar har en djupare förståelse och koppling till fenomenet växt fram. Att under två veckor umgås med lokalbefolkningen och ha förtroendegivande samtal och intervjuer med dem har tagit uppsatsen en nivå högre än om
forskningen hade gjorts på distans. En större förståelse växte för varje dag på plats och genom att känna en större tillhörighet till landet var det möjligt att förstå ämnet på ett djupare plan, från allas synvinklar.
BEARBETNING AV MATERIAL
I teoridelen har diverse böcker och artiklar lästs och senare används i arbetet. Ju fler källor desto bättre bild har kunnat ges av ämnet. Materialet från dessa källor har gett en helhet eller viktiga smådelar i arbetet som har varit till stor nytta. Empirin och teorin har tillsammans byggt en stadig grund som går att läsa ut viktig information ur.
I det empiriskt massiva material som samlades in genom observationer och intervjuer har analyser av fenomenet semesterromanser kunnat göras. En sanning har tagits fram. Uppsatsen bygger på de uppfattningar och mönster som kan tydas i det empiriska material som finns.
Bearbetningen av det empiriska materialet har hållit ett hermeneutiskt förhållningssätt som innebär att tolkning av materialet har gjorts och varit väsentligt. Det hermeneutiska
tillvägagångssättet innebär försök om att få grepp om existentiella dimensioner såsom ångest, glädje, lidande och frid som är omätbara begrepp. Den hermeneutiska processen omfattar fyra huvudmoment: tolkning, förståelse, förförståelse och förklaring. Hermeneutik handlar även om att meningen i en del endast kan förstås om den sätts i ett samband med helheten. Omvänt består helheten av delar och kan endast förstås ur detta (Gustavsson 2003). Under arbetet i Gambia gjordes många tolkningar och analyser av den information som samlades in. För att kunna förstå fenomenet semesterromanser var det viktigt att förstå alla delar och alla inblandade. Genom att sätta ihop den empiriska informationen tillsammans med den teori som använts har slutsatser kunnat dras och svar på frågeställningar varit möjliga.
I bearbetningen av det empiriska materialet har även fenomenologi varit en viktig del.
Carlshamre beskriver fenomenlogin som det som visar sig som det visar sig. För att använda sig av den fenomenologiska inställningen är det viktigt att avstå från förutsättningen att världen och saker som upplevs är verkliga, men också uppfattningen om att somliga av dem är illusioner.
Fenomenologi vill enligt Kvale (1997) klargöra både det som framträder och hur detta framträds.
Studier i fenomenologi har fokus på individernas livsperspektiv och försöker förstå och se detaljer som påverkar strukturer i individernas medvetande och göra det osynliga synligt. Genom
9
detta är det möjligt att nå en nivå som inte endast går att se eller läsa med blotta ögat utan även måste analyseras och diskuteras.
Fenomenologi användes under fältstudierna i Gambia. Genom att försöka förstå respondenters innersta tankar och perspektiv på livet har frågeställningarna varit möjliga att besvara. Mycket av den information som har samlats in har behövts tolkas och det har varit betydande att läsa mellan raderna i det som respondenterna har redovisat. En del saker blev inte tydliga förrän djupare analyser av ett flertal respondenters svar gjordes. Svaren visar mönster och tankar som inte syntes under enstaka intervjuer.
Data som samlats in från fältstudierna har skrivits ner i dagböcker varje dag vilket var ett fungerande sätt att komma ihåg både vad som sagts, upplevts, vilka intryck som har getts, stämningen på platsen och mycket mer. Dessutom har forskarna diskuterat sina upplevelser med varandra och tagit upp händelser och vad som var viktigast under dagligen bestämda möten.
Direkt efter hemkomsten till Sverige började arbetet med att skriva empiridelen att sätta fart eftersom minnet från datainsamlingen i Gambia blir sämre för var dag som går.
Att det empiriska materialet samlades in under en begränsad tidsperiod på två veckor betyder att den information som samlades in var begränsad. Den empiri som inte samlades in under dessa två veckor är inte möjliga att samlas in på plats i Sverige. Detta kan innebära att viktig
information inte kom fram och att stress kan ha påverkat insamlingen av det empiriska
materialet. Att dessutom vara i Gambia för första gången kan också ha påverkat arbetet då det blir många nya intryck som kan ha påverkat fokus från uppsatsämnet.
Det har varit svårt att komma i kontakt med europeiska kvinnor som har eller har haft en relation med en gambisk man. Många av de kvinnliga turisterna vill helst inte umgås med andra turister.
Ämnet har varit känsligt och motståndet från kvinnorna har varit stort. På grund av detta är det endast lite information som kommer ifrån kvinnorna själva.
Att vara två unga tjejer från Sverige i Gambia har också medfört vissa problem. Då många gambier vill hitta en väg till Europa är ett stort antal män desperata efter västerländska kvinnor.
Detta har inneburit att både intervjuer och observationer ibland har störts eller förstörts på grund av att männen har haft baktankar med kontakten. Ofta har samtalen avslutats med att männen har förklarat sina känslor även för forskarna vilket har gjort att en fortsatt kontakt har varit omöjlig.
Många av informanterna verkade vara måna om att upprätthålla en bra bild av Gambia som turistland. Personalen på det skandinaviska resebolaget ville inte att sexturismen i landet skulle uppmärksammas så mycket i media utan att fokus skulle ligga på andra och mer fördelaktiga delar. Detsamma gällde de intervjupersoner som var direkt inblandade i sexturismen, det är troligt att de inte sa hela sanningen eller förskönade den.
10
Undersökning
SEXTURISM I GAMBIA
På hemsidan Visit The Gambia (Goodwin 2009) har regeringen i Gambia skrivit om ansvarsfull turism i landet. De arbetar för att göra Gambia till en bättre och mer hållbar turistdestination. En viktig del i arbetet är interaktionen mellan lokalbefolkningen och turisterna. Vad som skiljer Gambia från andra ”sun, sand and sea”-destinationer, är enligt regeringen, just människorna. Det är människorna i Gambia som gör landet till en unik turistdestination, därför jobbar regeringen med socialt ansvar när det kommer till turism. De skriver att negativ social och kulturell påverkan associerad med turism när det handlar om exempelvis ökad kriminalitet, drog- och alkoholmissbruk, prostitution och barnmisshandel. Detta är något som regeringen ska övervaka och åtgärder kommer att vidtas i det lokala samhället för att minimera de negativa effekterna och stärka de positiva.
Dansken Simon Spies, som var bland de första att anordna charterresor till Gambia, var känd för sina skandaler och var mycket intresserad av kvinnor och lyx. Han blev mediernas favorit i Skandinavien och klädde sig i dyra pälsar, leopardtofflor och hade dessutom en bil för varje dag i veckan. Spies omgav sig alltid med vackra och unga kvinnor som gick lättklädda i hans åsyn (von Seth 2008). Fredrik, en av de svenska guiderna på ett skandinaviskt resebolag i Gambia, berättar i en intervju under vistelsen i Gambia att Simon Spies började arrangera charterresor till Gambia på 1960-talet. Spies var mycket fascinerad av landet, både när det kom till dess kultur, miljö och människor. Det sägs att han var speciellt förtjust i unga, gambiska kvinnor och hade förhållanden med några av dem. Redan på den tiden började sexturismen sprida sig till Gambia och andra länder i Afrika. Både kvinnor och män från Europa kom till landet för att hitta en tillfällig sexpartner. Rykten började spridas om de ”exotiska” afrikanska männen och kvinnorna och allt fler reste dit i hopp om tillfällig lycka. Fredrik menar att ryktet som Gambia fått som turistdestination är skadat eftersom sexturismen är så utbredd och därför kan landet aldrig bli ett riktigt stort turistmål. Det är ingen som vill satsa hårt på Gambias turism. Resjournalister som åker till landet för att rapportera om turismen skriver alltid om sexturismen eller de
semesterromanser som är oundvikliga att stöta på i dessa turistområden. Främst gäller det europeiska kvinnor som åker till landet för att träffa afrikanska män.
Fredrik säger att sexturism i tredje världen är oundvikligt eftersom många av lokalinvånarna är fattiga och inte ser någon annan utväg än att sälja sina kroppar. I Gambia är det dessutom många ungdomar som drömmer om att få starta ett nytt, bättre liv i Europa. Många ser sin chans att bli tillsammans med en europé för att få sin dröm uppfylld. För turisternas del är Gambia på många sätt ett gynnsamt land att åka till för att ha sexuella relationer. Gambia ligger cirka 8 timmars flygresa från Europa vilket gör det säkrare för turister att kunna vara anonyma och inte bli dömda
11
under resan, de får helt enkelt vara ifred med sin partner utan att bli utpekade. Dessutom är det lagligt med prostitution i Gambia så länge det sker mellan myndiga personer, berättar Fredrik.
Fredrik menar även att klimatet spelar stor roll för turismens flöde till landet; under
vinterhalvåren är det varmt och soligt varje dag och stränderna och havet erbjuder vad många européer vill ha på en drömsemester. Lokalbefolkningen i Gambia är mycket sympatiska,
hjälpsamma och intresserade av turisterna vilket gör att landet känns som en avslappnad plats att vara på och träffa nya människor. En annan anledning till att åka till Gambia är att det är billigt.
Det kostar inte mycket att semestra där och även turister som inte har särskilt mycket pengar för att leva i Europa anses vara rika i Gambia. Detta betyder att det heller inte kostar mycket att ha en semesterromans med en lokalinvånare och bjuda på middagar och ge presenter, vilket gör att turisterna som hamnar i dessa relationer får en ekonomisk makt över sin sexpartner. Många gambier blir beroende av turister som ger gåvor och pengar till dem, säger Fredrik.
Kibicho (2009) skriver att en ökad sexturism i Afrikas länder har skett de senaste åren. Dels beror det på att det är billigt att vara på semester där, dels att lokalbefolkningen i dessa länder är fattiga och i desperat behov av pengar. Prostitution har alltid varit ett ”säkert” sätt att tjäna pengar på och eftersom efterfrågan finns bland turisterna blir det lätt att falla in i den branschen.
Turism är i dessa länder en mycket viktig del i tillväxtarbetet och en del länders regeringar har turism som strategi för utveckling vilket inte alltid är det bästa för landets befolkning. Negativa socioekonomiska effekter har bevisats liksom intrånget av utländska investerare som bygger stora hotellkomplex i fattiga områden. På grund av att turismen är så nära inpå lokalbefolkningen i dessa länder är det därför naturligt att de försöker tjäna pengar på turisterna. I och med att Afrika ligger långt bort ifrån ”västvärlden” får turister en möjlighet att uttrycka sig på ett sätt som de inte skulle göra hemma, de kan bli en annan människa under dessa resor och då väljer många att inleda en sexuell relation med en lokalinvånare.
Wall (2006) skriver att prostitution är bland de äldsta yrkena i världen och har alltid varit en del av många människors resande. I samband med massturismen har antalet prostituerade ökat på populära turistdestinationer. Dock är det svårt att säga exakt vilken påverkan turismen har haft på människor som säljer sina kroppar. Sexturism definieras enligt Kibicho (2009) som turism där huvudattraktionen eller där en del av syftet med resan är att delta i sexuella relationer, vare sig det är utländska eller inhemska turister. Dock är begreppet mycket komplicerat och lämnar ofta frågor som; räknas det som sexturism när ett nygift par åker på semester och har sex med varandra? När turister åker flera gånger för att träffa samma sexpartner på destinationen? När turister har sex med varandra?
Enligt Kibicho (2009) är sexturism en megaindustri som med sin hemliga karaktär ofta leder till en smygande och okontrollerad tillväxt, speciellt i utvecklingsländer. I stora delar av Afrika är sexhandeln mycket utbredd och är många gånger ofrivillig där det ibland involverar sexuella
12
relationer mellan ojämlika partner när det kommer till socioekonomisk status, ålder och kön eller liknande. Således har många av de afrikanska länderna blivit beroende av välbärgade turister och på grund av detta kvarstår den här typen av turism; så länge turister har pengar att spendera, och lokalbefolkningen har någonting att sälja, inkluderat sex, kommer sexturismen inte att försvinna, framförallt inte i utvecklingsländerna.
Kvinnliga sexturister
Sexturism där kvinnor reser för att få sexuella upplevelser är idag ett faktum. Många kvinnliga turister reser till Afrika för att möta ”beach boys” som inte endast hjälper till med solstolar utan även fungerar som manliga prostituerade. De europeiska kvinnorna som reser på grund av detta föreställer sig de afrikanska männen som starka och mycket mer aktiva i sängen än de europeiska männen (Omondi, 2003).
Under många år trodde man att sexturism var något som endast män sysslade med. Dock visade det sig att medelålders kvinnor, som hade tillräckligt mycket pengar för att resa, gärna njöt av sex under sin semester. En del kvinnor tog en paus från sin man, sina barn och hushållssysslor för att få njuta sexuellt under en resa (Pravda 2007). Kvinnlig sexturism är inte så nytt som många tror, redan i slutet av 1840-talet åkte rika engelskor till Rom för att hitta älskare (Martin 2006). Enligt Pravda (2007) omnämndes kvinnlig sexturism även runt samma tid i USA och Turkiet. Amerikanska kvinnor tyckte om att besöka Nordamerikas indianer och europeiska kvinnor besökte gärna turkiska män för att njuta av sex långt ifrån sin hemstad. Pravda skriver även att under 1960-talet började ett fåtal kvinnor från England, Frankrike, Tjeckoslovakien och USA resa till Indien, Thailand och Nepal, troligen för att få sexuella upplevelser med lokalbor.
Kvinnlig sexturism fick därefter en ny våg i och med den feminism som växte och resandet som blev allt mer förekommande. Kvinnor från Kanada var de första som började resa på jakt efter sex mer aktivt och öppet. På grund av de kanadensiska kvinnorna som reste till Karibien har män på tillexempel Jamaica och Barbados fått rykte om sig att vara snygga, uthålliga och har därför blivit mycket populära. Under 1990-talet började kvinnliga turister även från Japan och Taiwan att resa för sex och tog sig till stränder på Bali och Phuket. Den kvinnliga sexturismen har utbrett sig över världen och det är nu vanligt att medelålderns kvinnor från Europa reser till just Afrika för sex.
Den gambiske servitören Lamin berättar i en intervju, under vistelsen i Gambia, att han tycker sig se en ökad trend bland kvinnor som åker till landet för att träffa en afrikansk man. Det handlar både om unga och gamla kvinnor och de har ofta gemensamt att de i sitt hemland inte anses vara attraktiva. Lamin visar sig ha rätt i sin hypotes om en ökad kvinnlig sexturism.
Omondi (2003) skriver att under de senaste åren har antal män och kvinnor som reser till tredje världens turistdestinationer för sex ökat. Tidigare har destinationer med ett stort antal sexturister varit Sydostasien med länder som Thailand, Filipinerna, Indonesien, Sydkorea och Sri Lanka.
Idag har sexturismen spridit sig till andra delar av världen som till exempel Dominikanska
13
Republiken, Brasilien, Costa Rica, Östeuropa och olika länder i Afrika som Kenya, Tunisien, Sydafrika och Gambia. Sexturism har ökat stadigt i samband med att turistindustrin expanderat.
Enligt en artikel i tidningen The Independent (2006) ses den kvinnliga sexturismen som ett fenomen där en vuxen person reser för att ha lagligt sex med en annan vuxen människa, många gånger för att byta sexuella tjänster mot pengar eller presenter. Dock anses det i regel inte att den kvinnliga sexturismen verkligen är sexturism. En relation mellan en beach boy och en kvinnlig turist anses vara ofarligt och lite humoristiskt. Kvinnorna får vad de önskar och ger männen gåvor och bidrag i gengäld.
Många av de kvinnor som räknas som sexturister i Afrika är resenärer som är trötta på massturismen, skriver Meethan (2006). De söker det autentiska och det ingår i deras dröm att träffa en man från destinationen. Männen på resmålet vet vad kvinnorna söker och skräddarsyr därför upplevelser som passar in i den autentiska bilden av landet. Många kvinnor använder ordet ”speciell” när de talar om sina resor till länder i tillexempel Afrika. Det speciella i detta är att de under sin resa inte endast hade autentiska upplevelser utan även fick en ny syn på sig själva och sitt eget liv. De vill gärna se sig som speciella turister som skiljer sig från mängden och som har tagit till sig kulturen på ett djupare plan. På grund av risker med AIDS och andra könssjukdomar är det få kvinnor som efter sin semester erkänner att de har haft sexuellt umgänge med en lokalinvånare. Dessutom visar det sig att det inte är de sexuella upplevelserna som har spelat störst roll för kvinnorna utan det är romantiken och sällskap med mannen som är viktigast.
Många lokalinvånare talar om de autentiska upplevelserna i landet men sanningen är att många av de ”lokala entreprenörerna” är allt annat än lokala. De kommer oftast från mindre städer eller platser som inte har någon turism. Detta innebär att den autentiska upplevelsen som många kvinnor vill ha egentligen inte är en autentisk upplevelse med en lokal man utan en upplevelse som känns autentisk. Musa, en utav guiderna i Gambia, berättar att många av de manliga sexarbetarna i landet egentligen är från Sierra Leone eller Senegal men har flyttat för att sexturismen är mer utbredd i Gambia.
SEMESTERROMANSER MED LOKALBEFOLKNINGEN
”Kvinnorna som åker hit vill ha ”a good time” och har en tillfällig pojkvän när de semestrar i Gambia.
Det handlar inte bara om sex. Snarare handlar det om att kvinnorna får känna sig kvinnliga och uppskattade för en stund.”
Citatet kommer från en intervju med Ali, som arbetar i receptionen på ett välbesökt turisthotell i Gambia, om skillnaden mellan manlig och kvinnlig sexturism. Ali ansåg att manlig sexturism handlar om prostitution medan kvinnlig sexturism handlar om att ha en tillfällig romans även om pengar och gåvor ofta blandas in.
14
På kvällarna i Gambia, då empiriskt material samlades in, syntes många par bestående av en gambiska man och en europeisk kvinna. Ibland var de snarlika i ålder men oftast var kvinnan äldre än mannen.
I Senegambia ligger en restaurang som heter Alibaba där en stor del av det empiriska materialet samlades in. Första besöket på Alibaba gjordes tillsammans med guiden Buks som ville visa en restaurang och bar som han tyckte var trevlig. Vid ingången blinkade lampor i alla färger och såg ut som en julgransbelysning. Innanför var en öppen restaurang utan tak, en scen med
liveband och på golvet stod mängder av plaststolar och plastbord. Det som direkt blev tydligt var att restaurangen var full av europeiska kvinnor och afrikanska män som åt, drack och dansade tillsammans. Många par kom dit tillsammans och hade redan inlett en relation tidigare, kanske på stranden eller på någon marknad. Andra satt och väntade på att en möjlig flört skulle dyka upp. På Alibaba var semesterromanser ett faktum och ingen där inne var förvånad över det som skedde. Vid ett senare samtal med John, som är en guide på ett skandinaviskt resebolag,
berättade han att Alibaba inte är ett ställe man ska gå till såvida man inte vill ha en semesterromans. Alla besökare är i regel ute efter samma sak. Det handlar inte om sex för pengar, utan mer om att kvinnorna bjuder på mat och dryck medan männen bjuder på en trevlig stund med vackra ord, dans och långa blickar.
På Alibaba fanns många konstellationer av par då restaurangen tillät lokalbefolkningen att gå in. Vid vissa bord satt två gambiska män själva och spanade ut över restaurangen för att hitta en lämplig europeisk kvinna att prata med. Vid några andra bord satt par med en afrikansk man och europeisk kvinna, tätt omslingrade om varandra, ibland i snartlik ålder men oftast var kvinnan äldre än mannen. Vid ett fåtal bord satt en äldre europeisk man tillsammans med en ung afrikansk kvinna. Vid vissa bord satt ensamma europeiska kvinnor och på andra satt mindre tjejgäng från Europa. Under kvällens gång blev de som var ensamma ganska snabbt uppvaktade och framåt slutet av kvällen satt i princip ingen själv. Vid ett bord under tredje besöket på Alibaba satt två engelska kvinnor i 30-35 årsåldern.
Efter att de hade suttit på restaurangen i ungefär 10 minuter kom en afrikansk kille med rastaflätor fram till dem. Han var smal, vältränad och hade ett stort leende på läpparna och kvinnorna såg ut att bli glada över hans sällskap. Killen var i 22 årsåldern och ansträngde sig för att charma kvinnorna. Efter en stund tog killen med sig en av kvinnorna till
dansgolvet där han dansade nära henne. När de hade dansat satte sig killen bredvid kvinnan och de pratade sedan resten av kvällen. Kanske var det här deras semesterromans började? Kanske bestämde de på
restaurangen tid för ett möte nästkommande dag och kanske skulle hon köpa honom ett par nya badbyxor eller gympaskor för att visa sin kärlek till honom i slutet av veckan.
15
Reed (2010) menar att begreppet semesterromanser är en försköning av kvinnlig sexturism.
Författaren skriver att det är feministiska journalister som har skapat begreppet för att det ska låta bättre. Han menar också att de kvinnliga sexturisterna och journalisterna förnekar
verkligenheten. Kvinnorna gillar inte att det kallas sexturism utan vill att det ska nämnas som semesterromanser eftersom de anser att sexturism handlar om män som åker till ställen som Thailand för att vara med en yngre tjej, bara för sex. Europeiska kvinnor vill inte enbart ha sex, de vill känna sig speciella och släppa de gränser som de har hemma. Författaren är dock skeptisk till detta argument och menar att de flesta kvinnor som har en relation med en lokalinvånare betalar på ett liknande sätt som männen gör i Thailand. Artikeln tar upp en enkät som gjorts med kvinnor som åker utomlands för att ha en semesterromans. De anser att de hjälper männen och landet rent ekonomiskt genom att ge dem pengar och presenter. Författaren anser att journalister och turisterna förnekar det verkliga motivet (sex med en yngre partner), eftersom de försöker förneka något mycket större, nämligen att män och kvinnor är väldigt lika vad gäller olika saker, inkluderat sex.
Studier på relationer mellan kvinnliga turister och lokala män har gjorts i olika delar av världen under de senaste åren. Omondi (2003) skriver om en studie gjord av antropologerna Pruitt och LaFont från 1995 som handlar om kvinnlig sexturism i ett utvecklingsland och där begreppet semesterromans används. Att använda ordet semesterromans istället för sexturism anses i studien vara mer passande för detta fenomen. Under Pruitt och LaFonts egna observationer stod det klart att både de kvinnliga turisterna och de lokala männen såg relationen de hade tillsammans mer som något romantiskt och kärleksfullt än en sexuell handling som görs för pengar. Både mannen och kvinnan var till synes förälskade, på ett eller annat vis, och hade förhoppningar om en lång relation.
Pruitt och LaFront (Gmelch 2003) förtydligar skillnaden mellan semesterromans och sexturism.
De menar att sexturism förekommer mestadels i länder i tredje världen där det i regel är män som köper sex av tjejer som är tvingade till detta yrke på grund av fattigdom. Semesterromanser innefattar däremot kvinnor som åker till länder i tredje världen för att ha ett förhållande med en lokal man. Ibland händer det även att dessa förhållanden blir långvariga. Dock är det kvinnorna som har den ekonomiska makten över mannen eftersom hon har pengarna och kan avsluta relationen när hon vill. Mannen blir på så vis beroende av kvinnan. De påstår dessutom att beach boys visar sin maskulinitet genom att ha förhållanden med en västerländsk kvinna. Männen ser inte sig själva som prostituerade trots att de får pengar och gåvor av kvinnan i utbyte av sex utan ser tvärtom sig själva som riktiga män. Sex är viktigt i den manskulturen som råder i dessa länder, andra lokala män i samhället ser upp till dem som har sex med utländska kvinnor och som lever ett tillfälligt liv i lyx. Kvinnor som åker på denna typ av resa är ofta ute efter att ha en relation med en ”annan”. De letar efter män som är exotiska, naturliga och mer spännande än män i deras eget hemland.
16
Johnson (2009) menar att begreppet semesterromanser i största del består av flört och fantasier mellan de afrikanska männen och de europeiska kvinnorna. Kvinnorna blir förförda och förhållandet handlar inte endast om sex utan mycket om romantik och omtänksamhet. Männen använder sig av fina ord och komplimanger som många kvinnor faller för. Johnson menar även att genom att flörta med kvinnor som i Europa inte anses vara attraktiva kan männen i regel komma i kontakt många kvinnor under turistmånaderna.
Enligt Hall (2007) är den här typen av relationer en win-win situation för parterna som är involverade. De afrikanska männen får kvinnorna att känna sig unga och attraktiva igen vilket ökar deras självförtroende och livsglädje, medan männen får gåvor och pengar i gengäld. Båda får någonting de vill ha. Dessutom är de två vuxna människor som bestämmer över sig själva och som kommer överens tillsammans om relationens utgång, till skillnad från män som åker till Thailand för att ha sex med minderåriga flickor. Författaren till artikeln tycker även att det är bättre att fattiga män har tillfälliga relationer med kvinnliga turister än att de är kriminella och får pengar därifrån istället.
Halls tankar om en win-win situation stämmer inte överrens med hur några av respondenterna svarade på frågan om huruvida semesterromanserna är dåligt för mannen eller inte. Osman, som arbetar som vakt på en strand i Gambia, menar att det främst är kvinnorna som får fördelar med en sådan relation. I regel blir många män beroende av kvinnornas pengar och kan inte klara sig själva utan deras bidrag. Kvinnorna däremot kan själva välja när de vill avsluta relationen och vad de vill ge männen i gengäld.
DEN KVINNLIGA SEXKTURISTEN FRÅN EUROPA
En sen kväll i Gambias stora turistkvarter Senegambia berättar servitören Lamin i en intervju om sexturismens olika former i Gambia. Han berättar att de kvinnliga sexturisterna som kommer till landet inte alltid är ute efter samma sak:
”Ibland handlar det bara om en kväll, man har sex och får en summa pengar, men oftast handlar det om någonting annat, killar får betalt för att spela en kärleksfull roll som pojkvän”. Lamin
17
Under observationer i Gambia visades en tydlig bild på vem den kvinnliga turister kan vara och hur hon tänker. Genom en mängd intervjuer och samtal med både lokalbefolkningen och människor som arbetare i Gambia har en förståelse skapats som gestaltas i de kommande beskrivningarna av den europeiska kvinnan.
1. En typ av kvinna åker från Europa till Gambia för att avnjuta en efterlängtad semester. Ibland har kvinnan, som ofta är i medelåldern, för avsikt att träffa en ung, gambisk man under sin vistelse i landet. Ibland har hon inte planerat det innan, tanken var kanske att komma iväg från vintern och kylan och åka ner till paradisstränderna och varmare breddgrader. Hon kanske åker med en väninna i samma livssituation, skild med utflugna barn och en tråkig vardag. Väl på plats märker de att de får mycket uppmärksamhet, mer än de har fått de senaste tjugo åren. De gambiska männen är otroligt trevliga och vill bli deras personliga guider och chaufförer i landet. Männen bjuder hem dem till sig eller frågar om det går bra att göra dem sällskap under kvällen. Kvinnorna blir smickrade och tackar ja, de tänker att det blir en rolig upplevelse och ett bra sätt att få lära känna landet då de blir bekanta med en lokalinvånare. Helt plötsligt har kvinnan ingått en slags relation med den gambiska mannen och vill absolut inte åka hem till trista vardagen. Hon lovar mannen att komma tillbaka och hälsa på och kanske skicka lite pengar för att hjälpa honom och hans familj eftersom de är fattiga och kvinnan känner empati för denne man.
2. En annan typ av kvinna som åker till Gambia har redan planerat i förväg vad hon ska göra på resmålet, hennes syfte är klart sedan flera månader tillbaka. Hon vill träffa en ny man som kan flytta till hennes hemland, en man som uppskattar henne för den hon är och en man som inte känner sig hotad av hennes pengar och framgång i livet. Hon vill ha en ung afrikansk man, som kan hjälpa henne att fylla tomrummet i hennes liv. I hemlandet har hon svårt att hitta en man som kan uppskatta henne, de flesta män i hennes ålder vill inte ha en gammal, mullig kvinna, så hon åker till Gambia för att hitta lyckan. Väl på plats är det inte svårt att hitta en frivillig kandidat, de är som flugor på henne hela tiden. De träffas på stranden, i baren, på gatan, ja var som helst går det att hitta en gambisk man som är intresserad av en västerländsk kvinna i medelåldern. Den man som hon nappar på har kanske redan en fru och barn i Gambia, men det hindrar inte honom från att inleda en till relation. Han flyttar gärna med den europeiska kvinnan till hennes hemland, skaffar ett jobb och skickar pengar varje månad till sin gambiska familj.
3. En tredje typ av kvinna är inte ute efter något annat än en ”semesterflört”. Hon åker till Gambia och vill köpa sig en man för en vecka eftersom hon vet att pengar är det som krävs för att en man ska vilja vara med henne. Hemma är hon ingenting annat än en kanske överviktig, inte alltför attraktiv kvinna som inget hellre vill än att hålla en man i handen, om inte bara för en vecka. Därför åker hon till Afrika, för där vet hon att det finns gott om män som ställer upp för henne om hon bara ger honom pengar. Dock tycker hon inte att det handlar om prostitution eller något sådant, det är för män som åker till Thailand. Nej, hon vill ju bara ha lite sällskap och närhet och hon betalar gärna mannen för att hjälpa honom i hans svåra livssituation.
18
Genom den insamlade empirin från Gambia kan det konstateras att den typiska kvinnan som besöker landet för en romans är i medelåldern, ofta skild och har barn som flyttat hemifrån.
Kvinnorna verkar inte skämmas för att visa upp sig med en afrikansk man, överallt syns dessa par. Några av intervjupersonerna som jobbar med turister har många gånger upplevt att kvinnorna stöter på dem på ett sätt som de troligtvis inte skulle göra i sitt hemland. De är inte särskilt diskreta eller fina i kanten utan är ganska framåt i sitt sätt att försöka ragga upp en man.
Detta är något som många av respondenterna tycker känns stötande.
Sam, en svensktalande Gambisk man som arbetar för ett skandinaviskt resebolag, säger att många kvinnliga turister från norden är på jakt efter män redan när de kommer. Det är inte ovanligt att de kommer in till resebolagets kontor och frågar om råd hur man hittar en afrikansk man som är tillgänglig och hur det hela fungerar. Många frågar dessutom hur man kan ta med sig en man hem och vilka papper som krävs. Resebolaget har full koll på vilka dokument som behövs och försöker att svara på frågorna utan att döma. Sam berättar att deras uppgift är att ta hand om turisterna och att han inte har någon rätt att tycka till om hur de väljer att leva. Han säger emellertid att han aldrig har hjälpt en skandinavisk kvinna att hitta en afrikansk man, sådant får de sköta själv menar han. Dessa europeiska kvinnor ses ofta som sexturister även fast de själva inte tycker att de är det eller ens är medvetna om att allmänheten ser dem som
sexturister. Enligt Nationalencyklopedin (2011) definieras sexturisten som en person som söker sexuella upplevelser i (avlägsna) främmande länder, ofta på grund av att lagstiftningen mot tillexempel sex med minderåriga där är liberalare. Kibicho (2009) menar att en sexturist är en turist som har sexuell kontakt med en sexarbetare under en vistelse på en speciell
turistdestination, ofta i utbyte av pengar eller presenter. Han menar på att detta begrepp är komplicerat och ställer frågor som; måste sexet vara planerat i förväg eller räknas man som sexturist då man har sex med en boende på destinationen utan tanke på det innan? Eller de som bara tittar på sexshower, räknas de som sexturister?
Johnson (2009) menar att kvinnliga sexturister skiljer sig i regel mot manliga sexturister.
Kvinnliga sexköpare har en flört med mannen och är inne i en fantasi om att de är tillsammans.
För att upprätthålla fantasin begär inte mannen en fast summa pengar i förväg vilket gör att de inte agerar som andra prostituerade. De som deltar i den här typen av turism ser det inte som prostitution utan mer som en romans eller en förälskelse som uppstår. Lokalt ses de inte heller som prostituerade, i motsats till de kvinnliga sexarbetarna på platsen, utan ses mer gigolos eller beach boys.
I en artikel i The Independent (2006) skriver författaren att många kvinnor som inte blivit uppmärksammade hemma känner sig för första gången på många år mycket attraktiva på sin semester. Även om kvinnan är över 50 år och mannen runt 18 år brukar förälskelsen för kvinnan vara så stor att hon inte ser något fel i förhållandet. "They are so wonderfully flattering. They make you feel like a real woman. I don't mind paying for their drinks and meals if they stay the
19
night" säger en intervjuad kvinna i samma artikel. Där presenteras en studie med 240 kvinnor semestrande i fattiga länder. En tredjedel av de intervjuade hade haft en sexuell relation med en lokal man på destinationen. 60 procent av dessa kvinnor erkände att de på olika sätt hade hjälpt en lokal man med hans ekonomi.
Kvinnans synvinkel
Följande information kommer från en intervju med en engelsk kvinna för att visa hur förhållanden mellan europeiska kvinnor och afrikanska män kan se ut.
Mary, en engelsk kvinna i 50-årsåldern, berättar i en intervju om sina resor till Gambia. Första gången hon reste dit var strax efter att hon skiljt sig från sin man. Hon hade länge varit missnöjd med deras samvaro, kärleken var död för länge sen och ett sexliv fanns överhuvudtaget inte. Hon ville bort från sitt liv och åkte därför med en väninna till Gambia där hon träffade Buba. Med en gång blev hon ”återfödd”, som hon själv säger, hon kände sig plötsligt som en kvinna igen som blev sedd och älskad för den hon var. Även fast hon vet att det är ett spel gör det henne inte mycket, hon får för en gångs skull stå i centrum och bli överöst med komplimanger. Buba är i 20-årsåldern och är hennes pojkvän. Hon har åkt och hälsat på honom fyra gånger och under besöken bor de på hotell och tillbringar varenda stund tillsammans. På frågan varför hon inte tar med sig mannen hem till England svarar hon att det inte skulle bli samma sak om de bodde tillsammans. När hon åker till Gambia blir det en flykt från vardagen och att hon då får leva i en fantasi för ett tag. Dessutom älskar hon Gambia och vill åka dit på grund av det också, inte bara för hennes pojkvän. Det syns att hon har anammat landet och dess traditioner. Hon har långa rastaflätor med små band och pärlor i och en lång batikklänning med sandaler till. Mary säger att hon är mycket nöjd med sin relation till Buba.
En förklaring till Marys och andra medelålders kvinnors beteende kan vara Kleibers teori om ålderskriser (Kleiber 1999). Medelålders personer går ofta igenom en livskris; kroppen förändras, man är inte lika aktiv, man får en förändrad relation till sina barn, ens föräldrar blir sjuka eller dör, man känner oro för framtiden och så vidare. Alla dessa symptom är en
påminnelse om att de har en begränsad framtid. Åldern talar om hur få år man har kvar att leva istället för hur länge man har levt från födseln. Fritid blir därför nödvändig för att förhindra obehaget som många kan känna med att vara i medelåldern. Den här perioden i livet
karaktäriseras även av individualitet; de vuxna behöver inte längre planera sin fritid efter barnens behov och man har mer pengar att röra sig med. Fritid vid medelåldern kan även handla mycket om självförnyelse och frihet vilket inte kan appliceras i andra kontexter, särskilt inte när det kommer till ens arbete.
Kibicho (2009) skriver om de kvinnliga sexköparna. Han menar att de reser för att inleda sexuella relationer med män för att de vill stärka sin feminina sida och känna sig kvinnliga. I deras hemland anses många av dessa kvinnor som oattraktiva och de känner sig avvisade av männen. Plötsligt blir det tvärtom när de åker på semester och träffar en afrikansk man, de
20
överöser dem med komplimanger och kärleksförklaringar och kvinnorna känner sig som riktiga kvinnor igen.
DEN MANLIGA SEXARBETARE FRÅN GAMBIA
Den svenske resguiden Fredrik berättar i en intervju i Gambia att de flesta i landet inte har riktiga jobb, de sitter med varandra hela dagarna och tar det lugnt, på något sätt klarar de sig alltid. Om inte någon har pengar för dagen att köpa mat har personen alltid en familjemedlem eller vän som kan hjälpa till. Kriminaliteten är i princip obefintlig eftersom de flesta känner varandra och om någon skulle råna en turist vet alla vem den personen är och han hamnar i stor knipa eftersom han bidrar till försämrad turism. Han menar även att turismen i landet är en mycket viktig inkomstkälla för många gambier, det är ofta den enda inkomsten de har under året, att köra taxi, jobba på ett hotell, på en bar, sälja souvenirer eller jobba som vakt på stranden. Säsongen är på sex månader så det gäller att tjäna så mycket pengar att det räcker under de resterande sex månaderna som är kvar av året.
Smiley, som jobbar som beach boy på stranden, taxichaufför och servitör, säger att det är svårt att få ihop pengar som ska räcka ett helt år. Som beach boy på stranden vaktar han turisternas solstolar och tillhörigheter utan att få lön av dem som äger restaurangen intill stranden eller liknande. Den enda inkomsten han får som beach boy är dricks från turisterna. Taxiyrket är inte heller särskilt lönande då konkurrensen är hård. Under säsongen jobbar han varje dag, från åtta på morgonen till sent på kvällen när baren stänger.
Enligt den gambiske reseguiden John är cirka 90 % av gambierna är muslimer. Koranen säger att mannen får ha upp till fyra fruar samtidigt, men han måste älska dem lika mycket, behandla dem likvärdigt och köpa lika mycket saker till dem. Om han har tre fruar sover han med den första måndag och tisdag, med den andra onsdag och torsdag, med den tredje fredag och lördag och är ledig på söndagen. Många som bara har en fru har också en flickvän vid sidan om. Det är socialt accepterat att mannen inte behöver vara med just en kvinna. Därför är det ”lättare” för männen att tjäna pengar genom att ha relationer med turister, medan frun är hemma med barnen har mannen en semesterromans med en europeisk kvinna och försörjer sig genom det. John säger dessutom att enligt den islamska tron är män accepterade att gifta sig med äldre kvinnor eftersom Muhammed gifte sig med en mycket äldre kvinna. Yngre män och äldre kvinnor som gifter sig är därför inte särskilt häpnadsväckande, utan socialt accepterat i Gambia.
Bumsters
Under vistelsen i Gambia observerades det att så kallade bumsters ofta står utanför hotellen och väntar på att turister ska komma ut. Bumsters är personer som vill komma i kontakt med turister för att främst utnyttja kontakten på något vis, berättar Fredrik samtidigt som han varnar för detta.
Dock säger han även att gambiska militärer numera är utplacerade utanför hotellen för att det är
21
många turister som känner sig skrämda. Många bumsters vill dock bara prata en stund, de är väldigt sociala och nyfikna.
Ving skriver på sin hemsida om bumsters i Gambia:
”Gambianerna är ett trevligt folk som alltid har ett leende på läpparna. De vill gärna höra om Skandinavien och hur du har det. Det finns dock så kallade ”bumsters” som har svårt att acceptera ett
”no,thank you”. De vill egentligen inte något speciellt, bara prata, erbjuda utflykter och annan service. Om du inte är intresserad, säg bestämt ifrån. Om du erbjuds hjälp att växla pengar ska du genast avböja detta. Uppmaningar att skänka pengar till sjuka barn, behövande etc. är oftast en kamouflerad form av tiggeri.”
Gambiska bumsters kan många gånger definieras som sexarbetare. Kibicho (2009) menar att en sexarbetare är en person som helt eller delvis försörjer sig genom att förse med sexuella tjänster.
Den här definitionen berör alla sexarbetare, vare sig det är prostituerade, porrskådespelare, stripteasedansörer, telefonsexförsäljare eller liknande. Det finns inga officiella uppgifter om hur många sexarbetare det finns i världen, dock kan det konstateras att siffran är hög. Martin (2006) skriver att männen inte ser sig själva som prostituerade, de är affärsmän och precis som alla andra som vill tjäna pengar, säger en man som sysslar med detta till tidningen. Han menar att det är ett lätt sätt att tjäna pengar på samtidigt som kvinnan får en härlig semester. Även här nämns inte pengar då hela illusionen att hon är så vacker och att han är så kär i henne inte skulle vara trovärdig.
Många gambier har en negativ syn på bumsters och på kvinnor som åker till landet för att vara med dessa män. Lamin, som är servitör på en restaurang vid stranden, ser dessa par dagligen. De är ofta på stranden, tar promenader och äter på restaurangen. Han anser att det är förnedrande för mannen och att de måste börja respektera sig själva istället. Lamin tror inte att det är äkta kärlek som kvinnan och mannen känner för varandra. Även Osman, som jobbar som vakt på stranden, säger att det är mycket vanligt förekommande att en europeisk kvinna och en gambisk man träffas på stranden och blir ett par. Han gillar det inte heller. Det är många kvinnliga turister som kommer fram till honom och stöter på honom. Osman säger även att många gambiska män som har umgänge med europeiska kvinnor gör det på grund av att de är fattiga och i desperat behov efter pengar. Därför anser han att romanserna egentligen är mycket negativa och ofrivilliga från mannens sida. Många gör vad som helst för att få mat på bordet, tilläger Osman.
Under observationerna märktes det att många bumsters mestadels hängde på stränderna för att få en chans att prata med kvinnor. När turisterna går strandpromenader kommer det fram många och vill prata, det är deras chans till kontakt. Turisterna måste ligga på solstolar som en
restaurang eller ett hotell äger eftersom de har vakter där, annars kommer bumsters och vill prata på en gång när turisterna lägger sig för att sola och går inte förrän de säger till på skarpen eller hotar med polis. Sen kommer nästa och ska börja prata. Problemet är att många bumsters jobbar
22
som vakter, de säger till turisterna att de håller dem borta från bumsters, men i själva verket är de själva de största bumsters av dem alla. De vill bli vän, bjuda på te, bjuda hem turisterna eller följa med dem till en bar på kvällen. Servitörerna är likadana fast de har förtur framför ”vanliga”
bumsters. Deras jobb går till viss del ut på att prata med gästerna. Efter att de har varit trevliga frågar de snällt om det möjligtvis går att träffas efter att de har slutat jobbet. Samma sak med taxichaufförerna, i bilen frågar de efter en stunds konversation om de kan få följa med och vara
”vakter” eller guida runt. Dock är de flesta bumsters trevliga och vill turisterna väl. De har sällan dåliga intentioner eller är otrevliga och giriga på något sätt. De ler hela tiden och frågar turisterna om det är något som har hänt om inte de ler tillbaka. De brukar säga att genom att le blir allting bra och att Gambia är ”the smiling country”. Dessutom kan de ofta säga ett par meningar på svenska vilket är ett bra sätt för dem att få kontakt.
Drömmen om Europa
Den svenska reseguiden Fredrik menar att många gambier ser Europa som paradiset, en plats där drömmar blir uppfyllda och där man får leva lyckligt i alla sina dagar. Gambierna jobbar hårt med att få en chans att åka till Europa. Många bumsters har som syfte att just denna dröm ska uppfyllas och behöver därför känna en europé. De går runt bland turisterna, pratar med dem, försöker bli kompisar och skapar olika kontakter som kan vara bra att ha. En del vill även bli förälskade i en europeisk kvinna och på så sätt få en inbjudan till Europa.
Reseguiden John säger att presidenten i Gambia ser viljan från gambierna att bo i Europa som en mycket negativ utveckling för landet. I många av hans tal till nationen framhäver han att landets ekonomi försämras om gambierna lämnar landet och ber därför befolkningen att stanna. Han vill att de ska börja respektera sig själva och tänka på landets bästa genom att stanna i Gambia och hjälpa till att bygga upp landet. Även John ser att sexturismen har skapat stora problem i landet och många av hans manliga vänner är helt beroende av bidrag från Europa.
Många gambier vill ha en sponsor så att de kan fortsätta att leva i Gambia, fast bättre. En sponsor är en människa eller en familj i västvärlden som skickar pengar till en gambier varje månad så att de kan gå i en bra skola och på så sätt få en bra chans i livet. Smiley, den mångsysslande
gambiern, berättar att han känner ett svenskt par i Eskilstuna som skickar pengar till honom när han behöver. De köpte även en bil till honom så att han skulle kunna försörja sig på ett bra sätt.
Han, liksom många andra bumsters, säger att han inte vill flytta till Europa. Ändå flörtar de dagligen med europeiska kvinnor och hänger kring hotellen och turistställen. Buks, en taxichaufför, berättar även han att han fick sin bil av en familj i England. De bjöd honom till England en gång, de betalade allt för honom och tog hand om honom under hela resan. Buks säger att resan var intressant men att han inte vill leva i Europa, han trivs bra i Gambia där det inte är lika stressigt och kallt.
23
Strandvakten Osman har många vänner som har sökt lyckan i Europa. De är alla gifta med europeiska kvinnor och kommer ibland och hälsar på hemma i Gambia. Många av dem har affärer i Gambia, de åker hem och stannar i cirka tre månader för att göra affärer. För de
gambiska männen är det svårt att få ett bra jobb, dels för att de inte har utbildning, dels för att det tar tid att lära sig språket och kulturen i länder i Europa. Många av männen blir därför beroende av kvinnan. Osman berättar att både han själv och många av hans vänner är analfabeter och kan endast skriva sitt eget namn. I en undersökning om läs- och skrivkunnigheten i landet som gjordes 2005 visade det sig att 50% av Gambias befolkning är analfabeter (Utrikespolitiska Institutet 2008).
Det är dock inte lätt att åka till Europa för gambier. Resguiden John berättar att för att få åka till exempelvis Sverige krävs det att en gambier blir inbjuden av en svensk medborgare för att få möjlighet till att komma till landet. Därefter måste 5000 euro lämnas som deposition för att de svenska myndigheterna ska vara säkra på att de inte stannar i landet längre tid än vad visumet säger, det vill säga högst tre månader på ett halvår. För att få ett visum blir den sökande även intervjuad. Det är ofta på grund av detta bumsters vill känna människor i Europa, för att få möjlighet att bli inviterad och kanske få en chans att stanna i landet.
John berättar om en gambisk man han känner som är 29 år. Denne man har en gambisk fru och två barn. Dessutom gifte han sig med en engelsk dam i 65 årsåldern för cirka ett och ett halvt år sedan. Sedan dess bor han i England och skickar hem pengar till sin familj i Gambia. Första gången han hälsade på var nyligen då han åkte tillsammans med sin engelska fru, hennes väninna och väninnans gambiska man. Under semestern fick den gambiska och engelska frun samsas om mannen. Dock valde den gambiska mannen att mest stanna på det fina hotellet och besökte endast sin gambiska familj ett fåtal gånger.
I många fall är den europeiska kvinnan endast ett medel för att komma till Europa. John berättar att det är många män som tar kontakt med de äldre kvinnorna som kommer på besök till landet.
Kvinnorna, som kanske inte får någon som helst uppmärksamhet i sitt hemland, blir uppvaktade och älskade av mannen så till vida att de vill ta med mannen till hemlandet, gifta sig och leva med honom. Mannen däremot ser det som en chans att få komma till Europa, när de har varit gifta ett tag skiljer sig mannen, stannar kvar i landet och träffar en yngre kvinna som han kan leva med och skaffa barn med. Många män söker därför de äldre kvinnorna, dels för att de oftast är lättare att få kontakt med, dels för att de har mer pengar än de yngre.
24
Gambiska sexarbetare
Salomon, 24 år som försörjer sig genom att sälja sig till europeiska kvinnor i Gambia, berättar att han är som vilken gambier som helst, förutom att han har ett lite annorlunda levnadssätt.
Han tycker om att träffa europeiska kvinnor, uppvakta dem och ge dem det de inte får hemma.
Han säger att det är han själv som bestämmer vilka kvinnor han ska satsa på, avgörandet sitter i om han tycker att de är attraktiva och verkar trevliga. Helst vill han ha medelålders kvinnor eftersom de har pengar och uppskattar honom mer. Han tycker inte att det är sexturism eller någon form av prostitution som försiggår. Han säger att det är vuxna människor som bestämmer över sina egna liv och som är med på arrangemanget ömsesidigt. Hon får en trevlig semester och i gengäld får Salomon en trevlig tid med goda middagar och ett tillfälligt liv i lyx. Han säger också att kvinnan ofta vill uppfylla en fantasi som hon har och att hon är mer avslappnad här i Gambia och kan leva ut fantasin på ett sätt hon inte skulle kunna i sitt hemland. Han har varit med många kvinnor, främst från England och Skandinavien, dock har han aldrig tänkt på att flytta till något av dessa länder med en europeisk kvinna, kanske i framtiden. I intervjun berättar han även att kvinnorna ofta vill att han ska agera som deras pojkvän; de vill gå hand i hand, kramas, umgås och hitta på saker tillsammans som par gör på semester. Sexet blir därför inte det mest centrala under vistelsen i landet.
Motiven till att bli en sexarbetare är många, det största är dock socioekonomiska anledningar skriver Kibicho (2009). I Kenya tillexempel lämnar många människor sina familjer på
landsbygden för att flytta till anonymiteten i storstaden där de säljer sig för att kunna överleva och försörja sig. På så sätt handlar sexhandel till stor del om fattigdom. Sexhandel har alltid varit ett sätt att tjäna pengar på, för både män och kvinnor. Detta yrke ger en möjlighet till att tjäna mycket pengar, samtidigt som det ofta associeras med våld, kriminalitet, minskade civila rättigheter och sjukdomar.
Vid ett samtal med den gambiske, svensktalande reseguiden John gavs en ny syn på den
sexturism som sker mellan äldre kvinnor och yngre män. John berättade att nästan alla kvinnor i hans egen ålder i Gambia är omskurna. Bland de män som bor i Gambia är i princip alla
omskurna men de har ständigt samtal om att sex är skönare med en kvinna som inte är omskuren.
John menar att männen fantiserar om detta och därför blir europeiska kvinnor populära, oavsett ålder. Dessutom berättar han att gambier i regel är ganska oerfarna när det gäller sex och sexuella upplevelser. John tror att europeiska kvinnor påverkas av det stora utbud som finns av tidningar och filmer med erotiskt innehåll. Rykten om europeiska kvinnor som njuter och tar för sig sexuellt går ständigt och många Gambier drömmer om att få uppleva något sådant.
Under observationerna och intervjuerna talades det mycket om ”The Gambia Experience”.
Männen marknadsför sig själva med det uttrycket och visar för de europeiska kvinnorna varför de ska ha sex med en gambisk man och varför det är bättre. De säger att när man är i Afrika måste man ha en ”experience with a black man” vilket är en helt annan upplevelse än att ha sex med en västerländsk man, enligt gambierna själva. Reseguiden Fredrik tror att gambierna är
25
medvetna om att det finns, eller i alla fall förr fanns en myt om att den afrikanska mannen hade mer att erbjuda i sängen, både kroppsligt och mentalt. Fredrik menar även att det troligen är denna myt som de gambiska männen bygger sin identitet kring i mötena med europeiska
kvinnor. Johnson (2009) skriver om denna myt och menar att de kvinnliga sexköparna ofta söker unga, vältränade, exotiska och ”naturliga” män i exempelvis Afrika. De kan inte få det hemma och reser iväg för att inleda en relation med en lokal man. Männen använder detta till sin fördel och spelar den roll som de vet att kvinnorna söker. Männen uppträder och pratar på ett sätt som kvinnorna vill. De vill bli smickrade och de vill att männen ska tala ”sweet talk” med dem.
Smicker är ett bra redskap för att få en kvinna på fall, de kvinnor som lätt går på det är de som ofta inte blir uppvaktade i sitt hemland och inte alltid anses som vackra. Även äldre kvinnor fungerar det här tillvägagångssättet mycket bra på. Männen visar ofta upp sin kropp i tajta kläder för att visa upp vad som ”erbjuds” och ofta deltar de i en fysisk aktivitet, ofta på stranden, för att visa upp sig.
Manliga sexarbetare kallas aldrig för prostituerade i varken samhället eller media. Istället blir de kallade med humoristiska namn för att det inte ska låta som att de är riktiga prostituerade och för att det helt enkelt inte ska låta som att de kvinnliga sexköparna är inblandad i någon form av prostitution. Ofta kallas de för gigolos men har även andra namn, tillexempel kallas de Sanky- Panky eller Big Bamboo på Jamaica, på Bali kallas de för Kuta Cowboys, Marlboro Men i Jordanien, Drummer Boys i Senegal och Bumsters eller Beach Boys i Gambia. När det gäller kvinnliga sexarbetare kallas de inte för något annat än prostituerade. De kvinnliga sexturisterna blir dock kallade för olika smeknamn. På Jamaica kallas de kvinnliga sexturisterna för ”milk bottles - that need filling up” (Tourism & Aviation 2001).
KVINNANS OCH MANNENS MAKT I RELATIONEN
Ali berättar under en intervju att relationen mellan lokala män och kvinnliga turister i Gambia ofta är mycket passionerad och intensiv. Ju mer mannen ger av sig själv desto mer får han tillbaka i gåvor och liknande från kvinnan. Hon söker ett exotiskt fantasiförhållande och han gör allt för att upprätthålla hennes dröm. Ali säger även att det oftast fungerar så att kvinnan ger mannen en stor summa pengar som ska räcka under vistelsen. På så sätt får mannen känna att han betalar när de åker taxi, äter på restauranger eller beställer något på stranden. Detta ses inte som en betalning för umgänget utan är snarare en förutsättning för att kunna umgås. Ofta är summan så stor att han kan ta en del av den hem till sina föräldrar som helst inte ifrågasätter var pengarna kommer ifrån. Eftersom kvinnan erbjuder mannen ett ekonomiskt stöd tvivlar han inte på att återvända dagligen under hennes semester. Ibland får han sova över på hennes hotell men på vissa hotell är det inte tillåtet för lokalinvånarna att komma in. Då händer det att kvinnan checkar in på ett annat, billigare och mer lokalt hotell där mannen kan sova med henne. Att få sova i en ordentlig säng och få en stor frukost är för många gambiska män lyxigt och de blir fast i sitt eget begär om ett bättre liv, menar Ali. Att dessutom kunna ligga och njuta på stranden och beställa in drinkar, juicer och frukt från lokalinvånarna gör att männen känner sig över sina egna. En känsla
