Kvinnor och politik

(1)

NUMMER 2 1985

Kvinnor och politik

Vad är politik

om också det privata är

politiskt? Vad har den nya kvinno-

rörelsen betytt för kvinnornas politiska

agerande? Prioriterar kvinnliga politiker andra frågor än manliga? Kan kvinnoforskningen använda den etablerade politiska

teorins begrepp? Läs om detta och mycket mer i detta

nummer om

(2)

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- ges av Föreningen Kvinnoveten- skaplig tidskrift

Ansv utg Anita Göransson

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året.

Prenumeration for 4 nr kostar 100 skr. Stödprenumerationer å 150 skr eller mer är mycket välkomna Postgiro 8841 78-5

Författarna ansvarar själva for innehållet i sina artiklar

Ingrid Holmquist, Eva Borgström, Anna Jönasdottir, Lena Boéthius Margareta Lindholm,

R E F E R E N S G R U P P Boel Berner, Mona Eliasson, Anita Göransson, Gunhild Kyle, Ulla Tebelius, Gertrud Aström

A D R E S S Kvinnovetenskaplig tidskrift Nordenskiöldsgatan 16 413 09 Göteborg Tel 0 3 1 - 1 4 6 6 04

Förteckning över tidigare utkom- na temanummer och samtliga artiklar kan erhållas från redaktionen

Grafisk form: Leif Thollander Vinjetter: Ewy Palm

Printed in Sweden by

Graphic Systems AB, Göteborg

ISSN 0348-8365

För insända ej beställda manu- skript ansvaras ej

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet

Nr 2 • 1985 • Årg 6

Från redaktionen 1 L I S E T O G E B Y Starka, aktiva och arga kvinnor 3

A N N A G J Ö N A S D Ö T T I R Kvinnors intressen och andra värden 17

MOA M A R T I N S O N Väverskor 34 G U N H E D L U N D - R U T H Kvinnorörelsens påverkan på lokal politik 36

B I R G I T J O N A S S O N Åsikter i tre jämställdhetsfrågor 54 K V I N N O R O C H P O L I T I K I N O R D E N Norge 63 Danmark 68 Finland 74 Sverige 78 Krönika 83 Recensioner 87 Våra förmödrar 93

Bilden sid 1: 8 mars Göteborg 1980.

Foto Gun Andersson

(3)

Från redaktionen

Vad politik är for något har efter kvinnorö- relsens och kvinnoforskningens uppkomst blivit mer osäkert än någonsin tidigare.

Själva förutsättningen i modern tid för att kunna definiera politiken som ett särskilt område — nämligen det privata — förklara- des plötsligt vara politiskt, det också. J a , j u s t d e n n a g r ä n s d r a g n i n g i sig påstods i

själva verket vara en politisk fråga.

Forskningsfältet kvinnor och politik är med a n d r a ord mycket o m f a t t a n d e och svårt att avgränsa. Det berör en m ä n g d olika fråge- ställningar och behandlas inom flera olika discipliner. Detta n u m m e r utgår från den nordiska forskning om kvinnor och politik som bedrivs inom statskunskap och politisk sociologi.

Samtidigt som kvinnor under de senaste 10—15 åren på ett nytt sätt börjat formera sig som en politisk g r u p p i samhället, stude-

rar kvinnoforskarna d e n n a process. H u r ser kvinnors villkor som maktsubjekt ut? Vad händer när kvinnor politiseras som grupp?

Vilka konsekvenser i stort har detta?

I Helga Hernes översiktsartikel om den statsvetenskapliga kvinnoforskningen, och i de övriga nordiska r a p p o r t e r n a om kvinnor- och politiktemats utveckling och läge i D a n m a r k , Finland och Sverige, pre- senteras nya perspektiv och konkreta frågor som kvinnooffensiven gett u p p h o v till. M a n kan gott påstå att den nordiska forskningen om kvinnor och politik präglats särskilt mycket av samarbete. Detta har varit mycket betydelsefullt eftersom antalet kvinnor inom statskunskap och politisk sociologi är så litet, och av dessa har ytterst fa någon stabil akademisk position. Ett konkret resultat av det nordiska samarbetet är Det uferdige demokratiet (1983), som tidigare

(4)

kort recenserats i n u m m e r 4/84. I detta n u m m e r s krönikedel berättar Elina Ha- avio-Mannila (Finland) lite mer om erfa- renheterna av själva projektet.

Forskningen om kvinnor och politik i Norden är både empiriskt och teoretiskt inriktad. De tre huvudsakligen empiriska artiklarna i detta n u m m e r belyser alla olika inslag i de förändringar som skett när kvin- nor manifesterat sig som politisk g r u p p på ett nytt sätt. Lise Togebys studie av politiskt deltagande bland unga kvinnor och m ä n i D a n m a r k visar att de unga kvinnorna nu är aktivare än förr; att den bild av kvinnors politiska passivitet, konservatism och håglöshet, som traditionellt getts i politiska studier, inte längre är sann — om den nu någonsin varit det.

Togeby poängterar bl a att det nya kvin- nomedvetandet fatt en sådan utbredning bland de unga att det k o m m e r till uttryck i en representativ undersökning av den unga generationen i D a n m a r k . O c h studerar man den s k politiska eliten, de förtroende- valda, visar sig också klara förändringar.

G u n H e d l u n d - R u t h , som i en fallstudie un- dersöker kvinnors villkor i och påverkan på kommunalpolitiken, visar att en del av de kvinnliga förtroendevalda ser på kvinnor som en intressegrupp och uppfattar sig själva som deras representanter. M e n det mest f r a m t r ä d a n d e draget hos de kvinnliga politikerna är kanske deras kluvenhet, en kluvenhet av två slag. För det första slits de mellan partipolitiska och kvinnopolitiska lojaliteter. För det a n d r a är de kluvna mellan å ena sidan den traditionella kvinnorol- len, den som dikterar ett samhällsmoderligt ansvarstagande och en komplementär har- monihållning till m ä n n e n , och å a n d r a sidan ett kvinnomedvetet intresseperspektiv.

Det f r a m g å r dock klart av de kvinnliga lo- kalpolitikernas svar att möjligheter att föra fram kvinnoperspektiv i beslutsfattandet finns, och att detta blivit lättare med åren.

Inställningen bland svenska väljare till olika jämställdhetsfrågor har kartlagts sedan länge. Birgit J o n a s s o n visar i sin artikel att även här har det skett förändringar genom åren. I flera undersökningar interna- tionellt de senaste årtiondena har det visat

sig att kvinnor ofta inte är mer sympatiskt inställda till jämställdhetsreformer än vad m ä n n e n är. ( M e n motsatta resultat visar sig, som ovan påpekats, också). H ä r är det som alltid viktigt att noga ta hänsyn till frågornas formuleringar, dvs vad det är i de olika undersökningarna som de svarande svarat på. O c h h u r svaren tolkas.

Ett konkret exempel på dessa känsliga led i forskningsprocessen finns i Birgit J o - nassons artikel. H o n frågar sig hur föränd- ringen i svarsmönster skall tolkas, n ä r näs- tan hälften av alla intervjuade 1979 mot en k n a p p tredjedel 1976 vill ha förbud mot pornografi. Ar detta ett utslag av nymora- lism eller finns här också en medveten håll- ning som går emot pornografins kvinnofö- rakt och v ä x a n d e våldsinslag?

N ä r nu kvinnor både objektivt och sub- jektivt politiserats som g r u p p , vad h ä n d e r

då med de teoretiska perspektiven? Ar den etablerade politiska teorins och filosofins begreppsbildning tillämplig? Som den är?

Inte alls? Eller på något sätt o m d a n a d ? In- tressebegreppet, vilket varit centralt och samtidigt mycket kontroversiellt i allt politiskt tänkande, även det feministiska, sätts i fokus i A n n a J ö n a s d ö t t i r s artikel. Dels re- dovisar hon kort de viktigaste kontroverserna kring intressebegreppet, dels klargörs olika kvinnoteoretiska s t å n d p u n k t e r . Själv visar hon på intressebegreppets s a m m a n - satta karaktär; hon driver tesen om dess fruktbarhet för feminismen samtidigt som hon demonstrerar den traditionella intressesynens begränsningar.

*

Höstens första n u m m e r av Kvinnovetenskap- lig tidskrift beräknas u t k o m m a i början av oktober och har a r b e t s n a m n e t "aktualite- ter". Därefter planerar vi ett t e m a n u m m e r om lesbiskhet. Som vanligt välkomnar vi artiklar, recensioner, tips och synpunkter på det vi har gjort.

Göteborgsredaktionen har nu fungerat i snart ett år och det har varit ett a r b e t s a m t men mycket s p ä n n a n d e år. Nu ser vi fram mot lite semester och önskar våra läsare en trevlig och avkopplande sommar!

(5)

L I S E T O G E B Y

Starka, aktiva och arga kvinnor

Den traditionella bilden

av kvinnor som politiskt passiva och konservativa stämmer inte. Lise Togeby visar här

att kvinnors förändrade levnadsvillkor har medfört att unga kvinnor i Danmark nu är lika politiskt aktiva som unga män.

Bland de politiskt mycket aktiva

ungdomarna är kvinnorna dessutom radikalare än männen.

Den politiska sociologins bild av kvinnors politiska beteende präglades u n d e r m å n g a år av en rad gamla välkända " s a n n i n g a r "

som verkade så självklara att de sällan kon- trollerades. Till dessa " s a n n i n g a r " hörde att kvinnor var m i n d r e politiskt aktiva än m ä n , att de var m i n d r e politiskt intresserade, att deras hållning var mer moralistisk och konservativ och att de för övrigt var beroende av sina m ä n när de skulle rösta eller på a n n a t sätt utföra en politisk h a n d - ling.

Den kritiska kvinnoforskningen har med- verkat till att en del av dessa " s a n n i n g a r "

har reducerats till fördomar. M a n har kriti- serat den ofta mycket m a g r a empiriska do- kumentationen och m a n har påvisat hur begreppsbildning och teorier utgick från m ä n n e n s universum och följaktligen gav en systematiskt skev beskrivning av kvinnors beteende.¹

N å g r a " s a n n i n g a r " förblev dock oantas- tade. Det är till exempel väl d o k u m e n t e r a t att kvinnor deltar m i n d r e än m ä n i det som m a n traditionellt betraktar som politisk aktivitet. K v i n n o r deltar mera sällan i politiska möten, är m e r a sällan aktiva i valkam- panjer, v ä n d e r sig mera sällan till politiker och offentliga myndigheter och de är mycket mindre aktiva i de fackliga organisatio- nerna. O m m a n ser på den politiska eliten är skillnaderna mellan m ä n s och kvinnors position ä n n u större.2

Att dessa skillnader existerar, betyder inte att det inte har skett förändringar. Skill- n a d e r n a är i d a g g e n o m g å e n d e m i n d r e än för 25 — 30 år sedan. I varje fall i de nordiska länderna har skillnaderna i valdeltagande försvunnit, j a , i Sverige röstar kvinnor faktiskt i något större utsträckning än m ä n . Även på elitnivå har skillnaderna minskat, i dag u p p t a r kvinnorna i de nordiska länder- na u p p emot 2 5 % av platserna i p a r l a m e n - ten och de k o m m u n a l a styrelserna, m e d a n de strax efter a n d r a världskriget fick nöja sig med cirka 5 % . M e n bortsett från valdel- tagandet existerar skillnaderna alltså fortfarande.

Till detta finns det givetvis m å n g a förkla- ringar. Förr ansågs det alldeles naturligt att kvinnor inte deltog i politiken. N ä r den

" a l l m ä n n a " rösträtten infördes i D a n m a r k 1848, var såväl barn, tjänstefolk och brotts- lingar som kvinnor utestängda. M e n även efter den kvinnliga rösträttens införande ansågs det naturligt att kvinnor höll sig utanför politiken eller i varje fall spelade en återhållsam roll.

Även i den politiska sociologin har m a n då och då k u n n a t finna hänvisningar till kvinnors natur, men för övrigt har m a n oftast förklarat kvinnors låga politiska deltagande med att de hade färre sociala resurser än m ä n . K v i n n o r hade genomgående lägre utbildning, färre organisationskon- takter och mindre tid än m ä n och det var

(6)

d e n n a skillnad i resurser, som i a n d r a hand skulle förklara att kvinnor deltog mindre än m ä n .

Det råder knappast någon tv ekan om att bristande resurser har kunnat förklara en del av kvinnors låga politiska aktivitet.

Men det är inte heller någon tvekan om att denna förklaring inte är den enda. En rad undersökningar, däribland några relativt nya undersökningar från Norge av Beatrice Halsaa, har visat att likhet i resurser inte medförde att m ä n och kvinnor deltog lika mycket i politiken. T v ä r t o m var skillnaderna i deltagande ofta större bland de välut- bildade än bland grupper med lägre utbildning. Utbildningen ökade också kvinnornas deltagande, men inte i s a m m a omfattning som för m ä n n e n s del.^! M a n måste allt- så leta efter b i d r a g a n d e förklaringar.

En sådan b i d r a g a n d e förklaring var att både män och kvinnor uppfostrades till att tro att politik var m ä n n e n s område, så att kvinnorna var mindre politiskt intresserade än m ä n n e n och mindre politiskt aktiva. Det ingick helt enkelt inte i den kv innliga köns- rollen att kvinnor skulle vara aktiva inom politiken. Nästa fråga måste då bli varför könsrollerna hade detta innehåll. Ett försök att besvara d e n n a fråga gjordes med teorierna om den speciella kvinnokulturen.

Olika världar

Kvinnokulturförklaringen går ut på att kvinnor och män mer eller mindre lever i var sin värld. K v i n n o r n a lever i hemsfären och i familjen, m e d a n m ä n n e n lever i den yttre sfären, på a r b e t s m a r k n a d e n och i det politiska livet. Det är bland a n n a t d e n n a uppdelning i en kvinnokultur och en mans- kultur som medför att sociala resurser inte tillskrivs s a m m a betydelse eller har s a m m a användningspotential för kvinnor som för män. Kvinnokulturen har sitt ursprung i arbetsdelningen mellan könen, där kvinnorna har ansvaret för både den sociala och den biologiska reproduktionen. Dess inne- håll bestäms bland a n n a t av kvinnors ekonomiska beroende och av att deras arbete är dolt och obetalt.1 Kvinnors beteende och kvinnors attityder betraktas alltså som ett

resultat av det kvinnoförtryck som karakte- riserar ett patriarkaliskt samhällssystem.

I likhet med teorin om kvinnokulturen koncentrerar också a n d r a nyare teorier om kvinnors beteende intresset på kvinnors särskilda levnadsvillkor. Det centrala här är kvinnors brist på yrkesarbete och att de är b u n d n a av vårdarbetet i familjen. I nyare versioner av resursförklaringen fäster m a n också vikt vid de speciella begräns- ningar av kvinnors resurser som är en följd av deras b u n d e n h e t vid familj och barn.

O c h kritiken av den hittills utförda forskningen går i förlängningen av detta ut på att dessa speciella begränsningar sällan har beaktats i analysen.

M e n om det är sant att det är kvinnors särskilda levnadsvillkor som kan förklara deras låga politiska deltagande, finns det också anledning att förvänta att det traditionella mönstret håller på att förändras.

Kvinnors liv begränsas inte längre till hemsfären och m ä n n e n har inte längre mo- nopol på den yttre sfären. I D a n m a r k är i dag omkring 80 procent av alla kvinnor under 60 år yrkesverksamma och det gäller även de som är gifta eller har små barn. I takt med den stigande yrkesfrekvensen har kvinnors levnadsvillkor kraftigt förändrats under de senaste 25 åren. Det finns skäl att anta att de förändrade levnadsvillkoren också har resulterat i ett förändrat politiskt beteende.

Starkast måste dessa förändringar för- modas ha påverkat de unga kvinnornas generation. Trots risken för arbetslöshet har de unga kvinnorna i d a g en förväntan om en livslång anknytning till a r b e t s m a r k n a d e n och de har därför ett helt a n n a t perspektiv på sitt liv än deras m ö d r a r hade när de var i s a m m a ålder. O m de förändrade levnadsvillkoren framkallar ett förändrat politiskt beteende hos kvinnor, måste detta särskilt k o m m a till uttryck bland de unga kvinnorna.

Det är mot d e n n a b a k g r u n d vi har utfört en undersökning av det politiska deltagandet bland u n g d o m a r i D a n m a r k . Vi antog att vi i d e n n a g r u p p klarare skulle k u n n a iaktta de nya tendenser som i l å n g s a m m a r e takt trängde igenom i hela befolkningen.

(7)

Det är resultaten av d e n n a undersökning som j a g kommer att redogöra för. U n d e r - sökningen omfattar cirka 2 100 u n g d o m a r i åldern 16 — 28 år och den gjordes i novem- ber 1979. Undersökningen innehöll först och främst en rad mycket o m f a t t a n d e frå- gor om u n g d o m a r n a s politiska deltagande, men också frågor för att kartlägga ungdo- m a r n a s politiska inställning.'

Förändrade levnadsvillkor N ä r m a n ska beskriva de unga kvinnorna i D a n m a r k omkring 1980 är det viktigaste kännemärket att de är yrkesverksamma.

Utvecklingen på detta o m r å d e har gått mycket fort. Enligt D a n m a r k s Statistiks upplysningar var till exempel bara 37 procent av kvinnorna i åldern 25 — 34 år yrkes- v e r k s a m m a år 1960, m e d a n det 1979 rörde sig om 85 procent. H e m m a f r u a r är en säll- synthet. I den ungdomsundersökning som ligger till grund för d e n n a artikel var det bara 3 procent av de tillfrågade kvinnorna som betecknade sig själva som h u s m ö d r a r , och b a r a 9 procent av de tillfrågade möd- rarna. För övrigt är det anmärkningsvärt att de flesta av de unga h u s m ö d r a r n a är sämre utbildade än sina j ä m n å r i g a . Att vara h e m a r b e t a n d e h u s m o r är bland ung- d o m a r i D a n m a r k ett tecken på resursfattigdom.

De senaste årens utveckling har alltså medfört att de danska kvinnorna har fatt en livslång a n k n y t n i n g till a r b e t s m a r k n a d e n . K v i n n o r n a slutar inte längre arbeta när de far barn, men i gengäld är det m å n g a kvin- nor som far reducerad arbetstid. 1979 var 45 procent av de yrkesverksamma kvinnorna deltidssysselsatta och för de flesta av dem var det barnen som var orsaken till den förkortade arbetstiden. M a n har tidigare varit böjd att betrakta deltidsarbete som ett uttryck for en lösare anknytning till arbets- m a r k n a d e n än heltidsarbete, men detta tycks inte längre vara fallet. I ungdomsun- dersökningen hade kvinnorna, trots att m å n g a av dem är deltidsarbetande, s a m m a höga organisationsgrad och försäkrings- grad som de unga m ä n n e n .b

Samtidigt som kvinnorna har blivit yr-

kesverksamma har de också blivit bättre utbildade. I D a n m a r k är det i dag fler kvin- nor än m ä n som tar studentexamen och även när det gäller yrkesutbildning knap- par kvinnorna in på m ä n n e n . Det är dock fortfarande fler kvinnor än m ä n som inte fullföljer en kompetensgivande yrkesutbildning.

Trots en ökande likhet i utbildnings- mängd är det ä n d å fortfarande stor skillnad när det gäller vilket slag av utbildning män och kvinnor väljer och detta hör s a m m a n med att också a r b e t s m a r k n a d e n är hårt könsuppdelad. De unga m ä n n e n utbildar sig företrädesvis inom j ä r n - och metallom- rådet, byggnads- och anläggningsområdet och på universiteten och de högre läroan- stalterna, m e d a n kvinnorna företrädesvis utbildar sig inom handels- och kontorsom- rådet, vårdsektorn eller de pedagogiska yr- kesområdena. En mycket stor del av de unga kvinnorna befinner sig efter avslutad utbildning i det som kallas de nya mellanskikten, vilket betyder att det är fråga om välut- bildade men inte särskilt högavlönade tjänstemän som företrädesvis är anställda inom den ofientliga sektorn.

U n d e r de senaste 25 — 30 åren har det också skett b e t y d a n d e förändringar i familjelivet. Kvinnor far i d a g genomgående fär- re barn än kvinnor fick förr och de far dem senare i livet.' Detta har s a m b a n d dels med de förändrade möjligheterna till prevention och abort, dels med den stigande utbild- ningsnivån. O c h eftersom de flesta kvinnor med barn har förvärvsarbete, har det all- m ä n n a övertagit en stor del av den barn- passning som tidigare försiggick i hemmet.

I ungdomsundersökningen har cirka två tredjedelar av u n g d o m a r n a sin barnpass- ning ordnad genom k o m m u n a l a institutio- ner, antingen på d a g h e m , lekskolor eller a n d r a former av d a g v å r d . Därtill k o m m e r att också m ä n n e n har åtagit sig en större del av uppgifterna i familjen.

M a n kan ä n d å konstatera att detta att få barn fortfarande har ett avsevärt inflytande på kvinnornas sociala situation. I D a n m a r k är det i dag så att de flesta par gifter sig när de v ä n t a r det första barnet, m e d a n de för övrigt lever tillsammans utan att vara gifta.

(8)

Som tidigare n ä m n t s är det också en stor del av kvinnorna som skaffar sig deltidsarbete när de har fatt sitt första barn och slutligen finns det flera undersökningar som visar att det första barnet också medför att kvinnan förutom barnpassningen över- tar en större del av de övriga husliga plikterna. Allt som allt betyder det första bar- nets födelse att en mer traditionell arbets- delning återskapas i familjen.⁸

T r o t s de begränsningar som följer med att få b a r n måste m a n emellertid d r a slutsatsen att de unga kvinnornas sociala situation i D a n m a r k omkring 1980 kvalitativt skiljer sig från tidigare kvinnobeskrivning- ar. Den unga kvinnans identitet är i dag lika mycket bestämd av hennes yrkesroll som av hennes familjeroll. Samtidigt dras m a n n e n i ökande grad in i skötseln av uppgifterna i hemmet. Den rigida uppdelningen i en yttre sfär och en hemsfär d ä r m a n n e n tillhör den ena och kvinnan den andra, existerar alltså inte längre.

Samtidigt betyder kvinnors yrkesarbete och ökade utbildning samt det förhållandet att samhället har övertagit en betydande del av de reproduktiva uppgifterna att m å n g a kvinnor faktiskt är i stånd att försör- j a både sig själva och eventuella barn. Större

delen av de unga kvinnorna är därför i den situationen att de inte är beroende av att försörjas ekonomiskt av en m a n . O m detta vittnar dessutom både den höga skilsmäs- sofrekvensen och det ökande antalet en- samstående försörjare. Därmed tycks även den materiella basen för patriarkatet vara på väg att falla sönder.

Likhet i deltagande

Mot bakgrund av de tidigare n ä m n d a teorierna om orsakerna till kvinnors lägre politiska aktivitet, kan m a n v ä n t a sig att de förändrade levnadsvillkoren har framkallat en ökad politisk aktivitet bland de unga kvinnorna. Detta visar sig också vara fallet.

Tabell 1 visar aktiviteten inom fyra olika områden av politisk aktivitet: gräsrotsdel- tagande, fackföreningsaktivitet, valdeltagande och partiaktivitet. En s a m m a n f a t - tande slutsats av dessa resultat är att de

unga kvinnorna och de unga m ä n n e n är lika politiskt aktiva. Det finns dock en svag tendens till att kvinnor föredrar vissa aktiviteter, m e d a n m ä n föredrar a n d r a .

Tabell 1 Det politiska deltagandet bland unga kvinnor och unga m ä n i D a n m a r k

1979 uttryckt i procent.

De två aktiviteter som har en svag över- vikt för kvinnor är gräsrotsdeltagande och fackföreningsaktivitet. Minst överraskande är nog övervikten vid gräsrotsdeltagande, eftersom tidigare undersökningar har pekat i riktning mot att d e n n a form av politisk aktivitet skiljer sig från a n d r a mer institu- tionaliserade former.9 Det gräsrotsdelta- gande som avses här innefattar inte de egentliga gräsrotsaktivisterna utan deltagandet i stora folkliga manifestationer som till exempel folkmöten, demonstrationer, festivaler, n a m n i n s a m l i n g a r och slutligen också mer direkta aktioner. G e m e n s a m t för dessa aktiviteter är att de står ö p p n a för alla och inte är förbehållna personer som är m e d l e m m a r av eller k n u t n a till en bestämd g r u p p eller organisation. G e n o m dessa aktiviteter ställs det krav på de politiska myndigheterna, men samtidigt har aktiviteter- na en social och g e m e n s a m h e t s s k a p a n d e funktion. Slutligen har det i D a n m a r k — i motsats till a n d r a nordiska länder — varit karakteristiskt att gräsrotsaktiviteterna nästan samtliga har haft en vänsterradikal prägel. 59 procent av de unga kvinnorna och 54 procent av de unga m ä n n e n har deltagit i en eller flera av dessa aktiviteter och bland dem finns det också litet fler kvin-

Män Kvinnor Gräsrotsdeltagande 54 59 Frekvent gräsrotsdel-

tagande 18 20

Fackföreningsaktivitet3 31 37 Frekvent fackförenings-

aktivitet3 8 10

Valdeltagande1" 82 81

Partiaktivitet 4 1

a Bland löntagare som har arbete

b Bland röstberättigade

(9)

Foto Gun Andersson, 8 mars i Göteborg, 1980.

(10)

nor som har deltagit i m a n g a aktiviteter.

M e r överraskande är att det också är fler kvinnor än m ä n som har deltagit i fackföre- ningsaktiviteter. Fackföreningarna tillhör de organisationer som traditionellt har varit mycket m a n s d o m i n e r a n d e och kvinnor har traditionellt haft en lägre organisationsgrad än m ä n . M e n m a n har anledning att misstänka att det b a r a är på de lägsta nivåerna i fackföreningarna som kvinnorna är mer aktiva, eftersom tidigare undersök- ningar har visat att det existerar ett slags

" m a k t e n s j ä r n l a g " , enligt vilken kvinnoan- delen sjunker, j u högre u p p i makthierarkin m a n kommer.⁰ Det är ingen tvekan om att kvinnor är underrepresenterade i LO:s led- ning. Frågan är om det också på lokal nivå förekommer en sådan vertikal arbetsdel- ning.

Tabell 2 U n g a kvinnors och m ä n s fackföre- ningsaktivitet, D a n m a r k 1979. Talen anger procent av löntagare i arbete.

Män Kvinnor Deltagit i möten 29 35 Arrangerat möten och

aktiviteter 5 8

Medlem av a r b e t s g r u p p 2 4 Medlem av styrelse 3 3

Tabell 2 visar hur stor andel av kvinnor respektive m ä n som har deltagit i olika former av fackligt arbete och av detta framgår att det finns vissa tendenser till att kvinno- andelen sjunker j u mer krävande aktiviteten är. O m alla aktivitetsformer gäller dock att kvinnor är lika aktiva som m ä n . Detta överensstämmer för övrigt med att det i D a n m a r k u n d e r de senaste åren har skett en facklig radikalisering av j u s t de mellan- skiktsgrupper där det finns en stor övervikt av kvinnor.

N ä r m a n tidigare har velat förklara kvinnors låga fackföreningsaktivitet, har m a n sett den som ett resultat av kvinnornas sva- gare integrering på a r b e t s m a r k n a d e n , vilket först och främst var en följd av att kvin- nor inte avsåg att s t a n n a lika länge på ar- b e t s m a r k n a d e n som m ä n n e n . Harriet Hol-

ter har i detta s a m m a n h a n g pekat på att kvinnors låga fackliga aktivitet kunde vara ett sätt att demonstrera bristande engage- m a n g i förvärvsarbetet och visa att de som kvinnor först och främst hörde h e m m a i den privata s f ä r e n . " M o t d e n n a b a k g r u n d är det rimligt att tolka de unga kvinnornas o m f a t t a n d e fackföreningsaktivitet som ett uttryck för kvinnors ökande e n g a g e m a n g i arbetet utanför hemmet.

I motsats till vad som gäller gräsrotsakti- viteten och fackföreningsaktiviteten är det betydligt fler m ä n bland de u n g d o m a r som är aktiva i de politiska partierna. För övrigt är det över huvud taget påfallande att det är så fa u n g d o m a r som har anknytning till de politiska partierna. S a m m a n l a g t har b a r a 3 procent av u n g d o m a r n a deltagit i de politiska partiernas arbete, vilket motsvaras av att bara 3,5 procent är organiserade antingen i de politiska partierna eller i deras ung- domsorganisationer. M e n därtill k o m m e r sedan att bara omkring en femtedel av dessa m e d l e m m a r och aktiva är kvinnor.

Mot b a k g r u n d av de unga kvinnornas an- nars höga aktivitetsnivå är den låga partiaktiviteten a n m ä r k n i n g s v ä r d .

Det verkar alltså som om kvinnorna för- håller sig särskilt negativt till de politiska partierna. S a m m a intryck far m a n när m a n ser på det inbördes s a m b a n d e t mellan de olika formerna av politisk aktivitet. Ge- n o m g å e n d e är det så att en form av politisk aktivitet disponerar för a n d r a former av aktivitet, men för kvinnornas del är detta inte fallet när det rör sig om partiaktiviteten.

För både m ä n och kvinnor är det för övrigt så att det är gräsrotsaktiviteten som har det största s a m b a n d e t med de a n d r a deltagandeformerna och det är också den deltagandeform som har det starkaste sam- bandet med politiskt intresse. Det råder alltså knappast någon tvekan om att gräs- rotsdeltagandet är en central form av politisk aktivitet för u n g d o m e n i D a n m a r k . Det är rimligt att a n t a att gräsrotsdeltagandet verkar politiskt mobiliserande och d ä r m e d f r ä m j a r a n d r a former av politisk aktivitet.

Att kvinnor är litet mer aktiva än m ä n just när det gäller gräsrotsdeltagande, kan föl- jaktligen inte förklaras med att det rör sig

(11)

om perifera aktiviteter utan något speciellt politiskt innehåll.

T v ä r t o m finns det mycket som tyder på att gräsrotsaktiviteterna spelar en alltmer central roll, först och främst därför att det är där u n g d o m e n s politiska uppfostran och socialisering äger rum. D e n n a uppgift till- varatogs tidigare av de stora klasspar- tierna, Venstre och Socialdemokratiet i D a n m a r k , men de är, som visats, inte läng- re i stånd att mobilisera ungdomen.

Allt som allt är slutsatsen att de unga kvinnorna i d a g deltar lika mycket i politiken som de unga m ä n n e n . Detta resultat skiljer sig klart från de resultat som tidigare publicerats a n g å e n d e politiskt deltagande och det skiljer sig också från de resultat som vid s a m m a tid samlades in om hela den vuxna danska befolkningen. Resultaten överensstämmer d ä r e m o t väl med de för- v ä n t n i n g a r som formulerades ovan på grundval av en beskrivning av de våldsam- ma förändringar som har inträffat i de unga kvinnornas hela livssituation.

Familj och barn

De förändringar som har skett beträffande kvinnors politiska deltagande kan ses som ett resultat av en förändring av kvinnokulturen. Kvinnokulturen innehåller i dag ele- ment som är lika politiskt mobiliserande som manskulturen. På det individuella pla- net visar det sig i att traditionella politiska resurser, som utbildning, för de unga kvinnorna som för de unga m ä n n e n .

Mot d e n n a b a k g r u n d finns det anledning att fråga om detta också betyder att de speciella förhållanden som tidigare hade en begränsande effekt på kvinnors politiska aktivitet, förhållanden som barn, äkten- skap och avsaknad av förvärvsarbete, i dag helt saknar betydelse för den enskilda kvinnans politiska deltagande.

I alla teorier om kvinnors beteende ingår funderingar om att äktenskap och barn har en begränsande inverkan på kvinnors aktivitet. Att det förhåller sig så med hänsyn till politiskt deltagande har också dokumente- rats flera gånger. Samtidigt har det emellertid också d o k u m e n t e r a t s att det förhöll sig

tvärtom för m ä n n e n s del. Familjelivet fun- gerade alltså som en positiv resurs för m a n - nens politiska aktivitet och som en negativ resurs för kvinnans.^{1 1} O m det var äktenska- pet eller barnen som hade d e n n a mobiliserande respektive passiviserande effekt har sällan varit möjligt att utreda, men antagli- gen har b å d a delarna haft sin del av skulden.

N ä r m a n betänker vad som ovan sades om att barnen påverkar u n g d o m a r n a i riktning mot en mer traditionell livsform, kan man direkt a n t a att b a r n e n också har en begränsande effekt på de unga kvinnornas politiska aktivitet. Det visade sig också vara fallet. Både gräsrotsdeltagandet och fackfö- reningsaktiviteten bland kvinnorna avtar när familjen far barn och den avtar mest bland de välutbildade kvinnorna som an- nars karakteriseras av en mycket hög akti- vitetsnivå. Valdeltagande och partiaktivitet är i gengäld nästan opåverkade av om det finns barn, det finns kanske till och med en svag tendens till en ökad aktivitet.

Intressant är emellertid vad det är som framkallar d e n n a nedgång i kvinnors aktivitet. Ar det det förhållandet att barnen har medfört en större a r b e t s b ö r d a och följaktli- gen begränsar den tid som blir över för politiskt arbete eller är det snarare det för- hållandet att moderskapet påverkar kvinnans inställning mot en mer traditionell kvinnoroll? Analyser av u n g d o m s u n d e r - sökningen visar att förändringar i inställ- ningen är en väsentlig del av orsaken. N ä r de unga kvinnorna får b a r n sker samtidigt en politisk avradikalisering: de uttrycker mindre stöd åt vänsterorienterade synpunkter, mindre stöd åt feministiska synpunkter och de blir mer avvisande mot okonventionella politiska handlingar. Ned- gången i gräsrotsdeltagandet kan helt och hållet förklaras av dessa attitydförändring- ar, men det verkar som om a r b e t s b ö r d a n och den begränsade tiden också spelar en viss roll för fackföreningsaktiviteten.

Det har alltså fortfarande en begränsan- de effekt på kvinnors politiska aktivitet att få barn, men effekten tycks ä n d å mindre än den som m a n känner till från tidigare un- dersökningar, exempelvis m i n d r e än den

(12)

Foto Gun Andersson, fredsmarschen 1981.

som Beatrice H a l s a a och William LafTerty fann i en undersökning i Norge 1974. Nästa fråga blir då vilken betydelse barnen i dag har för m ä n n e n s aktivitet. Resultaten är här något oklarare. Det tycks finnas en svag tendens till att m ä n n e n s gräsrotsdeltagan- de avtar, men att deras fackföreningsaktivi- tet ökar i takt med att de far barn. Allt som allt är påverkan på m ä n n e n s deltagande mycket begränsad. Även på detta o m r å d e tycks förändringar vara på väg.

M e d a n barnen alltså fortfarande har en viss betydelse för i första h a n d kvinnornas politiska aktivitet, tycks äktenskapet inte längre ha självständig betydelse, varken för m ä n eller kvinnor. Detta överensstämmer väl med de fullständigt förändrade äkten- skapsmönstren i D a n m a r k . U n g d o m a r n a gifter sig sällan innan de far b a r n och det är då barnen som f r a m m a n a r förändringar, inte äktenskapet. Inte heller frågan om u n g d o m a r n a lever tillsammans eller är en-

samstående har någon större betydelse för aktiviteten.

M a n kan nu ställa frågan hur dessa slut- satser, att barnen fortfarande har en be- gränsande inverkan på kvinnornas politiska aktivitet, kan förenas med påståendet att de unga kvinnorna i d a g deltar i politiken lika mycket som m ä n n e n . Förklaringen till d e n n a skenbara p a r a d o x är att de unga kvinnor som inte har n å g r a barn faktiskt är något mer politiskt aktiva än m o t s v a r a n d e män. Den likhet i deltagande som m a n fin- ner för m ä n och kvinnor är alltså ett resultat av att kvinnor utan barn är mer aktiva än m ä n utan barn, m e d a n kvinnor med barn är något mindre aktiva än m ä n med barn.

Slutsatsen är att de klassiska teorierna om familjebildningens betydelse fortfarande är hållbara. Det gäller teorierna om att familjebildningen begränsar kvinnornas sociala resurser och teorierna om att moderskapet verkar socialiserande och atti-

(13)

tydbildande. M e n d ä r m e d är inte de tidigare f r a m f ö r d a teorierna om att det har skett en förändring av kvinnokulturen och att kvinnan inte längre är lika b u n d e n av famil- j e n som tidigare, d e m e n t e r a d e . Det förhål-

ler sig så att det har skett en förändring i arbetsdelningen mellan könen så att kvinnan inte i s a m m a utsträckning som tidigare är b u n d e n av plikterna i familjen och att detta har påverkat den generella nivån för kvinnors politiska deltagande. M e n samtidigt är det fortfarande så att b a r n har en begränsande inverkan på den enskilda kvinnans politiska aktivitet.

Kvinnors förvärvsarbete

G r u n d t a n k e n bakom d e n n a artikel har varit att kvinnors ökande yrkesaktivitet har framkallat en ökad politisk aktivitet bland kvinnor. En fråga som härrör ur detta är vilken betydelse det har för den enskilda kvinnans politiska aktivitet om hon är yrkesverksam eller ej.

Tidigare resultat har varit något motstridiga på detta o m r å d e , kanske som en följd av att u n d e r s ö k n i n g a r n a täcker olika län- der och olika tidsperioder. H u v u d t e n d e n - sen har nog ä n d å varit att de yrkesverksamma kvinnorna var mer aktiva än h u s m ö d - rarna. V i d a r e tycks också yrkesarbetets omfattning ha betydelse för kvinnors politiska aktivitet. I den tidigare n ä m n d a norska undersökningen från 1974 deltog de deltidsarbetande kvinnorna mer i den par- lamentsorienterade politiken, men mindre i fackföreningsarbetet än de heltidsarbetande.^{1 3}

I föreliggande undersökning verkar det som om resultaten direkt stöder tesen om de passiva h u s m ö d r a r n a , eftersom de hemar- betande h u s m ö d r a r n a , som visserligen bara utgör 3 procent av de unga kvinnorna, på alla o m r å d e n är betydligt m i n d r e aktiva än de kvinnor som har yrkesarbete. En n ä r m a - re analys visar emellertid att det inte är bristen på förvärvsarbete som förklarar den låga aktiviteten. Som tidigare n ä m n t s utgör h u s m ö d r a r n a också i a n d r a avseenden en resurssvag g r u p p och det är d e n n a generella resursfattigdom som förklarar det låga

deltagandet. I detta s a m m a n h a n g är det intressant att också de m ä n som är gifta med en h e m a r b e t a n d e husmor, visar en mycket låg politisk aktivitet.

Nästa fråga blir vilken betydelse arbetstidens längd har för kvinnornas politiska deltagande. Det kan vara litet svårt att skilja effekten av arbetstidens längd från effekten av att ha barn och effekten av utbildning, men om m a n försöker blir resultatet att arbetstiden knappast har någon större betydelse för den politiska aktiviteten. K v a r blir bara att den fackliga aktiviteten bland de deltidsarbetande är något mindre än bland de heltidsarbetande och detta sam- band är ä n d å inte särskilt starkt.

Det kan finnas flera skäl till att arbetstiden inte har någon n ä m n v ä r d betydelse för kvinnornas aktivitet. Ett av skälen är utan tvekan att arbetstiden inte är någon kon- stant storhet utan något som skiftar under livets gång, ibland är kvinnan heltidsarbetande, ibland deltidsarbetande. En a n n a n förklaring är att frågan om arbetstidens betydelse bestäms av två motsatt riktade tendenser. M a n måste för det första a n t a att de kvinnor som har heltidsarbete är mer enga- gerade i den yttre sfären, först och främst i sitt arbete och sin fackförening, än de deltidsarbetande kvinnorna. M e n för det andra är det j u ingen tvekan om att de heltids- a r b e t a n d e kvinnorna med barn är mycket hårt pressade, rent arbetsmässigt. Det sam- m a n l a g d a resultatet har då blivit att arbetstiden i stort sett inte har någon betydelse för de unga kvinnornas politiska deltagande.

Detta är väl också skälet till att tidigare undersökningar har givit litet motstridiga resultat.

Det förhåller sig alltså så att alla de unga kvinnorna, oavsett omfattningen av för- värvsarbetet, har påverkats av den generella förändring som har ägt r u m i kvinnors förvärvsarbete. M a n kan formulera det så, att på s a m m a sätt som alla kvinnor tidigare, oavsett om de förvärvsarbetade eller ej, präglades av den generellt låga nivån på kvinnors förvärvsarbete, så är alla kvinnor i dag, oavsett omfattningen av deras förvärvsarbete, präglade av den generellt höga nivån på kvinnors förvärvsarbete.

(14)

Politisk radikalisering av de unga kvinnorna

Jag n ä m n d e att det fanns en svag tendens till att m ä n och kvinnor valde olika delta- gandeformer. Dessa skillnader f r a m s t å r tydligare om m a n koncentrerar intresset på den del av u n g d o m a r n a som själva uppger sig vara mycket intresserade av politik. Ge- nom att bara betrakta de politiskt intresserade u n g d o m a r n a , kan m a n alltså förstora skillnaderna mellan de två könen.

Deltagandet bland de mycket politiskt intresserade f r a m g å r av tabell 3 och resultaten kan formuleras så att de unga kvinnorna a n v ä n d e r sitt politiska intresse på delvis a n d r a o m r å d e n än de unga m ä n n e n . K v i n n o r n a söker sig i högre grad till gräs- rotsaktiviteterna och fackföreningsarbetet, medan m ä n n e n i högre grad söker sig till partiarbetet.

Tabell 3 Det politiska deltagandet bland de mycket politiskt intresserade unga kvinnorna och m ä n n e n i D a n m a r k 1979, uttryckt i procent.

Män Kvinnor Frekvent gräsrotsdel-

tagande 44 64

Frekvent fackförenings-

aktivitet¹¹ 21 38

Valdel t a g a n d e^b 92 95

Partiaktivitet 13 6

a Bland löntagare som har arbete

b Bland röstberättigade

Att kvinnor skulle föredra gräsrotsaktivite- terna framför mer traditionell politisk aktivitet har tidigare förklarats med att kvinnor föredrar mer informella arbetsformer och att kvinnor är intresserade av a n d r a politiska frågor än m ä n .1 1 Det är knappast heller någon tvekan om att detta är en del av förklaringen till skillnaden i m ä n s och kvinnors aktivitet. Till detta bör emellertid läg- gas ytterligare en förklaring som i varje fall när det gäller den unga generationen i Dan- mark är av stor vikt. Bland de politiskt intresserade unga kvinnorna har det nämli-

gen skett en politisk och feministisk radikalisering och det är d e n n a radikalisering som är den viktigaste förklaringen till skillnaderna i de två könens aktivitet.

I den politiska sociologin har kvinnors attityder tidigare karakteriserats av ringa politiskt intresse, stort förtroende för de offentliga myndigheterna, moralisk konservatism, skepsis mot okonventionella och aggressiva metoder och slutligen ett svagt utvecklat m e d v e t a n d e om kvinnoför- tryck.¹ ' Det är emellertid mycket som tyder på att det nu håller på att uppstå ett nytt kvinnomedvetande som präglas av helt motsatta drag. Hos m å n g a unga kvinnor tinner m a n ett o m f a t t a n d e politiskt intresse kombinerat med misstroende mot de offentliga myndigheterna, sympati för okonventionella metoder, vänsterorienterad inställ- ning och ett väl utvecklat m e d v e t a n d e om det existerande kvinnoförtrycket.

Jämfört med tidigare generationers kvin- nor upplever de unga kvinnorna i dag att nya möjligheter ö p p n a r sig för d e m , men att det samtidigt fortfarande existerar en rad begränsningar. K v i n n o r n a har blivit yrkesverksamma hela livet, men de diskrimine- ras fortfarande på a r b e t s m a r k n a d e n . Kvin- norna har fått bättre utbildning i skolan, men det är fortfarande svårare för dem att fullfölja en kompetensgivande yrkesutbildning. K v i n n o r n a har fatt förvärvsarbete, men de har fortfarande h u v u d a n s v a r e t för barnen. Kvinnorna har blivit politiskt aktiva, men det är fortfarande m ä n n e n som innehar de flesta maktpositionerna. De unga kvinnornas situation omkring 1980 präglas alltså av starka motsägelser. I takt med att kvinnorna upplever dessa motsä- gelser, tar ett nytt k v i n n o m e d v e t a n d e form.

I den danska ungdomsundersökningen är det inte stora skillnader mellan de två könens attityder om m a n j ä m f ö r alla kvin- nor med alla m ä n . M e n det förekommer några mycket b e t y d a n d e skillnader om m a n återigen koncentrerar intresset på de mycket politiskt intresserade. I d e n n a g r u p p är kvinnorna mer vänsterorientera- de, de har större misstroende mot politikerna, de uttrycker större accepterande av okonventionella politiska handlingar och

(15)

Foto Gun Andersson. Solmask av Barbro Andréen, 8 mars i Göteborg, 1980.

(16)

de har först och främst betydligt mer feministiska åsikter än m ä n n e n . Bland alla ung- d o m a r i D a n m a r k är politiskt e n g a g e m a n g förenat med politisk radikalism, men detta s a m b a n d är starkare bland de unga kvinnorna än bland de unga m ä n n e n . Det verkar som om medvetandet om kvinnoför- trycket har givit radikalismen ytterligare en knuff.

Det visar sig vidare att det är just d e n n a kombination av politiskt intresse och feministisk och politisk radikalism som kan för- klara de skillnader i politiskt deltagande som skildrades tidigare.

M o t d e n n a b a k g r u n d anser j a g att det är korrekt att tala om att det har skapats ett nytt kvinnomedvetande, d ä r kvinnor som g r u p p betraktat håller på att röra sig från det som någon har kallat en objektidentitet till en subjektidentitet, som karakteriseras av att kvinnor känner sig i stånd att handla på egna vägnar.

Att det existerar attityder av detta slag i den nya kvinnorörelsen kan väl inte över- raska någon. Det a n m ä r k n i n g s v ä r d a är att detta nya kvinnomedvetande har fatt en sådan u t b r e d n i n g bland unga människor att det k o m m e r till uttryck i resultaten från en representativ undersökning av den unga generationen. Det rör sig om ett kollektivt fenomen som inte längre är begränsat till de kvinnor som är organiserade i kvinnoorga- nisationer. D ä r e m o t är det nog fråga om en social slagsida på så sätt att det nya kvinno- medvetandet först och främst finns i de väl- utbildade mellanskikten.

Perspektiven

Som n ä m n d e s i inledningen har det varit ett hittills oantastat faktum att kvinnor var mindre politiskt aktiva än m ä n . I d e n n a undersökning av den unga generationen i D a n m a r k omkring 1980 har det emellertid visat sig att kvinnorna är lika politiskt aktiva som m ä n n e n , j a , på vissa o m r å d e n är de till och med mer aktiva. Kvinnokulturen tycks ha ä n d r a t form så att den i dag inne- håller goda förutsättningar för en politisk mobilisering. Därtill k o m m e r att m a n har kunnat iaktta ett nytt kvinnomedvetande

där politiskt intresse är kombinerat med politisk och feministisk radikalism. Bland de unga kvinnorna finns en stor g r u p p starka, aktiva och arga kvinnor.

Att det har varit möjligt att identifiera dessa beteende- och attitydmönster bland unga kvinnor i D a n m a r k är i sig själv viktigt därför att det d e m o n s t r e r a r att de tidigare resultaten var tids- och k u l t u r b u n d n a . M e n ä n d å u p p s t å r frågan om resultatens genera- liserbarhet. M a n kan för det första fråga om resultaten är tidsbestämda och bara gäller för den generation som var u n g på 70-talet, och för det a n d r a kan m a n fråga om resultaten är p l a t s b e s t ä m d a och b a r a gäller d a n - ska kvinnor.

På frågan om resultaten är tidsbestämda måste svaret först och främst bli att de nya beteende- och attitydmönstren har ett klart s a m b a n d med den a l l m ä n n a förändringen av kvinnors levnadsvillkor som har skett de senaste 25 åren. O c h om d e n n a utveckling far m a n säga att den tycks vara irreversibel.

Den ekonomiska kris, som har skakat D a n - mark sedan mitten av 70-talet, innebar inte att kvinnorna gav u p p förvärvsarbetet och återvände till h e m m e t trots att m å n g a hade förutsagt att något s å d a n t skulle ske. Trots problemen inom yrkesutbildningen finns det inte heller några tecken på att kvinnornas utbildningsfrekvens k o m m e r att sjun- ka, även om den kanske inte ökar så snabbt som m a n skulle önska. O c h så länge kvin- nor utsätts för den motsägelsefulla verklighet som de utsätts för i dag, finns det ingen anledning att tro att feminismen och radikalismen bland de politiskt intresserade kvinnorna k o m m e r att avta.

M a n kan befara att den teknologiska utvecklingen k o m m e r att framkalla en kvin- noarbetslöshet av helt a n d r a dimensioner än de som nu är kända. Vilka konsekvenser en sådan enorm arbetslöshet k o m m e r att fa är svårt att förutse. M e n m a n kan ä n d å säga att det inte k o m m e r att bli någon åter- gång till tidigare beteendeformer, därtill är förändringarna i medvetandet för stora.

O m resultatens geografiska generaliser- barhet ska först och främst sägas att den naturligtvis är begränsad av de mycket stora skillnader som existerar mellan kvin-

(17)

n o r s l e v n a d s v i l l k o r i o l i k a l ä n d e r . D a n - m a r k , S v e r i g e o c h F i n l a n d t i l l h ö r i d a g d e l ä n d e r d ä r k v i n n o r h a r d e n h ö g s t a y r k e s f r e - k v e n s e n . I a l l a t r e l ä n d e r n a ä r m e r ä n 8 0 p r o c e n t a v d e u n g a k v i n n o r n a y r k e s v e r k - s a m m a , m e d a n d e t i N o r g e r ö r sig o m en n å g o t m i n d r e a n d e l . I d e l ä n d e r s o m vi lör ö v r i g t j ä m f ö r oss m e d ä r d e u n g a k v i n n o r - n a s y r k e s f r e k v e n s l ä g r e ö v e r a l l t . S a m t i d i g t ä r D a n m a r k n o g d e t l a n d u t a n f ö r O s t e u r o - p a s o m h a r d e n h ö g s t a f r e k v e n s e n a v o f f e n t - lig b a r n o m s o r g . F ö r u t s ä t t n i n g a r n a för d e n y a b e t e e n d e f o r m e r n a e x i s t e r a r a l l t s å i n t e i s a m m a o m f a t t n i n g i a l l a l ä n d e r .

I d e f l e s t a l ä n d e r t y c k s u t v e c k l i n g e n d o c k g å i s a m m a r i k t n i n g , o m ä n i ett a n n a t t e m p o . D e t n ä m n d e s o v a n a t t k v i n n o r s v a l - d e l t a g a n d e a l l t m e r n ä r m a r sig m ä n s o c h d e t n ä m n d e s o c k s å a t t k v i n n o r s r e p r e s e n t a - t i o n i p a r l a m e n t e t o c h k o m m u n a l a s t y r e l s e r ö k a r . S a m t i d i g t v i s a r u n d e r s ö k n i n g a r f r å n e n r a d l ä n d e r a t t d e t g e n e r e l l t finns en ö k a n d e a n s l u t n i n g till f e m i n i s t i s k a s y n - p u n k t e r o c h a t t a n s l u t n i n g e n ä r s t ö r s t i d e y n g s t a å l d e r s g r u p p e r n a . " '

Översättning: Ann-Mari Seeberg

N O T E R

1 Först och mest radikalt kom d e n n a kritik till uttryck i Susan C B o u r q u e och J e a n Gross- holtz, "Politics as an U n n a t u r a l Practice:

Political Science Looks at Female Participa- tion", Politics and Society, vol 4, no 2, p p 2 2 5 - 2 6 6 , 1974 och i M u r r a y Goot och Eli- zabeth Reid, Hornen and Voling Studies: Mind- less Matrons or Sexist Scientism?, Sagc, 1975.

2 O m det politiska d e l t a g a n d e t i D a n m a r k kan m a n läsa i Erik D a m g a a r d (red) Folkets veje i dansk politik, K ö p e n h a m n , Schultz For- lag, 1980. O m kvinnors d e l t a g a n d e i den politiska eliten i de skandinaviska l ä n d e r n a finns E H a a v i o - M a n n i l a m f l , Det uferdige demokratiet, Oslo, Nordisk M i n i s t e r r å d ,

1983.

3 Beatrice H a l s a a Albrektsen, Kvinner og poli- tisk deltakelse, Oslo, Pax, 1977. M o t s v a r a n d e resultat f r a m g å r också av Sidney V e r b a , N o r m a n H Nie och J a e - o n K i m , Participation and Political Equality, L o n d o n , C a m b r i d g e University Press, 1978. Ett u n d a n t a g tycks dock vara U S A d ä r de välutbildade yrkes-

v e r k s a m m a kvinnorna deltar i s a m m a omfattning som m o t s v a r a n d e m ä n .

4 T e o r i e r n a om kvinnokulturen har p r i m ä r t utvecklats av norska forskare, först och främst Berit As ( " O n Female C u l t u r e " , Acta Sociologica, 1975, no 2 — 3), m e n också Beatri- ce H a l s a a , j f r ovan.

5 U n g d o m s u n d e r s ö k n i n g e n h a r utförts av Palle Svensson och Lise T o g e b y och Statens samfundsvidenskabelige Forskningsråd h a r givit ekonomiskt stöd. F r å n projektet har hittills publicerats Lise Togeby, Ung og ar- bejdsles, Institut for S t a t s k u n d s k a b , A a r h u s Universitet, 1982 och Lise T o g e b y , Politik — også en kvindesag, A r h u s , Forlaget Politica,

1984. Det är s i s t n ä m n d a bok som ligger till g r u n d för föreliggande artikel.

6 Sedan 1970 h a r d e l t i d s a r b e t a n d e i D a n m a r k k u n n a t bli arbetslöshetsförsäkrade.

7 Cirka en tredjedel av de u n g a kvinnor som m e d v e r k a d e i u n g d o m s u n d e r s ö k n i n g e n hade vid undersökningstillfället ett eller flera b a r n .

8 O m arbetsfördelningen i D a n m a r k kan m a n läsa i T a g e S o n d e r g å r d Kristensen, Kvinders arbejdsmilje, utgiven av Fagbevaegelsens Forskningsråd, 1978; O l e Berteisen, Den ungefamilie i 70'erne, Socialforskningsinstitut- tets publikation nr 99, K ö p e n h a m n , Tek- nisk Forlag, 1980; Lise T o g e b y , Politik .. ,,op cit, 1984. '

9 J o h a n P Oisen och H a r a l d Saetren, Aksjoner og Demokrati, Bergen, Universitetsförlaget, 1980. En m o t s v a r a n d e undersökning i Dan- m a r k gav resultatet att m ä n var mer aktiva än kvinnor även n ä r det gällde d e l t a g a n d e i gräsrotsaktioner, m e n skillnaden var litet m i n d r e än med h ä n s y n till de a n d r a delta- g a n d e f o r m e r n a : Erik D a m g a a r d (red), Fol- kets veje i dansk politik, K ö p e n h a m n , Schultz Forlag, 1980.

10 Se till exempel E H a a v i o - M a n n i l a m f l , Det uferdige demokratiet, Oslo, Nordisk Minister- råd, 1983.

11 Harriet Holter, Könsroller och samhällsstruktur, Stockholm, Prisma, 1973, p p 161 fl.

12 Se t ex Beatrice H a l s a a Albrektsen, op cit, p p 172 ff.

13 Se förutom Beatrice H a l s a a Albrektsen också William Lafferty, "Social Devclop- m e n t and Political Participation: Class O r g a n i z a t i o n s and Sex", Scandinavian Politi- cal Studies, 1978, p p 2 3 3 - 2 5 4 , och William Lafferty, "Sex and Political Participation:

An Exploratory Analysis of the ' F e m a l e Cul- ture' " , European Journal of Political Research, 1980, p p 3 2 3 - 3 4 7 .

(18)

14 Se H e l g a H e r n e s och K i r s t e n V o j e , " W o - m c n in the C o r p o r a t e C h a n n c l : A Process of N a t u r a l E x c l u s i o n ? " , Scandinavian Political Studies, 1980; H e l g a H e r n e s , Staten — kvinner ingen adgang?, O s l o , U n i v e r s i t e t s f ö r l a g e t ,

1982; A b b y P e t e r s e n , " T h e G e n d c r - S c x Di- m e n s i o n in S w e d i s h Politics", Acta Sociologi- ca, 1984, vol 27, p p 3 - 1 8 .

15 O m a n a l y s av k v i n n o r s h å l l n i n g , se J a n e S J a q u e t t e , " I n t r o d u c t i o n " i J a n e S J a q u e t t e

(red), Women in Politics, N e w York, Wiley, 1974; V i r g i n i a S a p i r o , The Political Integration of Women. Roles, Socialization and Politics, U r - b a n a , U n i v e r s i t y of Illinois Press, 1983; J o r - gen G o u l A n d e r s e n , Kvinder ogpolitik, A r h u s , F o r l a g e t Politica, 1984; D r u d e D a h l e r u p ,

" K v i n d e r n e — en ny vaelgergruppe?" i J a r - gen Elklit och O l e T o n s g a a r d (red), Valg og vtelgeradfcerd. Studier i dansk politik, A r h u s , F o r l a g e t Politica, 1984.

16 Se G u n H e d l u n d - R u t h och A n n a G J ö n a s - d ö t t i r , " C h i l d G a r e , Six H o u r W o r k i n g D a y , I n c r e a s e d F e m a l e P a r t i c i p a t i o n in P a r - l i a m e n t " , U n i v e r s i t y of U p p s a l a , Sverige,

1978; V i r g i n i a S a p i r o , " N e w s f r o m the F r o n t : I n t e r - S e x a n d I n t e r g e n e r a t i o n a l Conflict over the S t a t u s of W o m e n " , Western Political Quarterly, 1980, p p 2 6 0 - 2 7 7 ; The 1980 Virginia Slims American Women 's Opinion Poll, T h e R o p e r o r g a n i z a t i o n , 1980; J ö r g e n G o u l A n d e r s e n , op cit.

S U M M A R Y

Strong, active and angry women T h e finding t h a t m e n are m o r e likely to partici- p a t e in politics t h a n w o m e n is o n e of the m o s t

t h o r o u g h l y s u b s t a n t i a t e d in social science. T h a t there is n o t h i n g n a t u r a l or i n e v i t a b l e a b o u t these results, is h o w e v e r d o c u m e n t e d in this essay, p r e s e n t i n g results f r o m a survey o f y o u n g D a n e s , a g e d 16 to 28.

T h e overall conclusion is t h a t y o u n g w o m e n p a r t i c i p a t e at the s a m e level as y o u n g m e n . It holds good for a s p e c t r u m of different m o d e s of p a r t i c i p a t i o n : g r a s s r o o t s activities, t r a d e u n i o n activities, political p a r t y activities a n d p a r t i - cipation in elections. T h e s e results a r e ex- p l a i n e d by the f u n d a m e n t a l c h a n g e s in w o m e n ' s c o n d i t i o n s of life w h i c h h a v e o c c u r r e d first a n d f o r e m o s t as a result of the r a p i d g r o w t h of the f e m a l e l a b o u r m ä r k e t p a r t i c i p a t i o n . It is a r g u e d that the effects of this d e v e l o p m e n t first a p p e a r in the y o u n g g e n e r a t i o n of w o m e n .

T h e overall t e n d e n c y to e q u a l p a r t i c i p a t i o n of m e n a n d w o m e n is, h o w e v e r , s u p p l e m e n t e d by a t e n d e n c y to d i f f e r e n t i a t i o n a m o n g the m o s t politically involved of the y o u n g . T h e politically involved w o m e n a r e m o r e active w h e n it c o m e s to g r a s s r o o t s p a r t i c i p a t i o n a n d p a r t i c i p a t i o n w i t h i n the u n i o n s , a n d t h e o p p o s i t e is t r u e for p a r t i c i p a t i o n within the political p a r t i e s . T h e differentiation is e x p l a i n e d by a political a n d feminist r a d i c a l i z a t i o n of the politically involved y o u n g w o m e n . T h i s g e n d e r b a s e d dif- f e r e n t i a t i o n in m o d e s of p a r t i c i p a t i o n a n d in a t t i t u d e s is seen as a n i n d i c a t o r of a new w o m e n ' s consciousness.

Lise T o g e b y

I n s t i t u t for s t a t s k u n d s k a b A r h u s universitet

8000 Å r h u s C D e n m a r k

(19)

A N N A G J Ö N A S D Ö T T I R

Kvinnors intressen och andra värden

Har kvinnor speciella intressen

som kan särskiljas från mäns? Kan kvinnorna betraktas som en intressegrupp i det politiska systemet?

Anna G Jonasdöttir diskuterar här det politiska intressebegreppets relevans för kvinnor. Hon lanserar en

intressesyn som både visar begreppets fruktbarhet och dess begränsningar.

Inom kvinnoforskningen är "intresse" ett mycket använt men föga utrett begrepp.

Detta sista trots eller kanske på g r u n d av att

"intresse", "intressen", " i n t r e s s e g r u p p "

m fl hör till de mest kontroversiella begrep- pen i hela politikvetenskapen.

Att a n v ä n d a intresseterminologin i sina olika m e n i n g s s a m m a n h a n g (t ex: hon " ä r intresserad a v " kvinnosaken, hon " h a r intresse a v " att a r b e t a politiskt, "det ligger i kvinnors intresse" att effektiva åtgärder vidtas mot kvinnomisshandel och våldtäk- ter) brukar å a n d r a sidan fungera bra i vardagsspråket och i politiskt, strategiska diskussioner. Poängerna med olika intres- seterminologiska uttryck är begripliga av parterna i en kommunikativ situation. En rad a n d r a centrala termer i det politiskt, teoretiska ordförrådet, det gäller exempelvis "politik", " m a k t " , ideologi", " d e m o - krati" och " s t a t " , är ungefär lika mångtydi- ga och omtvistade.

Oenigheten beror endast till en liten del på akademisk fallenhet för ordlekar. Den beror främst på skilda teoretiska och meta- teoretiska bakgrunder, dvs olika uppfatt- ningar om hur samhällsförhållandena och deras historia är beskaffade samt i vad m å n och hur vi kan få tillförlitlig kunskap om dessa saker. Skulle vi emellertid konsekvent undvika a n v ä n d n i n g e n av dessa kärnbe- grepp, j a då k u n d e vi k n a p p a s t seriöst vare sig studera eller tala om det politiska livets realiteter.

N ä r vi som kvinnoforskare a n v ä n d e r

"kvinnors intressen" och liknande uttryck kommer vi således rakt in på ett vetenskapligt problemfält, genomkorsat av motsatta meningar. V å r a analyser berörs d ä r m e d av alla de klassiska kontroverserna samtidigt som våra specifika problemställningar medför nya begreppsliga u t m a n i n g a r .

Dessa u t m a n i n g a r har nu fört oss in i ett speciellt läge. Vissa kvinnoforskare argu- menterar — gentemot en vedertagen politologisk¹ tradition — för att kvinnor som socialt kön bör uppfattas som en intressegrupp med " r e p r e s e n t e r b a r a intressen".

Samtidigt förenas a n d r a kvinnoforskare, som för övrigt har n ä r m a s t motsatta ut- gångspunkter, i att ifrågasätta detta; och några förkastar även intressesynen i sin helhet. Intressetänkandet som sedan renäs- sansen i en eller a n n a n form utgjort en sorts ryggrad i all politisk teori förklaras således vara någonting som den feministiska teorin måste överskrida.

Intressesynen och kvinnorna

Syftet med d e n n a artikel² är att diskutera intressesynens tillämpbarhet på kvinnors angelägenheter idag. T v å amerikanska artiklar från 1981 har mer än a n d r a ställt d e n n a fråga på sin spets: Virginia Sapiros,

" W h e n Are Interests Interesting? T h e Pro- blem of Political Representation of Wo- m e n " och Irene D i a m o n d och Nancy H a r t - sock's kritik av denna, "Beyond Interests in Politics". M e n spörsmålet om och hur in-

(20)

tresseterminologin passar kvinnoforskningen å t e r k o m m e r både explicit och implicit i flera arbeten.

I sin bok, Women and the Public Interest. An Essay on Policy and Protest (1971) argumente- rar den amerikanska sociologins grand old lady, Jessie Bernard, delvis i s a m m a termer som D i a m o n d / H a r t s o c k , mot att intresse- gruppsteorin skulle l ä m p a sig för studier av kvinnor och barn. D ä r e m o t förordar hon en syn som utgår från allmänintresset, ett perspektiv som D i a m o n d / H a r t s o c k inte diskuterar med de orden. De tänker sig en kollek- tiv ordning d ä r intressesynen i sin helhet inte passar.

J a n e J a q u e t t e har också i två uppsatser (1974, 1984) ifrågasatt intressesynens tillämpbarhet på kvinnors verklighet. Även Rosalind Pollack Petchesky (1980) är inne på s a m m a spår. H o n ifrågasätter rättig- hetsbegreppets relevans för kvinnors krav, och " r ä t t i g h e t e r " ingår, kan m a n säga, i intresseteorins r a m a r . På ett sätt som är j ä m f ö r b a r t med Sapiros b e h a n d l a r Helga Hernes (Staten — kvinner ingen adgang?, 1982) olika aspekter på intresseproblematiken.

H ä r gäller det att så att säga göra intresse- teorin kvinnorelevant.

F ö r u t o m dessa i huvudsak teoretiska arbeten har begreppsproblem kring kvinnors intressen aktualiserats i empiriska studier av politiskt beteende och kvinnorörelsens konkreta kampfrågor. Abby Peterson (1981) har således förankrat valforskning- ens " k v i n n o f r å g o r " teoretiskt, och Drude D a h l e r u p (1984) stipulerar rösträtten som ett objektivt intresse för kvinnor, väl medveten om det eldfangda i detta begrepp.

Föreliggande artikel kretsar kring dessa olika frågor och svar som rests kring begreppet "intresse". Huvudsyftet är att ar- g u m e n t e r a för, n ä r m a s t mot D i a m o n d / Hartsock, att intressebegreppet i högsta grad är fruktbart. U p p f a t t a t på ett visst sätt är det oundvikligt i analyser av det samhäl- le som vi faktiskt lever i. M e n detta begrepp har sina begränsningar, vilket å a n d r a sidan Sapiro inte beaktar. Alla värden som kvinnor eftersträvar kan säkerligen inte fångas in i det historiskt betingade intressebegreppet. Min ambition är att försöka

överskrida det antingen-eller-läge som skis- serats ovan och samtidigt a n t y d a lösningar på vissa av de frågor a n g å e n d e " i n t r e s s e n "

som kvinnoforskningen brottas med. H ä r försöker j a g på könsproblematiken tillämpa idéer som delvis bygger på Robert Q . Parks, "Interests and the Politics of Cho- ice" (1982).

N ä r m a s t ger j a g en kort översikt över de viktigste kontroverserna omkring intressebegreppet, både generellt i politikvetenskapen och i förhållande till de nya t e m a n som kvinnoforskningen tillfört. Därefter tar j a g u p p lite om intressebegreppets historiska bestämning och dess innebörd av två rela- terade m o m e n t för att sedan gå n ä r m a r e in på de intresseteman som problematiserats i kvinnoforskningen. Slutligen presenterar j a g kortfattat en intresseuppfattning, som j a g också försöker tillämpa. Jag vill visa, med exempel tagna från kvinnoforskningen eller från kvinnors verklighet, hur d e n n a intressesyn bör kuna lösa vissa k n u t a r i vår teoribildning och bidra till en distinkt för- ståelse av flera problem.

Konfliktpunkter

Den mest l a d d a d e intressebegreppskonflik- ten i modern tid är säkert den om objektiva och subjektiva intressen. H u r avgöra männi- skors objektiva intressen? Är det begreppet överhuvudtaget vetenskapligt meningsfullt eller är subjektiva intressen, dvs männi- skors medvetna önskemål och preferenser det enda försvarbara att a r b e t a med?

De huvudsakliga k o n t r a h e n t e r n a här, vilka också är delade inbördes, kan beteck- nas som pluralister respektive marxister (se Balbus, 1971). M o t marxisterna som talar om objektiva klassintressen, h ä v d a r plura- listerna att vad som påstås vara en g r u p p s eller en individs objektiva intresse alltid ytterst vilar på forskarens subjektiva värde- ringar och således är ovetenskapligt. Inom kvinnoforskningen föreligger i stort sett s a m m a dilemma. K a n vi påstå att kvinnor har vissa objektiva intressen oavsett vad olika kvinnor själva anser?

Den a n d r a kontroversen som avsatt en o m f a t t a n d e diskussion kretsar kring mot-