”Det viktiga är inte att ge ut”: En analys av den litterära debuten i Wera von Essens En debutants dagbok

”Det viktiga är inte att ge ut”

En analys av den litterära debuten i Wera von Essens ​En debutants dagbok

Isi de Paula

Institutionen för kultur och estetik Examensarbete 15 hp

Litteraturvetenskap kandidatkurs Termin: HT20

Handledare: Jan Holmgaard

English title: ”The important is not to publish”: a cultural sociological analysis of a debut in Wera von Essen’s ​En debutants dagbok

”Det viktiga är inte att ge ut”

En analys av den litterära debuten i Wera von Essens ​En debutants dagbok

Isi de Paula

Abstract

Syftet med denna uppsats är att göra en analys av den skönlitterära gestaltningen av debutfenomenet i Wera von Essens roman ​En debutants dagbok​. Utgångspunkten är en distinktion mellan två olika innebörder av benämningen ”författare” som jag identifierar i romanen: å ena sidan, den författare som utövar skrivakten och, å den andra, den författare som publiceras i den litterära offentligheten. Denna distinktion analyseras utifrån en teoretisk grund som dels består av en klassificering av romanen som metafiktiv självframställning, och dels av litteraturvetenskapliga begrepp, nämligen Pierre Bourdieus ”fält”, ”habitus” och

”kapital” samt Michel Foucaults ”författarfunktion”. Analysmetoden är närläsning av romanen med hjälp av dessa teoretiska verktyg. Resultatet visar att den skönlitterära gestaltningen av debutantfenomenet tyder på berättarens förståelse för mekanismen genom vilken en författargestalt konstrueras. Samtidigt tyder gestaltningen på att det litterära fältet som berättaren befinner sig i, till skillnad från hennes uppfattning, har en förmåga att förändra sig själv och välkomna nya aktörer – vilket romanens själva existens bevisar.

Nyckelord

Debut, författarfunktion, fält, habitus, kapital, självframställning, metafiktion

​ Innehållsförteckning

1. Inledning 4

1.1 Syfte och frågeställning 6

1.2 Teoretisk ram 6

1. 2. 1. Självframställning och metafiktion 8

1. 3. Tidigare forskning 10

2. Analys 13

2. 1. Jagmångfalden i romanen 14

2. 1. 1. ”Framskrivande” genrer 15

2. 2. Nykomlingens strategier 17

2. 2. 1. Kapital och habitus 17

2. 2. 2. Omvälvningsstrategier 20

2. 3. Fältets strategier: karaktären ”Litteratursverige” 22

3. Slutsats 24

Litteraturförteckning 26

1. Inledning

Hur länge kan man gå omkring och påstå:

jag är författare, och inte ha publicerat något? ​(von Essen, s. 208)

Även om vår tiders tillgång till sociala medier och andra verktyg för självpublicering har gett allt fler möjlighet att dela sina skrifter med en publik, bibehåller den traditionella formen av publicering i fysisk form sin status som författarkarriärens riktiga bekräftelse. ​

Litteraursociologen Henrik Fürst uppmärksammar i sin studie ​Debutant!: vägar till skönlitterär debut och ett särskilt uppmärksammat mottagande ​ att en stor andel av

populationen har författardrömmar (var femte person när det gäller romanformen, var tionde när det gäller lyrik och novellsamling), därvidlag främst genom att bli utgiven i bokform på ett förlag, och att klyftan ”mellan de många som försöker och de få som lyckas bli utgivna, skapar [...] exklusiviteten för de som blir antagna via sådana förlag”. ​

Denna fråga om debutens betydelse lyfts fram i Wera von Essens roman ​En debutants dagbok​

. Berättaren själv kan bäst sammanfatta romanens motiv: ”Jag är en debutant. Som skriver om att inte debutera. Det blir en debut av min antidebut”. ​

Denna roman, utgiven 2018 av förlaget Modernista, skildrar en författares väg från refuserad till debutant på den svenska litterära marknaden och baseras på berättarens dagbok om ett tidigare refuserat manus. Det nya manuset blir däremot inte bara antaget av ett förlag utan även en hyllad debut. Wera von Essen vann Borås Tidnings debutantpris 2019. Denna berättelse utgör således ett intressant stoff för en analys av hur debutfenomenet uppfattas och gestaltas i den samtida litteraturen, vilket är syftet med denna uppsats.

Min analys tar sin utgångspunkt i en distinktion mellan två olika innebörder av benämningen ”författare” som jag identifierat i romanen – å ena sidan, den författare som utövar skrivakten, å den andra, den författare som publiceras i den litterära offentligheten.

1

​

2 Henrik Fürst, ​Debutant!: vägar till skönlitterär debut och ett särskilt uppmärksammat mottagande (Uppsala 2019), s.12.

3

​

4 Ibid., s. 32.

”Det viktiga är inte att ’ge ut’, det viktiga är att skriva, hitta delar i texterna som kan användas”. ​

Denna reflektion av berättaren i Wera von Essens roman, som också har lånats som titel på denna uppsats, uttrycker berättarens reflektion över den kluvna innebörden av

”författarskap”. Å ena sidan har vi den romantiserade idén om författaren som skriver som av ett oemotståndligt behov, som är begåvad och inte kan motstå skrivakten: ”Men problemet är ju att jag inte begär något, allt jag vill är att skriva. Livet är ett ordnande, så att man kan skriva. Livet är en väntan, på att få skriva”. ​

Å andra sidan har vi yrkesförfattaren, den som publiceras och legitimeras av den litterära marknaden och det kulturella etablissemanget:

”Kommer på mig själv med att vilja ’få ut’ två verk, en översättning och en roman, så att jag ska kunna säga att jag är ’författare och översättare’, och delta i någon paneldiskussion på Författarförbundet, typ”. ​

Dessa två möjliga innebörder av författarskap är på intet sätt ömsesidigt exkluderande utan glider ständigt in i varandra under berättelsens gång och samarbetar i konstruktionen av den gestalt som igenkänns och uppskattas av det litterära fältet. Processen genom vilken den författare som utövar skrivakten blir den författare som lyckas bli publicerad via ett förlag handlar helt enkelt om debutantfenomenet, föremålet för denna analys.

Den teoretiska ramen inom vilken min analys av debutfenomenet i ​En debutants dagbok ​ opererar, tar avstamp i den litteratursociologiska traditionen. Genom Michel

Foucaults ”författarfunktion” kommer jag att diskutera klyftan mellan de två olika författare som jag identifierat i romanen. ​

Som verktyg för analysen av hur denna funktion verkar i romanen använder jag Pierre Bourdieus kultursociologiska teori, och framförallt begreppen

”fält” ​, ​”habitus”​ ​och ”kapital”.​

Dessutom avser jag att föra ett resonemang om romanens genretillhörighet: som romanens titel antyder förenar det analyserade verket två egenskaper när det gäller genreklassificering: det handlar nämligen om en metafiktiv (en debutants) självframställning (dagbok). Gemensamt för dessa genrer är ett särskilt förhållande till verkligheten som är relevant i en analys som hämtar stöd i litteratursociologin.

En debutants dagbok ​ kan alltså läsas som en berättelse om de sociologiska mekanismer som verkar på den litterära marknaden. Det är också en berättelse om publiceringsmekanismer och om makten att bestämma vilka berättelser som tar plats i offentligheten. En analys som använder sig av litteratursociologisk teori kan vara en lämplig

5 Ibid., s. 47.

6 von Essen, s. 52.

7 Ibid., s. 151.

8

​

9 Pierre Bourdieu, ”Några egenskaper hos fälten”, ​Kultur och kritik​ (Göteborg 1997), s. 127-134.

utgångspunkt för en bredare diskussion om vad som värderas inom det samtida litterära fältet, där det viktiga, ändå, är att ge ut.

1. 1. Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att göra en analys av den skönlitterära gestaltningen av debutfenomenet i Wera von Essens roman ​En debutants dagbok​ med hjälp av

litteratursociologiska begrepp, nämligen Michel Foucaults ”författarfunktion” och Pierre Bourdieus ”fält” ​, ​”habitus” och ”kapital”​.​ Frågeställningar som kan leda analysen framåt är:

Hur uppfattas och gestaltas debutfenomenet i ​En debutants dagbok​? Vad säger denna gestaltning om vad som värderas och vilka röster som ges plats i det svenska litterära fältet?

1. 2. Teoretisk ram

Litteratursociologi kan sammanfattningsvis definieras, för att åberopa en central formulering av litteratursociologen Johan Svedjedal, som ”det forskningsområde som systematiskt behandlar frågor om samspelet mellan litteratur och samhälle”. ​

Pierre Bourdieu är en av de teoretiker som mest bidragit till etableringen av Litteratursociologin som disciplin. En av hans största insatser är att demonstrera hur estetisk uppfattning är en produkt av historisk

utveckling: ”Bourdieu is determined to show quite specifically how taste is acquired, how it is socially produced in connection with very concrete material goals, and how spectators and readers respond in coded, habitual ways”. ​

I syfte att kultursociologiskt undersöka hur debutantfenomenet och dess sociologiska mekanismer skildras i Wera von Essens ​En

debutants dagbok, ​ kommer jag att använda mig av Pierre Bourdieus begrepp ”fält”, ”habitus”

och ”kapital”.

Bourdieu definierar ”fält”som en kamp ”mellan nykomlingen, som försöker spränga inträdesrättens lås, och den dominerande, som försöker försvara monopolet och utestänga konkurrensen”. ​

Varje fält har, enligt Bourdieu, både specifika egenskaper och universella

10 Johan Svedjedal, ”Redaktionellt förord”, ​Debutant!: vägar till skönlitterär debut och ett särskilt uppmärksammat mottagande​ (Uppsala 2019), s. 7.

11 Leitch, Vincent B., ”Pierre Bourdieu”, ​The Northon anthology of theory and criticism​ (New York 2010), s. 1660.

12 Bourdieu, 1997, s. 127.

mekanismer. ”Dessa mekanismer specificeras beroende på sekundära variabler. De nationella variablerna, till exempel, gör att generiska mekanismer, såsom kampen mellan pretendenterna och de som dominerar tar olika former”. ​

Dessa variationer utgör det som i fältteorin kallas för ”delfält”. I enlighet med Bourdieus teorier, kan stoffet i denna uppsats placeras inom ett generellt ”kulturfält”, mer specifikt inom delfältet ”litterär scen”. Ytterligare avgränsningar kan göras genom att definiera kulturfältet geografiskt, och då tala om en “svensk” ​, ​eller till och med “stockholmsk litterär scen”. Inom detta fält har ​En debutants dagboks​ berättare nykomlingens roll, medan förlag representerar det dominerande skiktet. Det är denna kontext som det analyserade verket utspelar sig i och som sätter konturerna för denna analys.

I introduktionen till Pierre Bourdieus samlade anföranden ​Kultur och kritik​ skriver Bengt Gesser: ”Ett socialt fält i Bourdieus mening existerar när en avgränsad grupp

människor och institutioner strider om något som är gemensamt för dem”. ​

I ​En debutants dagbok ​ till exempel handlar striden om legitimering inom det litterära sammanhanget.

Människorna som utgör ett fält behöver använda sig av verktyg att föra striden om sina gemensamma intressen med. I Bourdieus teori kallas dessa verktyg för ”kapital”. Det symboliska kapitalet är ett begrepp som står i relation till andra sorts kapital. Bourdieu skriver: ”Olika egenskaper (dvs olika kapitalarter: fysiskt, ekonomiskt, kulturellt, socialt kapital) förvandlas till symboliskt kapital när de uppfattas av sociala agenter utrustade med perceptionskategorier som gör att de kan känna igen dem (urskilja dem) och erkänna dem, tillskriva dem ett värde”. ​

Fältets funktionssätt är alltså beroende av enighet mellan sina aktörer, som att de talade ett gemensamt språk. Bourdieu skriver: ”För att ett fält ska fungera krävs att där finns insatser, och människor som är redo att spela spelet, begåvade med det habitus som förutsätter att de känner till och erkänner spelets och insatsernas inneboende lagar, etc.” ​

Begreppet

”habitus” avser mekanismen genom vilken fältets deltagare medverkar i samma spel, med kännedom om fältets outtalade regler och vanor – även om det sker på en omedveten nivå, som Bengt Gesser skriver: ”hur vår position i samhället, vägen eller banan dit och mängden och sammansättningen av kapitalet ger upphov till vanemässiga sätt att förstå och handla” ​

.

Ett annat litteratursociologiskt begrepp som är användbar för denna analys är Michel Foucaults ”författarfunktion”, myntat i essän “Vad är författare?”, med vilken avses de

13

​

14 Bengt Gesser, ”Pierre Bourdieu”, ​Kultur och kritik​ (Göteborg 1997), s. 11.

15 Pierre Bourdieu, ​Praktiskt förnuft. Bidrag till en handlingsteori ​(Göteborg 2014), s. 103.

16 Bourdieu, 1997, s. 128.

17 Gesser, s. 15.

mekanismer genom vilka författargestalten konstrueras ​

. Han listar fyra egenskaper som kännetecknar en text med författarfunktion: att texten är föremål för tillägnelse – alltså det i nutiden rådande system genom vilket ett förlag köper äganderätten; att texten kräver en attribuering, det vill säga att ”inför varje text av poetisk eller fiktiv karaktär frågar man varifrån den kommer, vem som har skrivit den, vid vilken tidpunkt, under vilka

omständigheter och med vilka syften”; att den är ”resultatet av en komplex operation, vilken konstruerar en viss förnuftsvarelse som man kallar författare”; och, slutligen, att den diskurs som är utrustad med denna funktion innehåller en ”jagmångfald” ​

. Begreppet

”författarfunktion” ger alltså termen ”författare” specifika betydelser som är centrala för förståelsen av författargestalten i Wera von Essens ​En debutants dagbok​.

1. 2. 1. Självframställning och metafiktion

En debutants dagbok ​är ett verk där fiktionen öppet utmanas: ”Jag har bytt ut namn, maskerat, förmildrat. Tyvärr. Jag har lagt till flera fiktiva händelser”. ​

Romanen förenar, som redan nämnts, två olika genrer eller subgenrer, metafiktion och självframställning. Dessa genrers förhållningssätt till fiktionen är särskilt relevant att uppmärksamma i denna analys av två anledningar. För det första gäller det frågan om genrernas förhållandet till verkligheten: i och med likheten mellan karaktärer och verkliga människor kan frågor om gränsen mellan det fiktiva och det verkliga uppstå. Den andra anledningen gäller frågan om avståndet mellan det berättade och det berättande jaget.

Johan Svedjedal skriver i förordet till ​Litteratursociologi​: ”Litteratursociologins arbetsområde är både brett och föränderligt. Analysen av samspelet mellan litteratur och samhälle omfattar studiet av skönlitteraturen [...] men gäller också hur bokmarknaden har utvecklats, hur läsvanorna har förändrats och andra aspekter på litteraturens villkor”. ​

Av den anledning är viktigt att klargöra frågan om fiktionsöverskridande i en analys som rör sig inom den litteratursociologiska traditionen och vars syfte är att försöka förstå en företeelse som förekommer i verkligheten (debutfenomenet).

18 Foucault, 2008.

19 Ibid., s. 87ff.

20 von Essen, s. 257.

21 Svedjedal, s. 7.

Ett centralt begrepp när en diskuterar litterär självframställning är Philippe Lejeunes

”den självbiografiska pakten” ( ​Le pacte autobiographique​)​

, enligt vilket en läsares självbiografiska tolkning ska förutsätta att bokens författare sammanfaller med både det berättande och det berättade jaget: ”The autobiography, a narration of the life of the author, presupposes ​identity in name​ between the author, as represented by his name on the cover, the narrator, and the one being spoken of. This is a very simple criterion, which defines,

simultaneously, autobiography and all the other genres of ​littérature intime ​(diary,

self-portrait, personal essay)”. ​

Läsaren kan alltså i princip anta existensen av en sådan pakt med berättaren i ​En debutants dagbok​, och som jag ska utgå ifrån i denna analys när frågan om likhet mellan fiktiva och verkliga personer med samma namn uppstår. Dessutom har Lejeune myntat begreppet ”antifiktion” för att definiera genren dagbok. Även om det finns det en skönlitterär tradition inom genren dagbok, utmärks denna genre av sanningsanspråket, förklarar Lejeune:

It seems to me that on that count, autobiography and the diary have opposite aims:

autobiography lives under the spell of fiction; the diary is hooked on truth.

Let me be clear: I do not mean that autobiographies are false and diaries are true. I am talking about the dynamics of these two writing postures, both of which are present in varying proportions in all personal texts. ​

I ​Självskrivet: om självframställning i litteraturen​ betraktar Arne Melberg denna genre och dess förhållande till verkligheten i termer av ett ”både-och”: ”den är både litterär ​och​ sakligt verklighetsbeskrivande. Den nöjer sig inte med fiktion. Eller den tar till fiktion i

verklighetsbeskrivande syften”. ​

Fiktionsöverskridandet i genren självframställning gäller inte minst författaren själv: ”självframställning är litteraturens sätt att kanske inte besvara men åtminstone diskutera den fundamentala frågan ​Vem är jag?​”.​

Avståndet mellan det

berättande och det berättade jaget är enligt Melberg ett temporalt avstånd, mellan ett ”färdigt”

och ett ”ofärdigt” jag:

[...] de flesta självframställningar ​oscillerar ​ mellan den färdiga positionen och den ofärdiga på sätt som koordineras med jagets fördubbling. Det skrivande jaget är oftast det färdiga jaget medan det beskrivna jaget är det ofärdiga; men beskriviningen leder

22 Philippe Lejeune, ”The diary as antifiction”, ​On diary, ​elektronisk resurs (Manoa 2009),​

​

192-222.

23 Ibid., s. 200.

24

​

25 Arne Melberg, ​Självskrivet: om självframställning i litteraturen​ (Stockholm 2008), s. 10.

26 Ibid., s. 7.

till upptäckter, förändringar, tolkningsproblem, justeringar av alla förhandsbilder och alla berättelser vi har om oss själva. ​

Det är en sådan oscillation mellan ett färdigt till ett ofärdigt jag, alltså mellan ett verkligt och ett fiktivt jag, som denna diskussion om genrer vill undersöka närmare. I den andra genren, metafiktionen, sker oscillationen på ett liknande sätt: att upplösa gränserna mellan verklighet och fiktion för att sudda ut separationen mellan det berättade och det berättande jaget. I Metafiction: The theory and practice of self-conscious fiction ​, betraktar egentligen inte Patricia Waugh metafiktion som genre utan snarare som ett förhållningssätt mot fiktionen:

”metafiction is not so much a subgenre of the novel as a tendency within the novel which operates through exaggeration of the tensions and oppositions inherent in all novels: of frame and frame-break, of technique and countertechnique, of construction and deconstruction of illusion”. ​

Genom att ifrågasätta fiktionen och följaktligen uppenbara jagets oscillation, fungerar metafiktionen, såsom självframställningen, som genrer där berättarjaget konstruerar sig själv.

Jag kommer i fortsättning att klassificera denna roman under beteckningen ”metafiktiv självframställning”, ett begrepp som inte är etablerat men som inte desto mindre är

användbart i denna analys. Genom att betrakta ​En debutants dagbok​ som både metafiktion och självframställning blir romanen intressant att analysera utifrån ett kultursociologiskt perspektiv, där det uppstår direkta paralleller mellan den skönlitterära gestaltningen och den verklighetsbeskrivning som kultursociologin intresserar sig för. Som Waugh uttrycker det:

”If, as individuals, we now occupy ’roles’ rather than ’selves’, then the study of characters in novels may provide a useful model for understanding the construction of subjectivity in the world outside novels”. ​

1. 3. Tidigare forskning

En debutants dagbok ​ har inte analyserats tidigare i akademiska sammanhang. Men

litteratursociologiska analyser är inte ovanliga inom litteraturvetenskapen, inte minst de som baseras på Pierre Bourdieus teorier. På samma nivå som denna uppsats har det gjorts

litteratursociologiska analyser av enskilda verk, med receptionsanalys som den vanligaste

27 Ibid., s. 19f.

28 Patricia Waugh, ​Metafiction. The theory and practice of self-conscious fiction​ (London & New York 1984), s.14.

29 Ibid., s. 3.

analysmetoden. Också förekommande på denna nivå är litteraturvetenskapliga analyser av verk som klassificeras som metafiktiva och/eller självframställande. Här samlar jag några exempel på tidigare akademiska studier som har beröringspunkter med denna uppsats.

I svenskt sammanhang är David Gedins ​Fältets herrar​ en omfattande studie som använder sig av Bourdieu för att undersöka utvecklingen av författarrollen i Sverige mellan 1880 och 1912, ”vad man inom litteratursociologin brukar beskriva som övergången från

’marknadsförfattande’ (och kvardröjande ’mecenatförfattande’) till ’stipendieförfattande’”. ​

Denna studie använder samma tre begrepp från Bourdieu; ”fält”, ”habitus” och ”kapital”, som även används i denna uppsats, och lyfter likaledes frågan om författarens självkonstruktion genom habitus och kapital för framgång inom det litterära fältet. I det här fallet tillämpas studien på en hel litterär scen, genom att analysera ”författarnas uppfattning om den egna yrkesidentiteten, det litterära skrivandets uppgift, deras samhällsinflytande – både individuellt och som yrkeskår – de verk de producerar, den estetik de hyllar och inte minst vad verken uttrycker”, medan min uppsats förhåller sig till en enda författare ​

. En bredare studie som försöker placera ​En debutants dagbok​ på en samtida litterär scen som använder sig av

metafiktion för att ifrågasätta det svenska litterära fältets villkor för författare skulle dock vara intressant för framtida studier. Självkonstruktionen av författaren analyserar jag här, som nämnts ovan, även genom Michel Foucaults begrepp ”författarfunktion”.

En senare studie, som också utforskar det svenska litterära sammanhanget med hjälp av Bourdieus teorier och som riktar sig specifikt mot debutfenomenet, är avhandlingen Selected or Rejected?: Assessing Aspiring Writers’ Attempts to Achieve Publication ​ , ​

publicerad 2017 av litteratursociologen Henrik Fürst, verksam vid Uppsala universitet, som senare utvecklades till boken ​Debutant!: vägar till skönlitterär debut och ett särskilt

uppmärksammat mottagande ​ (2019), en analys om debutprocessen för 813 författare mellan 1997 och 2014. ​

Medan den första ”är orienterad mot att utveckla en konceptuell förståelse av hanterandet av osäkerhet i bedömningssituationer i kulturella marknader”, och den andra är

”mer empiriskt orienterad mot att beskriva bredare mönster och tendenser i debututgivningen och dess historiska och strukturella sammanhang”, kompletterar dessa båda studierna

varandra i Fürsts forskning av debutfenomenet. ​

30 David Gedin, ​Fältets herrar: framväxten av en modern författarroll : artonhundraåttitalet (Stockholm 2004), s.9.

31 Ibid., s. 10.

32 Henrik Fürst, ​Selected or Rejected?: Assessing Aspiring Writers’ Attempts to Achieve Publication​, Acta Universitatis Upsaliensis (diss. Uppsala 2017).

33 Svedjedal, Johan, ”Redaktionellt förord”, i Fürst, s. ii.

34 Fürst, 2019, s.8.

Fürst påpekar att, ”[t]rots att den skönlitterära debuten är en uppmärksammad händelse inom litteraturen har den skönlitterära debuten sällan varit huvudfokus i tidigare forskning om den litterära världen. Enskilda författares väg fram till debuten och dess mottagande har dock studerats med stor noggrannhet inom litteraturvetenskapen, både i biografier och i specialundersökningar”. ​

I hans undersökning framkommer vilka de vanligaste egenskaper hos de som debuterar i Litteratursverige är:

Analysen visar att det var vanligare bland debutanterna att ha gått på skrivarlinje och att ha publicerat sig innan debuten än att bli nominerad till eller vinna ett litterärt pris eller att bli representerad av en litterär agentur. Debuten har också analyserats utifrån debutanternas kön och ålder vid debut, typåldern för att göra debut är 32 år och debututgivningen är relativt jämnt könsfördelad. ​

Det jag gör i denna uppsats är något liknande: att analysera en författares väg mot debuten, fast i mitt fall genom den i romanen gestaltade debuten.

En annan samtida litteratursociologisk studie av det svenska litterära fältet, som även den använder sig av Bourdieus begrepp, är litteratursociologen Malin Nauwercks artikel

”Makt över debutanten”. ​

Nauwercks artikel, som kombinerar en textanalys med en mer sociologiskt inriktad metod (intervjuer), illustrerar tillämpningen av Bourdieus teorier för en analys av det svenska litterära fältet. Denna litteratursociologiska artikel är dock mer generell och analyserar snarare ett sammanhang än enskilda verks innehåll. I denna uppsats, som rör sig i gränslandet mellan litteraturvetenskap och -sociologi, blir analysen av ett enskilt verk utgångspunkt för en bredare analys av ett sammanhang.

I vissa recensioner av ​En debutants dagbok​ återkommer en jämförelse med Martina Lowdens roman ​Allt​.​

Likheterna består i att båda romanerna handlar om en dagbok där protagonisten skriver fram en författare, vilket gör att ​Allt​ också kan klassificeras som det som jag här kallar för metafiktiv självframställning. Denna roman har analyserats i uppsatsen Min ros du är som en älskling, dina fåglar äro händer – Språk och verklighet i Stina

35 Ibid., s. 14.

36 Fürst, s. 169.

37 Malin Nauwerck, ”Makten över debutanten”, ​10tal, ​2012:11, s. 24-37.

38 Till exempel: Thente, Jonas, ”Bokrecension: Wera von Essen övertygar i paradrollen som samhällets olycksbarn”, ​Dagens Nyheter​ ​https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner

/bokrecension-wera-von-essen-overtygar-i-paradrollen-som-samhallets-olycksbarn/​ (2020-12-18) och Bohman, Therese, ”Lovande debut med otyglad dagboksroman”, ​Expressen

https://www.expressen.se/kultur/bocker/lovande-debut-med-otyglad-dagboksroman-/

(2020-12-18).

Aronsons Feberboken och Martina Lowdens Allt ​, skriven av Mira Tegman på Södertörns högskola. Denna studie använder sig av Pierre Bourdieus teorier, men här handlar det snarare om en berättarteknisk än om en kultursociologisk analys, som tar avstamp i begreppet ”den biografiska illusionen”, där ”Bourdieu menar att en författare som i efterhand beskriver sitt levnadslopp ger ett falskt intryck av enhetlighet”. ​

2. Analys

Mats sa att jag verkar ha hakat upp mig på att ”vara författare”. Att det står i vägen för mig. ​ (von Essen, 136) Svensk ordbok definierar ​”​författare” som ​”​person som ägnar sig åt författarskap

yrkesmässigt el. på fri ​tid”.​

​Dessa två innebörder av ”författarskap”, alltså författarskap som yrke och författarskap som oberoende utövning av skrivakten, kan identifieras i ​En debutants dagbok ​. Mekanismen genom vilken dessa två samspelar är något som berättaren utvecklar en allt större förståelse för under romanens gång: ”Gick förbi grönsaksstånden och insåg att det viktiga inte är att ’ge ut’, det viktiga är att skriva, hitta delar i texterna som kan användas. [...]

Men jag måste arbeta som besatt, helst hela tiden. Vad som än händer, hur jag än mår, alltid skriva och alltid läsa”. ​

Författaren som skriver ”som besatt, helst hela tiden” och författaren som ”ger ut”

(som jag, för enkelhets skull, hädanefter kommer att referera till i denna uppsats som ”den skrivande författaren” respektive ”den publicerande författaren”) är inte två ömsesidigt

exkluderande roller utan snarare två sidor av samma process, som ständigt glider in i varandra och samarbetar med en enhetlig strategi för framgång inom den litterära marknaden – en framgång som bekräftas, vilket jag undersöker i denna uppsats, genom fenomenet debut. I detta avsnitt analyserar jag sättet på vilket detta fenomen gestaltas i ​En debutants dagbok​. Det är i samband med det som Bourdieus begrepp ”fält”, ”habitus” och ”kapital”, samt Foucaults definition av ”förfttarfunktionen” kommer till användning.

I Pierre Bourdieus fältteori definieras fält som ”en kamp, mellan nykomlingen, som försöker spränga inträdesrättens lås, och den dominerande, som försöker försvara monopolet

39 Mira Tegman, ​Min ros du är som en älskling, dina fåglar äro händer – Språk och verklighet i Stina Aronsons Feberboken och Martina Lowdens Allt​ (Huddinge 2009).

40 svenska.se.

41 von Essen, s. 46f.

och utestänga konkurrensen”. ​

Det fält som analyseras i denna uppsats kan benämnas

”Litteratursverige”, med förlag och etablerade författare som det dominerande skiktet där berättaren/nykomlingen försöker komma in – ett inträde som bekräftas genom debuten. I sin fältteori klarlägger Bourdieu de strategier som används av båda sidorna genom begreppen

”habitus” och ”kapital”.

En annan litteratursociologisk teori som min analys hämtar stöd i är Michel Foucaults

”författarfunktion”. Som nämnts ovan presenterar han en rad egenskaper som skiljer den publicerade författaren från den opublicerade, vilket sammanfattningsvis innebär att den första besitter ett namn med ett specifikt värde, som kan kopplas till ett verk. Men andra ord besitter denna författare en ”författarfunktion”, som ”är resultatet av en komplex operation, vilken konstruerar en viss förnuftsvarelse som man kallar författare”. ​

Dessa två teorier, av Bourdieu och Foucault, har beröringspunkter och kompletterar varandra med sina specifika begrepp, i en analys av hur den skrivande och den publicerande författaren samspelar i en ömsesidig konstruktion av en gestalt som bekräftas av det litterära fältet genom debuten.

2. 1. Jagmångfalden i romanen

Michel Foucaults teori om författarfunktion, enligt vilken den publicerade författares namn är en konstruktion, utesluter inte författarskapets andra betydelse, alltså den romantiserade idén av författaren som skriver utifrån medfödd begåvning:

Denna förnuftsvarelse försöker man visserligen ge en realistisk ställning: hos individen anses en ’djupt liggande’ instans, en ’skapande’ förmåga, en ’plan’ vara ursprungsorten för skriften. [...] Eller med andra ord: för att ”återfinna” författaren i verket använder den moderna kritiken scheman som ligger mycket nära den kristna exegesen när denna ville bevisa textens värde med författarens helighet. ​

I ​En debutants dagbok​ återfinns denna idé om den skapande författaren, som inte

nödvändigtvis skriver med avsikt att publicera utan för att utöva sin ”skapande förmåga”, som i följande exempel: ”Det fungerar inte längre, jag måste börja skriva dagbok igen. Annars kommer jag att, som man säger, ’tappa det’”. ​

Å andra sidan har berättaren den konstruerade författaren i åtanke, som igenkänns och godkänns av fältet genom debuten. När hon till

42 Bourdieu, 1997, s. 127.

43 Foucault, s. 88.

44

​

45 von Essen, s. 147.

exempel säger: ”Jag snuddar vid beslutet att ge upp mitt ’författarskap’ – utan att ens ha försökt”, hänvisar hon till en innebörd av ”författarskap” som skiljer sig från det föregående exemplet. ​

Det som menas här är att ge upp försöket att debutera, även om berättaren försöker att utöva sitt privata skrivande. Denna oscillation mellan två sorters författare bör inte ses som en motsägelse utan snarare som en dialog som är ett kännetecknen för

författarfunktionen:

Vi vet att i en roman som ger sig ut för att vara en berättares redogörelse gäller

pronomenet i första person, verbet i presens indikativ och rumsangivelserna aldrig precis författaren eller ögonblicket då han sitter och skriver eller själva hans skrivande, det gäller ett andra jag, och avståndet mellan det jaget och författaren kan vara olika stort och även variera under verkets gång. Det vore lika fel att söka författaren hos den verklige skribenten som hos denna fiktiva talare: författarfunktionen förverkligas i själva klyvningen ​ ^– ​ i denna uppdelning och i denna distans. ​

Både den skrivande och den publicerande författaren i ​En debutants dagbok​ är samtidigt fiktiva och verkliga varelser. Det som Foucault kallar för ”den verkliga skribenten” använder sig av det som han kallar för ”den fiktiva talaren” som ett verktyg som hon förverkligas med.

En process där författaren, genom att skriva om sig själv, också skriver ​fram​ sig själv: ”Men häromdagen kände jag en så stark lycka. Det är möjligt att skriva. Det finns ett skrivarliv.

Man behöver inte doktorera. Inte jobba heltid. Man kan vara författare. Jag vill ge ut den här boken. Det visste jag inte när jag skrev den. Nu vill jag bli någon. Jag orkar inte längre vara ingen”. ​

Denna process av ”framskrivande” kan med fördel analyseras med stöd av de teorier om metafiktion och självframställning som jag har introducerat tidigare. Deras lämplighet för denna studie om en gestaltad debut består just i att det handlar om genrer som utmanar avståndet mellan det berättade och det berättande jaget.

2. 1. 1. ”Framskrivande” genrer

Även om det inte är denna uppsats syfte att genomföra en narratologisk analys av ​En

debutants dagbok ​, kan en diskussion om romanens självframställande tekniker vara intressant av den anledning att jagets konstruktion i denna roman är oskiljaktigt kopplad till jagets förverkligandet i det litterära fältet (författaren skriver samtidigt ​om​ och ​fram​ sig själv, som

46 Ibid., s. 153.

47 Foucault, s. 90.

48 von Essen, s. 23.

nämnts ovan). Det handlar om avståndet mellan det färdiga och det ofärdiga jaget som Arne Melberg diskuterar, där ”de flesta självframställningar ​oscillerar ​mellan den färdiga

positionen och den ofärdiga på sätt som koordineras med jagets fördubbling”. ​

Genren självframställning tyder således på en självmedvetenhet hos författaren som är påtaglig i ​En debutants dagbok​: ”Är förtvivlad över att jag skriver om mig själv. Förstår inte varför jag gör det. Har ingenting annat att ge. Hur blev det såhär?”. ​

Särskilt subgenren dagbok har en speciell relation till jagets oscillation, skriver Melberg. ”Dagboken är intressant just för detta: att den försöker minimera avståndet mellan det levda livet och det skrivna. [...]

Dagboksförfattaren är ​nästan​ lika ofärdig som det jag som han eller hon skriver om och låter gärna denna ofärdighet influera sitt skrivande”. ​

Denna ofärdighet kan sägas vara ​En

debutants dagboks ​ själva existensberättigande, och kan även användas som strategi i berättarens framskrivande.

Philippe Lejeune har, som diskuterat tidigare, klassificerat genren dagbok som

”antifiktion”, vilket betyder att det handlar om en genre med sanningsanspråk. En annan intressant punkt är alltså sättet på vilket berättaren i ​En debutants dagbok​ väcker tvivel på sin egen uppriktighet: ”När jag i efterhand går igenom det här stycket kommer jag att tycka att det är burdust och stryka det negativa”. ​

Vid en viss tidpunkt börjar berättaren nämligen att skriva dagboken redan med vetskap om att den kommer att bli ett litterärt verk: ”Underligt att skriva i vetskap om att detta är ett verk. Något man tilltalar. Som ’boken’, ’projektet’,

’manuset’”. ​

Möjligheterna som denna genre erbjuder att utmana gränserna mellan verklighet och fiktion förstärks ytterligare av romanens metafiktionella nivå.

I ​Metafiction: The theory and practice of self-conscious fiction​ definierar Patricia Waugh denna genre på följande sätt:

Metafiction is a term given to fictional writing which self-consciously and systematically draws attention to its status as an artefact in order to pose questions about the relationship between fiction and reality. In providing a critique of their own methods of construction, such writings not only examine the fundamental structures of narrative fiction, they also explore the possible fictionality of the world outside the literary fictional text. ​

Till skillnad från självframställningens temporala avstånd mellan ett ”färdigt” och ett

”ofärdigt” jag, är metafiktionens avstånd mellan olika verkligheter spatialt: ” ​Metafictional

49 Melberg, s. 19f.

50 von Essen, s. 34.

51 Melberg, s. 22f.

52 von Essen, s. 249.

53 Ibid., s. 237.

54 Waugh, s. 2

texts explore the notion of ’alternative worlds’ by accepting and flaunting the

creation/description paradox, and thus expose how the construction of contexts is also the construction of different universes of discourse”. ​

Ett av de teman som berättaren i ​En debutants dagbok​ undersöker tydligast är denna metafiktionens möjlighet att utforska och lösa upp gränserna mellan fiktion och verklighet:

”Mycket frestande att stryka stycken som gör mig lite obekväm. Knausgård, den autentiske, strök och redigerade. Det finns ingen litteratur som inte är fiktiv”. ​

Jagets oscillation i metafiktionen är en oscillation mellan det verkliga och det fiktiva jaget, vilka samspelar genom att författaren både skriver om och fram sig själv: ”Jag står inte ut med rösten i mitt huvud. Den översätter. Därför kommer mitt sanna uttryck aldrig fram. Bara här. Inte i livet.

Aldrig i livet. Allt är gömt bakom rösten. Jag tror inte ens att det finns något bakom rösten”. ​

Upplösningen av gränserna mellan dessa olika jag – färdigt och ofärdigt jag, verkligt och fiktivt jag, och så vidare – är samtidigt författarens strategi i det litterära fältet. Att bli den publicerande författaren, som förverkligas i och med debuten, är motivationen som stimulerar den skrivande författaren; och denna är, i sin tur, en fördelaktig stereotyp som den

publicerande författare kan gestalta sig själv som för att uppnå framgången i fältet. ​En debutants dagbok ​ är alltså en gestaltning av denna strategi av självkonstruktion, vilket analyseras närmare i nästa underrubrik med hjälp av begreppen ”habitus” och ”kapital”.

2. 2. Nykomlingens strategier

2.2.1. Kapital och habitus

Det var då han sa att jag var lite för obildad för att kunna anses vara en intellektuell. Det var då jag förstod att jag måste bli något mer än en tjej.

(von Essen, s. 7) Vilka tillgångar har berättaren i ​En debutants dagbok​ till sitt förfogande och hur använder hon sig av dem som strategi för att nå framgång i Litteratursverige? Det är en fråga om vilka sorts

55 Waugh, s. 90.

56 von Essen, s. 45.

57 Ibid., s. 64.

kapital och habitus hon har. En av de mest intressanta dragen i ​En debutants dagbok​, inte minst i en sociologisk analys, är ambivalensen i berättarens förhållande till alla olika slags kapital som kan identifieras i romanen – ekonomiskt, socialt och kulturellt – och sättet på vilket dessa kombineras och samverkar. Som diskuterats ovan, den processen genom vilken författaren oscillerar mellan den skrivande och den publicerande författare är en process av konstruktion av en författarfunktion, vars mekanismer uppenbaras i denna roman. ​En debutants dagbok ​ är med andra ord en redovisning av konstruktionsprocessen av

författarnamnet Wera von Essen. När berättaren exempelvis skriver att verket ”måste anta en form, en ​werisk​ klang från pärm till pärm” [min kursivering], demonstrerar hon medvetenhet om författarnamnet som strategi. ​

”Mitt liv är ett lyxliv trots att jag inte har frukost”, säger berättaren som illustration till sitt ambivalenta förhållande till det ekonomiska kapitalet. ​

När berättelsen börjar befinner hon sig på semester i Berlin med bokstavligen utan pengar till mat, och behöver därför panta burkar, bjuda sig själv på middagar hos vänner, och upplever sig till och med att svälta. Å andra sidan lever hon det romantiserade ”konstlivet”: har möjlighet att ägna sig åt sitt

skrivande på heltid, umgås med konstnärer och konsumerar kultur. Det faktum att hon har en överklassbakgrund, en familj med tillgångar som hon kan be om hjälp när situationen blir akut, är en faktor som ger trygghet. På detta sätt kan bristen på ekonomiskt kapital snarare tjäna som en fördel än en nackdel: ”Om jag inte vore så pank skulle jag kanske inte skriva så mycket”. ​

I ​Konstens regler​ skriver Bourdieu skriver om privilegiet att slippa oroa sig över ekonomiska frågor som ett sätt att förvandla det ekonomiska till andra sorters kapital: ”De som lyckas hålla sig kvar på de mest äventyrliga positionerna tillräckligt länge för att erhålla de symboliska vinster dessa positioner kan skänka rekryteras för det mesta bland de mest välbärgade, som också har fördelen att slippa underkasta sig bisysslor för att försäkra sig om bröd för dagen”. ​

Viktigt är det dock att understryka att denna strategi sker på ett omedvetet plan – berättaren uttrycker stundtals en längtan över att leva ett ”normalt” (som motsättning till ”konstnärligt”) liv, till exempel i: ”Man skulle kunna leva sitt liv i detta som är att ’lösa

58 von Essen, s. 148.

59

​

60

​

61 Pierre Bourdieu, ​Konstens regler: Det litterära fältets uppkomst och struktur​ (Stehag 2000), s.

376.

sin situation’. Istället för att skriva, istället för att inspireras. Vakna och ha en miljon praktikaliteter att stå i”. ​

Berättarens inställning till sitt sociala kapital är ambivalent i den mån att hon gör en falsk motsättning mellan socialt och konstnärligt liv. Å ena sidan skriver hon fram en bild av en osocial människa, som inte riktigt behärskar sociala koder: ”Känner mig fortfarande ensam, har ingen att prata med, når aldrig fram, klarar inte av att betala priset för social tillhörighet och då blir det ingen sådan”. ​

Å andra sidan är hon faktiskt en mycket social varelse som trivs bra i högkulturella sociala sammanhang, hon umgås med etablerade kulturmänniskor och drar nytta av detta: ”Jag är socialt kompetent och kan föra mig i alla sammanhang tack vare den uppfostran jag fått”. ​

Som nämnt ovan är berättarens sociala krets viktig för upprätthållandet av hennes livsstil i Berlin, såsom när hon flyttar tillbaka till

Stockholm, där den sociala aspekten även är central för förverkligandet av debuten.

Det finns alltså en direkt relation mellan det sociala och det ekonomiska kapitalet, som förhandlas och förvandlas, samt mellan de två och det kulturella kapitalet.

När det gäller det kulturella kapitalet, beror det huvudsakligen på berättarens överklassbakgrund. Bengt Gesser skriver om detta begrepp i introduktionen till Pierre

Bourdieus antologi ​Kultur och kritik​: ”har någon kulturellt kapital kan denne förmera detta på en marknad. Det kulturella kapitalet kan också bytas mot andra tillgångar, t ex makt eller inkomster”. ​

Det faktum att berättaren hela livet har befunnit sig i högintellektuella miljöer, att hon bor på Östermalm och umgås med etablerade kulturmänniskor ger den författare som hon är de verktyg som hon behöver för att bli den författare som hon strävar efter. Hennes inställning till detta kapital är också konfliktfylld: ”Undrar över mina privilegier och skyldigheter. Vad är jag skyldig världen, vad bör jag ta mig för? Hur viktigt är det att till exempel doktorera? Jag inser att det är fullt möjligt för mig att vara författare eftersom jag är det. Men borde jag göra något mer?”. ​

Även om det kulturella kapitalet, enligt Bourdieu, kan bytas mot andra sorters kapital, upplever berättaren ändå en brist när det gäller intellektuellt kapital: ”Jag gör mig ofta lite efterbliven i relation till andra människor. Jag har sällan lust att verka smart eller skärpt eller att tillsammans med människor försöka lösa intellektuella problem”. ​

Ett annat exempel:

62 von Essen, s. 50.

63

​

64 von Essen, s. 77.

65

​

66 von Essen, s. 17.

67 Ibid, s. 40.

”Alla dessa intellektuella, medvetna skribenter som med naturlighet kan tala om vad deras arbete går ut på, vad de tänkt, hur de tänkt. Medan jag alltid blir stum eller säger något otroligt vagt, för att sedan ta tillbaka det jag sagt”. ​

Det faktum att berättaren

uppmärksammar sin upplevelse av brist på intellektuellt kapital bevisar hennes medvetenhet om dess vikt som en del av det habitus som förväntas av en framgångsrik karaktär i fältet:

”Själv är jag ett misslyckande, därför kompenserar jag ständigt genom att briljera, ta

övertaget, säga något mycket vasst och mycket kritiskt, verka oberörd eller uttråkad. Men när det kommer till verkligt arbete, utmärkelser eller erkännanden har jag ingenting att komma med”. ​

Dessa utdrag utgör ett exempel på habitus, som Gesser definierar som ”hur vår position i samhället, vägen eller banan dit och mängden och sammansättning av kapitalet ger upphov till vanemässiga sätt att förstå och handla”. ​

I denna kapital-kontext uppstår en ökande förståelse för innebörden av ”författarskap” utifrån förhållandet mellan de två sorters författare, den skrivande och den publicerande. Berättarens ekonomiska kapital möjliggör att hon tillfälligt utsätts för en brist på inkomst som innebär möjligheten att utöva skrivandet och andra aktiviteter som kan förvandlas till socialt och kulturellt kapital,vilket förstärks även av berättarens bakgrund. På detta sätt kan den skrivande författarens roll spelas, vilket är en av de strategierna för den publicerande författarens framgång.

2. 2. 2. Omvälvningsstrategier

En sådan här typ av dagbok skulle bara få ges ut om författaren redan var etablerad.

(von Essen, s. 36)

Ett fält kan beskrivas generellt som en spänning mellan förändring och upprätthållande av status quo. Bourdieu skriver om ”bevarande strategier” versus ”omvälvningsstrategier”: ”De som är mindre välförsedda med kapital har emellertid en benägenhet att tänka i

omvälvningsstrategier – kätteriets strategier. (De är också ofta nytillkomna och för det mesta

68 Ibid, s. 154.

69 Ibid, s. 117.

70

​

de yngsta i fältet)”. ​

Inträdet av en nykomling i ett fält handlar alltså om att rubba balansen i detta fälts status quo. Men i vad består berättaren Wera von Essens ”kätterier” mot fältet?

Och att de flesta förlag har så dåligt med pengar att de inte kan satsa på ’råa talanger’

utan bara tar in färdiga, genomarbetade, urtråkiga manus. Att svensk litteratur består av tillrättalagd prosa som inte tar några risker. (...) att skriva rått är inte att arbeta mindre, det är att våga drömma och sikta högre istället för att sitta och ”redigera prosa till fulländning. ​

I ”Några egenskaper hos fälten” betraktar Bourdieu ”råhet” i konsten som en möjlig strategi för omstörtning. Han tar upp frågan om ”naivitet”: en naiv konstnär är ”en som inträtt i fältet litet av misstag, utan att ha betalat någon inträdesavgift”. ​

Den naiva konstnärens roll i fältet är att peka på vägar där fältet kan öppna sig för förändringar. Naiviteten kan dessutom avsiktligt användas som strategi för framgång i fältet. Berättaren i ​En debutants dagbok​ kan ses som en konstnär ”som känner till fältets logik tillräckligt för att utmana och exploatera det på en och samma gång”. ​

En spelad naivitet som berättaren använder sig av när hon avslöjar och kritiserar den litteraturen som värderar en prosa som är redigerad till fulländning och när hon placerar sig själv snarare som en ”rå” författare, anspelande på en förment naivitet (i den bemärkelse att inte följa etablerade tekniker). I att kritisera fältet och placera sitt eget

skrivande utanför det består ​En debutant dagboks​ kätteri mot, och samtidigt strategi för att tillhöra, fältet.

För att bättre förstå vad dessa strategier består i är det också intressant att analysera den inverkan som de har i fältet, genom en analys av det etablerade fältets bevarande strategier som kan identifieras i romanen. Det kan göras på två sätt: å ena sidan kan man analysera fältets reaktion på nykomlingen. Å andra sidan kan man analysera hur dessa bevarande strategier uppfattas av berättaren i romanen. Dessa två sätt sammanfaller då det handlar om skönlitterär gestaltning (metafiktiv självframställning). På detta sätt kan man betrakta de bevarande strategier i den fiktiva nivån genom en analys av karaktären

”Litteratursverige”.

71 Bourdieu, 1997, s. 129.

72 von Essen, s. 123.

73 Bourdieu, 1997, s. 131.

74 Ibid.

2. 3. Fältets strategier​: ​ karaktären

”Litteratursverige”

Som den metafiktion ​En debutants dagbok​ är, kan läsaren där finna en hel del reflektioner över litteraturen och författarens egen process. En stor del av dessa reflektioner handlar om hur berättarens verk förväntas tas emot i fältet, och analysen av hur detta gestaltas

skönlitterärt i romanen kan bidra till förståelsen av hur fältet uppfattas utöva det som i Bourdieus fältteori kallas för ”bevarande strategier”. För denna analys kommer jag att betrakta den skönlitterära gestaltningen av fältet som en karaktär med den generella benämningen Litteratursverige.

Denna karaktär skildras i romanen på två sätt: det ena är genom karaktärer som är identiska med verkliga författare på litteraturscenen. Två karaktärer ges särskilt mer plats i romanen och tjänar på detta sätt som typer som står för varsin ”sida” av fältet : Stig Larsson, som representerar den etablerade sidan av fältet; och Lyra Koli, som representerar

nykomlingar (de som redan har lyckats komma in i fältet). ​

Det andra sättet på vilket

karaktären Litteratursverige gestaltas utspelar sig på en abstrakt nivå, genom återgivandet av berättarens samt andra karaktärers uppfattningar och åsikter om fältets mekanismer.

Sättet på vilket karaktären Stig Larsson skildras medför att han får representera de strategier som bevarar det litterära fältets status quo. Förhållandet mellan protagonisten Wera och denna karaktär är ambivalent: han är både en förebild och vän (han benämns i romanen med bara förnamnet, ”Stig”) och en av det litterära fältets ​gatekeepers​.

”Det är så ​du ​ att skriva hiskelig”. Han sa att som debutant får man inte göra sig obegriplig, inte vara för svår, man måste fånga läsaren, det går inte att förvänta sig att hen ska anstränga sig, jag kräver för mycket. ’Vem är det som ska läsa? Vem riktar du dig till?’ frågade han allvarligt. ’Jag vet inte!’ sa jag. Åh, Stig. När jag minst anade strök han mig uppmuntrande på kinden och sa: ’du måste balansera det bara!’ På det stora hela var han förtjust i boken och sa att den kommer att bli bra. ​

Karaktären Lyra, å andra sidan, representerar möjligheten att komma in i fältet. Till skillnad från karaktären Stig, är hon positiv till ​En debutants dagboks​ litterär kvalitet – vilket kan förhålla sig med det faktum att hon själv är en nygenerations författare: ”Lyra sa: ’Du har

75

​

76 von Essen, s. 219.

något där!’ Att hon ville vara redaktör”. ​

Dessa två exempel illustrerar väl fältets

funktionssätt, som Bourdieu i ”Några egenskaper hos fälten” beskriver som kampen ”mellan nykomlingen, som försöker spränga inträdesrättens lås, och den dominerande, som försöker försvara monopolet och utestänga konkurrensen”. ​

Det finns även andra mindre karaktärer som representerar Litteratursveriges olika ansikten. På den sidan som försöker bevara fältets status quo har man till exempel, förutom Stig, andra förlag som interagerar via mejl och refuserar manusutgivningen och en namnlös författare som reagerar på romanens olämplighet inom fältet: ”Författarmannen sa att han hade varit på många sådana här samtal, men aldrig hade det varit så svårt att uttala sig om en bok. Han sa att jag borde söka till en skrivarskola”. ​

På fältets andra sida, den som är öppen för förändringar, har man till exempel redaktören Kristofer på förlaget Modernista (som gav ut romanen) och andra oetablerade författare som får läsa och kommentera manuset.

Det andra sättet på vilket karaktären Litteratursverige skildras är genom kommentarer om detta fält, både från berättaren själv och från andra. Berättaren skriver: ”Jag frågade Julia vad hon tror att kultursverige kommer att säga om mig som författare. Hon svarade

’oplacerbar’ och hoppades att jag inte skulle avfärdas på grund av det.” ​

; ”Sverige är som bekant sannolikt världens litterärt sett mest utarmade land; till och med förkastelsedomarna är urlakade”. ​

Dessa två olika sätt på vilka Litteratursverige skildras pekar på berättarens

uppfattning av det som ett fält som försöker upprätthålla och bevaka en given ordning. Även om berättaren/nykomlingen lyckas med sina omvälvninsstrategier mot fältet, gör hon det med syfte att bli en del av samma fält, och med ett etablerat förlags bekräftelse – vilket visar i denna berättelse på förlagens monopol på makten att bestämma vem som ska ges ut, det vill säga, vilka röster som ges plats i den litterära offentligheten. Det förklarar den lyskraften över debuten som Henrik Fürst diskuterar: ”Detta förhållande, mellan de många som försöker och de få som lyckas bli utgivna, skapar den ovan nämnda exklusiviteten för de som blir antagna via sådana förlag”. ​

Här kan det vara intressant att nämna Malin Nauwercks studie ​Makten över

debutanten ​ som, också med utgångspunkt i Bourdieus teorier, analyserar de maktstrukturer som är bestämmande för debutanter inom det svenska litterära fältet: ”Så: vilka har makt över

77 Ibid., s. 5.

78 Bourdieu, 1997, s. 127.

79 von Essen, s. 256.

80 Ibid., s. 70.

81

​

82 Fürst, 2019, s. 13.

vilka berättelser det är som får berättas? Vilka böcker ges ut och på vilka grunder? Vilka anses vara eller kunna bli briljanta författare? I grunden handlar det om att se vilka som har makt i litteratur-Sverige och varför”. ​

3. Slutsats

Utgångspunkten för denna uppsats var identifieringen av två olika sorters ”författare” som gestaltas i Wera von Essens roman ​En debutants dagbok​. Syftet har varit att analysera den skönlitterära gestaltningen av debutfenomenet som ett samspel mellan dessa två, vilka jag har kallat för ”den skrivande” respektive ”den publicerande” författaren, med hjälp av

litteratursociologiska begrepp, nämligen Michel Foucaults ”författarfunktion” och Pierre Bourdieus ”fält” ​, ​”habitus” och ”kapital”​.​ Under analysen kom även teorierna om genrerna självframställning och metafiktion till hands som lämpliga analysverktyg.

Analysens resultat var, först, genom en sammankoppling av författarfunktionen och genreteorierna, visa upp författares jagmångfald som ett verktyg för självkonstruktion.

Följande steg bestod i att analysera författares strategi för åstadkommande av debuten i termer av habitus och kapital, vilket visade på berättarens ambivalent relation till sina egna strategier, samt vad hon uppfattade som banbrytande i fältet i termer av omvälvningsstrategier. Slutligen analyserades det hur karaktären Litteratursverige uppfattades av författaren i verket.

Berättarens uppfattning av sina egna omvälvningsstrategier skiljde sig av vad receptionen skulle bedöma som sådana, samtidigt som det gestaltade fältet, till skillnad från berättarens gestaltade uppfattning om det, har visat en förmåga att förändra sig själv och välkomna nya aktörer – vilket romanens själva existens bevisar.

Bourdieu skriver att ”kampen förutsätter att antagonisterna är överens om vad som är värt att kämpa om. [...] De som deltar i kampen bidrar till spelets reproduktion genom att bidra till att producera tron på vinsternas värde”. ​

I denna kamp bidrar ​En debutants dagbok till upprätthållandet av tron i detta system där debuten värderas som en vinst, men omstörtar samtidigt denna tro i och med avslöjandet av systemets inre motsägelser. Det är genom att uppenbara strategierna som författaren tar sin plats som spelare i detta fält.

83 Nauwerck, s. 24.

84 Bourdieu, 1997, s. 29.

En debutants dagboks ​ mångsidighet erbjuder utrymme för en rad

tolkningsmöjligheter. Även om denna uppsats har fokuserat på en av litteratursociologin inspirerad analys, är andra analysmetoder (till exempel receptionsanalytisk, marxistisk, feministisk etc.) lämpliga för framtida studier. I varje fall, dialogen som denna studie har försökt inleda handlar om hur det gestaltade debutantfenomenet, och andra slags samtida metafiktiva självframställande verk, kan kasta ljus över sociala och kulturella mekanismer och dess maktstrukturer inom det litterära fältet, i synnerhet utifrån debutantens synvinkel. Mer specifikt kan en studie av detta slag användas för att möjliggöra diskussioner om de

maktstrukturer som gör att vissa röster inte lyckas följa vägen som berättaren gjorde i denna

roman, från refuserad till debutant.

Litteraturförteckning

Bourdieu, Pierre, ​Kultur och kritik​ (Göteborg: Daidalos, 1997)

Bourdieu, Pierre, ​Konstens regler: Det litterära fältets uppkomst och struktur​, (Stehag: Brutus Östlings Bokförlag, Symposium, 2000)

Foucault, Michel. ”Vad är en författare?” i Foucault, Michel (2008), ​Diskursernas kamp (Eslöv: Brutus Östlings bokförlag Symposion)

Fürst, Henrik, ​Debutant!: vägar till skönlitterär debut och ett särskilt uppmärksammat mottagande ​. (Uppsala: Avdelningen för litteratursociologi, Litteraturvetenskapliga institutionen, 2019)

Gedin, David, ​Fältets herrar: framväxten av en modern författarroll : artonhundraåttitalet (Stockholm: B. Östlings bokförl. Symposion, Diss. Stockholm : Univ., 2004, Eslöv, 2004) Gesser, Bengt, ”Pierre Bourdieu”, i Bourdieu, Pierre. ​Kultur och kritik​ (Göteborg: Daidalos, 1997), s. 7-17

Lejeune, Philippe & Lejeune, Philippe, ​On Diary​ [Elektronisk resurs] (University of Hawaii at Manoa 2009)

Leitch, Vincent B., ”Pierre Bourdieu”, i Leitch, Vincent B. (red.), ​The Northon anthology of theory and criticism ​ (New York: ​W. W. Norton & Co.,​ 2010), s. 1660-1664

Litteratur: introduktion till teori och analys ​, red. Kjældgaard, Lasse Horne m. fl. 1. uppl.

(Lund: Studentlitteratur 2015)

Litteratursociologi: texter om litteratur och samhälle ​, red. Svedjedal, Johan 2., [förändrade]

uppl. (Lund: Studentlitteratur 2012)

Melberg, Arne, ​Självskrivet: om självframställning i litteraturen​ (Stockholm: Atlantis 2008).

Nauwerck, Malin, ”Makten över debutanten”, i ​10tal, ​2012:11, s. 24-37

Roempke, Andrea. ​Vem som helst kan bli författare : en kvalitativ studie om författares upplevelser av självpublicerade böcker ​. Göteborgs universitet.

https://expo.jmg.gu.se/wp-content/uploads/994.pdf (Hämtad 2021-01-05)

Popkin, Jeremy D., ”Philippe Lejeune, explorer of the diary”, i Lejeune, Philippe & Lejeune, Philippe, ​On Diary​ [Elektronisk resurs] (University of Hawaii at Manoa 2009), s. 1-15 Svedjedal, Johan. ”Redaktionellt förord”, i Fürst, Henrik, ​Debutant!: vägar till skönlitterär debut och ett särskilt uppmärksammat mottagande ​. (Uppsala: Avdelningen för

litteratursociologi, Litteraturvetenskapliga institutionen, 2019), s. i-v von Essen, Wera, ​En debutants dagbok​ (Stockholm: Modernista 2018)

Waugh, Patricia, ​Metafiction : The theory and practice of self-conscious fiction​ (London &

New York: Routledge 1984)

Stockholms universitet/Stockholm University SE-106 91 Stockholm

Telefon/Phone: 08 – 16 20 00 www.su.se