UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2021
”Till och med när man räknas som barn så fanns det inget att göra när
man väl var hora”
En kvalitativ studie om socialtjänstens stöd, kunskap och bemötande avseende prostitution
A qualitative study on the support, knowledge and treatment from social services regarding prostitution
Handledare: Författare:
Margaretha Uttjek Henrica Granström
Elise Olsson Nygård
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT -21 Författare:
Henrica Granström Elise Olsson Nygård
Handledare: Margaretha Uttjek
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till våra informanter som tagit sig tid till att delta i våra intervjuer.
Utan er hade studien inte gått att genomföra. Vi vill även tacka vår handledare Margaretha Uttjek för din vägledning och de värdefulla råd du gett oss under arbetet med uppsatsen.
Sammanfattning
Syftet med studien är att bidra till utökad kunskap genom att undersöka och analysera
socialtjänstens stöd, kunskap och bemötande inom socialtjänsten avseende prostitution samt hur stödet, kunskapen och bemötandet kan utvecklas. Detta undersöktes genom att intervjua
socialsekreterare samt personer med erfarenhet av prostitution. Studiens empiriska material består av kvalitativa intervjuer med fyra socialsekreterare och tre personer med erfarenhet av prostitution. Intervjusvaren analyserades och redovisades utifrån en tematisk analys. Resultaten förklarades sedan med hjälp av relevant litteratur och teori. I resultatet framkom det att samtliga informanter ansåg att det är viktigt att socialtjänsten kan erbjuda ett adekvat stöd, men de kunde även identifiera brister och förslag på utvecklingsområden relaterat till socialtjänstens stöd, kunskap och bemötande. Bristerna utgjordes bland annat av ett inadekvat eller frånvarande stöd, otillräckligt kunskapsläge och ett oförstående och ifrågasättande bemötande.
Utvecklingsområden som lyftes var bland annat att tydliggöra stödet som finns, inkludera prostitution som ett ämne på socionomprogrammet samt att socialsekreterare ska våga fråga en person om den har sex mot ersättning om det finns misstanke för det.
Slutsatserna är att stigmatiseringen som finns kring prostitution kan påverka både
socialsekreterare och personer med erfarenhet av prostitution. Stigma kan hindra personer i prostitution från att berätta om sina erfarenheter på grund av skam och rädsla för diskriminering.
Tidigare erfarenheter av stigmatiserande bemötanden från professionella kan göra det svårare att igen våga berätta om sina erfarenheter av prostitution. Det diskuterades även att stigma kan hindra socialsekreterare från att fråga om en person har sex mot ersättning, då det delvis kan innebära en rädsla för att kränka den andre. Att öka socialsekreterares kunskap kring
prostitution samt att lyfta frågan inom sin arbetsgrupp framkom som exempel på åtgärder för att minska stigmatiseringens påverkan i mötet mellan socialsekreterare och personer i prostitution.
Sökord/nyckelord
Socialtjänsten, prostitution, sex mot ersättning, stöd, kunskap, bemötande
Abstract
The aim of this study is to contribute to an increased knowledge of social services' support, knowledge and treatment in the field of prostitution, but also to explore how these three areas can develop. The study, which had a qualitative approach, was based on semi-structured interviews with four social workers and three people with experience of having sex for compensation. The data has been analysed by the use of thematic analysis, with the different themes being support, knowledge, personal treatment and areas of development. The results derived from the interviews was linked to relevant literature and theory. The results show that all informants considered it important that social services can offer adequate support, but they also identified shortcomings and areas of improvement related to social services’ support, knowledge and treatment. The shortcomings consisted mainly of inadequate or absent support, insufficient knowledge and an incomprehensible treatment. Some of the areas of development that were highlighted included providing information of the social support that exists, the inclusion of prostitution as a subject in the study programme for social work and that social workers dare to ask if a person is having sex for compensation.
The study concludes that the stigma and labeling that exists around prostitution can affect both social workers and people that has had first-hand experience with prostitution. Stigma can prevent people in prostitution from sharing their experiences due to shame and fear of
discrimination. Previous experiences of stigmatizing treatment from professionals can make it difficult to talk about the experiences of prostitution again or seek help. Stigma can prevent social workers from asking a person if he or she is having sex for compensation, as it can involve a feeling of fear of offending the other person. Increasing social workers’ knowledge about prostitution and raising the issue within their working group emerged as examples of measures to reduce the impact that stigma can have in the meeting between social workers and people in prostitution.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1:1 Syfte och frågeställningar ... 2
1:2 Begreppsdefinition ... 2
1.2.1 Prostitution och sex mot ersättning ... 2
1.2.2 Stigma ... 3
1:3 Avgränsning ... 3
2. Bakgrund ... 3
3. Tidigare forskning ... 5
3:1 Stigma relaterat till prostitution ... 5
3:2 Psykisk ohälsa bland personer i prostitution ... 6
3:3 Inträde och utträde ur prostitution ... 7
3:4 Betydelsen av stöd ... 8
3:5 Reflektion kring tidigare forskning ... 9
4. Teoretisk utgångspunkt ... 9
4:1 Stämplingsteori ... 9
4:2 Stigma ... 10
5. Metod ... 11
5:1 Datainsamling ... 11
5:2 Urval och bortfall ... 12
5:3 Analysmetod ... 13
5:4 Tillförlitlighet och äkthet ... 13
5:5 Etiska riktlinjer ... 15
5:6 Litteraturanskaffning och använda databaser ... 16
5:7 Arbetsfördelning ... 16
5:8 Metodreflektion ... 16
6. Resultat ... 17
6:1 Stöd ... 18
6:1:1 Relevant stöd ... 18
6:1:2 Inadekvat stöd ... 19
6:1:3 Frånvaro av önskat stöd ... 20
6:2 Kunskap ... 23
6:3 Bemötande ... 24
6:4 Utvecklingsområden ... 26
6:4:1 Stöd ... 26
6:4:2 Kunskap... 26
6:4:3 Bemötande ... 28
7. Diskussion ... 29
7:1 Stöd ... 30
7:2 Kunskap ... 32
7:3 Bemötande ... 34
7:4 Slutsatser ... 35
7:5 Förslag till vidare forskning ... 35
8. Referenslista ... 36
Bilaga 1 ... 42
Intervjuguide ... 42
Bilaga 2 ... 43
Intervjuguide ... 43
Bilaga 3 ... 44
Informationsbrev ... 44
Bilaga 4 ... 45
Informationsbrev ... 45
1
1. Inledning
“Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är ett allvarligt hinder för social jämlikhet, jämställdhet mellan könen och för de utsattas möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter” (Justitiedepartementet & Socialdepartementet, 2007, s. 3).
Prostitution har genom historien alltid existerat, men attityden och dess karaktär har ändrats i takt med att samhället har förändrats. I och med globaliseringens påverkan på samhället har även mönstren för prostitution förändrats (SOU 1995:15). Människors rörlighet i samhället och även internets uppkomst har påverkat prostitutionens förutsättningar (Åkerman & Svedin, 2012). Prostitutionen på gatan bedöms ha minskat med omkring hälften sedan år 1999, men tillgängligheten har däremot ökat i och med internets uppkomst (Socialdepartementet, 2018).
Dagens samhälle påverkas dessutom av ytterligare en faktor, nämligen covid-19-pandemin.
Det har visat sig att pandemin har en allvarlig påverkan på personer i prostitution. Ökad fattigdom, risken att drabbas av sjukdom och en utökad exploatering i prostitution är exempel på sådant som uppkommit som en följd av pandemin (Farley, 2020). Det har även
framkommit att fler personer befinner sig i prostitution i Sverige sedan covid-19-pandemins uppkomst. Enligt ett SVT-reportage har fler personer i prostitution har kommit till Sverige från andra länder, med anledning av andra länders kraftiga nedstängningar och
utegångsförbud medan Sverige förblev öppet (Jönsson, 19 februari 2021). I samma reportage uppgavs att personer födda och uppväxta i Sverige kan ha sett prostitution som en möjlighet till försörjning när arbetslösheten ökade som en konsekvens av pandemin.
Vad gäller omfattning och förekomst av prostitution i Sverige förekommer kunskapsluckor då det finns begränsad forskning inom området. Det kan delvis bero på att prostitution är ett komplext område som avgränsas och definieras på varierande sätt. Att prostitution i stor utsträckning är en dold verksamhet försvårar både kartläggningar och studier inom området (Holmström, Skilbrei, & Westlund, 2008). Mörkertalet är därmed omfattande och det är därför av stor vikt att som professionell både våga se och våga fråga (Socialstyrelsen, 2015).
Det finns ett stigma kring prostitution vilket kan påverka den psykiska hälsan hos personer som säljer sex mot ersättning. En studie kunde visa att flera personer i prostitution själva framhöll att de hade negativa upplevelser av att söka hjälp och att de skulle må bättre psykiskt om de kände att de kunde söka stöd utan att behöva vara rädd för att bli stigmatiserade
(Treloar, Stardust, Cama & Kim, 2021). Andra studier har visat att just psykisk ohälsa är något som många personer som haft sex mot ersättning lider av. Det har även framkommit att flertalet personer som befinner sig i prostitution upplevt fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld i barndomen (Surratt, Kurtz, Weaver, & Inciardi, 2005), samt att utsatthet för sexuella
övergrepp i barndomen kan ha ett direkt inflytande på om en person senare väljer att börja ha sex mot ersättning eller inte (Silbert och Pines, 1983). Det kan dock vara flera faktorer som påverkar ett inträde i prostitution, som exempelvis traumatiska upplevelser, behov av pengar eller avsaknad av stabila relationer (Hedin & Månsson, 1998).
2
I och med att det framkommit att personer i prostitution kan vara utsatta och att det finns indikationer på att exploatering i prostitution nu ökar, är det angeläget att få utökad kunskap om vilket stöd dessa personer faktiskt tillhandahålls och vilket stöd de önskar få. En
undersökning visar nämligen att endast en tredjedel av Sveriges socialtjänster anser att de innehar tillräckligt med kunskap gällande sexköp (Berglund & Grönholm, 2020).
Socialtjänster har själva efterfrågat att få utökad kunskap om hur man ska arbeta med prostitution och kring stödinsatser (Socialstyrelsen, 2007).
Det har framkommit att personer i prostitution sällan får sina röster hörda och de som definierat dessa människors behov genom tiderna, både i samhället i stort och inom forskningen, är personer som själva inte har några erfarenheter av prostitution (Desyllas, 2013). Med anledning av detta vill vi genom denna studie belysa både vad socialsekreterare och personer med erfarenhet av prostitution själva framhåller som väsentligt, för att således kunna förbättra socialtjänstens stöd, kunskap och bemötande. Ökad kunskap kan i sin tur minska osäkerheten hos de yrkesverksamma och bidra till att de som har sex mot ersättning kan få mer stöd och hjälp (Socialdepartementet, 2018). Vi tänker även att ökad kunskap är ett viktigt steg för att öka möjligheterna för att personer i prostitution ska kunna åtnjuta deras mänskliga rättigheter.
1:1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att bidra till utökad kunskap genom att undersöka och analysera hur stöd, kunskap och bemötande inom socialtjänsten avseende prostitution kan utvecklas. Detta undersöks genom att intervjua socialsekreterare samt personer med erfarenhet av prostitution.
1. Vad anser informanterna om socialtjänstens kunskap och bemötande avseende prostitution?
2. Vilket stöd kan socialtjänsten erbjuda utifrån informanternas erfarenhet?
3. Hur kan socialtjänstens stöd, kunskap och bemötande utvecklas enligt informanterna?
1:2 Begreppsdefinition
1.2.1 Prostitution och sex mot ersättning
Nationalencyklopedins definition av begreppet prostitution är att det handlar om minst två personer som säljer och köper sexuella tjänster där någon form av betalning är en
förutsättning för tjänsten. Vanligen brukar det handla om en ekonomisk ersättning, men det kan även vara ersättningar av annat slag, exempelvis droger, varor, boende eller andra tjänster (“Prostitution”, u.å.). Ytterligare ett begrepp som används i denna studie, synonymt med prostitution, är sex mot ersättning. Socialstyrelsen (2015) använder begreppet sex mot ersättning och menar att det innebär att en person får eller blir lovad ersättning för utförandet av sexuella tjänster. Vidare framhåller Socialstyrelsen att begreppen prostitution och
sexarbetare kan inneha stereotypa föreställningar om personer som har sex mot ersättning, men att prostitution används som begrepp när omfattning, utveckling och arenor redogörs.
3
Begreppet prostitution är allmänt känt och internationellt etablerat. Regeringen använde även begreppet prostitution i sin handlingsplan mot prostitution och människohandel
(Socialdepartementet, 2018). Det går att använda begreppet prostitution för att hitta studier både på svenska och engelska. Med anledning av detta används begreppet prostitution i denna studie. Ett medvetet val görs däremot att inte använda begreppen prostituerad och sexarbetare för att i största möjliga mån försöka undvika att reproducera negativa stereotypa
föreställningar.
1.2.2 Stigma
Begreppet stigma handlar om att individer inte blir socialt accepterade på grund av att de inte uppnår de identitetsvärden som är normativa i samhället. Att vara stigmatiserad innebär således att en individ avviker från det normala på ett sätt som anses vara negativt (Goffman, Matz, Gundenäs, & Persson, 2020).
1:3 Avgränsning
Studiens avgränsningar var att informanterna skulle vara socialsekreterare eller ha egen erfarenhet av prostitution och varit i kontakt med socialtjänsten med anledning av
prostitutionen. Ännu en avgränsning med studien var informanternas ålder, då studien endast inkluderade myndiga personer. Denna avgränsning avseende ålder valdes utifrån att det är ett känsligt ämne som undersöks samt för att inte behöva inhämta samtycke från vårdnadshavare för medverkan i studien. Vi har valt att avgränsa studien till att endast innefatta prostitution och därmed inte inkludera människohandel.
2. Bakgrund
Everyone has the right to a standard of living adequate for the health and well-being of himself and of his family, including food, clothing, housing and medical care and necessary social services, and the right to security in the event of unemployment, sickness, disability, widowhood, old age or other lack of livelihood in circumstances beyond his control (Förenta nationerna, 1948).
Förenta nationerna (1948) har därmed bland annat deklarerat att alla har rätt till en tillräcklig levnadsstandard för den egna hälsan, hälsovård, nödvändiga sociala tjänster och trygghet vid arbetslöshet eller sjukdom. Eftersom de mänskliga rättigheterna innefattar alla människor inkluderas även personer i prostitution, som således har rätt att få den hälso- och sjukvård och nödvändiga sociala tjänster som krävs för en utveckling av deras hälsa.
Sverige gjorde som första land i världen köp av sexuella tjänster olagligt år 1999
(Jämställdhetsmyndigheten, 2019), genom lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster.
Denna lag beskriver att den som mot någon form av betalning skaffar sig en tillfällig sexuell kontakt döms, om inte gärningen är sådan att den ska straffas enligt brottsbalken, för köp av sexuella tjänster till böter alternativt fängelse i max sex månader (Lag om förbud mot köp av sexuella tjänster, SFS 1998:408). Det är inte straffbart att sälja sexuella tjänster i Sverige (Justitiedepartementet & Socialdepartementet, 2007).
4
Den svenska regeringen har slagit fast att sexhandel är ett samhällsproblem som inte ska förekomma i Sverige (Arbetsmarknadsdepartementet & Justitiedepartementet, 2020). Likaså konstaterar Socialdepartementet att prostitution är ett komplext samhällsproblem, där mäns våld mot kvinnor, prostitution inkluderat, är ett utbrett och allvarligt problem som leder till både fysiskt och psykiskt lidande. Regeringen har fastställt att socialtjänsten behöver stärka sina förmågor till att kunna identifiera personer i prostitution och ge stöd till dem
(Socialdepartementet, 2018). År 2020 klargjorde justitieminister Morgan Johansson och dåvarande jämställdhetsminister Åsa Lindhagen att regeringen betraktar sexhandeln som en särskilt hänsynslös form av våld som kan liknas vid slavhandel
(Arbetsmarknadsdepartementet & Justitiedepartementet, 2020).
Länsstyrelsen hade 2008–2017 ansvar över det nationella arbetet mot prostitution och
människohandel för sexuella ändamål. De hade bland annat i uppgift att motverka efterfrågan på sexköp och underlätta samverkan mellan olika myndigheter samt att ta fram metodstöd och stödprogram till personer som varit utsatta för prostitution och människohandel.
Länsstyrelsens uppdrag flyttades sedan över till Jämställdhetsmyndigheten, för att på sikt kunna skapa förbättrade möjligheter till utveckling (Socialdepartementet, 2018).
Jämställdhetsmyndigheten fick därmed på begäran av regeringen i uppgift att stärka arbetet mot prostitution och människohandel med barn, ungdomar och vuxna. I detta ingår att utforska omfattningen av prostitution och människohandel för sexuella syften bland barn och vuxna i landet. I praktiken innebär detta att Jämställdhetsmyndigheten ska redogöra för olika exempel på välfungerande insatser och samverkan mellan myndigheter, utforska lokala och regionbundna insatser, samt insamla och vidareföra kunskap om hur man som yrkesverksam bör agera i ärenden som rör barn eller vuxna som utnyttjats eller löper risk att utnyttjas i prostitution. Utöver detta ska myndigheten vid behov erbjuda utbildning till personer som i sitt yrke träffar barn eller vuxna som utnyttjats i prostitution (Arbetsmarknadsdepartementet, 2019).
Jämställdhetsmyndigheten ansvarar för det operativa nätverket Nationellt Metodstödsteam mot prostitution och människohandel (NMT) som har i uppgift att stärka arbetet mot
prostitution och människohandel i Sverige. Syftet med NMT är även att förbättra samverkan och att stödja de län och regioner som har mindre erfarenhet av att arbeta mot prostitution. I NMT ingår bland annat socialtjänsten och polismyndigheten (Socialdepartementet, 2018).
Socialstyrelsen är den myndighet som har ansvaret att ge stöd till professionella som arbetar med att upptäcka och förmedla stöd och skydd till personer i prostitution. Socialstyrelsen har även fått i uppdrag från regeringen att kartlägga vilka verksamheter, bland annat inom socialtjänsten, som har behov av utökade kompetensinsatser. Detta för att de i större utsträckning ska upptäcka personer som befinner sig i prostitution samt för att kunna identifiera denna målgrupps behov av stöd och skydd (Socialdepartementet, 2018).
Enligt 2 kap. 1 § socialtjänstlagen (SFS 2001:453) har den kommun där en enskild vistas ansvar för att den enskilde får det stöd och den hjälp som behövs. Enligt 5 kap. 11 §
socialtjänstlagen ska socialnämnden verka för att den som utsatts för brott, men även dennes närstående, får stöd och hjälp. För personer som har en ökad risk för att hamna i prostitution
5
eller personer som redan befinner sig i prostitution finns kommunala mottagningar i vissa av storstadsregionerna. Dessa kommunala mottagningar erbjuder rådgivning, stödsamtal, medicinsk och praktisk hjälp (Socialdepartementet, 2018). Eftersom socialnämnden och således även socialtjänsten är ansvariga för att bistå med det stöd och hjälp enskilda behöver, innefattas även personer som befinner sig i prostitution. I dagsläget finns det dock inga officiella krav på vilken typ av hjälp socialtjänsten ska tillhandahålla för personer i
prostitution. Detta resulterar i att hjälpen blir godtycklig, då det kan skilja sig från kommun till kommun enligt Berglund, Grönholm och Montelius (20 februari 2020).
3. Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras både internationell och nationell forskning under fyra rubriker och kapitlet avslutas med en reflektion kring den tidigare forskningen. Initialt presenteras
forskning om stigma relaterat till prostitution och därefter forskning som visar på en psykisk ohälsa hos personer i prostitution. Sedan sammanställs forskning som belyser olika faktorer som påverkar in- och utträde ur prostitution och avslutningsvis presenteras betydelsen av stödinsatser för personer i prostitution. Avgränsningar i litteraturen har bestått av att studierna ska ha varit skrivna på antingen engelska eller svenska samt att artiklarna ska vara peer- reviewed.
3:1 Stigma relaterat till prostitution
Forskning har visat att stigma kan leda till allvarliga och långtgående konsekvenser för enskilda grupper. Vissa grupper kan försöka minska stigmat genom att försöka dölja det eller göra motstånd. Personer i prostitution är särskilt utsatta för stigmatisering, bland annat för att ämnet är så pass tabubelagt (Oselin, 2018). Det finns flera studier som visat att stigma minskar möjligheten för personer i prostitution att ta del av hälso- och sjukvård och
stödinsatser (Krumrei-Mancuso, 2016; Mak, Poon, Pun, & Cheung, 2007 i Rayson & Alba, 2019).
En studie i Australien undersökte personer som var i prostitution och deras erfarenheter av stigma kopplat till prostitution och psykisk ohälsa. Studien fann att personer i prostitution kan uppleva stigma både kopplat till prostitutionen och till egna psykiska besvär. Det visade sig att just stigmat kring prostitution hade en negativ inverkan på deras psykiska hälsa (Treloar et al., 2021). I ytterligare en studie framkom det att stigmatiserande representationer av personer i prostitution kunde ha både symboliska och materiella konsekvenser. Intervjupersonerna framhöll att symboliska och materiella konsekvenser kunde vara att skämmas, diskrimineras eller att bli utsatt för våld. Föreställningar av prostitution kan, förutom att stigmatisera, även leda till farliga träffar och traumatiserande upplevelser (Hulusjö, 2013).
Det finns endast lite kunskap om mäns upplevelser av stigma och psykisk ohälsa i relation till prostitution. Med anledning av detta gjordes en studie om stigma och psykisk hälsa bland män i prostitution i Kanada där det framkom att män, i likhet med kvinnor i prostitution, kan uppleva betydande stigma kopplat till prostitutionen. Stigmat kunde i sin tur ha negativa effekter på deras psykiska hälsa och det kunde även ha en negativ inverkan på det sociala
6
stödet (Jiao & Bungay, 2019). Män som säljer sex till män kan även uppleva stigma relaterat till både prostitution och homosexualitet (Vanwesenbeeck, 2013).
Personer i prostitution har själva framhållit att de har negativa upplevelser av att söka vård, och att deras psykiska hälsa skulle förbättras om de kunde berätta om sina erfarenheter kring prostitutionen utan att känna rädsla för diskriminering och stigma (Treloar et al., 2021). Att erfarenheter av stigma och diskriminering har en betydande inverkan på om personer i prostitution faktiskt söker hjälp eller inte har visats i ytterligare en studie, som internationellt kartlade erfarenheter av stigma, diskriminering och psykisk ohälsa hos personer i prostitution.
Studiens resultat var att tidigare erfarenheter av stigma och diskriminering från professionella ledde till en betydligt lägre sannolikhet för att i framtiden söka hjälp för psykisk ohälsa (Rayson & Alba, 2019).
Den sociala stigmatiseringen som finns kopplat till prostitution har visat sig kunna påverka socialsekreterares attityd gentemot kvinnor i prostitution. Ett flertal studier rörande israeliska socialsekreterares syn på kvinnor i prostitution har funnit att socialsekreterare på vissa sätt känt sig avskräckta eller till och med äcklade av prostitution. Denna attityd kunde härledas till det sociokulturella stigmat som finns kopplat till prostitution (Gur, 2011, Peled & Levin- Rottberg, 2013, Zoabi, 2011 i Peled & Lugasi, 2015). Det finns även en risk att både kvinnor i prostitution och socialsekreterare som behandlar personer i prostitution kan bli stigmatiserade enligt en studie av Ashforth och Kreiner (1999, i Peled & Lugasi, 2015).
3:2 Psykisk ohälsa bland personer i prostitution
Trots att prostitution är utbrett och psykisk ohälsa är ett stort folkhälsoproblem finns det endast begränsat med kunskap vad gäller den psykiska hälsan hos personer i prostitution. Av denna anledning genomförde Rössler, Koch, Lauber, Hass, Altwegg, Ajdacic‐Gross och Landolt (2010) en studie där kvinnor i prostitution i Zürich intervjuades om deras psykiska mående. Resultatet i studien visade att det var en större andel som hade psykiska störningar bland de som var i prostitution, jämfört med de som inte befann sig i prostitution. Den psykiska ohälsan kunde se olika ut hos kvinnorna, men det visade sig att den främst var relaterad till olika former av upplevelser av våld. Enligt Hedin och Månsson (2004) föreligger det en kunskapsbrist inom prostitution och psykisk ohälsa, vilket de menar kan vara ett hinder för att få tillräckligt stöd.
Stigmatisering, diskriminering och våld ökar den psykiska ohälsan hos personer i prostitution och det kan hindra dem från att söka vård för den psykiska ohälsan, enligt en systematisk litteraturöversikt (Reynish, Hoang, Bridgman, & Nic Giolla Easpaig, 2021). Den psykiska hälsan hos kvinnor som sålde sex på gatan är något som även studerats i Miami. Resultatet visade att över en tredjedel av kvinnorna hade symptom på måttlig till svår ångest (37 %) och över hälften av deltagarna hade symtom på måttlig till svår depression (53%) och trauma (69
%). Det visade sig även att mer än hälften av deltagarna hade upplevt fysisk misshandel (51
%), emotionell misshandel (65 %) och sexuellt våld (53 %) som barn (Surratt, Kurtz, Weaver,
& Inciardi, 2005).
7
Att kvinnor med prostitutionserfarenhet i större utsträckning varit med om sexuella övergrepp som barn framkom även i en studie av Bagley och Young (1987). I studien rapporterade 73%
av kvinnorna med prostitutionserfarenhet att de hade blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn, medan 28% av kontrollgruppen bestående av kvinnor utan prostitutionserfarenhet rapporterade detsamma. Vidare indikerade mer än hälften av kvinnorna med
prostitutionserfarenhet att det sexuella våldet hade ett starkt inflytande på deras beslut om att börja sälja sex. Silbert och Pines (1983) fann liknande resultat i deras studie där 60% av deras urvalsgrupp, bestående av kvinnor som vid forskningstillfället antingen befann sig i
gatuprostitution eller hade tidigare erfarenhet av gatuprostitution, angav att de hade varit med om sexuella övergrepp i barndomen. Vidare angav 70% av forskningspersonerna som varit med om sexuella övergrepp i barndomen att det sexuella våldet hade inflytande på deras beslut om att börja sälja sex.
Sambandet mellan att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn och att ha risktagande beteenden undersöktes i en studie gjord av Dilorio, Hartwell och Hansen (2002). Deltagarna i studien var homosexuella och bisexuella svarta och latinamerikanska män. Resultatet visade att mer än dubbelt så många av forskningspersonerna som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn kunde tänka sig att sälja sex för pengar och att det fanns en större
sannolikhet att de skulle sälja sex för boende eller mat, i jämförelse med forskningspersonerna som inte hade blivit sexuellt utsatta som barn.I ytterligare studier gällande sambandet mellan övergrepp i barndomen och prostitution framkom det att en majoritet av deltagarna hade upplevt misshandel och sexuella övergrepp som barn (Farley & Barkan, 1998; Farley &
Kelly, 2000 i Hedin & Månsson, 2004). Resultaten visade att de som senare i livet hade sex mot ersättning utsattes för destruktiva relationer där våld och nedbrytning speglade tidigare trauman från barndomen. Det framkom dock även att kvinnor som hade vuxit upp i tryggare miljöer upplevde destruktiva relationer i prostitutionen. Över hälften av deltagarna (55 %) hade upplevt svårt våld, som exempelvis dödshot, misshandel och våldtäkt. Dessa upplevelser orsakade symtom på PTSD.
3:3 Inträde och utträde ur prostitution
Den enskildes ekonomiska situation har visat sig vara en betydande faktor för både inträde och utträde ur prostitution. Arbetslöshet, skulder och bristande anställningsmöjligheter har samtliga visat sig vara förklaringar till en persons inträde i prostitution (Vanwesenbeeck, 1994 i Cusick, Brooks-Gordon, Campbell & Edgar, 2011). Bland både män och kvinnor är behovet av att tjäna pengar den största anledningen till inträdet i prostitution. Beslutet att börja sälja sex är ofta sprunget ur en situation av begränsade möjligheter till att tjäna pengar, där prostitution för många blir det mest gynnsamma alternativet ur en ekonomisk synpunkt.
Genom att sälja sex kan i synnerhet unga personer få inkomster som de inte kan få någon annanstans (Vanwesenbeeck, 2013).
Ytterligare en studie undersökte de bakomliggande motiven för inträde i prostitution i
Sverige. Resultatet påvisade tre huvudmotiv till varför ungdomar väljer att börja sälja sex. Det första motivet var emotionella anledningar, som kunde handla om att ha sex som
8
självskadebeteende, att utsätta sig själv för en större risk för att bli utsatt för sexuella övergrepp eller att ha en icke-heterosexuell läggning. Det andra motivet var materiella skäl, där deltagarna angav att de sålde sex för kompensation, ofta i form av pengar, till personer över 25 år. Det tredje motivet var att sälja sex för nöje eller inget underliggande motiv alls, där deltagarna till största del var heterosexuella män som sålde sex till personer under 25 år (Fredlund, Dahlström, Svedin, Wadsby, Jonsson & Priebe, 2018).
Trots att man är motiverad till att sluta sälja sex kan det finnas utmaningar som kan hindra ett utträde ur prostitution (Baker, Dalla & Williamson, 2010). Exempel på utmaningar som försvårar ett utträde är ekonomisk instabilitet, begränsade anställningsmöjligheter, missbruk, hemlöshet, begränsad vetskap om andra möjligheter samt ett psykologiskt beroende till delar av prostitutionen, som exempelvis pengarna, livsstilen och uppmärksamheten från kunderna (Dalla 2000; Oselin 2010; Parsons, Koken & Bimbi 2007; Rosen & Venkatesh 2008; Sanders 2007). Dessutom kan behovet av pengar göra att man återvänder till prostitutionen efter att ha försökt lämna (Sanders, 2007). Det finns indikationer på att ett utträde ur prostitution ofta beror på ett samspel mellan olika faktorer som exempelvis ens ekonomiska förhållanden, prostitutionserfarenheter, erfarenheter från barndomen, relationer samt egna strategier (Vanwesenbeeck, 1994 i Cusick et al., 2011). Hedin och Månsson (2004) poängterar att en persons utträde ur prostitution inte är en enskild händelse, utan en process som kan ske i olika steg och över en längre tid.
3:4 Betydelsen av stöd
Vikten av socialt stöd för att lämna prostitution belystes i en studie med svenska kvinnor i prostitution. Det framkom att ett utträde ur prostitution kunde bero på ett flertal faktorer som interagerade med varandra, där en avgörande faktor visade sig vara kvinnornas stödjande relationer i omgivningen. Deras förmåga att mobilisera både informellt och professionellt stöd visade sig vara avgörande i steget mot att sluta ha sex mot ersättning (Hedin & Månsson, 2004). Vikten av professionellt stöd betonades i ytterligare en studie där det framkom att det sociala stödet kan ha en positiv inverkan på den psykiska hälsan hos kvinnor i prostitution (Rössler et al., 2010).
Det är av stor vikt att professionella inom socialt arbete beaktar de normer som etableras och reproduceras och hur de potentiellt influerar arbetet med klienter, vilken typ av hjälp och stöd de kan erbjuda samt vad som kan falla utanför ramarna för den nuvarande normen (Olsson, 2020). Enligt Hedin och Månsson (2004) har det framkommit att socialarbetares uppsökande arbete kan fungera som en påminnelse för personer i prostitution om att det faktiskt finns personer som är villiga att hjälpa dem ur prostitutionen, alternativt med svårigheter relaterat till prostitutionen. I studien av Hedin och Månsson (2004) rörande prostitution och
uppsökande arbete framkom det att vissa av forskningspersonerna hade vänt sig till
socialarbetare i uppsökande arbete när de befunnit sig i en kris. Forskarna i studien belyste att socialt arbete med kvinnor med erfarenhet av prostitution inte bör vara utifrån ett för smalt och individuellt perspektiv. Istället framhävdes ett noggrant beaktande av den skada dessa kvinnor orsakats utifrån prostitutionen, samt erbjudande av psykoterapi och stödjande av deras uppbyggnad av ett nödvändigt socialt nätverk. Rössler et al. (2010) lyfte istället det
9
individuella perspektivet. De framhöll att personer som är i prostitution är en heterogen grupp, och att det innebär att faktorerna som leder till psykisk ohälsa behöver identifieras individuellt för var och en av dem som har sex mot ersättning.
Flera personer i prostitution har betonat svårigheterna som existerat kring att få adekvat och tillräckligt med hjälp när de velat lämna prostitutionen. Det har visat sig i en studie där deltagarna uppgav att deras ångest och tidigare rop på hjälp avfärdats med bland annat naiva kommentarer av professionella, vilket medförde att de länge upplevde tvivel och en osäkerhet.
Efter att de sedan lämnat prostitutionen var de sårbara, utsatta och i behov av hjälp som exempelvis krisstöd, psykoterapi och stödjande relationer till bland annat professionella. Det framkom ett behov av att efter utträde bland annat få arbeta igenom trauman, ändra
destruktiva relationer, förbättra självkänslan och träna på förmågan att sätta gränser (Hedin &
Månsson, 2004). Tidigare har personer med prostitutionserfarenhet rapporterat om ohälsa efter att ha slutat ha sex mot ersättning (Vanwesenbeeck, 1994; Kleber & Brom, 1996 i Hedin
& Månsson, 2004).
3:5 Reflektion kring tidigare forskning
I redogörelsen av tidigare forskning har såväl nationella som internationella studier inkluderats. Lagstiftningen kring prostitution skiljer sig därmed åt, då den legala statusen varierar mellan olika länder. Detta påverkar i sin tur forskarnas referensramar och deras syn på prostitution. Det historiska sammanhanget, den rådande kulturen och samhällets
värderingar färgar även forskningen (Hedin & Månsson, 1998). Att ha detta i åtanke och i beaktning vid läsningen av tidigare forskning ser vi som nödvändigt för att få en utökad förståelse. Med det sagt bör dock poängteras att forskningen kan anses vara relevant och tillförlitlig i och med att den är grundad på empiri och teori samt peer-reviewed.
I sökningen av tidigare forskning har studier på både män och kvinnor eftersökts. I redovisningen av tidigare forskning har majoriteten utgjorts av studier på kvinnor, med anledning av att de flesta studier som vi fann inom området var studier gjorda på kvinnor.
4. Teoretisk utgångspunkt
I arbetet med det empiriska materialet har vi i denna studie valt att utgå ifrån stämplingsteori och stigma. Dessa teorier valdes ut då vi anser att de är aktuella för studiens ämnesområde, med anledning av att individer än idag stämplas utifrån vad som anses vara normalt eller avvikande. I analysen av studiens resultat har både stämplingsteori och stigma använts för att kunna ge möjliga förklaringar till vissa skeenden och beteenden bland både socialsekreterare och personer i prostitution.
4:1 Stämplingsteori
Stämplingsteorin är en socialpsykologisk teori som behandlar korrelationen mellan avvikande beteende och allmänhetens reaktion (“Stämplingsteori”, u.å). Socialpsykologi handlar om att förstå förhållandet mellan en individ och det omgivande samhället. Mer preciserat kan socialpsykologin användas för att förstå och förklara samspelet mellan samhället och en individs tankar, beteenden och känslor (Angelöw, Jonsson & Stier 2015). Utvecklingen av
10
stämplingsteorin startade omkring år 1960 i USA där sociologer, bland annat Howard Becker, applicerade den symboliska interaktionismen på avvikande beteenden (Goldberg, 1980).
Symbolisk interaktionism är ett teoretiskt perspektiv, inom socialpsykologin, där analys av den sociala verkligheten är utgångspunkten. Det är ett perspektiv som innehåller flertalet grundläggande föreställningar om verkligheten, vilka hjälper oss att förstå den sociala verkligheten. Att förstå skeenden, snarare än att förutsäga och förklara, är vanligt i användningen av symbolisk interaktionism (Trost & Levin, 2018).
Becker (2006) beskriver att det är den etablerade omgivningen som konstruerar avvikelse, snarare än avvikaren själv. Detta genom skapandet och upprätthållandet av sociala regler där en överträdelse innebär någon form av exklusion. Avvikelse är således inte en egenskap hos den enskilde och dennes agerande, utan istället ett resultat av de regler som tillämpas av dennes omgivning. Huruvida ett beteende eller agerande är avvikande beror därmed på hur andra reagerar på det. I likhet med detta beskriver Angelöw et al. (2015) att det enligt
stämplingsteorin inte är individen som är avvikande i sig, utan att omgivningen kan tillskriva individen en avvikande identitet om han eller hon tillräckligt länge blivit utsatt för trycket att bli det. Att omgivningen stämplar en som avvikande skapar en självuppfyllande profetia, där den avvikande börjar utföra handlingar som han eller hon upplever att andra förväntar sig av honom eller henne. Vad som anses vara avvikande eller inte bestäms generellt sett av grupper som har makt i samhället, vilket resulterar i att det i regel är maktlösa grupper som blir stämplade som avvikande. Vidare framhåller även Goldberg (1980) att stämpling sker i en process och att det inte utgörs av en enda händelse. Det är flertalet negativa reaktioner från andra som tillsammans leder till att individen omdefinierar sin självbild så att den blir mer negativ än tidigare. Goldberg beskriver att människor föds utan en självbild och att den sedan utvecklas i kontakt med andra människor. En individs självbild består således av individens uppfattning om sig själv i relation till samhällets syn på hur en människa borde vara.
4:2 Stigma
Begreppet stigma har sina rötter i det antika Grekland, där personer som uppfattades som moraliskt avvikande blev brännmärkta med olika tecken för att omgivningen skulle uppmanas att hålla sig borta från dem. Dessa tecken hade olika betydelser, där syftet kunde vara att signalera att personen ifråga var en slav, kriminell eller en förrädare som skulle undvikas i synnerhet på offentliga platser. Begreppet stigma har än idag liknande innebörd som under antiken, med skillnaden att det idag handlar om den upplevda skammen snarare än de fysiska bevisen för det (Goffman, 1963).
Goffman (1963) beskriver begreppet stigma som ett misskrediterande attribut som gör
individen avvikande och mindre önskvärd, vilket kan resultera i att individen reduceras till att vara skamfylld. Det är attributen som inte överensstämmer med stereotypen av hur en person ska vara som räknas som ett stigma och inte attributet i sig. Goffman listade exempel på skamfyllda grupper, där bland annat prostituerade innefattas.
11
5. Metod
5:1 Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer, vilket är en metod som lägger mer fokus på ord istället för siffror. I kvalitativa intervjuer är det eftersträvansvärt att låta informanten föra intervjun i olika riktningar, då detta ger kunskap om vad
intervjupersonen anser vara betydelsefullt och relevant. Intresset riktas mot informantens berättelse, där fylliga och utförliga svar eftersträvas (Bryman, 2018). En kvalitativ metod valdes mot anledningen att fylliga svar ansågs som nödvändigt för att få utförliga redogörelser om erfarenheter och utvecklingsområden, vilket efterfrågas i forskningsfrågorna.
Den intervjuform som användes var semistrukturerade intervjuer och med anledning av det konstruerades två olika intervjuguider (se bilaga 1 & 2), där den första riktade sig till personer med prostitutionserfarenhet och den andra till socialsekreterare. Den semistrukturerade
intervjun, som är en typ av kvalitativ intervju, syftar till att genom en förhållandevis
strukturerad intervjuguide beröra olika teman. I denna intervjuform har informanten stor frihet att formulera svaren på sitt eget sätt och kan därigenom även föra intervjun i olika riktningar.
Intervjuaren utgår från frågorna i intervjuguiden, men kan även ställa andra frågor som knyter an till något informanten sagt (Bryman, 2018). Genom att använda oss av semistrukturerade intervjuer uppmuntrades informanterna att berätta om sina erfarenheter och upplevelser, samtidigt som strukturen intervjuguiden utgjorde hjälpte oss att hålla oss till ämnet. En fördel med att ha semistrukturerade intervjuer var även att det fanns en möjlighet att ställa
följdfrågor och därigenom låta informanterna utveckla sina resonemang.
Det fastställdes i förväg att det inte skulle vara fysiska intervjuer, på grund av rådande covid- 19-pandemi och av geografiska skäl. Bryman (2018) belyser att ett alternativ till fysiska intervjuer är telefon- och videointervjuer eller intervjuer via e-post, om personen som ska intervjuas befinner sig långt bort ifrån en själv. Informanterna fick bestämma tid för intervju och om den skulle ske via mail, telefon eller via videosamtal. Intervjuerna kom att ske via både telefon- och videosamtal. Videosamtalen genomfördes via de digitala programmen Microsoft Teams och Skype. Under videosamtalen var kamera och mikrofon på och möjligheten att stänga av mikrofon och kamera fanns tillgängligt i båda
kommunikationsprogrammen. I enlighet med Vetenskapsrådets riktlinjer angående information och samtycke (2017) valde vi att i inledningen av intervjuerna informera informanterna om frivilligheten till att delta samt frågade om samtycke till att spela in intervjuerna. I inledningen av intervjuerna informerades informanterna om frivilligheten till att delta och samtycke till att spela in intervjuerna inhämtades. Efter inhämtat muntligt samtycke spelades samtliga intervjuer in med hjälp av röstmemo på våra privata telefoner.
En intervju skedde med två socialsekreterare samtidigt och övriga intervjuer genomfördes med en informant i taget. Bryman (2018) belyser att det vid kvalitativa intervjuer är möjligt att intervjua fler än en person samtidigt. De två socialsekreterarna som intervjuades
tillsammans skrev i den inledande kontakten via mail att de önskade ha intervjun tillsammans, vilket vi godtog. De arbetade på olika avdelningar och kunde dela med sig av olika
12
erfarenheter. Att de gjorde intervjun tillsammans kan tänkas ha påverkat deras svar och därigenom även resultatet. Det kan däremot även tänkas att de kan ha stimulerat varandra till att ge fylligare beskrivningar.
5:2 Urval och bortfall
Den ena urvalsgruppen bestod av personer med prostitutionserfarenheter. För att komma i kontakt med dessa personer användes sociala medier som en plattform för att sprida vårt informationsbrev (se bilaga 3) till rätt urvalsgrupp. Initialt skrev vi till flertalet organisationer som på olika sätt är engagerade i prostitution, via deras konton på sociala medier, och bad dem att förmedla informationen vidare till personer som kunde tänkas vara intresserade av att delta i studien. Att ett mindre antal personer används för att ta kontakt med ytterligare
personer är en urvalsmetod som kallas snöbollsurval, vilket kan användas när en population är svår att nå (Bryman, 2018).
Att skriva till organisationer som skulle förmedla kontakten vidare ledde inte till några informanter. Med anledning av detta valde vi att även kontakta personer som i media valt att vara öppna med deras erfarenheter av prostitution och som på olika sätt engagerade sig i frågan. Utöver att skriva till organisationer och till enskilda personer som varit öppna med sina prostitutionserfarenheter, förmedlade vi även informationen om vår studie i stängda forum med ett stort antal medlemmar på sociala medier.
Den andra urvalsgruppen bestod av socialsekreterare. För att nå ut till socialsekreterare mailade vi ett informationsbrev (se bilaga 4) samt en förfrågan om att delta i studien till flertalet socialtjänster runtom i Sverige. Flera personer ur båda urvalsgrupper meddelade ett intresse av att delta allt eftersom och därför kunde så småningom både socialsekreterare och personer med erfarenhet av prostitution inkluderas i studien. Vi valde att inkludera båda dessa urvalgrupper för att kunna lyfta båda deras perspektiv och således få en bredare förståelse och mer nyanserad bild av ämnesområdet. Urvalet, dvs. de personer som valts ut relaterat till forskningsfrågorna (Bryman, 2018), bestod därefter av tre personer med
prostitutionserfarenhet samt av fyra stycken socialsekreterare, varav två arbetade med arbetsuppgifter mer inriktat mot prostitution.
Vi har därmed till sist använt oss av ett målstyrt urval för att nå ut till deltagare som passar vår studie i båda urvalsgrupperna. Ett målstyrt urval innebär nämligen att informanterna väljs ut på ett strategiskt tillvägagångssätt för att de ska vara relevanta för studiens forskningsfrågor (Bryman, 2018). Eftersom studiens forskningsfrågor handlar om socialtjänsten relaterat till prostitution ansågs både socialsekreterare och personer som med anledning av sin prostitution varit i kontakt med socialtjänsten vara relevanta för studien.
Bryman (2018) beskriver att ett bortfall dels kan bestå av personer som inte gått att kontakta, men även av frågor som inte blivit besvarade av informanterna. Alla personer som tackade ja till att delta i studien fullföljde deras åtagande och svarade på samtliga frågor som ställdes under intervjun. Vi har således inget bortfall i vår studie.
13
5:3 Analysmetod
När vi analyserade vårt insamlade datamaterial valde vi att använda oss av den tematiska analysen, i enlighet med det tillvägagångssätt Braun & Clarke (2006) redogör för. Den tematiska analysen är en kvalitativ analysmetod som består av att identifiera, analysera och skapa teman utifrån mönster som upptäcks i det insamlade datamaterialet. Dessa mönster ska vara av vikt för studiens forskningsfokus. Återkommande delar i materialet organiseras upp för att ge en överblick över framstående detaljer. En fördel med den tematiska analysen är att man inte begränsas till att hålla sig inom en specifik teoretisk ram, vilket gör den till ett flexibelt och användbart forskningsverktyg som kan bidra till en rik och detaljerad bild av datamaterialet.
Analysmetoden består av fem analyserande faser, som går ut på att hitta mönster och därefter teman i datamaterialet. Den första fasen går ut på att göra sig bekant med den insamlade datan, vilket med fördel görs genom transkribering och läsning av materialet. Den andra fasen består av att på ett systematiskt sätt ta fram initiala koder ur datamaterialet, för att sedan samla in data som anses vara relevant för varje kod. Den tredje fasen går ut på att söka efter teman.
Detta sker genom att sammanföra koder med liknande innehåll i grupper, vilka sedan utgör potentiella teman. I den fjärde fasen granskas temana för att kontrollera hur väl de
överensstämmer med de kodade utdragen ur materialet. I detta steg kan temana komma att justeras eller förfinas. I den femte fasen ska temana definieras och namnges, genom att de viktigaste egenskaperna i temana identifieras och skrivs ned. Den sjätte och sista fasen består av att producera rapporten (Braun & Clarke, 2006).
Som första steg i analysprocessen valde vi att lyssna igenom de inspelade intervjuerna, för att sedan transkribera datamaterialet genom att ordagrant skriva ned allt som informanterna sade.
I transkriberingen och analysen av intervjun med två socialsekreterare samtidigt var vi noggranna med att särskilja informanterna åt, för att kunna separera på deras uppfattningar och åsikter. I intervjuerna nämnde informanterna specifika städer eller andra uppgifter som kunde riskera att röja deras konfidentialitet. Vi valde att i kodningen ta bort eller avidentifiera sådana uppgifter för att skydda informanterna. Efter transkriberingen av alla intervjuer lästes de ytterligare en gång, dels för att få en överblick av materialet samt för att säkerställa att sådant som ansågs riskera att kunna röja informanternas konfidentialitet avkodades. Därefter markerades meningar ut och de gavs en kod som skulle representera och spegla innehållet i texten. Koderna skrevs upp och koder som ansågs passa under samma kategori grupperades.
Sedan sökte vi efter teman som skulle visa på något viktigt i studiens empiri relaterat till forskningsfrågorna. Vi namngav därefter dessa teman och koderna grupperades in under respektive tema i enlighet med det tillvägagångssätt Braun & Clarke (2006) redogör för.
Slutligen framkom fyra huvudteman med sex underteman.
5:4 Tillförlitlighet och äkthet
Inom kvalitativ forskning kan det vara svårt att använda sig av begreppen reliabilitet och validitet. Ett antal forskare har ställt sig frågande till om dessa kriterier är tillämpbara inom kvalitativ forskning, däribland Guba och Lincoln (1994, i Bryman, 2018), som menar att kriterierna förutsätter möjligheten till att uppnå en enda, absolut föreställning om den sociala
14
verkligheten. De anser att detta är problematiskt, då det kan finnas fler än en och möjligtvis många olika beskrivningar av den sociala verkligheten. Med anledning av detta har de föreslagit två kriterier för bedömning av kvalitativ forskning, tillförlitlighet och äkthet, vilka utgör en motsvarighet till reliabilitet och validitet. Vi har valt att utgå från kriterierna
tillförlitlighet och äkthet i denna studie, då vi anser att de lämpar sig bra till den induktiva metoden vi valt att använda oss av.
Bryman (2018) beskriver att kriteriet för tillförlitlighet utgörs av de fyra delkriterierna
trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjligheten att styrka och konfirmera. Nivån av trovärdighet i en studies resultat handlar om hur väl de forskningsetiska reglerna har
efterföljts samt huruvida forskaren har tolkat resultatet på ett korrekt sätt. Det senare kan verifieras med hjälp av en respondentvalidering, vilket innebär att deltagarna i studien får ta del av resultatet för att sedan lämna sina synpunkter kring huruvida det stämmer överens med deras uppfattningar eller inte. Vi har valt att inte använda respondentvalidering med anledning av tidsbrist. Att vi varit två stycken som lyssnat vid alla intervjuer och att vi tillsammans diskuterat resultatet ihop kan tänkas öka möjligheten för att vi ska ha tolkat resultatet korrekt.
Vi har noga efterföljt de forskningsetiska regler vi utgått från i studien. Detta genom att deltagarna blivit informerade om de forskningsetiska reglerna samt fått grundlig information om studiens genomförande och vad ett deltagande innebär.
En studies överförbarhet handlar om hur djupt och ingående forskaren studerar det valda forskningsområdet. Inom kvalitativ forskning uppmanas det till vad Geertz (1973a, i Bryman, 2018) kallar “thick descriptions”, vilket är fylliga beskrivningar och redogörelser av de detaljer som hör till ett fenomen. Guba och Lincoln (1994, i Bryman, 2018) framhåller att fylliga beskrivningar och redogörelser är av stor vikt, då de förser andra med en databas som kan vara behjälplig i bedömningen av resultatets överförbarhet till andra miljöer. För att få en tydlig bild över vårt valda forskningsområde utifrån våra deltagares perspektiv, valde vi att utforma vår intervjuguide enligt den semistrukturerade intervjun. Detta för att få information om informanternas upplevelser och för att bibehålla en flexibilitet (Bryman, 2018). Vi ansåg att denna intervjuform var bäst lämpad för att främja fylliga och detaljrika svar, då den öppnar upp för deltagaren att ge sina egna beskrivningar samtidigt som vi har möjlighet att ställa följdfrågor för att få en djupare bild av det som berättas.
En studies pålitlighet utgörs av hur pass utförlig och beskrivande redogörelsen av
forskningsprocessen är, vilket ska innefatta en beskrivning av problemformulering, beslut gällande dataanalys, val av undersökningspersoner etcetera (Guba & Lincoln, 1994, Bryman, 2018). Genom att vi redogjort för de olika stegen i forskningsprocessen har vi strävat efter att öka studiens pålitlighet.
Möjligheten att kunna styrka och konfirmera syftar till att forskaren ska kunna visa att han eller hon handlat i god tro. Det ska således vara tydligt att forskaren inte medvetet låtit egna värderingar, teoretisk inriktning eller tidigare kunskaper påverka genomförandet av och resultatet från en studie (Bryman, 2018). För att kunna styrka och konfirmera vår studies resultat har vi tillsammans med vår handledare diskuterat vårt arbete med studien och
15
granskat dess resultat, för att således få en uppfattning om hur pass objektivt vårt förhållningssätt varit. Vi har även redogjort för samt kopplat ihop tidigare forskning på området med vårt resultat.
Utöver dessa tillförlitlighetskriterier har Guba och Lincoln (1994, i Bryman, 2018) formulerat kriterier som syftar till att säkerställa en studies äkthet eller autenticitet. Dessa kriterier
handlar om hur pass rättvis bild studien ger av det som sagts under intervjuerna och om studien på något sätt varit till nytta eller bidragit till en förändring för deltagarna. I våra intervjuer har deltagarna berättat om sina egna upplevelser och uppfattningar gällande de ämnen vi frågat dem om. Vi har ibland ställt följdfrågor för att få en djupare förståelse för det som berättats och för att säkerställa att vi förstått rätt. Samtliga deltagare i vår studie har uttryckt att studien är viktig och aktuell, vilket har stärkt vår uppfattning om dess betydelse och äkthet.
5:5 Etiska riktlinjer
Konfidentialitetskravet avser den skyldighet man har till att inte sprida uppgifter som forskningspersoner lämnat till en i förtroende. Till det hör även att uppgifterna ska skyddas mot obehörig åtkomst (Vetenskapsrådet, 2017; Kalman & Lövgren, 2019). De berättelser våra intervjupersoner delat med sig av är personliga och av känslig karaktär. För att förhindra en spridning av intervjupersonernas konfidentiella uppgifter har röstinspelningarna från
intervjuerna och det transkriberade materialet endast hanterats av oss. Röstinspelningarna har förvarats på mobiltelefon med skärmlås för att förhindra obehörigas åtkomst. När arbetet med uppsatsen avslutades raderades röstinspelningarna. Intervjuerna har transkriberats ordagrant, men uppgifter som namn, ålder, städer och annan information som kan härledas till
intervjupersonerna har avkodats.
Informationskravet innebär att de som deltar i en forskningsstudie ska bli informerade om syftet med forskningen (Vetenskapsrådet, 2017). I denna första kontakt med potentiella informanter presenterade vi oss samt beskrev vår tilltänkta studies syfte, planering och
genomförande. Vi bifogade vårt informationsbrev som innehöll information om tidsramen för intervjun samt beskrivning av frivilligheten att delta och vårt förhållningssätt gällande
konfidentialitet i studien. Vi gav även denna information muntligt vid intervjutillfället.
Vid intervjutillfället kan våra informanter ha tagit upp ämnen eller återgett händelser som för dem varit känsliga. Det är för oss svårt att veta hur intervjun har påverkat dem i efterhand. I utformandet av vårt informationsbrev försökte vi vara tydliga med vilka ämnen som kommer beröras under intervjun, det vill säga, socialtjänstens stöd, kunskap och bemötande. Detta för att göra läsaren införstådd med vad en eventuell intervju skulle kunna innehålla. Utöver informationen om frivillighet i informationsbrevet gav vi även information vid
intervjutillfället rörande frivillighet, konfidentialitet och rätten att inte svara på alla frågor samt att få avbryta intervjun (Vetenskapsrådet, 2017; Kalman & Lövgren, 2019).
Samtyckeskravet innebär det krav som finns på att ett skriftligt eller muntligt samtycke ska ha inhämtats från deltagarna i en studie. Deltagarna har absolut rätt att bestämma över sin egen
16
medverkan i studien, vilket betyder att de när som helst kan välja att avbryta sin medverkan (Kalman & Lövgren, 2019). Deltagarna i vår studie har lämnat ett muntligt samtycke till oss vid intervjutillfället. Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som insamlats från deltagarna i en studie enbart får användas för forskningsändamål (Kalman & Lövgren, 2019). De uppgifter deltagarna i vår studie lämnat till oss har vi endast använt i vår studie.
5:6 Litteraturanskaffning och använda databaser
Artiklarna som användes i kunskapsöversikten hittades via sökningar i databaserna
SocINDEX, SwePUB och Scopus samt via sökningar på Google Scholar och Umeå biblioteks hemsida. Samtliga artiklar i kunskapsöversikten är peer-reviewed och för att garantera det användes peer-reviewed/refereegranskat i sökmotorernas sökfilter genom hela
sökningsarbetet. Studier från olika länder runtom i världen inkluderades för att kunna ge en utvidgad och mångfacetterad redogörelse för området prostitution och professionellas förhållningssätt. Dels för att få en fördjupad kunskap, men även för att kunna se likheter och skillnader i olika studier.
Sökord som användes för att hitta artiklarna var: sex mot ersättning, prostitution, sex work, mental health, support, treatment, stigma, social services, child sexual abuse, social work och socialtjänst.
5:7 Arbetsfördelning
Under hela studien har vi haft en jämn arbetsfördelning, då vi genomgående har inkluderat varandra i de olika momenten under uppsatsens gång. Vi har initialt delat upp vissa delar av uppsatsen och vid dessa tillfällen har vi sedan visat den andre vad vi gjort för att båda ska ha varit delaktiga i processen. I vissa delar av uppsatsen har vi tillsammans skrivit på samma del för att båda redan från start ska ha varit med på upplägget och få möjlighet att bidra med tankar och åsikter om hur arbetet ska fortlöpa. Båda har sökt och redovisat tidigare forskning samt aktivt deltagit vid intervjutillfällena och bearbetningen och analysen av empirin.
5:8 Metodreflektion
Intentionen var att studien skulle vara könsneutral och inkludera informanter av olika könstillhörigheter. Inledningsvis användes internetforum, där olika könstillhörigheter inkluderades, för att nå ut med informationsbrevet. Sedan användes även ett forum där
medlemmarna endast var kvinnor och icke-binära. Att använda oss av forum som exkluderade en viss könstillhörighet valdes med anledning av att det var svårt att hitta informanter.
Informationen kan därav ha nått ut till fler kvinnor och icke-binära och således kan det ses som en begränsning i studien.
Rådande covid-19-pandemi påverkade valet av metod och utformandet av intervjuerna. Under andra omständigheter, om det inte varit en pandemi, hade studien eventuellt kunnat ha fysiska intervjuer för att lättare kunna fånga upp subtila budskap som kroppsspråk m.m. Vi
genomförde videointervjuer med socialsekreterarna och telefonintervjuer med personerna i prostitution, vilket medförde att vi inte kunde tolka in sådant som minspel och gester i samma
17
utsträckning som vid fysiska intervjuer. Ytterligare en nackdel med att använda telefon- och videosamtal som intervjumetod var att det var lättare att avbryta varandra, i och med att det var svårare att känna av om den andra parten var påväg att säga något. Samtliga intervjuer spelades in för att sedan transkriberas, där Bryman (2018) betonar att mikrofoner av hög kvalité är av stor vikt för inspelningskvaliteten. Ljudkvaliteten under både samtalen och inspelningarna var mestadels bra, men stundtals kunde det vara svårt att höra vad
informanterna sa. Det gjorde att vi ibland fick be dem upprepa sig och vid transkriberingen fick vi lyssna igenom vissa sekvenser flera gånger för att kunna urskilja exakt vad som sades.
En fördel med att ha intervjuer på telefon var att det ökade informanternas konfidentialitet.
Det kan tänkas att den ökade anonymiteten som telefonsamtalen medförde kan ha lett till att informanterna vågade öppna upp sig mer om deras erfarenheter, speciellt med hänsyn till att prostitution är ett känsligt ämne. Telefonintervjuer minskar även risken att intervjuaren påverkar informantens svar, i och med att intervjuaren inte är fysiskt närvarande (Bryman, 2018). Vi erbjöd möjligheten att besvara intervjufrågorna via mail till personerna med prostitutionserfarenhet i och med ämnets känsliga karaktär. En annan fördel med att samtliga intervjuer skedde via telefon- och videosamtal och inte mail, var möjligheten att kunna ställa följdfrågor samt att kunna be informanterna bekräfta om vi uppfattat det som sades korrekt.
Fördelen med att ha videosamtal med socialsekreterarna var att det delvis gick att se deras kroppsspråk. Ytterligare en fördel med att ha telefon- och videosamtal var att de geografiska avstånden inte utgjorde något hinder i studien (Bryman, 2018). Det gav en ökad spridning av informanter, utifrån ett geografiskt perspektiv, samt att det underlättade arbetet med att finna informanter som passade studiens målgrupp.
Vidare tänker vi att vår förförståelse och forskarroll kan ha påverkat intervjuns innehåll och informanternas svar. Bryman (2018) lyfter att reflexivitet innefattar att reflektera över bland annat sina metoder och värderingar kopplat till den kunskap man genererar. Reflexivitet innebär även en känslighet gentemot forskarens egen kulturella, sociala och politiska kontext (Bryman, 2018). Utifrån detta vill vi belysa att våra egna referensramar kan ha haft en
inverkan på studien, men att vi strävat efter att vara så reflexiva som möjligt för att bibehålla en objektivitet i arbetet med studien.
6. Resultat
I intervjuerna framkom fyra huvudteman; stöd, kunskap och bemötande och
utvecklingsområden. Vidare framkom underteman som handlade om relevant stöd, inadekvat stöd och frånvaro av stöd respektive stöd, kunskap och bemötande sett till
utvecklingsområden.
Fingerade namn används i redovisningen av resultatet, personer med prostitutionserfarenhet presenteras med namn på K; Kit, Kelly och Kim och socialsekreterare med namn på L; Love, Lykke, Lee och Leslie. Detta för att säkerställa informanternas konfidentialitet samt för att lättare kunna särskilja de två urvalsgrupperna. Vi har valt att använda oss av begreppet hen och könsneutrala namn för att bibehålla denna studie könsneutral.
18
6:1 Stöd
6:1:1 Relevant stöd
Flera av personerna med erfarenhet av prostitution framhävde vikten av att få ett relevant stöd från socialtjänsten. De lyfte fram olika former av stöd som för dem varit av stor vikt. Exempel på sådana stödinsatser har för informanterna med prostitutionserfarenhet varit att få
stödsamtal, ekonomiskt bistånd, skyddat boende och stödboende. Kit och Kelly belyste att de tagit hjälp av verksamheter inom socialtjänsten som specialiserat arbetar mot prostitution, som exempelvis Mika-mottagningen, vilket Kelly förklarade har varit till stor hjälp. Processen att ta sig ur prostitution beskrev flera av informanterna som lång och problematisk och Kelly förklarade att socialtjänstens stöd kan ha en positiv inverkan på utträdet ur prostitution.
Det jag har fått här i [stad] har absolut hjälpt. Jag har fortfarande en
placering på stödboende eftersom jag under tiden jag gick traumabehandling.
Det är jätte...skitviktigt för mig för mig för att nu kan jag komma och gå lite som jag vill eftersom jag har en egen lägenhet, men att ha möjligheten att ha det här extra stödet är jättevärdefullt för mig. Att det finns personer runt mig som när det blir jobbigt, för även om jag har...Processen att ta sig ur det är ganska lång det blir ju lätt att man faller tillbaka. Då att när det blir rörigt runt mig att det finns personer runt mig som jag kan prata med som jag kan ta stöd av. För när man ska göra det helt på egen hand…ja det är
övermäktigt. Det är jättesvårt att hantera saker […] Jag gick på Mika- mottagningen i 6 år. Om jag inte hade haft dem vet jag inte vart jag skulle varit idag. - Kelly
Både Kit och Kim nämnde att de hade ett missbruk och sålde sex mot ersättning samtidigt. De sa båda att de fick relevant stöd kopplat till deras missbruk, men de blev inte erbjudna stöd för prostitutionen samtidigt. Kim sa att socialtjänsten har haft ett bra bemötande gällande
missbruksproblematiken. Kit förklarade att det var enklare att bli erbjuden stöd för missbruk jämfört med att få hjälp med prostitutionen. För att få relevant stöd behövde Kit själv
motivera sitt behov av stöd och vid ett tillfälle gå upp i nämnden och själv förklara sitt stödbehov, vilket hen upplevde som en utsatt situation och som något som inte borde vara nödvändigt för att få rätt stöd.
Samtliga socialsekreterare förklarade utifrån sina egna erfarenheter vilket behov av stöd som personer i prostitution kan tänkas ha samt vad för stödinsatser socialtjänsten kan erbjuda.
Återkommande förklarade socialsekreterarna att de såg ett behov av samtalsstöd och att det var en stödinsats som personer i prostitution kan erbjudas av socialtjänsten. Lykke förklarade att samtalen kan se olika ut i och med att de är individuellt anpassade. En del personer kan vara aktiva i prostitution och samtala kring det, medan en del kan få samtalsstöd som en stödjande process efter att de slutat ha sex mot ersättning. Likaså sa Leslie att de utgår ifrån den enskildes önskemål och att stödet beror på vad personen själv upplever att den behöver hjälp och stöd med. Love förklarade att det även händer att de har samtalskontakt via telefon med personer i prostitution, vilket hen upplevt kunnat hjälpa dem i deras situation. Vid dessa
19
samtal brukar hen försöka berätta om riskerna med prostitution samt hur dessa personer kan skydda sig.
Det finns en som jag pratade med hon sa det tillslut för då jag sa hur kändes det här då att jag ringer här och pratar om det här. Ja men vet du det var ganska skönt sa hon. Jag har aldrig fått prata med någon om det här, jag bär det bara inom mig. Och tänk bara det, att faktiskt få bolla det här med någon. Och jag tänker att vi också problematiserar lite grann och får dem att se att de tar större och större risker ju längre de håller på. Och att…det är väldigt lätt, de säger ofta att vi...ja men vi har många stamkunder eller jag tänker mig för. Men när man väl börjar prata med dem så märker man ju att, och de också, att ju längre tiden har gått desto mindre försiktig är jag. – Love
Ytterligare stöd som flera socialsekreterare återkommande framhöll som väsentligt för personer i prostitution var tillhandahållandet av ekonomisk ersättning, skyddat boende samt behandling för exempelvis trauma och missbruk. Några av socialsekreterarna lyfte även att det kan finnas ett behov av att få praktisk hjälp, exempelvis i form av professionellas stöd vid möten och rättegångar. Lykke förklarade att politiken har en stor påverkan på det stöd som finns tillgängligt för målgruppen. Detta genom att politikernas prioriteringar påverkar vilket stöd som anses vara relevant, vilket därmed påverkar socialsekreterarnas möjligheter i arbetet med klienterna. Nu prioriteras exempelvis att arbeta uppsökande enligt Lykke. Att arbeta med uppsökande arbete på gatan, internet och i appar kan göra att socialsekreterarna lättare når ut till och skapar relationer med personer som har sex mot ersättning enligt både Lykke och Leslie.
6:1:2 Inadekvat stöd
Flera av informanterna ur båda urvalsgrupperna redogjorde för att det kan finnas svårigheter i att få adekvat stöd för personer som har sex mot ersättning. Både Kit och Kelly berättade att de fått inadekvata stödinsatser utifrån deras problematik, dels på grund av bristande alternativ.
Kelly fick bo på ett referensboende för hemlösa och personer i missbruk, fast hen hade sagt att det inte passade. Kelly var varken hemlös eller hade missbruk, men det var endast den
stödinsatsen som hade funnits till förfogande. Stödet var därmed inte anpassat efter
utsattheten och Kelly upplevde platsen som otrygg. Kelly förklarade att det kändes som att socialtjänsten inte lyssnade, utan snarare tryckte in hen i ett felaktigt fack. Det framkom ytterligare ett exempel från Kit på en stödinsats som inte överensstämde med problematiken relaterat till prostitutionen.
När vi skulle kolla på olika behandlingshem, så kom de så här jaa vi hittade ett behandlingshem här men det är för sexualbrottsdömda killar mellan 16–25 men de kunde ta emot dig också. Man ba ja, fast där ska ju jag inte vara. […] Så det märktes väldigt tydligt då i alla fall att att du sågs inte som ett offer
överhuvudtaget, i din prostitution, utan närmare var ju att du nästan var en förövare, du var på ungefär samma nivå som en langare eller en person som aktivt begår ett brott i samhället. – Kit
