Framsidan:
Lavmosaik på bok- stam i Törneryd i Blekinge. På bilden syns violettgrå por-
lav Pertusaria multi
puncta i mitten, bokvårtlav Pyrenula nitida uppe till vänster och bok-
kantlav Lecanora glabrata nere till vänster. Läs mer på sid. 67. Foto: Joakim
nsk Botanisk Tidskrift 105(2): 65–128 (2011)
Svensk Botanisk Tidskrift
105(2): 65–128
ISSN 0039-646X, Uppsala 2011
INNEHÅLL
65 Ordföranden har ordet: Kryssa växter
66 Andersson, U-B: Årets växt 2011 – knärot
67 Hemberg, J: Skyddsvärda lavar i Blekinge – nyupptäckta naturvärden i nationell toppklass (New lichenological findings in Blekinge, southeast Sweden)
86 Persson, A & Ragnarsson, J: Restaurering och återupptagen hävd kan rädda de skånska rikkärren
(Protecting and restoring rich fens in Skåne, southernmost Sweden)
94 Evasdotter, L: Rikkärrsrestaurering med grävmaskin – kan man gräva sig till botanisk mångfald?
(Successful restoration of a rich fen)
99 Karlsson, T: Schersminer, hortensior och deutzior (The family Hydrangeaceae in Norden)
116 d’n San Miguel: Erophilia
117 Botanisk litteratur: Tre nya provinsfloror
126 Styrelsen informerar: Hotet mot röllikesnyltroten är borta
126 Föreningsnytt: Seminarium om blommande vägkanter 127 Föreningsnytt: Föreningskonferensen 2011
Guldluppen 2011
128 Beck-Friis, B: Ny aloe upptäckt i Uppsala
128 Föreningsnytt: Floraväktarkurs och floraväkteri i Jämtland
Volym 105 • Häfte 2 • 2011
Volym 105 • Häfte 2 • 2011
S venska B otaniska
F öreningen
MILJÖMÄRKT trycksak 341 056Kansli Svenska Botaniska Föreningen, c/o Evolution och utvecklingsbiologi, Uppsala univer sitet, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala.
Intendent Barbro Beck-Friis Telefon: 018-471 28 91, 070-645 8118 Fax: 018-471 64 25
E-post: barbro.beck-friis@sbf.c.se Webbplats www.sbf.c.se
Medlemskap 2011 (inkl. tidskriften) 295 kr inom Sverige (under 25 år 100 kr), 435 kr inom Norden och övriga Europa, och 535 kr i resten av världen.
Familjemedlemskap utan tidskrift 50 kr.
Styrelse
Ordförande Margareta Edqvist Syren gatan 19, 571 39 Nässjö Tel: 0380-106 29
E-post: margareta.edqvist@telia.com Vice ordförande Göran Mattiasson Torkel Höges gränd 15, 224 75 Lund Tel: 046-12 99 35
E-post: goran.mattiasson@telia.com Sekreterare Gunnar Björndahl Rudsvägen 3 D, 654 55 Karlstad Tel: 054-15 72 27
Kassör Lars-Åke Pettersson Irisdalsgatan 26, 621 42 Visby Tel: 0498-21 83 87
Övriga ledamöter Leif Andersson, Töreboda Ulla-Britt Andersson,
Färjestaden
Magnus Bergström, Rimbo Evastina Blomgren,
Kungshamn Stefan Ericsson, Umeå Stefan Grundström, Härnösand Olof Janson, Götene
Kjell-Arne Olsson, Åhus
Svensk Botanisk Tidskrift publicerar original- arbeten och översiktsartiklar om botanik på svenska. I första hand trycks kortare artiklar av nationellt och nordiskt intresse. Tidskriften utkommer fem gånger om året och omfattar totalt cirka 350 sidor.
Ägare Svenska Botaniska Föreningen.
© Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikel- författare och fotograf har upphovsrätterna.
Publicerade fotografier kan komma att åter- användas i tidskriften eller på webbplatsen.
Ansvarig utgivare Ordföranden i Svenska Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist, se Svenska Botaniska Föreningen.
Redaktör Bengt Carlsson, c/o Evolution och utvecklingsbiologi, Uppsala universitet, Norby- vägen 18 A, 752 36 Uppsala. Tel: 018-471 28 72, 070-958 10 90. Fax: 018-471 64 25.
E-post: bengt.carlsson@sbf.c.se
Instruktioner till författare finns på fören- ingens webbplats och på bakpärmens insida i första numret av varje årgång. Kan även fås från redaktören.
Priser Prenumeration på tidskriften ingår för privatpersoner i medlemsavgiften. Prenumera- tionspris för institutioner och företag är det- samma som medlemsavgiften för privat personer.
Se vidare under medlemskap. Enstaka häften 50 kr, häften äldre än 2 år 10 kr. Vid köp av fler än 25 häften är priset 25 kr styck. General register för 1987–2006: 100 kr. Äldre register: 30 kr styck. Porto tillkommer.
Beställningar av prenumerationer och tid- skrifter görs från föreningskansliet.
PlusGiro 48 79 11-0.
Tryck och distribution Grahns Tryckeri AB, Lund.
Adress samt en kontaktperson för varje förening.
Föreningen Blekinges flora Bengt Nilsson, Trestenavägen 5 A, 294 35 Sölvesborg.
Tel: 0456-127 48.
Hallands Botaniska Förening Bruno Toftgård, Prosten Bergs väg 7, 303 41 Halmstad. Tel:
035-362 04. E-post: bruno.
toftgard@spray.se
Föreningen Smålands flora Tomas Burén, Adelgatan 11 C, 393 50 Kalmar. Tel: 0480- 251 89. E-post: tomas.buren@
netatonce.net
Vetlanda botaniska sällskap Tommy Merkert, Norhagen Lemnhult 2, 570 10 Korsberga.
Tel: 0383-840 69. E-post:
tommy.merkert@gmail.com Botaniska sällskapet i Jönköping
Martin Sjödahl, Ladu gårds g.
3, 553 38 Jönköping.
Tel: 036-30 77 38.
E-post: lottamartin@telia.com Ölands Botaniska Förening Ulla-Britt Andersson, Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden. Tel: 0485-332 24.
Hemsida: www.botanist.se Gotlands Botaniska Förening Jörgen Petersson, Humle- gårdsvägen 18, 621 46 Visby. Tel:
0498-21 45 59. Hemsida: www.
gotlandsflora.se Östergötlands natural historiska förenings botanik grupp
Bo Antberg, Hoffstedtsgatan 12, 586 63 Linköping.
Tel: 013-29 88 45.
Västergötlands botaniska förening
Anders Bohlin, Halltorps gatan 14, 461 41 Trollhättan. Tel:
0520-350 40. E-post: anders.
bohlin@telia.com Botaniska Föreningen i Göteborg
Erik Ljungstrand, c/o Bota niska inst., Box 461, 405 30 Göteborg.
E-post: botaniska.foreningen@
bfig.se
Föreningen Bohusläns flora Evastina Blomgren, Dalgatan 7–9, 456 32 Kungshamn. Tel:
0523-320 22. E-post: evastina.
blomgren@gmail.com
Uddevalla botaniska förening Göran Johansson, Röane 119, 451 94 Uddevalla.
Tel: 0522-870 43.
Dalslands botaniska förening Torsten Örtenblad, Eriksbyn, Pl 6686, 464 94 Mellerud.
Tel: 0530-301 45.
Örebro läns botaniska sällskap
Per Erik Persson, Gamla Viker 217, 713 92 Gyttorp. Tel: 0587- 704 06. E-post:
pererikpersson@spray.se Värmlands Botaniska Förening Owe Nilsson, Utterbäcks vägen 10, 691 52 Karlskoga. Tel: 0586- 72 84 78. E-post: owe.kga@
telia.com
Botaniska Föreningen i Västmanlands län
Bengt Stridh, Gäddeholm 73, 725 97 Västerås.
Tel: 021-522 58.
Hemsida: www.sbf.c.se/bfv
Botaniska sällskapet i Stockholm Ida Trift, Nybrog. 66 A, 114 41 Stockholm. Tel: 08-667 66 85.
E-post: ida@trift.se
Upplands Botaniska Förening Alexandra Holmgren, Kungs- ängsg. 53 A, 753 18 Uppsala. Tel:
018-15 77 12. E-post:
upplands.botaniska.forening@
gmail.com
Dalarnas botaniska sällskap Staffan Jansson, S. Kyrko g. 4, 783 30 Säter. Tel: 0225-534 56.
E-post: staffan.jansson@snf.se Gävleborgs Botaniska Sällskap Barbro Risberg, Hagmarksg. 44, 813 33 Hofors. E-post:
barbro.risberg@edu.hofors.se Medelpads Botaniska Förening Olof Svensson, Kaprifolvägen 8, 860 35 Söråker. Tel:
060-57 94 44. E-post:
olof.l.svensson@telia.com Jämtlands Botaniska Sällskap Bengt Petterson, Trollsåsen 2920, 830 44 Nälden.
Tel: 0640-208 45. E-post:
varglav@telia.com
Västerbottens läns Botaniska Förening
Åsa Granberg, Hjälte vägen 26, 907 51 Umeå. Tel: 070- 239 33 58. E-post: asa.
granberg@gmail.com
Föreningen Pite lappmarks flora Charlotte Nordgren,
Plåtslagaregatan 21, 930 90 Arjeplog. Tel: 0961-104 70.
E-post: thure.jo@telia.com Föreningen Norrbottens flora Kerstin Haraldson,
Fågelsångsvägen 21, 952 35 Kalix. Tel: 070-264 46 46.
E-post: kerstin.hson@tele2.se
B
land botanister har nog många fnyst lite åt Club 300 och deras sätt att kryssa fåglar. Är man ute i fält med ett gäng där det också finns fågelskådare piper det lite då och då. Man ser den hastiga rörelsen ner i fickan och upp med telefonen. Vad kan det vara man har hittat nu? Diskussion följer: ”Ska vi dra?” Har det någon bety- delse om det är tio eller hundra mil till platsen? Vill man ha ett kryss får man åka.Samma fenomen ser vi inte på växtsidan, kanske beroende på att växterna oftast inte försvinner från platsen, men när det gäller skräp- marksväxter kan det förstås gå ganska fort.
Men är vi botanister egentligen så annorlunda?
Har inte många av oss också ganska mycket kryssarinstinkt i oss? Det finns ett antal botanister som gärna vill se allt i landet, allt från våra bofasta arter till de högst tillfälliga. Några har nog sett mer än tretusen olika kärlväxter. Jag kryssar gärna själv, men ligger nog ett stycke efter de främsta. Visst sporrar det mig att besöka nya platser och få se nya arter.
På Botanikdagarna och på resor ser jag många som antecknar vad som förevisas och kryssar för i sina floror. Jag hör ”Den arten har jag aldrig sett förr” – så många har god koll. Åtskilliga människor reser landet runt för att få se och kanske fotografera Sveriges alla orkidéer.
Jag får många brev och telefonsamtal från intresserade som vill ha tips om orkidéernas växtplatser.
Leder kryssandet till något positivt?
Det är ju inte bara själva krysset i sig som är drivkraften. Jag ökar också min egen kunskap om olika växter, jag får besöka platser som jag kan- ske aldrig skulle kommit till annars och jag lär känna nya människor.
Men att kryssa fåglar eller växter är ju inget unikt. Vi är många som har det i oss. Det kan handla om allt från att samla böcker, frimärken eller äggkoppar till att man vill se landets alla kyrkor.
Artportalen inspirerar ännu fler till att kryssa växter
Tänk vad enkelt det är idag jämfört med hur det var för tio, tjugo år sedan. Noggranna koordinater till växtplatserna och Artportalen som håller ordning på vad jag själv och andra har sett. Andras observationer lockar mig till besök och jag lär mig ännu mer om växterna, deras eko- logi och utbredning.
Snart släpps en ny version av Artportalen. Bestäm dig för att använda den och bli vän med den, så kommer du snart att förstå alla dess fördelar och vilket fantastiskt hjälpmedel den faktiskt är.
MARGARETA EDQVIST margareta.edqvist@telia.com
Kryssa växter
FN har utsett 2011 till ”Skogens år”. Därför passar det extra bra att knäroten, som ju är typisk för gamla fina barrskogar, utsetts till årets växt.
ULLA-BRITT ANDERSSON
K
närot Goodyera repens är ny på rödlistan från och med 2010 där den placerats i kate- gorin NT (nära hotad). Arten finns i hela Sverige men saknas naturligt nog på kalfjället.Den växer i äldre gran- eller tallskog, ett habitat som blivit mer ovanligt med dagens intensiva skogsbruk. Växtplatserna är mossiga, något fuk- tiga granskogar eller mer torra tallskogar. Knärot kan i norra Sverige även växa i björkskog. Under rödlistningsarbetet bedömdes knärot ha minskat med minst femton procent under de senaste sextio åren och minskningen väntas fortsätta med minst tjugo procent under den kommande sextioårs- perioden.
Knärot är en flerårig orkidé med en krypande, grenad jordstam. Den kan vara svår att få ögonen på och blir sällan talrik på sina växtplatser. De basala bladrosetterna är övervintrande. Bladen är spetsigt äggrunda, mörkgröna och tydligt nät- nerviga. Stjälken är 10–20 cm hög, har fjällika blad och är finhårig upptill. Blommorna sitter tillsammans i en 3–7 cm lång, axliknande klase.
Blomställningen är ensidigt riktad eller något spiralvriden. De doftande blommorna är vita och de yttre kalkbladen tätt körtelhåriga (figur 1).
Blomningen sker i juli eller augusti. Knärot bildar mykorrhiza och är helt beroende av sin svamp- partner.
Primärfyndet i Sverige gjordes i Uppland och publicerades 1732. Det vetenskapliga släktnamnet Good yera hänsyftar på den engelska botanisten John Goodyer (1592–1664). Artepitetet repens betyder krypande och syftar förstås på jordstam- men. I Norden finns knärot även i Finland där
den är spridd i hela landet, i Norge är den mer sällsynt och den är rar i Danmark. Arten växer i en stor del av Europa men mer sällsynt i de västra och södra delarna. I Asien och Nordamerika är den spridd i de tempererade delarna och den finns till och med i Nordafrika.
Du som är ute i skogen kan bidra till att öka vår kunskap om knärot genom att rapportera in dina fynd av arten på Artportalen (www.artporta- len.se). Du kan också ladda hem en rapporterings- blankett från föreningens hemsida (www.sbf.c.se).
Skicka in dina rapporter senast 15 oktober 2011 till Ulla-Britt Andersson, Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden (ullabritt.oland@gmail.com, 0705- 36 78 36). Eventuella frågor om inventeringen kan du också skicka till mig. Jag tar även tacksamt emot förslag på kandidater för kommande ”Årets växt”. Välkommen med dina rapporter! SBT.
Årets växt 2011 – knärot
Figur 1. Knärotens blommor är tätt körtelhåriga.
Släktet Goodyera innehållar cirka 90 arter, flertalet hemmahörande i norra halvklotets tempererade trakter, men bara en art finns i Europa. Foto: Tho- mas Gunnarsson.
Blekinges lavflora har hittills varit dåligt utforskad och ansedd som relativt betydelselös i ett nationellt perspektiv. Här redogör Joakim Hemberg för nyvunnen kunskap om Blekinges trädlevande lavar och visar att naturvärdena är mycket högre än vad man tidigare trott.
JOAKIM HEMBERG
B
lekinge är på många sätt en bortglömd del av Sverige, ett avsides beläget hörn i sydost.Ornitologer från övriga delar av landet kän- ner i bästa fall till Torhamns udde som är en av landets bästa sträckfågellokaler, och bokskogarna på Tromtö och ekhagmarkerna på Johannishus åsar är välkända för sina vedsvampar och ved- insekter (se bl.a. Nilsson m.fl. 1999). Kärlväxt- floran är väldokumenterad genom mångåriga inventeringar (Fröberg 2006) och svampprojektet inom föreningen Blekinges flora har resulterat i mängder av intressanta svampfynd (Ryberg 2007).
Blekinge är näst efter Öland Sveriges minsta landskap men innehåller trots detta en mycket stor mångfald av naturtyper. Inget svenskt land- skap förutom Skåne kan uppvisa en sådan mång- fald av skogstyper som Blekinge (Brunet 2003).
Karakteristiskt är en småskalig landskapsmosaik med stora variationer i topografi och bördighets- förhållanden.
Det mest unika med Blekinge är kanske att ädellövskogarna och ekhagmarkerna når ända fram till havet (figur 1). Högstammig ädellövskog i direkt anslutning till havet är ytterst sällsynt i övriga delar av landet. Havets påverkan ger trädmiljöerna ett suboceaniskt klimat som gynnar många ovanliga lavar.
Ett annat av Blekinges karaktärsdrag är det stora antalet sprickdalar och ådalar som skär genom landskapet från norr till söder. Längs med dalsidorna finns på flera ställen pärlband av bergbranter med artrika naturskogar, oftast dominerade av avenbok, bok och ek, och ibland
med inslag av lind, lönn, alm, asp, tall och gran.
Vattendrag och sjöar i sprickdalarnas botten ska- par en hög och jämn luftfuktighet i de omgivande branterna.
Östergötlands eklandskap är ett välkänt begrepp bland naturvårdare. Däremot talas det mycket sällan om att även Blekinge har ett stort eklandskap med en mycket hög koncentration av värdekärnor. Områden som Biskopstorp (Hallands län), Bjurkärr (Kronobergs län) och Söderåsen (Skåne län) är välkända för sina bokskogar med rik och skyddsvärd lavflora, medan få verkar veta att det finns lavrika bokskogar även i Blekinge. Boken ”Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige” (Arup m.fl. 1997) är ett stort steg i rätt riktning då den mig veterligen var den första publikation som i någon mån upp- märksammar lavfloran i Blekinges eklandskap.
Däremot framstår fortfarande Blekinges bok- skogar som relativt ointressanta i jämförelse med dem i Halland och Skåne. I ”Artpools- och trakt-I ”Artpools- och trakt- ”Artpools- och trakt-
Skyddsvärda lavar i Blekinge
– nyupptäckta naturvärden i nationell toppklass
Figur 1. I Blekinge möter ädellövskogen havet, vilket är en sällsynt företeelse i övriga delar av lan- det. – Skärva, Karlskrona k:n. Foto: Joakim Hemberg.
Uniquely for Blekinge, broad-leaved forests and woodlands reach all the way to the sea.
analys av lövträdbärande marker i Blekinge, Skåne och Halland” (Brunet m.fl. 2005) ges Blekinges bokskogar ett lågt värde för lavar jämfört med de två övriga länen, i synnerhet i jämförelse med Hal- land. Vad som är mer anmärkningsvärt är att även Blekinges ekmiljöer framstår som relativt fattiga.
Vad artpoolsanalysen egentligen visar är dock inte att Blekinge är artfattigt utan snarare att kunskapen om lavar i Blekinge är mycket liten.
Stora delar av Halland har inventerats grundligt av framför allt Örjan Fritz (t.ex. Fritz 1996, 1999, 2008). Flera av Skånes finaste lokaler för lavar, bland annat Hallands Väderö, Kullaberg och Södersåsen har utforskats av erfarna lichenologer (Arup & Ekman 1991, Johansson 1992, Malm- qvist & Weibull 2007).
Även i övriga delar av Götaland är kunskapen om lavfloran relativt god. I Östergötland har läns- styrelsen gett ut en omfattande rapport om länets skyddsvärda lavar (Ek m.fl. 2000). Rapporten grundar sig på mängder av sentida fynduppgifter.
I Kalmar län har man bland annat gjort nog- granna lavinventeringar i Trollskogen på Öland (Knutsson m.fl. 1997) och på Blå Jungrun (Arup m.fl. 1999). Ofta är det ju även så att de områden där artspecialister bor och verkar framstår som mer artrika. I Skåne, Halland, Västra Götaland, Kalmar län och Östergötland finns flera kunniga lichenologer, vilket naturligtvis leder till många intressanta fynd i dessa län.
Med undantag för en inventering på Jordö mellan Karlskrona och Ronneby (Fröberg & Lif 2010), saknas än i dag riktigt bra inventeringar i Blekinge som enbart är inriktade på lavar. Detta trots att en av Sveriges främsta lichenologer, Ove Almborn (1914–1992), föddes och växte upp i Ronneby.
Jag vill betona att min avsikt med denna arti- kel är att lyfta Blekinges stora värden utan att på något sätt förringa de värden som finns på andra håll i Götaland. Blekinge kommer sannolikt aldrig att visa sig vara så rikt på lavar som exempelvis de oceaniska delarna av Västsverige eller som Öster- götland som har ett ganska stort inslag av nordliga arter. Vad jag ändå vill visa är att en del sällsynta och hotade arter förmodligen har sina svenska huvudförekomster i ett bortglömt hörn i sydost.
Vägar till ny kunskap
Kunskapen om epifytiska lavar i Blekinge har ökat kraftigt under de senaste tio åren. Orsaken till detta är framförallt en kompletterande nyckel- biotopsinventering, länsstyrelsens inventering av skyddsvärda träd, miljöövervakning av epifyter i nyckelbiotoper samt ett omfattande arbete med områdesskydd. Sedan 2003 har till exempel tretton rödlistade arter påträffats som nya för landskapet och tre sedan länge försvunna arter har återfunnits. Dessutom har flera riktigt säll- synta arter, bland annat liten ädellav Megalaria laureri och ädelkronlav Pachyphiale carneola, hit- tats på ett stort antal nya lokaler.
Nyckelbiotopsinventeringen
Nyckelbiotopsinventeringen (Nitare och Norén 1992) inleddes i Blekinge 1992 och systematisk
inventering pågick fram till 1997. Därefter har det gjorts kompletterande inventeringar. Nya nyckel- biotoper upptäcks ofta i samband med annan inventering och genom avverkningsanmälningar.
I nyckelbiotopsinventeringen används signalarter (Nitare 2000) som indikation på att ett område har höga naturvärden.
Målet är inte att hitta rödlistade arter, men ofta tittar man ganska noga på intressanta substrat (t.ex. gamla senvuxna eller skadade träd), och kan då göra fina fynd. Om man är en van inventerare Tabell 1. De tio mest registrerade rödlistade
lavarna i Blekinges totalt 1583 nyckelbiotoper. Källa:
Skogsstyrelsen.
The ten most frequently found red-listed lichens in the 1583 woodland key habitats in Blekinge.
Antal nyckel- biotoper Grå skärelav Schismatomma decolorans 314
Bokvårtlav Pyrenula nitida 181
Rosa lundlav Bacidia rosella 120
Lunglav Lobaria pulmonaria 86
Bokkantlav Lecanora glabrata 78 Gammelekslav Lecanographa amylacea 67
Almlav Gyalecta ulmi 65
Stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera 60 Matt pricklav Arthonia pruinata 36 Blek kraterlav Gyalecta flotowii 27
så vet man vilka träd man ska leta på, och fynd av rödlistade arter blir en bonus som inte kräver särskilt mycket extratid. I februari 2011 fanns 1583 registrerade nyckelbiotoper i Blekinge med
en sammanlagd areal av 3479 hektar, vilket mot- svarar knappt två procent av länets skogsmark.
Ungefär tvåtusen hektar av dessa utgörs av skogar med stort inslag av ädellövträd. I tabell 1 redovisas de tio mest registrerade rödlistade lavarna.
Det är slående hur enkelt det fortfarande är att hitta högklassiga nyckelbiotoper i Blekinge.
En bedömning är att minst trettio procent av Blekinges nyckelbiotoper ännu inte har hittats.
En del av bristerna i den tidiga inventeringen kan naturligtvis förklaras av ökande kunskap och erfarenhet hos inventerarna, men delvis också av landskapets topografi med många svår inventerade bergbranter. Dessutom så har vi med åren fått allt bättre kartor, bland annat infraröda flygbilder där man lätt kan söka ut intressanta områden och ibland även enskilda grova träd.
Inventering av skyddsvärda träd
Sedan 2005 har Länsstyrelsens inventerare regist- rerat drygt 47 000 skyddsvärda träd. Invente- ringen har skett med medel från åtgärdsprogram- met för skyddsvärda träd (Höjer och Hultengren 2004). På en fjärdedel av träden har man noterat en eller flera rödlistade lavar (Annika Lydänge
i e-post). Stora delar av Blekinge har ännu inte inventerats.
Ett bra exempel på ett område där trädinvente- ringen håller hög kvalitet är den betade ekskogen på Haglö i skärgården mellan Karlskrona och Ronneby (figur 2). På Haglö, som har en yta av drygt trettio hektar, registrerades 1217 skydds- värda träd varav 691 levande. På cirka femhundra träd fanns minst en rödlistad lavart. Vanligast förekommande var grå skärelav Schismatomma decolorans (404 träd), gammelekslav Lecanographa amylacea (144 träd), matt pricklav Arthonia prui
nata (75 träd) och liten sönderfallslav Bactrospora corticola (54 träd) (Jansson m.fl. 2008).
På Haglö är visserligen tätheten av träd med rödlistade lavar exceptionellt stor, men invente- ringen ger likartade resultat i flera av Blekinges kustnära värdekärnor.
Miljöövervakning av epifyter i nyckelbiotoper Sedan 1997 har Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen inventerat epifyter i tio prov ytor i nyckelbiotoper jämnt fördelade i länet. Inventeringen är i stort upplagd enligt Larsson (2000), och vi följer före- komst och utbredning av epifytiska signalarter och rödlistade arter.
Övervakningen har lett till flera fynd av rödlistade lavar, bland annat en del nyfynd av liten ädellav, savlundlav Bacidia incompta och Figur 2. Skyddsvärda träd längs en bit av kuststräckan mellan Karlskrona och Ronneby markeras med blå symboler (notera att västra halvan av Tromtö ännu inte är inventerad). Enbart på Haglö (ungefär mitt på kartan till vänster) registrerades ungefär 500 träd med minst en rödlistad lavart.
Trees with valuable lichens are marked with blue symbols on this map of the coastal region in SE Blekinge.
stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera. I en av provytorna hittade jag 2009 röd pysslinglav The
lopsis rubella på två gamla bokar, första fyndet i Blekinge.
I samband med besöken i provytorna har vi ibland besökt närbelägna nyckelbiotoper. Dessa små avstickare ledde bland annat till att min inventerarkollega Ulrika Widgren 2003 hittade klippzonlav Enterographa hutchinsiae. De senaste fynden av arten i Blekinge är från Hanö och Ryss- berget 1871 (Arup m.fl. 1997). Det nya fyndet gjordes på gammal avenbok i en liten naturskogs- på gammal avenbok i en liten naturskogs- i en liten naturskogs- rest mitt i ett industriområde i Karlskronas norra utkanter. När vi väl fått sökbilden för arten så hittade vi den på flera lokaler, bland annat i en provyta i Ronneby (figur 3).
Skogsstyrelsens uppföljning av nyckelbiotoper Skogsstyrelsen startade 2009 en omfattande inventering av biologisk mångfald i nyckelbioto-
per. Inventeringen sker i hela landet och är tänkt att pågå åtminstone i tio år framöver. I Blekinge har hittills fem nyckelbiotoper inventerats.
I tabell 2 förtecknas de lavar (signalarter och rödlistade arter) som påträffades i en nyckelbiotop på Vångsö i Ronneby kommun. Biotopen är en betad hedekskog med stort inslag av hällmarks- impediment. Med ledning av erfarenheter från nyckelbiotopsinventeringen vill jag påstå att art- sammansättningen är ganska representativ för lik- nande nyckelbiotoper i Blekinges kustband, från Stensnäs i väster till Karlskrona i öster. Längre österut innehåller hedädellövskogarna färre epify- tiska lavar.
Arbetet med områdesskydd
Mitt arbete på Skogsstyrelsen består bland annat i att bilda biotopskyddsområden och teckna naturvårdsavtal. För att få ett bättre grepp om ett områdes naturvärde brukar jag göra en översiktlig, men ändå något fördjupad artinventering. Man kan naturligtvis invända att detta tar tid och kos- tar pengar och att rödlistade arter inte säger allt om ett områdes naturvärden. Jag tycker ändå att det är viktigt att vi åtminstone har en hyfsad bild av vilka arter som finns i ett område som vi lägger pengar på att skydda. Med denna kunskap blir det dessutom lättare att följa upp hur naturvärdena utvecklas och att föreslå lämpliga skötselåtgärder.
Viktiga miljöer för epifytiska lavar Ekskogar och ekhagar
Flera av Blekinges viktigaste områden för sällsynta lavar domineras av ek. Skogseken Quercus robur är vanligast och mest spridd, men även bergek Q. pet
raea är ganska frekvent, framförallt i kustbandet och på torrare marker. Dessutom förekommer ofta hybrider mellan de båda arterna (Fröberg 2006).
Två exklusiva karaktärsarter på riktigt gamla ekar i Blekinge är matt pricklav Arthonia pruinata och gammelekslav Lecanographa amylacea.
Det är intressant att se hur ”styrkeförhållandet”
mellan dessa båda arter växlar mellan ganska lik- artade lokaler. I de flesta områden med gammal ek är gammelekslaven vanligast. I vissa områden är dock matt pricklav den klart dominerande arten.
Detta mönster beror säkert till stor del på slumpen.
Figur 3. Miljöövervakningsyta vid Fornanäs utanför Ronneby. På avenboken i bildens mitt växer liten ädellav, klippzonlav och bokvårtlav. Foto: Joakim Hemberg.
At this site near Ronneby, epiphytic lichens and mosses have been surveyed for several years. Three red-listed species, Enterographa hutchinsiae, Mega- laria laureri and Pyrenula nitida were found on the hornbeam in the centre of the picture.
Jag tycker mig dock se en antydan till att matt pricklav föredrar trädbestånd på näringsrik mark medan gammelekslaven lika gärna förekommer i magrare områden och på betydligt klenare träd.
Typiska arter för utmarksskogar är liten sön- derfallslav Bactrospora corticola och puderfläck Arthonia cinereopruinosa, som i vissa trakter kan
vara ganska vanliga.
De vanligaste signalarterna på gamla ekar i Blekinge är rostfläck Arthonia vinosa, gulpudrad spiklav Calicium adspersum och grå skärelav Schismatomma decolorans. Även sotlav Cyphelium inquinans är en relativt vanlig signalart som före- kommer både på bark och ved.
Naturtyperna är spridda över hela länet, men är vanligast nära kusten. Exempel på värdekärnor:
Wämöparken och Haglö (Karlskrona kommun), Göholm, Johannishus åsar, Vambåsa hagmarker och Listerby skärgård (samtliga i Ronneby kom- mun) samt Elleholm (Karlshamns kommun).
Ek–tallskog av bergig typ / hällmarksskogar Flera av länets högklassiga nyckelbiotoper, särskilt i kustbandet, är av denna typ. Skogarna domine- ras ofta av tall, men inslaget av ek är alltid stort.
Fältskiktet är ofta av blåbärstyp eller smalbladig grästyp. Ekarna i dessa områden kan vara extremt senvuxna och betydligt äldre än vad deras grov- lek avslöjar. Ofta hittar man rödlistade arter, till exempel almlav, gammelekslav och ädelkronlav, på träd som bara är 20–30 cm i brösthöjdsdiameter.
Vanliga signalarter är rostfläck, lönnlav Bacidia rubella och havstulpanlav Thelotrema lepadinum.
Grynig lundlav Bacidia biatorina, är en tidigare rödlistad art som lokalt är ganska vanlig.
Exempel på värdekärnor: Lösen (Karlskrona kommun), Angelskog (Ronneby kommun) och Kollevik (Karlshamns kommun).
Bokskogar
Blekinges bokskogar är mestadels av en relativt näringsfattig typ men här finns både typiska ängsbokskogar och riktigt magra hedbokskogar.
Den medelmåttiga tillgången på näring gör att bokarna växer relativt långsamt, vilket gynnar etablering av epifyter. De vanligaste rödlistade lavarna är i nämnd ordning bokvårtlav Pyrenula
nitida, bokkantlav Lecanora glabrata, stiftklot- terlav Opegrapha vermicellifera och rosa lundlav Bacidia rosella. Typiska signalarter är glansfläck Arthonia spadicea, havstulpanlav och stor knopp-
lav Mycobilimbia pilularis.
Exempel på värdekärnor: Tromtö och Tolse- boda (Ronneby kommun), Törneryd (Karlshamns kommun), Baggeboda (Olofströms kommun) och södra Ryssberget (Sölvesborgs kommun).
Blandädellövskog i branter
Detta är en vanlig biotoptyp i Blekinges många sprickdalar. Trädskiktet domineras i många områ- den av ek, men ofta finns betydande inslag av aven- bok, bok, ask, lind och lönn. Många områden är förhållandevis näringsrika med fältskikt av örttyp.
De flesta av Blekinges förekomster av lunglav Lobaria pulmonaria finns i denna miljö. På några
lokaler är arten fertil. Andra typiska rödlistade arter är exempelvis rosa lundlav, blek kraterlav Gyalecta flotowii, stiftklotterlav och bokvårtlav.
Mer sällsynta inslag är liten ädellav Megalaria Tabell 2. Rödlistade lavar (Gärdenfors 2010) och signalarter samt antalet trädförekomster för res- pektive art på Vångsö i Ronneby kommun. Områ- det omfattar cirka tre hektar och inventerades i augusti 2009.
Number of trees with valuable lichen species at a 3-ha site on Vångsö.
Antal träd
Rostfläck Arthonia vinosa >100
Grå skärelav Schismatomma decolorans (NT) 65 Liten sönderfallslav Bactrospora corticola (VU) 53 Gammelekslav Lecanographa amylacea (VU) 32 Blyertslav Buellia violaceofusca (NT) 15 Ädelkronlav Pachyphiale carneola (VU) 12
Lönnlav Bacidia rubella 10
Kattfotslav Arthonia leucopellea 4 Rosa lundlav Bacidia rosella (NT) 4
Glansfläck Arthonia spadicea 2
Stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera (VU) 2 Hjälmbrosklav Ramalina baltica (NT) 2 Havstulpanlav Thelotrema lepadinum 2 Grynig lundlav Bacidia biatorina (tidigare NT) 1 Matt pricklav Arthonia pruinata (VU) 1 Vitskivlav Diplotomma alboatrum 1 Blek kraterlav Gyalecta flotowii (NT) 1
laureri och klippzonlav Enterographa hutchinsiae.
Frekventa signalarter är havstulpanlav, lönnlav och traslav Leptogium lichenoides. På ett fåtal lokaler kan man hitta barkkornlav Lopadium disci forme och bårdlav Nephroma parile.
Exempel på värdekärnor: Gröngölsmåla och Alnaryd (Karlskrona kommun), Fornanäs och
Gummagölsmåla (Ronneby kommun), Eriksberg (Karlshamns kommun) och Snöfleboda (Olof- ströms kommun).
Lövängar och lundar
Lövängar, såväl hävdade som ohävdade, förekom- mer främst i Blekinges nordvästra delar samt öster och nordost om Karlskrona. Dominerande trädslag i lövängarna är framförallt ask, men även alm, lind och lönn är relativt vanliga. Många löv-
ängar och gamla hagmarker har i dag vuxit igen och utvecklats till lundar. Fina lundmiljöer med värdefull epifytflora finns spridda över hela länet.
De vanligaste rödlistade arterna i dessa miljöer är rosa lundlav, blek kraterlav och almlav Gyalecta ulmi. Även lunglav förekommer i vissa områden.
Glansfläck, lönnlav och traslav är de vanligast förekommande signalarterna.
Exempel på värdekärnor: Steneryd och Krop- pasjö (Karlskrona kommun), Bråtabron och Sjöarp (Ronneby kommun) samt Angölsmåla och Mulatorp (Olofströms kommun).
Alléer och kyrkogårdar
Blekinge har förhållandevis få alléer och kyrko- gårdar med intressant lavflora. De få områden som är intressanta är dock extremt rika på röd- listade arter och synnerligen viktiga att bevara.
Arter som kraterorangelav Caloplaca ulcerosa, ele- gant sköldlav Melanohalea elegantula och grynig dagglav Physconia grisea förekommer enbart på alm, ask och lönn i denna typ av miljöer. Alléer med lind är ganska vanligt förekommande men linden har oftast en väldigt fattig lavflora. På ett fåtal platser finns riktigt gamla avenboksalléer med fina förekomster av bokvårtlav.
Exempel på värdekärnor: Augerum (Karls- krona kommun), Förkärla kyrkogård och slotts- alléerna i Johannishus (Ronneby kommun) samt Valje (Sölvesborgs kommun).
Betydelsen av olika träd, buskar och ris I tabell 3 listas de trädslag, buskar och ris som i Blekinge utgör substrat för rödlistade lavar. Eken intar, inte helt oväntat, en särställning med 24 rödlistade arter varav sju unika för trädslaget (figur 4). Exempel på arter som enbart hittats på ek är ekpricklav Arthonia byssacea, ekspik Cali
cium quercinum, gul dropplav Cliostomum corru
gatum, rosa skärelav Schismatomma pericleum och rödbrun blekspik Sclerophora coniophaea.
Intressant är att dessa för eken exklusiva arter är mycket ovanliga i Blekinge, sannolikt beroende på att Blekinge ligger utanför deras huvudsakliga utbredningsområde som ligger mer åt nord- ost. De få blekingska förekomsterna kan sägas utgöra sydvästliga utposter, åtminstone i Sverige.
Figur 4. En av Blekinges äldsta ekar, Uggleeken på Stärnö strax utanför Karlshamn. Denna jätte mäter cirka 1,5 meter i brösthöjdsdiameter och både utseende och växtplats antyder att den har vuxit mycket långsamt. På såväl stam som grenar finns de rödlistade lavarna matt pricklav, ädelkron- lav och röd pysslinglav. Foto: Joakim Hemberg.
One of the oldest oaks in Blekinge, the “Owl oak”
on Stärnö. The red-listed lichens Arthonia pruinata, Pachyphiale carneola and Thelopsis rubella are found on its trunk and branches.
Ekpricklaven har dock hittats på flera nya lokaler under senare år och har sannolikt varit en aning förbisedd.
Närmast efter eken i artrikedom följer övriga ädellövträd med undantag för fågelbäret som helt saknar rödlistade arter. Asken och boken som ligger på andra och tredje plats har 22 rödlistade arter varav sex respektive tre trädslagsunika. Arter som enbart hittats på ask är exempelvis skorp- gelélav Collema occultatum, ädellav Megalaria grossa och numera även askvårtlav Pyrenula nitidella, sedan länets enda lönn med arten dukat under för en fallande jätteek.
Värt att notera är att boken även så här långt österut är viktig för ett stort antal arter. Arter som enbart hittats på bok är violettgrå porlav Per
tusaria multipuncta, skrift-skärelav Schismatomma graphidioides och liten lundlav Bacidina phacodes.
Almen och lönnen är inte fullt så artrika men hyser betydande delar av populationerna av exem- pelvis savlundlav Bacidia incompta, rosa lundlav och klosterlav Biatoridium monasteriense.
Linden och avenboken har inga unika arter, men avenboken är likaväl ett mycket viktigt träd för flera rödlistade lavar. En stor del av de blekingska populationerna av klippzonlav, liten ädellav och stiftklotterlav finns på avenbok. Det- samma gäller för vanligare arter som bokvårtlav och bokkantlav.
Aspen som i stora delar av landet är ett mycket intressant lavträd har i Blekinge en påfallande tri- vial lavflora. Den enda rödlistade art som påträffats på asp i länet är pulver-ädellav Megalaria pulverea.
Den enda rödlistade lav som noterats på gran och tall är garnlav Alectoria sarmentosa. På senvuxna granar i bestånd med lång kontinuitet kan man dock hitta signalarter som kattfotslav Arthonia leucopellea, sotlav och havstulpanlav.
Ansvarsarter
Med ledning av de kunskaper som tillkommit under det senaste decenniet kan man på ganska goda grunder utse ett antal rödlistade lavar som ansvarsarter för Blekinge. Med ansvarsarter avses här de arter för vilka Blekinge har ett stort ansvar för bevarandet på nationell nivå. Det är till och med möjligt att Blekinge, tillsammans
med ytterligare några län i Götaland, har ett stort ansvar för några av dessa arter även i ett europe- även i ett europe- iskt och globalt perspektiv.
I tabell 4 och figur 5 redovisas tolv rödlistade arter som enligt min bedömning har minst tjugo procent av sina svenska populationer i Blekinge.
Bedömningen grundar sig dels på antalet fynd på Artportalen, dels på egna erfarenheter.
Jag är medveten om att antalet inrapporterade fynd på Artportalen inte ger en helt rättvisande bild av verkligheten, framför allt beroende på att en del äldre inventeringar från vissa län inte finns inlagda. Samtidigt ska man komma ihåg att Blekinge fortfarande är långt ifrån så välinven- så välinven- välinven- terat som exempelvis Halland och Skåne, vilket innebär att det sannolikt finns ett minst lika stort mörkertal för Blekinge som för andra län.
En annan risk med att göra analyser på mate- rialet från Artportalen är att de rapporterade fynden är en blandning av lokalförekomster och trädförekomster. Ett väldigt stort antal fynd kan därför motsvara en väldigt begränsad lokal likaväl Tabell 3. Substrat för rödlistade epifytiska lavar i Blekinge. Med unika arter avses de arter som enbart förekommer på ett enda substrat.
Number of red-listed lichen species and unique spe- cies on different woody plants in Blekinge.
Antal arter Antal
unika arter
Ek Quercus robur/Q. petraea 24 7
Ask Fraxinus excelsior 22 6
Bok Fagus sylvatica 22 3
Alm Ulmus glabra 16 2
Lönn Acer platanoides 14 1
Avenbok Carpinus betulus 10 0
Lind Tilia cordata 10 0
Klibbal Alnus glutinosa 2 1
Fläder Sambucus nigra 2 1
Hästkastanj Aesculus hippocastanum 2 0
Asp Populus tremula 1 1
Blåbär Vaccinium myrtillus 1 1
Sykomorlönn Acer pseudoplatanus 1 0
Hassel Corylus avellana 1 0
Murgröna Hedera helix 1 0
Vildapel Malus sylvestris 1 0
Gran Picea abies 1 0
Tall Pinus sylvestris 1 0
som ett enda fynd kan representera ett stort antal trädförekomster. Jag tycker mig dock se att man i samtliga län som berörs av denna artikel använder sig av båda sätten att rapportera, varför jag har antagit att antalet fynd totalt sett ändå ger en hyf- sat rättvisande bild.
Blekinges främsta ansvarsart torde utan tve- kan vara matt pricklav Arthonia pruinata. Jag gör bedömningen att Blekinge hyser cirka 80 procent av den svenska populationen. En försiktig uppskattning av antalet träd med matt pricklav i Blekinge landar på cirka 2000, varav huvuddelen utgörs av gamla grova ekar. Arten har extremt täta och individrika populationer på Göholm samt i kustbandet mellan Karlskrona och Ronneby. På Göholm har arten dessutom en mycket stor eko- logisk spännvidd och förekommer på ek, ask, alm, lind och lönn.
Gammelekslaven Lecanographa amylacea är i Blekinge mer spridd och talrik än matt pricklav, men har flera fina förekomster på annat håll i landet, framförallt i Östergötland och i Kalmar län. Sammantaget gör jag ändå bedömningen att Blekinge hyser runt 40 procent av den svenska populationen. Känslan är att arten har ökat under senare år.
Likartade förhållanden som för gammeleks- laven gäller för liten sönderfallslav Bactrospora corticola, stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera och grå skärelav Schismatomma decolorans. Stift- klotterlaven har det bredaste substratvalet av alla rödlistade lavar i länet vilket tyder på att den har optimala miljöförhållanden. Den förekommer på samtliga ädellövträd utom fågelbär, och dessutom på klibbal, apel, hästkastanj och murgröna! Bål- arna är ofta stora och rikt fertila.
Liten ädellav Megalaria laureri och ädelkron- lav Pachyphiale carneola är två riktigt krävande och sällsynta arter som har hittats på ett stort antal nya lokaler i Blekinge. På många lokaler är de dessutom förhållandevis talrika.
Liten ädellav förekommer endast på bok och avenbok i naturskogar med mycket lång kontinuitet.
På många av de blekingska lokalerna förekommer arten på flera träd och ofta med stora vitala bålar.
På några gamla bokar vid Skärva herrgård väster om Karlskrona är arten helt dominerande och täcker flera kvadratdecimeter av stammarna. Detsamma gäller för flera senvuxna avenbokar i en bergbrant norr om Johannishus i Ronneby kommun.
Blekinges och sannolikt även Sveriges största population av liten ädellav finns i Ryss- Tabell 4. Arter som Blekinge har ett stort ansvar för i ett nationellt och kanske även i ett större per- spektiv. Observera att procentsiffran som anges är min bedömning och att den därför inte behöver motsvara kvoten mellan antalet fynd i Blekinge och antalet fynd i Sverige. Antalet fynd enligt utsök på Artportalen, januari 2011. Hotkategori enligt Gärdenfors (2010).
Estimated percentage of the total Swedish population that is found in Blekinge of some red-listed epiphytic lichens.
Art (hotkategori)
Uppskattad andel av svenska populationen (%)
(antal fynd i Blekinge/
antal fynd i landet) Matt pricklav Arthonia pruinata (VU) 80 (1101/1177) Rosa lundlav Bacidia rosella (NT) 30 (368/930) Liten sönderfallslav Bactrospora corticola (VU) 50 (409/753) Blyertslav Buellia violaceofusca (NT) 20 (306/1269) Klippzonlav Enterographa hutchinsiae (EN) 50 (13/23) Bokkantlav Lecanora glabrata (NT) 20 (260/1454) Gammelekslav Lecanographa amylacea (VU) 40 (1492/2316) Liten ädellav Megalaria laureri (EN) 30 (79/369) Stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera (VU) 40 (466/944) Ädelkronlav Pachyphiale carneola (VU) 30 (144/385) Bokvårtlav Pyrenula nitida (NT) 30 (676/2952) Grå skärelav Schismatomma decolorans (NT) 40 (7307/8561)
Figur 5. Rödlistade lavar som Blekinge har ett stort ansvar för i ett nationellt och kanske även i ett större perspektiv (jfr. tabell 4). – Övre raden från vänster: matt pricklav, rosa lundlav, liten sönderfallslav och bly- ertslav. – Mellersta raden: klippzonlav, bokkantlav, gammelekslav och liten ädellav. – Nedre raden: stiftklot- terlav, ädelkronlav, bokvårtlav och grå skärelav. Bilderna är inte skalenliga sinsemellan. Foto: Joakim Hemberg.
Red-listed lichens that have a considerable proportion of their Swedish population in Blekinge. Top row:
Arthonia pruinata, Bacidia rosella, Bactrospora corticola and Buellia violaceofusca. Middle row: Enterographa hutchinsiae, Lecanora glabrata, Lecanographa amylacea and Megalaria laureri. Bottom row: Opegrapha vermicel- lifera, Pachyphiale carneola, Pyrenula nitida and Schismatomma decolorans.
bergets naturreservat norr om Sölvesborg. Här förekommer arten ganska rikligt på ett stort antal bokar. En bedömning är att den finns på 100–
200 träd. Dessutom finns den på ett tiotal gamla bokar spridda inne i Sölvesborg. Blekinges ansvar för liten ädellav delas framförallt med Halland, Gotland och Skåne.
Ädelkronlaven hittas framförallt på senvuxna ekar i kustnära ”krattskogar”, men även på alm, ask och lönn i lundartade miljöer. Ett fynd vardera har även gjorts på avenbok i en bergbrant samt på bok i en relativt bördig bok–ekskog precis öster om Ronnneby hamn.
Det finns ytterligare några arter som sannolikt har en stor andel av sina svenska populationer i Blekinge, exempelvis granlundlav Bacidia lauro
cerasi, fläderlundlav B. friesiana och skorpdagglav Diploicia canescens. Den gryniga påskrislaven Ste
reocaulon incrustatum, som växer på vegetationsfat- tiga sanddyner, hade till för några år sedan sin enda kända svenska förekomst i Högasand i nordöstra Blekinge. Ulf Arup (2008) har senare upptäckt arten på tre lokaler i Jämtland, men Blekinge har ändå ett fortsatt stort nationellt ansvar för arten.
Områden med särskilt rik lavflora De mest intressanta områdena för sällsynta och hotade lavar är inte jämnt fördelade över länet.
Det finns en tydlig koppling till sydkusten, till tätorterna och till Johannishus gods i östra delen av Ronneby kommun (figur 6). Detta mönster
beror till stor del på att det är i dessa områden som merparten av de gamla ädellövskogarna och ekhagarna finns. Detta beror i sin tur på den stora koncentrationen av gods och herrgårdar just här.
Runt tätorterna och framför allt runt Karls- krona med Karl XI:s marinbas sparades mängder av ekar för kronans behov av virke till skeppsbyg- geri. Många av dessa ekar, och i synnerhet de av dålig kvalitet, lämnades dock kvar och står idag för en stor del av områdenas höga naturvärden.
Nedan beskriver jag fem områden som jag själv har god kännedom om, vilka tillsammans hyser merparten av länets 62 rödlistade lavarter. Notera att de beskrivna områdena är väldigt olika stora och att artantalen som redovisas därför inte är direkt jämförbara.
Johannishus gods, Ronneby kommun
– 36 rödlistade lavar Johannishus gods är en god bit av Blekinge, i dub- bel bemärkelse. Naturvården har alltid stått högt i kurs på det före detta fideikommisset som omfat- tar 8250 hektar, varav drygt 6000 hektar är skogs- mark. I ”Blekinges natur” 1977, berättar Hans Wachtmeister om en på fideikommisset anställd
jägmästare som avskedas sedan han avverkat ett par ”överåriga” döende bokar längs en väg. Denna episod utspelar sig redan på 1920-talet och ger en god bakgrund till varför stora delar av egendomen ser ut som de gör. Både längs vägar och stränder står gamla och grova träd väl samlade.
Figur 6. På kartan till vänster anges antal rapporterade fynd i Artportalen (januari 2011) av rödlistade lavar i rutor om 2,8 × 2,8 km. I kartan till höger är de fem i texten beskrivna områdena markerade.
The left map indicates number of reports of red-listed lichens in 2.8 × 2.8-km squares in Blekinge.
Hans Wachtmeister var en hängiven amatör- botanist och långt före sin tid vad gäller synen på naturhänsyn i skogsbruket. Han tog även initiativet till bildandet av flera naturreservat på godsets marker. I dag finns totalt 16 naturreservat på egendomen.
I ”Nils Holgerssons underbara resa” beskriver Selma Lagerlöf Blekinge som en trappa med tre trappsteg. Dessa tre trappsteg sammanfaller i stort med de områden som man brukar kalla för kust- bygden, dalbygden och skogsbygden. Johannishus gods sträcker sig över samtliga tre trappsteg och kan sägas utgöra ett Blekinge i miniatyr.
Längst ute vid kusten ligger reservaten Vamb- åsa hagmarker, Almö, Kvalmsö och Listerby skär- gård. Samtliga innehåller ekskogar och hagmarker med lång kontinuitet och mängder av rödlistade arter.
Johannishus åsars naturreservat ligger centralt på egendomen och utgörs av en rullstensås klädd med välbetade hagmarker som domineras av månghundraåriga ekar (figur 7). Vanligt förekom- mande lavar i godsets ekmiljöer är gulpudrad spik- lav, gammelekslav och grå skärelav. Mer sparsamt förekommer matt pricklav, rosa lundlav, blyertslav Buellia violaceofusca, skuggorangelav Caloplaca lucifuga, gul dropplav, hjälmbrosklav Ramalina baltica, almlav och lunglav.
I anslutning till Johannishus slott finns gamla alléer med alm, ask och lönn som dominerande trädslag. På alléträden finns rikligt med rosa lund- lav (stora bålar på i stort sett samtliga lönnar) samt enstaka förekomster av savlundlav, kraterorange lav
Caloplaca ulcerosa, elegant sköldlav Melanohalea elegantula och liten blekspik Sclerophora peronella.
Tyvärr håller flera av områdets almar och askar på att duka under för alm- och askskottsjuka, vilket naturligtvis innebär ett allvarligt hot mot lavflo- ran.Från Johannishus slott kan man följa Lister- byån norrut från dalbygden till skogsbygden och passerar då ett pärlband av ett stort antal små, men mycket artrika naturskogsrester. Flera av dessa områden är skyddade genom naturvårds- avtal. I bergbranter klänger senvuxna avenbokar, bokar och ekar med rik epifytflora och flera röd- listade lavar.
Vid högsta kustlinjen, drygt sextio meter över havet, ligger Listersjön och Sännen som är två av länets största sjöar. På en udde i Listersjöns södra del ligger Vermansnäs naturreservat (figur 8).
Denna cirka tre hektar stora naturskog av framför allt bok, ek och gran fredades ursprungligen för att skydda ett stort grävlinggryt. Numera vet vi att de gamla träden har en lavflora utöver det vanliga.
På bokarna finns rikligt med rosa lundlav, bok- kantlav, bokvårtlav och havstulpanlav. Dessutom finns fina bålar av liten ädellav på en handfull träd.
På basen av en bok intill ett skuggande stenblock växer även några små bålar av klippzonlav.
Karaktärsarter på områdets senvuxna men ändå ganska grova ekar är puderfläck, rostfläck, liten sönderfallslav och almlav.
Nära reservatet finns ädellövskog med minst lika höga naturvärden, mestadels skyddad genom naturvårdsavtal. Här finns bland annat ett flertal Figur 7. Johannishus åsar vid Åtla-
backen. Ett av åsens finaste områden för sällsynta lavar. Foto: Joakim Hem- berg.
On the well-grazed esker at Johan- nishus, there are many old oak trees harbouring rare lichens, e.g., Calicium adspersum, Lecanographa amylacea, Schismatomma decolorans, Arthonia pruinata, Bacidia rosella, Buellia viola- ceofusca, Caloplaca lucifuga, Cliostomum corrugatum, Ramalina baltica, Gyalecta ulmi and Lobaria pulmonaria.
ekar med ekpricklav Arthonia byssacea, som för övrigt är mycket sällsynt i länet. Området är också länets nordligaste kända lokal för gammel ekslav.
Ytterligare en bit norrut, mellan Listersjön och Sännen, ligger Sänneshults naturreservat som med sina hundra hektar är ett av länets största sam- manhängande bokbestånd. Stora delar av området har från början skötts som produktionsskog, dock med mycket stor naturhänsyn. Åtminstone ett tusental gamla bokar och även en hel del ekar har lämnats som evighetsträd. En stor del av dessa åldringar har en mycket rik lavflora med flera rödlistade arter. Hela reservatet ingår numera i Natura 2000 och målet är att genom riktade skötselåtgärder skapa ett fullskiktat bestånd med naturskogskaraktär.
Vår sista etapp norrut leder till godsets ”utpos- ter” Tolseboda och Stensjömåla. Vi befinner oss nu ovanför högsta kustlinjen och cirka tre mil från dagens kustlinje. Tolseboda naturreservat har ibland kallats Blekinges enda urskog, och är en cirka fyra hektar stor blandskog av bok och gran.
Om det är en urskog kan man verkligen fråga sig, men det är i alla fall en naturskog i ordets finaste bemärkelse. Med säkerhet vet man att området hade vildmarks karaktär redan på 1860-talet och i dag finns inga spår efter avverkning, svedjebrän- ning eller odling (Gustavsson 1988).
De äldsta bokarna är sannolikt runt 350 år gamla, men merparten av dem är förhållande-
vis klena, eftersom hård konkurrens om ljus och näring har begränsat deras tillväxt. Många stammar är i det närmaste helt insvepta i yviga fällar av framförallt platt fjädermossa Neckera complanata. Även fällmossa Antitrichia curti
pendula och klippfrullania Frullania tama
risci förekommer rikligt. Luftfuktigheten är uppenbarligen riktigt hög.
Bokkantlav, bokvårtlav och havstulpanlav är mycket vanliga och täcker stora ytor på de stamdelar där mossorna inte dominerar. Rosa lundlav förekommer på i stort sett varje träd.
Även liten lundlav Bacidina phacodes är vanlig och förekommer på många träd.
Mer sparsamma inslag är savlundlav, blek kraterlav, almlav, lunglav, stor knopplav och stift -, stor knopplav och stift- klotterlav. De tre förstnämnda kan dock täcka stora ytor på de träd där de förekommer. Liten ädellav har tidigare hittats i området (Arup m.fl.
1997) men har ej kunnat återfinnas (Ulf Arup i e-post). Jag har själv eftersökt den ett flertal gånger utan resultat. Eftersom området inte har genom- gått någon större förändring (någon stormfällning här och där samt en del barkborreangrepp på gra- nen) så är min teori att den kända förekomsten av liten ädellav har blivit övervuxen av mossor. Möj- ligen finns arten ändå kvar, men kanske en god bit upp på någon lämplig trädstam.
Tolsebodareservatet har stora värden även vad gäller svampar och insekter. Tillgången på död Figur 8. Vermansnäs ligger på en udde i Listersjön. Naturskogen här fredades ursprungligen för att skydda ett stort grävlinggryt. Numera vet vi att de gamla träden har en lavflora utöver det vanliga. Bilden till höger visar en gammal bok–ekskog i ett naturvårdsavtal precis utanför reservatet. Foto: Joakim Hemberg.
Vermansnäs nature reserve by Lake Listersjön. Red-listed species found here include Bacidia rosella, Lecanora glabrata, Pyrenula nitida, Bactrospora corticola, Megalaria laureri and Enterographa hutchinsiae.
ved är mycket stor och flera ovanliga vedskalbag- gar förekommer i området. Mest känd är svart- oxen Ceruchus chrysomelinus, en urskogsrelikt som i huvudsak lever i brunrötade granlågor.
Nära den lilla byn Stensjömåla rinner Målle- bäcken genom ett kuperat landskap med ett flertal fina nyckelbiotoper. I en liten dal intill bäcken lig- ger ruinerna efter ett gammalt sågverk och i anslut- ning till dessa finns en handfull riktigt gamla bokar med en mycket intressant lavflora. Bok- vårtlav, rosa lundlav och havstulpanlav är de klart dominerande arterna, men här finns även savlund- lav, liten lundlav, liten ädellav och stor knopplav.
På en av bokarna hittade jag 2005 en lav som inte var bekant, men jag anade att det kunde vara något sällsynt. Jag tog en liten kollekt som Svante Hultengren senare kunde bestämma till strigula Strigula jamesii. Strigula är mycket sällsynt och har i landet bara ett fåtal kända lokaler i Bohuslän och på Öland (Thor & Arvidsson 1999) samt på Gotska Sandön (Hultengren m.fl. 2006).
Göholm, Ronneby kommun – 27 rödlistade lavar Egendomen Göholm är belägen på Kuggeboda- halvön sydost om Ronneby. Här finns en av Sve- riges största sammanhängande ekskogar tillsam- mans med ekhagar, lundar och naturskogsartad bokskog.
Gömarken, en betad utmark i egendomens västra del omfattar cirka 200 hektar och utgörs
i huvudsak av ekskog med en mycket stor andel gamla och grova träd. Dessutom finns inslag av sumpskogar med tall, al och björk. Utmarken har under lång tid betats extensivt av nötkreatur.
En av utmarkens främsta karaktärsarter är liten sönderfallslav som förekommer på hundratals ekar.
Arten förekommer både på medelålders och äldre ekar, och lika gärna på klena som på grova. Även gulpudrad spiklav och grå skärelav är vanliga och förekommer rikligt på de grövre ekarna. Matt prick- lav och gammelekslav är mindre vanliga men hittas ändå på ett stort antal träd. Mer sparsamt påträffas stiftklotterlav, ädelkronlav och hjälmbrosklav.
Ett stycke norr om Gömarken finns Blekinges enda kända växtplats för getlav Flavoparmelia caperata. Arten sitter på en ekgren ungefär två meter över marken (figur 9). Trots att jag har pas- serat under grenen många gånger så upptäckte jag inte getlaven förrän i maj 2010. På grenen finns en stor bål och tre små.
Mot öster övergår den förhållandevis magra utmarksskogen i bördiga lundar och hagmarker.
Skogarna domineras fortfarande av ek, men bitvis finns ett stort inslag av alm, ask, lind, lönn och hassel. Anmärkningsvärd är den bitvis rika före- komsten av riktigt gamla lönnar och almar. På dessa träd hittar man bland annat rika förekom- ster av savlundlav, rosa lundlav, blyertslav, blek kraterlav och stiftklotterlav. Stiftklotterlaven hit- tas även på lite grövre stammar av murgröna.
Figur 9. Den gamla eken med getlav vid Göholm. På samma träd finns även de rödlistade arterna sydlig halmlav, liten sönderfallslav och blyertslav. Foto: Joakim Hemberg.
Old oak with four red-listed lichens at Göholm: Flavoparmelia caperata, Lecanora confusa, Bactrospora corti- cola and Buellia violaceofusca.
Matt pricklav, gammelekslav och grå skärelav är karaktärsarter och förekommer på i stort sett var- enda gammal ek, men även på ask, alm, lind och lönn. Mer sällsynt förekommer ekpricklav, ekspik, skugg orangelav, parknål Chaenotheca hispidula, gul dropplav, blå halmlav Lecanora sublivescens, hjälmbrosklav och liten blekspik.
På en alm, två askar och en ek hittades i sep- tember 2010 skorpdagglav (figur 10) för första gången i Blekinge (Arup och Hemberg 2010).
I ett stort buskage med riktigt gamla fläderbuskar finns en anmärkningsvärt rik förekomst av fläderlundlav. Arten är ganska lätt-. Arten är ganska lätt- bestämd med sin gröna, gryniga–vårtiga bål och sina typiskt gråblå, ofta lite flammiga apothecier.
Fläderlundlaven verkar kräva långvarig kontinui- tet i förekomsten av gammal fläder. Jag har aldrig hittat den på till synes lämpliga fläderbuskar som är isolerade från större sammanhängande och gamla fläderbestånd. På ved av fläder och hassel finns även den relativt sällsynta Bacidina arnol
diana.
Intill den avsnörda havsviken Bredasund finns en naturskogsartad bokskog på cirka 10 hektar.
Den främsta karaktärsarten här är stiftklotterlav som förekommer ganska rikligt på flera träd. I övrigt kan man på de äldsta bokarna hitta rosa lundlav, bokvårtlav och grå skäre lav, men inte i några större mängder. På en alm i bokbeståndet
finns ganska rikligt med Bacidia trachona, en mycket ovanlig art som eventuellt skulle platsa på rödlistan.
Vid en översiktlig kryptogaminventering i augusti 1986 noterades endast två naturvårds- intressanta lavar på Göholm, nämligen gulpud rad spiklav och ekspik (Widgren 1990). Ingen skugga över inventerarna, som säkert hade för den tiden mycket goda kunskaper om lavar, men invente- ringsresultatet är ändå lite intressant att notera med tanke på att området i dag framstår som ett av Blekinges, och kanske ett av Sveriges artrikaste vad gäller epifytiska rödlistade lavar. Resultatet är också intressant med tanke på att just ekspiken under senare tid bara hittats på ett enda träd.
Naturligtvis har inte alla nyupptäckta arter på Göholm etablerat sig sedan 1986, men popula- tionerna var säkert något mindre då på grund av luftföroreningar.
De äldsta ekarna på Göholm är sannolikt runt femhundra år och de rika förekomsterna av flera rödlistade lavar ger intryck av att vara mycket gamla, kanske minst lika gamla som de äldsta träden. Många lavar har på Göholm en ovanligt stor ekologisk spännvidd och förekommer på fler trädslag än vad de normalt gör. Detta borde tyda på att de har optimala livsbetingelser givna av långvarig trädkontinuitet, hög luftfuktighet och milt kustklimat.
Det är inte bara ovanliga lavar som har rika förekomster på Göholm utan även vedsvampar, vedinsekter, fjärilar, groddjur, kräldjur, fåglar och fladdermöss. Även reservatets marina miljöer har stora och för länet unika naturvärden. Det totala antalet hittills påträffade rödlistade arter uppgår till ett hundratal, vilket torde vara en mycket hög siffra även i ett nationellt perspektiv.
Tromtö, Ronneby kommun – 21 rödlistade lavar Tromtö naturreservat, som tidigare var en del av Johannishus gods, är välkänt för den stora artrike- domen bland vedinsekter och vedsvampar. Reser- vatet omfattar cirka 300 hektar land och domi- neras av bokskogar på medelgoda marker. Några av bestånden har urskogskaraktär och innehåller rikligt med gamla träd och död ved. Merparten av de äldsta bokarna finns sydost om Tromtö slott i Figur 10. Skorpdagglav i skuggigt läge på basen av
en gammal ek. – Göholm 2011. Foto: Joakim Hemberg.
The critically endagered (CR) Diploicia canescens was found on four trees at Göholm in 2010, the first find in Blekinge.
reservatets östra del samt i strandnära skogar runt hela halvön.
I dessa områden finns flera träd med savlundlav, rosa lundlav, stiftklotterlav, bokkantlav och bok- vårtlav. Mer sällsynta inslag är liten lundlav, blek kraterlav, mörk kraterlav Gyalecta truncigena och liten ädellav. Arup m.fl. (1997) anser att Tromtö är ett av Blekinges rikaste områden för lavar knutna till bok, vilket bekräftas av de senaste årens inventeringar.
Även lavar knutna till gamla ekar har gott om goda livsmiljöer på Tromtö. I hagmarken Stora Gärde norr om slottet finns bland annat fina bestånd av matt pricklav (139 träd), gammelekslav (270 träd) och grå skärelav (938 träd) (Jansson m.fl. 2009). Allt inom en yta på ungefär 40 hektar.
Eriksberg, Karlshamns kommun
– 16 rödlistade lavar Gården Eriksberg med tillhörande säteri köptes 1938 av naturfilmaren och författaren Bengt Berg som hägnade in en del av egendomen för att bedriva försök med hjortavel. I dag finns ett vilt- hägn på cirka 900 hektar som utgör gränsen för Eriksbergs naturreservat. I hägnet strövar ett stort antal kronhjortar, dovhjortar och vildsvin tillsam- mans med mindre flockar av mufflon och visent.
Under sommaren finns uppemot 1500 djur i hägnet.
Eriksberg kännetecknas av stora variationer i topografi och bördighetsförhållanden och utgör ett typexempel på Blekinges sprickdalslandskap (figur 11). Ädellövskogar med bok, ek och aven-Ädellövskogar med bok, ek och aven- med bok, ek och aven- bok som dominerande trädslag utgör ungefär en tredjedel av hägnet. Dessutom finns fina hagmar- ker med samma trädslag samt betydande arealer hällmarkstallskog. Det stora antalet betande djur har naturligtvis satt sin prägel på landskapet och skapat en stor del av områdets unika naturvärden.
Under 2006–07 fick jag tillfälle att på uppdrag av länsstyrelsen arbeta med en ny skötselplan för områdets trädklädda delar. Ingen anade då vilken intressant lavflora som dolde sig i områdets skogar och hagar!
På en klen, men sannolikt mycket gammal lönn i en bergbrant hittade jag storsporig krater- lav Gyalecta derivata (det. Ulf Arup), det första fyndet i länet. I övrigt noterades bland annat fina
förekomster av rosa lundlav, liten ädellav, stiftklot- terlav och bokvårtlav.
På en grov senvuxen ek i en bergbrant finns en av Blekinges fåtaliga förekomster av rosa skäre- lav Schismatomma pericleum. På just denna ek förekommer arten rikligt och täcker fl era kvadrat-täcker flera kvadrat- decimeter. På gamla ekar i hagmarks- och gårds- miljöerna finns matt pricklav, almlav, gammeleks- lav, hjälmbrosklav och grå skärelav.
Hela reservatet har mycket höga naturvärden och hyser flera rödlistade arter av svampar, insek- ter, fåglar och däggdjur. I området har i stort sett samtliga svenska fladdermusarter påträffats.
Törneryd, Karlshamns kommun
– 7 rödlistade lavar De stora värdena i detta område på bara 11 hektar upptäcktes så sent som under våren 2010. Skogs- styrelsen hade då fått in en ansökan om föryng- ringsavverkning i gammal bokskog. Beståndets utkanter såg vid en första anblick inte särskilt märkvärdiga ut, men lite längre in i området såg jag flera bokstammar som skiftade i spännande färger. Först noterades, som oftast, bokkantlav, bokvårtlav och havstulpanlav på flera stammar, men kort därefter hittades stora bålar av liten ädellav på inte mindre än tio bokar.
Markägaren hade redan påbörjat en gallring och ett fåtal halvstora bokar hade redan fallit för Figur 11. Sprickdal på Eriksberg med ädellövskog på båda sidor. En dovhjort kan anas i mitten av bil- den. Foto: Joakim Hemberg.
Valley in Eriksberg nature reserve with broad-leaved forests on both sides.
