Institutionen för socialvetenskap
Socionomprogrammet 210 hp
Relationen mellan det sakrala och profana
En kvalitativ intervjustudie om upplevelsen av att vara både diakon och socionom i Svenska kyrkan
Simon Aspberg & Sandra Janoff Examensarbete i socialt arbete, 15 hp SOC6, VT21
Kandidatuppsats
Handledare: Johan von Essen
Examinator: Johan Vamstad
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att ge kunskap om hur diakoner i Svenska kyrkan upplever att deras yrkesidentitet påverkas av spänningen mellan att vara yrkesutbildad socionom och att vara kallad till diakon av Gud och kyrkan. Studien baserades på åtta kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med diakoner från åtta olika församlingar i Stockholms stift. Empirin har bearbetats genom tematisk analys och hermeneutisk meningstolkning och analyserats utifrån begrepp från två rollteorier. Studien visar att diakonerna kan förhålla sig till det sakrala och profana i sina yrkesidentiteter på tre olika sätt. För vissa diakoner är det sakrala och profana i yrkesidentiteten välintegrerat, dessa diakoner upplever inte några motstridigheter mellan det sekulära i att vara socionom och det religiösa i att vara kallad av Gud.
För andra diakoner tar antingen det sakrala eller det profana över, exempelvis om de upplever att de inte har tillräckligt med kunskap i teologi och därför främst arbetar med socialt arbete och det profana.
Det tredje förhållningssättet är att det kontinuerligt sker en förhandling mellan det sakrala och profana, detta tar sig till exempel uttryck i att diakonerna ibland får stöd och vägledning genom sitt kall, och ibland genom sin kunskap från socionomutbildningen. Gemensamt för diakonerna är att relationen mellan det sakrala och profana i diakonernas yrkesidentitet påverkas av kontextuella faktorer, som organisationen och det sekulära samhället.
Titel
Relationen mellan det sakrala och profana: En kvalitativ intervjustudie om upplevelsen av att vara både diakon och socionom i Svenska kyrkan
Nyckelord
Diakon, diakoni, yrkesidentitet, socionom, socialt arbete, Svenska kyrkan, sakral, profan
Abstract
The purpose of this study is to provide knowledge about how deacons in the Church of Sweden experience that their professional identity is affected by the tension between being a professional social worker and being called to be a deacon by God and the church. The study is based on eight qualitative, semi-structured interviews with deacons from eight different parishes in the diocese of Stockholm. The material was processed through thematic analysis and hermeneutic interpretation of meaning. It was later analyzed based on concepts from two role theories. The study shows that
deacons can relate to the sacred and profane in their professional identities in three different ways. For some deacons, the sacred and profane in their professional identity is well integrated, these deacons do not experience any contradictions between the secular in being a social worker and the religious in being called by God. For other deacons, either the sacred or the profane take over, for example if they feel that they do not have enough knowledge in theology and therefore mainly work with social work and the profane. The third approach is that there is continuous negotiation between the sacred and the profane. An example of this is that deacons sometimes find support and guidance through their calling, and sometimes through their education in social work. The deacons have in common that the
relationship between the sacred and the profane in their professional identity is influenced by contextual factors, such as the organization and the secular society.
Title
The relationship between the sacred and the profane: A qualitative interview study about the experience of being both a deacon and a social worker in the Church of Sweden
Keywords
Deacon, diakonia, professional identity, social worker, social work, Church of Sweden, sacred,
profane
Förord
Stort tack till diakonerna som deltog i vår studie, både till er som ställde upp som intervjupersoner och till dig som satte oss i kontakt med dem. Vi vill också tacka vår handledare Johan von Essen för din tid och ditt tålamod, din hjälp har varit ovärderlig. Slutligen vill vi tacka Johan Vamstad för dina
synpunkter och din uppmuntran i slutspurten.
Stockholm, juni 2021
Simon Aspberg & Sandra Janoff
Innehållsförteckning
Sammanfattning ...2
Abstract ...3
Förord ...4
1. Introduktion ...8
1.1 Inledning ... 8
1.2 Problemformulering ... 9
1.3 Syfte ... 9
1.4 Forskningsfråga och frågeställningar ... 10
1.5 Avgränsningar ... 10
1.6 Relevans för socialt arbete ... 10
2. Bakgrund ...11
2.1 Definitioner ... 11
2.1.1 Kallet ... 11
2.2 Centrala begrepp ... 11
2.2.1 Sakral ... 11
2.2.2 Profan ... 12
2.3 Diakonins historia ... 12
2.4 Diakonen ... 13
3. Tidigare forskning ...15
3.1 Litteraturinsamling ... 15
3.2 Svensk forskning ... 16
3.3 Internationell forskning ... 17
3.4 Sammanfattning ... 18
4. Teori ...19
4.1 Teoribildningar ... 19
4.2 Katz och Kahns rollbegrepp ... 20
4.2.1 Rollförväntningar och rolldistansering ... 20
4.2.2 Rollkonflikt ... 21
4.2.3 Rolloklarhet ... 21
4.3 Ashforth, Kreiner och Fugates rollbegrepp ... 22
4.3.1 Rollsegmentering ... 22
4.3.2 Rollintegrering ... 22
4.4 Sammanfattning ... 23
5. Metod ...24
5.1 Forskningsansats och metod ... 24
5.2 Metodval ... 25
5.2.1 Urval ... 25
5.2.2 Semistrukturerade intervjuer ... 26
5.3 Genomförande ... 26
5.3.1 Informationsbrev och samtyckesblankett ... 26
5.3.2 Intervjuguide ... 26
5.3.3 Genomförande av intervjuer ... 27
5.4 Bearbetning, tolkning och analys ... 27
5.4.1 Transkribering ... 27
5.4.2 Analys och tolkning ... 28
5.5 Förförståelse... 29
5.6 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 29
5.7 Forskningsetiska överväganden ... 30
5.8 Metoddiskussion ... 33
6. Resultat ...35
6.1 Inre faktorer ... 35
6.1.1 När två identiteter bli en ... 35
6.1.2 När de är motstridande ... 37
6.1.3 När den ena tar över ... 39
6.2 Kontextuella faktorer ... 41
6.2.1 Organisationen ... 41
6.2.2 Kyrkans historia och det sekulära samhället ... 43
7. Analys...46
7.1 Inre faktorer ... 46
7.1.1 När två roller blir till en yrkesidentitet ... 46
7.1.2 När de är motstridande ... 47
7.1.3 När den ena tar över ... 48
7.2 Kontextuella faktorer ... 50
7.2.1 Organisationen ... 50
7.2.2 Kyrkans historia och det sekulära samhället ... 51
8. Avslutning ...53
8.1 Slutsatser... 53
8.2 Diskussion ... 54
8.3 Implikationer för socialt arbete ... 57
8.4 Förslag till vidare forskning... 57
9. Referenser ...58
10. Bilagor ...62
10.1 Bilaga 1 – Informationsbrev till stiftsdiakon ... 62
10.2 Bilaga 2 – Intervjuförfrågan ... 63
10.3 Bilaga 3 – Samtycke till att delta i studien ... 64
10.4 Bilaga 4 – Intervjuguide ... 65
1. Introduktion
1.1 Inledning
Yrkesidentitet är ett välstuderat område. Hur tydlig yrkesidentitet en profession har varierar mellan olika professioner. De som identifierar sig med en profession gör det vanligen utifrån sin
högskoleutbildning, yrkesgrupp och professionens verksamhet (Josefsson, 2018). När en
yrkesidentitets verklighet stämmer väl överens med egna och andras förväntningar så följer att yrket har en tydlig identitet (Lennéer Axelson & Thylefors, 2018). För de yrken där utbildningen direkt leder in i en tydlig profession och den utbildade sedan utövar ett yrke med samma namn som
utbildningen är frågan mindre komplicerad. Socionomers yrkesidentitet blir en mer komplicerad fråga i och med att utbildningen leder till ett så brett och skiftande fält, däribland diakoni (Josefsson, 2018).
För yrken där utbildningen vilar på tvärvetenskap och där professioner från olika vetenskapliga fält samexisterar på arbetsplatser, vilket är fallet för diakonen, riskerar yrkesidentiteten att bli än mer svårdefinierad (Olofsgård, 2003). Organisationen kan också vara en faktor som påverkar formandet av yrkesidentiteten. Detta då dess ramar, regler och resurser påverkar arbetet. Arbetet kan vidare
försvåras när man har kollegor och chefer som kommer från andra professioner (Kullberg, 2011).
I Svenska kyrkan finns ett antal olika professioner, till exempel präster, församlingspedagoger och kyrkomusiker. Dessutom består diakonkåren av människor med varierande utbildningsbakgrund, som till exempel psykologer, sjuksköterskor och socionomer (Svenska kyrkan, 2020). Utöver
organisationen och utbildning är även tro och kallelsen från Gud något som är vägledande för diakonens arbete (Biskopsmötet, 2014). Diakoners yrkesidentitet är alltså en komplicerad fråga.
Forskning behandlar bland annat kompetens och arbetssituation och visar till exempel att det finns en diskrepans mellan vad Svenska kyrkan på nationell nivå avser att diakonalt arbete ska vara och vad diakonerna ute i sina församlingar faktiskt gör (Engel, 2006). Olofsgård (2003) skriver till exempel att diakoners yrkesidentitet påverkas av 1) genus, makt och kön, 2) samhället och
sekulariseringsprocessen, och 3) synen på professionalitet och frivilligt arbete inom den svenskkyrkliga organisationen.
Det verkar således finnas flera faktorer som kan påverka diakoners yrkesidentitet. Utbildning, i form av socionomprogrammet, bör vara en faktor som är identitetsformande. Utöver det torde yrkesidentiteten även påverkas av faktumet att man arbetar i ett religiöst samfund, Svenska kyrkan, som står i särskild relation till det sekulära samhället. Då vi är intresserade av både socialt arbete och diakoni är frågan om deras relation till varandra av särskilt intresse för oss. Diakoni beskrivs ofta som kyrkans sociala arbete (Linde & Christiansson, 2014). Detta ger oss en bild av att socionomer och diakoners arbete inte skiljer sig avsevärt. Men med tanke på att diakonerna också är starkt förknippade med religion och kyrka anar vi att det finns en mer komplicerad relation till det sekulära samhället och till att vara både socionom och diakon.
1.2 Problemformulering
Socialt arbete bedrivs idag i offentlig, privat och kyrklig regi. I kyrkan bedrivs socialt arbete i form av diakoni och leds av diakoner. Diakoner kan, som ovan nämnt, ha olika bakgrundsutbildningar,
däribland socionomutbildning, vilket är den yrkesgrupp vi har valt att studera. Utöver att diakoner arbetar med socialt arbete utgår de även från en kallelse från Gud och kyrkan, ett fenomen som är ett uttryck för religiositet och skiljer dem från övriga socionomprofessioner.
Det finns en motsättning mellan den verksamhet som diakonerna befinner sig i, alltså kyrkan, och den sekulära välfärdsstaten. Kyrkan och diakonin har tidigare svarat mot samhällets behov av sjuk- och socialvård och legitimerades på så vis (Olofsgård, 2003). Åren 1870–1920 kan ses som en brytningspunkt då det offentliga ansvaret för fattigvård och barnavård började erkännas.
Förskjutningen i synsättet på det sociala arbetet som ett kall från Gud, eller den kristna
barmhärtigheten, till att ses som ett professionellt arbete förutsatte ett nytt uppdragsförhållande.
Uppdraget skulle inte längre utgå från Gud, utan från myndigheter och lagar. Fromhet och en önskan om att hjälpa ansågs inte längre som tillräckligt, och för att kunna utföra arbetet krävdes nu
yrkeskunskap och utbildning. Socialpolitiken växte fram genom lagstiftning och organisering av utbildningar för socialarbetare (Meeuwisse & Swärd, 2016). På 1930-talet tog staten och kommunerna över ansvaret. Det diakonala arbetet ansågs inte längre lika nödvändigt och det blev därför viktigt för kyrkan att motivera både sin egen och diakonins fortsatta funktion i samhället. För att särskilja sig från det offentliga sociala arbetet började kyrkans sociala arbete definieras utifrån teologiska motiv och ett själavårdande syfte (Olofsgård, 2003). Sedan dess har kyrkan och socialpolitiken förhållit sig på ett komplicerat sätt gentemot varandra (Christiansson, 2008).
Diakonerna är insatta i ett organisatoriskt sammanhang, en församling, vars relation till samhället torde påverka diakonerna. Tidigare forskning visar nämligen att Svenska kyrkan som organisation påverkar deras yrkesidentitet (Engel, 2006). Diakoner med socionomutbildning borde även påverkas av att dels ha en socionomutbildning, som är formad av socialpolitiken och det offentliga, och dels av att vara diakoner, vars uppdrag utgår från Gud. Vi vill undersöka dessa tre aspekter av att verka i spänningsfältet mellan det sekulära och religiösa, det vill säga hur diakonernas yrkesidentitet påverkas av att dels vara socionomutbildade, dels ha ett religiöst kall och dels vara i det organisatoriska
sammanhang som Svenska kyrkan utgör.
1.3 Syfte
Syftet med denna studie är att ge kunskap om hur diakoner i Svenska kyrkan upplever att deras
yrkesidentitet påverkas av spänningen mellan att vara yrkesutbildad socionom och att vara kallad till
diakon av Gud och kyrkan.
1.4 Forskningsfråga och frågeställningar
Vår forskningsfråga lyder som följer: Hur förhandlas olika aspekter av yrkesidentitet för diakoner i Svenska kyrkan?
Våra frågeställningar är:
•
Hur påverkas yrkesidentiteten av att vara utbildad till socionom?
•
Hur påverkar upplevelsen av att ha ett religiöst kall yrkesidentiteten?
•
Hur påverkas yrkesidentiteten av Svenska kyrkan som organisatorisk kontext?
•
Hur ser relationen ut mellan det religiösa och det sekulära?
1.5 Avgränsningar
Med diakon avses vigd diakon i Svenska kyrkan, vilket är ett lutherskt samfund. Diakoner finns även i andra kristna kyrkor, där ämbetet kan ha en annan innebörd. I den romersk-katolska kyrkan är
diakonämbetet till exempel ett steg i att vigas till präst och har ingen särskild karitativ inriktning (Nationalencyklopedin, u.å.) Vi kommer framöver att skriva diakoner, med vilket vi menar diakoner i Svenska kyrkan. Diakoner kan även ha flera bakgrundsutbildningar (Svenska kyrkan, 2020). Vi har valt att avgränsa oss till diakoner med socionombakgrund för att kunna uppnå studiens syfte.
Ytterligare en avgränsning som vi har gjort gäller det faktum att Svenska kyrkans diakoner kan arbeta både i och utanför en församling. För att ta reda på hur diakonerna påverkas dels av Svenska kyrkans förhållningssätt till det övriga samhället, dels av Svenska kyrkans organisation, har vi valt att avgränsa oss till församlingsdiakoner. Vidare har vi avgränsat oss till församlingsdiakoner i Stockholms stift, vilket diskuteras i metodkapitlets avsnitt om urvalsprocessen.
1.6 Relevans för socialt arbete
Efter avlagd socionomexamen vidareutbildar sig somliga till diakoner. För dem kan det uppstå en konflikt mellan att dels vara socionomutbildad, vilket är en sekulär utbildning, dels att vara diakon, som är ett religiöst ämbete. En generell fråga är, enligt Josefsson (2018), om personer med
socionomexamen identifierar sig främst som socionomer eller som den yrkesroll de för tillfället har.
Josefsson menar även att det finns en tendens av deprofessionalisering och underminering av kunskap inom det sociala fältet, särskilt för socionomutbildade som arbetar inom organisationer där en annan kunskapsbas än det sociala arbetet dominerar, till exempel skolan, hälso- och sjukvården eller kyrkan.
Kullberg (2011) skriver att legitimationer, vidareutbildningar och särskilda behörighetskrav för olika
yrken inom det sociala arbetets fält tenderar att skapa en betoning på den specifika yrkesrollen framför
den breda socionomidentiteten. Den här studien behandlar yrkesidentiteten hos socionomer i Svenska
kyrkan som har vidareutbildat sig till diakoner.
2. Bakgrund
I detta kapitel kommer vi dels att redogöra för definitioner, dels för begrepp som genom empirin har kommit att bli centrala under studiens gång. Därefter följer en övergripande genomgång av diakonins och diakonens historia, då vi menar att detta är av vikt för att förstå dagens diakoner och deras yrkesidentitet.
2.1 Definitioner
2.1.1 Kallet
Vi använder oss av Svenska kyrkans och dess biskopars definition av kallet. I biskopsbrevet Kallad till diakon och präst i Svenska kyrkan (Biskopsmötet, 2014) definieras kallelsen som att den har en yttre och en inre dimension:
Kyrkan förmedlar den yttre kallelsen, medan den kristna människan tar emot och bär den inre kallelsen.
I den lutherska traditionen betonas den yttre kallelsen. Visserligen finns i varje vilja till tjänst personliga motiv, men ytterst handlar alltid uppdraget om att finnas i Guds tjänst för människors och för världens skull. (Biskopsmötet, 2014, s. 17)
2.2 Centrala begrepp
Begreppsparet sakral och profan har genom vår empiri blivit centrala för studien. Det blev tydligt att det ryms två åskådningar inom diakonernas föreställningsvärld som på olika sätt förhandlas inom ramen för deras yrkesidentitet. Den ena aspekten av yrkesidentiteten gör att världens förstås som profan, den andra aspekten gör att världen förstås som sakral. Vi fann, genom att tolka empirin, att förhållandet mellan det sakrala och profana i diakonernas yrkesidentitet genomsyrade alla våra operationaliserade frågeställningar, inte bara förhållandet mellan det sekulära och religiösa. Nedan definierar vi begreppen sakral och profan, som är teologiskt orienterade begrepp, och handlar om hur människan förstår sitt liv som troende eller icke-troende. Vi visar även hur vi menar att de skiljer sig från begreppsparet religiös och sekulär, som är sociologiska begrepp som avgränsar religiösa praktiker från sådant i samhället som inte är religiöst.
Detta gör vi genom att först presentera de lexikaliska definitionerna av begreppen. Därefter använder vi oss av stipulativ definition, det vill säga att vi som uppsatsförfattare bestämmer och tydliggör vad vi menar när vi använder oss av begreppen. Dessa relaterar vi till varandra för att visa på likheter och skillnader i hur de oftast förekommer i litteratur och hur vi kommer att använda dem i denna studie. (Sohlberg & Sohlberg, 2019)
2.2.1 Sakral
Enligt Nationalencyklopedin (u.å.) definieras begreppet sakral som helig eller helgad och förknippas
med religion och gudstjänst, dess motsatsord är profan. I vår studie breddar vi begreppets innebörd för
att se hur begreppen står i relation till varandra. Vi har valt att använda oss av begreppet sakral för att
illustrera hur diakonens yrkesidentitet präglas av sin föreställningsvärld där liv och arbete kretsar kring upplevelsen av tro och relationen till Gud, de aspekter av arbetet som utgörs av religionsutövning på olika sätt, som bön och gudstjänster, samt den teologiska aspekten av diakonens utbildning och yrkesutövning. Vi använder oss av begreppet sakral och skiljer det från begreppet religiös då vi menar att man som religiös person kan göra sådant som är både sakralt och profant.
2.2.2 Profan
Begreppet profan definieras som värdslig och med det som har att göra med det vardagliga livet, och inte med religionen eller kyrkan, dess motsatsord är sakral (Nationalencyklopedin, u.å.). Vi vill, som ovan nämnt, se hur begreppen står i relation till varandra. Vi använder oss av begreppet profan i vid bemärkelse för att rymma allt i diakonens yrkesidentitet som är förknippat med sådant som inte ingår i det som är sakralt, som socionomutbildningen eller de delar av arbetet som diakon som är kopplade till socionomkompetensen. Vi menar därför att diakonerna kan göra sådant som är profant, men att detta inte gör dem sekulära.
2.3 Diakonins historia
Grunden till det som skulle komma att bli diakonin i Sverige växte, genom väckelsekristna motiv, fram vid sekelskiftet 1600–1700 i tyska Halle. Väckelserörelserna strävade efter att förnya kristendomen och hade ofta inslag av socialt engagemang. I Halle var pietismen en framträdande väckelserörelse; de menade att kyrkan hade formaliserats och att detta ledde till en död kristendom. De förespråkade istället en andlig förnyelse och en erfarenhetsbaserad kristendom, som skulle ta sig uttryck genom en personligt upplevd gudsrelation. År 1698, grundades den socialkaritativa institutionen Anstalten av teologen och pietisten August Herman Francke (1663–1727). Han såg sociala problem som ett resultat av kristendomens förfall och menade att det fanns en direkt relation mellan avsaknad av kristen frälsning och social problematik. Anstalten skulle, genom socialt och pedagogiskt arbete, verka för frälsning av fattiga, sjuka, prostituerade, missbrukare med flera.
Anstalten bedrev också teologisk utbildning som syftade till att utbilda präster i enlighet med den sanna kristendomen. Motivet bakom det socialkaritativa eller diakonala arbetet var således inte sprunget ur barmhärtighet, utan syftade till andlig förnyelse av samhälle och kyrka genom frälsandet av själar. (Christiansson, 2008)
150 år senare grundades Diakonissanstalten i Stockholm. I likhet med pietisterna i Halle menade man, vid Diakonissanstalten, att det sociala arbetet är ett verktyg för andlig förnyelse för individen, kyrkan och samhället. Verksamheten var också ett resultat av inomkyrklig väckelserörelse och verksamheten och dess utbildning var präglad därefter. Man var till exempel tvungen att ha en
personligt erfaren kristendom, en väckelse, för att bli antagen som diakonisselev. Väckelserörelsen var
även i Sverige ett svar på att den döda kristendomen i samhället ständigt vann mark över den sanna
och levande (Chistiansson, 2008). Under den här tiden såg städerna en ökning av sociala problem som
fattigdom, alkoholism och barnarbete (Meeuwisse & Swärd, 2016). I takt med detta växte både de svenska diakonianstalterna och filantropin fram, och kvinnor från de övre samhällsskikten utbildades i sjuk- och socialvård (Inghammar, 2008). Diakonins tidiga företrädare i Stockholm såg denna
framväxande liberala ideologi som ett hot, delvis för att den baserades på vetenskapliga upplysningar, men främst för att den utgick från en sekulär åskådning. Man menade att de sociala problemen i samhället var orsakade av synden och inte kunde åtgärdas på annat sätt än genom kristen frälsning. De var därför kritiska mot den nydanande kapitalismen, sekulariseringen och filantropin (Christiansson, 2008).
Vid sekelskiftet 1800–1900 hade vetenskapliga framgångar, demokratiseringen och
arbetarrörelsens utbredning lett till att kyrkan hade svårt att anpassa sig till samhället. Företrädare för den dåvarande svenska statskyrkan såg diakoni som ett strategiskt medel för att nå ut i samhället när kyrkans relevans och auktoritet blev allt mindre. Idag vet vi emellertid att Svenska kyrkans betydelse för det svenska samhällets värdegrund succesivt fortsatte att minska under 1900-talet. Efter andra världskriget fick Svenska kyrkan och diakoniinstituten ställa om utifrån premissen att verka i ett sekulärt välfärdssamhälle. Staten hade nu ansvar för att sörja för det sociala arbetet och den gemensamma välfärden, och den socialpolitiska principen var att enskilda och religiösa
välfärdsinsatser var allmänt oönskade. Diakoniinstituten svarade med att man nu skulle betraktas som vilken annan verksamhet som helst inom offentlig sektor (Christiansson, 2008). Den dåvarande direktorn för Stiftelsen Stora Sköndal, Torsten Levenstam, skrev i en tidningsartikel att: ”diakoni är saklig omsorg om nästan utan religiösa biavsikter” (Christiansson, 2008, s. 126). Han menade att diakonarbetaren ska verka i samhället och är en samhällets tjänare, men att man gör det i kyrkans tjänst. De teologiska motiven fanns kvar från diakonernas håll, men uttalandet kan ses som ett tidigt tecken på att kyrkan började anpassa sig till sekulariseringsprocessen och som ett försök att rättfärdiga diakonens funktion i samhället (Christiansson, 2008).
2.4 Diakonen
Diakonatet som vi känner det idag, som en socialt inriktad del av den tredelade vigningstjänsten inom
Svenska kyrkan, har alltså sina moderna rötter i 1850-talet. De första diakonissorna i Sverige vigdes år
1855 vid Diakonissanstalten, nuvarande Ersta Diakoni. Vid den här tiden utgjorde Diakonissanstalten,
eller moderhuset som det kom att kallas, diakonissornas hem och anstalten sörjde helt för deras
ekonomiska och sociala skyddsnät. Vid vigningen av diakonissorna avlade systrarna inga livslånga
löften om celibat, men i praktiken innebar ett giftermål att diakonissan fick lämna moderhuset och
avkläda sig rollen som diakonissa och ikläda sig rollen som hustru (Inghammar, 2008). Sedan år 1942
talar man i Svenska kyrkan om vigning av diakoner och diakonissor, men vigningen leddes av den
biskop som var kopplad till respektive diakoniinstituts styrelse. Först i och med kyrkoordningen år
1987 syns en tydligare betoning av diakonatet som ett ämbete jämte präst och biskop i Svenska
kyrkan. Samtidigt innebar det inte att diakoner och diakonissor fick ett renodlat kyrkans ämbete,
eftersom de fortfarande vigdes vid diakonanstalterna. Detta gällde fram till och med år 1999. Sedan år 2000 sker vigning av diakoner i Svenska kyrkans regi, genom stiften och dess biskopar. (Inghammar, 2008)
Idag formas diakonernas roll alltså till stor del av den organisation som Svenska kyrkan utgör. I Kyrkoordning för Svenska kyrkan (2021) är det fastslaget att diakonen ska vara ett tecken av
barmhärtighet genom sina handlingar och sitt liv. Uppdraget beskrivs som karitativt och diakonen har att ansvar att göra kärlekens gärningar både i församlingen och i samhället i stort, särskilt mot utsatta människor. Där mänsklig nöd finns är det diakonens kallelse att ingripa och att inspirera andra att också ta ansvar (Svenska kyrkan, 2021). Samtidigt som diakonens roll ska ha en utåtriktad prägel och lyhördhet för social problematik läggs stor vikt vid att diakonen ska ha en naturlig plats i
gudstjänstfirandet. Exempelvis ansvarar diakonen för att lyfta fram sin egen, församlingens, landets och hela världens nöd inför Gud genom förbönen i samband med firandet av nattvarden
(Biskopsmötet, 2015). Genom sina gärningar ska diakonen ”peka på Guds rikes verklighet mitt i samhället och kämpa för rättvisa, delaktighet och värdighet för alla” (Biskopsmötet, 2015, s. 16).
Kraven på utbildning med 2013 års reform kan ses som ett krav på ökad professionalisering av diakonkåren. I praktiken kan vi se hur detta tar sig uttryck i de utbildningskrav som finns för diakoner, exempelvis i form av socionom- eller sjuksköterskeexamen. Till kravet på högskoleutbildning
tillkommer även antagningsprocessen, som består av utbildningsdagar och praktikperioder i kyrklig regi, samt en ettårig pastoralteologisk utbildning. Under utbildningen, som också kallas
diakonprogrammet, får diakonerna studera diakonins historia och teologi samt bibelkunskap, men
också organisatoriska ämnen som Svenska kyrkans organisering, kyrkoordning samt Svenska kyrkans
tro och liv (Svenska kyrkan, 2020). Professionaliseringskraven innebär att en del av diakonkåren idag
utgörs av diakoner som har socionomexamen som akademisk grundutbildning och är därmed inte
enbart diakoner utan även socionomer.
3. Tidigare forskning
I det här kapitlet presenterar vi svensk och internationell forskning som behandlar diakoners yrkesidentitet. I kapitlets sista avsnitt följer en sammanfattning, i syfte att knyta an till vår forskningsfråga och visa hur vår studie förhåller sig till forskningsfältet.
3.1 Litteraturinsamling
Vi inledde vår sökprocess med en manuell sökning genom att använda litteraturöversikten Forskning om diakoni – en litteraturöversikt av Linde och Christiansson (2014), som ledde oss till relevanta referenser. Efter den manuella sökningen gjorde vi en mer systematisk inventering genom att söka litteratur i elektroniska referensdatabaser (Backman, 2008). Den första databasen var Google Scholar.
I den sökte vi litteratur med hjälp av sökorden; diakon*, yrkesidentitet, Svenska kyrkan, socialt arbete och socionom. För att få med alla ord som börjar med ordet diakon (diakon-i, diakon-issa, diakon-er, diakon-ia, diakon-at) gjorde vi en så kallad trunkerad sökning med en asterisk (Backman, 2008). Vi begränsade sökningen till publikationsåren 2000–2021. Av de 23 resultaten och deras tillhörande referenslistor bedömde vi tio som relevanta för vår studie. Vi gjorde även en sökning på engelska, då med sökorden deacon*, professional identity, Church of Sweden och social work* och begränsade återigen sökningen till publikationsåren 2000–2021. I sökningen på engelska gjorde vi en trunkerad sökning med asterisk efter social work. Detta för att få med både social work, i bemärkelsen socialt arbete, och social work-er, som i socialarbetare. Av de 239 resultaten återfanns flera från vår sökning på svenska. Utöver dem bedömde vi ytterligare 16 som relevanta för vår studie.
Vi använde oss därefter av Ersta Sköndal Bräcke högskolebiblioteks sökmotor/katalog. Återigen använde vi oss av de svenska sökorden, med samma publikationsintervall. I olika kombinationer fann vi 25 resultat, varav de flesta var sådana vi hittat i tidigare sökningar eller bedömde som irrelevanta för vår studie. Vi sökte även litteratur med de engelska sökorden och publikationsåren, vilket resulterade i 195 träffar. Av dessa bedömde vi fem som relevanta. Utöver detta gjorde vi dels kompletterande litteratursökningar i arkivet Forskning på diakoni.nu, där vi bedömde sex av 38 publikationer som relevanta. Några av dessa hade vi redan funnit i sökningarna på ovan nämnda databaser. Vi har även funnit ytterligare forskning genom ovan nämnda forsknings referenslistor.
De studier vi har bedömt som relevanta har på olika sätt behandlat diakoners yrkesidentitet och arbetsförhållanden. De icke-relevanta titlarna handlade förvisso om diakoni, men ur andra perspektiv som inte var relevanta för studiens syfte. Vi valde även att sortera bort de studier som var på
grundnivå eller som enbart hade teologisk eller historisk inriktning. Därtill hörde flera av sökträffarna till andra vetenskapliga fält, som till exempel musik eller bildkonst. Dessutom behandlade några av studierna diakoner i andra kristna samfund, där diakonens roll skiljer sig från den i Svenska kyrkan.
Den tidigare forskning som presenteras nedan är ett urval av de studier som vi bedömt som relevanta
och som ligger närmast vår studies syfte.
3.2 Svensk forskning
Engel och Christiansson (2017) har analyserat den diakonala verksamheten i Stockholms stift utifrån två perspektiv; dels det diakonala arbetets styrning, ledning och organisering, dels diakonernas kompetens, arbetssituation och rekrytering. I en delstudie konstateras det att två terminers diakonal yrkesutbildning och församlingspraktik inte resulterar i en tillfredställande förförståelse av Svenska kyrkan och den mångfald som församlingarna utgör. De finner också att utbildningen inte ger en adekvat bild av vad diakonyrket och dess kompetenskrav innebär. Dessutom innebär svårigheter med att omsätta sin grundutbildning, i kombination med otillräcklig yrkesspecifik kompetens, högre krav på personlig kompetens och tidigare erfarenheter. Diakoner vittnar dessutom om att de ägnar upp till 25 procent av sin arbetstid åt uppgifter som inte är kvalificerat diakonala, vilket resulterar i att deras kompetens inte tas tillvara på i församlingen.
Engel (2006) visar i sin studie på ett glapp mellan vad Svenska kyrkan på nationell nivå avser med diakoni och den diakonala praktik som faktiskt återfinns i de lokala församlingarna. Detta dilemma riskerar att leda till allvarliga konsekvenser för Svenska kyrkans trovärdighet i en kyrkligt distanserad allmänhets ögon. Genom sin studie visar Engel dessutom att församlingarna kan komma att se diakonerna som utbytbara och att många församlingar bedriver diakonalt arbete utan diakoner. Engel menar att detta till största del är ett resultat av svårigheten i att identifiera diakoners specifika och unika bidrag till församlingsarbetet. I sin studie finner hon att diakoner och deras arbete ifrågasätts, samtidigt som diakonerna själva uttrycker osäkerhet kring sin roll och funktion i församlingen.
Olofsgård (2003) skriver i sin magisteruppsats om tre övergripande faktorer som påverkar diakoners yrkesidentitet. Den första faktorn är diskurser rörande genus, makt och kön, vilket handlar om att kvinnans roll i kyrkan och att de gamla diakonissornas sociala bakgrund påverkar diakoners yrkesidentitet än idag. Den andra faktorn berör relationen till samhället och sekulariseringsprocessen – i och med att kyrkan förlorade sin ställning i samhället när stat och kommun tog över dess verksamhet, har kyrkan behövt söka efter nytt existensberättigande, till exempel i form av nya verksamheter. Den tredje faktorn handlar om synen på professionalitet och frivilligt arbete inom den svenskkyrkliga organisationen. Det har saknats starka intressenter som har verkat för att utveckla diakonens
professionaliseringsprocess både hos den enskilda diakonen, kyrkans organisation och i samhället. Det finns en splittring i synen på diakonens funktion. Inom kyrkan lever till exempel bilden av ett kall kvar, detta utan att man tydligt definierar vad det innebär och vad det betyder för yrkesidentiteten.
Lundström (2014) undersöker i sin masteruppsats diakoners syn på profetisk diakoni. Profetisk diakoni definieras i studien som två olika led. Profetisk diakoni genom handlingar, till exempel att följa med en konfident till socialtjänsten, och profetisk diakoni genom analys, det vill säga att se strukturella orättvisor och potentiella faror som kan orsaka lidande. Diakonerna är positivt inställda till profetisk diakoni men tid, kyrkans struktur och ledarskap hämmar arbetet. Vigningslöftenas
uppmaningar till att arbeta profetiskt kan upplevas som tunga att bära och när de dessutom är svåra att
uppfylla riskerar det att resultera i moralisk stress. Diakonerna önskar att diakonrollen uppgraderas och ges större frihet, samt att ledningen i kyrkan ska finnas med i täten och visa vägen.
Edvik m.fl. (2020) har gjort en webbaserad enkätstudie om hur anställda i Svenska kyrkan förhåller sig till arbetet i termer av krav, arbetsresurser samt tilltro till Svenska kyrkans möjligheter att anpassa och förändras i takt med samhället och dess utmaningar. Edvik m.fl. menar att religiösa
organisationers anpassning till yttre förhållanden är en balansakt. Detta då en för stor anpassning riskerar att ha en negativ effekt på de anställdas uppfattning av organisationens äkthet i takt med att grundläggande värderingar överges. Den slutsats som vi anser är av störst vikt för vår studie är att det är viktigt att organisationen tar hänsyn till de anställda vid genomförandet av förändringar – de anställdas uppfattning av organisationen som äkta och trovärdig är central för deras välbefinnande.
Paulsdotter Gustavsson (2006) har studerat hur diakonins funktion och arbete ser ut i Svenska kyrkan och vad som påverkar diakoners yrkesidentitet och roll. I dessa frågor inkluderar hon parametrar som diakonernas utbildningsbakgrund och frågar sig vad som är styrande i diakonens arbete. De flesta av de intervjuade har en bakgrund inom socialt arbete och menar att det utgör en bra grund. Några lyfter fram att mångfalden av bakgrundsutbildningar påverkar yrkesgruppen negativt.
Samtidigt är vigningslöftena för vissa viktiga och vägledande, och för andra frustrerande breda och otydliga. En slutsats är särskilt intressant i förhållande till våra egna frågeställningar, nämligen att diakonens roll är i förändring och att samverkan med utomkyrkliga aktörer formar diakonerna alltmer.
3.3 Internationell forskning
Eurich (2017) belyser de utmaningar och möjligheter som protestantiska diakoner står inför i dagens Tyskland. Eurich analyserar deras professionella självuppfattning och den diakonala identiteten som socialarbetare mellan kyrkan och samhället. Eurich menar att diakonin skiljer sig från andra
välfärdsaktörer på grund av sin dubbla orientering. Å ena sidan kan diakoni ses som en integrerad del av välfärdssystemet, vars arbete liknar andra professioner och utgår från evidensbaserad praktik. Å andra sidan är diakoni en del av kyrkan och arbetet har därför teologiska motiv. Det diakonala arbetet är alltså tvärvetenskapligt, de jobbar i och tillhör tre olika fält. Det första är det juridiskt-administrativa fältet, i och med att de arbetar med praktisk hjälp och kontroll inom socialt arbete. Det andra fältet är rådgivning, terapi och utbildning, som syftar till att stötta människor till självständighet. Det tredje är det diakonala-teologiska fältet, som tillför religiösa tolkningar om känslan av liv, transcendens och andlighet. Att försöka integrera dessa tre fält beskrivs som ett dilemma och en utmaning för diakonens yrkesidentitet.
Rodriguez Nygaard (2014) skriver att det knappt finns någon forskning om vad diakoner faktiskt
gör, vilken som är deras professionella kompetens och vilken typ av kunskap de behöver för att kunna
utöva sitt yrke. Hon söker därför svar på vad diakoni är, vad det bör vara och vad det kan vara. Mer
specifikt studerar hon vilka verktyg diakoner använder sig av i mötet med konfidenter. Resultatet visar
att diakoner använder sig av olika verktyg från olika praktiker: dels från kyrkan, dels från social- och
humanvetenskaperna, dels från sina egna vardagsliv. Diakoner använder sig således av en kombination av verktyg, något Rodriguez Nygaard kallar hybridverktyg. Hybridverktyg används i syfte att finna vad som är bäst lämpat för konfidentens välmående, eller som hon kallar det, välblivande. Genom att använda en kombination av verktyg skapas ett utrymme för möjligheter mellan diakon och konfident, där konfidentens välmående och välblivande kan få styra riktningen i mötet och därmed även vilka verktyg diakonen kommer att använda.
I sin avhandling jämför och analyserar Pädam (2011) hur diakoni och diakonämbetet manifesteras genom vigningsritualen i tio olika kyrkor inom Borgåöverenskommelsen, en kyrkogemenskap
bestående av lutherska kyrkor. Syftet är att se om det finns en gemensam bild av vad diakonatet är och ska vara inom Borgåöverenskommelsen. Genom vigningsritualerna framgår det att kyrkorna har gemensamt att diakonämbetet är ett uppdrag instiftat av Gud och att deras uppdrag grundas i Jesus och Jesu handlingar. Diakonerna ska utföra Guds handlingar genom att vara länken mellan kyrkan och människors behov. Kyrkans diakonala verksamhet beskrivs också som utåtriktad och ska verka sammanfogande eller kommunicerande mellan kyrka och samhälle.
3.4 Sammanfattning
Vi var intresserade av forskning från och med år 2000, eftersom det var då diakonämbetet blev en del av det tredelade ämbetet i Svenska kyrkan. Diakonämbetet som vi känner det idag är med andra ord relativt ungt. Av denna anledning begränsade vi vår sökning till publikationsåren 2000–2021. Det är förändringarna sedan dess, hur organisationen och församlingarna ser ut idag, som är av störst vikt för vår studie. Inom denna sökning fann vi en rad olika resultat och beskrivna fenomen. Forskningen visar att diakoners yrkesidentitet och roll är bred och svårdefinierad. Förklaringarna är många och forskare har sökt förståelse i frågan genom historiska skeenden och teologiska utgångspunkter, organisationen, diakoners utbildningsgrund och kompetens, hierarkiska ordningar inom kyrkan och genom
samhällsövergripande maktstrukturer, som till exempel könsmaktsordningen. Olofsgårds (2003) studie ligger närmast vår. Hennes resultat visar att diakoners yrkesidentitet är komplex och att synen på diakonens funktion är splittrad. Olofsgårds analytiska redskap ger en bild av hur diakoners yrkesidentitet kan förstås genom ett socialkonstruktivistiskt och professionsteoretiskt perspektiv.
Genom att vi använder oss av en annan teoretisk utgångspunkt, det vill säga rollteorin, belyser vi
diakoners yrkesidentitet ur ett annat perspektiv. Vi vill förstå hur den sekulära och religiösa aspekten
av diakoners yrkesidentitet står i relation till varandra och hur det påverkar diakonerna.
4. Teori
I detta kapitel presenterar vi de analytiska redskap som vi kommer att använda i denna studie. Vi har använt oss av begrepp från två rollteorier. Beteendevetare började intressera sig för roller under 1920- och 30-talen. Sedan dess har en rad olika rollteorier utvecklats inom flera discipliner, bland annat antropologi, sociologi och psykologi. De olika skolornas infallsvinklar skiljer sig åt till viss del, vilket också ger rollbegreppet olika innebörd (Lennéer Axelson & Thylefors, 2018). De teoretiska begrepp vi har valt att använda är dels Katz och Kahns (1978) som rör rollproblem inom organisationer. Dessa begrepp valdes utifrån antagandet att yrkesidentiteten påverkas av förväntningar inom och utanför organisationen och att det kan uppstå spänningar i form av rollproblem mellan att vara både socionom och diakon. Vi har även valt att använda oss av Ashforth, Kreiner och Fugates (2000) begrepp
rollintegrering och rollsegmentering, som också handlar om roller i organisationer. Dessa begrepp valde vi utifrån antagandet att yrkesidentiteten påverkas av spänningen mellan det religiösa och sekulära, vilket resulterar i övergångar och en känsla av att behöva välja mellan socionom- och diakonrollen, något som vi också antar påverkas av organisationen. Kapitlet avslutas med ett avsnitt där vi sammanfattar begreppen och beskriver på vilket sätt de är av vikt för vår forskningsfråga.
4.1 Teoribildningar
Rollteorin är sprungen ur två huvudsakliga sociologiska perspektiv, nämligen strukturfunktionalism och symbolisk interaktionism. Strukturalister definierar roller som en uppsättning
beteendeförväntningar som är associerade med en given position inom en social struktur. Detta perspektiv betraktar således roller som att de fyller en funktion i ett socialt system och strukturalister ser roller som fasta och förgivettagna (Ashforth, 2001). Katz och Kahn (1978) närmar sig roller utifrån strukturfunktionalismens systemteori. Deras teori utgår från att roller inom organisationer är
institutionaliserade och ser sociala relationer och organisationer som system. Traditionella
organisationsteorier har huvudsakligen sett organisationer som stängda system, medan Katz och Kahn ser system som öppna och möjliga att påverka utifrån.
Med utgångspunkt i symbolisk interaktionism betraktas roller snarare som något som växer fram och förhandlas människor emellan. Utifrån subjektiva uppfattningar och preferenser försöker människor gemensamt definiera vad som ska utgöra en given roll. Symboliska interaktionister ser roller som flytande, baserade på en delad förståelse och därmed också som ständigt förhandlingsbara (Ashforth, 2001). Ashforth, Kreiner och Fugates (2000) teori befinner sig mellan
strukturfunktionalism och symbolisk interaktionism. Enligt Ashforth (2001) tenderar roller inom
organisationer att bli institutionaliserade, i enlighet med strukturalismen. Men Ashforth ser även roller
som något som ges en innebörd och förhandlas fram, förvisso inom ramen för de givna strukturella
begränsningarna, men idén om att de förhandlas fram är snarare i enlighet med den symboliska
interaktionismens perspektiv.
4.2 Katz och Kahns rollbegrepp
Katz och Kahn (1978) definierar roller i organisationer som summan av förväntningar på en viss uppgift eller position. Centrala begrepp i teorin är rolluppsättning, rollöverföring, rolltagande, rollinnehavare, rollbeteende, rollförväntningar och rolldistans. Utan roller skulle arbetslivet bli kaotiskt, men de riskerar också att medföra ett antal problem. Dessa kallar Katz och Kahn för
rollkonflikt, rolloklarhet och rollöverlastning. I denna studie kommer vi att använda oss av begreppen rollförväntningar, rolldistansering, rollkonflikt och rolloklarhet, vilka presenteras nedan.
4.2.1 Rollförväntningar och rolldistansering
Rollförväntningar genomsyrar hela teorin. Förväntningar på en roll kommuniceras via rollöverföring, både av människor runt omkring personen i fråga – dessa kallar Katz och Kahn (1978) för
rollöverförare – men de finns också hos personen själv. Den som accepterar en ny anställning kommer att ha förväntningar på sig själv, vilket också arbetsgivare och kollegor kommer att ha. Förväntningar kan vara idéer om vad personen i fråga ska göra och på vilket sätt det ska göras, dessa återfinns också ofta i form av arbetsbeskrivningar och policydokument. Där formuleras vilka arbetsområden och - uppgifter som följer med en specifik anställning och i viss mån hur detta uppdrag ska genomföras, med vem och för vilka. Rollinnehavarens personlighet, i form av exempelvis motiv och värderingar, gör att förväntningarna uppfattas olika av olika personer, och att olika personligheter också kommer att påverka utformandet av en roll. Detta gör att roller kan skilja sig åt beroende på vem
rollinnehavaren är. Ett annat centralt begrepp för roller är normer, då de utgör allmänna förväntningar på roller. De både föreskriver och sanktionerar beteenden, vilket gör rollförväntningar mycket svåra att stå emot. Detta är också anledningen till att det blir så problematiskt när motstridiga förväntningar uppstår (Katz & Kahn, 1978). Milgrams lydnadsexperiment med elchocker (1965, refererad i Katz &
Kahn, 1978) är kanske det mest dramatiska exemplet på normers och rollöverföringens effekt. Vidare presenterar Katz och Kahn (1978) hypotesen att vi till slut blir vad vi gör, och slutar vara det vi inte gör. En person som spelar en roll kan inte göra det under en längre tid utan att påverkas av det. Detta får även följden att vi går miste om förmågor eller personlighetsdrag som vi inte praktiserar.
När människor inte vill anta en viss roll eller inte kan leva upp till förväntningarna på den kan de
vidta åtgärder för att distansera sig från rollen (Katz & Kahn, 1978). Detta fenomen kallas för
rolldistansering, vilket är ett begrepp som Goffman (1961, refererad i Katz & Kahn, 1978) var först
med att presentera. Rolldistansering kan antingen handla om att rollinnehavaren vill förändra en roll
och dess innebörd, men det kan också handla om att helt lämna en roll. En åtgärd kan till exempel vara
att välja bort eller avsäga sig vissa av rollens funktioner och låta någon annan i organisationen göra
uppgifterna (Katz & Kahn, 1978).
4.2.2 Rollkonflikt
Som vi har beskrivit ovan kan en yrkesroll vara mer eller mindre tydlig. Men hur tydlig en roll är beror också på om rollinnehavarens verklighet och egna förväntningar stämmer väl överens med andras förväntningar på den. Förväntningar på roller varierar beroende på olika typer av yrken, och ofta baseras de på stereotypa förväntningar. Det typiska för rollkonflikter är att det finns motstridiga förväntningar på en och samma roll. Olika rollöverförare har sina egna övertygelser om hur en roll ska fyllas. De flesta yrkesroller innehåller rollkonflikter, och konflikter uppstår vanligen då en person försöker leva upp till flera rollöverförares förväntningar. Men rollkonflikter kan även uppstå då en och samma person ställer motstridiga krav på en roll, eller då andras förväntningar strider mot
rollinnehavarens egen uppfattning om vad rollen ska innebära. Beroende på var förväntningarna kommer ifrån det kan det vara olika enkelt att prioritera mellan dem. Risker vid rollkonflikt är att en person försöker tillgodose var och en av de olika rollöverförarnas förväntningar eller att konformitet med den ena gör det omöjligt att också leva upp till de andras förväntningar. Det är enklast att leva upp till förväntningar på en roll när rollen endast består av en uppgift. Ju fler uppgifter en person har, desto mer komplex blir rollen. Det kan även uppstå konflikter när samma person har två eller flera roller. Dessa konflikter brukar kallas för intrapersonella, och blir bekymmersamt både för personen i fråga och för övriga arbetsgruppen. Exempel på en sådan intrapersonell konflikt är chefer som både har operativa och strategiska arbetsuppgifter och därför ibland är en jämbördig arbetskamrat och ibland chef. Rollkonflikter är påfrestande för hela arbetsgruppen. Men störst skada tar personen som ska parera de olika förväntningarna, som riskerar att drabbas av symtom som ångest, spänningar, låg arbetstillfredsställelse och försämrad arbetsförmåga. (Katz & Kahn, 1978)
4.2.3 Rolloklarhet
Roller och normer skiljer sig i abstraktion; vad som krävs av en roll kan därför vara mer eller mindre specifikt. Rolloklarhet uppstår vid osäkerhet om vad en person inom en organisation ska göra. På arbetsplatser brukar den formella rollen vara mer eller mindre tydlig, då förväntningarna på rollen oftast återfinns i form av arbetsbeskrivningar. Rolloklarhet kan handla om att man är osäker på hur man ska göra för att uppnå det som har formulerats i arbetsbeskrivningarna eller på huruvida man lyckas möta förväntningarna som finns på den roll man innehar. Osäkerheten kan gälla den formella rollen, det vill säga hur man ska uppnå det som står i ens arbetsbeskrivning. Rolloklarhet kan även uppstå kring den informella rollen och då handlar det istället om att man är osäker på hur man ska bete sig vid sociala interaktioner inom arbetsgruppen. Rolloklarhet bottnar ofta i att mål och
arbetsuppgifter uppfattas som otydliga. Detta beror på att krav och förväntningar vanligtvis är öppna för tolkningar, något som ofta är frustrerande då det finns flera vägar till ett och samma mål. Många arbetsgrupper vill ha tydlighet och struktur. Roller och arbetsuppgifter kan även vara tydliga inom en organisation, men otydliga utåt. Rolloklarhet kan således resultera i frågetecken och felaktiga
förväntningar på en yrkesroll från människor både i och utanför en organisation. (Katz & Kahn, 1978)
Det finns både fördelar och nackdelar med rolloklarhet. De flesta föredrar viss grad av autonomi framför noggrann övervakning då människor tenderar att vilja välja sin arbetstakt och sina
arbetsmetoder. En annan fördel är att det ger utrymme för den som vill forma sin egen roll. Viss grad av rolloklarhet har även visat sig minska rollkonflikter, då förväntningarna på hur en roll bäst ska fyllas är något öppnare för tolkning. Nackdelarna har många likheter med de som kommer av rollkonflikt, det riskerar att på kort sikt leda till frustration och osäkerhet, och på lång sikt till dåligt självförtroende och en känsla av meningslöshet. Otydliga instruktioner leder även till försämrad arbetsprestation. (Katz & Kahn, 1978)
4.3 Ashforth, Kreiner och Fugates rollbegrepp
Ashforth, Kreiner och Fugate (2000) skriver om hur roller och rollövergångar kan förstås genom ett kontinuum där det i ena änden finns helt segmenterade roller och i andra änden helt integrerade roller.
Segmenterade roller bidrar till att gränserna mellan dem blir tydligare, men att övergångarna blir svårare. Integrerade roller gör å andra sidan övergångarna mellan rollerna enklare, men det leder till svårigheter med gränsdragning dem emellan.
4.3.1 Rollsegmentering
Rollsegmentering innebär att olika roller hos en individ är oflexibla, inkompatibla med varandra och ogenomträngliga. Det resulterar i att rollerna aldrig kan mötas eller påverka varandra utan att de förblir två helt olika roller inom samma individ. Alltså kan olika värderingar eller övertygelser råda i de olika segmenterade rollerna. Dessutom leder rollsegmenteringen till att de olika rollerna hos en människa över tid skiljer sig åt alltmer, att de utvecklas oberoende av vararanda på grund av olika förväntningar och förutsättningar som rollernas sammanhang innebär. Samtidigt leder allt större kontraster och starkare gränser till mentala stängsel, vilket innebär att individens olika rollidentiteter blir
institutionaliserade, för att bevara rollens värderingar och övertygelser. Detta för att rollen, med dess värderingar och övertygelser, ska bli synnerligen framträdande inom dess begränsade sammanhang. På arbetsplatsen kan två eller fler roller bli segmenterade när inre och yttre gränsdragningar måste
interagera med flera olika intressen, det vill säga olika uppfattningar av hur arbetet ska se ut, med eventuellt motstridiga målsättningar. Ett klassiskt exempel på detta är när en chefsingenjör som arbetade vid rymdfärjan Challenger tog tillbaka sitt beslut att inte skjuta upp rymdfärjan. Trots felaktigheter på en av startraketerna valde han att fortskrida med uppskjutningen efter att han ombetts att ta av sig ingenjörsglasögonen och ta på sig chefsglasögonen. (Ashforth, Kreiner & Fugate, 2000)
4.3.2 Rollintegrering
Rollintegrering innebär att två eller fler rollidentiteter i en individ är flexibla och att gränserna mellan
olika roller är mindre tydliga. Det tillåter de olika rollerna att korsbefrukta varandra, vilket ofta leder
till att rollerna inte avsevärt skiljer sig åt. Integrerade roller baseras på liknande grunder och rör sig i
liknande sammanhang, de är i många avseenden inbäddade i varandra och möjliggör mer eller mindre sömlösa övergångar mellan rollerna. Två exempel på hög rollintegrering är intressanta för den här studien. I det första exemplet tillhör individidens olika roller ett och samma organisatoriska
sammanhang, och de olika rollerna får därför en underordnad betydelse. Det andra exemplet berör hur arbetsrollen integreras i sammanhang utanför arbetet, och hur rollen i det utomstående sammanhanget manifesteras i arbetsrollen. Ett exempel på detta är religiösa individer som deltar i sammanhang där de får möjlighet att reflektera över sin tro. Detta blir intressant då diakoner integrerar sin privata kristna tro i yrkeslivet och vice versa. (Ashforth, Kreiner & Fugate, 2000)
Rollintegrering leder till att gränserna mellan rollerna blir svaga, här finns inga mentala stängsel utan överlappning och övergångar mellan rollerna sker enkelt. Det leder i sin tur till att rollerna i sig kan bli otydliga och det kan vara svårt att veta vilken roll som ska vara mest framträdande i olika givna sammanhang. Det blir, enkelt uttryckt, svårt att navigera sig fram till rätt roll för rätt situation, vilket kan skapa förvirring och ångest hos individen. Hos diakonerna skulle något sådant kunna uppstå när deras religiösa roll samexisterar med den sekulära rollen som professionell socionom och det därför blir svårt att veta vilken av rollerna som ska vara mest framträdande i en given situation. Det är därför viktigt att kunna identifiera rollernas gränser, då individer med hög rollintegrering ofta drabbas av förvirring. (Ashforth, Kreiner & Fugate, 2000)
4.4 Sammanfattning
Katz och Kahns (1978) begrepp är viktiga inom ramen för vår uppsats eftersom de hjälper oss förstå hur diakonernas olika roller kan påverka deras yrkesidentitet. Rollöverförare kan, i denna studie, vara kollegor, arbetsgivare, samverkanspartners och diakonen själv. Rollförväntningar kan komma från diakonerna själva, organisationen och utomkyrkliga aktörer. För att förstå konsekvenserna av att diakoner innehar en eller flera roller i sitt arbete, bestående av både sekulära och religiösa aspekter, använder vi oss av begreppen rollkonflikt och rolloklarhet. Ashforth, Kreiner och Fugates (2000) begrepp rollintegrering och rollsegmentering är viktiga för att förstå hur olika aspekter av diakonens roller står i relation till varandra. Begreppen och kontinuumet som begreppen spänner sig över blir en nyckel för att förstå huruvida det religiösa och sekulära hos diakonerna är integrerade till en roll eller om rollerna tvärtom är segmenterade, vilket skulle innebära att diakonen har flera roller som hon pendlar mellan. Genom att välja rollteori väljer vi också bort alla andra teorier. Det är viktigt att betona att vi, genom valet av teoretisk utgångspunkt, fångar upp en förståelse av fenomenet och därmed går miste om andra tänkbara slutsatser.
I och med att vi lägger vikt vid kyrkan som organisation befinner sig vår empiri på meso- eller
mellannivå. Vi ser hur både mikronivån, inre kallelsen, och makronivån, det sekulära samhället,
påverkar diakonerna (Giddens & Sutton, 2014). Vi ser inte diakonen som frånkopplad organisationen,
i synnerhet till följd av vigningen, något som vi menar gör att hela diakonens yrkesidentitet präglas av
det organisatoriska sammanhang som Svenska kyrkan utgör.
5. Metod
Nedan följer metodredovisningen för studien. Kapitlet inleds med att beskriva studiens
forskningsansats och metod. Därefter följer ett avsnitt om metodval som behandlar urval och typ av intervju. Efter det kommer en redogörelse för studiens genomförande, följt av en beskrivning av hur vi har gått till väga med bearbetning, tolkning och analys. Sedan redogör vi för vår förförståelse följt av en diskussion om studiens kvalitet med hjälp av begreppen reliabilitet, validitet och generaliserbarhet.
Kapitlet avslutas med ett avsnitt som behandlar forskningsetiska överväganden och ett om
metoddiskussion. Syftet med metodredovisningen är att vara transparent med hur denna studie har genomförts.
5.1 Forskningsansats och metod
För denna studie har vi valt en kvalitativ ansats. För att uppnå vårt syfte har vi valt att göra en
kvalitativ intervjustudie, som är den vanligaste metoden inom kvalitativ forskning. Vi strävar efter att få en nära förståelse av diakonernas livsvärld och att se världen med deras ögon. I den kvalitativa ansatsen betonas ord och upplevelser framför mätbara kvantitativa värden (Bryman, 2018). Den kvalitativa traditionen har för avsikt att ge rika och flerdimensionella beskrivningar (Sohlberg &
Sohlberg, 2019). Då vi, med vår studie, söker svar på människors syn och upplevelser av ett fenomen, ligger tyngden på antagandet att människor är aktiva i skapandet av verkligheten, det vill säga att de ägnar sig åt konstruktioner (Bryman, 2018). Diakonerna i studien konstruerar därmed sin
yrkesidentitet och vilka aspekter som formar den. Vår forskningsfråga söker svar på hur diakoners yrkesidentitet förhandlas utifrån olika aspekter; vi vill alltså undersöka människors upplevelser.
Kvalitativa metoder lämpar sig bäst när man vill förstå världen från intervjupersonernas synvinkel, och intervjuer har som mål att ge nyanserade beskrivningar och förstå meningen hos centrala teman i intervjupersonens livsvärld (Kvale & Brinkmann, 2014). Studien har därmed en fenomenologisk ansats. Fenomenologin söker kunskap i det människors medvetande uppfattar och upplever, vi vill låta diakonernas livsvärldar komma till uttryck. Med den hermeneutiskt-fenomenologiska inriktningen vill vi förstå hur diakonerna skapar mening i den värld de lever i, men också hur vi som författare ska förhålla oss till våra egna förutfattade meningar i försöket att förstå deras värld. Den hermeneutiska kunskapsprocessens utgångspunkt är att det är svårt att tolka och förstå det andra människors medvetande har producerat. För att tolka materialet har vi använt oss av den hermeneutiska cirkeln (Sohlberg & Sohlberg, 2019). Se avsnitt 5.4.2. Analys och tolkning.
Studien har en abduktiv karaktär, en slutledningsmetod som innebär en kombination av deduktion
och induktion. Det första steget i abduktion är att man formulerar ett hypotetiskt mönster eller teori
som kan tänkas förklara resultatet, i enlighet med det induktiva arbetssättet. Nästa steg i den abduktiva
slutledningen är att man prövar teorin på nya fall, vilket liknar den deduktiva slutledningen. I och med
att vi hade viss förförståelse för det vi skulle undersöka, hade vi även förslag på vilken teori vi skulle
använda oss av. Men eftersom vi inte hade några teoretiskt grundade hypoteser som vi ville falsifiera
eller verifiera valde vi att göra en studie av abduktiv karaktär (Patel & Davidson, 2011). Den induktiva slutledningen handlar om att formulera villkor och skapa sammanhang som gör att de observationer man genomfört blir begripliga (Sohlberg & Sohlberg, 2019). Abduktionen är generellt sett induktiv i sitt synsätt, men det är fördelaktigt att skilja på induktion och abduktion då abduktion lägger tonvikten vid och förlitar sig på förklaring och förståelse av deltagarnas synsätt och perspektiv (Bryman, 2018).
Abduktion kan därför ses som ett sätt att resonera för att ett fenomen ska bli begripligt (Kvale &
Brinkmann, 2014). Studien har en explorativ ansats, då den syftar till att inhämta så mycket kunskap som möjligt inom ett givet område. Studien är explorativ trots att det har forskats om diakoners yrkesidentitet tidigare eftersom vi söker ny information och nya infallsvinklar. Vårt teoretiska bidrag blir därmed hur relationen mellan det religiösa och det sekulära påverkar yrkesidentiteten. Genom att försöka belysa fenomenet allsidigt vill vi nå ny kunskap som kan ligga till grund för vidare studier (Patel & Davidson, 2011).
5.2 Metodval
5.2.1 Urval
Urvalet i vår studie är målstyrt, vilket innebär att urvalet består av intervjupersoner som direkt relaterar till studiens syfte och frågeställningar. Kriterierna för intervjupersonerna i denna studie var att de skulle vara verksamma diakoner i Svenska kyrkan, med socionomutbildning som
grundutbildning. Urvalsprocessen inleddes med att vi bestämde oss för att söka diakoner i Stockholms stift. Detta är ett bekvämlighetsurval, dels då vi båda bor i Stockholm, dels då en av författarna till studien är diakonkandidat i Stockholms stift och genom detta har kontakt med en stiftsdiakon på Stockholms stiftskansli. Detta möjliggjorde för oss att nå ut till diakoner med socionombakgrund via stiftsdiakonen. Bekvämlighetsurval är ett urval som är vanligt förekommande vid
samhällsvetenskapliga studier och studier som rör organisationer. Denna urvalstyp kan användas för att öka sannolikheten att få in ett adekvat antal intervjupersoner. Bekvämlighetsurvalet kan emellertid göra att studiens resultat blir svåra att generalisera. Vi grundar också urvalet på antagandet att
konflikten mellan att vara religiös i en sekulär kontext är mer framträdande i en storstadsmiljö. Detta då vi antar att sekulariseringen är mer utbredd i storstäder än på landsbygden. (Bryman, 2018)
Vi skickade informationsbrevet (bilaga 1) till stiftsdiakonen. Med anledning av Lag med
kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (2018:218) kunde stiftsdiakonen inte ge oss en lista på berörda diakoner, men erbjöd sig att förmedla vår intervjuförfrågan till diakoner i Stockholms stift med socionombakgrund. Därför skickade vi intervjuförfrågan (bilaga 2) till
stiftsdiakonen som vidarebefordrade vår förfrågan till 29 diakoner. Detta innebar att urvalsprocessens sista steg var slumpmässig i det att intervjupersonerna själva fick inleda kontakten med oss. Av 29 diakoner svarade åtta att de var villiga att ställa upp på intervju. Informantgruppen består av åtta diakoner som arbetar i åtta olika församlingar i Stockholms stift, både innerstads- och
förortsförsamlingar är representerade i studien. Diakonerna i studien befinner sig i åldersspannet
30–58 år. Sex av diakonerna har arbetat som socionomer utanför kyrkan innan de blev diakoner, de övriga två har endast arbetat som socionom i kyrkan i rollen som diakon.
5.2.2 Semistrukturerade intervjuer
Vi har genomfört åtta semistrukturerade intervjuer med diakoner med socionomutbildning i Stockholms stift. Den semistrukturerade intervjun ger intervjupersonen stor frihet att själv utforma svaren på sitt eget sätt. Vi använde oss av en intervjuguide med centrala teman som ska beröras i intervjun. Tonvikten ligger på hur intervjupersonen upplever och tolkar frågor och skeenden, det vill säga vad intervjupersonen upplever är viktigt. Intervjuprocessen är flexibel i det att frågorna i intervjuguiden inte behöver ställas i förutbestämd ordning. Den semistrukturerade intervjun ger oss också utrymme att ställa frågor utöver de som står i intervjuguiden, till exempel i form av följdfrågor som uppstår under intervjuns gång. (Bryman, 2018)
5.3 Genomförande
5.3.1 Informationsbrev och samtyckesblankett
Vid inledningen av studien skickade vi ett informationsbrev till en av stiftsdiakonerna i Stockholms stift där vi presenterade oss, informerade om studiens syfte, lämnade kontaktuppgifter och frågade om vi kunde sättas i kontakt med diakoner i Stockholms stift med socionombakgrund (se bilaga 1). Vi skickade därför informationsbrevet till respondenter via stiftsdiakonen som vidarebefordrade det till 29 diakoner med socionombakgrund (se bilaga 2). I brevet presenterade vi oss själva, högskolan vi studerar vid och förklarade syftet med studien. Vi informerade om ett tidsspann inom vilket intervjuerna skulle genomföras och att de skulle ske via videolänk på grund av den vid tillfället rådande Covid-19-pandemin. Vidare informerade vi om att deltagandet är frivilligt, att de när som helst kan välja att avbryta sin medverkan, vad det inspelade och transkriberade materialet skulle användas till samt att materialet, efter uppsatsens godkännande och publicering på DiVA, skulle raderas. I brevet informerade vi även om att inga obehöriga kommer att kunna komma åt intervjupersonernas uppgifter och att materialet kommer att anonymiseras. De åtta som valde att kontakta oss gjorde det via mail och i vändande svar bokade vi in datum för intervjun samt bifogade samtyckesblanketten med information om studien och möjlighet till att formellt lämna sitt samtycke (se bilaga 3).
5.3.2 Intervjuguide
Det avgörande med intervjuguiden är att frågorna ska göra det möjligt för forskaren att få information
om intervjupersonens upplevelser av sin värld samtidigt som det finns utrymme för flexibilitet i
intervjun. Att tematisera en intervjuguide innebär att man klargör studiens syfte (Kvale & Brinkmann,
2014). Genom att identifiera ett antal teman och frågor som svarar på studiens frågeställningar skapar
man en struktur för i vilken följd valda teman och dess frågor kommer (Bryman, 2018). Detta gjorde
vi genom att formulera våra teman och intervjufrågor genom att systematiskt utgå från studiens syfte och frågeställningar. Genom att utgå från studiens frågeställningar operationaliserade vi våra
frågeställningar till intervjufrågor på ett mer lättbegripligt språk. Detta för att intervjupersonerna ska vara bekväma med språket (Kvale & Brinkmann, 2014). För intervjuguiden i sin helhet, se bilaga 4.
5.3.3 Genomförande av intervjuer
Möjlighet för flexibilitet är lika viktigt i intervjuguiden som i själva genomförandet av intervjun. Det är av stor vikt att vara lyhörd och att, under intervjuns, gång kunna ändra ordningsföljden om så krävs, detta för att kunna följa upp det intervjupersonen berättar med nya frågor (Bryman, 2018). På grund av rådande rekommendationer om social distansering, till följd av Covid-19-pandemin, genomförde vi intervjuerna över Microsoft Teams. Enligt Bryman kan genomförande av intervjuer via videolänk resultera i ett ökat antal medverkande då människor som hade nekat att träffas fysiskt väljer att medverka. Dessutom innebär det flexibilitet samt sparar tid och pengar då varken vi eller
intervjupersonen behöver resa för att genomföra intervjun. Till skillnad från intervjuer via telefon möjliggör det också att se hur intervjupersonerna svarar på frågorna, till exempel genom
ansiktsuttryck. Det finns emellertid nackdelar och Bryman menar att tekniska problem och kvalitetsförsämringar i sändningen kan leda till att intervjun inte flyter på smidigt och att
transkriberingen blir ofullständig. Båda författarna har varit närvarande vid samtliga intervjuer, vi har turats om att hålla i intervjuerna medan den andra har lyssnat aktivt. Detta för att kunna komma med eventuella följdfrågor i slutet av intervjun i de fall då frågor uppstått men inte tagits upp av
intervjuledaren. Det faktum att vi var två personer som deltog i intervjuandet av en intervjuperson diskuteras vidare i avsnitten 5.6 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet och 5.7 Forskningsetiska överväganden.
5.4 Bearbetning, tolkning och analys
5.4.1 Transkribering
