kvinnliga forskares villkor
NUMMER 2 1980
Den svenska
forskningen är i kris.
Émhierarkisk makt-
struktur och brist på resurser kväver den mskapande forskningen och allt färre vill forska.
Särskilt kvinnorna drabbas av de usla villkoren
och faller ifrån. Både samhället och forskningen för-
lorar på att kvinnorna inte vill forska. Läs i nr 2 om
forskare och kvinnoforskning i Lund. Ansv utg Karin Widerberg.
R E D A K T I O N
Karen Davies, Anita Göransson, Anna Lena Lindberg.
Ö. Vallgatan 25, 223 61 Lund.
Tel 046-14 68 50
P R E N U M E R A T I O N E R , L Ö S N U M M E R B E S T Ä L L N I N G Anna Sofia Quensel
Ö Vallgatan 25 223 61 Lund D I S T R I B U T I O N T I L L
B O K H A N D E L N Bokcafet i Lund
S:t Petri Kyrkogata 7 222 21 Lund
Forums systerorganisationer Göteborg: Eva Mannheimer 031-18 83 74 och Ingrid Holmqvist 031-13 16 70.
Stockholm: Yvonne H i r d m a n 08-712 55 29.
Umeå: Ingegerd Lundström 090-13 07 16.
Uppsala: Marianne Carlsson 018-15 54 0 0 / 1 7 5 2
Nordiska kontakter Köpenhamn: T i n n e V a m m e n Roskilde: Signe A r n f r e d Århus: Brita Foged
Bergen: Anka Broch D u e Jyväskylä: Gunnel Manninen
Reykjavik: T h o r u n n Magnusdottir
Kvinnovetenskaplig tidskrift utkommer m e d 4 n u m m e r o m året. Prenumeration för 4 nr kostar 50 skr. Stödprenumera- tioner å 100 skr eller mer är mycket välkomna. Postgironr 8 8 4 1 78-5.
Grafisk form: Leif Thollander Printed in Sweden by
Berlings, Lund
© Författarna och Kvinno- vetenskaplig tidskrift ISSN 0 3 4 8 - 8 3 6 5
Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Arbetsmarknadsdepartementet, Riksbankens Jubileumsfond, Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Universitets- och
högskoleämbetet i Sverige/Lunds universitet
Nr 2 • 1980 • Årg 1
Från redaktionen 3 Kvinnliga forskares villkor:
K A R E N D A V I E S Den smalnande pyramiden 6
R I G M O R SYLVF.N Kvinnor och forskning 11
M A R I A N N E C A R L S S O N E V A M A G N U S S O N Att vara kvinna och forskare idag 13
K A R I N S E L L B E R G I N G F.G E R D SJ Ö H O L M C H R I S T I N A S K J Ö L D E B R A N D Forska på Teknis går bra - sedan kommer
problemen 15
S U Z A N N E S T I V E R L I E Kvinnorna inom vetenskapen: forskare
och f orskningsobjekt 31
B R I T A F O G E D
T a kvinnors verklighet på allvar! 43 I N G R I D S J Ö S T R A N D Ar du nöjd m e d ditt liv? 50
A N I T A L A N S V I K I N G - M AR I E M U N K T E LL B I R G I T S T R A N D
Kvinnan i dagens och gårdagens Egypten 52 M A R G O T B E N G T S S O N
Varför blir somliga kvinnor naturvetare Krönika 63 • Pennskaft 67 • Våra förmödrar 68 och inte humanister? 18 Recensioner 70 • Vad händer? 74
Från redaktionen
Varför vill inte kvinnor forska?
Forskningen är inne i en kris. Det är dåligt med rekryteringen och dessutom hävdas det att de studenter som går vidare till forskning inte längre är de mest kvalificerade. En aka- demisk examen i dag är inte automatiskt en lönsam investering, tvärtom - den kan t o m vara till hinders på arbetsmarknaden. Uni- versiteten beskylls för att vara föråldrade institutioner där nyskapande forskning kvävs på g r u n d av en hierarkisk maktstruk- tur och brist på resurser m e d a n administra- tionen tillåts växa in absurdum. J ä m f ö r t med a n d r a länder, inte minst Danmark och Norge, har de svenska universiteten en säm- re utbildningssituation för studenterna (t ex mindre antal lärare) och dessutom sämre möjligheter till anställning för den utbildade forskaren.
Kartläggningar görs nu vid flera universi- tet för att undersöka forskarnas situation och den vägen k o m m a f r a m till förslag på lösningar. Enkät som gjorts bland doktoran- d e r n a i L u n d visar att läget är katastrofalt.
Det är forskarna själva, inte samhället, som betalar utbildningen. Medianinkomsten per månad, 2 300 kronor, ligger u n d e r social- hjälpsnormen. Konsekvensen blir att anhöri- ga får bära kostnaderna. M a o: många for- skare lever u n d e r usla ekonomiska villkor som inte lockar till efterföljd. Förhållandena tyder också på att vi är på väg mot det ame- rikanska mönstret, att kvinnan skaffar sig en kortare utbildning för att k u n n a försörja m a n n e n som vill göra forskarkarriär (och som sedan skall försörja henne).Forskaremi- grationen de sista tio åren har inte avstan- nat. Många anser dessutom att den svenska forskarutbildningen är dålig.
Det här n u m r e t av Kvinnovetenskaplig tid- skrift tar u p p de kvinnliga forskarnas villkor.
Fortfarande är bara en fjärdedel av forskar- na kvinnor.
Det är hög tid att diskutera vad detta be- ror på och vilka effekter det får på forsk- ningen och hela samhället. Vi börjar med att ta u p p de kvinnliga forskarnas situation i ett längre artikelblock som diskuterar några av de undersökningar som gjorts samt for- skares egna erfarenheter.
För den kvinnliga forskaren handlar det till en del om svårigheter att hävda sig i den auktoritära och mansdominerade forskar- miljön som universiteten f o r t f a r a n d e utgör.
Vissa beteenden premieras, vissa forsk- ningsområden är 'tillåtna' - andra inte. Ett särskilt språk, ordrikt och svävande, och ett visst sätt att u p p t r ä d a (revirmarkering) leder till kortsiktigt prestigetänkande hos studen- ten och hindrar i sin tur uppkomsten av en forskningsvänlig atmosfär. Förhållandet mellan läraren och studenten präglas ofta av fruktan. Studenten fogar sig i lärarens/
handledarens direktiv d ä r f ö r att han/hon annars riskerar mothåll som kan få ödesdig- ra konsekvenser vid avhandlingsbedöm- ning, tjänstetillsättningar osv. Samarbete forskarna emellan hämmas av rädslan att någon ska knycka ens idéer innan man hun- nit få dem i tryck. En diskussion kring detta förs sedan några år bl a i Tyskland där Wolf Wagners bok Uni-Angst, Uni-Bluff kom
1977. (Boken finns på danska, Angst og bluff på universitet, men är inte översatt till sven- ska.)
En a n n a n hake för kvinnorna är att mot- ståndet mot att överhuvudtaget börja vid universitetet är så stort och att valet av ut- bildningslinjer f o r t f a r a n d e sker så ensidigt till förmån för humaniora och samhällsve- tenskap trots allt tal om att en utjämning mellan könen inom naturvetenskap och vid Tekniska högskolan vore önskvärd. Margot Bengtsson vid Institutionen för tillämpad psykologi i L u n d visar i sin artikel Varför blir somliga kvinnor naturvetare och inte humanister?
i hur hög grad de kvinnliga forskarnas yrkes- val präglas av förhållandet till föräldrarna.
Faderns u p p m u n t r a n tycks vara avgörande för om flickan skall våga satsa på den
'okvinnliga' naturvetenskapen.
Sverige saknar i dag en medveten forsk- ningspolitik. Många är på det klara med den svåra situationen. Men i stället för en grundlig diskussion om orsaker, mål och medel som kan driva f r a m en medveten för- ändring k o m m e r då och då desperata änd- ringsförslag i olika delfrågor. F n får de vux- enstuderande klä skott för kritiken. I slutet av 1960-talet sågs den socialt sneda rekryte- ringen till högskolorna som ett problem och man försökte b r e d d a den genom att låta ar- betslivserfarenhet bli meriterande. Nu häv- das det att detta fåtal vuxenstuderande som åberopat sitt yrkesarbete som merit, tar plat- serna för de unga studenterna. Bara de vux- na kommer bort så o r d n a r det sig för de övriga.
I själva verket har det visat sig att de vux- enstuderande inte nämnvärt skiljer sig till sin sociala b a k g r u n d f r å n de yngre studen- terna. De som faller bort i dåliga tider är fortfarande arbetarklassens och de lågutbil- dades barn, särskilt döttrarna. Och inte lär kvinnorna komma strömmande till statusut- bildningarna bara för att m a n avskaffar för- eningslivspoängen. I stället för att förbättra rekryteringsmöjligheterna för breda skikt, tar man nu bort de få möjligheter dessa trots allt haft. Snedfördelningen blir ä n n u mer markant.
Innehållet i undervisningen och r a m a r n a för forskningen bestäms oftast utan hänsyn till forskarens egna erfarenheter och intres- sen. Vi har bett Brita Foged, historiker vid Århus universitet, berätta om sin egen lä- roprocess för att peka på ett alternativ. I stället för att avskärma de egna erfarenhe- terna f r å n forskningsprocessen använder hon dem till f r o m m a för sin forskning. Även Suzanne Stiver Lie, knuten till Pedagogiska institutionen vid universitet i Oslo, tar u p p kvinnans ställning som forskare och fors- kningsobjekt.
Efter utbildningen möter nya hinder. At- tityden hos företrädare för näringslivet och hos andra presumptiva arbetsgivare är ä n n u utpräglat negativ mot kvinnor.
En ljusning vid horisonten för kvinnornas del är emellertid det intresse som t ex U H Ä och Riksbankens Jubileumsfond börjat visa
de kvinnliga forskarnas problem och kvin- noforskningen, bl a genom sina arbetsgrup- per för jämställdhetsforskning.
Önskvärt är nu att nya forskningsidéer, infallsvinklar, experiment u p p m u n t r a s och främjas. Då måste vi ha nya arbetsformer där samarbete och intellektuell arbetsglädje kan trivas. Kollektivt arbete är ett alternativ som anammas av många kvinnliga forskare, kanske d ä r f ö r att vi inte hunnit bli tillräck- ligt 'infekterade' av det traditionella synsät- tet på karriären som ett slagfält. Dessutom för en del kvinnliga studenter med sig posi- tiva erfarenheter f r å n samarbetet inom kvinnorörelsen när de börjar forska.
En annan hoppingivande nyhet inom for- skarvärlden är de intresseorganisationer som de kvinnliga forskarna bildat de senaste åren för att stödja varann, arbeta för bättre villkor och f r ä m j a kvinnoforskning, (se KVT 1 om F o r u m för kvinnliga forskare och kvinnoforskning).
Vi hoppas det här t e m a n u m r e t ska stimu- lera till fortsatt diskussion. H ö r av dig!
grant sida u p p och sida ned utan att källan anges. Där får Sveriges Radio ta sina medar- betare i kragen och förklara h u r man gör när man är journalist.
Kvinnovetenskaplig tidskrift behövs!
Vi är glada att k u n n a berätta att första num- ret av tidskriften mött ett stort gensvar. Den fyller tydligen ett utbrett behov i hela Nor- den. Många har hört av sig och vi vill tacka för alla brev och lyckönskningar! Vi hoppas att ni fortsätter att höra av er med både ros och ris.
Att tidskriften verkligen fyller en funk- tion har märkts även på att första n u m r e t bl a använts, som underlag för ett idéanaly- tiskt seminarium vid Historiska institutionen i Uppsala. Flera Forum-organisationer har också haft möten om tidskriften, som visade på ett stort intresse och beredvillighet att stödja och sprida den.
Vi har blivit flitigt citerade i massmedia, så flitigt att redaktionen t o m kunnat uttala för oss helt nya infallsvinklar på forskarlivets m ö d o r i intervjuer där vi veterligt inte varit närvarande. Men t ex studenttidningen Lun- dagård kanske haft någon spiritistisk kom- munikation m e d oss som hittills undgått vå- ra fysiska personer? Vad vi bestämt tar av- stånd f r å n är att vår tidskrift citeras orda-
En gång började d u gå d u släppte tingen omkring dej och kastade dej ut på golvet utan att hålla i någonting Gör om det!
Gör om det!
Ingrid Sjöstrand
Kvinnliga forskares villkor
I fyra artiklar som baseras på empiriska undersökningar och egna erfarenheter be- skrivs och diskuteras situationen för de kvinnliga forskarna och forskarstuderandena vid universi- teten. Karen Davies kartlägger kvinnornas successiva bortfall i en 'smalnande pyramid' inom utbildningssyste-
met. Rigmor Sylvén tar upp några konkreta orsaker till bortfallet: problemen med ekonomi och oförstående handledare
drabbar kvinnorna hårdast. Genom djupintervjuer har Ma- rianne Carlsson och Eva Magnusson konstaterat att den kvinnliga forskaren som trots allt framhärdar i sitt arbete är mer intresserad och envis än sina manliga kollegor.
De kvinnliga teknologerna möter inga större problem på högskolan, hävdar Karin Sellberg, Ingegerd Sjöholm och Christina Skjöldebrand, men utan-
för högskolan möts de av misstro och har svårt att få arbete.
DEN S M A L N A N D E PYRAMIDEN I det första n u m r e t av Kvinnovetenskaplig tid- skrift konstaterade vi att det fortfarande inte
råder någon jämställdhet inom universite- ten fastän kvinnorna har haft tillträde till dessa sedan 1873. Det finns två olika aspek- ter på detta jämställdhetsproblem som framförs i U H A s rapport om Jämställdhets- forskning (UHÄ-rapport 1979:16): 'Det gäl- ler dels en yttre jämställdhet i den meningen att det råder lika villkor för, och en j ä m n fördelning mellan, manliga och kvinnliga forskare. Det gäller dels också en inre jäm- ställdhet som innebär att m a n erkänner att
skilda manliga och kvinnliga referensramar påverkar val av forskningsobjekt och metod och att man medvetet försöker komplettera den dominerande "manliga" forskningen med en systematisk forskning ur ett "kvinn- ligt perspektiv".' Dessa två delar hör nära samman och påverkar varandra. I detta n u m m e r är vi dock främst intresserade av den yttre jämställdheten. Vi vill titta närma- re på snedfördelningen mellan manliga och kvinnliga forskare och forskarstuderande och dess orsaker.
V a r f ö r är det så svårt att rekrytera kvinn- liga forskare och forskarstuderande? Varför
är det ännu svårare för kvinnor att göra akademisk karriär? Varför börjar inte fler kvinnor att doktorera? Och de som börjat - varför h o p p a r de av denna utbildning? Var- för når de inte högre forskartjänster när de väl forskar? Dessa är väsentliga frågor som delvis besvaras av a n d r a artiklar i detta n u m m e r i tidskriften.
Forums kartläggning
Forum för kvinnliga forskare och kvinno- forskning i L u n d bildades bl a för att disku- tera och klargöra dessa frågor. Som ett för- sta steg i detta arbete tyckte vi inom Forum att det var viktigt att kartlägga den aktuella situationen. H u r många kvinnliga forskare/
forskarstuderande finns det vid Lunds uni- versitet? Var finns de? Vilka tjänster har de?
U n d e r våren 1979 gjorde j a g en kartlägg- ning av könsfördelningen bland forskarstu- derande och forsknings- och undervisnings- personal vid Lunds universitet.1 J a g tittade på läget både på institutionsnivå och på fa- kultetsnivå. Dessutom undersökte j a g köns- fördelningen när det gäller vissa försörj- ningsmöjligheter som doktoranderna har:
utbildningsbidrag, assistent/amanuenstjänst och forskningsassistenttjänst. En del av dessa resultat presenteras nedan.
K a r t l ä g g n i n g e n b e k r ä f t a d e v a d vi r e d a n visste:
- att k v i n n o r n a ä r u n d e r r e p r e s e n t e r a d e b l a n d f o r s k a r s t u d e r a n d e o c h f o r s k a r e - att d e s s a k v i n n o r ä r o j ä m n t f ö r d e l a d e
m e l l a n d e o l i k a i n s t i t u t i o n e r n a
- att d e t f i n n s f å k v i n n o r p å d e h ö g r e , f a s t a t j ä n s t e r n a .
Forskarstuderande
T a b e l l 1 v i s a r att b a r a e n f j ä r d e d e l av alla f o r s k a r s t u d e r a n d e v å r t e r m i n e n 1 9 7 9 v a r k v i n n o r . D e n h u m a n i s t i s k a f a k u l t e t e n h a r d e n s t ö r s t a a n d e l e n k v i n n l i g a f o r s k a r s t u d e - r a n d e ( 3 7 %) m e d a n d e n a t u r v e t e n s k a p l i g a o c h t e k n i s k a ä m n e n a h a r e n b e t y d l i g t l ä g r e a n d e l k v i n n o r ( 1 1 - 1 8 %). N ä r d e t g ä l l e r d e n s a m h ä l l s v e t e n s k a p l i g a f a k u l t e t e n f i n n e r vi b e t y d l i g t f l e r k v i n n o r n ä r P E G - u t b i l d n i n g ( p s y k o l o g i e f t e r g r u n d e x a m e n ) i n k l u d e r a s . D e n n a s p ä r r a d e u t b i l d n i n g l e d e r f r a m till p s y k o l o g e x a m e n o c h till l e g i t i m a t i o n s o m p s y k o l o g e f t e r y t t e r l i g a r e p r a k t i k . D e s s a s i f f - r o r ä r i n t r e s s a n t a m e d t a n k e p å att k v i n n o r - n a i d a g u t g ö r d r y g t h ä l f t e n a v d e s t u d e r a n - d e p å g r u n d n i v å . D e t f r a p p e r a n d e b o r t f a l l e t s k e r alltså n å g o n s t a n s m e l l a n g r u n d u t b i l d - n i n g o c h f o r s k a r u t b i l d n i n g . D e t ä r t y d l i g e n så att k v i n n o r h e l l r e s a t s a r p å k o r t a r e u t b i l d - n i n g a r o c h s e d a n y r k e s a r b e t e . ( M a n k a n s k e s k u l l e k u n n a h ä v d a att k v i n n o r n a ä r k l o k a s o m i n t e g e r s i g i n i e n f o r s k a r u t b i l d n i n g s o m h a r så o t r y g g a o c h u s l a v i l l k o r s o m
L u n d s s t u d e n t k å r s u n d e r s ö k n i n g klart h a r b e l a g t - se v i d a r e R i g m o r S y l v é n s a r t i k e l , s 11).
Hur ser bortfallet ut?
V å r e n 1 9 7 8 s a m l a d e F o r u m s m e d l e m m a r i n m a t e r i a l o m k ö n s f ö r d e l n i n g e n p å alla n i v å e r p å e t t a n t a l i n s t i t u t i o n e r . A v d e t t a m a t e r i a l f r a m g i c k k l a r t att k v i n n o r n a b l i r allt f ä r r e h ö g r e u p p i u t b i l d n i n g s h i e r a r k i n . P å n å g r a i n s t i t u t i o n e r f i n n s d e t u n g e f ä r lika l i t e n a n - d e l k v i n n o r p å g r u n d n i v å s o m i f o r s k a r u t - b i l d n i n g , t e x n a t i o n a l e k o n o m i s k a i n s t i t u t i o - n e n . ( A - n i v å , d v s f ö r s t a t e r m i n s - s t u d e r a n d e : 1 8 % k v i n n o r , f o r s k a r u t b i l d n i n g : 1 3 % k v i n - n o r . ) I n s t i t u t i o n e r m e d e n m a j o r i t e t a v k v i n - n o r p å g r u n d u t b i l d n i n g e n h a r e m e l l e r t i d o f t a e n b e t y d l i g t m i n d r e a n d e l k v i n n o r i f o r - s k a r u t b i l d n i n g e n . P å e n g e l s k a i n s t i t u t i o n e n ä r e x e m p e l v i s a n d e l e n k v i n n o r 7 5 % p å A - n i v å , m e d a n d e n n a a n d e l s j u n k e r till 4 8 % i f o r s k a r u t b i l d n i n g e n . M o t s v a r a n d e s i f f r o r f ö r s o c i o l o g i s k a i n s t i t u t i o n e n ä r 5 7 % k v i n - n o r p å A - n i v å o c h 2 8 % p å f o r s k a r u t b i l d - n i n g . I n s t i t u t i o n e r s o m h a r f l e r k v i n n l i g a ä n m a n l i g a d o k t o r a n d e r , t e x r o m a n s k a o c h k o n s t v e t e n s k a p l i g a i n s t i t u t i o n e r n a , h a r t r o t s d e t f å k v i n n o r p å h ö g r e u n d e r v i s n i n g s - o c h f o r s k n i n g s t j ä n s t e r , t y p p r o f e s s o r , d o c e n t , f o r s k a r a s s i s t e n t o c h o r d i n a r i e u n i v e r s i t e t s - l e k t o r .
V a r f ö r ä r d e t så? V i b e h ö v e r b e t y d l i g t f l e r u n d e r s ö k n i n g a r f ö r att ta r e d a p å d e m e r
T a b e l l 1. A n t a l aktivt s t u d e r a n d e i n o m f o r s k a r u t b i l d n i n g e n , v å r t e r m i n e n 1979, vid L u n d s u n i v e r s i t e t
Män Kvinnor Totalt
Antal % Antal 9? Antal
2 037 76,8 6 1 4 2 3 , 2 2 651
Humanistisk fakultet 278 6 2 , 3 168 37,7 4 4 6
Juridisk fakultet 2 9 67,4 14 3 2 , 6 4 3
T a n d l ä k a r h ö g s k ö l a n 21 67,7 10 32,2 31
S a m h fakultet ( m e d PEG-utb) 4 6 5 7 1 , 6 184 28,4 6 4 9
S a m h fakultet (utan PEG-utb) 4 0 7 76,3 126 2 3 , 6 533
Mat/Nat fakultet 4 0 1 8 1 , 0 94 19,0 4 9 5
Medicinsk fakultet 4 2 3 82,5 90 17,5 513
T e o l o g i s k fakultet 52 8 5 , 2 9 14,8 61
L u n d s tekniska högskola 3 6 8 89,3 4 4 10,7 4 1 2
8
Tabell 2. Antal studerande i forskarutbildning vårterminen 1979 vid Lunds universitet. Fördelade efter fakultet och kön, utbildningsbidrag, ass/am-tjänst, forskningsrådsassistenttjänst
H U M A N I S T Män
ISK F A K U L T E Kvinnor
:T
Totalt
TEOLOGISK Män
L F A K U L T E T
Kvinnor Totalt
Antal % Antal % Antal Antal % Antal % Antal
Forskarstuderande 278 62,3 168 37,7 446 52 85,2 9 14,8 61
Utbildningsbidrag 4 9 58,0 35 42,0 84 14 87,5 2 12,5 16
Ass/am-tjänst 31 65,0 17 35,0 48 8 80,0 2 20,0 10
Forskningsass 31 77,0 9 23,0 4 0 2 67,0 1 33,0 3
J U R I D I S K F A K U L T E T SAMHÄLLSV E T . F A K U L T E T
Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt
Antal 9c Antal % Antal Antal % Antal % Antal
Forskarstuderande 29 67,4 14 32,6 43 407 76,3 126 23,6 533
Utbildningsbidrag 3 50,0 3 50,0 6 59 74,0 21 26,0 80
Ass/am-tjänst - - 4 5 71,0 18 29,0 63
Forskningsass 2 50,0 2 50,0 4 56 63,0 33 37,0 89
M A T / N A T F A K U L T E T L U N D S T E K N I S K A H Ö G S K O L A
Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt
Antal % Antal % Antal Antal % Antal % Antal
Forskarstuderande 401 81,0 94 19,0 4 9 5 368 89,3 44 10,7 412
U tbildningsbidrag 74 84,0 14 16,0 88 21 95,5 1 4,5 22
Ass/am-tjänst 136 78,0 38 22,0 174 175 90,0 20 10,0 195
Forskningsass 114 89,0 14 11,0 128 117 85,0 20 15,0 137
Forskarstuderande
MED Män Anta
423
HCINSK
1%
82,5
FAKU Kvim Antal 90
L T E T nor 1%
17,5
Totalt Antal
513 Utbildningsbidrag 22 81,0 5 19,0 27 Ass/am-tjänst 80 78,0 22 22,0 102
Forskningsass 9 82,0 2 18,0 11
Forskarstuderande hänför sig till antalet studerande i forskarutbildning m e d aktivitet över 0 procent vid respektive fakultet.
eller mindre dolda mekanismerna som åstadkommer detta. Utifrån våra egna erfa- renheter kan vi peka ut några faktorer som verkar vara av betydelse. Handledning och handledare tycks spela en viktig roll. Vi kvinnor behöver mycket u p p m u n t r a n för att tro på oss själva. Våra handledare kanske 'sviker' oss här. Men det finns a n d r a väsent- liga aspekter. Vår handledare (som sanno- likt är en man) kanske inte är särskilt intres- serad av sådana problemställningar, som vi som kvinnor tycker är intressanta. H a n kan- ske inte förväntar sig samma begåvning, kunnighet, intresse och satsning f r å n sin kvinnliga student som f r å n sin manlige på- läggskalv. Kanske ligger det n ä r m a r e till hands för honom att känna kollegial respekt och seriöst intresse för sina manliga adepter.
H a n kanske inte förstår vårt arbetssätt (mer kollektivt?) eller inte har förståelse för vår situation när det kör ihop sig hemma. Dess- utom är ofta anställningsmöjligheterna in- om forskningen beroende av informella kontaktnät, dvs män r e k o m m e n d e r a r män.
Det är svårt att säga i vilken utsträckning detta drabbar kvinnor men våra erfarenhe- ter säger att det händer.
Försörjningsmöjligheter
Direkt diskriminering är svår att bevisa. När det gäller försörjningsmöjligheter för for- skarstuderande i f o r m av utbildningsbidrag, assistent/amanuenstjänst och forskningsas- sistenttjärtst visade min undersökning att de kvinnliga forskarstuderandena innehar dessa i ungefärlig proportion till sin andel av samtliga forskarstuderande (med mindre variationer för olika fakulteter) se tabell 2.
Mot bakgrund av tabellen f r a m g å r att det är tveksamt om kvoteringen av utbildningsbi- drag (minst en tredjedel till det u n d e r r e p r e - senterade könet) som har föreslagits av U H Ä s arbetsgrupp för jämställdhetsforsk- ning (se U H Ä - r a p p o r t 1979:16) skulle hjäl- pa särskilt mycket för att få in fler kvinnliga doktorander. Det är få personer överhu- vudtaget (en sjundedel) som får detta sti- pendium och dessutom finns det risk för att en kvotering får den negativa konsekvensen att kvinnorna slussas över på utbildnings- bidrag medan m ä n n e n placeras på tjänster
och forskningsanslag. Utbildningsbidraget har sällan meriteringsvärde för tjänster, vil- ket däremot tidigare tjänsteinnehav har.
Förslaget skulle d ä r f ö r k u n n a resultera i att kvinnorna får ett sämre utgångsläge i den akademiska karriären.
När det gäller antalet passiva studerande, dvs studerande som har registrerat sig på institutionen men som u p p g e r att de inte studerar aktivt, är det intressant att titta på siffrorna. Av samtliga registrerade manliga forskarstuderande vårterminen 1979 var andelen passiva 21,4%. Motsvarande siffra för kvinnorna var 24,5 %. Skillnaden mellan män och kvinnor är inte speciellt stor. Men det står klart att stora g r u p p e r av forskar- studerande har hinder av olika slag beträf- fande sin forskarutbildning.
Forsknings- och undervisningstjänster H u r ser det ut när det gäller forsknings- och undervisningstjänster vid Lunds universi- tet? Tabell 3 visar den påtagliga snedfördel- ningen mellan könen. De högre, fasta tjäns- terna innehas av män. Däremot finner man betydligt fler kvinnor i de osäkra och tids- krävande undervisningstjänsterna typ extra ordinarie universitetslektor, vikarierande universitetslektor och administrativa tjäns- ter som amanuens och assistent. Det är sär- skilt anmärkningsvärt att kvinnorna anses passa till studievägledare (cirka 38 % av alla studievägledare är kvinnor) men däremot inte till studierektorer, av vilka andelen kvinnor endast är 17%. Vi finner många kvinnor som försörjer sig på s k 'lösa tim- mar' - ett annat tecken på kvinnans låga och osäkra position i universitetets feodala struktur.
J a g har vidare sett på könsfördelningen över tjänster fakultetsvis och fann ett klart samband mellan andelen kvinnliga forskar- studerande och andelen kvinnlig forsknings- och undervisningspersonal. De institutio- ner/fakulteter som har fler kvinnliga lärare har också fler kvinnliga forskarstuderande.
Man kan av det dra den slutsatsen att fler kvinnliga forskarstuderande resulterar i fler kvinnor med forsknings- och undervis- ningstjänster, samtidigt som en större andel kvinnor av forsknings- och undervisnings-
Tabell 3. Antal forsknings- och undervisningspersonal vid Lunds universitet vårterminen 1979.
Fördelade efter kön
Prof/bitr prof
Män
Antal
263 9?
94,6
Kvinn<
Antal
15
>r
7<
5,4
Totalt
Antal
278
Docent 138 91,4 13 8,6 151
Forskarass 101 87,1 15 12,9 1 16
Univ lekt 98 91,6 9 8,4 107
e univ lekt 121 75,6 39 24,4 160
vik univ lekt/lösa tim 69 71,9 27 28,1
(ofullständig uppgift) 96
univ adj 33 86,8 5 13,2 38
Ass/am 544 79,4 141 20,6 685
Forskningsass 315 81,9 70 18,1 385
Studierektor 43 82,7 9 17,3 52
Studievägledare 43 62,3 26 37,7 69
Totalt* 1 725 82,7 3 6 0 17,3 2 085
* Studierektorerna ingår inte i dessa siffror då de i regel även har annan tjänst.
Beträffande lägre tjänster, typ ass/am-tjänster, forskningsass-tjänster, kan en person inneha två tjänster och dessa har då redovisats som två tjänster.
personal troligen innebär en ökad rekryte- ring av kvinnliga forskarstuderande. Det är viktigt för de kvinnliga studerandena att få identifikationsobjekt. Den största andelen kvinnlig forsknings- och undervisningsper- sonal vid Lunds universitet finns på huma- nistisk fakultet (32,1 % av all forsknings- och undervisningspersonal är kvinnor). På den- na fakultet finner man också den högsta an- delen kvinnliga forskarstuderande (37,7%).
På Lunds tekniska högskola däremot är an- delen kvinnlig forsknings- och undervis- ningspersonal och kvinnliga forskarstude- rande 9,6% respektive 10,6%. Dessutom är dessa kvinnor ojämnt fördelade mellan de olika sektionerna - de flesta finns vid K- och A-sektionerna (kemi och arkitektur). En re- lativt hög andel kvinnor, j ä m f ö r t med andra fakulteter, finns vid Tandläkarhögskolan där kvinnorna har 30,1 % av tjänsterna. Mitt material visar också att kvinnorna lyser med sin frånvaro på de högre tjänsterna på mate- matisk/naturvetenskaplig fakultet. H ä r finns ingen kvinnlig professor, en enda kvinnlig docent och en kvinnlig forskarassis- tent, trots att det finns ganska många kvin-
nor i lägre tjänster, särskilt på sektionerna för kemi och biologi-geovetenskap.
Slutsatser
H ä r har j a g givit en kortfattad bild av köns- fördelningen bland forskarstuderande och forskare vid Lunds universitet. Som påpeka- des ovan är detta bara ett första steg mot att kunna få reda på varför det finns så få kvinnliga forskare. Och varför är det viktigt att få in fler kvinnor i forskningen? Är det bara för att nå den yttre jämställdheten in- om högskolan? Svaret är enligt min mening nej. Ett ökat antal kvinnor i forskningen är viktigt dels för att kunna påverka och ä n d r a den nuvarande forskningsstrukturen, som på många sätt är omänsklig och improduk- tiv, dels för att inkorporera nya forsknings- inriktningar. Det faktum att det finns så få kvinnliga forskare kan tolkas som en var- ningssignal till oss. Det måste vara något fel med den nuvarande forskningsstrukturen eftersom kvinnorna inte lockas av den. Vi måste d ä r f ö r ifrågasätta forsknings- och uni- versitetsstrukturen för att k u n n a åstadkom-
11
K V I N N O R OCH FORSKNING
D e n s e n a s t e t i d e n h a r i n t r e s s e t f ö r f o r s k n i n g o c h f o r s k a r u t b i l d n i n g i S v e r i g e ö k a t . I n t r e s - s e t k o m m e r i n t e b a r a f r å n d e k v i n n l i g a f o r s k a r n a själva u t a n o c k s å f r å n d e o l i k a k v i n n o o r g a n i s a t i o n e r n a . D e t ä r h o s k v i n - n o r n a f o r s k a r e n s v i l l k o r ställs p å sin s p e t s . D e t ä r s v å r t att k o m b i n e r a e n t r a d i t i o n e l l f o r s k n i n g o c h e n m o d e r n s y n p å j ä m l i k h e t . F o r s k n i n g e n k r ä v e r m e r ä n h e l t i d s s y s s e l s ä t t - n i n g ; s a m t i d i g t s o m h e m o c h f a m i l j k r ä v e r sin d e l . C e n t r a l a d o k t o r a n d r å d e t v i d L u n d s u n i v e r s i t e t h a r i e n n y l i g e n g e n o m f ö r d e n k ä t f ö r s ö k t b e l y s a s i t u a t i o n e n f ö r d e f o r s - k a r s t u d e r a n d e . E n k ä t e n f i n n s r e d o v i s a d i sin h e l h e t i e n s ä r s k i l d s k r i f t ' D o k t o r a n d - e n k ä t e n 1 9 8 0 ' m e d u n d e r t e c k n a d , B e n g t L u n d e l l o c h Ö r j a n B j ö r k h e m s o m a n s v a - r i g a .1
I d e t f ö l j a n d e r e d o v i s a s n å g r a i a k t t a g e l s e r f r å n d e n n a e n k ä t , s p e c i e l l t v a d g ä l l e r d e k v i n n l i g a f o r s k a r n a s s i t u a t i o n .
Ett a v p r o b l e m e n v i d u t f ö r a n d e t a v e n k ä - t e n , ä r d e n d å l i g a o c h b r i s t f ä l l i g a u p p f ö l j - n i n g e n av f o r s k a r u t b i l d n i n g e n . D e t p r o d u - c e r a s v i s s e r l i g e n e n h e l d e l statistik, m e n n ä r d e n p u b l i c e r a s ä r d e n h o p p l ö s t f ö r å l d r a d . V i v i l l e d e s s u t o m m e d e n k ä t e n ta e t t f ö r s t a s t e g f ö r att b e l y s a d o m f a k t i s k a v i l l k o r e n s o m f o r s k n i n g e n b e d r i v s u n d e r .
E n k ä t e n v i s a r p å t r e p r o b l e m o m r å d e n : d e n e k o n o m i s k a - s o c i a l a s i t u a t i o n e n , u n d e r - v i s n i n g - h a n d l e d n i n g s a m t a r b e t s m i l j ö .
Den ekonomiska-sociala situationen D e t ä r v ä r t att k o m m e n t e r a att p r o b l e m e t i n t e enbart ä r a v k v i n n o k a r a k t ä r . V a d g ä l l e r e k o n o m i n v i s a r e n k ä t e n att c a 4 0 % a v alla k v i n n l i g a f o r s k a r e a r b e t a r u t a n f ö r u n i v e r s i - t e t e t . 9 % h a r s t u d i e l å n o c h 1 8 % a v d e s o m b e s v a r a t e n k ä t e n h a r u t b i l d n i n g s b i d r a g . D e t - ta i n n e b ä r att k v i n n o r n a h a r e n l ä g r e m e - d i a n i n k o m s t ä n m ä n n e n . V i f r å g a d e o c k s å o m s a m m a n b o e n d e s f ö r s ö r j n i n g s k ä l l a o c h i n t e h e l l e r h ä r ä r d e t n å g r a s t ö r r e s k i l l n a d e r m e l l a n k ö n e n , m e n m a n k a n n o t e r a att k v i n n o r s o m s a m m a n b o r m e d e n m a n s o m d o k t o r e r a r i s t ö r r e u t s t r ä c k n i n g h a r s t u d i e - m e d e l ä n m o t s v a r a n d e m ä n . E n t o l k n i n g a v d e t t a ä r att f l e r k v i n n o r s t a n n a r i L u n d f ö r att e n s s a m m a n b o e n d e d o k t o r e r a r h ä r o c h istället f ö r att ta a r b e t e s o m ä r s v å r t i d a g e n s l ä g e , tar m a n s t u d i e l å n .
K v i n n o r g ö r o f t a u p p e h å l l i s i n a s t u d i e r p g a b a r n a f ö d a n d e o c h b a r n p a s s n i n g . D e s s a u p p e h å l l v a r a r l ä n g r e ä n m ä n n e n s . D e t ä r f ö g a f ö r v å n a n d e att k v i n n l i g a d o k t o r a n d e r s k ö t e r d e n s t ö r r e d e l e n a v h u s h å l l s a r b e t e t . D e n t r a d i t i o n e l l a s y n e n p å k v i n n a n v i s a r att o m g i v n i n g e n f ö r v ä n t a r s i g att k v i n n a n s k a ta p å s i g a r b e t e t m e d h e m o c h f a m i l j . D e s s a e x t r a a r b e t e n o c h u p p e h å l l g ö r att f o r s k a r - s t u d i e r n a f ö r s e n a s o c h k o n s e k v e n s e n blir att k v i n n a n t v i n g a s g ö r a l ä n g r e a v b r o t t d ä r f o r s k n i n g e n h e l t l ä g g s åt s i d a n s a m t att h e m a r b e t e t stjäl f l e r a t i m m a r f r å n f o r s k a r - u t b i l d n i n g e n v a r j e d a g .
F l e r a k v i n n o r ä n m ä n h a r f u n d e r a t p å att a v b r y t a s i n a s t u d i e r p g a p s y k i s k a e l l e r a n d r a skäl. K a n s k e b e r o r d e t t a p å d e t d u b b e l - a r b e t e k v i n n o r n a t v i n g a s g ö r a , d å l i g k o n t a k t m e d h a n d l e d a r e n o c h m e d i n s t i t u t i o n e n ' m a n k ä n n e r s i g alltid e f t e r ' e l l e r p å s v å r i g - h e t e n att f å a r b e t e e f t e r d i s p u t a t i o n e n . D e t t a ä r p r o b l e m s o m g i v e t v i s o c k s å g ä l l e r m ä n - n e n , m e n s o m i h ö g r e u t s t r ä c k n i n g d r a b b a r k v i n n o r n a . D r a b b a s m a n av p r o b l e m u n d e r u t b i l d n i n g s t i d e n v ä n d e r s i g 4 0 % av m ä n n e n till s i n h a n d l e d a r e , m e d a n b a r a 2 9 % a v k v i n n o r n a v ä l j e r h a n d l e d a r e n i s a m m a s i t u a - t i o n .
Handledning-undervisning
E n a v a v s i k t e r n a m e d 1 9 6 9 å r s f o r s k n i n g s - r e f o r m v a r ö k a d h a n d l e d n i n g o c h f l e r f ö r s - m å f ö r ä n d r i n g a r s o m k a n l e d a till e n y t t r e
o c h i n r e j ä m s t ä l l d h e t p å u n i v e r s i t e t e n .
N O T
1.Karen Davies, Karin Widerberg: Rapport rörande pro- jektet Kvinno- och jämställdhetsforskning vid Lunds univer- sitet. Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforsk-
ning i Lund, 1979.
Karen Davies
F o r u m för kvinnliga forskare och k v i n n o f o r s k n i n g
Magistratsv 55 N 2 2 2 4 4 L u n d
karkurser. Detta förutsatte bl a att hand- ledaren mera aktivt tog del i doktorandens arbete. Utfallet av r e f o r m e n blev inte riktigt detta. Det är doktoranden som får stå för aktiviteten. Vill man ha kontakt med sin handledare får man själv ofta ta initiativet via tidsbeställning. Problemet är särskilt stort inom humanistiska och samhällsveten- skapliga fakulteterna där också andelen kvinnor är störst.
95 % av handledarna vid Lunds universi- tet är män, enbart 5% är kvinnor. Ett mindre antal kvinnor känner sig diskrimi- nerade av handledaren pga sitt kön. H a n visar inget intresse för deras forskning 'Jag har j u hem och barn och blir j u ändå aldrig färdig'.
Även om antalet diskriminerade kvinnor inte är så stort är det allvarligt att det överhuvudtaget förekommer.
Kvinnor deltar mindre i seminarier och kursverksamhet än männen. Materialet i enkäten antyder att en del kvinnor har forskning som en slags hobbyverksamhet vid sidan om. Detta gäller framförallt äldre kvinnor som på gamla dar har börjat forska.
Motsvarande g r u p p finns också bland männen.
I övrigt vad gäller undervisning och hand- ledning är inte problemen könsbundna, utan detta är stora och allvarliga problem som vi, utifrån våra utgångspunkter måste lösa snarast.
Arbetsmiljö
Flertalet doktorander sitter h e m m a vid köks- bordet och forskar idag. Antalet doktoran- der är så stort att platser på institutioner, bibliotek etc inte räcker till. Detta m e d f ö r svårigheter att hålla sig a j o u r med forsk- ningsämnet, i brist på tidskrifter, böcker och tillgång till diskussion med övriga doktoran- der och institutionspersonal. Det m e d f ö r också att det tar mer tid att renskriva uppsatser, kopiera, ringa samtal m m. Fram- förallt så m e d f ö r köksbordsforskningen en mindre kontakt mellan forskare. Detta inne- bär i sin tur - och det är det allvarligaste - en stor distans till forskningen och aktuella strömningar inom ämnet. Denna risk är större för kvinnorna.
V å r e n k ä t p e k a r på n å g r a p r o b l e m o m r å - d e n . E n f ö r u t s ä t t n i n g f ö r d r ä g l i g a r e villkor är att d e n sociala o c h e k o n o m i s k a situatio- n e n f ö r b ä t t r a s . D e t g ä l l e r f ö r s ö r j n i n g e n u n - d e r u t b i l d n i n g s t i d e n , l i k s o m a v g r ä n s n i n g e n m e l l a n e g e n f o r s k n i n g o c h i n s t i t u t i o n s a r b e - te.
D e t är h e l t o r i m l i g t att d o k t o r a n d e r i n t e h a r s a m m a sociala f ö r m å n e r s o m ö v r i g a s a m h ä l l s m e d b o r g a r e . H ä r d r a b b a s k v i n n o r s o m f ö d e r b a r n hårt. E n k v i n n a s o m h a r u t b i l d n i n g s b i d r a g o c h f ö d e r ett b a r n får vis- s e r l i g e n b e h å l l a sitt u t b i l d n i n g s b i d r a g , m e n s k u l l e d e t h ä n d a att h o n s k a f f a r ett till, blir d e t b e s v ä r l i g t . H o n k a n n ä m l i g e n b a r a få ett års f ö r l ä n g n i n g av sitt b i d r a g . S v å r i g h e t e n att få d a g h e m s p l a t s k a n o c k s å m e d f ö r a att k v i n n a n blir t v u n g e n att v a r a h e m m a o c h ta h a n d o m sitt b a r n .
A t t i d a g e n s s a m h ä l l e a v l ä g g a e n d o k t o r s - e x a m e n i n o m s t i p u l e r a d e f y r a år är i d e t n ä r m a s t e o m ö j l i g t . M e d d e u p p e h å l l s o m d e t h a r visat sig att k v i n n o r t v i n g a s g ö r a i k o m b i n a t i o n m e d e k o n o m i s k a s v å r i g h e t e r o c h h a n d l e d a r p r o b l e m blir d o k t o r s e x a m e n o f t a e n t i o å r s p l a n u n d e r m a g r a f ö r h å l l a n - d e n .
M e d t a n k e på att e n f j ä r d e d e l av d o k t o - r a n d e r n a v i d L u n d s u n i v e r s i t e t är k v i n n o r är f o r s k a r u t b i l d n i n g e n n å g o n t i n g s o m v e r k - l i g e n m å s t e ses ö v e r .
R e k r y t e r i n g o c h a r b e t s m a r k n a d h a r i n t e d i s k u t e r a t s h ä r m e n är i n t e d e s t o m i n d r e viktiga u r j ä m s t ä l l d h e t s s y n p u n k t .
N O T
1. En sammanställning av enkätens resultat kan rekvi- reras från Lunds studentkår. Priset är 10 kronor.
Rigmor Sylvén Lunds studentkår B o x 799
2 2 0 07 Lund
A T T VARA K V I N N A O C H FORSKARE I DAG
Det finns en förnekad kvinnlighet som har sin grund i kunskapssystemets manligt-teknokratiska uppbyggnad ... D e n begåvningstyp som är kvin- nans styrka premieras inte där. D e n motivation som behövs för att utveckla den kvinnliga intelli- gensen får inte heller sin näring i den akademis- ka världen.
Rita Liljeström i Jämställdhet i högskolan, UKA- rapport 1975:10
H u r är det att vara kvinna och forskare i dag? H u r d a n är den kvinnliga forskaren i dag? H u r ser hennes ekonomiska och sociala situation ut? H u r ser hon på sin forskning, på sina framtidsutsikter? H u r d a n t är hennes självförtroende? Upplever hon någon kon- flikt mellan forskningen och familjens krav?
Många av oss tycker nog att vi vet svaren på en del av dessa frågor. Vi vet också hur vi skulle önska att det vore!
Låt oss börja med att se på h u r många de kvinnliga forskarna är, och var de finns:
1978 gjordes en genomgång av könsfördel- ningen på olika universitetstjänster med forskning i Uppsala. Det fanns då 68 kvin- nor på högre universitetstjänster. De utgjor- de 9 % av befattningshavarna på dessa nivå- er. Bland de lägre och osäkrare tjänsterna var kvinnorna något bättre representerade.
De var 250 och utgjorde 25 % av befatt- ningshavarna. 1976 utgjorde kvinnorna cir- ka en fjärdedel av alla registrerade forskar- studerande i landet (Forskarutbildningsut- redningen: SOU: 1977:63).
Kvinnorna i forskarkarriären är alltså inte särskilt många. Kan det tänkas ha något samband med den situation som upplevs av de kvinnor som befinner sig där i dag? O m kvinnliga studerande för det första inte ser särskilt många kvinnliga förebilder u n d e r sina studier och för det a n d r a ser att de kvinnor som finns har det svårt eller motar- betas, kanske de tänker sig för några gånger innan de kastar sig in i samma bransch. De vet kanske med sig att de aldrig kan få sam- ma markservice som sina manliga kollegor så att de kan meriteringsforska 15 timmar om d y g n e t . . .
För att få ett g r e p p om h u r d e n n a situa- tion upplevs av de kvinnor som idag är akti- va forskare påbörjade vi 1979 en intervju- och enkätundersökning i Uppsala. De resul- tat vi redovisar gäller alltså endast Uppsala, men vi tror oss kunna säga att läget är unge- fär likadant i övriga universitetsstäder. Det vi beskriver här är delresultat eftersom un- dersökningen ä n n u inte är helt slutförd. Ar- betet har bekostats med UHA-medel och kommer att redovisas utförligt i en UHÄ- rapport.
I korthet har undersökningen varit upp- lagd på följande sätt: cirka 200 enkäter skickades ut till medlemmarna i Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning i Uppsala. Bland dem som svarat och som uppgav sig syssla aktivt med forskning (156), valde vi ut 42 personer (27 %) för en inter- vjuundersökning. De valdes ut systematiskt för att få en representativ fördelning i för- hållande till hela g r u p p e n i fråga om ålder, försörjning och ämnesområde.
Ambitionen med dessa två undersökning- ar var att kartlägga kvinnliga forskares situa- tion i stort, dvs bakgrund, social situation, forskningssituation, karriärmöjligheter, till- fredsställelse etc. Frågorna i både enkäten och i intervjuerna har alltså spänt över dessa ganska stora områden. Intervjustudien kan betraktas som en f ö r d j u p n i n g av enkätun- dersökningen, för att få en mer nyanserad bild av de förhållanden som kom f r a m i enkäterna.
Det är svårt att bli tagen på allvar Våra 156 forskare i enkätundersökningen fördelar sig j ä m n t över olika fakulteter, cir- ka 1/3 naturvetare, 1/3 samhällsvetare och 1/3 humanister. Medelåldern är 36 år, 70%
är gifta eller sammanboende och 30% är ensamstående. 41 % är barnlösa och 50%
har ett eller två barn. Kvinnorna var i ge- nomsnitt 28 år vid första barnets födelse, vilket är betydligt äldre än kvinnor i allmän- het. De flesta har akademisk g r u n d e x a m e n (67 %) och några har doktorsexamen (21 %).
När doktorandstudierna påbörjades var kvinnorna i genomsnitt 29 år.
I intervjustudien uppgav 75 % av de 42 kvinnorna att de u n d e r gymnasietiden var
inställda på att läsa vid universitet. Vid de akademiska studiernas början var 70% in- riktade på att ta en g r u n d e x a m e n och bara 30 % hade för avsikt att ägna sig åt forsk- ning. De flesta bestämde sig för att börja forska först efter avslutad g r u n d u t e x a m e n (45 %) eller i samband med 3-betygsarbetet (31 %). Att börja forska var för de allra flesta (69%) ett eget val och de upplevde inte att någon särskild person influerade eller stöt- tade dem. De flesta (62 %) tänker sig inte någon akademisk karriär eftersom de anser att detta är omöjligt. Många av dem (55 %) har f u n d e r a t på att hoppa av och den vanli- gaste orsaken (38 %) är bristande självför- troende. Bara en mindre del (17 %) är aktiva inom kvinnorörelsen och hela 45 % tar av- stånd f r å n kvinnokampen.
På frågan om det innebär speciella pro- blem att vara kvinnlig forskare, var det van- ligaste svaret (25 %) att det är svårt att prata på seminarier och svårt att bli tagen på all- var.
Männen pratar mer, längre, och ser ut som om d o m sa något viktigt, d o m är självsäkra, mer forskningsinriktade och mer intelligenssnobbis- tiska. Kvinnor har inte lika höga tankar om sitt arbete, är mer ödmjuka och öppna för kritik.
Kvinnor har förmodligen lättare än män för att bryta m e d gamla forskningstraditioner, eftersom de redan har brutit med en tradition!
En annan fråga gällde h u r man ska gå till väga för att förbättra rekryteringen av kvin- nor till forskning. En åtgärd som föreslogs var att på något sätt ge utbildningsbidrag på deltid med barntillägg, så att det blir möjligt att kombinera forskning och familj. Men det allra viktigaste för en ökad rekrytering av kvinnor är att vi får fler positiva kvinnliga modeller och en aktiv påverkan av kvinnliga studerande på alla nivåer.
Vi har sammanställt några av de slutkom- mentarer som de intervjuade kvinnliga for- skarna fällde. De är de vanligaste kommen- tarerna, men vi presenterar dem utan ambi- tioner om statistisk representativitet. De får tala för sig själva.
Man ställer större prestationskrav på kvinnor än på män. Kvinnor måste vara bra på allting. Kvin- nor tvingas ställa u p p och åta sig uppgifter som
män inte gör. Kvinnliga doktorander är duktiga- re!
Jag måste visa att jag duger på männens vill- kor. Varför tvivlar kvinnor så ofta på sin e g e n förmåga? Forskarrollen är diffus, oklar. Detta plus avsaknaden av kvinnliga modeller kan skrämma bort kvinnor.
Det behövs fler kvinnliga handledare! De är mer ansvarstagande, mer intresserade och mer enga- gerade!
Barn eller inte barn är ett reellt problem. Killar har markservice ... det retar mig ibland!
O m vi gör en sammanställning av de vanli- gaste svaren (typvärdena), får vi följande bild av dagens typiska kvinnliga forskare:
H o n är 37 år, barnlös, odisputerad och har en osäker universitetsanställning. H o n var 30 år då doktorandstudierna påbörjades.
H o n arbetar isolerat, men självständigt, har mycket få publikationer och har en manlig handledare som inte är särskilt insatt i hen- nes område. H o n har ofta f u n d e r a t på att hoppa av f r å n forskandet, framförallt på g r u n d av att hon upplever det svårt att tro på sin egen förmåga i frånvaron av stöd från en handledare. H o n räknar inte med att kunna fortsätta i en akademisk karriär efter disputationen. H o n saknar förankring i kvinnorörelsen.
Eller kan vi beskriva bilden så här: Den kvinnliga forskaren påbörjar inte sin forskar- utbildning förrän hon verkligen vet vad hon vill arbeta med och dessutom hunnit få några års yrkeserfarenhet. H o n arbetar självständigt, ofta inom o m r å d e n som är nya och där inga etablerade forskargrupper finns. H o n är mycket intresserad av sitt äm- ne och fortsätter envist trots att den akade- miska världen i stor utsträckning är stängd för henne.
T ä n k om situationen vore annorlunda;
om handledare alltid brydde sig om sina stu- denters arbete, om det f u n n e s verkliga möj- ligheter att försörja sig på sin forskning!
Vid de fem större universiteten finns nu organisationer som bildats för att tillvarata de kvinnliga forskarnas intressen där vi kan arbeta för bättre villkor tvärsöver fakultets- gränserna.1 Men inom varje institution be- höver vi också stödgrupper, så att vi kan
motverka effekterna av det i dag ofta osyn- liga men kännbara förtryck som finns på alla nivåer!
N O T
1. Se Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 1.
Marianne Carlsson, Eva Magnusson Psykologiska institutionen
Universitetet U p p s a l a
FORSKA PÅ T E K N I S GÅR BRA - SEDAN KOMMER PROBLEMEN
Vilka problem kan en kvinnlig forskare vid Tekniska högskolan tänkas ha? Vi träffades en eftermiddag och diskuterade kring ovan- stående fråga och fann att det är svårt att riktigt definiera vad som uppleves som pro- blem. Det bara känns som om ett visst mot- stånd finns. O m man gjorde en jämförelse mellan tekniska fakulteten och andra fakul- teter tror vi att man skulle finna att förhål- landena skiljer sig åt en hel del. För vår del vill vi nämligen bestämt påpeka att vi inte upplever att man gör skillnad mellan man och kvinna inom forskningen på Tekniska högskolan, utan känner oss helt just be- handlade. En viktig orsak till detta är för- modligen att det finns förhållandevis bra be- talda tjänster till alla, antingen de betalas via fasta tjänster eller via anslag. Med andra ord
antar man inte gärna fler forskarstuderande vid en institution än man kan försörja. Inom tekniska fakulteten finns dessutom mycket få utbildningsbidrag, vilket m e d f ö r att detta inte är något reellt alternativ för en for- skarstuderande. Forskningsuppgifterna de- las lika och man får inget B-lag av kvinnor som får mindre meriterande uppdrag. När man startar forskarutbildning vid teknisk fakultet har man en yrkesutbildning i bot- ten, något som i vissa fall uppleves som en stor trygghet. Man har ett yrke att falla till- baka på. Man är d ä r f ö r inte utelämnad och tvingad att acceptera vad som helst. Detta gäller generellt för manliga forskarstude- rande men även för kvinnor åtminstone vid en del sektioner. Detta får till följd att man vågar ställa krav.
Arbetssättet för en forskare på Tekniska högskolan skiljer sig inte mycket från ett vanligt arbete. Man finns på institutionen hela dagen, träffar sin handledare om inte dagligen så nästan och man träffar kolleger.
Risken att köra fast i forskningen, d ä r f ö r att man är isolerad är nästan obefintlig. Dess- utom är det vanligt att flera forskare inom en institution sysslar med samma forsk- ningsprojekt och det finns d ä r f ö r tillfälle att utbyta erfarenheter med a n d r a forskar- studerande, som i vårt fall nästan enbart är män. Detta innebär att man lär känna var- andra väl och får ett fint kamratförhållande.
Att man på institutionerna upplever det som positivt att få kvinnliga forskare är helt klart.
Det blir en mjukare stämning, man tar mer tid till att prata med varandra, lyssna på varandras problem. Utåt kanske detta ver- kar ineffektivt, men den tid som pratas bort är mer än väl använd genom att alla trivs.
Dessutom behöver man ibland vara lite inef- fektiv på Teknis också. Trots att arbetet del- vis har karaktären av 8 - 17 arbete finns ändå väldiga friheter inbyggda i systemet.
Många forskarstuderande har eller får fa- milj u n d e r sin studietid. Detta innebär för de flesta kvinnor ett uppehåll i forskningen, ett uppehåll som man emellertid kan göra relativt kort. O m inte barnpassningen löser sig eller om barnen är sjuka etc kan man forska på obekväma tider och dela på hem- arbetet. Arbetstiden kan flexas nästan obe-
D E
N N
S I
gränsat. Detta förutsätter dock att ens part- ner har möjlighet att ställa u p p eller i varje fall ett yrke med inte allt för mycket övertid eller resor. Oftast finns också en mängd rutinuppgifter som skall göras och som man kan ta till när man inte fått sova på natten och d ä r f ö r inte orkar tänka djupa tankar.
Den som genomgått teknisk utbildning har f r a m f ö r allt fått acceptera att man inte kan lära sig allt, att man måste prioritera.
Utbildningen bygger på att man läser flera kurser samtidigt och man har tidigt blivit van att splittra sig. Detta är något man har glädje av när man forskar och har familj.
Man har rusat mellan föreläsningar i ett äm- ne och laborationer i ett annat ämne hela sin studietid, kan byta tankebanor på en kvart.
Nu rusar man mellan forskningen och hem- met. Dessutom har vi fått förmågan genom vår utbildning att koncentrera oss på en sak åt gången och inte grubbla så mycket över morgondagen (typ inte tänka på tentan på fredag för j a g har ändå inte tid att läsa nu) och det gör nog att vi lättare kan komma ifrån att grubbla över h u r det f u n g e r a r hemma. Vi vågar starta ett projekt fastän barnpassningen inte är fixad. Kanske är det så att vi inte jobbar så känslomässigt!
Industrin och allmänheten reagerar negativt Finns det då inget negativt i att vara kvinna?
Jo, i två fall upplever vi klara problem. Det gäller dels h u r vi blir behandlade av indu- strin, dels h u r vi blir betraktade av allmän- heten.
Ute i industrin är man inte särskilt villig att anställa en kvinnlig doktor. Man ser gär- na att man får forskningsuppgifter utförda av henne bara hon utför dem på högskolan.
Detta innebär att de kvinnliga doktorander- na för det mesta har fler kontaktytor med industrin men att de trots detta har mycket svårt att få tjänster inom näringslivet. Att få en tjänst som står i relation till utbildningen verkar hart när omöjligt.
För de kvinnor som ändå sökt tjänster har även andra problem uppstått. De har helt enkelt inte fått de sökta tjänsterna därför att de kvinnliga anställda inom företaget inte kunnat acceptera en kvinnlig chef. Manliga
anställda har däremot inte haft samma in- ställning. Detta förhållande råder även inom högskolan. Man upplever inga problem med manliga u n d e r o r d n a d e - snarare tvärtom.
Killarna i verkstaden fixar gärna beställ- ningarna till de kvinnliga doktoranderna i tid medan de manliga oftast får tjata lite extra. Däremot förekommer ofta konflikter mellan de kvinnliga doktoranderna och la- boratorieassistenterna, vilka vanligtvis är kvinnor. H ä r möts två skilda världar med olika livsåskådningar, olika motiv för att ar- beta etc.
Ute i samhället i övrigt betraktas en kvinn- lig tekniker och kanske framförallt en for- skare med stor skepsis. Man anses antingen vara överbegåvad och omöjlig att umgås med eller underlig på något annat vis. Vi har alla upplevt vilken förvåning det väckt, när det visat sig att vi har vanliga mänskliga behov. Att man kan vara forskare på Teknis och på samma gång tycka om att sticka, baka tårtor etc möts med f ö r u n d r a n . H a r man familj är det naturligtvis väldigt synd om den. Överhuvudtaget anses teknik och tek- niska ä m n e n inte höra ihop med en kvinna.
I skolan rynkade många flickor på näsan och ansåg att sådant var svårt. Detta har senare m e d f ö r t att de flesta kvinnor betrak- tar allt som har anknytning till teknik med skepticism och lätt slår ifrån sig med hän- derna. Detta har till följd att många kvinnor i yrkeslivet har svårt att kommunicera med tekniker (män).
Av detta f r a m g å r att det alltså inte är svå- rare att vara kvinnlig forskare än manlig dito på Tekniska högskolan. Men attityden i övriga samhället känns betydligt besvärli- gare att tampas med.
Karin Sellberg Sektion E
Tekniska högskolan B o x 725
222 07 Lund
Ingegerd Sjöholm, Christina Skjöldebrand Livsmedelsteknik
Kemicentrum Box 50 230 50 Alnarp
