Följderna av ökad livslängd för exempelvis arbetsmarknaden i de industrialiserade samhällen är ett återkommande ämne i forskningen. Här har man ofta använt sig av begreppet sociala innovationer. I detta sammanhang tar jag mig friheten förhålla mig till en något löslig definition av begreppet som enbart är kopplat till hur det här kommit att användas och refereras till i diskussionen om vuxna äldres ställning i dagens samhälle. Vad gäller arbetsmarknadsfrågorna har forskare ibland fokuserat företagsvärldens nödvändighet av att attrahera äldre arbetskraft (Kolbacher & Herstadt 2008). De menar att erkännandet av vuxna äldres kunskapskapital utgör en social innovation i sig. Nya sätt att tänka kring äldres position på en arbetsplats skulle på sikt kunna leda till ett flergenerationsaktigt sätt att tänka som kan förhindra uppkomsten av fördomsfulla stereotyper om äldre som okunniga, eller på olika sätt ur takt med sin tid. Detta har WHO benämnt som skapandet av age-‐friendly environments – ett slags åldersvänliga miljöer (WHO 2010). Hur kan då begrepp som sociala innovationer kopplas till en framtida äldreomsorg i en tid av allt mer högljudda krav på omsorgsapparaternas anpassning till nytänkande, exempelvis genom etablerandet av nya professioner? I den internationella diskussionen har det hävdats att en lyckad förutsättning för att sociala innovationer skall kunna betraktas som varaktiga ligger i begreppet Livslångt lärande. Socialgerontologen Simon Biggs ansluter till detta när han hävdar betydelsen av olika
pedagogiska aktiviteter som riktar sig till äldre (2005). Vidare resonerar Biggs att äldres anpassningsförmåga inte enbart skall erkännas utan utnyttjas effektivt. Framför allt hävdar han att alla pedagogiska insatser i syfte att bryta åldersfientliga barriärer måste ta sin utgångspunkt i vuxna äldres uttalade önskemål och behov. Det kunskapskapital som en åldrande del av befolkningen besitter, är en betydande outnyttjad resurs. Detta ser han som ett samhälles misslyckande att ta till vara på de förutsättningar som en ökande äldre befolkning innebär. Samtidigt påpekar Biggs en förändring som vi har kunnat iaktta på senare år. Vuxna äldres erfarenheter och kunskap tycks tas till vara på i en allt större utsträckning. En del av denna förändring har att göra med gruppens ökade krav och uttalade förväntningar. En annan förklaring kan sökas i förbättrade ekonomiska möjligheter och förändrade konsumtionsmönster bland vuxna äldre (Kolbacher & Herstadt 2008).
Äldrepedagogik
I dagens Öresundsregion har vi bevittnat olika tendenser till nya och innovativa sätt att utveckla arbetet med äldre, dels inom den sociala sektorn dels inom hälsosektorn. Äldrepedagogik har under 10 års tid drivits som ett självständigt utbildningsprogram vid Malmö Högskola. Ämnets vetenskapliga kontext ligger i ett gränsland mellan socialt arbete, pedagogik och social omsorg (Nilsson 2004, 2006 Hallstedt, Högström, Nilsson, 2013). Äldrepedagogiken kännetecknas av arbetet med förebyggande interventioner där utgångspunkt tas i äldres sociala och kulturella erfarenhetsramar, där begreppet livslångt lärande har en central innebörd. Genom att direkt rikta förebyggande insatser till äldre som på ett eller annat sätt kan sägas befinna sig i gränslandet mot exempelvis socialt utanförskap, är äldrepedagogens mål att säkerställa god livskvalitet. Rent praktiskt liknar dessa insatser dem som redan beskrivits. Ett exempel på äldrepedagogiska metoder ges i Kristina Bengtssons och Jessica Halls kapitel.
Det som dock framför allt utmärker det äldrepedagogiska arbetssätet är ambitionen att främja äldres möjligheter till hållbar integration i ett att fokusera förekomsten av ålderistiska stereotyper och fördomar. I förlängningen skall detta ses som ett
56
sätt att tillvarata äldres outnyttjade kunskapskapital inom de flesta av samhällets arenor, exempelvis vård-‐ omsorg, samt arbetsliv. på det sätt efterlysts av Biggs (2005). Ambitionen kan ses som led i skapandet av värdegrund i det sociala arbetet med äldre, där hänsyn tas till en åldrande befolknings samlade erfarenheter, behov och förväntningar. Under den tioåriga period som äldrepedagogprogrammet har getts vid Malmö högskola har en rad svårigheter uppstått. Till att börja med har dessa haft med arbetsmarknadsrelaterad problematik att göra. Att etablera nya professioner låter sig inte göras i handvändning. Redan etablerade grupper har en naturlig önskan att bevaka sin egna intressen och nya grupper upplevs som hot. Men svårigheterna har i hög grad med att några av de ålderistiska idéer som redan beskrivits har ett mycket djupt fäste i samhället. Detta visar sig inte minst i det faktum att det har varit svårt att rekrytera studenter till programmet i önskvärd utsträckning. Detta bekräftar i sin tur det faktum att socialt arbete med äldre inte är särskilt attraktivt vilket internationella rön visar (Sharlach et al 2000, Snyder et al 2008, Weiss 2005). Som några amerikanska forskare har visat, kan vi se tecken på att bland socialarbetare finner vi exempel på stereotypa och ålderistiska tendenser (Cohen et al 2000). I syfte att råda bot på detta upprättade forskarna fokusgrupper bestående av en blandning av vuxna äldre och studenter i socialt arbete. Resultatet visade att förutom att konfronteras med sina egna fördomar, blev studenterna från att ha varit avvaktande allt mer positiva till socialt arbete med äldre. Av detta kan man dra slutsatsen att utbildningar på området kan ha en mycket viktig roll som brobyggare över generationsklyftor och bana väg för vuxna äldres integration i samhället.
I dagens Öresundsregion har vi bevittnat olika tendenser till nya och innovativa sätt att utveckla arbetet med äldre, dels inom den sociala sektorn dels inom hälsosektorn. Äldrepedagogik har under 10 års tid drivits som ett självständigt utbildningsprogram vid Malmö Högskola. Ämnets vetenskapliga kontext ligger i ett gränsland mellan socialt arbete, pedagogik och social omsorg (Nilsson 2004, 2006 Hallstedt, Högström, Nilsson, 2013). Äldrepedagogiken kännetecknas av arbetet med förebyggande interventioner där
utgångspunkt tas i äldres sociala och kulturella erfarenhetsramar, där begreppet livslångt lärande har en central innebörd. Genom att direkt rikta förebyggande insatser till äldre som på ett eller annat sätt kan sägas befinna sig i gränslandet mot exempelvis socialt utanförskap, är äldrepedagogens mål att säkerställa god livskvalitet. Rent praktiskt liknar dessa insatser dem som redan beskrivits. Ett exempel på äldrepedagogiska metoder ges i Kristina Bengtssons och Jessica Halls kapitel.
Det som dock framför allt utmärker det äldrepedagogiska arbetssätet är ambitionen att främja äldres möjligheter till hållbar integration i ett att fokusera förekomsten av ålderistiska stereotyper och fördomar. I förlängningen skall detta ses som ett sätt att tillvarata äldres outnyttjade kunskapskapital inom de flesta av samhällets arenor, exempelvis vård-‐ omsorg, samt arbetsliv. på det sätt efterlysts av Biggs (2005). Ambitionen kan ses som led i skapandet av värdegrund i det sociala arbetet med äldre, där hänsyn tas till en åldrande befolknings samlade erfarenheter, behov och förväntningar. Under den tioåriga period som äldrepedagog-‐ programmet har getts vid Malmö högskola har en rad svårigheter uppstått. Till att börja med har dessa haft med arbetsmarknadsrelaterad problematik att göra. Att etablera nya professioner låter sig inte göras i handvändning. Redan etablerade grupper har en naturlig önskan att bevaka sin egna intressen och nya grupper upplevs som hot. Men svårigheterna har i hög grad med att några av de ålderistiska idéer som redan beskrivits har ett mycket djupt fäste i samhället. Detta visar sig inte minst i det faktum att det har varit svårt att rekrytera studenter till programmet i önskvärd utsträckning. Detta bekräftar i sin tur det faktum att socialt arbete med äldre inte är särskilt attraktivt vilket internationella rön visar (Sharlach et al 2000, Snyder et al 2008, Weiss 2005). Som några amerikanska forskare har visat, kan vi se tecken på att bland socialarbetare finner vi exempel på stereotypa och ålderistiska tendenser (Cohen et al 2000). I syfte att råda bot på detta upprättade forskarna fokusgrupper bestående av en blandning av vuxna äldre och studenter i socialt arbete. Resultatet visade att förutom att konfronteras med sina egna fördomar, blev studenterna från att ha varit avvaktande allt mer positiva till socialt
58
arbete med äldre. Av detta kan man dra slutsatsen att utbildningar på området kan ha en mycket viktig roll som brobyggare över generationsklyftor och bana väg för vuxna äldres integration i samhället.
Slutsatser
Följderna av en snabbt växande andel vuxna äldre har väckt politikers, myndighetsutövares, och forskares intresse för olika insatser som motverkar isolering, dålig hälsa och effekterna av ålderistiska attityder. Ett exempel på detta är etablerandet av åldersvänliga miljöer som diskuterats när det gäller vuxna äldres roll i arbetslivet. Dessa har ofta känntecknats som sociala innovationer som tillvaratar vuxna äldres behov och erfarenhetsbaserad kunskap. Det är dock tidigt att sia något om resultaten. Inom ramen för den sociala omsorgssektorn har utvecklingen inte nått lika långt, eller i varje fall inte följt samma mönster. I kapitlet har jag velat uppmärksamma redan etablerade traditionella metoder och modeller för sociala interventioner inom det socialgerontologiska fältet. Satta i ett nytt sammanhang som exempelvis en ny utbildning inom ramen för socialt arbete med äldre, som äldrepedagogiken kan de ha en viktig roll att spela. I kombination med insatser på en rad olika områden som sociala medier, tekniska innovationer och så vidare kan de bidra till en förståelse och tillvaratagande av de resurser som äldres erfarenheter innehåller. Men den allra viktigaste uppgiften för socialt arbete med äldre ligger inte i nya eller nygamla metoder eller nya organisationsformer. Dessa blir endast fullt ut verkningsfulla och relevanta i arbetet med att motverka de negativa aspekterna av åldersbaserad diskriminering, stereotyper och föreställningar om ålder.
Referenser
Andersson, L. (1984) Intervention against loneliness in a group of elderly women: A process evaluation. Human Relations 37 (4) p. 295-310
Andersson, L. (1985) Intervention against loneliness in a group of elderly women: an impact evaluation. Social Science and
Medicine 20 (4) p. 355-364
Andersson, L. (1998) Loneliness research and interventions: a review of the literature. Aging and mental health 2 (4) p. 264-274 Arbuckle, N. W. & de Vries, B. (1995) The long-term effects of later
life spusal and parnetal bereavement on personal functioning. Gerontologist 35 (5) p. 637-47
Arnetz, B. & Theorell, T. (1983) Psychological, sociological and health behavior aspects of a long term activation programme for institutionalized elderly people. Social Science and
Medicine p. 449-456
Biggs S. (2001) Towards a Critical Narrativity. Stories of Aging in Contemporary Social Policy. Journal of Aging Studies 15: p. 303-316.
Biggs, S. 2005 Beyond appearences: perspectives on identity in later life and some implications for method. J Gerontol B Psychol Sci Soc Sci (2005) 60(3) p. 118-128
Bijak J. et al (2007) Population and Labor Force Projections for 27 European Countries:2002-2052: Impact of International Migration on Population Ageing, European journal of
population 23 (1) p. 1-31
Blomberg, S. & Petersson J. (2007) Elderly Care in Sweden as Part in the Formulation of Social Citizenship – A Historical Perspective on Present Change. In Harryson L. & O´Brian M. eds. Social Welfare, Social Exclusion, a Life
Course Frame.
Lund: Värpinge Ord & Text. P 173-193
Bodily C. (1994) Ageism and the Development “Age”: A Constructionist View. In Sarbin T. R. & Kitsue J. L. (eds) Constructing the social. Inquiries in socal
60
construction. London/ Thousand Oakes/New Dehli: Sage
Publications.
Caserta, M.S. & Lund D.M. (1996) Beyond bereavement support group meetings: Exploring outside social contacts among group members. Death studies 20 (6) p. 537-556
Cohen H. L. et al (2004) Using focus groups as an educational methodology: deconstructing stereotypes and social work practice misconceptions concerning aging and older adults. Educational Gerontology 30 (4) p. 329-346 Dunér A. & Ohlin E. (2011) En begynnande professionalisering? Om
gränsarbete och kompetenser inom funktionshinder- verksamhet och äldreomsorg. In Socialvetenskaplig
tidskrift 2011 (4) p. 336-353
Easterlin, R. A. et al (1990) Retirement prospects of the baby boom generation. Gerontologist 30 (6) p. 776-783
Easterlin, R. A.(1987) New age structure of povertyin America: Permanent or Transient?
Fischer, C.S. & Oliker S.J. (1998) Research not on friendship, gender, and the life cycle. Social forces 1983. 62 (1) p. 124-33.