Inom ramen för demensprojektet togs ett utbildningsmaterial fram som bygger på Svenskt Demenscentrums2 webbutbildning Demens
ABC. Syftet var att försöka nå ut till alla inom vård och omsorg med budskapet: Bemötande är det som kan förändra livskvaliteten och
1 Pilhuset är ett boende för personer med demenssjukdom samt
innehåller en dagverksamhet.
2 Svenskt Demens Centrum ansvarar för utbildning, förmedling av forskning och fakta
inom demensvården. Det drivs av två Stiftelser Silviahemmet och Stockholms läns Äldrecentrum på uppdrag av Socialstyrelsen och regeringen som också finansierar verksamheten.
att personcentrerad omvårdnad ska användas inom vård och omsorg för personer med demenssjukdom och deras anhöriga. Projektet har spridit riktlinjerna inom vård och omsorg vid olika utbildningstillfälle under år 2011 och 2012, se tabell 1: Grundutbildning för medarbetare vid 28 olika tillfällen, samt fortsättningsutbildning för reflektionsledare.
Inspirationsdagar för demensvården har genomförts både år 2011 och 2012. Inbjudna och deltagare var personer med demenssjukdom, anhöriga, medarbetare, chefer och politiker. Kort (se bild 2) med ”Första hjälpen i mötet med personer med demenssjukdom” delades ut för första gången år 2011. Kortet är framtagit för att ge en förståelse och att väcka nyfikenhet att lära mer om personcentrerad omvårdnad. År 2011 samlades ca 600 personer på Malmö Konserthus. Programet innefattade både fakta och njutning. Konsertpianist Fredrik Haglund inledde på flygen. Irene Andersson (2011) berättade om sin bok ”Min syster fick alzheimer” som bygger på hennes upplevelse av demensvården i Malmö stad. Hon berättade också om hur hon upplevde sin systers flytt till särskilt boende. Intervju med Maria som är besökare på dagverksamheten ”Club Cefalon” i Malmö för yngre personer med demenssjukdom. Hon berättade om sin vardag och vad det betyder för henne att få besöka Club Cefalon. Intervjun gjordes utifrån hennes livsberättelse1. Minnesmottagningen kurator Solveig Midhall och sjuksköterskan Sassa Persson beskrev deras strukturerade program för yngre 2 . Rozita Torkpoor från Kunskapscentrum presenterade Migrationskolan 3 . Utställning om både nationella register, anhörigföreningar och verksamheter i Malmö stad samt för livsnjutning. Därefter musikframträdande av ”Säg det i toner” med
1 Intervjun genomfördes på stora scenen som teveprogrammet ”Här är mitt liv”. Anette
Olsson intervjuade Maria och hon hade demenssjuksköterskan från Club Cefalon och hennes två hundar med på scenen. Det var som att sitta i ett avskilt rum vilket vi gjort vid två tillfällen innan och förberett oss på framförandet. Rummet byggde vi upp med bekväma fåtöljer och soffbord med blomma samt stora gröna växter som
avskärmades oss från övriga scenen. 2 Strukturerade program för yngre.
3 EU-‐projekt: Migrationsskola för demensvården i Öresundsregionen. Projektledare
186
Helena Hagström, Elina Nygren och Hannes Jägerstedt som arbetat med projekt i Hallands län för äldreomsorgen. Demensprojektet gav också en nulägesrapport. Avslutningsvis bjöd Alzheimerfondens ordförande Stefan Sauk på en beskrivning av fondens syfte och mål och inte minst avslutade han med en musikalisk njutning genom skönsång.
Inspirationsdagen år 2012 genomfördes på Palladium med ca 200 deltagare. Program med teaterpjäs ”Rymden emellan” spelades av teater InterAkt. Silviasystrarna presenterade sig. Föreläsning om palliativ vårdfilosofi av Silviasjuksköterskan Kajsa Båkman som representerar Silviahemmet och Svenskt Demens Centrum. Rapport från Demens-‐ och Silviasysterprojekten. Eftermiddagen avslutades med en paneldebatt utifrån teaterpjäsen och ”goda” exempel från demensvården. En utställning visades med deltagande av Malmö Anhörigförening, Alzheimerföreningen i Malmö, Svenskt Demens Centrum, Guldstunder, Trygghetshotellet, anhörigstöd i Malmö stad och Demens-‐ och Silviasysterprojekten.
MMM-‐dagarna1 i Malmö stad vänder sig till all personal inom vård
och omsorg, omsorgspersonal, assistenter, kanslister, övriga professioner, politiker och anhöriga. Vi var med år 2011 och presenterade reflektionsmetoden. Metoden finns på ett vykort för att lätt kunna användas i vardagsarbetet. Kortet har sedan spridits vidare genom reflektionshandledarna och vård och omsorgschefer till verksamheterna. Reflektionsmetoden är ett strukturerat sätt att reflektera om personcentrerad omsorg och vård. Förutsättningar för att metoden ska kunna användas är att reflektionstid schemaläggs för personalen. Metoden består av fem steg. Personen som reflekterar äger sin berättelse och först i steget analys får övriga deltagare berätta vad de lärt som om händelsen. Steg 1 innebär en beskrivning av händelse utifrån frågan – Vad hände? I steg 2 berättas om känslor – Vad tänkte du? och Vad kände du? Steg 3 innebär en värdering av händelsen – Vad är positivt? och Vad kan förbättras? I steg 4 analyseras händelsen – Vad har du lär dig av händelsen? Steg 5 är avslutningen när personen som berättat om sin
1 MMM står för mångfald, möten, möjligheter och är tänkt som
händelse gör en handlingsplan för framtiden utifrån frågan – Vad gör du för att det inte ska hända igen? Därefter kan nästa person göra sin reflektion.
Under år 2012 har projektet även arbetat med implementering av riktlinjer på myndighetsavdelningarna. Projektledare har träffat myndighets-‐chefsgruppen och besökt myndighetsavdelningar och träffat biståndshandläggare med flera för att föra ut budskapet och ge verktyg för att arbeta vidare med personcentrerad omvårdnad i myndighetsutövningen. Utbildningstillfälle År 2011 År 2012 Antal tillfälle Antal deltagare Antal tillfälle Antal deltagare Medarbetare* 7 367 10 159 Fortsättningsutbildning 2 30 6 40 Handledare 2 35 12 78 Biståndshandläggare 0 0 11 154 Pensionärsråd 2 30 2 15 Vårdkedja 0 0 2 68 Inspirationsdag 1 600 1 200 MMM-dagar 3 150 0 0
Tvärprofessionell utbildning; palliativ vårdfilosofi 0 0 7 311
Totalt 17 1212 51 1025
* Varav 128 chefer år 2011 och 7 år 2012 Tabell 1
188
Projektet fick möjlighet att köpa in demensutbildning av stiftelsen Silviahemmet1 genom stimulansmedel från Socialstyrelsen och egen satsning. Silviasysterutbildningen är ett led i att utveckla demensvården i Malmö stad. Detta för att gå vidare med kompetenshöjning av undersköterskor som möter personer med demenssjukdom och deras anhöriga i vardagen. Genom Sophiahemmets Högskola utbildas 16 undersköterskor till Silviasystrar (specialister inom demensvården) sedan hösten år 2012. Examination och uppstart inför ny kurs sker i Malmö. För att sprida filosofin inom hela demensverksamheten fick övriga professioner inom vård och omsorg i Malmö stad ta del av Silviahemmets utbildning. Detta genomfördes under riktade utbildningsdagar; en för chefer, två stycken tvådagars utbildningar för professioner och en dag för omsorgspersonal. Syftet var att höja kunskapsnivå och inte minst att förbereda kollegorna på vad Silviasystrarna lär sig på sin kunskapsresa. Det skapades även ett nätverk för att stödja och handleda undersköterskorna under utbildning samt hålla cheferna uppdaterade och förankra den nya rollen i Malmö stad.
Metod för demensfrågor
Kartläggningen som gjordes under våren år 2011 visade att demensvården i Malmö stad har utvecklats åt olika håll med olika tyngdpunkter. Projektets målsättning blev att försöka se demensverksamheten utifrån Malmöbons perspektiv. Projektet tog mot den bakgrunden fram en metod för implementeringen som är uppbyggd på tre nivåer, se nedan. Tanken bakom metoden var att den ska kunna permanenta i Malmö stad efter projektet för att demensfrågorna fortsatt ska hållas levande.
Metoden bygger på att kunskap är färskvara och att utbildning och fortbildning måste ske kontinuerligt. Allt ska vara knutet till arbetsplatserna och kombineras med reflektioner och handledning för att ge bästa resultat i enligt med nationella riktlinjerna. Chefen
1 Stiftelsen Silviahemmet startades år 1996 av verksamhetschef Wilhelmina Hoffman,
har en viktig roll för att åstadkomma en lärande organisation där medarbetarna får möjlighet att ta del av varandras kunskaper.
• Nivå ett, reflektionsledare i varje arbetsgrupp som leder reflektion med sina kollegor.
• Nivå två, reflektionshandledare i varje stadsdel som handleder och är sakkunniga åt reflektionsledarna.
• Nivå tre, handledningsgrupp i Malmö stad för reflektionshandledarna. Handleder och ordnar utbildning till reflektionshandledarna.
Metoden bygger på reflektioner i arbetsgruppen när medarbetare gör Demens ABC -‐utbildningen och sedan fortsätter med reflektionsmöte en gång i månaden i arbetsgruppen. En medarbetare per arbetsgrupp fick deltaga med sin chef på den implementeringsutbildningen som ordnades av projektet. För att medarbetare ska få stöd som reflektionsledare valde vi att utbilda två reflektionshandledare per stadsdelsförvaltning för att reflektionsledaren ute i verksamheten skulle få stöd i sin roll som reflektionsledare och få kunskapspåfyllning och för att hålla ihop reflektionerna i Malmö stads tio stadsdelsförvaltningar. Kunskapscentrum för demenssjukdomar kopplades in för att ge handledning och specialkunskap till reflektionshandledarna. Detta ger möjlighet till kunskapsutveckling för reflektions-‐handledarna samtidigt som man har möjlighet att utvecklas ihop i-‐ och med Malmö stad. Cheferna har också en viktig roll att göra reflektioner möjliga och schemalägga tiden så att det blir möjligt att utveckla modellen vidare. Syftet med reflektionsmodellen är att ta tillvara allt bra som görs inom äldreomsorgen och lyfta fram arbetet som görs ute på fältet. Reflektionsledarna behöver stöttning för att inte reflektionerna ska falla i glömska. Reflektionshandledarna behöver också träffas två till fyra gånger om året för att få stöd i sitt arbete och för att hålla samman utvecklingen i Malmö stad.
En verktygslåda har tagits fram för demensverksamheten. Verktygslådan innehåller bland annat bemötandekort (bild 1), reflektionskort (bild 2) och beskrivning på förhållnings-‐ och synsätt som personcentrerad omvårdnad bygger på samt den palliativa vårdfilosofin för demensvården. Allt för att underlätta vidare arbete med personcentrerad omvårdnad.
190