Återfyllning efter schakt sker med hjälp av återfyllningsmassor. Dessa kan antingen vara uppgrävda massor från det aktuella området (behand- lade eller obehandlade) eller ersättningsmassor från en annan källa (inklusive återanvända restprodukter). Vid återfyllning av massor, obe- roende av källan, måste det ske en nettominsk ning av den totala förore- ningsmängden inom området, inte bara ett utbyte eller omfördelning av massor. En reduktion av föroreningshalterna genom utblandning med renare massor är inte acceptabelt. Man behöver vara medveten om att haltrelaterade åtgärdsmål är en nivå ner till vilken ett förorenat område bör renas och inte en nivå upp till vilken det är acceptabelt att förorena. Det innebär bland annat att halterna i återfyllningsmassorna inte får bidra till ökade föroreningshalter i någon del av området.
Det innebär vidare att höga krav bör ställas beträffande externa er- sättningsmassor. Man bör sträva efter att föroreningshalterna i sådana massor ligger under eller så nära de lokala bakgrundshalterna som möj- ligt. De bör dock minst ligga under de lägsta av riktvärdena som gäller för aktuell markanvändning. Om Naturvårdsverkets generella riktvärde är lägre än det platsspecifika använder man det generella och om det platsspecifika är lägre än det generella riktvärdet använder man det platsspecifika, se figur. Lokala bakgrundshalter som riktlinje kan använ- das under förutsättning att de inte är markant högre än de nationella bakgrundshalterna och att de inte heller kan innebära hälsorisker.
Om halterna i återfyllningsmassor överskrider kriterierna för återan- vändning av avfall i anlägg ningsändamål (eller bakgrundshalterna för ämnen som inte finns med på kriterielistan) kan anmälan till tillsynsmyn- digheten komma att behövas (gällande från det att kriterierna publice- ras). Dessutom kan det finnas behov av att använda administrativa åt- gärder i syfte att begränsa och reglera framtida ingrepp i och användning av sådana massor.
Det är viktigt att se till att ersättningsmassor inte innehåller andra föroreningar än de som har konstaterats i ett område som efterbe- handlas. Detta för att nya föroreningar inte ska tillföras området. Föroreningsinnehållet i ersättningsmassorna bör alltid doku menteras avseende typ, mängd, omfattning och fördelning i rymd samt i vissa fall även avseende biotillgänglighet och lakbarhet av föroreningarna.
Halterna i externa ersättningsmassor bör ligga under denna nivå Bakgrundshalt Platsspecifikt riktvärde Generellt riktvärde Bakgrundshalt Platsspecifikt riktvärde Generellt riktvärde Figur. Föroreningshalter i externa ersättningsmassor bör minst ligga under de lägsta av riktvärdena som gäller för aktuell markan- vändning.
bilaga 4 • åtgärdsmEtodEr 147 Det kan även finnas andra krav som behöver ställas på återfyllnings-
och ersättningsmassor, till exempel beträffande jordart, packbarhet, ge- nomsläpplighet och bärförmåga.
Vid bedömning av om massor från ett förorenat område (behand- lade eller obehandlade) kan användas på annan plats än på området där dessa schaktades upp, bör bakgrundshalterna i området där massorna ska användas utgöra en utgångspunkt. Detta under förutsättning att bakgrundshalterna i området av de aktuella ämnena inte är markant högre än de nationella bakgrundshalterna, och inte heller kan innebära hälsorisker. Anmälan kan komma att krävas om halterna överskrider kommande kriterier för återanvändning av avfall i anläggningsändamål.
bilaga 5 • åtgärdskostnadEr 149 Efterbehandlingsåtgärderna bör reducera riskerna för miljön och för vår hälsa, så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.
Bilaga 5
bilaga 5 • åtgärdskostnadEr 151 Denna bilaga beskriver faktorer som påverkar kostnaderna för schakt-
ning av förorenad jord, muddringsarbeten samt avvattning av förore- nade fasta massor. Dessutom tas kostnadsslag upp som är gemensamma för de flesta åtgärdsmetoder.
Schaktning av förorenad jord
Kostnaderna för schaktning av förorenad jord kan variera kraftigt bero- ende på de lokala förutsättningarna. Faktorer som påverkar kostnaderna för schaktning är bland annat:
Schaktbarheten som styrs av den förorenade matrisens sammansätt-
ning, jordlagerföljd, lagringstäthet, inslag av block och grovt fyll- ningsmaterial, förekomst av grundkonstruktioner osv.
Förekomst av ledningar, rör m.m. och hanteringen av dessa.
Behovet av schaktning av rent material för att komma åt de förore-
nade massorna.
Om massor ska sorteras i samband med schaktning.
Grundvattenytans läge och behovet av skyddsåtgärder såsom spont-
ning och länshållning vid schaktning under grundvattenytan eller i anslutning till ytvattendrag.
Risken för stabilitetsproblem och behovet av stödkonstruktioner
på grund av dessa (exempelvis spontning eller terrasserade schakt- gropar).
Behovet av skyddsåtgärder mot spridning av damm, vatten och dy-
likt.
Behovet av kontroll, provtagning och analys av föroreningshalter
innan eller i samband med upptagning. Syftet med kontrollprovtag- ning och analys är att styra massor till rätt hantering samt att klassa rena områden.
Återfyllning och återanvändning av massor.
Logistiken för kontroll av föroreningshalter och styrning av schaktning och masshantering kan påverka kostnadsbilden. Normalt hanterar man inte dessa frågor i utredningsskedet, utan en noggrannare analys görs i samband med projekteringen då fullständiga åtgärdskrav formuleras. För kostnadsberäkningen i utredningsskedet är det en fördel om man har tillgång till erfarenhetskalkyler från redan genomförda objekt med liknande förhållanden. Beräkningar bör också baseras på egna bedöm- ningar av personal- och maskinbehov, kapacitet och timkostnader.
Vid bedömning av kostnaderna för schaktning och hantering av jordmassor behöver också det eventuella behovet av att anlägga ytor för mellanlagring och bearbetning beaktas, liksom kraven på deras funktion (materialseparering, täthet, uppsamling av vatten osv.)
152 att välja EftErbEhandlingåtgärd
Muddringsarbeten
Vid kostnadsbedömningar för muddringsarbeten behöver bland annat följande faktorer analyseras:
Sedimentegenskaper (torrsubstanshalt, kornstorleksfördelning, or-
ganisk halt, densitet, skjuvhållfasthet). Vattendjup inom muddringsområdet.
Avstånd mellan muddringsområde och arbetsområden på land.
Möjligheter för sjösättning av mudderverk m.m.
Vilken muddringsmetod som bör tillämpas.
Förekomst av muddringshinder i form av bryggor och andra an-
läggningar samt ledningar och främmande föremål i muddringsom- rådet.
Förekomst av bottenvegetation, vass och rotfilt.
Behov av skyddsåtgärder för att begränsa spridning av partiklar och
föroreningar under muddringen.
Eventuellt behov av åtgärder för att säkra stabilitetsförhållanden
under och efter muddring.
Vid bedömningar av kostnaderna för muddring och hantering av mud- dermassor behöver också det eventuella behovet av att anlägga ytor för mellanlagring och bearbetning beaktas, liksom kraven på deras funktion (materialseparering, täthet, uppsamling av vatten osv.).