Mätbara åtgärdsmål är till för att vägleda genomförandet av efterbe- handlingsåtgärder. Det är därmed viktigt att kontrollprogram är kopp- lade till åtgärderna. Det finns två principiella typer av kontrollprogram, där kontrollaktiviteterna ofta går under det gemensamma namnet miljö- kontroll: utförandekontroll omgivningskontroll.
Utförandekontroll används för att följa det faktiska utförandet av åtgär- derna, till exempel att rätt massor schaktas, att barriärer anläggs med rätt material och på rätt plats. Denna sorts kontroll används normalt bara under tiden som åtgärderna pågår och är dessutom oftast kopplad till åtgärdskrav som ställs på den entreprenör som genomför åtgärderna. Tidigare insamlade data från förundersökningarna fungerar då som refe- rensdata.
Omgivningskontroll används för att följa upp effekterna av de ge- nomförda åtgärderna på omgivningen före, under och efter åtgärdsge- nomförandet. Exempel på effekter kan vara föroreningsspridning, halter i biologiska organismer m.m. Kontrollprogram för omgivningen behöver påbörjas redan innan åtgärderna kommer igång, för insamling av refe- rensdata. Det behöver också pågå under hela åtgärdstiden för att se om åtgärdsarbetena orsakar effekter eller störningar i omgivningen eller om skyddsåtgärder fungerar som planerat. Slutligen bör omgivningskontrol- lerna fortsätta efter att åtgärderna har avslutats för att se om önskat resultat uppnås.
Hur man kontrollerar mätbara åtgärdsmål beror på typ av mål. För att kontrollera exempelvis mål som är kopplade till riskerna för männis- kor som vistas inom området eller ekotoxikologiska effekter på platsen kan haltmätningar i jord, vatten och sediment vara lämpliga. För mätba- ra åtgärdsmål som omfattar spridningen av föroreningar kan såväl di- rekta mätningar, till exempel i recipient, som spridningsberäkningar vara bra kontrollmetoder. Kontroll av mätbara åtgärdsmål som avser effekter i en recipient kan exempelvis omfatta effektstudier, halter i organismer, bottenfaunans tillstånd och dylikt.
Vilka moment som behöver ingå i de olika delarna av kontrollpro- grammet beror på vilka medier som kan påverkas av åtgärderna, hur dessa beaktas i de mätbara åtgärdsmålen och åtgärdsprojektets omfatt- ning och komplexitet. Exempel på några aspekter som kan behöva han- teras är:
mäTbARA ÅTgäRDSmÅl 93 Jord; resthalter samt halter i uppschaktade och behandlade massor.
Växter; grobarhet, rotlängd, halter i olika växtdelar.
Marklevande organismer; art, antal, vikt, halter, respiration.
Grundvatten; inom- och mellanårsvariationer i flödesriktning, gra-
dient och halter.
Ytvatten; inom- och mellanårsvariationer i halter, vattenföring, vat-
tennivåer.
Sediment; halt i ytligt sediment och i fallande sediment (dvs. i vat-
tenmassan), sedimentationshastighet.
Bottenfauna; mellanårsvariationer i art, antal, vikt och halter.
Växtplankton och zooplankton; artfördelning, biomassa och halter.
Fisk; typ, beteende, tillväxt (ålder, vikt, längd), inom- och mellan-
årsvariationer i födoval, halt i muskel, subletala effekter, reproduk- tion osv.
Byggnader; resthalter i sanerade och kvarlämnade byggnadsdelar
samt halter i saneringsrester.
Det är viktigt att kontrollprogrammet innehåller minst en mätningsak- tivitet per mätbart åtgärdsmål, i syfte att verifiera att målet uppfylls. En mätningsaktivitet är väldefinierad vad avser syfte, plats, metod, mätpara- metrar, mätfrekvens och tolkningsmått. Mätningarnas frekvens och var- aktighet anpassas till de berörda mediernas inneboende heterogenitet och variabilitet. Till exempel kan man behöva provta grundvatten säsongsvis under några år. Mätningar avseende organismer är beroende av mätob- jektets livslängd, men bör normalt göras årligen under flera års tid. För vissa organismer, exempelvis zooplankton, krävs tätare uppföljning.
Kontrollernas varaktighet avgörs från fall till fall. Om de mätbara åtgärdsmålen endast avser föroreningskällans reduktion i jord behövs normalt ingen uppföljning när de avslutande utförandekontrollerna har gjorts. I övriga fall bör uppföljningen av åtgärder fortsätta minst ett år efter att samtliga mätbara åtgärdsmål har uppfyllts, för att vara tillräck- ligt säker på att förändringarna är bestående.
Läs mer om miljökontroll i till exempel Sternbeck m.fl., 2008b.
riskkommunikation
7.4
Hur man uppfattar en risk baseras på en blandning av tekniska, psykolo- giska, sociologiska, kulturella och ekonomiska överväganden. Även om det kan skilja sig betydligt mellan hur en expert bedömer risken och hur den upplevs av andra, är det viktigt att den upplevda risken tas på allvar. I annat fall kan riskupplevelsen i sig leda till oönskade händelser, till ex- empel utflyttning från ett enligt hälsoriskbedömningar ofarligt område. Hur man upplever risken beror bland annat på om risken är frivillig eller påtvingad, känd eller okänd, överhängande eller inte, ständigt fö- rekommande eller en engångsföreteelse, livshotande eller inte, samt om
94 ATT VäljA EfTERbEhANDliNgSÅTgäRD
den kan leda till stor nytta (Andersson-Sköld m.fl., 2006). Till exempel accepteras frivilliga och kända risker lättare än ofrivilliga och okända risker. Genom att ta hänsyn till dessa faktorer och genom att vidta åtgär- der som reducerar de upplevda riskerna, så kan människors riskupple- velse mildras och riskerna lättare accepteras.
Andersson-Sköld m.fl. (2006), påpekar att människor dagligen värde- rar risker och rent intuitivt tar flera olika faktorer med i sina övervägan- den när de fattar beslut, men att besluten kan baseras på olika värdeska- lor. Därför är det viktigt att analysera riskerna och fördelarna från olika perspektiv. Det är också viktigt att belysa alla de faktorer som ingår i värderingen.
När åtgärdsvalet och information om risker kring förorenade om- råden ska föras ut till olika intressenter och till allmänheten, betonar Asplund m.fl. (2007) hur viktigt det är att vara väl förberedd. Man kan förbereda sig genom att identifiera målgrupperna, planera kommunika- tionsinsatserna och föreställa sig eventuella konfliktorsaker. I speciella fall kan huvudmannen behöva kommunicera resultatet av riskvärdering- en och åtgärdsvalet till en bredare krets.
Dessutom är det viktigt att processen är öppen och transparent och att det sker en dialog mellan olika aktörer. Det är bra att tänka på att: Efterfråga synpunkter på förslaget till åtgärd från berörda, till
exempel kommuner och när så är lämpligt allmänheten.
Låta oberoende expertis granska utredningarna i komplexa fall och
arbeta in deras synpunkter i åtgärdsplanen.
Klargöra vem som ansvarar för att genomföra, upprätthålla och
övervaka åtgärderna.
Beskriva hur huvudmannen och tillsynsmyndigheten troligen kom-
mer att agera om det valda åtgärdsalternativet inte fungerar som avsett.
Beskriva det juridiska och ekonomiska ansvaret för hanteringen av
eventuella framtida problem.
Inte förändra någon del av det valda åtgärdsalternativet, inklusive
administrativa åtgärder, utan att diskutera detta med tillsynsmyn- digheten.
För en bredare diskussion om riskkommunikation, kommunikation av åtgärdsval och förslag till planerade kommunikationsinsatser, se bland annat Andersson-Sköld m.fl., 2006, Asplund m.fl., 2007 och Warg m.fl., 2008.
ÅTgäRDSfÖRbEREDElSER och ÅTgäRDSKRAV 95 Kapitlet ger endast en kort introduktion till ämnet åtgärdsförberedelser
och åtgärdskrav, med viss utveckling i bilaga 6.