Åtgärder för att förhindra introduktion,

spridning av karantänskadegörare

Förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer ska få meddela föreskrifter om förbud, begränsningar eller åtgärder som behövs för att förhindra introduktion, etablering och spridning av karantänskadegörare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska också, utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, i det enskilda fallet få besluta om sådana förbud, begränsningar eller åtgärder.

Utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som den nya växtskyddslagen kompletterar ska den myndighet som rege- ringen bestämmer få verkställa sådana beslut om det är nöd- vändigt för att utrota eller innesluta karantänskadegörare.

Föreskrifter eller beslut som förbjuder eller begränsar införsel till Sverige från ett land utanför Europeiska unionen eller en annan medlemsstat i unionen samt förflyttningar inom Sverige ska vara tidsbegränsade. Detta ska inte gälla om annat följer av Sveriges medlemskap i unionen.

Skäl för förslaget

Åtgärder för att förhindra introduktion, etablering och spridning av karantänskadegörare

Kommissionen får i genomförandeakter fastställa vilka åtgärder som ska vidtas mot en särskild EU-karantänskadegörare eller en potentiell sådan för att utrota den, eller om det inte bedöms vara möjligt, innesluta den för att hindra ytterligare spridning (artiklarna 28 och 30. Trots detta kan det finnas ett behov av att meddela nationella föreskrifter eller fatta beslut i det enskilda fallet om sådana åtgärder. I vilken utsträckning det finns ett sådant behov bestäms bl.a. av i vilken utsträckning kommissionen utnyttjar sitt bemyn- digande. Det nationella utrymmet att meddela föreskrifter beror även på om kommissionen i sina genomförandeakter väljer att ställa krav på aktörerna eller på medlemsstaterna alternativt behörig myndighet. Om kommissionen anger vad medlemsstaten eller behörig myndighet ska göra eller säkerställa kan det vara nödvändigt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i generella föreskrifter eller i beslut i det enskilda fallet ange vilka åtgärder som aktörer ska vidta.

Medlemsstaterna är också skyldiga att vidta åtgärder mot växt- skadegörare som bedöms uppfylla kriterierna för EU-karantän- skadegörare men som inte är förtecknade som sådana (artikel 29).

Vidare kan växtskyddsförordningens krav på att den behöriga myndigheten vid bekräftad förekomst av karantänskadegörare ska vidta alla nödvändiga växtskyddsåtgärder för att utrota skadegöraren göra det nödvändigt att ställa krav på att aktörer ska vidta åtgärder (artiklarna 17, 29 och 33). Ett sådant behov kan också finnas eftersom en medlemsstat är skyldig att vidta åtgärder för att elimi- nera risken för spridning vid misstanke om att en karantänskade- görare förekommer (artiklarna 10, 29 och 33). Vid misstänkt eller konstaterad förekomst av en karantänskadegörare ska aktören vidta åtgärder för att förhindra spridning av skadegöraren (artiklarna 14 och 15; se mer i avsnitt 6.2). Det kan vara nödvändigt att i generella föreskrifter eller i beslut i det enskilda fallet specificera de åtgärder som aktörer ska vidta. I undantagsfall är det inte möjligt att avvakta att aktören ska vidta åtgärden med hänsyn till risken för introduktion, etablering och spridning av en karantänskadegörare.

Vid bekräftad förekomst av en karantänskadegörare ska den behöriga myndigheten avgränsa det område inom vilket åtgärder ska vidtas mot skadegöraren (artikel 18). Ett avgränsat område ska bestå av en angripen zon och en buffertzon. Avgränsningen kan också leda till rättsliga skyldigheter för enskilda om kommissionen i sina genomförandeakter föreskriver att vissa åtgärder ska vidtas i ett avgränsat område. Det kan därför vara lämpligt att kunna avgränsa områden i generella föreskrifter, eller, när det område som behöver avgränsas endast avser vissa enskilda fastigheter, genom ett beslut i det enskilda fallet.

Sammanfattningsvis behövs det således ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förbud, begränsningar eller åtgärder som behövs för att förhindra introduktion, etablering och spridning av karantänskadegörare. Sådana föreskrifter kan t.ex. avse förbud mot odling av gröda som är mottaglig för angrepp av skadegöraren, krav på att odling endast sker med utsäde som är resistent mot skadegöraren, att växter eller växtprodukter som har angripits av skadegöraren ska behandlas med växtskyddsmedel eller destrueras, att redskap som används i odling rengörs samt att införsel av växter, växtprodukter och skadegörare förbjuds eller begränsas. Det bör även vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att, utöver vad som följer av de EU-bestämmelser som lagen kompletterar, i det enskilda fallet besluta om sådana åtgärder. Utöver vad som följer av EU-bestämmelserna bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få verkställa sådana beslut om det är nödvändigt för att utrota eller innesluta karantän- skadegörare. Det kan bli aktuellt i de situationer där det inte går att avvakta att en aktör utför åtgärden. Myndighetens kostnader för åtgärden bör inte ske på den enskildes bekostnad. I avsnitt 7.10.13 behandlas frågan om kontrollmyndighet ska ha rätt att vidta åtgärder för att åstadkomma rättelse på den enskildes bekostnad.

Införsel och förflyttning av karantänskadegörare

En förutsättning för att kunna meddela nationella föreskrifter vid införsel till Sverige från ett land utanför den Europeiska unionen eller en annan medlemsstat i unionen respektive vid förflyttning

inom Sverige är att EU-rätten medger det. Det innebär t.ex. att föreskrifter som begränsar den fria rörligheten endast undantagsvis kan meddelas (se avsnitt 7.2). Som angetts i det avsnittet finns det dock en möjlighet för en medlemsstat att under vissa förutsättningar tillfälligt begränsa införsel till och förflyttning inom sitt territorium av växter, växtprodukter, andra föremål och växtskadegörare från vissa tredjeländer eller andra medlemsstater, om de medför en oacceptabelt hög skadegörarrisk vad avser införsel till, spridning och etablering inom medlemsstaten av en EU-karantänskadegörare eller en potentiell EU-karantänskadegörare (artikel 52 i växtskydds- förordningen). Den möjligheten bör kunna utnyttjas.

Den nya lagen bör därför innehålla ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör också kunna meddela beslut i det enskilda fallet. Föreskrifterna och besluten ska vara tidsbegränsade.

Vidare har kommissionen en möjlighet att i en genomförandeakt rikta krav mot medlemsstaterna när det gäller karantänskadegörare att t.ex. förbjuda införsel av vissa växter från ett visst tredjeland i stället för att utforma bestämmelsen som ett direkt tillämpligt förbud för enskilda att föra in växterna från det aktuella tredjelandet (se artiklarna 5.1, 30 och 32.2 i växtskyddsförordningen). Det finns därför ett behov av att kunna meddela föreskrifter som inte är tidsbegränsade om det behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Val mellan föreskrifter och beslut

I samband med ett angrepp av en karantänskadegörare kan det bli aktuellt med både föreskrifter och beslut i det enskilda fallet. Föreskrifter ska väljas när det gäller åtgärder av en generell natur som riktar sig till en stor eller en mer obestämd krets aktörer. Generella föreskrifter kan behöva kompletteras med beslut i det enskilda fallet för att anpassa åtgärderna mer i detalj till den specifika situationen, t.ex. den verksamhet som bedrivs eller om det rör sig om en ny karantänskadegörare för landet och då åtgärder snabbt behöver vidtas. Det är också möjligt att fatta vissa beslut i det enskilda fallet enligt EU-förordningarna.

Bestämmelser i direktiv om potatisskadegörare

Som konstaterats i avsnitt 3.2 finns det några äldre EU-direktiv med bestämmelser om bekämpning av vissa potatisskadegörare som enligt artikel 113.2 i växtskyddsförordningen ska gälla fram till den 1 januari 2022. Direktiven innehåller krav på medlemsstaterna att ha nationella bestämmelser om åtgärder för att bekämpa och hindra spridning av vissa skadegörare på potatis. Den nya växtskyddslagen måste därför ge utrymme för de nationella bestämmelser som behövs för att uppfylla kraven i direktiven. De aktuella potatisskade- görarna är förtecknade som EU-karantänskadegörare enligt kom- missionens genomförandeförordning till artikel 5.2 i växtskydds- förordningen. Det nu föreslagna bemyndigandet tillsammans med bemyndigandet i 3 § utsädeslagen (1976:298) för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter för certifiering, bedöms vara tillräckligt för att genomföra direk- tivets bestämmelser under övergångsperioden. Bemyndigandena kan användas för att ändra det nationella genomförandet av direktiven men också för att upphäva de nationella föreskrifter som genomför dem.

Vissa bestämmelser i direktiv om kontroll ska tillämpas

Enligt artikel 165.2 i den nya kontrollförordningen ska relevanta artiklar i rådets direktiv 2000/29/EG tillämpas i stället för vissa bestämmelser enligt den nya kontrollförordningen i frågor som rör offentlig kontroll. Det gäller bestämmelser om införsel vid andra kontrollställen än gränskontrollstationer som ska tillämpas till och med den 13 december 2020. Det gäller också bestämmelser om kontrollfrekvens vid import som ska tillämpas till den 13 december 2022. Direktivet kan genomföras med stöd av det nu föreslagna bemyndigandet.

7.4.2 _{Åtgärder för att begränsa förekomsten av reglerade EU-}