Kontrollmyndigheter

Förslag: Jordbruksverket och andra statliga myndigheter utövar

offentlig kontroll i enlighet med vad regeringen bestämmer. Kontrollmyndigheterna ska även utföra annan offentlig verksamhet i enlighet med vad som framgår av lagen och vad regeringen bestämmer.

Jordbruksverket ska samordna övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämna råd och hjälp i denna verksamhet, om inte regeringen föreskriver något annat.

Bedömning: Skogsstyrelsen bör ha uppgiften att samordna

övriga myndigheter och lämna råd och hjälp i denna verksamhet när det gäller de nationella föreskrifter och beslut som syftar till att skydda träd avsedda för virkesproduktion från angrepp.

Skäl för förslaget

För vart och ett av de områden som omfattas av den nya kontroll- förordningens tillämpningsområde ska medlemsstaterna utse den eller de behöriga myndigheter som ska ha ansvaret för att organisera eller utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet (artikel 4 i den nya kontrollförordningen).

I den nuvarande växtskyddslagen och förordningen om växt- skydd m.m. finns bestämmelser om vilka myndigheter som ska ut- öva kontroll och utföra bekämpningsåtgärder och andra myndig- hetsåtgärder. Uttrycket offentlig kontroll används inte i den nuva- rande växtskyddslagstiftningen, med ett undantag, bestämmelsen om rätt till upplysningar och att ta del av handlingar i 6 a §.

Kontroll och tillsyn enligt gällande regelverk

Enligt förordningen om växtskydd m.m. ansvarar Tullverket för att övervaka att det inte förs in växter, växtprodukter eller jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat eller växtskadegörare i strid mot föreskrifter om förbud mot eller villkor för införsel eller föreskrifter om att sådana varor endast får införas mot uppvisande av sundhetsintyg. Tullverket ska även kontrollera att införseln inte sker i strid mot växtskyddsförordningen eller den nya kon- trollförordningen. Samma ansvar har företag som enligt tull- förordningen (2016:287) utövar tullkontroll över varor, t.ex. post- företag. Tullverket ska även förebygga och motverka brottslighet i samband med in- och utförsel av varor enligt förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket samt bedriva viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot bestäm- melser om in- och utförsel av varor.

I Tullverkets uppgift att övervaka att det inte förs in växter, växtprodukter m.m. i strid mot regelverket ingår att se till att varor vilkas införsel till Sverige från tredjeland är förbjuden eller belagd med villkor deklareras korrekt i anmälan av varorna till tull- behandling av den som vill föra in dem. Att inte anmäla en vara till tullbehandling eller lämna oriktiga uppgifter vid tullbehandling är straffbelagt enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Som redogjorts för ovan har Tullverket en roll i att förebygga och motverka sådan brottslighet.

Med hjälp av uppgifter i deklarationen om bl.a. ursprung och koden för typ av vara kan Tullverket se om införsel av varorna är förbjuden eller om det krävs att vissa villkor är uppfyllda för att införsel ska få ske (s.k. restriktionsbelagda varor). Sådana villkor kan t.ex. vara att varorna åtföljs av ett sundhetscertifikat och är fria från karantänskadegörare. Om särskilda villkor ska vara uppfyllda god- känner Tullverket endast införseln om den ansvariga myndigheten har kontrollerat och bedömt att de växtskyddsmässiga villkoren är uppfyllda.

Jordbruksverket ansvarar för att kontrollera att de restriktion- sbelagda varorna ur växtskyddssynpunkt uppfyller gällande krav på t.ex. sundhetscertifikat och frihet från karantänskadegörare. Den som vill föra in sådana varor är skyldig att anmäla varorna för kontroll till Jordbruksverket innan de kommer till kontrollplatsen.

Om varorna uppfyller kraven ur växtskyddssynpunkt godkänner Jordbruksverket sändningen.

Jordbruksverket ansvarar vidare för kontroll över att det inte förs in eller sprids några varor i strid mot EU-bestämmelserna, mot förordningen om växtskydd m.m. eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.

Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för de föreskrifter om insektshärjning som meddelas enligt 29 § skogsvårdslagen.

Åtgärder för att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare enligt gällande regelverk

Jordbruksverket leder och samordnar åtgärder för att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare och för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera spridning av växtskadegörare enligt förordningen om växtskydd m.m. Jordbruksverket får med- dela föreskrifter om att länsstyrelsen ska medverka vid sådana åtgärder (7 § samma förordning). När det gäller vissa växtskade- görare som angriper potatis har Jordbruksverket meddelat före- skrifter om att länsstyrelsen ska ta fram underlag som behövs för att Jordbruksverket ska kunna fatta beslut om åtgärder och avgränsa det område där åtgärderna ska vidtas, att länsstyrelsen ska föra förteck- ning över sådana områden samt att länsstyrelsen ska utföra tillsyn av att åtgärder följs och att ge undantag från Jordbruksverkets före- skrifter för viss odling.

Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för de föreskrifter om insektshärjning som meddelas enligt 29 § skogsvårdslagen.

Offentlig kontroll enligt det nya regelverket

Det saknas skäl att ändra den nuvarande ansvarsfördelningen mellan myndigheterna på växtskyddsområdet. Jordbruksverket bör därför som en huvudregel ha ansvar för den offentliga kontrollen. Detta bör framgå av lagen. För viss offentlig kontroll kan omständlig- heterna dock vara sådana att andra statliga myndigheter än Jordbruksverket bör ansvara för kontrollen. Tullverket bör t.ex. även i fortsättningen utöva den övervakning av införsel av växter m.m. som myndigheten ansvarar för i dag. Det bör även vara möjligt

för länsstyrelsen att kunna utföra vissa kontroller, såsom kontroller inför export av växter m.m. Som beskrivs i avsnitt 6.2 innebär den nya kontrollförordningen utökade krav på kontroller vid införsel från tredjeland. Det kan därför vara aktuellt att myndigheter som har personal på orter där Jordbruksverket inte finns representerat utför sådana kontroller i stället för Jordbruksverket. Det gäller framför allt dokumentkontroll, dvs. kontroll av att sundhetscertifikat vid in- försel från tredjeland är i original eller kontroll av undertecknad förklaring enligt artikel 47 i växtskyddsförordningen vid transitering genom Sverige från ett tredjeland till ett annat tredjeland. Myndig- heter som skulle kunna komma i fråga för sådana uppgifter är Tullverket, länsstyrelsen, Livsmedelsverket och Skogsstyrelsen. Det kan ske utan att kvaliteten på kontrollerna riskeras och vara mer kostnadseffektivt än att de utförs av Jordbruksverket. Det kan även vara aktuellt att Skogsstyrelsen utför vissa kontroller hos träföretag som exporterar virke eller tillverkar träemballage. Det bör därför finnas en möjlighet för regeringen att kunna föreskriva om vilken myndighet som ska utöva offentlig kontroll. Det bör finnas en upplysning om detta i lagen.

Skogsstyrelsen bör vara ansvarig för kontroller i skogsmiljö samt för att förebygga uppkomsten av yngelhärdar vid lagring av virke i närheten av skog när det gäller föreskrifter eller beslut som meddelas för att begränsa förekomsten av nationellt reglerade växtskadegörare som kan medföra oacceptabla konsekvenser genom angrepp på träd avsedda för virkesproduktion, medan det kan vara lämpligt att Jordbruksverket utför sådana kontroller i andra växtmiljöer, t.ex. i jordbruk, trädgårdar och parker.

Annan offentlig verksamhet

Uttrycket annan offentlig verksamhet täcker såsom framgått i avsnitt 7.10.2 många varierande uppgifter, alltifrån serviceuppgifter gentemot allmänheten som information och rådgivning till att utföra inventeringar för att kontrollera förekomsten av växtskadegörare. Alla beslut som myndigheterna fattar och faktiska åtgärder som de vidtar i syfte att bekämpa eller hindra spridning av en växtskade- görare är att se som annan offentlig verksamhet. Det förhållandet att annan offentlig verksamhet omfattar så många varierande uppgifter

innebär att det kan vara flera olika myndigheter som utövar offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Den närmare ansvars- fördelningen mellan myndigheterna bör därför även när det gäller annan offentlig verksamhet bestämmas av regeringen.

Begreppen behörig myndighet och kontrollmyndighet

I den nya kontrollförordningen och växtskyddsförordningen an- vänds begreppet behörig myndighet. En sådan myndighet kan ha till uppgift att organisera eller utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (artikel 4 i den nya kontrollförordningen). I lagen bör ordet kontrollmyndighet användas för den behöriga myndighet som utövar offentlig kontroll. Kontrollmyndigheterna ska även enligt förslaget utföra annan offentlig verksamhet i enlighet med vad regeringen bestämmer. Myndighetens roll blir då tydlig för aktörerna. Kontrollmyndighet är även det begrepp som används i de andra lagar som kompletterar den nya kontrollförordningen, t.ex. livsmedelslagen.

Enligt den nya kontrollförordningen åligger det i några fall medlemsstaterna att ansvara för vissa uppgifter. Bland annat ska medlemsstaterna enligt artikel 111 se till att den fleråriga nationella kontrollplanen som avses i artikel 109.1 tillhandahålls allmänheten och på begäran förse kommissionen med den senaste uppdaterade versionen av kontrollplanen. Det bör tydligt framgå i vilka fall som kontrollmyndigheterna även ska utföra de uppgifter som ankommer på en medlemsstat. Det behöver dock inte anges i lag.

Samordningsansvar

Medlemsstaten ska säkerställa att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet är enhetlig och verkningsfull (artikel 4.2 i den nya kontrollförordningen). Om ansvaret för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet fördelas på flera myndigheter ska medlemsstaten säkerställa en effektiv och verkningsfull samordning mellan berörda myndigheter (artikel 4.2 i den nya kontrollförord- ningen). Den nya kontrollförordningen ställer också krav på rapportering från medlemsstaterna till kommissionen (se bl.a. artikel 113). Medlemsstaten ska utse en myndighet för att samordna

samarbetet och kontakterna med kommissionen och övriga medlemsstater avseende offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.

Bedömningen är att Jordbruksverket på grund av sin centrala roll när det gäller skyddet mot växtskadegörare bör ha ett samord- ningsansvar för övriga kontrollmyndigheters verksamhet inom det området samt ett ansvar att lämna råd och hjälp i denna verksamhet. Detta bör framgå direkt av lagen i likhet med vad som gäller enligt t.ex. livsmedelslagen när det gäller Livsmedelsverkets samordnings- ansvar på livsmedelsområdet. Skogsstyrelsen bör ha motsvarande ansvar när det gäller de nationella föreskrifter och beslut som syftar till att skydda träd avsedda för virkesproduktion från angrepp. Det bör finnas en möjlighet för regeringen att justera ansvarsfördel- ningen mellan myndigheterna.

Samordning är också viktig om uppgifter lämnas över till organ, fysiska personer eller officiella växtskyddsinspektörer som inte är anställda av en kontrollmyndighet. Vid överlämnande av uppgifter till organ och fysiska personer finns det en skyldighet för den behöriga myndighet som lämnar över uppgifter att säkerställa att det finns arrangemang som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning med den som uppgiften lämnas över till (artiklarna 29 c och 30 c i den nya kontrollförordningen). Den som lämnar över uppgiften är vidare den som bäst säkerställer att en lämplig samord- ning sker. Det kan göras i samband med att uppgifterna lämnas över. Det finns därför inte skäl att reglera frågan särskilt i den nya växtskyddslagen.