Under oktober och november år 2000 kom tre gånger mer nederbörd än normalt i Byälvens avrinningsområde i västra Värmland och resulterade i att Glafsfjorden (Arvika kommun) steg tre meter över sitt normalvattenstånd. Återkomsttiden för denna översvämning har beräknats till 100 år. Främst Arvika drabbades hårt av översvämning men även nerströms liggande Säffle (Blumenthal et al., 2010).
4.3.1.
PÅVERKAN OCH AKUTA ÅTGÄRDERFörutom skador på fastigheter påverkades infrastruktur och trafik eftersom flera vägar över-svämmades eller drabbades av rasskador på grund av översvämningen. Tågtrafiken fick även under en period ställas in och dricksvattnet var hotat. Avloppsvatten från reningsverket släpp-tes ut orenat eftersom dagvattenflödena var mycket större än vad det var dimensionerat för, även i övrigt förekom omfattande skador på kommunens VA-anläggning, bl.a. i form av stora kross- och sättningsskador på ledningar (Blumenthal et al., 2010).
För att skydda fastigheter och infrastruktur byggdes under översvämningen en rad temporära invallningar med sandsäckar, grus, pallar etc. samt pumpning tillsattes på flera platser. På ett ställe fallerade invallningen. För att hjälpa kommunen tillkallades förutom räddningstjänstens hjälp, hjälp från militär, hemvärn och stöd från andra kommuner och myndigheter. Kommunen informerade fastighetsägare om hur de skulle kunna förhindra att deras fastigheter översväm-mades, genom informationsmaterial men även personliga hembesök (Blumenthal et al., 2010). Av de totala kostnaderna av översvämningen har det uppskattats att en tredjedel uppstått av skador på och återställning av vägar, knappt en tredjedel avser skador och åtgärder avseende Arvika kommuns fastigheter/infrastruktur och återstoden andra fastighetsägare, andra kom-muner, järnväg etc. Bland de övriga fastighetsägare som drabbades kan som exempel nämnas Svenska Kyrkan (begravningsplats), centrumhandlare och jordbrukare vid Glafsfjorden. Ska-dorna på lantbruken medförde att åkrar som stått under vatten inte kunde brukas under en växtsäsong. Produktionsförlusterna i dessa fall ersattes av Jordbruksverket. Totalt fick det of-fentliga täcka ca 70 % av de kända skadekostnaderna. I övrigt har försäkringskollektivet stått för stora delar av kostnaderna (Blumenthal et al., 2010).
23
FIGUR 5. SITUATIONSKARTA ÖVER NEDRE DELEN AV BYÄLVENS AVRINNINGSOMRÅDE. UTLOPPPET AV ÄLVEN TILL VÄ-NERN LIGGER VID SÄFFLE. © LANTMÄTERIET
4.3.2. F
ÖREBYGGANDE ÅTGÄRDERÅret efter översvämningen påbörjade Arvika, Eda och Säffle kommuner tillsammans med Läns-styrelsen i Värmland ett utredningsprojekt som bl.a. skulle föreslå förebyggande åtgärder inför framtiden. Tre huvudåtgärder undersöktes: magasinering uppströms, förändrad strategi för vattenreglering eller att fördjupa och bredda älven nerströms, mellan Glafsfjorden och Vänern. Det första förslaget förkastades emellertid, man fann nämligen att ytterligare översvämnings-magasin inte kunde anläggas med tillräcklig volym utan att innebära mycket stora ingrepp på fastigheter och att de magasin som redan fanns inte kunde dämmas över mer än vad som redan förekommit utan att skadas eller förorsaka ytterligare skador på omgivande fastigheter. Den
24
andra huvudmetoden förkastades också – man fann nämligen att även om alla uppströms lig-gande magasin hade varit tomma innan den omfattande nederbörden som orsakade översväm-ningen började hade ändå översvämöversväm-ningen inträffat i nästan lika stor omfattning. I en rad andra studier har olika sätt föreslagits att antingen öka vattengenomströmningen i vattensystemet vid behov eller att leda över förhöjda vattenflöden till andra vattendrag. De åtgärdsförslag som be-dömdes ge störst effekt var också de dyraste – antingen att utföra en omfattande ombyggnation av dämmet och slussen vid vattensystemets utlopp i Vänern vid Säffle eller en kombination av vissa åtgärder vid utloppet, röjning av viss vegetation och bottenhinder längs och i vattendragen och en förändrad vattenreglering. Det sistnämnda alternativet skulle också medföra betydande miljöpåverkan (Blumenthal et al., 2010, NJA 2009:34 s 325, 326).
Arvika kommun arbetade dock vidare med ett annat åtgärdsförslag – invallning av Kyrkviken (viken som Arvika ligger vid) (Blumenthal et al., 2010). Åtgärden handlar om att bygga en skyddsvall i inloppet till Kyrkviken som kan stängas vid höga vattenflöden, två invallningar väs-ter respektive ösväs-ter om sundet samt en pumpstation i vilken vatten kan pumpas tillbaka från Kyrkviken till Glafsfjorden vid höga flöden (NJA referat 2009:34 s 321, 322 och 333). Invallning-arna på land vid sidan av sundet skulle utföras genom att höja befintliga vägbankar (NJA
2009:34 s 329). Invallningarna på land byggdes klart under år 2015-2016 och skyddsdammen och pumpstationen är under uppbyggnad och beräknas vara klart i år (Alsterhag, 2020b). På kartutsnittet nedan visas Arvikas belägenhet relativt Kyrkviken samt inloppet till Kyrkviken från Glafsfjorden i söder samt var skyddsdammen byggs och invallningarnas belägenhet, se Figur 6. Syftet med skyddsdammen i sundet är alltså att kunna stänga till om vattnet stiger för högt i Glafsfjorden så att inte Arvika översvämmas och invallningarna på land är att skydda mot vatten som tränger över på låglänta ställen vi sidan av sundet (NJA 2009:34 s 322 och 323). Arvika kommun har dessutom för avsikt att upprätta en regleringsinstruktion för slussen vid utloppet i Säffle och vidta röjning av sly och vass på vissa ställen längs med vattensystemet nerströms. Syftet med dessa senare åtgärder är att vid behov öka flödet så att vattenståndet nerströms inte höjs på grund av att Kyrkviken stängs av. Arvika kommun anser att kombinationen av åtgärder-na vid sundet till Kyrkviken och de ovan omskrivåtgärder-na skyddsåtgärderåtgärder-na vara de enda realistiska alternativen för att kunna undvika framtida översvämningar i Arvika. Övriga alternativ betrak-tades som antingen för dyra, för verkningslösa eller innebärande för svåra ingrepp på miljön. Ett annat alternativ som också valdes bort, som inte nämnts tidigare, var att anlägga en skyddsvall inne i Arvika. Anledningen till att detta alternativ valdes bort var bl.a. att skyddet skulle utgöra ett för stort ingrepp på stadsmiljön. Å andra sidan medför även den lösning som Arvika kommun valde ett stort ingrepp – bl.a. på landskapsbilden och fastigheterna vid sundet. Men det sågs som ursäktligt med tanke på att det inte bara var stora ekonomiska värden som hotades av uppre-pade översvämningar utan även viktiga samhällsfunktioner (NJA 2009:34 s 324-327).
25
FIGUR 6. KARTA SOM VISAR ARVIKAS BELÄGENHET RELATIVT KYRKVIKEN SAMT LÄGET FÖR SKYDDSDAMMEN INVALL-NINGARNA (STRECKMARKERINGARNA). SUNDET I SÖDER UTGÖR INLOPPET FRÅN GLAFSFJORDEN TILL KYRKVIKEN. © LANTMÄTERIET
Av domstolshandlingar framgår att två privatpersoner överklagade Arvika kommuns ansökan om tillstånd till att utföra dessa anläggningar i samtliga instanser. Dessa ville att vattenområdet skulle lämnas orört och att invallningar skulle göras i direkt anslutning till Arvika stad istället, det förslag som Arvika kommun avvisade (se ovan). De två första domstolar som prövade frågan ansåg att Arvika kommuns ansökan om att bygga skyddsåtgärderna var befogade, även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv (NJA 2009:34 s 331). Högsta Domstolen avvisade emellertid ansökan under 2009 på grund av en otillräckligt utformad miljökonsekvensbeskrivning (NJA 2009:34 s 341). Det framgår dock att de klaganden syntes ha accepterat att dammen och invall-ningarna byggdes på de föreslagna ställena men att de ville att främst dammen skulle utformas på ett annorlunda sätt som inverkade mindre på landskapsbilden (NJA 2009:34 s 333). År 2010 gjorde Arvika kommun en ny ansökan (Blumenthal et al., 2010) som sedermera beviljades och arbetet är nu under slutförande (se ovan) (Alsterhag, 2020b). MSB har delfinansierat projektet med skyddsåtgärderna med 60 % av kostnaderna (Alsterhag, 2020a).
Det har framkommit kritik mot att de åtgärder som Arvika kommun vidtar endast är inriktade på att skydda Arvika stad som sådan och inte omgivande kommunikationer och fastigheter som
26
är belägna utanför Kyrkvikens påverkansområde. Det projekt som ursprungligen startade efter den stora översvämningen år 2000 avsåg att titta på hela Glafsfjorden-området, som också på-verkades av översvämningen, och inte bara huvudorten i Arvika kommun. Dessutom kan skyddsdammen skapa en falsk trygghet – det är troligt att strandnära lägen kommer att exploa-teras i mycket högre grad än utan en damm och ifall anläggningen skulle fallera skulle vattenni-vån stiga mycket snabbt – om inte skyddet byggs skulle stigningen ske mycket långsammare – och man skulle antagligen inte hinna bygga några temporära invallningar alls varvid stora vär-den skulle gå förlorade (Blumenthal et al., 2010).
Sammantaget har studierna efter översvämningen år 2000 lett till att kunskapsläget om Byäl-vens avrinningsområde och hur olika vattenflöden påverkar vattenståndet i det ökat betydligt. Man är inte bara medveten om riskerna utan på vilka sätt åtgärder kan tas och de effekter de har. Ett annat projekt som fått konkret uppföljning är att Säffle kommun tar eller har tagit över slussanläggningen vid utloppet från älvsystemet för att lättare själva kunna reglera vattennivån i vattensystemet. Sådana frågor, om reglering av vattenståndet i Byälvens avrinningsområde i stort, är också frågor som diskuteras bl.a. mellan Arvika och Säffle kommuner (Blumenthal et al., 2010).