M ARKAVVATTNINGSSAMFÄLLIGHETER I PRAKTIKEN

7.1.1. A

NALYS

Den sökning som gjorts i fastighetsregistret och de exempel som tagits fram visar att gemen-samhetsanläggningsinstitutet har använts för i princip alla de ändamål som här studeras, både med ett fåtal såväl som ett större antal deltagande. I vissa fall tom. i sådana fall där det kanske egentligen skulle ha bildats en vattenrättslig samfällighet istället. Omständigheter kan möjligen i vissa situationer ha lett förrättningslantmätare till mer pragmatiska tolkningar av 1 § AL.

Det knapphändiga material som studerats i detta kapitel ger ingen ledtråd till hur förrättnings-lantmätare tar ställning till motsättningar och opinion enligt 7 § AL. Det kan åtminstone konsta-teras att fastighetsägares möjlighet att använda gemensamhetsanläggningsinstitutionen för att stadfästa överenskommelser om skyddsanläggningar torde vara goda, åtminstone under förut-sättning att de själva är beredda att betala för det. Dessa möjligheter ser också ut att finnas när det handlar om ett stort antal fastigheter, särskilt när det är ett behov som många erfar. Fastig-hetsägare har möjlighet att inför en förväntad gemensamhetsanläggning skapa egna plattformar för samarbete som tomtägarföreningar, intresseföreningar, ekonomiska föreningar och interm-istiska styrelser i väntan på att en gemensamhetsanläggning ska ge möjlighet att stadfästa och formalisera samarbetet i form av en samfällighetsförening.

7.2. M

ARKAVVATTNINGSSAMFÄLLIGHETER I PRAKTIKEN

En rad omprövningsärenden gällande markavvattningssamfälligheter förekommer, bl.a. gäl-lande frågor om upphävande av gamla torrläggningsföretag, ändring av markavvattningsföretag pga. vägbyggnationer och ny bebyggelse (MÖD 2015:38, HovR M 7616-15, MÖD 2019:12, HovR M 4651-18, HovR M 6639-14, TR M 1728-16). En genomgång av de rättsfallsreferat som finns tillgängliga på databas1 ger vid handen att de typer av bildande eller omprövning av markav-vattningssamfälligheter där mer uttrycklig hänsyn till klimatanpassning och dylika frågor tas är markavvattningsföretag som sker i samband med nyetablering av bostäder, efter ansökan från en kommun eller exploatör. I sådana fall är det omprövning som oftast är aktuellt, med bak-grunden till att den planerade förändrade markanvändningen påverkar markavvattningsföreta-get och att det därför behöver ändras. Det är då vanligt att den initierande parten inte söker överenskommelse i förhand utan att förhandlingarna sker i domstol (se ex. TR M 1808-16, TR M 2034-16 och TR M 2086-12). Ett av dessa fall som närmare tar upp frågan om klimatanpassning samt två fall som berör åtgärder som initierats av privata fastighetsägare ska nämnas något närmare nedan.

7.2.1. O

MPRÖVNING AV DIKNINGSFÖRETAG VID

B

RÄNNANKANALEN

,H

ÖGANÄS KOMMUN Höganäs kommun och Brännankanalens dikningsföretag år 1952 ansökte gemensamt om om-prövning av äldre dikningsföretag från år 1892 och 1952. Bakgrunden är att kommunen plane-rar att etablera ett nytt bebyggelseområde mellan Vikens samhälle och den nydragna allmänna vägens förbifart, se situationskarta Figur 9 nedan. För hela detta område skulle ett nytt VA-verksamhetsområde inrättas. Främst två problem avsåg man att hantera: dels den förväntade ökade avrinningen från det planerade området, dels risk för översvämningar från befintliga markavvattningar som vid ansökningstillfället gick rakt igenom Vikens samhälle. Detta skulle hanteras genom att visst vatten från området mellan riksvägen och Viken skulle ledas norr ut mot Brännankanalen, som ligger norr om samhället, som skulle ges en viss annan sträckning och breddas. Avrinningsvattnet från etableringsområdet skulle gå via planerade öppna dagvatten-magasin och diken. Breddningen av kanalen görs dels för att klara de större flöden som

74

tas efter att området etablerats och dels för att dimensionera för förmodade klimatförändringar. Höganäs kommun skulle anslutas, främst såsom VA-huvudman, och även Trafikverket såsom innehavare av allmänna vägar som delvis avvattnades till kanalen ifråga.

FIGUR 9. ORIENTERINGSKARTA ÖVER VIKEN MED OMGIVANDE NEJD. HÖGANÄS KOMMUN PLANERAR ETABLERING AV NYTT BEBYGGELSEOMRÅDE MELLAN VIKEN OCH RIKSVÄGEN (SÖDER OM STUBBARP). BRÄNNANKANALEN ÄR VATTEN-DRAGET SOM GÅR UT GENOM NATURRESERVATET NORR OM VIKEN. © LANTMÄTERIET

Höganäs kommun blev genom eget medgivande ensam finansiär för de nya utföranden som skulle göras. I övrigt gjordes en fördelning av kommande underhållskostnader för markavvatt-ningsföretaget mellan kommunen, Trafikverket och enskilda fastighetsägare, varav de flesta varit med i det äldre markavvattningsföretaget. Kommunen tog på sig stora delar av de

kom-75

mande underhållskostnaderna. I domstolsförhandlingarna blev kostnadsfördelningen föremål för diskussion där vissa privata fastighetsägare ville att kommunen skulle ta en större del av kommande underhållskostnader. Domstolen gick dock på kommunens linje (TR M 2086-12).

7.2.2. M

ARKAVVATTNINGSFÖRETAG I

G

ISLÖVS STRANDMARK

,T

RELLEBORGS KOMMUN Ett fall i Trelleborgs kommun handlar om markavvattning genom dikning där det framgår att pågående, upprepade problem med källaröversvämningar till viss del berörs. Detta fall avser dock pågående markanvändning och det är en privat fastighetsägare som söker om åtgärden som inte berör en helt ny markavvattning utan uppgradering och omprövning av befintligt mar-kavvattningsföretag utifrån att markförhållanden förändrats. Dikningen avsåg vidareledning av vatten ut till havet. Området med de fastigheter som i huvudsak berördes av förändringarna i omprövningen har markerats på situationskarta, se Figur 10.

I detta fall har domstolen förordnat en sakkunnig som avlagt ett förslag på hur markavvattningen ska få gå till. Det framgår att ett flertal av de markägare som skulle beröras mot-sätter sig deltagande i markavvatt-ningssamfälligheten. Trots det be-stämde domstolen att fastighetsä-garna i fråga skulle delta då det endast handlade om dikning (se 3 kap. 1 § LSV) och att fastigheternas värde ansågs bli högre av att ha till-gång till grundvattenbortledning. Bland deltagarna ingår både bo-stadsfastigheter och lantbruksfas-tigheter (TR M 214-12, TR M 1455-14 och TR M 2460-18).

7.2.3. I

NVALLNING VID

H

AMMARSJÖN

,K

RISTIANSTADS KOMMUN

En stor del av Kristianstad ligger på äldre sjöbotten och befinner sig under sjöbotten. Kristianstads kommun har således ett flertal äldre invallnings-/torrläggningsföretag. Ett sentida rättsfall gäller invallning av åkermark för att förhindra att åkermark invid Hammarsjön över-svämmas. Några ägare av lantbruks-fastigheter ansökte år 2012 om att anlägga vall samt få lagligförklarad en befintlig vall mot återkommande översvämmande vatten på sina

åk-FIGUR 10. SITUATIONSKARTA ÖVER FASTIGHETER HUVUDSAKLIGEN BERÖRDA I MARKAVVATTNINGSFÖRETAG ÅR 2015 I TRELLEBORGS KOMMUN. MARKAVVATTNINGSFÖRETAGETS UNGEFÄRLIGA STRÄCKNING HAR MARKERATS. © LANTMÄTERIET

76

rar. Fastigheterna är belägna vid utloppet från Hammarsjön, se Figur 11 nedan.

Ansökan om markavvattningsföretaget gjordes av ett flertal fastighetsägare gemensamt som även hade kommit överens om fördelningen av kostnaden för företaget. Länsstyrelsen motsatte sig invallningen bl.a. av naturhushållningsskäl. Domstolen gav dock tillstånd till att utföra invall-ningsföretaget (TR M 686-12).

FIGUR 11. SITUATIONSKARTA ÖVER HAMMARSJÖN MED OMNEJD. DE FASTIGHETER PÅ VILKA DET ANSÖKTES OM ATT ANLÄGGA SKYDDSANLÄGGNINGAR MOT ÖVERSVÄMNINGAR HAR MARKERATS. © LANTMÄTERIET

7.2.4. A

NALYS

Vid omprövningen i Höganäs kommun rådde ingen diskussion om vilka som skulle vara med utan endast om kostnadsfördelningen. Företaget angick ett äldre företag, alltså inget nyinrät-tande. Bakgrunden till företaget var att säkerställa en etablering av ett nytt bebyggelseområde. Att Brännankanalens dikningsföretag var medsökande förenklade säkert förhandlingarna. I Gislöv-fallet sökte en fastighetsägare utan att ha överenskommit med andra fastighetsägare. Där uppstod även motsättningar om vilka som skulle vara med i företaget. Eftersom företaget endast berörde dikning gjordes ingen värdering av opinionen. Syftet var att komma till rätta med vissa översvämningsproblem.

In document Fastighetsägaransvar och fastighetssamverkan avseende förebyggande av skador från extrema nederbördsvariationer (Page 83-87)