Föreningsidrotten har en stor potential att utveckla motoriskt och socialt lärande och kan också vara en viktig del i barns och ungdomars demokratifostran. Den aspekten framhålls inte lika ofta som betydelsen av tävlingsframgång. I intervju- erna vittnar de unga om att idrotten ger dem möjligheter att lära sig nya förmågor, att utvecklas fysiskt men även psykiskt och socialt. De som har stannat kvar har utvecklat en kompetens att hantera och finna det naturligt med en verksamhet som innehåller tävling och rangordning, även om de själva många gånger betonar vikten av färdighetsinlärning och social samvaro. De som inte finner att verksam- heten uppfyller en känsla av sammanhang, det vill säga är begriplig, hanterbar och meningsfull, har med all säkerhet redan tackat för sig.
Om målet för samhället i allmänhet, och för idrottsrörelsen i synnerhet, är att få så många som möjligt att vara fysiskt aktiva tror jag att föreningsidrotten har mycket att vinna på att i större utsträckning organisera aktiviteter som betonar utveckling, lärande, gemenskap och delaktighet. En verksamhet med möjligheter till utmaningar men där tävling, i form av prestation i förhållande till andra, inte är det överskuggande målet. Jag tolkar det som att de ungdomar som är kvar har anpassat sig till det föreningarna erbjuder och inte tvärtom. Föreningsidrotten skulle kunna använda sig av ett synsätt där lärande står i fokus och där frågor ställs om vad som får unga att vilja och kunna fortsätta. Idrottsutövandet skulle kunna underlättas med exempelvis förstående tränare, att inte alla träningar i veckan är obligatoriska, kortare säsonger med mindre försäsongsträning, möjlig- heten att hålla på med flera idrotter även som tonåring, lägre kostnader för exem- pelvis utrustning och resor samt träningstider som går att anpassa och kombinera med skolarbete och det övriga livet. Vidare borde det vara möjligt att pröva andra utformningar av verksamheten, exempelvis träningar för ungdomar som är ny- börjare, öppna träningar eller gemensamma träningar för flickor och pojkar, även i könssegregerade idrotter, och prova-på-träningar där man samlar många olika idrotter. Därtill behövs en ökad tillgänglighet till lokaler och anläggningar samt att ge möjligheten till unga att utbilda och engagera sig som ledare.
Samtidigt är det svårt att förändra föreningars aktiviteter till en mer uppgiftsori- enterad verksamhet med större möjligheter till flexibilitet och mångsidighet. Det ställer krav på att överge gamla, etablerade och i vissa fall framgångsrika struktu- rer varför detta kanske är en alltför krävande och näst intill omöjlig uppgift. Å ena sidan riskerar föreningarna att förlora de redan frälsta, läs tävlings- och presta- tionsvana ungdomar. Av den anledningen är det enklare att fortsätta göra det man
redan kan, istället för att pröva något nytt där det finns en osäkerhet i att miss- lyckas och förlora deltagare. Å andra sidan vittnar de unga om att många fören- ingar gett dem möjligheter att lära, få energi och utmaning i kampen för stunden och dessutom erbjudit en social gemenskap. Så varför inte ta fasta på det som även de som slutat uppskattar med idrotten? För om resultaten överensstämmer med andra unga människors vilja att lära sig och utvecklas, finns det flera möjligheter för föreningar att bedriva verksamhet som i än större utsträckning ger tillfällen att lära sig fysiska aktiviteter, motoriska färdigheter och öka den egna rörelsere- pertoaren i gemenskap med andra med olika ambitioner. Genom att ställa frågor om vad tonåringar måste förstå, hantera, begripa och uppleva som meningsfullt i idrott, kan fler ungdomar ges möjlighet att delta och fortsätta längre. Varför inte börja med att fråga ungdomarna själva hur de vill utforma föreningsidrotten?
” d ä r F ö r v I l l v I F o r t S ät ta”
referenser
Allander, S., Cowburn, G. & Foster, C. (2006). ”Understanding participation in sport and physical activity among children and adults: a review of qualitative studies”. Health Education Research Theory & Practice, 21, no. 6, s. 826–835.
Antonovsky, A. (1979). Health, Stress and Coping. San Francisco: Jossey-Bass.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Andra utgåvan. Stockholm: Natur och Kultur. Blomdahl, U. & Elofsson, S. (2006). Hur många motionerar/idrottar för lite och vilka
är dom?: en studie av den unga befolkningen i Stockholm, Haninge, Helsingborg, Jönköping och Lidingö. Ung livvstil Nr 7 december 2006. Idrottsförvaltningen, Forskningsenheten.
Bourdieu, P. (1984). Distinction. A social critique of the judgment of taste. London, Routledge & Kegan, Paul.
Coakley, J. & White. A. (1992). ”Making Decisions: Gender and Sport Participation Among British Adolescents”. Sociology of Sport Journal, 9, s. 20–35.
Coakley, J. (2003). ”Sports and children. Are organized programs worth the effort?”. I Sport in Society: Issues & Controversies. 8th ed. New York: McGraw Hill.
Coakley, J. & Pike, E. (2009). Sport in Society: Issues and Controversies. New York: McGraw-Hill Education.
Collins, M. (2012). ”Understanding social exclusion and sport for children”. I S. Dagkas (Red.), Inclusion and Exclusion Through Youth Sport, s. 24–58. London and New York: Routledge.
Côté, J., & J. Hay. (2002). ”Children’s involvement in sport: a development perspective.” I J. Silva (Red.), Psychological Foundation of Sport, s. 484–502. Boston, MA.
De Knop, P., Engström, L-M. & Skirstad, B. (1996). ”Worldwide trends in youth sport.” I P. De Knop (Red.), Worldwide Trends in Youth Sport. Champaign, IL: Human Kinetics, s. 276–281.
Engström, L-M. (2004). Rapport nr 1 i serien Skola-Idrott-Hälsa: Stockholm: Idrottshögskolan.
Engström, L-M. (2008). ”Who is physically active?: cultural capital and sports participation from adolescence to middle age – a 38-year follow-up study.” Physical Education & Sport Pedagogy 13:319–343.
Engström, L-M. (2010). Smak för motion: fysisk aktivitet som livsstil och social markör. Stockholm: Stockholms universitetsförlag.
Fallby, J., Hassmén, P., Kenttä, G., & Durand-Bush, N. (2006). ”Relationship between locus of control, sense of coherence and mental skills in Swedish elite athletes”. I International Journal of Sport and Exercise Psychology, vol. 4, s. 111–120. Findlay, L., Garner, R. & Kohen, D. (2009). ”Children’s organized physical activity
patterns from childhood into adolescence”. Journal of Physical Activity and Health, 6, s. 708–716.
Franzén, M. & Peterson, T. (2004). Varför lämnar ungdomar idrotten?: en undersökning av fotbollstjejer och – killar från 13 till 15 år, Riksidrottsförbundet, FoU-rapport 2004:3.
Fraser-Thomas, J. Coté, J. & Deakin, J. (2008). ”Examining Adolescent Sport Dropout and Prolonged Engagement from a Developmental Perspective”. Journal of Applied Sport Psychology, 3, s. 318–333.
Gerrevall, P., Carlsson, S. & Nilsson, Y. (2006). Lärande och erfarenheters värd – en studie av ledare inom barn- och ungdomsidrott, Riksidrottsförbundet, FoU-rapport 2006:1.
Green, M. (2006). ”From ’Sport for All’ to Not About ’Sport’ at All?: nterrogating Sport Policy Interventions in the United Kingdom”. European Sport Management Quarterly, 6, no. 3, s. 217–238.
Hagström, U., Redemo, E. & Larsson, G. (2000). När självkänslan växer… Ett
inspirationsmaterial för ett hälsofrämjande arbete på gymnasieskolans individuella program, Erfarenheter från ett pilotprojekt. Folkhälsoinstitutet, rapport 19.
Hansson, K. & Cederblad, M. (2004). ”Sence of Coherence as a Meta-Theory for Salutogenic Family Theraphy.” Journal of Family Psychotherapy,15, s. 1–2, 39–54. Kirk, D. (2005). ”Physical education, youth sport and lifelong participation: the
importance of early learning experiences.” European Physical Education Review, 11, no. 3, s. 239–255.
Klint, K., & M. Weiss. (1986). ”Dropping in and dropping out: Participation motives of current and former youth gymnasts.” Canadian Journal of Applied Sport Science, 11, s. 106–114.
Kumlin, T. (1998). ”Korruption av den existentiella insikten: en när(synt)läsning av den salutogenetiska modellen.” I Röster om KASAM – 15 forskare granskar begreppet Känsla av sammanhang, s. 5–44. Stockholm: Forskningsrådsnämnden.
Laakso, L., Telama, R,. Nupponen, H., Rimpelä, A. & Pere, L. (2008). ”Trends in leisure time physical activity among young people in Finland 1997–2007.” European Physical Education Review, 14, s. 139–155.
Larsson, B. (2005): Arenor för alla: en studie om ungas kultur- och fritidsvanor. Ungdomsstyrelsen.
Larsson, B. (2008). Ungdomarna och idrotten: tonåringars idrottande i fyra skilda miljöer. Stockholm, Pedagogiska institutionen, Stockholm universitet.
Light, R. Harvey, S. & Memmert, D. (2011). ”Why children join and stay in sports clubs: case studies in Australian, French and German swimming clubs”. Sport, Education and Society , s. 1–17. I First Article.
Lundgren, U. (1979). Att organisera omvärlden: en introduktion till läroplansteori. Stockholm: Liber förlag.
MacPhail, A., Gorely, T. & Kirk. D. (2003). ”Young People´s Socialisation into Sport: A Case Study of an Athletics Club”. Sport, Education and Society, 8, no. 2, s. 251–267. MacPhail, A. (2012). ”Young people’s voices in sport”. I S. Dagkas (Red.) Inclusion and
Exclusion Through Youth Sport, s. 141–154. London and New York: Routledge. Macdonald, D., Pang, B., Kenz, K., Nelson, A. & McCuaig, L. (2012). ”The will for inclusion:
bothering the inclusion/exclusion discourse of sport”. I S. Dagkas (Red.) Inclusion and Exclusion Through Youth Sport, s. 9–23. London and New York: Routledge.
Nilsson, P. (1998). Fritid i skilda världar: en undersökning om ungdomar och fritid i ett nationellt och kontextuellt perspektiv. Ungdomsstyrelsen utredningar 11, Ungdomsstyrelsen.
” d ä r F ö r v I l l v I F o r t S ät ta”
Piilgaard, M. (2012). ”Teenageres idreatsdeltagelse i modern hverdagsliv”. Scandinavian Sport Studies Forum. Volume Three, s. 71–95. www.sportstudies.org.
Quennerstedt, M. (2006). Att lära sig hälsa. Örebro Studies in Education 15: Universitetsbiblioteket.
Quennerstedt, M. (2008). ”Exploring the relation between physical activity and health – a salutogenic approach to physical education”. Sport, Education and Society, 13, no. 3, s. 267–283.
Regeringens proposition 2008/2009:126. Statens stöd till idrotten.
Scheerder, J., Taks, M., Vanreusel, B., & Renson, R. (2002). ”Social sport stratification in Flanders 1969–1999: intergenerational reproduction of social inequalities?”. International Review for the Sociology of Sport, 37, s. 219–246.
Seabra, AF., Mendonca, DM., Thomis, MA., Malina, RM & Maia, JA. (2007). ”Sports participation among Portuguese youth 10 to 18 years”. Journal of Activity and Health, 4, s. 370–380.
SOU 2008:59. (2008). Föreningsfostran och tävlingsfostran: en utvärdering av statens stöd till idrotten. Betänkande av Idrottsstödsutredningen, Stockholm: Fritzes. Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma. Thedin Jakobsson, B., Lundvall, S., Redelius, K. & Engström, L-M. (2012). ”Almost all
start but who continue? A longitudinal study of youth participation in Swedish club sports.” European Physical Education Review, 18, no. 3, s. 3–18.
Trondman, M. (2005). Unga och föreningsidrotten: en studie om föreningsidrottens plats, betydelser och konsekvenser i ungas liv. 2005:9. Stockholm, Ungdomsstyrelsen. Wagnsson, S. (2009). Föreningsidrott som socialisationsmiljö: en studie av idrottens
betydelse för barns och ungdomars psykosociala utveckling. Doktorsavhandling, Karlstad University Studies, 53.
Wankel, L.M., & P.S.J. Kreisel. (1985). ”Factors Underlying Enjoyment of Youth Sport: Sport and Age Group Comparisons”. Journal of sport Psychology, 7, s. 51–64. Wright, J., Macdonald, D., & Groom, L. (2003). ”Physical activity and young people:
beyond participation”. Sport, Education and Society, 8, s.17–33.
Åhs, O. (2002). ”Idrott, människosyn och värdegrund”. I L-M. Engström (Red.), Pedagogiska perspektiv på idrott, s. 240–257. Stockholm: HLS Förlag.
Elektroniska källor
Riksidrottsförbundet (2009). Idrotten vill: verksamhetsidé och riktlinjer för
idrottsrörelsens in i 2000-talet. Riksidrottsförbundet, 1995 och reviderad 2007, 2009. www.rf.se. (Hämtad 15 november 2012.)
Svenska folkets idrotts- och motionsvanor 2011-06-23. Riksidrottsförbundet. http://www. rf.se/Forskningochfakta/ForskningFakta/Statistik/Idrott-och-motionsvanor/Svenska- folkets-motionsvanor/. (Hämtad 15 november 2012).
Thedin Jakobsson, B. & Engström, L-M. (2008). Vilka stannar kvar och varför?: en studie av ungdomars deltagande i föreningsidrott. FoU 2008:4. www.rf.se. (Hämtad 15 november 2012).
WHO (World Health Organization). (2002). How much physical activity needed to improve and maintain health? www.who.int. (Hämtad 15 november 2012).