I det uppdrag som Centrum för idrottsforskning (CIF) har fått av regeringen in- går formuleringen att analysera vad som får barn och ungdomar att vilja fortsätta idrotta. Frågan är vad som är innebörden av betoningen på barns och ungdomars vilja. Hur skiljer sig den ambitionen från till exempel den att få barn och ungdo- mar att fortsätta idrotta – rätt och slätt?
Den idrottsrörelse som växte fram under tidigt 1900-tal var i huvudsak en mans- rörelse. Framför allt var det unga vuxna män som idrottade. År 1945, i samband med en konferens om kvinnlig idrott, beslutade RF att ta sig an organiseringen av den kvinnliga idrotten. Under 1900-talets andra hälft började idrotten locka kvinnor i betydligt större omfattning än tidigare. Under samma period inleddes även en trend där föreningsidrotten började locka successivt allt yngre deltagare. Till en början handlade det mest om ungdomar, men från 1970-talet och framåt även barn.16 Uppfattningen om idrotten som en god uppfostringsmiljö växte sig
stark under decennierna efter andra världskriget. Det manifesterades i ett ökat an- slag till ungdomsidrotten, vilken enligt idrottsrörelsens ambition ska vara öppen för alla. Det senare kommer kanske tydligast till uttryck i namnet på den statliga utredningen Idrott åt alla,17 där utredarna drog slutsatsen att det statliga idrotts-
stödet borde utformas så att alla kan delta i föreningsdriven idrott. Denna ömsesi- dighet, idrottens samhällsnyttiga verksamheter och statens stöd till idrotten, har Idrottsstödsutredningen 2008 karakteriserat som ett implicit kontrakt, det vill
15 I Idrotten vill framhålls att ”I barnidrotten leker vi och ger barnen till fälle att pröva på olika idrotter” (s. 4)
samt att ”Idrott för barn ska vara lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till variationer i utvecklings takt” (s. 11).
16 Olofsson, E. (1989). Har kvinnorna en sportslig chans? 17 SOU 1969:29.
säga en icke formaliserad, eller bara delvis formaliserad överenskommelse mellan staten och idrottsrörelsen. Överenskommelsen innebär följande:
”För staten har det implicita kontraktet stadgat ett övergripande an- svar för idrottsrörelsens utveckling och existensvillkor. Statens ansvar har utgått från en grundtanke om att idrottsrörelsen utför en samhälls- nyttig insats och en bedömning av att varken de frivilliga organisa- tionernas egna insatser eller marknaden kan garantera den frivilliga idrottens fortsatta expansion och sunda utveckling.”
”För idrottsrörelsen har det implicita kontraktet medfört en rätt till statsunderstöd förenat med relativt stort självbestämmande. Här är ut- gångspunkten att idrottsrörelsen bedriver en samhällsnyttig men icke- statlig verksamhet och att de frivilliga organisationerna därmed har rätt att ställa – åtminstone begränsade – ekonomiska krav på staten förenat med stora möjligheter att självständigt besluta över bidragens nyttjande.”18
Det implicita kontraktet handlar alltså, i all enkelhet, om att staten betalar idrotts- rörelsen för att se till att idrotten är öppen för alla. Lite tillspetsat skulle man kunna hävda att staten betalar idrotten för att komplettera tävlingsperspektivet med lek- och nyttoperspektivet. Härav kommer alltså den breda definitionen av idrott i idéprogrammet Idrotten vill. Märk väl att ambitionen i idéprogrammet är att idrotten ska vara öppen för alla: ”Idrottsrörelsen är öppen för alla, oavsett fysis ka, psykiska, ekonomiska och andra förutsätt ningar.”19 ”Idrottens gemen-
skap ska vara öppen för alla, oavsett egen ambitionsnivå.”20 Om idrotten å sin
sida ska vara öppen, förväntas deltagaren å sin sida att vilja delta. Temat öppen- het kombineras alltså med ett annat framträdande tema: idrotten ska vara öppen – för alla som vill:
”Allas rätt att vara med innebär att alla som vill ska kunna vara med ut- ifrån sina förutsättningar. Alla som vill, oavsett nationalitet, etniskt ur- sprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska och psy- kiska förutsättningar, får vara med i föreningsdriven idrottsverksam- het.”21
18 SOU 2008:59, s. 17f. Se även Norberg, J. (2004). Idrotten väg till folkhemmet, s. 450f. 19 Idrotten vill, s. 5.
20 Ibid., s. 31. 21 Ibid., s. 12.
Ko n S t E n at t S tä n g a d ö r r E n
”Idrottsrörelsen ska erbjuda alla som vill, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska eller psykiska förutsättningar, en positiv, häl sofrämjande och utvecklande fritidsmiljö.”22
Betoningen på alla som vill kan ses som en markering av att deltagande i fören- ingsidrott är frivilligt. Föreningsidén bygger ju på frivillighet och på att föreningen har som syfte att tillvarata medlemmarnas intressen.
I den politiska retoriken – i Idrottslyftets ledmotiv, liksom i regeringens uppfölj- ningsuppdrag till Centrum för idrottsforskning (CIF) för år 2012 – har däremot fokus nu förskjutits från att vilja delta mot att vilja fortsätta idrotta. Hur ska man förstå denna förskjutning? Tidigare låg betoningen relativt sett mer mot att få bar- nen och ungdomarna att börja idrotta (öppenheten korresponderade med viljan att börja). När de väl börjat riktades fokus istället mot eventuell utslagning. Ett vanligt tema inom idrottsforskningen har följdriktigt varit så kallade avbrottsstu- dier. Göran Patrikssons studie Idrottens barn: Idrottsvanor – stress – ”utslag-
ning” är ett klassiskt exempel.23 Den här typen av studier utgår från att idrotten
ska vara öppen och kunskapsintresset är huvudsakligen riktat mot vad som får barn att sluta med idrott. Underförstått är utgångspunkten alltså att barn och ung- domar egentligen vill fortsätta idrotta. På senare tid har den här typen av studier kommit att kompletteras med ett omvänt synsätt: studier av vad som får barn att fortsätta – eller till och med vilja fortsätta. Britta Thedin Jakobssons studie är ett exempel.24 Den outtalade utgångspunkten är här att barn och unga bara vill fort-
sätta under vissa förutsättningar.
På ett mer övergripande samhällsplan är det här ett uttryck för en förskjutning från betoningen på samhällets öppenhet mot betoningen på individens vilja – ett exempel på en mer övergripande förskjutning i det politiska tänkandet från en socialliberal till en nyliberal rationalitet.25 Liberalism är namnet på den poli-
tiska ideologi som värnar om individens frihet. Den slog igenom i Europa under 1800-talet, då samtidens moderna och demokratiska statsbildningar såg dagens ljus. Liberalismen existerar emellertid i några olika varianter. I min avhandling
Iscensättningen av kön i idrott pekar jag exempelvis ut tre varianter som varit
vägledande för sätten att tänka om idrott.26 Under perioden fram till mitten av
22 Ibid., s. 19.
23 Patriksson, G. (1987), Idrottens barn.
24 Se Thedin Jakobsson, B. ”Därför vill vi fortsätta” i denna bok.
25 Rose, N. (1996). The death of the social?; Rose, N. (1999). Powers of Freedom. 26 Larsson, H. (2001). Iscensättningen av kön i idrott.
1900-talet dominerar en patriarkal variant av liberalismen, en variant där främst mannens frihet står i fokus och där kvinnans frihet definieras i förhållande till män (make, fader, broder etcetera). Samtidigt var idrottsrörelsen i huvudsak en mansrörelse.27 Under efterkrigstiden övertar socialliberalismen den dominerande
positionen. Denna variant kommer till uttryck inte minst i den tidigare nämnda statliga utredningen Idrott åt alla. Här är det samhället, det sociala, som ska ga- rantera individens frihet. Detta sker genom en betoning på öppenhet. Det gäl- ler inte bara för idrotten, utan även för utbildning, vård och omsorg med mera. Socialliberalismen hänger alltså delvis samman med centraliseringen av den of- fentliga sektorn. Under 1980- och 1990-talen övertar gradvis en tredje variant, den nyliberala, den dominerande positionen. Nyliberalismen ökar betoningen på individens valfrihet, vilket samtidigt innebär ett ökat fokus på individens vilja att välja. Samhälleligt sett hänger nyliberalismen samman med decentralisering och avreglering av den offentliga sektorn. Sett på det här viset signalerar betoningen på barns och ungdomars vilja att fortsätta idrotta en politik som utgår från den nyliberala varianten av liberalismen.