Trots att ämnet idrott och hälsa i skolan inte var huvudtemat för intervjustudien valde samtliga intervjupersoner att berätta om sina erfarenheter. Andreas är kri- tisk. Under gymnasietiden hade han idrott och hälsa i en grupp för enbart rörel- sehindrade elever. Han säger sig själv vara tävlingsinriktad men upplever att han inte fick några utmaningar och att de flesta aktiviteter var lekbetonade. Han säger att han vid flera tillfällen försökte få lärarna att gå med på att förlägga något eller några lektionstillfällen till ishallen så att han och de andra eleverna skulle kunna få prova på kälkhockey men att det inte gav något resultat:
”Nu sitter man med ett betyg i idrott som man inte tycker att man har förtjänat. Eftersom jag inte upplever att jag har utmanats över huvud
taget.” (Andreas 22 år)
Vi fortsätter vårt samtal och diskuterar betydelsen av olika styrdokument som reg- lerar idrott och möjlighet till inflytande. Andreas svarar då:
”Alltså, om man får det att funka så är det ju jättebra. Men, det är ju just det att få det att efterföljas … För då kommer man ju ifrån den känslan som jag har, att jag sitter med ett betyg i idrott som jag inte har förtjänat över huvudtaget … Sista året sittstrejkade jag varenda gång det var kull och det var ju i stort sett hela tiden, och jag har ändå VG.
Sittstrejkar man nio av tio lektioner ska man inte ha betyg. Alltså, man börjar ju tvivla på sig själv vad man egentligen har åstadkommit i alla ämnen som man har betyg i.” (Andreas 22 år)
Flera av intervjupersonerna uppger precis som Andreas att de har haft svårt att göra sina röster hörda i ämnet idrott och hälsa i skolan och att läraren har åsido- satt deras intressen, åsikter och förutsättningar. Vilma uttrycker det så här:
”På högstadiet så fick jag ju inte vara med, eller min lärare hon sa åt mig att jag inte fick vara med klassen för att jag satt i rullstol och då skulle hon inte kunna betygsbedöma mig … Jag blev ju jätte jätteledsen för jag kände ju att jag ville ju vara med klassen och hon sa att jag skulle få ha idrott själv med henne. Då sa jag att det utvecklar ju inte mig någon- ting. Så att vi mailade ju henne och mamma ringde henne. Jag fick ju ha typ två lektioner själv med henne och jag tyckte att det var så fruk- tansvärt tråkigt men då sa jag det också att ’snälla kan jag inte få bevisa vem jag är, du vet ju inte ens till 100 procent vem jag är. Det känns som att du diskriminerar mig.’ Sen fick jag vara med klassen och så slutade det med att jag fick VG i betyg.” (Vilma 20 år)
Friluftsdagar är ytterligare ett exempel på idrottssammanhang där intervjuperso- nerna har upplevt ett utanförskap. Maja som gick i en vanlig klass på högstadiet och gymnasiet men i en grupp med bara rörelsehindrade elever på idrottslektio- nerna, har följande erfarenheter:
”I låg- och mellanstadiet var jag nästan alltid hemma på friluftsdagar, jag tyckte att det var väldigt tråkigt för jag ville ju vara med de andra … Mina kompisar frågade var jag var men då fick jag ju säga att de inte hade fixat något för mig. Men på högstadiet och på gymnasiet var jag med på friluftsdagarna för då gick jag i rulleklass. Det var inte förrän då som de [lärarna] tog tag i det och som jag kände att jag var trygg.”
(Maja 19 år)
Flera av intervjupersonerna förmedlar att de har negativa erfarenheter av ämnet idrott och hälsa och att de blivit utsatta för både öppen och dold diskriminering. De upplever att det är mer eller mindre upp till eleven själv att hitta lösningar på det som betraktas som ett problem, nämligen elevens bristande förutsättningar att delta i ordinarie undervisning. Citaten ovan synliggör också hur de upplever att läraren har betraktat dem och bemött dem annorlunda i förhållande till klass- kamraterna. Intervjupersonerna uttrycker även att de känt sig otrygga i samband
u n I K a o c h l I K a
med ämnet idrott och hälsa, eftersom de sällan på förhand visste vad som skulle ske, hur lektionen var upplagd och om de kunde delta på lika villkor som sina klasskamrater. Det kan vara så att intervjupersonerna upplever föreningsidrotten som mer tillgänglig och positiv än den undervisning i idrott och hälsa som skolan erbjuder. Eller att de förväntar sig att skolan, som är obligatorisk, ska erbjuda större möjligheter till medbestämmande, inflytande och möjlighet till individuell utveckling än föreningsidrotten. En annan tänkbar förklaring kan vara att inter- vjupersonerna inte velat bli särskiljda från klasskamraterna och att de i sådana sammanhang där det skett upplevt ett direkt utanförskap. Några intervjupersoner berättar att exkludering i samband med idrottslektionerna ytterligare stärker upp- levelsen av att vara annorlunda. Det är också ett skäl till att flera av dem under sin skoltid valde, i den utsträckning de gavs möjlighet till det, att ha idrott och hälsa i en särskild grupp med bara rörelsehindrade elever. Som forskningen visar ut- vecklar barn och unga tidigt en medvetenhet om vilka kroppar som betraktas som
idrottsdugliga, vilket får konsekvenser för hur de uppfattar och förstår sig själva
och varandra i relation till idrottens praktik, vilket ovanstående citat illustrerar.45