Ömsesidigt utbyte

Medlemmarna i tre av de fem ursprungliga grupperna i den undersökta halvklassen uttrycker att man i gruppen bidrar i lika mån. Man lyssnar på varandra, alla får komma till tals, man vågar fråga om det man inte begriper och man vågar ifrågasätta. Klimatet i grupperna är tillåtande och positivt. Eleverna uttrycker att de trivs i sina grupper. Elever som annars är passiva på lektionerna deltar nu aktivt.

De tre grupper, som jag tolkar fungerar på detta sätt är grupp 2, grupp3 och grupp 5.. Gruppmedlemmarna kan beskrivas på följande sätt:

Eli, Rebecka och Victoria var alla tysta elever, som inte märktes så mycket i klassrummet under höstterminen. Victoria var ganska butter i sitt sätt och mycket fåordig i intervjuerna. Rebecka verkade vara utanför klassgemenskapen, vilket bekräftades av lärarna. Ingen i denna grupp brukade ingå i lärarens dialog under höstterminen. Flickorna hade svenska som modersmål, medan Eli var av utländsk härkomst. Lärarna var dock osäkra på om han pratade svenska eller något annat språk hemma. Han talade bra svenska.

Denna grupp fungerade mycket bra. Bandupptagningar avslöjar att de använder ett hypotetiskt tal och kommer med kreativa förslag vid öppna uppgifter. Ofta börjar en elev på en mening, en annan fyller i, ibland pratar de i korus. Ibland tänker de högt. De är mycket engagerade och intresserade. Det märks ingenting av dåligt självförtroende när man iakttar gruppen, tvärtom utstrålar de välbefinnande och otvungenhet. Detta bekräftas också i intervjuerna.

Eli:

Vi samarbetar mycket och så. Vi kommer överens bra, ingen bråkar. Om en säger något, så håller alla med.

I:

Eli:

Ja, i vår grupp gör man det.

I:

Om du skulle ge råd till andra grupper som inte fungerar så bra, vilka råd skulle du då ge?

Eli:

De kanske skulle säga: ”Vad menar du med det?” Så kommer man fram till nåt svar. Man blir bättre kompis också om man arbetar tillsammans.

Victoria:

Alla får prata lika mycket, alla lyssnar och så jobbar vi lättare tillsammans.

Rebecka:

…nu för tiden säger vi också att ”jag tycker också det, för att det och det och det.”

Bandupptagning 020128, diskussion om vad som händer om man släpper en nyckel, bunden vid en ”fallskärm” i form av en stor bomullsnäsduk. E står för Elis röst, X står för de båda flickornas röster, vilka jag stundtals har svårt att skilja åt.

Klassrumsobservation vid samma tillfälle visar dock att båda flickorna är inblandade i samtalet.

E: Alltså luften trycker upp, det är sån stor yta, ju. Den trycker upp luften bara för att

det är stor yta.

X: Vad då trycker upp luften, alltså vad menar du?

E: Tänk dig såna pilar som går uppåt.

X: Alltså du menar den (fallskärmen?) tar emot den.

X: Så åker den sakta ner. Det tror nog jag med. Alltså luften finns ju ändå, så tar den det, så åker den sakta ner, så! Det tror jag.

Bandupptagning 020128, diskussion om att försöka blåsa isär två pappersark. De två flickrösterna markerade med X och Y.

E: Man blåser bort så..

X: så blåser man bort..

E+Y: molekylerna

E: så pressas papperna ihop

X: de luftmolekylerna som är utanför trycker på papperna så går dom ihop…hör

ej…som är emellan. Det tror nog jag också.

I grupp 5 upplevde jag flickorna som öppna och med gott självförtroende. De hade svenska som hemspråk. De var ibland ganska irriterade på Dejan, som kunde vara mycket okoncentrerad. Han berättade i en intervju att han hade ”varit sådan” sedan han var liten. Oftast visade flickorna dock en mild fördragsamhet med honom. Dejan var en invandrarelev med ganska bra talspråk, men med brister i läsförståelse. Lärarna ansåg att även om han kunde vara okoncentrerad, så fungerade han ändå bättre i gruppen än under höstens arbete.

Jag kunde i bandupptagningarna höra att Dejan gärna ville avsluta samtalen raskt och gå vidare, medan flickorna ville gå djupare i diskussionerna. Även om gruppen ofta hade sonderande tal, märktes alltså stundtals en dragning åt redigerat tal i Dejans fall.

Britta:

Vi förklarar rätt mycket var och en. Gruppen har ju mycket mer svar än en själv, så då är det mycket lättare.

Vi hjälpte varandra om det var någon som behövde hjälp. Då sa vi till; ”Jag förstår inte det

här …”.

I grupp 3 var Kemal och Caroline båda av utländsk härkomst. Kemal pratade turkiska hemma, men lärarna var osäkra på om Caroline pratade svenska eller något annat språk hemma. Kemal hade enligt min mening ett ganska torftigt talspråk och han tyckte det var svårt att förstå vad som stod i läroböckerna. Caroline var den elev i klassen, som jag såg minst av från min position. Hon var dessutom frånvarande vid några

klassrumsobservationer samt en intervju, varför jag inte vågar beskriva henne närmare. Lärarna såg mera av gruppen och menade att de båda eleverna hade stor ömsesidig nytta av varandra.

Kemal:

Det är mycket bättre att jobba två och två eller tre och tre. För om man inte förstår så kan man alltid fråga dom andra. Om man läser själv, så om man inte kan, så kanske man inte vill fråga, så. Det är så att när man pratar i gruppen, så förstår man det bättre. För alla har olika saker. Så kommer man fram till nånting, som verkar stämma.

Mot slutet av terminen, då lärarna gjort de tidigare nämnda omgrupperingarna, se kapitel 10.2.1, fungerar även grupp 1e, med Klara och Ammar mestadels på detta sätt. Även i den nya gruppen 4e, med Ali och Victor verkar ömsesidig nytta vara en god beskrivning.

Klassrumsobservation 020503, den nya gruppkonstellationen:

Dejan och Britta (Kajsa sjuk, min anm.) jobbade jättebra. Dejan var väldigt lugn och koncentrerad på uppgiften. De samtalar vänskapligt om uppgiften. Båda tar lika sort ansvar.

Inte en enda elev gör något annat eller pratar om något annat än det som är meningen. En otroligt harmonisk lektion, nöjda och intresserade ungar i bra relationer.

Se även anteckningar från samma tillfälle under 10.2.1.

Det tycker ju jag, att dom flesta grupperna har ju funkat. Jättebra. Caroline och Kemal, dom har varit så nöjda med att vara ihop. Dom har ju nog varit på samma nivå, men dom har hjälpt varandra jättemycket och han (Kemal, min anm.) har hjälpt Caroline och Caroline har hjälpt honom. Och båda har varit väldigt bra på att lyssna. Och så tycker jag det har varit i många grupper, alltså att de har lyssnat på varandra. Och Victoria och Rebecka har varit jättenöjda. Som man kanske inte skulle tro från början. Jag hade nog inte från början trott att Eli skulle vara nöjd. Dels så är det då två tjejer, men också…ja framför allt det, men också att det är tysta tjejer också. Jag trodde inte att han skulle trivas med det, men han trivdes alldeles utmärkt. Det kändes som att …han vågade prata med dom och det tycker jag har varit väldigt roligt. Alltså, inte alls vad man förväntar sig. Dom har varit väldigt noga med att alla gör allt, alla ska göra lika mycket av allting, och så tycker jag nog att dom flesta grupperna av mina har varit. Alla ska ju nog göra allt.

Sammanfattning: Alla elever i de tre grupperna ”Ömsesidigt utbyte” har uppvisat positiva attityder. Det gäller alla tre domänerna av attitydbegreppet. Eleverna uttrycker att de lär sig mer och förstår bättre (kognitiva domänen). De utrycker att det är roligare, att man blir bättre kompis och att man arbetar lättare tillsammans (affektiva domänen). Eleverna har visat stort intresse och engagemang i arbetet (kognitiv – affektiv domän). En försiktig tolkning ger vid handen att färdigheten att läsa har påverkats positivt. Samtalets art ligger ofta långt åt den sonderande polen.