Mentor – elevförhållande

Ett sådant förhållande utvecklades tydligt mellan Klara och Ali i grupp 1, se fig. 4. En tredje elev, Christer, fanns egentligen också i gruppen, men var frånvarande större delen av terminen. Klara kan beskrivas som en ganska duktig flicka med svenskt ursprung. Hon var öppen och hade lätt för att uttrycka sig. Ali hade kommit från ett land i tredje världen endast ett par år tidigare. Han kunde klara sig någorlunda i ett samtal, men hade av naturliga skäl mycket stora brister i läsförståelse. Båda eleverna var medvetna om att det utkristalliserades ett mentor – elevförhållande dem emellan, och det vållade dem i början inte några problem att så var fallet. Ali var ingen passiv elev, det var tvärtom han som drev deras mentor – elevförhållande med frågor och undringar. Klara insåg att hon lärde sig något på att förklara olika ord eller fenomen, men tyckte till slut att hon hindrades att själv komma framåt. Hjälpen till Ali tog alltför mycket tid, på bekostnad av vad hon själv ville lära sig. Detta uttryckte hon gång på gång i intervjuerna. Hon tyckte själv att hon hade dåligt tålamod, vilket dock inte märktes i de

klassrumsobservationer jag gjort. Följande citat från intervjuer och klassrumsobservationer får stödja mina tolkningar:

Sen e de ju … Ali och Christer har inte förstått, så då får man berätta för dom, så blir man själv så ………jag vill fortsätta liksom. Jag vill ju att vi ska fortsätta. ”Kan de inte bli klara, jag vill göra allting!”

I:

Kan det finnas något positivt med att behöva förklara för någon hela tiden?

Klara:

Ja, jag sitter och upprepar för mig själv hela tiden också ju, så då får jag in det samtidigt.

Ali:

När man sitter med nån, går det bra. Det är lättare om man jobbar ihop.

Lärare B:

Klara då, hon har ju fått hjälpa Ali och Christer. Så hon har kanske till viss de lärt sig lite själv, men väldigt mycket har hon fått förklara för dom andra. Hon hade kanske haft större utbyte av att vara i en annan grupp, … att hon hade fått sitta med jämlikar. Medan Christer och Ali säkert haft stor nytta av Klara.

Klassrumsobservationer 020208:

Klara och Ali jobbade ihop, det gör de jättebra! Klara är lyhörd, hjälper Ali med språket. De skrattar gott tillsammans när plasten smälter på häftstiftet.

Förhållandet bröts, då de fick en hemuppgift, som innebar att göra experiment hemma, se bilaga 1. Klara fick då en samtalspartner i sin pappa. I det samtalet fick hon pröva och värdera sina egna tankar mot hans, vilket hon uppskattade.

Klara:

… pappa hjälpte mig…så berättade han på ett annat sätt som var typ samma. ”Men jag tror det är det.” (Klara härmar vad hon svarade sin pappa, min anmärkning). Och så satt vi där (och argumenterade, min anmärkning) och till slut så tänkte jag att nja, pappas kanske var lite bättre … men jag trodde ändå på min, men …. Det var lite olika

idéer men det var ändå typ samma. Eftersom han kan så mycket så förstår man när han pratar. Man lär sig mycket.

Jag tolkar Klaras återgivning av samtalet med pappan så, att det bör ligga nära det som betecknas som sonderande samtal.

Ali sökte aktivt upp en annan samtals- och arbetspartner, i det att han ringde upp Victor för att föreslå att de skulle göra läxan tillsammans, vilket de också gjorde. Det var en medveten handling från hans sida, han visste att han annars inte skulle klara att göra uppgiften.

Ali:

Jag ringde honom, så gör vi det nu istället.

I:

Tycker du det är roligare att jobba ihop?

Ali:

Jaa! Inte ensam. Jag klarar aldrig ensam, inte jag i alla fall.

Vi tog sakerna som stod på lappen, så gjorde vi. Så vi klarade oss. Det jag inte förstår, det berättar han. Så förklarar han.

Mot slutet av terminen ändrade lärarna på grupper de funnit skäl att ändra på, bl.a. gruppen med Klara och Ali. Ali fick istället arbeta tillsammans med Victor, vilken var den pojke han gjorde hemläxan med. Victor hade inte alls förutsättningar att kunna hjälpa Ali till lika stor del som Klara, vilket Ali klart insåg. Han tyckte dock inte illa om att arbeta med Victor, de fungerade fint tillsammans. Klara fick bilda grupp tillsammans med Ammar, vars ord dittills fått stå oemotsagda, se avsnittet nedan under punkten 10.2.3. Klara vågade utmana honom, och kunde bitvis få en bra diskussion med honom.

Ali:

Klara är bättre så, alltså. Om jag jobbar med henne, jag klarar mig bättre. Victor kan inte så mycket. Klara är mycket bättre än Victor.

I:

Kan du behöva hjälpa Victor ibland, också?

Ali:

Ja, ibland. Han behöver också hjälp ibland. Frågar mig: ” Vad är det?”

Klara:

Det är bättre, för man behöver inte berätta lika mycket. När vi skulle kolla på pH- värdet, då var det hur kul som helst att jobba med Ammar.

Klassrumsobservationer, samma tillfälle, 020503:

Klara och Ammar båda lika aktiva. Klara tar befälet lite, men de är ändå jämspelta. De jobbar snabbt och koncentrerat, hinner ytterligare ett laborationsuppdrag. Samtalar vänskapligt om arbetet.

Lärare B om Klara tillsammans med Ammar:

Klara har ju mer skinn på näsan än Josefin i dom lägena (se punkten 3), så Klara, hon biter ifrån bättre. Och det tror jag att den diskussionen mellan Klara och Ammar fungerar bättre än mellan Klara och Ali och mellan Ammar och Victor. Hon har inte behövt hjälpa Ammar på samma sätt som hon hjälper dom andra.

Lärare B om Ali i den nya konstellationen:

Alltså, det gick inte lika bra (för Ali, min kommentar) som med Klara kan jag ju se, för Klara har ju hjälpt dom hela tiden. Så fort dom har hamnat på villospår, så har hon ju varit där och rättat till det.……Men dom har jobbat jättebra ihop, och det tror jag är mycket tack vare Ali också, för att han vill, och har han en uppgift, så gör han den och då får han med sig Victor.

Klassrumsobservationer 020503, den nya gruppsammansättningen:

Ali och Victor är båda lika aktiva. Ali frågar ofta Victor vad de ska göra. Victor svarar, han vet vad de ska göra. De arbetar sedan båda aktivt. Ali säger: ”Det är roligt. Är det inte roligt Victor?” - ”Jo”. Som läxa till nästa gång skulle de välja stenciler om pH- värde. Victor och Ali skulle läsa läxan tillsammans.

Sammanfattning av Klaras kommunikativa förhållanden och attityder:

- Klara visade både positiva och negativa attityder när hon arbetade med Ali. Förståelsemässigt kunde hon till en viss del se deras samspel positivt, med tanke på att hon fick formulera förklaringar till Ali. Det var dock ändå så att hon upplevde det övervägande negativt att aldrig själv få utmaningar. Jag tolkar henne så, att hon även känslomässigt upplever samarbetet både positivt och negativt. Samtalet låg ganska långt ifrån det sonderande talet, det var ofta ”fråga – svar” i deras kommunikation.

- Jag tolkar hennes berättelse om samtalet med pappan runt läxan så, att samtalet var av sonderande art. Hon uppvisar både förståelsemässigt och känslomässigt positiva attityder i denna kommunikativa situation.

- När Klara arbetade med Ammar senare under terminen uttryckte hon sig positivt känslomässigt. Den kognitiva aspekten kan eventuellt också tolkas som positiv. Det vill jag dock uttala mig försiktigt om, eftersom jag inte tycker att jag har det påståendet väl underbyggt. Det samma gäller för samtalets art dem emellan.

Sammanfattning av Alis kommunikativa förhållanden och attityder:

- Ali uppvisade enbart mycket positiva attityder när han arbetade med Klara, både sett ur förståelse- och känslosynpunkt. Att han ökar sina färdigheter i svenska språket är också uppenbart, vilket som jag ser det bör vävas in i

attitydtolkningen. Deras samtal var mestadels av ”fråga – svar” – typ.

- Han uppvisade klart positiva attityder inom alla tre domänerna, även när han arbetade med Victor, även om de, i synnerhet inom det kognitiva området, inte alls nådde de nivåer, som när han arbetade med Klara. Alis och Victors samtal är svårbedömda, på grund av båda elevernas svårigheter att uttrycka sig. Jag tolkar det så, att deras samtal låg så långt åt den sonderande polen, som deras