Vad är det för mening med att skriva om kommunikativa

Jag har visat hur skolforskare åtminstone de trettio sista åren förordat mer samtal mellan elever, inte bara mellan lärare och elever. Ändå ser vi fortfarande år 2004 mycket av fråga – svar – metodiken, främst på grundskolans senare stadium och i gymnasieskolan. Det tycks med andra ord inte vara så att ämnet är slutdiskuterat. Kanske behövs

frågorna också dryftas ”underifrån”, från klassrumsgolvet, inte bara från etablerade forskare utanför klassrummet.

Jag menar också att vinsterna med kommunikativa situationer för speciellt invandrareleverna har saknats i diskussionen, vilket jag hävdar är viktigt och nödvändigt.

En annan aspekt av kommunikativa situationer, som förekommer mycket sparsamt eller inte alls i forskning, är hemuppgifternas möjlighet att bidra till meningsskapande och sammanhang.

Det är som jag ser det också viktigt att diskutera kvaliteten i kommunikationen. Jag vill här avslutningsvis sammanfatta de synpunkter som kan läggas på användbarhet och kvalitet i kommunikativa situationer:

1. Jag menar att kommunikationens art har stor betydelse. Det behöver inte betyda en god kvalitet i undervisningen bara för att elever ”byter ord” med varandra. Om en djupare förståelse ska nås, är det önskvärt att samtalet får en sonderande form. Om eleverna lär sig utantill hur man ska beskriva och förklara ett

bra. De fina orden kan dock effektivt dölja en brist på förståelse. Det sonderande talet däremot, tillåter eleverna att använda sin egen förförståelse av innehållet, sin egen erfarenhet, vilket ökar möjligheten att nå en djupare förståelse (Barnes, 1978). I studien har kommunikationen vid flera tillfällen innehållit berättande av ett förlopp. Att berätta ett skeende kan, som jag ser det, vara en del av ett

sonderande samtal. I vårt fall med att berätta resultatet av intervjufrågor var det dock inte så. Jag menar att det ändå mycket väl kan ge upphov till positiva attityder. Det kan t.ex. hjälpa till att skapa sammanhang och förståelse eller att stärka identiteten hos en invandrarelev. Med detta vill jag säga att jag inte menar att det bara är sonderande samtal som duger, men att läraren bör fundera över vart olika slags samtal kan leda.

2. För att det ska uppstå ett sonderande samtal, måste innehållet vara något som behöver redas ut. Man ska kunna ställa frågan ”vad handlar det här om?”. Det var tydligt att de två bilderna på tavlan, som jag berättade om i min personliga bakgrund, uppfyllde detta kriterium. En annan uppgift, typ vilka ben som ingår i kraniet, skulle inte behöva redas ut, det hade enkelt kunnat slås upp i en bok. På den uppgiften finns ett korrekt svar, inga alternativa möjligheter att se på saken. På så sätt tycker jag att det finns likheter mellan hur man konstruerar en bra illustration/utgångspunkt i ett problembaserat lärande och hur man sätter en scen för ett sonderande samtal. Detta bör vara lika viktigt i ett ordinärt grupparbete.

3. Läraren förhållningssätt är kanske en av de viktigaste grunderna till om ett samtal utvecklas till sonderande eller redigerat tal. Man kan uttrycka det så, att en lärare i undervisningen rör sig i ett kontinuum mellan polerna ”medgrunnare” och ”bedömare”. Ju mera en lärare signalerar ett genuint intresse för elevernas tankar och att vilja fundera tillsammans med dem, desto större är sannolikheten för att ett sonderande tal ska uppkomma. De frågor eller kommentarer läraren bidrar med blir då av största vikt. Slutna frågor med ett svar kan effektivt avsluta ett spirande hypotetiskt tal, medan frågor som kan nalkas från olika

infallsvinklar kan stödja det (Barnes, 1978). Signalerar däremot läraren att hans roll i första hand är bedömarens, ökar risken för att ett redigerat tal utvecklas (ibid.). Detta resonemang gäller som jag ser det alla undervisning, inte bara kommunikativa situationer.

4. Ytterligare en viktig faktor är graden av elevernas delaktighet. Delaktigheten beror i sin tur på olika faktorer. Dels har gruppens storlek och sammansättning betydelse. En elev med dålig självkänsla behöver kanske arbeta med endast en enda elev för att våga delta i ett samtal. Som min studie visat är det också viktigt att fundera över elevernas relationer för att gruppens medlemmar ska bli så delaktiga som möjligt.

En annan parameter som styr delaktigheten är uppgiftens art. Som jag tidigare diskuterat är det nödvändigt att innehållet i samtalen är sådant att eleverna har ett visst mått av erfarenhet av det, att stoffet har en vardagsberöring. Först då kan eleven skapa sammanhang mellan det gamla och det nya kunskapsinnehållet och därmed få en meningsskapande lärandesituation. Vi ser här återigen några av grundpelarna i KASAM-begreppet; sammanhang, mening och delaktighet (Antonovsky, 2000; Hagström et al, 1998). Det kan i detta sammanhang vara fruktbart att fundera över hemmets potential som arena för sådana

meningsskapande samtal.

5. De olika ingredienserna i ovanstående resonemang hör, som jag ser det, starkt samman med de olika domänerna i attitydbegreppet.

- Den kognitiva domänen påverkas positivt av sonderande samtal, vilka ger eleven en möjlighet att utveckla förståelse. Uppkomsten av sonderande samtal påverkas positivt av lärarens ”medgrunnande” förhållningssätt, uppgifter av utredande karaktär samt ökad grad av delaktighet.

- Den affektiva domänen, vari t.ex. självkänsla ingår, påverkas positivt av lärarens intresse för och bekräftande av elevens tankar, av delaktigheten både i sitt eget lärande samt i en social gemenskap.

- Färdigheter av olika slag förändras med ökad möjlighet att utföra olika uppgifter t.ex. att läsa en text eller att göra sin läxa.

6. Resonemangen i punkterna 1 – 7 låter sig också inlemmas i det salutogena sättet att se på lärande och elevens välbefinnande. Som jag ser det kan KASAM – begreppet med åtföljande skyddsfaktorer vara ett analysverktyg för en lärare

som vill reflektera över kvaliteten i elevernas samtal och diskussioner. Bidrar den kommunikativa situationen till ökat sammanhang och mening? Ger den en verklig delaktighet? Bidrar den till ökat självförtroende? Tillåter den att deltagarna i samtalet både ger och tar hjälp till förståelse? Bidrar den till att ge eleverna större social kompetens?

I sådan mening tror jag att utvecklandet av goda kommunikativa situationer skulle kunna vara en länk i arbetet som strävar efter bättre elevhälsa och lärande, såsom det är beskrivet i regeringens proposition 2001/02:14.