Hemläxors och skoluppgifters beskaffenhet

Det som gett mig personligen mest nya tankar under uppsatsarbetets gång är

funderingarna på vilken potential för lärande som finns i hemläxor. Det första man kan grubbla över är varför så många gjorde hemläxan, trots att den gavs över en helg.

En hypotes är att det hade med innehållet att göra. Jag har inte i studien särskilt diskuterat innehållet i kommunikativa situationer. Dock ligger det implicit i min användning av begreppet att man måste ha en viss erfarenhet av stoffet för att det ska kunna bli en meningsskapande diskussion. Annars har man uttryckt med Barnes´ (1978) ord ingen växelverkan mellan olika individers tolkningssystem. De experiment lärarna valde ut för att öka förståelsen om värmebegreppet tillät eleverna att handskas med välkända fenomen. Alla har erfarenhet av att hålla i något hett och att hämta ut något från frysen. Ändå kan man nog förutsätta att inte många av dem hade funderat närmare över varför man bränner sig om grytlappen råkat bli våt eller varför det känns kallt under en öppen dörr till frysen. Det för tanken till det jag redan refererat av Andersson (2001); att det man vet mycket eller nästan ingenting om blir ointressant, men det man vet en del om blir intressant.

Carlgren (1999) uttrycker att man inte utan vidare kan flytta erfarenheter och kunskaper som gjorts i ett sammanhang till ett annat. Istället blir det viktigt att skapa miljöer som ger de slags erfarenheter och väcker de frågor, på vilka de mer traditionella

skolkunskaperna är svar. Hon menar också att om det är svårt att skapa sådana

sammanhang för skolkunskaperna, finns det förmodligen anledning att ifrågasätta deras värde. I hemmet finns otaliga sådana miljöer, där erfarenheter kan göras och frågor kan ställas. Därmed finns det också stoff för meningsfulla samtal. Jag menar att sådana situationer i hemmet, som sedan bearbetas vidare i skolan, också bidrar till att ge eleven sammanhang i tillvaron. Vardagsvärlden hemma och på fritiden kan fås att hänga samman med skolvärlden och öka begripligheten. Vi ser här bärande begrepp inom det salutogena perspektivet på hälsa och välbefinnande (Antonovsky, 1991; Hagström et.al.,1998).

En annan förklaring till varför läxan gjordes så mangrant kan vara att fler elever klarade

av att göra läxan! Jag förstod inte den saken till fullo förrän jag hade gjort intervju nr

två med Ali. Han använde ”jag klarade det” eller ”vi klarade det” fem gånger under en intervju. Jag tyckte att det var ett lite konstigt sätt att uttrycka sig, jag väntade mig att han skulle beskriva vad han tyckte om hemläxan. Jag förstod slutligen att det inte primärt handlade om att ha synpunkter på hur det var att göra en läxa, det handlade faktiskt om att över huvud taget kunna göra läxan! Det måste vara oerhört frustrerande

att vilja göra sina uppgifter, men inte ha en chans att göra det. Jag är helt övertygad om att Ali inte är ensam om detta dilemma. Många barn med ett svagt språk, oavsett vilket hemspråk som gäller, måste ha samma svårighet att kunna göra en ”läsläxa”. En följd av denna insikt är att en lärare hela tiden måste beakta frågan om det finns elever som inte kan göra en viss hemuppgift och hitta lösningar på dilemmat.

Under lektionspasset efter experimentläxan var som jag tidigare redovisat eleverna engagerade och intresserade av vad alla i gruppen hade att berätta. Jag upplevde det dessutom som om de elever, som arbetat tillsammans med någon där hemma, var extra ivriga att berätta om sina erfarenheter och idéer. Det gällde också Ammar, som annars kunde vara ganska korthuggen. Här kan man fundera över Laukenmanns et. al. (2001) rön att elever som hade föräldrar som brydde sig om barnens skolgång uppvisade högre inre motivation och intresse under de delar av lektionerna där förståelse byggdes upp. Applicerar jag den teorin på lektionen jag såg, skulle det betyda att det inte

nödvändigtvis behöver vara en förälder man kan diskutera med, det skulle också kunna vara någon annan intresserad, i det här fallet en mormor och en kompis. Jag kan inte uttala mig om huruvida det ökade intresset berodde på att eleverna fått fundera mer på problemen när de tvingats sätta ord på dem i diskussionerna, eller om det berodde på att den ökade uppmärksamheten från någon annan gett dem större självförtroende. Kanske finns en del av sanningen i båda teorierna.

Ytterligare en aspekt av experiment som hemläxa är den Solomon (2001) framhåller, nämligen att glädje över naturvetenskap och experiment kan finna sin plats i hemmet. Detta kan påverka elevens självbild och kanske också föräldrarnas inställning.

I den ena klasshalvan, inte undersökningsgruppen, hade några elever inte gjort läxan. Dessa elever kunde vid uppföljningstillfället känna sig utanför, menade lärarna i slutintervjun. De tänkte då särskilt på en elev, som de visste inte hade något stöd

hemifrån med skolarbetet. Denna elev brukade normalt inte göra läxan. I denna form av läxuppföljning blev det dock så tydligt vem som inte hade gjort läxan, vilket kunde leda till att en sådan elev kunde känna sig extra utanför. På min fråga svarade lärarna att eleven i fråga egentligen hade kapacitet att klara av läxan på egen hand, utan föräldrarnas stöd.

Lärare A:

Jag kan inte säga att jag vet det, men när andra berättade att dom hade gjort

experiment och vad som hände så är det klart…så tyckte jag att jag kunde se att dom kände sig lite utanför. Dom hade inte den erfarenheten, och dom som berättade hade haft lite kul när dom gjort det.

Det spekulerades i vad som skulle kunna bli följden vid en ny experimenthemläxa; antingen sporrades de elever som inte gjort läxan att göra den denna gång, eller också gav de upp helt. Diskussionen mynnade ut i att lärarna, när de gav en sådan läxa igen, kunde peka på möjligheterna dels att arbeta tillsammans med någon hemma, dels att arbeta några klasskamrater tillsammans.

Hade jag haft detta samtal med lärarna tidigare under terminen hade jag säkert velat pröva nya liknande hemläxor. Nu blev det inte så, vilket jag beklagar.

Min åsikt i frågan är att elever löper mindre risk att bli utspärrade från att göra läxan vid denna typ av hemuppgift och att man alltså ökar deltagandet. Jag tror inte att man ska tvinga elever att samarbeta med någon förälder Jag menar att eleverna själva känner vilken person det är positivt och meningsfullt att arbeta med hemma, och anser att de bör ges handlingsfrihet att bestämma om och med vilken människa man vill samarbeta.