F ÖRFATTARNAS INDIVIDUELLA REFLEKTIONER

Jag och Julia fann varandra under studiernas gång. Vi har skrivit ett flertal arbeten tillsammans och vi kompletterar varandra på ett sätt som gör att vårt arbete blir mer effektivt och noggrant.

Jag kan med handen på hjärtat säga att min studietid på Högskolan i Skövde inte hade varit så bra om jag inte hade träffat Julia. För oss var det självklart att vi skulle skriva detta arbete tillsammans, redan efter vårt första arbete tillsammans år två har vi arbetat och hjälpt varandra på ett sätt som har betytt oerhört mycket. Vi insåg redan från början att vi hade samma ambitionsnivå, tänk och driv vilket jag anser är viktigt vid skrivande av examensarbete. Jag tycker att vi kompletterar varandra bra, och har alltid haft en diskussion kring vår text om vi tycker olika för att sedan komma fram till ett resultat. Det har aldrig varit några problem som gjort att vi har blivit arga på varandra. Vi har en så pass bra relation både i skolan och privat vilket också gynnar vårt goda samarbete vilket har lett till att denna processen har gått att genomföra.

Vi började redan vid år två diskutera vilket ämne vi skulle skriva om och det var en lång process, vi hade flera olika förslag men kom alltid tillbaka till det ämne som vi nu har valt att skriva om. Det var först när examensarbetet tog fart som vi bestämde oss även om det också var en process som tog tid. Men med tanke på att vi båda har intresse för HR och linjechefer så blev det självklart för oss att studera samspelet mellan linjechefer och HR-ansvariga.

Under mina tre år här på Högskolan i Skövde har jag fått en bred kunskap och större förståelse för hur arbetet i verkliga livet kan se ut. Det hjälpte mig och oss i processen vad vi skulle skriva om. Även den breda kunskapsbas som vi har fått under dessa tre år har lärt mig att veta hur vi ska få en djupare kunskap om ämnet som valts. Under denna termin har jag fått förståelse för att flera delar i ett examensarbete är svårare än vad jag har trott. När jag gick in i början av examensarbetet tänkte jag att detta kommer var en lättsam process. Examensarbetet började med att vi gick en metodkurs och fick på så sätt mer kunskap och lärdom om hur vi ska skriva

ett bra arbete, vilket jag har tyckt varit en lärorik process. Att skriva ett examensarbete är en berg- och dalbana, vissa dagar har varit lätta medan andra dagar har varit tunga. Under studiernas gång har vi fått lära oss att söka och värdera vetenskapliga artiklar, men under denna process har jag fått mer kunskap i att ta ut det viktigaste i artiklarna. Men med en lärdom rikare så vet jag att denna process kan vara tung men också en upplevelse som jag kommer att minnas.

Med Julia vid min sida har vi båda varit bra på att peppa och muntra upp varandra när dagarna känns tunga och vi inte får något gjort. Vi har haft en bra arbetsfördelning och har redan från start planerat upp hur vi ska gå tillväga under arbetets gång. Vi har också varit tydliga med att vi måste säga ifrån när något känns fel, vilket har varit svårt för mig men jag har också lärt mig att det är viktigt. Vidare har det lett till att jag lärt mig mer om mig själv, hur jag fungerar. Jag har fått mer kunskap och förståelse för hur både linjechefer och HR-ansvarig känner vid delegering av ansvaret, vilket har givit mig förståelse för den oklarhet som jag har upplevt i det riktiga arbetslivet om vem som bär ansvaret i vissa frågor. Jag har fått mer kunskap om hur en akademisk uppsats är uppbyggd och hur vi ska skriva mer akademiskt för att få en så bra text som möjligt.

Jag vill avsluta med att tacka alla våra vänner som har stöttat och hjälpt oss i denna process, när vi har känt att vi aldrig kommer att klara det här, så har dem alltid funnits. Utan er hade den här terminen varit oerhört tung. Jag vill också tacka Julia för ditt engagemang, slit, humor och petighet. Tack för att du alltid har varit där och stöttat, vi har skrattat och gråtit tillsammans, klagat men också hyllat varandra. Jag vet att du kommer ta dig långt i livet, med ditt driv och ödmjukhet, jag hoppas att jag får följa med på din resa!

8.1.2 Julia Isberg

Jag och Carolina, min medförfattare, har gjort många tidigare uppgifter på högskolan tillsammans och kände tidigt att vi arbetar väldigt bra ihop. Vi har samma ambitionsnivå och en fin vänskapsrelation som har främjat vårt samarbete. Vi började spåna relativt tidigt under utbildningen vilka områden som intresserar oss vilket ledde oss fram till detta område, samspelet mellan HR-funktionen och linjechefer. Många tankar och idéer har vridit och vänts innan vi till slut hittade fram till det specifika syftet. Vi båda har under uppsatsens gång tyckt att ämnet är intressant och väldigt viktigt att belysa, vi själva har även upplevt en vägg mellan HR och linjechefer i vårt tidigare arbetsliv. Det valda problemområdet har bidragit med mycket kunskaper som är relevanta för våra framtida arbetsroller.

I arbetsprocessen har vi båda letat andrahandskällor och skrivit om vartannat. Vi har varit eniga om att båda ska vara noga och kritiska till texten samt att båda ska vara nöjda med samtliga delar. Under hela arbetets gång har det varit en rättvis arbetsfördelning och vi har ständigt haft gemensamma diskussioner och reflektioner med varandra, vilket har gjort ett kontinuerligt arbetstempo möjligt som drivits framåt av diskussionerna. Vi satte tidigt upp en preliminär tidsram för arbetsgången som möjliggjorde ett effektivt uppsatsskrivande och samarbete.

Under arbetsprocessens första period var det en utmaning att skapa en bra teoretisk referensram som skulle ligga till grund för analysen av den insamlade empirin. Det inledande avsnittet och metodkapitlet var mer prövande att skriva än vad man hade föreställt sig innan. Innan examensarbetets början visste jag inte mycket om olika undersökningsmetoder och vilken påverkan det kan ha på studiens resultat, detta har i sin tur skapat en större medvetenhet och förståelse när jag läser andra undersökningar.

Varje nytt avsnitt som skulle skrivas krävde en ny tankegång vilket gjorde att det behövdes tid att gå djupare in i förståelsen för varje del. Konsekvensen av detta blev att många delar har flyttats från exempelvis inledningskapitlet till teoretisk referensram och vice versa, vilket gjorde att vi många gånger skrivit en del som passade bättre på ett annat ställe i uppsatsen.

Vilsenheten kring arbetets struktur var en av de mest krävande delarna under hela arbetet. Jag har också upplevt att våra styrkor och svagheter har kompletterat varandra på ett bra sätt, jag har en tendens att jobba extra mycket med en text medan min uppsatspartner har en bättre

förmåga och se när texten är tillräckligt bra för att gå vidare till nästa steg. På så vis har vi lärt oss av varandra i vårt skrivande som har mynnat ut i en utvecklande process där vi har utnyttjat bådas styrkor som i sin tur har gynnat arbetets kvalitet och resultat.

Det har varit utmanande men också väldigt lärorikt att skriva en kandidatuppsats vilket har bidragit till många nya lärdomar. Att skriva akademiskt och formulera en tydlig text är vissa gånger svårare än vad man tror. Det ligger mycket korrigering bakom en tydlig beskrivande text, den ständiga utmaningen med att formulera något i skrift som är tydligt för oss som författare. Leta efter relevant litteratur och vetenskapliga artiklar har vi gjort mycket under utbildningens gång, men under denna process har förmågan att avgöra relevansen blivit bättre.

Jag har även lärt mig mycket mer om mig själv och hur jag fungerar när jag arbetar nära tillsammans med någon under ett längre projekt. Det krävs en öppen dialog, tålamod och förståelse för varandra, vilket jag upplever att jag och Carolina har lyckats väldigt bra med. Jag och Carolina har också fått mycket stöd av våra studiekamrater där vi hjälp varandra genom att bolla idéer när man fastnade i sina tankemönster, vilket har varit ovärderligt. Att genomföra denna högskoleperiod och uppsatsperiod med Carolina har varit otroligt betryggande och roligt. – 3 utvecklande år, både kunskapsmässigt och personlighetsmässigt, jag väldigt sent kommer att glömma.