ANDREAS SUNDELÖF & JOAKIM HJELM, SLU
Foto: Anders Svensson
Märkning av ett stort antal torsk indi vider kommer utföras under 2016–2018 för att studera överlevnad, tillväxt och migration i södra Östersjön. Det här arbetet görs inom projektet Tabasco som finansieras av BalticSea2020. Beståndsuppskattningar är grunden för vetenskapliga råd om hållbart fiske. Men för
två år sedan underkände internationella havsforskningsrådet ICES metoderna som användes för beståndsuppskattning av torsk i Östersjön. Storleken på det östra torskbeståndet kunde inte uppskattas korrekt med traditionella metoder för bestäm- ning av storlek, ålder och tillväxt. Dessutom visade analyser av hur torsk förflyttar sig att tidigare uppskattningar inte stämde. Även uppgifterna om yrkesfiskets fångster var osäkra. Under 2016 startade därför ett antal länder runt Östersjön ett forsknings- projekt med målet att märka stora mängder torskindivider. Återfångst av märkta torskar ska ge pålitlig information om tillväxt och ålder, hur torsken rör sig mellan områden och indirekt även säga hur stort fisketrycket är.
ningsplan för torsk i Östersjön. 2011 analy- serades situationen och forskarna kunde då se en tydlig återhämtning av beståndet i östra Östersjön. Under några år ansåg forskarna inom ICES att förvaltningen av torsk i Östersjön var ett av de mest fram- gångsrika exemplen på fungerande fiskför- valtning. Men från 2013 framförde havs- forskningsrådet att storleken på det östra torskbeståndet inte kunde bestämmas på ett tillförlitligt sätt. Detta fick konsekven- ser för såväl det vetenskapliga arbetssättet, som för förvaltningen och fisket. Det visade även att trots att vi redan har mycket infor- mation om Östersjöns ekosystem, så kan ekosystemeffekter som vi inte förstår leda till att vedertagna metoder för vetenskaplig beståndsuppskattning och fiskförvaltning behöver revideras.
Brister i etablerad metod
Det finns mycket insamlad data som beskriver Östersjön, med en lång tradi- tion av miljöövervakning och kvantitativa beståndsuppskattningar av torsk, sill och skarpsill. Det har gynnat möjligheten att ge kvantitativa vetenskapligt underbyggda råd till förvaltningen av Östersjöns fiskresurser. För att genomföra traditionella bestånds- uppskattningar behövs tillförlitlig infor- mation om hur stor fångsten är och hur gamla fiskarna som fångats är. Orsaken till att vi behöver känna till ålder på torsken är att åldersbaserade beståndsuppskattningar används för att kunna följa olika årskul- lars utveckling över tid. För att bestämma torskens ålder och tillväxt används torskens hörselstenar, otoliter, i vilka det avsätts lager vars färg varierar beroende av hur stor till- växt fisken har haft. Dessa avlagringar ger tydliga årsringar, ungefär som de som träd avsätter för sommar och vinter.
För torsk i Östra Östersjön användes dessa åldersbaserade beståndsuppskatt- ningar under lång tid tills det visade sig att modellen inte gav tillförlitliga resultat. 2014 godkände inte det internationella havs- forskningsrådet ICES längre modellen som bas för vetenskapliga råd. Problemet var att den information som utgjorde grun- den för beståndsuppskattningen, nämligen ålder och tillväxt, inte kunde bestämmas på ett tillförlitligt sätt. Otoliter från torsk i östra Östersjön hade länge uppfattats som svårlästa, och nu visade ICES arbetsgrupp för beståndsuppskattning av Östersjöns kommersiella fiskbestånd (WGBFAS), att
kunde variera i ålder i ett så stort spann som mellan två och sju år. Dessutom såg fors- karna att storleken vid en viss ålder hade minskat de senaste tio åren, vilket tydde på att torsken växte långsammare. Men det var oklart hur stark effekten av detta var efter- som den metod för åldersbestämning som använts hade visat sig vara opålitlig. Båda dessa problem gör det nästan omöjligt att använda åldersbaserade beståndsuppskatt- ningar idag. Det finns dessutom ytterligare aspekter som komplicerar bilden.
Ny kunskap om förflyttning
Det har sedan 1950-talet varit känt att torsk förflyttar sig mellan östra och västra delarna av Östersjön, men omfattningen av denna migration har varit oklar. Nya analyser av arbetsgruppen WGBFAS visar dock att det är en betydande andel av den torsk som fötts i östra delen som migrerat till västra Östersjön, där den delvis fiskas upp. Efter- som arbetsgruppen tidigare utgått från att förflyttningarna var lika stora åt båda hållen och därmed kunde bortses ifrån, innebär det att beståndsuppskattningarna för båda torskbestånden i Östersjön hade baserats på felaktig information. Detta är speciellt problematiskt när bestånden är små eller om fisket är allt för stort.
Osäkerhet i fiskets landningar
En ytterligare svårighet i beståndsupp- skattningen är yrkesfiskets fångster. Det finns flera olika felkällor när yrkesfiskets fångster bokförs, och de senaste två till tre åren har osäkerheten främst handlat om mängden utkast, det vill säga den mängd fisk som fångas men som slängs över bord. Den fisken är oftast mellan 30–38 centime- ter lång, och fick tidigare inte landas. Att fångsten av den storleken ökar beror på att den storleken är vanligare i beståndet idag än tidigare. Det kan vara förknippat med en lägre tillväxt. För att få vetenskapligt belag- da uppskattningar av fångst, både landad fisk och utkastad fisk, utför SLU Aqua och motsvarande institutioner i andra länder, provtagningar ombord. Att uppskatta
enligt EU:s datainsamlingsdirektiv. Sedan landningsskyldigheten infördes 1 januari 2015 har denna provtagning försvårats genom att SLU Aquas personal haft svårt att få komma med ut på fiskebåtarna. Därmed finns det en stor risk att fiskets fångster av liten fisk underskattas, vilket i sin tur påver- kar beståndsuppskattningen.
Märkning av torsk i nytt projekt Sammantaget bidrog dessa problem till att ICES år 2014 inte längre kunde ge en tillför- litlig kvantitativ bedömning för det östra torskbeståndet i Östersjön. ICES använder sedan 2014 istället en metod baserad på den vetenskapliga provtagning av fiskbestån- den som sker av olika forskningsfartyg, för att ge råd i förhållande till fångsten tidigare år. Det innebär betydligt sämre precision men används som en försiktighetsprincip när andra beståndsuppskattningsmetoder inte ger tillförlitliga resultat.
Allt detta gör att forskningen, men även fisket och förvaltningen, står inför stora utmaningar för att återigen kunna ge kvantitativa råd av hur mycket torsk som i framtiden kan fiskas i Östersjön. Men det finns hopp, under 2016 ska ett antal länder runt Östersjön starta ett gemensamt fler- årigt forskningsprojekt där stora mängder torskindivider i olika områden ska märkas. Återfångster av de märkta individerna kommer kunna ge pålitlig information om tillväxt och ålder, hur torsken rör sig mellan olika områden och indirekt även säga hur stort fisketrycket är. En modell blir aldrig bättre än underlaget man använder, och dessa märkningsförsök kommer ge fors- karna de bästa tänkbara uppgifterna om tillväxt hos torsk i Östersjön. Alla dessa pusselbitar behövs för att kunna göra en trovärdig beståndsuppskattning, vilket i sin tur kommer att utgöra en grundpelare för en långsiktig hållbar förvaltning av torsk- fisket i Östersjön.
S
LÄSTIPS:
Eero M, et al. 2015. Eastern Baltic cod in distress: biolo- gical changes and challenges for stock assessment. ICES Journal of Marine Science, 72: 2180–2186.
ICES, 2015. 8.3.3. Cod (Gadus morhua) eastern Baltic stock in Subdivisions 25–32 (Eastern Baltic Sea) and Subdivision 24 In:ICES Advice Book 8 Cardinale M and Svedäng H. 2011. The beauty of simplicity in science: the Baltic cod stock improves rapidly in a ”cod hostile” ecosystem state. Marine Ecology Progress Series, Vol. 425: 297–301, doi: 10.3354/meps09098.
miljö
Ö V E R V A K N I N G
2014
Västerhavet
För torsk i Kattegatt har EU:s ministerråd beslutat en kvot, så kallad TAC, Total Allo- wable Catch, för torsk på 370 ton under 2016. Det motsvarar en höjning med 270 procent jämfört med 2015. Utkasten har varit stora och därför är syftet att inkludera tidigare utkast i kvoten. Torsk i Kattegatt är samtidigt ett av de europeiska bestån- den med sämst status. Kvotökning med 270 procent går rakt emot den vetenskapliga rådgivningen, då ett så stort uttag sannolikt leder till ett ytterligare försvagat bestånd. Beståndet visar för första gången på över
tio år tendenser till återhämtning och den beslutade stora kvotökningen riskerar därmed att leda till att det kommer dröja länge innan beståndet når det uttryckliga kravet i EU:s gemensamma fiskeripolitik om maximal hållbar avkastning utifrån beståndets bärkraft. Rådgivningen från ICES pekar på att fisket på äkta tunga och piggvar bör minska. Rödspotta i Katte- gatt, Bälthavet och Öresund förvaltas som
eget delbestånd. Data visar på en försiktig ökning av rödspotta, men landningarna är mycket mindre än de var i början på 2000-talet. Torskbeståndet i Nordsjön är däremot kraftigt ökande och relativt välmående. Fisk därifrån har Skagerrak och Kattegatt som uppväxtområde och det förekommer mer torsk i Skagerrak idag än under tidigare år.