Norrbyn Västervik Askö Gotland Laholmsbukten Göteborg Grundkallen Hanöbukten Söderhamn kust utsjö 2002 2004 2006 2008 10 12 14 KATTEGATT SKAGERRAK dålig hög god måttlig otillfredsställande Ekologisk status enligt vattendirektivet SANKT ANNA 2 4 6 8 ASKÖ 2 4 6 8 1971 1990 2000 2010 2008 2010 2010 GAVIK/EDSÄTTERFJÄRDEN 2 4 6 8 2013 2012 1995 2000 2005 2010 12 14 10 kust kust 2008 2013 2004 2002 kust 2006 2010 kust utsjö 2014 Gavik/Edsätterfjärden Holmöarna Rånefjärden Svenska Björn Kungsbackafjorden Gullmarsfjorden St. Anna m Miljöstatus för makrofaunan på mjukbottnar beskrivs med indexet BQI – Benthic Quality Index. Erhållna BQI-värden relateras till en skala med gränsvärden för olika statusklasser. Dessa skalor är olika för olika havsområden.
För östkusten redovisas statusbe- dömningarna sammanvägda för större vattenområden. För västkus- ten redovisas bedömningarna som medelvärden för varje lokal. Så räknas BQI fram
För att bedöma miljötillståndet på marina sedi- mentbottnar används indexet BQI – Benthic Quali- ty Index. Arter har tilldelats ett känslighetsvärde baserat på empiriska data eller expertbedöm- ningar. Den grundläggande idén för bedömningen är att en ostörd bottenmiljö förväntas ha en fauna med hög diversitet, medan en störd bottenmiljö förväntas ha en fauna med färre men tåligare arter. Arter som endast återfinns i miljöer med hög diver- sitet har ett högt känslighetsvärde och arter som återfinns i miljöer med låg diversitet har ett lågt känslighetsvärde. Indexet väger samman tre para- metrar i faunans struktur; proportionerna av djur med olika känslighetsvärden, det totala antalet arter och det totala antalet individer. En hög andel individer med låga känslighetsvärden, få arter och lågt antal individer, leder således till ett lågt index och indikerar därmed ett sämre miljötillstånd.
miljö
Ö V E R V A K N I N G
2014
havet är det, liksom tidigare år, högst ekologisk status i öppna havet, lägre status närmare kusten och stora skillnader i status mellan olika skärgårdområden och fjordar. Bland kustlokalerna är det fortfa- rande lägst status utanför Göteborgs norra skärgård upp till Marstrandsfjorden. Det är i detta område som kusten är mest påver- kad av utflödet från Göta och Nordre älv. I området norr om Marstrandfjorden där Jutlandströmmen från södra Nordsjön vanligen kommer in mot svenska kusten är bottenfaunan i allmänhet rikare och mer divers. Faunan i öppna havet och utanför kusten påverkas framförallt av storska- liga förändringar i miljön vilket medför att utvecklingen på lokaler på samma djup i hög utsträckning följs åt. Mönstret ser annorlunda ut bland lokalerna i olika innerskärgårdsområden och fjordar där förändringarna ofta pekar åt olika håll.
Utvecklingen här påverkas i första hand av begränsning i vattenomsättning och lokala miljöfaktorer.
I Kattegatts utsjöområden försämra- des tillståndet på de undersökta lokalerna under 2013 och mest markant var försäm- ringen vid några kustnära djupare lokaler söder om Nidingen. Året därpå är det åter igen god status efter att tillståndet förbätt- rats vid samtliga lokaler i öppna havet. Även i Kattegatts kustområden råder efter en flerårig trend av förbättrade förhållan- den, god status på de flesta lokaler.
Däremot har förhållandena försämrats i Hallands inre kustvatten och främst i Laholmsbukten och i dess inre delar där det är dålig status 2014. De bottnar, i och utanför Laholmsbukten, som ligger strax under salthaltssprångskiktet är ofta utsatta för låga syrehalter under sensommar och höst.
Även i Skagerrak var tillståndet försäm- rat 2013 på de lokaler i utsjön som framfö- rallt påverkas av vattenmassor från Nord- sjön. Trots försämringen råder god status på samtliga av dessa lokaler. Några extra lokaler har provtagits utanför program- mets ramar i yttre Skagerrak. På lokalerna, som ligger på större djup där bottenvattnet är av atlantiskt ursprung, är statusen hög. Även i Kosterfjordens djupaste delar som
står i förbindelse med Skagerraks djup- vatten råder hög status.
Längs Bohuskusten i övrigt är statu- sen överlag god. I Bohusläns fjordar är tillståndet för bottenfaunan mycket olika och i flera fjordar har status försämrats. I Marstrandsfjorden och fjordsystemen innanför Tjörn och Orust har miljötill- ståndet överlag försämrats och är på flera lokaler otillfredsställande. I fjordsystemets inre delar är syrebristen flerårig under salt- haltssprångskiktet och bottnarna saknar vanligen fauna helt och hållet. I Byfjorden har pilotstudien inom Baltic Deepwater Oxygenation-projektet (BOX) avslutats och det råder återigen permanent syrebrist under språngskiktet. I Gullmarsfjordens djuphåla där tillståndet är stark kopplat till hur ofta bottenvattnet byts ut råder god status och i Brofjorden och området utan- för är statusen liksom tidigare år måttlig. LÄS MER
Känslig bottenfauna tappar mark, Havet 2008 sidan 64.
Syretillgången avgörande för Bohusläns fjordar, Havet 2012 sidan 56.
När syret återvänder – återkolonisation följer mönster, Havet 2010 sidan 46.
Marenzelleria i Egentliga Östersjön
Det finns tre arter av släktet Marenzel- leria spp. i Östersjön. Alla tre är invasiva och mycket svåra att skilja åt. Masken upptäcktes första gången i södra Öster- sjön i mitten av 1980-talet och förekom- mer från 2007 i samtliga provtagnings- områden i Egentliga Östersjön. Runt år 2011–2012 var maskarna som mest tal- rika och på en utsjöstation vid Svenska Björn förekom tätheter på närmare 5000 individer per kvadratmeter. Därefter har populationerna minskat och 2014 är tät- heterna i stort sett desamma som 2007. I Asköområdet, som har de enda långa tidsserierna i Egentliga Östersjön, har man kunnat följa populationsdynamiken och hur utbredningen förändrats. De första exemplaren av Marenzelleria spp. upptäcktes 1999 på en enskild station, för att bara några år senare påträffas på samtliga 20 stationer.
FAKTA
Foto: Fr
edrik Pleijel
Foto: Stefan Agr
enius
Djuren i bottenproverna räknas och artbestäms för att räkna ut BQI.
Förekomsten av viktiga artgrupper i Östersjöns kustekosystem har föränd- rats signifikant de senaste tjugo åren. Tydligast syns förändringarna bland djurplankton, bottendjur och sälar. Eko- systemens utveckling har påverkats av såväl graden av övergödning som ändrat fisketryck och klimat. Starkast är kopp- lingen till förändrad grad av övergöd- ning. Samtidigt visar undersökningar att Östersjöländernas miljöövervakning av kustekosystemen behöver utökas och samordnas om den ekosystemansats som internationella direktiv och överens- kommelser föreskriver ska bli verklighet.
QTrots att våra kusters ekosystem är utsat- ta för mänsklig påverkan genom exempel- vis klimatförändringar, övergödning och fiske, finns få försök att ge en helhetsbild av kustekosystemens tillstånd. Därför har forskare från flertalet länder runt Öster- sjön samlat in och analyserat en stor mängd miljöövervakningsdata från en tjugoårs- period från havsområdets kuster. Syftet var att undersöka om det fanns liknande förändringar i ekosystemens utveckling och vad dessa kan bero på.
Resultaten antyder en likartad och riktad förändring av majoriteten av Öster- sjöns kustekosystem, och en koppling
mellan systemens utveckling och graden av övergödning i Östersjön. Med en riktad förändring menas att tillståndet för syste- men under de senare åren markant skil- jer sig från tillståndet som rådde i början av tidsperioden, det vill säga att det skett en utveckling i en viss riktning. Motsat- sen sker när systemen går tillbaka till ett ursprungsläge eller inte förändras alls.
Anpassningar av havsmiljöförvalt- ningen till ekosystemansatsen, där proces- ser och förändringar i ekosystemets alla delar ska beaktas, är i full gång. Genom- förandet av havsmiljödirektivet och dess kommande tillståndsbedömningar, liksom