METEOROLOGI OCH HYDROLOGI Temperatur, nederbörd och solstrålning mäts av SMHI vid meteorologiska stationer. För temperatur och nederbörd redovisas data ända från 1930 och för solinstrålning sedan 1983. Tillrinningen till havsområdena redovisas sedan 1961 och den beräknas med den hydrologiska modellen SHYPE. Under vintern gör SMHI:s istjänst dagliga kartor för sjöfarten med en detaljerad bild av isläget ute till havs i Östersjöregionen.
ÅR 2014 var det varmaste året i Sverige sedan mätningarna inleddes. Speciellt varmt var det under värmeböljan i juli och augusti. Även januari till april 2015 var milda, vilket bidrog till att isutbred- ningen säsongen 2014/2015 blev den minsta sedan karteringarna startade på 1950-talet. Generellt avvek inte neder- börd och tillrinning speciellt mycket från det normala under 2013 och 2014.
Foto: Neirfy/Shutterstock
n Inte sedan mätningen av havsisens utbredning startade på 1950-talet har isutbredningen i Östersjöregionen varit så liten som den var säsongen 2014/15.
1985 1990 1995 2000 2005 2010 1985 1990 1995 2000 2005 2010 1985 1990 1995 2000 2005 2010 1985 1990 1995 2000 2005 2010 -1000 -500 0 500 1000 1970 1980 1990 2000 2010 1960 1970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010 -100 100 300 500 -3 -2 -1 0 1 2 3 4 -300 1960 1980 2000 1940 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1960 1980 2000 1940 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 Umeå medelvärde 938 kWh/m2 Stockholm
medelvärde 970 kWh/m2 Visby medelvärde 1067 kWh/m
2 Göteborg -150 -100 -50 0 50 100 instrålning (kWh/m 2) INSTRÅLNING
Bottenviken Bottenhavet Egentliga Östersjön Västerhavet
medelvärde 2212 m3/s medelvärde 1897 m3/s medelvärde 644 m3/s medelvärde 941 m3/s
til lri nn ing (m 3/s )
TILLRINNING TILL DE SVENSKA HAVSOMRÅDENA
Måseskär Haparanda
medelvärde 532 mm Härnösand medelvärde 703 mm Hoburg medelvärde 496 mm medelvärde 580 mm
årsne der bö rd (mm ) ÅRSNEDERBÖRD Haparanda
medelvärde 1,1°C Härnösand medelvärde 3,8°C Hoburg medelvärde 6,9°C Måseskär medelvärde 7,6°C
temperatur
(°C)
ÅRSMEDELTEMPERATUR
medelvärde 958 kWh/m2
n Instrålningen under 2013 var i många delar av landet den högsta som uppmätts och speciellt hög var den under våren. Även under 2014 var instrålningen högre än medelvärdet i stora delar av landet och den soligaste månaden var september.
n Sedan 1990 har temperaturen de flesta åren varit högre än medelvärdet för 1961-1990, så även 2013 och 2014. År 2014 var för Sverige som helhet och för många mätstationer det varmaste året sedan mätningarna inleddes. Särskilt varma var juli och augusti, då vi hade en lång- varig värmebölja i hela landet.
n Under 2013 föll i södra Sverige mindre nederbörd än medelvärdet för 1961-1990. Det var främst under mars, juli och september som nederbördsmängderna var små. Under 2014 föll på Västkusten mer nederbörd än medelvärdet och den mest nederbördsrika månaden var augusti. Eftersom vintern och våren 2014 var milda föll en stor del av nederbörden som regn.
n Både 2013 och 2014 var tillrinngen till de flesta havsområden nära medelvärdet för 1961-1990. År 2013 avvek Bottenhavet mest med en tillrinning 11 procent lägre än medelvärdet. År 2014 avvek Västerhavet mest med en tillrinning 27 procent högre än medelvärdet. Speciellt stor var tillrinngen i augusti, då stora regnmängder föll över de västra delarna av Götaland och Svealand.
I figurerna visas årsvärdenas avvikelse från medelvärdet 1961–1990, av meteorologer vanligen benämnt normalvärde enligt internationell överenskommelse. Det betyder inte att värdet betecknar ett ”normalt” tillstånd, det är enbart till för att jämföra klimatuppgifter för olika orter. Det ”normala” är att vädervariabler (temperatur, nederbörd, vind osv) varierar mellan år och inom år. Instrålningsdata håller inte tillräckligt bra kvalitet för att presenteras för respektive år före 1980-talet. Medelvär- dena för 1961–1990 bedöms dock vara tillräckligt representativa.
Skagerrak
Trots att Skagerrak är den näst minsta av våra havsbassänger är tillförseln av näringsämnen och organiskt material hit betydande. De arealspecifika belastning- arna av kväve och fosfor 2012–2014 är näst högst i landet, endast tillförseln till det allra minsta området, Öresund, är högre. Belast- ningen av organiskt material är däremot i särklass störst i landet. Att belastningen per ytenhet är stor för detta område beror framförallt på att det inte finns några stör- re sjöar i systemet. Sjöar som annars ofta fungerar som sedimentationsfällor.
De senaste 20 åren har både den totala belastningen av kväve, liksom av oorganiskt kväve minskat. Däremot ökar oorganiskt fosfor, medan det saknas en säkerställd trend för totalmängden fosfor. Belastningen av organiskt material har, liksom för samtliga bassänger, ökat stadigt de senaste 20 åren.
Kattegatt
Den arealspecifika belastningen på Katte- gatt påminner mycket om belastningen på det närliggande Skagerrak, med jämfö- relsevis hög totalbelastning av kväve. Däremot är belastningen av fosfor och organiskt material mer lik den på övriga svenska havsområden. Trenderna för de senaste 20 åren är samma som för Skager- rak, med säkerställda minskningar av såväl totalkväve som oorganiskt kväve, medan oorganisk fosfor istället ökar. Även här så är det en markant ökning i belastningen av organiskt material.
Öresund
Öresundsbassängen tar emot en jämfö- relsevis mycket stor belastning från det jordbruksintensiva avrinningsområdet. Belastningen per ytenhet är mycket hög med svenska mått mätt, men eftersom avrinningsområdet är så pass litet blir den verkliga belastningen på havet ändå
förhållandevis begränsad. Belastningen av organiskt material är däremot den lägsta av alla de svenska områdena, även om denna belastning har ökat statistiskt här, precis som för resten av havsområdena.
Egentliga Östersjön
Den arealspecifika belastningen på Egent- liga Östersjön ligger mitt emellan de högt belastande områdena i den södra och västra delen av landet och mindre belastade nordliga delen. Totalmängderna av kväve och fosfor minskar statistiskt de senaste 20 åren, medan belastningen av oorganisk fosfor och organiskt material ökar. Bottenhavet och Bottenviken Tillförseln av näringsämnen och organiskt material till Bottenviken och Bottenha- vet är mycket likartad både när det gäller belastning per ytenhet och tidstrender. Överlag är belastningen låg från dessa stora avrinningsområden. De senaste 20 åren minskar belastningen av totalkväve i de båda områdena, medan belastningen av organiskt material, liksom för hela landet, stadigt ökar. I Bottenviken finns en ökande trend för oorganiskt fosfor, medan total- fosforbelastningen på Bottenhavet däre- mot minskar. Speciellt under 2000-talet har belastningen av fosfor på Bottenhavet varit förhållandevis låg.