Bottenhavet
Längs Höga kusten visar inventeringen av vegetationsklädda bottnar på fortsatt hög status 2013 och 2014. Den nationella miljöövervakningen i området har utförts på sex transekter sedan 2008 men ett par av stationerna har inventerats även tidigare, vissa redan 1996. Den ekologiska statusen baserad på vegetationens djuputbredning har varit hög samtliga år. Den tendens till högre EK-värden som ses under senare år beror på att endast ett par av de nuvarande lokalerna inventerades på 1990-talet. Östersjön
Även i norra Egentliga Östersjön var den ekologiska statusen fortsatt hög. På Gotland har de vegetationsklädda bott- narna bedömts ha hög status sedan den nationella miljöövervakningen startade år 2000. Även en tidigare inventering år 1990 på samma transekt visade hög status base-
rat på referensarternas djuputbredning. Blåstången har dock haft mindre djuput- bredning efter år 2007 medan de fleråriga rödalgerna kräkel (Furcellaria lumbricalis) och rödblad (Coccotylus sp./Phyllophora sp.) har haft oförändrad djuputbredning.
I Asköområdet, där mätningar gjorts på 30 transekter årligen sedan 1993, visar resultaten att inga stora förändringar skett i referensarternas djuputbredning. I området har blåstången haft något större djuputbredning på 2000-talet jämfört med på 1990-talet.
Längs Blekingekusten i södra Östersjön var den ekologiska statusen för de vegeta- tionsklädda bottnarna fortsatt hög på de 20 inventerade transekterna 2013 och 2014. Det har inte skett någon mätbar föränd- ring av kvalitetsindex under de åtta år
som området har övervakats. Däremot har mängden fjäderslick (Polysiphonia fucoi- des) och sågtång (Fucus serratus) mins- kat något medan kräkel uppvisar ökad djuputbredning. Rödalgerna växer överlag betydligt djupare än gränsen för hög status medan tången däremot bara växer till ett djup motsvarande måttlig till god status. Vid undersökningen längs Blekingekus- ten identifierades totalt 22 olika växtarter vilket är ungefär som tidigare år. Både artantal och täckningsgrad dominerades av rödalgerna. Trots hög ekologisk status fanns sammanhängande tångbälten bara på 12 av de 20 undersökta transekterna, vilket är en försämring jämfört med tidi- gare år. Regionala data visar på god till hög ekologisk status.
VEGETATIONSKLÄDDA BOTTNAR Fastsittande bottenvegetation undersöks främst för att följa förändringar som kan vara kopplade till näringsbelastning, och därmed övergödning, men också till föroreningar el- ler förändringar i klimat och salthalt. Bedöm- ningen baseras på några utvalda växtarters djuputbredning vilken bland annat styrs av ljustillgången och därmed mängden partiklar i vattnet. Tillståndet bedöms med ett ekolo- giskt kvalitetsindex, EK, enligt vattendirekti- vets bedömningskriterier.
j Läs mer om programmet på sid. 121.
TILLSTÅNDET FÖR DE VEGETATIONSKLÄDDA BOTTNARNA var överlag bra både 2013 och 2014. Det har inte skett några dramatiska förändringar de senaste åren men på Gotland har blåstången haft mindre djuputbredning efter 2007 jämfört med tidigare år. Även i Blekinge har tångens utbredning minskat något. Samtidigt kan konstateras att tångens djuputbredning i Asköområdet har ökat sedan mitten på 1990-talet.
i I Asköområdet uppvisar blåstången ökad djuputbredning sedan mitten av 1990-talet medan den utanför Gotland istället har mins- kat efter 2007. I figurerna visas den maximala djuputbredningen och medelvärdet för den maximala djuputbredningen på samtliga tran- sekter i respektive område. Spridningen anges med 95-procentigt konfidensintervall. Antal replikat (=transekter), Askö n=22-30 (1992 n=5), Gotland n=4-5 (1990 n=3). 8 djup (m) 10 6 4 2 0 10 8 6 4 2 0 1990 2000 2010 Maxdjup Medel maxdjup Gotland Askö DJUPUTBREDNING BLÅSTÅNG
Foto: Susanne Qvarfor
dt
I Asköområdet uppvisar blåstången ökad djuputbredning sedan mitten av 1990-talet.
Foto: Stefan T
obiasson
Närmast ytan växer grönalgerna tarmtång (Ulvae intestinalis) och grönslick (Cladophora). På bilden ses också årsgamla plantor av blåstång (Fucus vesiculosus).
miljö
Ö V E R V A K N I N G2014
Gotland Höga Kusten Blekingekusten Asköområdet 0,6 0,8 1 n=2–11 0,6 0,8 1 n=1– 0,6 0,8 1 n=20 dålig hög god måttlig otillfredsställande Ekologisk status enligt vattendirektivet MAKROVEGETATIONENS TILLSTÅND 2014 0,6 0,8 1 n=1 1990 2000 2010 1990 2000 2010 1990 2000 2010 1990 2000 2010 8 m Tillståndet för de vegetations- klädda bottnarna vid de natio- nella övervakningsstationerna är bedömd med hjälp av ett ekolo- giskt kvalitetsindex (EK). Delom- rådenas utveckling över tid visas i figurerna och 2013 –2014 års klassningar är markerade med en färgfylld cirkel.Spridningen anges med 95-procentigt konfidensintervall och trendlinjer som visas är statistiskt signifikanta. n= den provtagningsbas som ingått i bedömningen, i detta fall antal lokaler eller transekter. Not: Data för västkusten var inte färdiganalyserade när rapporten trycktes men kommer att redovisas i nästa rapport.
Miljöövervakningen behöver ständigt utvärderas och utvecklas för att möta behov från lokala, regionala, nationella och internationella användare. För att förbättra kunskapen till uppföljning, utvärdering och statusbedömningar inom programområdet Kust och hav har en revision av delprogrammet Makrofauna mjukbotten genomförts under 2014- 2015. Övriga delprogram inom den nationella marina miljöövervakningen håller på, eller är planerade att revideras - för bättre samordnad och effektivare miljöövervakning i kust och hav.
QEfter EU-kommisionens granskning av Sveriges rapporterade miljöstatus fram- kom att data som skickats in till EU haft brister. Data som tas fram inom existe- rande miljöövervakning räcker inte för att uppfylla kraven i vattendirektivet.
Kommissionen ifrågasätter om Sverige: t uppfyller vattendirektivets riskbaserade
princip ?
t övervakar alla relevanta kvalitetsfaktorer ? t har övervakningsprogram som täcker
alla vattendistrikt och vattentyper ? Behovet av förändring är störst för att möta kraven enligt vattendirektivet, men genom- förda förändringar av delprogrammen är även tänkta att förbättra rapportering av status till 2018 och förbättra övervaknings- programmet enligt havsmiljödirektivet till 2020. Sveriges föreskrifter kommer under kommande år att justeras för att bättre leva upp till krav på övervakning, indikatorer och gränsvärden inom svensk vatten- och havsmiljöförvaltning. Detta kräver en ambitionshöjning när det gäller kunskap om mänsklig påverkan, miljöövervakning
och uppföljning av föreslagna åtgärdspro- gram och skyddade områden.
Samordning av nationell och regional övervakning
Havs- och vattenmyndigheten ser att en samordnad regional och nationell miljö- övervakning behövs för att så långt som möjligt:
t uppfylla vattenförvaltningens behov av kontrollerande övervakning
t vara ett underlag för havsmiljödirek- tivets statusbedömning av bedömnings- områden
t följa upp de nationella miljömålen och
stötta länens arbete med de regionala miljömålen
t följa eventuella trender och avgöra om dessa är storskaliga, regionala eller lokala t förbättra kvaliteten på miljöpåverkande
verksamheters egenkontroll och den operativa övervakningen enligt vatten- förvaltningen.
t utgöra referens till egenkontroll och den operativa övervakningen
Förslaget till nytt program av referensom- råden ger ett bättre underlag för bedöm- ningar av miljöpåverkan från utsläpp som övervakas och rapporteras i enskild eller