KARL NORLING, HAVS- OCH VATTENMYNDIGHETEN
GENOMFÖRDA, PÅGÅENDE OCH PLANERADE REVISIONER AV DEL- PROGRAM INOM KUST OCH HAV
Makrofauna mjuk botten 2014-2015 Kustfisk bestånd 2015-2016 Fria vattenmassan 2015-2016 Vegetationsklädda bottnar 2016-2017 Säl 2017
samordnad recipientkontroll inom verk- samheters egenkontroll.
Successivt sjösätta nytt delprogram I delprogrammet Makrofauna mjukbot- ten provtar man ryggradslösa djur som fastnar i ett en millimeters såll eller nät. I varje prov analyseras mångfald (antal taxa), antal individer per taxa och biomas- sa per taxa. Variablerna mångfald och antal används sedan i beräkningen av indexet BQI (Benthic Quality Index). Syftet med programmet är att följa förändringar i livs- miljön sedimentbottnar som kan användas för utvärdering av de nationella miljökvali- tetsmålen ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”, ”Ingen övergödning” och ”Ett rikt växt- och djurliv” samt ökade krav på samlad information om miljötillståndet enligt vatten- och havsmiljödirektiven. Den svenska lagstiftningen för att genomföra direktiven benämns vattenförvaltningsför- ordningen och havsmiljöförordningen.
Ett nytt samordnat program för Makro- fauna mjukbotten infördes delvis under 2015. Olika stora förändringar behövs i design och finansiering av programmen i Bottniska viken, Egentliga Östersjön och Västerhavet och det kommer därför att ta olika lång tid att införa programmen i de tre havsområdena.
Bottniska viken
I Bottenviken och Bottenhavet karterades och provtogs flera nya kluster av Umeå marina forskningscentrum under våren 2015. Ett kluster består av fem eller tio statio- ner som är representativt fördelade inom en eller två närliggande vattenförekomster (vattenförvaltningen) eller bedömnings- områden (havsmiljöförvaltningen). För
Vattendirektivet
Sveriges vattenförvaltning har sin bakgrund i EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Vat- tendirektivet ska leda till att EU-ländernas resurser samordnas bättre för att komma tillrätta med brister i vattenmiljön och syftet är att alla Europas vatten skulle få god status till år 2015. Vattenmyndigheterna ansvarar för genomförandet av vattenförvaltningen. Havs- och vat- tenmyndigheten stödjer vattenmyndigheterna genom föreskrifter och vägledning, samt rap- porterar arbetet till EU.
För att kunna avgöra var åtgärder behöver sättas in och för att följa upp åtgärdernas effekter krävs övervakning. Bedömning av tillståndet i ytvatten görs utifrån så kallade kva- litetsfaktorer med ett antal ingående parametrar. Bedömingen ska utgå ifrån de biologiska kvalitetsfaktorerna medan fysikaliskt-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer är stödjande.
Varje sexårig förvaltningscykel inleds med att vatten kartläggs utifrån kunskap om påver- kan och befintlig övervakning. Underlaget används sedan för att bedöma och klassificera vattnets tillstånd och påverkan, fastställa miljökvalitetsnormer och vilka åtgärder som behö- ver vidtas för att nå god vattenkvalitet. Förvaltningsplaner upprättas för arbetet.
Övervakning enligt vattenförvaltningen
Det finns tre olika typer av övervakning inom vattenförvaltningen, med lite olika syften: s
striktets vatten och följa storskaliga förändringar. Här ingår både påverkade och opåver- kade områden. Den omfattar samtliga kvalitetsfaktorer, såsom övervakning av biologin i form av förekomst och sammansättning av växtplankton, bottenvegetation och botten- djur, samtövervakning av metaller och miljögifter.
s tus. Syftet är att fastställa status och att följa upp effekter av insatta åtgärder. De biolo- giska kvalitetsfaktorer som bäst svarar på den påverkan som finns ska övervakas. Även så kallade prioämnen (metaller och miljögifter) som släpps ut i området ska övervakas samt så kallade särskilt förorenande ämnen som släpps ut i sådan mängd att de kan leda till risk att miljökvalitetsnormerna ej uppnås.
s att inte uppnås, men där orsaken är okänd.
Resultaten från vattenförvaltningen ska rapporteras till EU-kommissionen vart sjätte år.
FAKTA
Havsmiljödirektivet
Sveriges havsmiljöförvaltning har sin bakgrund i EU:s ramdirektiv om en marin strategi (2008/56/EG), som införlivats i Sverige genom havsmiljöförordningen. Syfte är att vara en ram inom vilken länderna ska göra åtgärder för att upprätthålla eller uppnå god miljöstatus senast 2020. Havsmiljöförordningen omfattar alla marina vatten och underliggande jordlager från strandlinjen till och med ekonomisk zon och överlappar med vattenförvaltningen i kust- vatten. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för genomförandet av havsmiljöförvaltningen i Sverige.
Övervakningen enligt Havsmiljödirektivet
Havsmiljödirektivet utgår från elva temaområden, så kallade deskriptorer med tillhörande kriterier vilka beskriver vad som ska bedömas, och därmed övervakas. Enligt havsmiljöför- ordningen ska övervakningen ge underlag för bedömning av tillstånd och miljöförändringar, belastning, omfattning av aktiviteterna som orsakar belastningen samt effekter av åtgärder. Mer information om HaVs rapportering finns på webbsidor om inledande bedömning, god miljöstatus, övervakningsprogram och åtgärdsprogram.
FAKTA
har övervakning tidigare jämförts med behoven inom vattenförvaltningen, och designen speglar redan en strategi mot samordnad och kostnadseffektiv miljöö- vervakning.
Egentliga Östersjön
Flera nya kluster karterades av Stockholms universitet (Södermanland och Stock- holms län) och Linneuniversitetet (Kalmar län) i Egentliga Östersjön under 2015. Det finns behov av att kartera ytterligare kluster under 2016 samt uppnå ökad samordning och kostnadseffektiv miljöövervakning. Västerhavet
Under 2016 kommer kartering och prov- tagning av flera nya kluster genomföras av Göteborgs universitet för att öka den natio- nella provtagningen i Halland och Skåne. Havs- och vattenmyndigheten önskar fort- satt samordning av nationell och regional miljöövervakning, samt att provtagningen inom egenkontrollen är samordnad, för att kunna bedöma om förändringar beror på storskalig, regional eller lokal påverkan. I korthet
t Nuvarande miljöövervakning är inte tillräcklig.
t Miljöövervakningens nya delprogram kommer öka den geografiska täckning- en, förbättra integrering mellan olika delprogram och bidra med referensom- råden till regional och lokal miljööver- vakning.
t Målet är bättre kunskap om havsmiljön genom samordnad nationell, regional och lokal (egenkontroll) miljöövervak- ning, samt bidra till bättre kvalitet, vilket ökar möjligheten att genomföra utvär- deringar av miljömålen, samt bedöm- ma havsmiljöns ekologiska status och miljöstatus enligt direktiven.
S
LÄS MERMonitoring of benthic fauna for MSFD on the swedish west-coast: Modelling precision and uncertainty of current and future programs using WATERS uncertainty framework. WATERS Report no. 2014:3
Utvärdering av bottenfaunakluster längs svenska ostkusten, Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:27
Förslag till samordnat mjukbottenfaunaprogram i marin miljö, Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:32.
Geografisk indelning av havsområden
Sveriges kust och hav indelas i havsplanområden enligt havsplaneringsförordningen, vatten- distrikt enligt vattenförvaltningsförordningen och förvaltningsområden enligt havsmiljöförord- ningen.
Sveriges tre havsplanområden utgörs av Bottniska viken (Bottenviken och Bottenhavet), Östersjön och Västerhavet. De statliga havsplanerna omfattar Sveriges ekonomiska zon och territorialhavet från en nautisk mil från baslinjen. Samtidigt har kommunerna planerings- ansvar för hela hela territorialhavet, dvs. även områden närmast land som inte omfattas av havsplanerna. Mellankommunala och statliga frågor samordnas av länsstyrelsen.
Vattendistrikten utgörs av de landområden vars vattendrag mynnar i fem olika havsbas- sänger (Bottenviken, Bottenhavet, norra Egentliga Östersjön, södra Egentliga Östersjön och Västerhavet). I vattendistrikten ingår kustvatten ut till en nautisk mil utanför baslinjen.
Kustvattenförekomster är den minsta enhet som ska bedömas inom vattenförvaltningen. SMHI:s havsområdesregister ”SVAR” utgör grunden för Sveriges indelning i kustvattenfö- rekomster. Vattenförekomsterna grupperas i olika typer för att kunna statusbedömas och definieras utifrån faktorer som styr förutsättningarna för växt- och djurliv. För varje kust- vattentyp bedömer man vad som är det naturliga, opåverkade tillståndet, som är en referens i bedömningen.
Förvaltningsområdena Östersjön och Nordsjön (Västerhavet) bygger på indelningen i re- gioner och delregioner som finns i havsmiljödirektivet. Dessa är i sin tur indelade i bassänger enligt SMHI:s havsområdesregister och bassängerna är delade i kustvatten och utsjövatten. Kustvattnet delas sedan in i samma typer som vattenförvaltningen. Bedömningen kan ske på olika skalor beroende på vad som är relevant för det som ska bedömas, till exempel kustvattentyp, bassäng eller förvaltningsområde.
FAKTA
PRELIMINÄRA GRÄNSER
PLANOMRÅDEN FÖR SVENSK HAVSPLANERING
Bottniska viken
Östersjön Västerhavet
miljö
Ö V E R V A K N I N G