MARINA MAGNUSSON, MARINE MONITORING AB / ANN-SOFIE WERNERSSON, HAVS- OCH VATTENMYNDIGHETEN
Oxelösunds hamn, plats för stora fartyg samt mindre fritidsbåtar.
Bottentrålning bidrar negativt
Mycket höga halter av TBT i sediment kan till exempel påträffas i hamnområden. Generellt är halterna nedåtgående men det nyligen införda gränsvärdet för sedi- ment (1,6 μg/kg torrvikt) överskrids ofta, inte bara längs kusterna utan även i utsjön. Dessutom indikerar kvoten mellan TBT och dess nedbrytningsprodukter i kustse- diment att tillförseln på flera platser över- skrider nedbrytningshastigheten. Detta sammantaget med observerade effekter i form av imposex hos snäckor tyder på en risk för att god miljöstatus inte uppnås till 2020. Det faktum att TBT är långlivat och lagras upp i sediment medför att det kan frigöras i samband med olika typer av
verksamheter och på nytt påverka miljön. I en nyligen publicerad forskningsstudie har man påvisat att bottentrålning bidrar till betydande spridning och ökad biotill- gänglighet av föroreningar bundna till sediment, såsom TBT.
Sjöfarten fortsätter sprida TBT
Tidigare stod sjöfartens användning av TBT för betydande utsläpp, men det är sedan flera år förbjudet att använda TBT i båtbottenfärger. Trots detta påträffas TBT fortfarande frekvent på båtskrov. Ämnet finns troligen kvar i gamla övermålade färglager som släpper från skroven vid högtryckstvätt, borsttvätt, skrapning och slipning. I ett projekt finansierat av Havs-
God miljöstatus
God miljöstatus angående koncentrationer av farliga ämnen kännetecknas av följande för- hållanden (HVMFS 2012:18, bilaga 2):
s vatten) förekommer i halter som inte bedöms ge upphov till negativa effekter på biologisk mångfald och ekosystem.
s samhälls-, eller ekosystemnivå.
Miljökvalitetsnormer
Miljökvalitetsnormer för farliga ämnen (HVMFS 2012:18, bilaga 3):
s es i direktiv 2008/105/EG om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område. Normen gäller endast utsjövatten.
s negativa effekter på biologisk mångfald och ekosystem.
Indikatorerna specificeras i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2012:18.
FAKTA
Foto: Marine Monitoring AB
universitet utvecklat ett analysinstrument för att kunna identifiera förekomst och kvantifiera halten TBT i båtskrov, utan att göra någon åverkan på skrovet. Studier har visat att av 200 båtar vardera i Stock- holmsområdet respektive Göteborgsområ- det kunde tennhalter högre än 400 μg/cm2
detekteras hos 16 procent av båtarna i Göte- borg och 6 procent i Stockholm. Detta kan jämföras med att ett lager av en gammal tennfärg motsvarar cirka 800 μg/cm2. Höga
halter av ämnet har också återfunnits i jord på båtuppställningsplatser, i dagvatten och i ytsediment i hamnar. Liknande förhål- landen förekommer också i varvsmiljö. I dagsläget bedöms således tillförseln via förorenade hamnområden och hantering av fartyg på land vara av stor betydelse för den fortsatta tillförseln av TBT till den marina miljön.
Många olika källor
Man har också hittat TBT i miljön som en följd av att ämnet kan förekomma som förorening i produkter med DBT (dibu- tyltenn). DBT och MBT (monobutyltenn) är nedbrytningsprodukter till TBT men används även som stabilisatorer i plast- tillverkning. TBT används dessutom för rengöring av vissa miljöövervaknings- instrument. Detta gäller främst utrustning på bojar och liknande som ligger ute under en längre tid. Det pågår internationella studier för att hitta andra metoder, men i nuläget saknas effektiva alternativ.
TBT, MBT och DBT återfinns även i slam från reningsverk, där förekomst av nedbrytningsprodukterna MBT och DBT är omkring tio gånger högre än halterna av TBT. TBT har dock hittills inte kunnat detekteras i utgående vatten, medan MBT hittas vid samtliga nio studerade renings- verk och DBT hittas ibland. Organiska tennföreningar ingår sedan 2010 i den nationella miljöövervakningen av utgå- ende vatten vid nio svenska reningsverk. Betydelsen av vissa källor, såsom avlopps- reningsverk och förorenade områden, är i dagsläget svår att bedöma.
Fler åtgärder behövs
Eftersom nedbrytningstiden för farliga ämnen är lång dröjer det ofta länge innan miljön återhämtar sig efter att åtgärder, såsom utsläppsförbud, har satts in. Förutom förbud mot tennorganiska ämnen i båtbot-
tenfärger och ett nytt gränsvärde för TBT i sediment bedöms ytterligare åtgärder som nödvändiga för att förhindra indirekt sprid- ning av TBT till havsmiljön och därmed kunna uppnå god miljöstatus. Därför har Havs- och vattenmyndigheten tagit fram ett åtgärdsprogram som förhoppningsvis ska leda till en förbättrad situation för det marina livet. De åtgärder som är av störst relevans när det gäller TBT är:
1. att kartlägga orsaker till förekomsten av fortsatt tillförsel av tributyltenn (TBT) och dess nedbrytningsprodukter i havs- miljön. För att insatserna ska riktas rätt och i tillräcklig omfattning bör orsak till fortsatt tillförsel av TBT först kartläggas, varvid befintligt underlag behöver sammanställas och eventuella kunskapsluckor identifieras.
2. att utreda behov av ytterligare reglering för att förhindra spridning av TBT till havsmiljön samt verka för att den regle- ring utredningen förespråkar tas fram. Gällande lagstiftning, och dess tillämp- ning, behöver ses över och kraven even- tuellt kompletteras för att bättre hantera ovanstående problematik.
3. att utreda behov av, och utifrån identi- fierade behov, ta fram vägledning för att förhindra spridning av TBT till havs- miljön. Vägledningsinsatser bedöms som nödvändiga för att på ett effektivt sätt driva på arbetet med att motverka spridning av TBT till havsmiljön. Det kan gälla metoder för identifiering av båtskrov målade med färg innehål- lande tenn, riktlinjer för hantering av båtskrov, riktlinjer för skrotning av båtskrov som innehåller tennorganiska föreningar, efterbehandling av föro- renade sediment- och markområden,
nationella tillsynskampanjer, informa- tionskampanjer riktade till allmänheten och båtägare etcetera.
4. att ta fram vägledning riktad till myndig- heter, verksamheter och allmänheten i övrigt för omhändertagande av farliga ämnen och påväxt på fartygsskrov. Påväxt på framför allt fartygsskrov och liknande har identifierats som en vektor för främmande arter, men mate- rialet kan också innehålla rester från båtbottenfärger, och därmed farliga ämnen. Eventuell påväxt kan behöva tas omhand vid borttagande.
Havsmiljön i såväl utsjö som kustnära miljöer bedöms inte uppnå god status till år 2020, vare sig med avseende på halter som på effekter av TBT. Åtgärdstakten behö- ver öka för att förhindra fortsatt indirekt spridning av TBT till den marina miljön. Det finns därför ett behov av ovanstående åtgärder för att påskynda en förbättring av miljön avseende påverkan från TBT, som anses vara ett av de farligaste ämnena som vi människor har släppt ut i miljön.
S
LÄSTIPSGod havsmiljö 2020 Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 4: Åtgärdsprogram för havs- miljön.
God havsmiljö 2020 Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 3: God miljöstatus och miljö- kvalitetsnormer.
God havsmiljö 2020 Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 1: Inledande bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2012:18) om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indi- katorer för Nordsjön och Östersjön.