övergödning
Halterna av gödande ämnen i mark och
vatten skall inte ha någon negativ inverkan
på människors hälsa, förutsättningar för
biologisk mångfald eller möjligheterna till
allsidig användning av mark och vatten.
Når vi miljö kvalitetsmålet?
Även om samtliga redan föreslagna åtgärder vidtas bedöms miljökvalitetsmålet inte möjligt att nå. Utsläppen till både luft och vatten som bidrar till övergödningen fortsätter att minska. Trots det förbättras inte tillståndet i miljön i motsvarande grad, även om vissa positiva tecken finns. Någon tydlig trend är alltså svår att se.
Vattenmyndigheterna har under 2008 inventerat näringstillståndet i Sveriges kustvatten. Det visar att kustområdena i Egentliga Östersjön och Västerhavet till övervägande del har måttlig status, medan Bott- niska viken bedöms ha övervägande god eller hög status. Målet är att samtliga kustvatten ska uppnå minst god status, vilket innebär bra vattenkvalitet och att naturligt förekommande växter och djur trivs. Miljöövervakningen 2007 visar att lite över hälften av sjöarna i sydligaste Sverige har för hög fosforhalt. För resten av landet var bilden betydligt bättre. Av Sveriges cirka 2 800 kommunala bad drabbades 18 av algblomningar sommaren 2008. I Östersjön var
utbredningen av helt syrefria bottnar 2008 den största som noterats sedan 1960. Det finns dock tecken på lokala förbättringar i Stockholms inner- och mellan- skärgård, där såväl syrgassituationen som botten- faunan utvecklats positivt.
m i l j ö k v a l i t e t s m å l s j u
Ingen övergödning
figur 7.1 Statusklassning av sjöar utifrån fosforhalt 2007
källa: svensk miljöövervakning, institutionen för vatten och miljö vid sveriges lantbruksuniversitet
Fördelningen av antal sjöar som uppfyllde god status enligt en statusklassning som utfördes inom miljöövervakningen 2007. Antal sjöar i undersökningen är dock endast cirka 700 och det finns också osäkerheter för- knippade med att beräknings- modellen inte tar hänsyn till naturliga fosforhalter i marken.
uppfyller god status eller högre uppfyller inte god status
ingen
övergödning
Det finns flera orsaker till att miljökvalitetsmålet är svårt att nå. En övervägande andel av utsläppen till både luft och hav kommer från andra länder och påverkas inte av nationella åtgärder. Återhämt- ningstiden mellan minskad belastning och förbättrat miljötillstånd är dessutom lång och de storskaliga naturliga flödena av kväve och fosfor överskuggar många gånger flödena orsakade av människan.
Möjligheten att nå miljökvalitetsmålet till år 2020 anses liten, därför diskuteras storskaliga åtgärder som kan påskynda återhämtningen. Naturvårdsverket är med och finansierar projekt för att tillföra syre till Östersjöns syrefria bottnar, som ett sätt att för- söka minska läckaget av fosfor. En annan åtgärd som diskuteras är kemisk fällning för att perma- nent binda fosfor i bottensediment. I ett begränsat område ska dessutom Fiskeriverket i samarbete med Naturvårdsverket försöka minska beståndet av skarp- sill, vars påverkan på sammansättningen av plankton tros bidra till Östersjöns algblomningar.
Ur ett nationellt perspektiv är orsakerna till över- gödningen framför allt de stora diffusa läckagen från jordbruket samt utsläppen från kommunala renings- verk och dagvatten. En betydande belastning kom- mer även från skogsbruk, massaindustri och enskilda avlopp. Ur ett internationellt perspektiv är de stora källorna i princip desamma, men här tillkommer även nedfall av kväve från luft som en betydande faktor. Hit hör den internationella sjöfarten som bidrar med ungefär en tredjedel av kvävenedfallet i södra Sveri- ge. De ökande utsläppen av kväveoxid från sjöfarten kan dock på sikt minska eftersom Internationella sjö- fartsorganisationen, IMO*, har beslutat att successivt skärpa utsläppskraven. Från och med år 2016 måste nya fartyg ha avancerad rening som minskar utsläp- pen med cirka 80 procent jämfört med i dag.
Naturvårdsverket har låtit en grupp internationella experter gå igenom dagens kunskap om övergödning- en i Västerhavet. Huvudbudskapet är att vi bör minska tillförseln av främst kväve från jordbruk och luftnedfall och satsa mer på internationellt samarbete.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen föreslagit ett system med avgifter för utsläpp av kväve och fosfor till Östersjön och Västerhavet. I förslaget sätts ett tak för utsläppen från till exempel jordbruk, reningsverk och industrier. Den som vill släppa ut mer får betala en avgift som finansierar motsvarande utsläppsminskning någon annanstans. Avgiftssyste- met kan minska utsläppen till lägsta möjliga kostnad
FIGUR FyR MINSKNINGEN TON FINLAND SVERIGE LETTLAND ESTLAND RYSSLAND LITAUEN DANMARK TYSKLAND POLEN %NLIGT AV NIVkN iVEN
ingen
övergödning
och skulle kunna vara mycket effektivt om det även omfattade övriga länder runt Östersjön, något som för närvarande diskuteras inom konventionen för skydd av Östersjön marina miljö, HELCOM.*
I projektet Finn de områden som göder havet mest bedöms hur olika områden och källor bidrar till över- gödningen. Kartläggningen är ett underlag för att prioritera såväl geografiskt som mellan olika källor, så att insatser blir kostnadseffektiva.
Når vi delmålen?
utsläpp av fosfor delmål, 2010
Fram till år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vat- tendrag och kustvatten ha minskat med minst 20 % från 1995 års nivå. De största minskningarna skall ske i de känsligaste områdena.
Den positiva trenden att fosforutsläppen minskar har till viss del planat ut. Orsaken är att utsläppen från reningsverk och enskilda avlopp har sjunkit mindre under senare år samt att läckaget från jordbruksmark ökat något. Ökningen bedöms i sin tur bero på ökad spannmålsodling, minskad areal i träda samt otillräck- liga skyddsåtgärder mot fosforläckage. Inte ens med ytterligare åtgärder är det troligt att delmålet nås till år 2010.
utsläpp av kväve delmål, 2010
Senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå.
Utsläppen av kväve minskar och delmålet bedöms som möjligt att nå om fler åtgärder vidtas. Mest har kvävebelastningen från jordbruksmark minskat, där rådgivningen inom projektet Greppa näringen anses ha spelat en betydande roll. Flertalet av avloppsre-
1 000 500 2 000 2 500 1 500 ton
figur 7.3 Utsläpp av fosfor till vatten 1995–2006
1995 2000 2006
källa: naturvårdsverket
De mänskliga utsläppen av fosfor till vatten har minskat med 270 ton mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar cirka elva procent.
delmål 2010 30 60 40 70 10 20 ton, tusental
figur 7.4 Utsläpp av kväve till vatten 1995–2006
1995 2000 2006
källa: naturvårdsverket
De mänskliga utsläppen av kväve till haven söder om Ålands hav (Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) har minskat med 12 800 ton mellan 1995 och 2006, vilket motsvarar cirka 22 procent.
delmål 2010 50
ingen
övergödning
ningsverken i södra Sverige har förbättrat sin kväve- rening under året och uppfyller nu utsläppskraven. Dessutom tillståndsprövas flera av de avloppsrenings- verk som helt saknar kväverening, något som väntas ge resultat om några år.
utsläpp av ammoniak delmål, 2010
Senast år 2010 skall utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 % från 1995 års nivå.
Delmålet nåddes redan år 2005 och trenden med minskande utsläpp fortsätter att peka åt rätt håll.
utsläpp av kväveoxider delmål, 2010
Senast år 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton.
Målet är möjligt att nå om ytterligare åtgärder genom- förs. Läs mer under miljökvalitetsmålet Bara naturlig
försurning. når vi de regionala målen? Regionala skillnader framgår ganska tydligt. Målet bedöms bli mycket svårt att nå i södra Sverige, medan bedömningen är mindre negativ i norra Sverige. Endast Västerbottens län anser dock att målet kommer att nås. Ytterligare ett antal Norrlandslän samt Gotland bedömer att målet kan nås med ytterligare åtgärder. Drygt hälften av länen ser ingen utvecklingstrend för tillståndet i miljön. Uppsala, Gävleborg samt fyra inlandslän i mellersta och norra Sverige – Värmland, Örebro, Västmanland och Jämtland – ser en positiv utveckling i miljötillståndet. Stockholms, Hallands och Kalmar län bedömer däremot att tillståndet utvecklas negativt. 30 20 50 70 10 40 60 ton
figur 7.5 Utsläpp av ammoniak till luft 1995–2007
1995 1997 1999 delmål 2010 2001 2003 2005 2007 källa: naturvårdsverket jordbruk industriprocesser
energiförsörjning och transporter
Ammoniakutsläppen har minskat med cirka 19 procent från 1995. Utsläppen från jordbrukssektorn dominerar men fortsätter att minska. Ungefär hälften av minskningen beror på förbättrad gödselhantering, den andra hälften på att antalet svin och nöt- kreatur har sjunkit.
levande
sjöar
och
vattendrag