våtmarker
Våtmarkernas ekologiska och vattenhushål-
lande funktion i landskapet skall bibehållas
och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.
Når vi miljö kvalitetsmålet?
Det ser ganska ljust ut för miljökvalitetsmå- let, men ytterligare insatser behövs för att det ska nås. Det gäller framför allt skydd av myrar i myr- skyddsplanen* och åtgärder för att minska hotet från att nya skogsbilvägar byggs på ett sådant sätt att de kan skada våtmarker. Trenden pekar uppåt, bland annat har stora insatser gjorts av länsstyrelserna för att restaurera och återskapa våtmarker.
Miljöbalken och skärpta bestämmelser om mark- avvattning, bidrag till att återskapa våtmarker i stället för till utdikning samt arbete med myrskyddsplanen och Natura 2000* ökar möjligheterna att nå målet. Men även om hänsynen till våtmarker ökat inom olika sektorer behöver mer göras. Inom skogsbruket krävs att hänsynen blir bättre för att inte skada mark och vatten, till exempel genom att kantzoner mot myrar lämnas kvar och att körskador undviks.
Drivkrafterna bakom dikning, exploatering av våt- marker och andra ingrepp hänger främst samman med vårt behov av livsmedel, energi och träråvara. Miljon- tals hektar våtmarker har dikats ut i Sverige genom historien, främst inom jord- och skogsbruket. Pressen på våtmarkerna har dock minskat påtagligt de senaste årtiondena i takt med att vi insett nyttan av deras
ekosystemtjänster, till exempel kopplat till hydrolo- gin i landskapet och förmågan att minska läckaget av näringsämnen till Östersjön och Västerhavet.
Ett hot som dock finns kvar är att diken rensas för att upprätthålla produktionen inom jord- och skogs- bruket. Kraven på dikesrensning riskerar dessutom att öka med ett förändrat klimat och ändrade neder- bördsmönster. I samhällets arbete med klimatan- passning är det mycket viktigt att försöka få tillbaka naturliga flöden och funktioner i vattenlandskapet. Att återskapa våtmarker, restaurera strandängar och lägga igen diken kan motverka översvämningar och minska risken för skador på infrastruktur och produk- tionsmarker.
Når vi delmålen?
myrskyddsplanen delmål, 2010
Samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige skall ha ett långsiktigt skydd senast år 2010.
Delmålet är inte möjligt att nå. Flera länsstyrelser pekar på svårigheter med att prioritera skydd av myrar i förhållande till arbetet med långsiktigt skydd av skogsmark. Dels har den skog som behöver undantas från skogsbruk för att skydda myrar inte alltid höga naturvärden, dels har hotbilden i regel ansetts skar- pare mot naturskog än mot myrar.
Myrskyddsplanen redovisar värdefulla myrar som ännu inte har skyddats. Vid revideringen av planen
m i l j ö k v a l i t e t s m å l e l v a
myllrande
våtmarker
år 2006 saknade 276 myrar långsiktigt skydd. I dags- läget återstår att skydda 247 objekt till år 2010. Arbetet har de senaste två åren haft en jämn men alltför låg takt för att delmålet ska kunna nås. Flera olika skyddsformer kan vara lämpliga för att åstad- komma ett långsiktigt skydd, exempelvis natur- reservat, Natura 2000-område, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal.
I många våtmarker finns kulturvärden som har uppstått genom att människan nyttjat våtmarkerna genom historien, bland annat som slåttermyrar samt fukt- och strandängar. Trots att många våtmarker skyddas saknas i många fall skydd för att bevara kul- turspår. Dessa riskerar därmed att försvinna för alltid.
skogsbilvägar delmål, 2006
Senast år 2006 skall skogsbilvägar inte byggas över våt- marker med höga natur- eller kulturvärden eller på annat sätt byggas så att dessa våtmarker påverkas negativt.
Målet har inte nåtts. Skogsstyrelsens analys från 2005 visade att skogsbilvägar byggts över 89 av de 7 600 våtmarker som undersökts. I analysen saknades dess- utom sex län, däribland Norrbottens och Jämtlands län. Tillskottet av nya skogsbilvägar har legat på omkring 1 700 kilometer per år under 2000-talet. Bedömningen är att en del av dessa fortfarande byggs över värdefulla våtmarker.
Länsstyrelsen i Västerbotten har i en studie visat att drivkraften för skogsbruket att bygga ut vägnätet hotar alla våtmarker, oavsett naturvärdesklass. I Jämt- land har Länsstyrelsen uppmärksammat att antalet anmälningar om avverkningar på myrholmar och i sumpskogar ökat de senaste åren. Dessutom före- kommer skador i skyddade och skyddsvärda våtmar- ker. Ingenting tyder på att trycket på dessa minskar. Sedan mitten av 1990-talet har den mer långsik- tiga planeringen av vägnätet försämrats och det sker sällan samverkan mellan olika skogsägare. I södra Sverige förväntas underhållet av befintliga vägar öka, vilket kan leda till ytterligare påverkan på våtmarker. Klimatförändringar och milda vintrar kan dessutom göra det svårare att använda tillfälliga vinterbilvägar och därmed ökar behovet av nya skogsbilvägar i främst norra Sverige.
våtmarker i odlingslandskapet delmål, 2010
I odlingslandskapet skall minst 12 000 ha våtmarker och småvatten anläggas eller återställas fram till år 2010.
Under perioden 2000−2008 har 6 960 hektar våtmar- ker anlagts eller restaurerats i odlingslandskapet. Med oförändrad takt kommer endast 8 500 hektar att ha anlagts eller återställts till 2010. Takten måste alltså öka för att det ska vara möjligt att nå delmå-
30 20 50 40 60 70 10 antal
figur 11.1 Skyddade våtmarker i myrskyddsplanen
StockholmUppsala SödermanlandÖstergötland
JönköpingKronobergKalmarGotland Skåne
Blekinge Halland Örebro Västra Götaland
Värmland DalarnaGävleborg
VästmanlandVästernorrlandJämtlandVästerbottenNorrbotten
källa: vic natur, naturvårdsverkets databas över skyddad natur
nya myrobjekt som saknar skydd skyddade myrobjekt från 1994 års plan myrobjekt som ska skyddas till 2010
Myrskyddsplanen från 1994 pekar ut de mest skyddsvärda myrarna. Nationellt återstår 247 myrar inom planen att skydda till år 2010. När Naturvårdsverket och länsstyrelserna reviderade planen 2006 kompletterades den med 119 nya objekt, de flesta i Norrbottens län. Delmålet omfattar dock endast de myrobjekt som ingick i 1994 års myrskyddsplan.
myllrande
våtmarker
let. Den låga takten kan till en del bero på höga spannmålspriser, som ökat trycket på odlingsmark, samt övergången år 2007 till EU:s nya landsbygds- program.* Inom det har flera projekt kring våtmarker startats men ännu inte slutförts.
För att få till stånd fler våtmarker på rätt ställe i landskapet har regeringen för åren 2007 och 2008 avsatt totalt 34 miljoner kronor för arbetet med våtmarker i odlingslandskapet. Länsstyrelser har tagit fram planeringsunderlag för att återskapa och återställa våtmarker. Bidragen har också använts till uppsökande arbete för att fånga upp intresse hos markägare. Bättre styrning och samordning mellan flera markägare måste till för att få till stånd stora, kostnadseffektiva våtmarksprojekt. Pengarna har gjort stor nytta men behovet är fortsatt stort.
Nästan alla län bedömer att målet kan nås med ytterligare insatser. Endast Blekinge bedömer målet mer positivt, uti- från att de värdefullaste våtmarkerna i länet kommer att ha långsiktigt skydd inom några år. Jämtland bedömer å andra sidan att utvecklingen går åt fel håll och pekar på barmarks- körning som ett växande problem för länets myrar, liksom expanderande vindkraft där det krävs vägar till varje verk. Även Kronobergs län ser en negativ utveckling och anser att torvtäkter måste begränsas. Övriga län bedömer att utveck- lingen är positiv eller neutral. Arealen våtmarker visar en stor variation mellan länen. Flera län framhåller behovet av mer resurser för restaurering, anläggning och skötsel av våt- marker. Natura 2000 och åtgärdsprogram för hotade arter är viktiga för att nå målet. Några län pekar på risken för att kulturhistoriska värden inte skyddas. Skogsbruket anses av flera län vara ett betydande hot mot våtmarkerna. 1 800 1 400 1 000 ha
figur 11.2 Nytillkommen areal anlagd och restaurerad våtmark i odlingslandskapet 2000–2008
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008
källa: jordbruksverkets databaser prost och dawa samt uppgifter från länsstyrelser, svensk våtmarksfond och världsnaturfonden
restaurerade anlagda
Arealen anlagd och restaurerad våtmark i odlingslandskapet ökar genom årliga tillskott. Takten måste dock öka om delmålet ska nås. Många våtmarker har anlagts i södra Sverige, finansierade av EU:s landsbygdsprogram. Nedgången de senaste åren kan bero på övergången till ett nytt landsbygdsprogram 2007.
600 200
levande
skogar