rikt
odlingslandskap
Odlingslandskapets och jordbruksmarkens
värde för biologisk produktion och livsmedels-
produktion skall skyddas samtidigt som den
biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena
bevaras och stärks.
Når vi miljö kvalitetsmålet?
Miljökvalitetsmålet bedöms möjligt att nå, under förutsättning att ytterligare åtgärder vidtas för att vända trender som i dag är negativa. Positivt är att jordbrukspolitiken utvecklas med ökade åtgärder som på sikt kan gynna natur- och kulturvärden, att arealen skötta ängs- och betesmarker är omfattande samt att populationerna för flera jordbruksfåglar är stabila. Sammantaget bedöms därför utvecklingen gå åt rätt håll.
Odlingslandskapets värden är beroende av att markerna brukas och att det är attraktivt att leva och verka på landsbygden. Hur EU:s gemensamma jord- brukspolitik och svensk landsbygdspolitik utformas är därför avgörande för möjligheterna att nå målet. I den pågående översynen av jordbrukspolitiken har EU beslutat att satsa ytterligare på det landsbygds- program* som gäller 2007−2013, där ersättningar för miljöåtgärder ingår.
Hela odlingslandskapet är ett kulturarv skapat av människan under lång tid. Specifika biologiska och kulturhistoriska värden hotas i dag av jordbrukets
strukturomvandling, med intensivare odling i slätt- bygderna och igenväxning i skogs- och mellanbyg- derna. Denna förändringsprocess bidrar till att många av odlingslandskapets arter är hotade eller minskar. Mångfalden av byggnader och bebyggelsemiljöer påverkas också, genom att många av lantbrukets eko- nomibyggnader inte längre används. Förhoppningsvis kan ökade satsningar inom landsbygdsprogrammet bidra till att bryta den negativa utvecklingen.
Indikatorerna för betesmarker, slåtterängar samt landskapselement, som exempelvis stenmurar och alléträd, har haft en positiv utveckling sedan början av 2000-talet. Utvecklingen har dock dämpats de senaste åren. Ängs- och betesmarkerna behöver bli fler och hålla ett högt värde, eftersom de hör till de mest artrika biotoperna i odlingslandskapet. Att färre landskapselement sköts är till nackdel för växter och djur, men också för det kulturhistoriska värdet.
För fåglar som har sin främsta hemvist bland åkrar och betesmarker har den tidigare stadigt nedåtgå- ende trenden brutits, enligt Häckfågeltaxeringens standardrutter. Under de senaste tio åren har popula- tionerna för flera arter stabiliserats och i vissa fall till och med ökat. Fortfarande minskar dock vissa vanliga arter.
Under 2008 togs kravet bort att en del mark ska ligga i träda för lantbrukare som söker gårdsstöd. Tillsammans med det kraftigt höjda spannmålspriset 2008 ledde det till att mark i träda minskade i de mest intensivt odlade slättbygderna. För den biolo- giska mångfalden kan detta få negativa följder.
m i l j ö k v a l i t e t s m å l t r e t t o n
ett
rikt
odlingslandskap
Ett brukat och levande odlingslandskap är av stor betydelse för friluftsliv och rekreation, och därmed positivt för folkhälsan. Att ha möjlighet att leva och arbeta på landsbygden bidrar till livskvalitet för många människor.
Tillståndet för åkermarken och dess långsiktiga produktionsförmåga är tillfredsställande. Förorening av kadmium och markpackning, som leder till sämre odlingsbetingelser, bör dock hållas under uppsikt. De senaste tio åren har det blivit vanligare att jord- bruksmark exploateras för tätortsbebyggelse och infrastruktur. Omfattningen bedöms inte vara något problem på nationell nivå, men lokalt kan effekterna vara stora.
Når vi delmålen?
ängs- och betesmarker delmål, 2010
Senast år 2010 skall samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha till år 2010.
Bedömningen är att delmålet kan nås inom tidsramen om ytterligare åtgärder sätts in. Det finns dock en osäkerhet om hur markernas natur- och kulturvärden utvecklas. 8 6 2 10 12 4 ha, tusental
figur 13.2 Areal ängsmark med miljöersättning 2000–2008
2002 2004
2001
2000 2006 2008
Arealen ängsmark som sköts inom miljöersättningen har haft en god ökningstakt sedan 2000. Målet är att minst 10 000 hektar ska hävdas 2010. Genom restaureringsinsatser kan markernas värden utvecklas och fler marker kan då skötas inom den högre ersätt- ningsnivån.
2005
2003 2007
källa: jordbruksverkets handläggningssystem
total areal ängsmark med miljöersättning delmål 2010
areal ängsmark med tilläggsersättning/ särskilda värden (högre skötselkrav) 400 300 100 500 600 200 ha, tusental
figur 13.1 Areal betesmark med miljöersättning 2000–2008
2002 2004
2001
2000 2006 2008
Arealen betesmark som sköts inom miljöersättningen hade en tydlig topp år 2005. Denna kan sannolikt förklaras med att gårds- stödet infördes, och medförde ansökningar om miljöersättning även för betesmarker som inte var kvalificerade. Dessa utgick därför under 2006, då dessutom många åtaganden löpte ut.
2005
2003 2007
källa: jordbruksverkets handläggningssystem
total areal betesmark med miljöersättning areal betesmark med tilläggsersättning/ särskilda värden (högre skötselkrav)
ett
rikt
odlingslandskap
Arealen ängs- och betesmark som sköts med miljö- ersättning ökade länge, men har nu minskat något. Toppnoteringen 2005 var sannolikt en effekt av att gårdsstödet infördes. Betydande arealer ängsmarker verkar skötas utanför miljöersättningen.
Efter anmärkningar från EU-kommissionen ändra- des reglerna både 2008 och 2009 för hur mycket träd och buskar som får finnas i ängs- och betesmarker. Detta har hittills inte påverkat hur stora arealer som får stöd, men kan göra det framöver.
småbiotoper delmål, delvis 2005
Mängden småbiotoper i odlingslandskapet skall bevaras i minst dagens omfattning i hela landet. Senast till år 2005 skall en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i slätt- bygden skall kunna öka.
Målet till 2005 om en strategi för fler småbiotoper är uppnått och några av förslagen i strategin finns med som miljöåtgärder i det nya landsbygdsprogram- met. Målet om att mängden småbiotoper ska bevaras bedöms kunna nås med ytterligare åtgärder. Ett pågå- ende projekt för att följa utvecklingen ger inom några år ett bättre kunskapsunderlag.
kulturbärande landskapselement delmål, 2010
Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas skall öka till år 2010 med ca 70 %.
Bedömningen är att delmålet inte kommer att nås. Reglerna för miljöersättningen förändrades 2007 för att få fler att söka stöd för att vårda kulturbärande landskapselement. Det har dock inte gett önskat resultat. På grund av andra regeländringar har det samtidigt blivit svårare att följa hur många stenmurar, diken och andra linjeelement som sköts med miljöer- sättning. För punktelementen, exempelvis odlingsrö- sen och åkerholmar, är utvecklingen sådan att målet inte bedöms möjligt att nå till 2010.
växtgenetiska resurser och inhemska husdjursraser delmål, 2010
Senast år 2010 skall det nationella programmet för växt- genetiska resurser vara utbyggt och det skall finnas ett till- räckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska husdjursraser i Sverige.
Målet om det nationella programmet för växtgene- tiska resurser bedöms kunna nås inom tidsramen. Inventeringar som pågår visar att förutsättningarna för ett väl fungerande program är goda. Ännu finns dock inte tillräckligt många individer av inhemska husdjurs- raser för att säkerställa att de bevaras. För att målet ska nås krävs ytterligare åtgärder för att stimulera och öka intresset för avel och djurhållning av hotade raser. Som ett led i arbetet har det tagits fram en handlingsplan för långsiktigt hållbar förvaltning av husdjursgenetiska resurser. når vi de regionala målen? Tre fjärdedelar av länen bedömer att målet är möjligt att nå med ytterligare åtgärder. Flera län påpekar att måluppfyllelsen är starkt beroende av hur jordbruks- politiken utformas. Lönsamhet i jordbruksföretagan- det lyfts också fram som en viktig förutsättning. Fem län bedömer att målet är mycket svårt eller omöjligt att nå. Problem som lyfts fram är nedläggning och exploatering av jordbruksmark, liksom rationalisering av jordbruket vilket leder till bristande skötsel av betes- marker, slåtterängar, småbiotoper och kulturelement. Hälften av länen ser inte någon tydlig utvecklingstrend i miljötillståndet. Fyra län gör bedömningen att miljö- tillståndet utvecklas positivt, medan sex län anser att utvecklingen är negativ.
storslagen
fjällmiljö