Övervägande nytta från allmän synpunkt

Om det finns flera allmänintressen, som pekar i skilda riktningar, ska de vägas mot varandra. Genom undantagsregeln i 11 § andra stycket kan i ett sådant fall en gemensamhetsanläggning inrättas, trots att olägenhet uppkommer för ett visst allmänt intresse, om de allmänintressen som talar för att anläggningen inrättas väger tyngst.

11 § Generellt skydd för allmänna intressen

UPPLÅTELSE, ERSÄTTNING, ANDELSTAL M.M. (12–16 §§) Skyldighet att avstå utrymme

Inrättande av en gemensamhetsanläggning medför att viss mark eller annat utrymme tas i anspråk. Bestämmelser om detta finns i 12 §. Mark eller annat utrymme för gemensamhetsanläggning får tas i anspråk på en fastighet som ska delta i anläggningen eller på någon annan fastighet, om det inte orsakar synnerligt men för fastigheten. Bestämmelsen innebär att behövligt utrymme upplåts med servitut.

Även om synnerligt men uppkommer för den ianspråktagna fastigheten, kan utrymme upplåtas om anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller annars är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. I ett sådant fall ska dock fastigheten eller en del av fastigheten lösas in, om ägaren begär det.

LM får även besluta att sådana byggnader eller andra anläggningar som enligt 2 kap. 1 § JB hör till en belastad fastighet och ingår i gemensamhetsanläggningen ska överföras till och vara samfällda för de fastigheter som ingår i anläggningen (12 a §).

Ersättning

Vid bestämmande av ersättning för upplåtelse av utrymme eller inlösen ska enligt 13 § ersättningsreglerna i 5 kap. 10–12 §§ FBL tillämpas. Denna hänvisningsbestämmelse innebär att om utrymmet för gemensamhetsanläggningen kan tas i anspråk enligt 14 kap. 14–18 §§ PBL ska ersättningen bestämmas enligt reglerna i 4 kap ExL. Motsvarande gäller vid andra förrättningar där utrymme för anläggningen uppenbart skulle ha kunnat tas i anspråk genom expropriation eller något annat sådant tvångsförvärv (5 kap. 10 a § andra stycket FBL). I andra situationer än de nämnda, dvs. när inlösen m.m. enligt annan lagstiftning inte uppenbart kan ske, ska ersättningen i stället bestämmas med stöd av vinstfördelningsreglerna i 5 kap. 10 a § tredje stycket FBL.

Samfällighet

En gemensamhetsanläggning och rätten till utrymme är samfälld för de fastigheter som deltar i anläggningen. Inlöst mark är samfälld för de fastigheter för vilka inlösen har skett. Till en tomträtt, en gruva eller ett hus på ofri grund ska däremot inte höra någon andel i den marksamfällighet som uppkommer. För anläggningens utförande och drift utgör de deltagande fastigheterna en särskild samfällighet i ordets associationsrättsliga betydelse av fastighetssammanslutning. (14 §)

Fördelning av kostnader

I 15 § behandlas frågan om kostnadsfördelning. AL skiljer mellan två olika slag av kostnader, nämligen dels för anläggningens utförande, dels för dess drift. För båda slagen av kostnader gäller att fördelning i första hand ska ske efter vad som är skäligt. Vid denna skälighetsbedömning ska i fråga om utförandet hänsyn tas främst till den nytta fastigheten har av anläggningen medan för driften hänsyn främst ska tas till den omfattning i vilken fastigheten beräknas använda anläggningen. Driftskostnaderna kan även tas ut via brukningsavgifter.

UPPLÅTELSE, ERSÄTTNING, ANDELSTAL M.M. (12–16 §§)

Överenskommelse mellan sakägare

16 § första stycket innehåller regler om dispositionsfrihet för sakägarna. I lagrummet anges vilka av de föregående reglerna i lagen (1–15 §§) som får åsidosättas med stöd av sakägarnas samtycke. Bestämmelser i de följande paragraferna som är dispositiva regleras särskilt.

Skydd för tredje man

Skyddet för sådana rättsägare som inte själva kan bevaka sin rätt vid förrättningen regleras i huvudsak i 16 § andra stycket. Om en fastighet som svarar för fordran berörs, får avsteg med stöd av överenskommelse från 13 § eller 15 § inte ske utan att fordringens innehavare skyddas.

För fordringsinnehavare i en fastighet som ska få ersättning för upplåtet utrymme eller inlösen finns ytterligare skyddsregler (32 § andra stycket).

Dessa regler innebär att fordringshavaren kan få del av den ersättning som ska betalas.

UPPLÅTELSE, ERSÄTTNING, ANDELSTAL M.M. (12–16 §§)

12 § Utrymme för anläggning

12 § Mark eller annat utrymme för gemensamhetsanläggning får tagas i anspråk på fastighet som skall deltaga i anläggningen eller på annan fastighet, om det icke orsakar synnerligt men för fastigheten. Större utrymme får dock ej tagas i anspråk än som behövs med hänsyn till fastigheter som kan anslutas enligt 5 §.

Även om synnerligt men uppkommer, är fastighet skyldig att avstå utrymme, om anläggningen behövs för ett större antal fastigheter eller av annan orsak är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Om ägaren begär det, skall fastigheten inlösas. Är olägenheten begränsad till viss del av fastigheten, skall endast den delen inlösas. Inlösen sker för de fastigheter som skall deltaga i anläggningen utom sådana som avses i 2 §.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 och 4 §§ expropriationslagen (1972:719) äger motsvarande tillämpning vid upplåtelse och inlösen enligt denna paragraf. Utan hinder av dessa bestämmelser kan dock särskild rätt, som tillkommer staten och ej utgör vägrätt, rubbas.

Vidare får förordnas att rätten till utrymme för anläggningen skall ha företräde framför särskild rätt som tillskapats genom expropriation eller annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbildning eller på liknande sätt, dock ej om den särskilda rätten utgör vägrätt.

Förarbeten

Prop. 1973:160 s. 88–90, 201–209, 543–545 och 590–592

För att en gemensamhetsanläggning ska kunna inrättas krävs att mark eller annat utrymme ställs till förfogande för anläggningen. Detta kan enligt 12 § ske på två sätt. Antingen kan behövligt utrymme upplåtas genom servitut (12 första stycket) eller också kan mark, under vissa förutsättningar, genom inlösen avstås med äganderätt (12 § andra stycket). Av 14 § framgår att rätten till utrymme är samfälld för de fastigheter som deltar i anläggningen samt att inlöst mark är samfälld för de fastigheter för vilka inlösen skett.

12.1 Upplåtelse av utrymme