Utredning och samråd Utredning

Enligt 21 § första stycket ska LM utreda förutsättningarna för gemensamhetsanläggningen och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Rådplägning bör därvid ske med sakägarna och vid behov ska samråd ske med berörda myndigheter. Lagrummet avser sådan utredningsskyldighet som gäller utöver bestämmelserna i 4 kap. 11 § FBL.

Utredningens omfattning

Utredningen ska i första hand utgöra ett underlag för LM:s prövning av förutsättningarna för att inrätta gemensamhetsanläggningen. Härvid ska alla omständigheter av materiellt slag som inverkar på anläggningens tillåtlighet utredas, liksom de faktiska möjligheterna att inrätta gemensamhetsanläggning och olika alternativ att utföra den på.

Förekomsten av gällande planer och områdesbestämmelser samt innebörden av dessa måste givetvis utredas (jämför prop. 1973:160 s. 149 n). Se även Handbok FBL 4.25.1 Utreda, rådgöra och samråda.

Av stor betydelse är finansieringen. LM bör således undersöka de ekonomiska förutsättningarna för och konsekvenserna av anläggningen. För sakägarna är det givetvis av särskilt intresse att klarhet skapas om möjligheterna att få statsbidrag. Denna fråga bör utredas och klarläggas innan anläggningsbeslutet meddelas (prop. 1973:160 s. 238 ö). När statsbidrag kan komma i fråga är LM skyldig att samråda med den bidragsbeviljande myndigheten och ge denna behövliga upplysningar (prop.

1973:160 s. 232 m).

Redovisning

I enkla fall torde förutsättningarna ofta vara så självklara att någon speciell redovisning av utredningen och prövningen inte krävs. Vid mer komplicerade förrättningar bör däremot utredningen vara mer ingående och särskilt redovisas i förrättningshandlingarna.

21 § Utreda, samråda och förelägga

Tekniska arbeten och värderingar

Till de olika arbetsuppgifter som ligger på LM hör också att ombesörja tekniska arbeten och värderingar.

Projekteringen av en anläggning kan ske utom ramen för förrättningsförfarandet om det är lämpligt. Så torde inte sällan vara fallet i fråga om skogsbilvägar (prop. 1973:160 s 156 y). I fråga om tekniska arbeten i övrigt se 19.1 Förfarandet vid en anläggningsförrättning och angående värderingar se 6, 13 och 37–39 §§.

Anlitande av sakkunskap

Om en utredning i någon fråga kräver särskild fackkunskap, får LM anlita biträde av en sakkunnig (4 kap. 34 § FBL). Det kan t.ex. gälla beträffande den tekniska projekteringen av en gemensamhetsanläggning. Projekteringen av en skogsbilväg torde exempelvis ofta kunna göras av tjänsteman hos Skogsstyrelsen (prop. 1973:160 s. 99 n).

Samråd

Enligt bestämmelserna i 21 § är LM skyldig att vid behov samråda med de myndigheter som berörs av anläggningen. Samrådsskyldigheten har i första hand en viktig uppgift att fylla för bevakningen av allmänna intressen vid anläggningsförrättningen. Även för bevakningen av enskilda intressen kan LM behöva samråda med andra myndigheter.

Skyldigheten att samråda är inte begränsad till de materiella villkoren för anläggningen, utan samråd kan omfatta alla förrättningsfrågor. När statsbidrag kan komma i fråga åligger det givetvis LM att samråda med den bidragsbeviljande myndigheten och lämna denna behövliga upplysningar.

Behövliga samråd ska ske inte bara med Lst och kommunen (BN), som genom bestämmelser i AL har fått en särskild ställning i fråga om bevakningen av allmänna intressen, utan med alla myndigheter vars verksamhetsområden berörs. LM ska alltså se till att alla de myndigheter som har till särskild uppgift att företräda ett allmänt intresse av betydelse för anläggningsfrågan genom samrådet får tillräcklig möjlighet att göra sin allmänbevakning gällande. LM är sålunda skyldig att utreda vilka allmänna intressen som föreligger och beakta dessa. I fråga om t.ex. väganläggningar behöver samråd ofta ske med Trafikverket vars synpunkter bör tillmätas stor betydelse. Avsikten är att samrådet ska leda till en samordning mellan LM:s beaktande av allmänna intressen och ställningstagandena hos de organ som särskilt har att svara för dessa intressen. LM har således beslutanderätten men med den uttryckliga förutsättningen att olika allmänna intressen måste få påverka de materiella besluten. I praktiken innebär detta att LM ska beakta de upplysningar och meningsyttringar som förs fram från samrådsorganens sida och ibland måste grunda sina beslut på dessas ställningstaganden (jämför prop. 1969:128 s. B 56–61 och prop. 1971:111, Bilaga 2 s 326).

Samrådsformer

Lagen reglerar inte formerna för samrådet. Ofta torde en muntlig kontakt mellan förrättningslantmätaren och en tjänsteman hos den berörda myndigheten vara tillräcklig. BN har genom att den, om den begär det, underrättas om varje sammanträde möjlighet att närvara vid dessa (4 kap 24 § FBL). Vad gäller Lst eller andra myndigheter, t.ex. Skogsstyrelsen och Trafikverket, kan det ibland vara ändamålsenligt att underrätta en viss

21 § Utreda, samråda och förelägga

representant för myndigheten om ett förrättningssammanträde. Särskilt när frågan om statsbidrag för anläggningen kan behöva diskuteras med sakägarna är det lämpligt att den bidragsbeviljande myndigheten kallas.

Någon gång kan det också vara lämpligt att kräva ett skriftligt yttrande från en berörd myndighet. Vid val av samrådsform bör LM givetvis ta hänsyn till den andra myndighetens önskemål om principer och rutiner för samrådet. Se i övrigt Handbok FBL 4.25.1 Utreda, rådgöra och samråda.

Samråd med BN

Vid samråd med BN är det främst synpunkter på gemensamhetsanläggningens tillåtlighet enligt 10–11 §§ som ska inhämtas.

BN:s synpunkter kan även behöva inhämtas i fråga om bedömningen av 8 §, såvitt avser allmänt intresse, och av 9 §.

Om möjligt bör en samordning ske mellan BN:s prövning av ärendet och en förhandsprövning av eventuellt bygglov eller dispens. Den möjlighet som ges i tredje stycket ska dock tillämpas med viss försiktighet vid en anläggningsförrättning. Självfallet omfattar inte LM:s ansvar allmänbevakningen av byggnadstekniska frågor som det ankommer på BN att bevaka. Se i övrigt Handbok FBL 4.25.1 Utreda, rådgöra och samråda.

Rättsfall Krav på myndighetskontakter

HovR V Sv, 1992-06-10, UÖ 21, Ö 634/91 (LM ref 92:13). Behovet av planläggning och samråd vid AL-förrättning för utfart. AL-förrättning syftade bl.a. till att säkra utfartsrätt för två bostadsfastigheter på befintlig väg efter upprustningsåtgärder. FBM hade vid förrättningen samrått med stadsarkitektkontoret som i yttrande anfört att någon detaljplanläggning inte var aktuell inom överskådlig tid. – FD ansåg att FBM hade uppfyllt kravet i 21 § AL på samråd. Med hänsyn till att det bara var fråga om smärre justeringar på befintlig väg behövde inte ytterligare myndigheter höras.

HovR lämnade anförda besvär utan bifall.

Samråd med länsstyrelsen m.fl. myndigheter

Samråd bör ske med länsstyrelsen vid inrättandet av anläggningar som påverkar natur, friluftsliv, rennäring m.m., t ex inom områden som är skyddade enligt 7 kap. MB. Samråd kan även behöva ske om fornlämningar, om påverkan på lantbruksföretag samt i fråga om vatten- och miljöfrågor.

Tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 11 kap. MB bör därvid uppmärksammas.

Synpunkter kan också behöva inhämtas från Försvaret om anläggningars placering. Om företaget berör vattenområden kan fiskevårdande myndigheter och organisationer behöva tillfrågas.

Anm.Mellan Lantmäteriet och länsstyrelserna har träffats en nationell överenskommelse om hur samrådet i praktiken ska utföras. Vid var tid gällande rutiner enligt överenskommelsen ska tillämpas.

Samråd om vägar med Trafikverket och Skogsstyrelsen

I fråga om vägar är Trafikverket och Skogsstyrelsen statsbidragsbeviljande myndigheter. När statsbidrag kan komma ifråga åligger det LM att samråda med myndigheten och ge behövliga upplysningar (prop. 1973:160 s. 232 m).

Vid en förrättning som avser byggande av en skogsbilväg är det från plansynpunkt viktigt att vägen passar in i ett slutligt utbyggt skogsbilvägnät

21 § Utreda, samråda och förelägga

(prop. 1973:160 s. 278 m). Dessa planaspekter bör LM utreda i samråd med Skogsstyrelsen.

Anledning till samråd med Trafikverket är, förutom statsbidragsfrågor, vissa planläggningsfrågor, frågor om tillstånd till anslutning av väg till allmän väg (39 § VägL) samt framdragande av en ledning inom ett vägområde för allmän väg (44 § VägL). Vid en anläggningsförrättning kan även frågan om bebyggelse intill en befintlig eller en planerad allmän väg behöva beaktas (jämför 47–48 §§ VägL).

Rådgöra med sakägare

Vid genomförandet av de olika förrättningsåtgärderna är det betydelsefullt att LM håller nära kontakt med sakägarna. Som regel kan LM rådgöra med sakägarna ske vid sammanträden under mindre formella former (se Handbok FBL 4.14 Sammanträde). Det är av vikt att LM därvid underrättar sakägarna om bl.a. det samråd som har skett med andra myndigheter, särskilt om det har gått sakägarna emot och kan kräva åtgärder eller egna utredningar från sakägarnas sida. Dessutom är information om de ekonomiska förhållandena av stor betydelse för sakägarna.

Kontakter med rättighetshavare

I LM:s allmänna utredningsskyldighet ingår även en skyldighet att ge bostadsrättshavare och andra rättighetshavare såsom boende som berörs av förslaget samt de sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av en gemensamhetsanläggning, möjlighet att direkt eller genom vissa organisationer få framföra sina synpunkter. Hyresgäster ska i vissa avseenden likställas med sakägare, se 20 §.