Företagens resurser enligt två av fallföretaget har påverkats av de resurser de hade vid internationalisering. Att bristen på bland annat nätverksresurser ledde till att använda sig av samarbete för att få den marknadskunskap som behövdes för företag B. En annan anledning var den grad av investering finansiellt företaget ville göra som företag C menar, att man inte vill investera i en högre grad först utan att fler kunder existerar. Enligt de föregående resonemangen så kan man dra paralleller med den resursbaserade teorin som utgår ifrån att företaget använder sig av sina inre och yttre resurser för att vara konkurrenskraftiga vid en internationalisering.
För fallföretaget B så ansåg de deras egna varumärke vara ett av de största bidragen till att vara en stor konkurrensfördel. Företag C ansåg att deras teknologiska resurs om att kunna anpassa sin produkt efter kundens behov bidrog till en stor konkurrensfördel. Detta genom att kunna förbättra en befintlig produkt för att vara lukrativa mot gamla såväl som nya kunder.
Detta enligt företagen har gjort det möjligt till samarbeten vilket bidrog till en lyckad internationalisering av dessa två fallföretagen B och C. Detta stämmer överens med den teori [43] presenterar att företagets varumärke kan vara ett av de faktor för en konkurrensfördel.
Dock skiljer sig denna analys mot företag D som trots finansiella svårigheter och brist på kunskap samt nätverk kunnat etablera sig i den kinesiska marknaden. Att företaget enbart med sin affärsidé utvecklat en teknologisk resurs som gjorde det möjligt för en lyckad internationalisering och en vidare utveckling. Men som också nämnts kan detta bero på att det inte fanns några konkurrenter vid etableringen och att detta ledde till att en varumärke kunde byggas upp innan konkurrenter dök upp i marknaden.
5.3 Valet av etableringsformer i Kina
Som diskuterats i teorin så delas etableringsformer in i tre kategorier, nämligen export, joint venture och direktinvestering [56], [15].
Dessa tre typer av etableringsform har även använts av de svenska små- och medelstora mjukvaruföretagen som har deltagit i denna studie. Valet av etableringsform för företag A har varit betydligt lättare, dels för att företaget hade alla resurser som krävdes och dels för att respondent 1 har varit i den kinesiska marknaden många år innan internationalisering. Med andra ord hade företaget både kunskap och erfarenhet om marknaden. vilket ledde till att företaget valde etableringsreformen direktinvestering. Detta stämmer bra överens med teorin om att etableringsreformen direktinvestering som också nämns som sista steg i uppsalamodellen väljs och kräver stora investeringar, både i form av kapital och resurser [55].
Ett bra exempel på hur dessa faktorer påverkar valet av etableringsform är företag C som saknade resurser till skillnad från företag A i form av kunder och marknadskunskaper. Detta ledde till att företag C valde en etableringsform med låg engagemangsnivå, nämligen, export.
Detta resonemang stöds av [15] att etableringsformen export inte behöver lika stora investeringar eller resurser för att etablera sig till utländska marknader. Detta går även i linje med resursbaserade teorin som går ut på att företaget internationaliserar sig med hjälp av deras resurser, kunskaper och kompetenser [43].
Till skillnad från de två ovan nämnda företaget så har företag B använt sig av etableringsformen joint venture. Detta för att företaget enligt respondent saknade en bra kontaktnät i den kinesiska marknaden men samtidigt ville vara så nära sin kunder som möjligt. Därför ville företaget B agera lite aktsam i början av sin etablering i Kina. I likhet med teorin, att ett företag väljer etableringsformen joint venture som vill vara lite försiktigare och vill dela med samarbetspartner sina vinster, förluster med mera. Det viktigaste i en joint venture är att välja rätt samarbetspartner nämner författarna i [61], [62]. Vilket företag B har följt är överens med rekommendationer och har hittat sin samarbetspartner med hjälp Business Sweden i Kina som presenterade företag B till andra aktörer inom samma bransch.
Trots att joint venture som etableringsform har en lägre grad av investeringsnivå jämfört mot direktinvestering så ger den en bra kontroll över verksamheten, vilket passade bra för företag B. Detta eftersom företaget ville ha en stor påverkan affärsmässigt och ville styra verksamheten i hög grad en större grad jämfört mot de exporterande företagen.
Författarna kan dra en slutsats att gemensamt för samtliga företag som deltog i den här undersökningen var att dessa företag inte har gjort en analys över vilken etableringsform som passade deras verksamhet bäst utan att det kom spontant utifrån den situation de befann sig i och den kunskap företaget hade. Vilket antyder på företags resurser, och deras uppfattning av
interna och externa faktorer styrde deras val av etableringsform. Detta kan dras paralleller till teorin från [48] att företagen väljer en etableringsform utifrån deras uppfattning hur företaget står gentemot omgivningen.
Som diskuterats och jämförts ovan är att valet av etableringsform i Kina skiljer sig från företag till företag. Exempelvis började företag A sina marknadsaktiviteter i den kinesiska marknaden genom att starta en helägd dotterbolag. Medan företag B etablerat sig med hjälp av en etableringsform som har samarbete i fokus, det vill säga joint venture. Från teorin utgår att valet av etableringsform påverkas huvudsakligen av tre faktorer, nämligen risktagandet, resurser samt grad av kontroll och i vissa fall förhindrar dessa faktorer för företaget att välja den etableringsform som passar företaget bäst [16], [17].
Som också utgår från teorin är den kinesiska marknaden snabbt växande med enorma potential men som samtidigt är komplicerat. Vilket har gjort att i vissa fall för svenska små och medelstora företag agera försiktigt vid etableringen i landet och tagit hänsyn till de risker som finns. Detta har lett exempelvis till att företaget D som saknade kontakter i landet valde en stegvis etablering genom att först lanserade en webbsida för att sedan övergå vidareutveckla till användarvänliga appar. På så sätt minskas de risker som finns på marknaden enligt respondenten på företaget D. Detta bekräftas även av uppsalamodellen som går ut på en stegvis internationalisering, där företaget kan ta nästa steg och satsa mer i marknaden efter att har skaffat erfarenhet och kunskap om marknaden.
En annan faktor som påverkar valet av etableringsform enligt teorin är företagets tillgång till resurser, vilket också bekräftas av samtliga fallföretag som deltog i den här undersökningen.
Exempelvis för två av fall företagen har den finansiella resurser varit den mest avgörande faktorn vid valet av deras etableringsform, medan i de två andra fallföretag hade finansiella resurser inte en lika stor betydelse. En intressant jämförelse kan göras mellan företag A och företaget D, där de har använt sig av två olika etableringsformer beroende på deras ekonomiska resurser. Företag A som hade en stabil ekonomi på hemmamarknaden samt en bra nätverk i Kina så har de använde sig av etableringsreformen dotterbolag. Däremot så har företag D valt en stegvis satsning trots valet av dotterbolag, då företaget saknade både kontakter och finansiella resurser. Enligt respondenten påverakde dessa två faktorer i sin tur från företaget D initiala affärsidé att utveckla appar så snabbt som möjligt, vilket stämmer delvis överens med teorin från [16], [17] att företagen anpassar sig efter de faktorer som påverkar företaget.
Sist men inte minst som diskuteras i teorin är graden av kontroll för företaget som en avgörande faktor vid valet av en etableringsform [87]. Exempelvis om ett företag vill ha full kontroll över sin utländska verksamheten är en helägd dotterbolag den optimala alternativet som fallföretaget A har gjort. Medan företag C har valt etableringsformen export som innehar mindre risk, mindre investering samt lägre grad av kontroll. Detta är något som är av vikt, speciellt för mjukvaruföretagen då finns det risker att produkten blir kopierad väldigt snabbt av andra aktörer [24]. Denna resonemang överensstämmer mot fallföretagens kunskap om de risker om kopiering av produkter som existerar och är vanligt i Kina. I kontrast mot teorin om att graden av kontroll är en avgörande faktor på valet av etableringsformen så visar empirin att den inte var så avgörande på valet av etableringsformen initialt vid en etablering i Kina.
Trots att graden av kontroll sägs vara av vikt anser fallföretagen B och C att det händer i en senare skede vid företagets internationalisering. Därför är det möjligt att konstatera att graden av kontroll inte har styrt företagets val av etableringsform men att en hög grad av kontroll hände först vid ett senare skede. Att andra faktorer såsom nätverket, mänskliga resurser och finansiella resurser som möjliggjorde för en etableringsform som gav företagen en hög kontroll.