Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten ska inte få lämna
samtycke till att ett svenskt beslut om förverkande som har sänts över till en annan medlemsstat verkställs genom alternativa åtgärder enligt artikel 23.3 i EU-förordningen.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas bestämmelser som
möjliggör att ett svenskt beslut om förverkande som avser en specifik egendom verkställs i den andra staten genom förverkande av ett belopp som motsvarar värdet på egendomen i fråga.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna godtar eller invänder inte mot förslaget eller
bedömningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt 6.6.2 föreslås
att Kronofogdemyndigheten ska vara utfärdande myndighet avseende beslut om förverkande som sänds över till en annan medlemsstat med stöd av EU-förordningen. Förutsättningarna för att översända ett sådant beslut och förfarandet i samband med översändandet regleras ingående i EU- förordningen (se bl.a. artiklarna 14–17). En närmare redogörelse för dessa bestämmelser finns i avsnitt 4.2.4. Behovet av kompletterande regler till EU-förordningen i detta avseende bedöms vara begränsat. Huvudsakligen är således EU-förordningens regler tillräckliga.
Det följer dock av artikel 23.3 i EU-förordningen att den verkställande staten behöver inhämta ett samtycke från den utfärdande staten för att kunna föreskriva alternativa åtgärder för verkställigheten av ett beslut om förverkande. Bakgrunden till bestämmelsen torde vara att det i vissa medlemsstater är möjligt att verkställa ett beslut om förverkande genom alternativa åtgärder, såsom t.ex. frihetsberövande eller någon form av samhällstjänst (se Bilaga II till förordningen, avsnitt I, och artikel 12.4 i rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande). Några sådana möjligheter finns inte i svensk rätt. I likhet med vad som anges i avsnitt 7.2 angående beslut om frysning, skulle det vara främmande från svenskt perspektiv att en annan stat tillåts verkställa ett svenskt beslut om förverkande genom någon annan åtgärd än den som uttryckligen framgår
65 av beslutet. Samma bedömning gjordes vid genomförandet av rambeslutet
om verkställighet av beslut om förverkande (se prop. 2010/11:43 s. 61 f. och 2 kap. 3 § första stycket lagen om verkställighet av beslut om förverkande). En kompletterande bestämmelse om att Kronofogde- myndigheten inte får lämna samtycke till sådana alternativa åtgärder, motsvarande den som föreslås i avsnitt 7.2 avseende beslut om frysning, bör därför införas i den nya lagen.
När ett beslut om förverkande som avser en viss specifik egendom över- sänds till en annan medlemsstat med stöd av EU-förordningen, ska beslutet som huvudregel verkställas genom att just den egendomen förverkas. I artikel 18.2 föreskrivs dock en möjlighet för den utfärdande myndigheten och den verkställande myndigheten att ingå en överenskommelse om att ett belopp som motsvarar värdet på egendomen i stället ska förverkas. Detta förutsätter att den utfärdande statens rätt föreskriver en sådan möjlighet. En liknande reglering finns i rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande (artikel 7.2). I samband med genomförandet av rambeslutet konstaterades att svensk rätt inte ger utrymme för att ingå en sådan överenskommelse avseende ett svenskt beslut om förverkande (se prop. 2010/11:43 s. 61 f.). Samma sak gäller i dag. Något sådant utrymme bör inte heller skapas. Kronofogdemyndigheten kommer således inte att kunna ingå en sådan överenskommelse om verkställighet som anges i arti- kel 18.2 när Sverige är utfärdande stat (jfr avsnitt 10.3 om när Sverige är verkställande stat).
8.2
Det efterföljande förfarandet
Regeringens bedömning: Det behöver inte införas några särskilda
bestämmelser i lag om vilken myndighet som är behörig att lämna samtycke enligt artikel 30.6 d i EU-förordningen och att ingå överenskommelse enligt artikel 30.7 i förordningen.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedöm-
ning. I promemorian föreslås att det i lag ska anges att Kronofogdemyn- digheten är behörig myndighet att lämna samtycke enligt artikel 30.6 d i EU-förordningen och att ingå överenskommelse enligt artikel 30.7 i förordningen.
Remissinstanserna godtar eller invänder inte mot promemorians
förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 30.7 i EU-förordningen
framgår att de berörda medlemsstaterna kan ingå en överenskommelse om att de penningbelopp som erhållits till följd av verkställigheten av ett be- slut om förverkande ska fördelas mellan staterna på ett annat sätt än det som följer av schablonen i artikel 30.7 a och b.
Vidare anges i artikel 30.6 d att den utfärdande statens samtycke krävs för att egendom som erhållits vid verkställigheten ska kunna användas för allmännyttiga eller sociala ändamål i den verkställande staten.
I promemorian föreslås att Kronofogdemyndigheten ska vara behörig myndighet att lämna samtycke och att ingå överenskommelse enligt dessa artiklar samt att det ska framgå av den nya lagen. Regeringen anser dock inte att det är nödvändigt att i lag reglera frågan om behörig myndighet i
66
dessa avseenden. Frågan om behörig myndighet får i stället övervägas närmare i samband med utarbetandet av förordningsbestämmelser.
9
Erkännande och verkställighet i Sverige
av ett utländskt beslut om frysning
9.1
Inledning
När en annan medlemsstat sänder över ett beslut om frysning till Sverige enligt EU-förordningen ska åklagaren, i egenskap av verkställande myn- dighet, pröva om det utifrån reglerna i förordningen finns förutsättningar att erkänna och verkställa beslutet. Sedan ett översänt beslut om frysning har erkänts ska åklagaren vidta nödvändiga åtgärder för att verkställa det på samma sätt som ett svenskt beslut om frysning (artikel 7.1). Verkstäl- lighet ska ske enligt svensk rätt och svenska myndigheter är ensamt be- höriga att besluta om förfarandena för verkställighet av beslutet och om alla åtgärder i samband därmed (artikel 23.1).
I Sverige regleras verkställigheten av beslut som syftar till att säkra ett framtida förverkande främst i 27 kap. rättegångsbalken (beslag) och i ut- sökningsbalken (kvarstad i brottmål). Innebörden av EU-förordningens reglering är att bl.a. dessa bestämmelser blir tillämpliga när det utländska beslutet om frysning ska verkställas här. Även svenska regler om förvalt- ning av fryst egendom ska tillämpas, t.ex. 16 kap. 14 § utsökningsbalken (artikel 28.1). EU-förordningen innehåller dock vissa särskilda regler om förfarandet i den verkställande staten, vilka måste beaktas. Dessa handlar t.ex. om tidsfrister för verkställigheten (artikel 9.3), verkställighetens var- aktighet (artikel 12) och beslut om uppskov med verkställigheten (arti- kel 10).
I de följande avsnitten redovisas regeringens överväganden kring behov- et av kompletterande bestämmelser till EU-förordningen i de fall Sverige är verkställande stat i fråga om ett beslut om frysning.