Analys av funktioner och designfaktorer resecentrum

Funktioner

Resecentrumets huvudsakliga funktion är att vara en effektiv bytespunkt som tillhandahåller snabba byten mellan olika transportmedel. Det ska vara enkelt att göra byten, resecentrumet ska vara utformat på ett överskådligt sätt och med tydliga och lättillgängliga informationssystem. Korta väntetider mellan byten värderas högt av resenärerna, såväl som tillförlitlighet. Vid längre väntetider är det en fördel om resecen- trumet kompletterats med andra funktioner, som möjligheter för mat och handel. Det gör att resenärerna värderar väntetiden som mindre besvärande än om inga andra funktioner finns. Samlokalisering av olika funktioner i och kring resecentrumet bidrar också till att hålla platsen levande och effektiviserar samtidigt vardagen för invånarna i staden. Restid som förknippas med produktiva ärenden värderas högre av rese- Analysen är en tolkning av litteraturstudien och de funktioner och designfaktorer som beskrivs är de som beskrivits i det studerade materialet.

Stadens karaktär

Stadens identitet kan speglas i- och stadens struktur samverka med resecentrumet på ett sådant sätt att urbana funktioner främjas. För en god samverkan med kollektivtrafiken är orienteringen i stadsrummet, förhållandet till viktiga landmärken och anslutande gångvägar viktiga. Orienterbarheten ska vara god och resenärens ska naturligt ledas mot målpunkter. Resecentrumet är det första vissa besökare ser av staden och det är en fördel om platsen är informativ, exempelvis kan det finnas bildskärmar med kommunal information och nyheter. I större resecentrum bör datoriserade reseplanerarsystem med sökmöjligheter för adresser och vanliga namn på målpunkter kunna nyttjas av resenärerna. Utemiljön ska utformas på ett genomtänkt sätt med god belysning.

Trygghet

Att resenärerna känner sig trygga mellan byten är en förutsättning för att de ska vilja använda kollektiv- trafiken och vistas på platsen. Resecentrumet ska i sin utformning göra att det upplevs som en trygg plats under dygnets alla timmar. Närvaron av andra människor ökar trygghetskänslan, ett resecentrum med blandade funktioner som kan locka fler att röra sig där bidrar alltså också till en ökad känsla av trygghet. Det ska vara en vacker och trivsam plats att vistas på vad gäller tydlighet i strukturen, rumsliga samband, karaktärsfull utformning och materialval samt konstnärlig utsmyckning. Ödsliga områden mellan anlägg- ningar bör undvikas. Det är också viktigt att platsen tas omhand, underhålls och hålls ren från exempelvis skräp och klotter, samt att gång- och cykelvägar sopas och snöröjs.

Ljussättning påverkar i stor utsträckning om en plats upplevs som trygg eller otrygg. Ljuskällorna styrka bör anpassas efter situation, ljuset ska riktas rätt och ska återge omgivningens färger på ett bra sätt. Blän- dande ljus bör undvikas. Inte bara själva bytespunkterna utan ljussättningen av miljön runt om och till bytespunkten måste ljussättas på tillfredsställande sätt. Att låta belysningen framhäva delar av miljön runt ett gångstråk eller en gångtunnel, exempelvis buskar och träd, är bättre för att öka trygghetskänslan än att bara höja ljusnivån generellt.

För att skapa en trygg plats för byten är det viktigt att bra och tydlig trafikstruktur. En god överblick över området underlättar dels för resenärerna att hitta rätt, men ger också möjlighet att hålla koll på platsen och se vem som finns där. Bra överblick kan uppnås genom att undvika skymmande objekt, att området har en tydlig planstruktur, att det finns landmärken och god belysning. Bra uppsikt ska finnas för att ge säkra passager för gående och cyklister, det är särskilt viktigt vid övergångsställen. Gång- och cykelvägar som är separerade från motorfordonstrafik ger en säkrare miljö för oskyddade trafikanter, men att ha dem i närheten av vägar för motorfordonstrafik gör att de upplevs som tryggare kvällstid eftersom det ofta är mer rörelse längs de vägarna. Det är viktigt att ha goda möjligheter till parkering i resecentrumet, både för bilar, cyklar, mopeder och motorcyklar. Järnvägar, större vägar och vattendrag är exempel på sådant som kan utgöra barriärer i stadsmiljön och skapa otrygghet för gående och cyklister som vill ta sig fram. För att minimera barriäreffekten är det viktigt att ha övergångar tillräckligt tätt.

Tillgänglighet och tydlighet

God tillgänglighet i resecentrumet innebär att alla resenärer känner sig trygga med att använda kollek- tivtrafiken oavsett vilka förutsättningar de har. Jämna underlag och gångytornas kvalitet är viktiga för att

De kan värmas upp av värmeslingor i sitsen för ökad komfort och de får gärna vara tillräckligt höga för att underlätta för resenärerna att ställa sig upp. Sittplatser ökar kvaliteten på utemiljön generellt och upp- muntrar förbipasserande att slå sig ner och uppehålla sig på platsen, vilket också leder till att öka trygghe- ten.

Information och hänvisningar ska vara tillgänglig för personer med nedsatt syn eller hörsel, för barn som reser själva, personer med nedsatt inlärningsförmåga och personer som inte förstår svenska. Informatio- nen ska vara tydlig, lättläst, pedagogisk och lättillgänglig. Information given i text samt linjenummer kom- pletteras lämpligen med symboler. Storlek på text och symboler bör vara tillräckligt stor för att underlätta för personer med nedsatt syn. Gestaltningen ska anpassas efter de avstånd objektet är tänkt att synas på. Annat som kan underlätta är att tillhandahålla tidtabeller i stort format i väderskydd samt information om avgångar via högtalare som kan aktiveras genom knapp på respektive hållplats. Digitala skyltar bör finnas för att komplettera högtalare som ger information kopplat till resan för att hörselnedsatta ska kunna ta del av informationen.

En tillgänglig plats är lätt att orientera sig på. Platsen ska vara överblickbar, det ska finnas tydlig skylt- ning och lättillgänglig trafikinformation. Kartor över området eller teknik som dator eller pekskärm kan tillhandahållas för att underlätta navigering. För att underlätta orienteringen, särskilt över öppna ytor, används taktil markbeläggning, kontrastmarkering och ledstråk till och från hållplatser. Ledstråk ska inte dras över körytor. Gångstråken bör vara sammanhängande med säkra gångpassager i korsningspunkterna och hastigheten på biltrafiken bör vara låg. Belysningen är mycket viktig. Äldre och personer med syn- nedsättningar behöver mer ljus och är generellt mer känsliga för bländning. Tillgängligheten för cyklister påverkas främst av närhet till målpunkter, genhet, kontinuitet, trygghet, drift, underhåll, parkeringsmöj- ligheter, orienterbarhet och standard gällande beläggning och belysning.

Jämställdhet

Pendlaren har andra behov än turisten eller barnfamiljen. Resecentrumet ska utformas på ett sätt så att platsen är välkomnande och läsbar för alla. Kvinnor använder kollektivtrafiken i större utsträckning än män och uträttar fler ärenden under en resa jämfört med män. Att samlokalisera blandade funktioner och aktiviteter kring nodpunkter gör kollektivtrafiken mer tillgänglig för kvinnor. Kvinnor har generellt sett mindre tillgång till privatbil och förflyttar sig på andra sätt i större omfattning. Det är därför viktigt att det finns goda möjligheter att förflytta sig med kollektivtrafik, gång och cykel. Anpassningar i trafiksystemets uppbyggnad kan också jämna ut skillnader i mobilitet mellan inkomstgrupper, där låginkomsttagare har lägre bilinnehav än övriga.

Kvinnor upplever en större otrygghet i kollektivtrafiken än män, det är därför viktigt med åtgärder som förebygger otrygghet för att göra trafiksystemet mer tillgängligt för kvinnor. Åtgärder som förbättrar tryggheten gör också trafiksystemet mer tillgängligt för äldre och personer som är inte är vana vid att resa med kollektivtrafik, vilka upplever otrygghet i större utsträckning än andra. Barn klarar inte alltid att inse farorna i urbana miljöer. För att göra miljöerna mer tillgängliga för barn bör platserna ordnas på ett tydligt

Upplevelse och identitet

Utöver att vara en bytespunkt mellan olika transportmedel är det viktigt att resecentrumet lyckas ska- pa mervärde för resenärerna. Det finns ett unikt förhållande till den plats den är lokaliserad i och det är positivt om det återspeglas i designen för att stärka platsens identitet och karaktär. Utformningen kan säga något om den ort resecentrumet finns i. Området ska vara en trygg och trivsam plats att vistas på med en tydlig struktur, rumsliga samband, karaktärsfull utformning och omsorgsfull design. Det är bra om det finns något vackert att titta på som konstnärlig utsmyckning eller annat som stimulerar sinnena, så som natur, vatten och grönska. Småskalig design med hög detaljeringsgrad bidrar till en positiv upplevelse av en plats. Små platser i stora rum, intim möblering, skyltar och belysning medverkar till att skapa en behaglig stämning.

Platsen kan fungera som ett riktmärke och bidra till att öka orienterbarheten i staden. Det är fördelaktigt om placeringen är strategisk i förhållande till målpunkter som bostäder, arbetsplatser, samhällsservice, utbildning och kommersiell service. Att samla funktioner i resecentrumet kan bidra till att skapa en posi- tiv bild av platsen för besökare, då bytet upplevs som mindre besvärande. Annat som bidrar till att skapa en positiv upplevelse av platsen är att det är rent och snöröjt, att trasiga delar snabbt lagas och att klotter saneras. Bussarna, särskilt de lokala, bör ha hållplatser i nära anslutning till tågen för att underlätta för re- senärer att ta sig vidare till målpunkter. Gångsträckan mellan buss och tåg bör vara kort, gärna under tak. Från bytespunkten ska det vara lätt att ta sig vidare på bekväma gång- och cykelstråk.

Stationens uppbyggnad

Personer som går mot resecentrum bör ledas naturligt mot en stationsentré med tydlig information kopp- lat till resorna. Informationen bör utgå från den mest naturliga punkten i resecentrumet utifrån resenärens perspektiv, det ska vara lätt att hitta till informationen. Bytesmiljön bör vara funktionell och komfortabel, exempelvis med service och uppvärmda väntutrymmen. Avstånden inom resecentrumet bör vara korta och kompakta, yteffektiva lösningar ger bra bytesmöjligheter. Förflyttningsvägarna ska helst vara väder- skyddade och utan nivåskillnader. Strukturen ska vara tydlig och utformningen ska göra att skyltbehovet minimeras. Ett sätt att effektivisera resan för vaneresenärer är att ha kompletterande genvägar i strukturen, då fördelas också resenärsflödena.

Passager över exempelvis vägar eller järnvägar bör ligga relativt tätt för att gående inte ska tvingas till omvägar eller till att gena. Gång och cykelvägar bör gå via platsen eller nära den och ska vara separerade från motordriven trafik, samt att det ska finnas trygga gångpassager över körytor. Det är bra om området kan nås från två håll och samtidigt kan ge en bra passage för gång- och cykeltrafik. För att cykelparkering- en ska upplevas på ett positivt sätt bör den vara väl belyst och placerad i ett synligt läge som gör att fler känner sig trygga med att lämna sin cykel där.

Bussarna, särskilt lokalbussarna, bör ha hållplatser i nära anslutning till tågen. Information om anslutande busslinjer eller lämplig utgång bör ges redan på tågets avstigningsplattform. En avsläppningsyta ska finnas och en korttidsparkering bör finnas så nära stationen att bilägaren kan följa med resenären till plattformen eller hållplatsen. En långtidsparkering kan ligga något längre bort men får gärna ansluta till korttidsparke- ringen. Avsläppnings- och upphämtningsyta ska finnas i nära anslutning till stationsbyggnaden.

Subarktiskt klimat kännetecknas av låga temperaturer, långa vintrar med nederbörd ofta i form av snö och få timmar dagsljus under vintern, i kontrast är det många soltimmar och midnattssol under sommar- säsongen. Klimatförändringarna kommer sannolikt att leda till en större andel nederbörd i form av regn och slask under vintern, samt mer is och halka. Samtliga är att betrakta som barriärer vid utformning av utemiljöer bör de tas hänsyn till.

Vinden är en av de faktorer som har störst negativ påverkan på offentliga platser och utformningen bör erbjuda skydd från vind i den utsträckning det går. I subarktiska regioner är det bra om solstrålningen kan nyttjas av människor i stadsmiljöerna, solen har en förmildrande effekt på klimatfaktorer som kan upple- vas som negativa och att nyttja solen på bästa sätt i planeringen kan få fler att vistas ute. Ett exempel är att vända öppna ytor mot syd och att planera för att skapa mindre utrymmen med bra mikroklimat. Fotgäng- are bör erbjudas skydd från snö, regn och vind.

God vinterväghållning är mycket viktig. Halka är en vanlig orsak till fallolyckor, och kan sannolikt bli än mer vanligt i och med de mildare temperaturerna som klimatförändringarna medför. Att använda värme- slingor kan vara en åtgärd för att undvika halka och öka tillgängligheten på vissa platser. Utomhusmiljön påverkas och förändras av snö och is under vintern, utsikten kan förändras, underlaget är svårare att ta sig fram på och ytor som inte snöröjs försvinner under snön. Eftersom det är så stora skillnader i klimat och väderförhållanden bör planer inkludera anslutningar för både sommar och vinter. Stråk bör vara något bredare än de som finns på platser med i huvudsak barmarksförhållanden för att lämna utrymme åt snöhantering, utan att möjligheterna till rörelse påverkas. Om olika funktioner är placerade nära varandra förbättras tillgängligheten. Det ska finnas en läsbarhet i den urbana miljön även under vinter.

Vinterklimatet kan också användas som en unik tillgång för platsen. Snön kan användas på dekorativa sätt och tillhandahåller möjligheter till aktiviteter och rekreation som inte finns på många andra platser. Växter kan användas för att skapa attraktiva miljöer också under vintersäsongen. Det är då viktigt att välja lämpliga växter som har estetiska kvaliteter även när de inte blommar och som är tåliga.