Slutsatser referensstudie

Platsbesöken gjordes under rådande pandemi och under platsbesöken har det funnits allmänna rekom- mendationer om hemarbete och minskat resande. Antalet resenärer i resecentrumen och huruvida de upplevs vara dimensionerade efter resenärbehov kan ha påverkats av omständigheterna.

Vid Umeå Östra är det möjligt att upplevelsen av utomhusytorna varit annorlunda med andra väder- förhållanden, det var mörkt och något dimmigt vid platsbesöket. Å andra sidan bör resecentrumet vara utformat på ett sätt som gör att det är enkelt att orientera sig som resenär, även under mer besvärliga väderförhållanden eller i stressiga situationer. Om strukturen tydligt talar om riktning minskar behovet av skyltning. Utanför Umeå Östras östra entré var både den anslutande gång- och cykelbron och gångvägen mot universitetssjukhuset mer naturliga att gå längs med än vad gång- och cykelvägen mot bytespunkten för buss var. Bron är ljussatt och gångvägen mot sjukhuset har belysning i mänsklig skala, planteringar och bänkar längs med sidorna, med sjukhusentrén som en tydlig målpunkt i slutet av vägen. Vägen mot bussarna har ingen särskild belysning och ingen särskild omsorg i gestaltningen av gaturummet, det finns inte heller något som märkte ut platsen för bussar så att det gick att uppfatta på det långa avståndet heller. För längre avstånd är det bra med landmärken inom resecentrumet (Stojanovski & Kottenhoff, 2013; Tra- fikverket, 2015), för att fungera också i mörker är ljus ett effektivt sätt att märka ut något, vilket också är fördelar som arkitekterna lyft fram med både Strängnäs resecentrums och Umeå Östras glasfasader (ET- TELVA Arkitekter, 2020; White, 2020). Inom resecentrumet bör vägar till målpunkter inom resecentrumet gestaltas på ett enhetligt sätt.

Belysningen inne i Umeå Östra känns behagligare än inne i Umeå C. I Umeå Östra finns flera olika typer av belysning i olika höjd och riktning vilket ger ett levande ljus, alla ytor är inte ljussatta på samma sätt. Det gör också att långa skuggor och mörkare hörn undviks. Helt enhetliga ljuskällor ger ett mer platt och mindre välkomnande intryck, även om belysningsnivån är tillräckligt bra. Vikten av god belysning var också något som lyftes fram i litteraturstudien som mycket viktigt för att en plats ska upplevas som trygg och tillgänglig såväl som attraktiv (Hydén, 2008; Sveriges Kommuner och Landsting, 2010; Trafikver- ket, 2015). Utvändigt är ytorna i Umeå C ljussatta på ett tilltalande och dekorativt sätt. Ljuset speglas i konstverket på Järnvägstorget och det finns ljuspunkter i olika höjd, både på högre stolpar anpassade för gångytor, ej av typen som används för bilvägar, och lägre ljuspunkter. I allén som leder in mot centrum är träden ljussatta. Ljusväggen som leder till och genom gång- och cykelpassagen är det mest framträdande på Järnvägstorget, trots mörkret och dimman, och den upplevs också som intressant att gå fram till. Umeå ligger i Västerbotten, relativt nordligt i Sverige och det är mörkt en stor del av dygnet under vintersäsong- en, vilket gör belysningen till ett än viktigare element. I gång- och cykelpassagen anpassas ljusnivån efter behov (White Arkitekter, 2020). Ljusväggen går i blått och grönt mönster och ger en levande och rörlig känsla på ljuset. En kontrollerad ljusnivå skulle också kunna användas på vissa platser för att framhäva andra element i omgivningen efter önskemål. Gång- och cykelpassagen är också ljudsatt med ett diskret naturljud, vilket starkt bidrar till trygghetskänslan och får tunneln att upplevas som mindre ödslig. Ljud kan vara intressant att använda just som en trygghetsstärkande åtgärd.

rulltrapporna mot den östra entrén går. Passagen är bred, precis som i Umeå C, och har ljusa material med konstverk på väggarna. Det finns förberett plats för matförsäljning och det finns fönster som släp- per in ljus och ger utsikt över Umeå. Tunnlar kan ofta upplevas som otrygga men båda resecentrumen i Umeå ger exempel på åtgärder som får tunnlarna att kännas tryggare och mer välkomnande. I Strängnäs resecentrum finns också en tunnel som går under det ena tågspåret bort mot långtidsparkeringen. Där är väggar och taken mörka och ingen särskild hänsyn har tagits till vare sig belysning eller materialval, vilket har en stor påverkan på hur trygg tunneln upplevs jämfört med de i Umeå.

Invändigt i Strängnäs resecentrum känns ytorna överdimensionerade, de bänkar som stod sammanfös- ta vid besöket förstärkte det intrycket och fick platsen att kännas något övergiven. Umeå Östra hade vid besökstillfället också få resenärer för den stora yta som resecentrumet utgör men kändes inte lika ödsligt. En anledning är möjligtvis att rumsligheten i Umeå Östra är mycket bättre, det finns bänkar ordnade i sittgrupper och väntytorna är utspridda i mindre ytor över resecentrumet medan Strängnäs resecentrum utgörs av en stor och öppen yta invändigt. Det är också i linje med det Gehl Architects (2007) skrev om vikten av tydliga strukturer och rumsliga samband för att en plats ska upplevas som en trevlig plats att vistas på. Det kan ordnas genom att möblera små platser i stora rum, med små mått och hög detalje- ringsgrad (Gehl Architects, 2007), som i Umeå Östra. Om platsen känns omhändertagen spelar också in i upplevelsen (Trafikverket, 2015). Utvändigt upplevs istället Strängnäs resecentrum som trevligare att vistas i jämfört med de andra besökta resecentrumen. Det finns en hög grad av rumslighet på ytorna kring byggnaden, de ramas in av dekorativa planteringar och det finns gott om sittplatser att välja mellan. Planteringarna är ordnade så att flera mindre ytor skapas men det finns fortfarande en tydlig struktur som starkt bidrar till orienteringen.

Avsläppningsytan vid Strängnäs resecentrums norra entré ligger placerad vid sidan av entrén istället för direkt framför, som i Umeå C. Placeringen gör att ytan framför byggnaden upplevs som lugn och att gåen- de prioriteras. Också resecentrumet i Bollnäs har en avsläppningsyta som ligger något vid sidan av entrén, men fortfarande tillräckligt nära för att det inte ska bli besvärande långt att gå (Bilaga 10.2.4). Att gående och cyklister prioriteras är en viktig del i att göra kollektivtrafiken attraktiv och tillgänglig (Trafikverket, 2015). En yta som upplevs som lugn och överskådlig kan också vara ett sätt att gestalta med hänsyn till barns perspektiv och förutsättningar (Gummesson, 2005). Avsläppningsytan har gatsten som markbelägg- ning, samma som utanför entrén, vilket förstärkte känslan av att ytan främst är till för gående och att has- tigheterna ska hållas nere. Gatan framför stationsentrén är enbart till för bussar och är ett sätt att minska prioriteringen av motordriven trafik.

Strängnäs resecentrum ligger placerad relativt centrumnära men kopplingen mot centrum är inte lika tydlig som i Umeå C. Från Järnvägstorget intill Umeå C öppnar sig en rak, bred gata med en allé i mitten i riktning mot centrum, strukturen talar tydligt om hur resenärer ska ta sig mot centrum. Det finns flera gångvägar som viker av från resecentrumet in mot centrum i Strängnäs, men samtliga var relativt smala och anonyma, utan tilltalande eller framträdande utformning. Mindre riktningsskyltar fanns men den starka centrumkopplingen saknades. I Bollnäs resecentrum används enhetliga materialval som kopplar an mot centrum för att stärka kopplingen däremellan. Att stärka kopplingen mot centrum eller andra viktiga noder i resecentrumets omgivning är ett sätt att öka förutsättningarna för rörelse till resecentrumet, att kanske andra personer än resenärer också rör sig där och stannar till, vilket i sig ökar plastens attraktivitet

Östra finns planer på att utveckla området kring resecentrumet något, vilket ytterligare ökar flödet av människor och får platsen att kännas befolkad. Ett varierat utbud kring resecentrumet skapar också möj- lighet till tidsfördriv, ett sätt att förbättra resenärers värdering av bytestiden.

En skillnad i upplevd trygghet fanns mellan de resecentrum som har glasade väntytor med god överblick över området och stationsbyggnaden i Umeå C, som inte har möjlighet till överblick över området. Kon- sekvensen blir att det är svårt att uppfatta vad som händer utanför, när tåg eller bussar anländer exempel- vis, och att det kan upplevas som stressande. En annan positiv effekt av glasfasader är att förbipasserande människor kan se in och se vad som händer inne i byggnaden, ett sätt att stärka trygghetskänslan. Det finns ett värde i att bevara befintliga byggnader och miljöer (Trafikverket, 2015) och äldre stationsbygg- nader fungerar ofta som landmärken i städer och bidrar till orienteringen i stadsrummet (Stojanovski & Kottenhoff, 2013). Ett alternativ kan vara att komplettera med fler väderskyddade och uppvärmda vän- tytor som tillåter resenärerna att komma närmare trafikslagen och ger en valmöjlighet för väntetiden, exempelvis som Bollnäs kommuns nya bussterminal. Bussterminalen är vinklad för att maximera andelen solljus in i byggnaden, något som är särskilt intressant att tänka på i norra Sverige där soltimmarna under vintertid är färre än i södra Sverige.

Cykelparkeringarna vid Järnvägstorget i Umeå C är ett bra exempel på hur cykelparkeringar kan integre- ras i designen och strukturen av resecentrumet. Cykelparkeringarna går i en trappform ned mot gång- och cykelpassagen och blir ett intressant designelement. Busstationen i Umeå C är lätt att missa som obekant på platsen trots att den låg just intill Järnvägstorget. Stationens entré finns i bottenplan i ett flerbostadshus och är väldigt anonym och det finns inte heller någonting i gatustrukturen eller någon skyltning som tala- de om var busstationen finns. Busstationen är ett exempel på hur viktig resecentrumets struktur är för att underlätta och effektivisera resandet.

Invändigt i Umeå Östra finns ledstänger som leder genom större delen av byggnaden, vilket gör att taktila stråk inte behövs på samma sätt. Ledstängerna är gjorda i trä och fångar upp materialet i limträbalkarna. Ledstänger är också ett sätt att underlätta för personer med rörelsenedsättningar och barn och förstärker också byggnadens orienterbarhet och struktur. Utvändigt kan det vara svårt att bibehålla tillgängligheten genom varierande årstider, taktila stråk kan exempelvis snöa över och andra typer av ledstråk kan försvåra snöhanteringen. I Bollnäs och i Strängnäs används markvärme i resecentrumet för att hålla marken snö- och halkfri, vilket kan vara en åtgärd för att öka tillgängligheten på platsen. I Bollnäs finns också upp- värmda bänkar för komfort även när det är kallt ute.

I 5.1 Platsanalys analyseras Gällivare som stad enligt Staden som mental karta (Lynch, 1960). Inledningsvis beskrivs resultatet av den utförda analysen, därefter följer en validering i form av en sammanställning av det underlag som Gällivare kommun tagit fram under arbetet med Samhällsomvandlingen.

I 5.2 beskrivs de två analyserna av Gällivare resecentrum utför- ligt. Analyserna utfördes enligt analysmallarna Analysmall för