Materialet från de olika institutionerna analyserades både var för sig och tillsammans. Syftet med uppdelningen var att upptäcka om de förekom återkommande eller systematiska olikheter som even- tuellt kunde förklaras av skillnader mellan institutionerna i t ex storlek eller behandlingsmodell. Syftet med analysen var att beskriva relations- eller alliansfenomen som upplevdes på likartat sätt, d v s oavsett behandlingshem, och samtidigt tillvarata kon- textspecifika yttringar av fenomenen. Min bedömning var att det framförallt fanns gemensamma definitioner och upplevelser av fenomenet och dess förutsättningar. Vilka särskilda problem och förutsättningar som dominerade tycktes dock variera mellan insti- tutionerna. Eftersom detta inte är en jämförande studie av två insti- tutioner utan ett försök att representera de speciella förutsättningar som gäller för SiS-institutioner generellt, presenteras resultaten av studien utan avseende på vilka institutioner som bidragit med vilka observationer. I framställningen har således citat och vinjetter från olika institutioner blandats och sorterats med utgångspunkt från vilken specifik aspekt av alliansfenomenet som skall illustreras. På samma sätt och av samma skäl har jag inte särskiljt iakttagelser eller citat med avseende på olika professionella kategorier, t ex avdelningsföreståndare eller behandlingsassistenter.
Analysen av ärendena har skett i flera steg. Dels har varje ärende analyserats som en särskild enhet, d v s allt material om samma elev har samlats och utgjort en analysenhet. Dels har hela undersökningsmaterialet delats upp efter datakällan i intervjumate- rialet, d v s med personal för sig, elever för sig o s v. Det sist- nämnda förfaringssättet blev det som sedan kom att utgöra basen för, och strukturen i, resultatredovisningen.
Analysen av data har pendlat mellan att strukturera data till kategorier och begrepp och att pröva dessa kategorier och begrepp mot empiri, för att skapa nya eller mer nyanserade kategorier och begrepp. Många gånger har idéer om processer och begrepp dykt upp på ett tidigt stadium i databearbetningen men har sedan i den empiriska ”återprövningen” inte visat sig tydligt nog och därför lagts åt sidan. En del av dessa begrepp har ännu senare i processen visat sig igen i data och därför återtagits och inkluderats i resulta- ten. Andra tidiga begrepp har inte senare stått att finna i data, vilket
för det mesta har lett till att de förkastats. Men i vissa fall har de ändå visat sig bli användbara i ett senare skede, som ”stöd” för tolkningen av data på högre abstraktionsnivåer, d v s i teoretise- randet om den bild data givit.
Intervjumaterialet
Databearbetningen har skett med utgångspunkt i deltagarnas egna, på olika sätt förmedlade, upplevelser. Utifrån detta har det varit nödvändigt att särskilja data som handlar om hur man skulle vilja göra och hur man faktiskt gör. Denna distinktion har dock inte all- tid varit enkel.
Intervjuerna med behandlarna kom ofta att präglas av pendlingar i beskrivningarna, mellan hur man skulle vilja vara och agera som behandlare, vad man uppfattar och tror att man gör, hur man fak- tiskt är och hur man borde vara, t ex med hänsyn till institutionens behandlingsideologi. Det var inte alltid tydligt för vare sig inter- vjuaren eller intervjupersonen vad intervjupersonen egentligen förmedlade. Var en beskrivning ett uttryck för ett önsketänkande eller var det faktiskt så man gjorde? Eller var det så man trodde att man gjorde? Oftast tydliggjordes detta i intervjupersonens egna exempel på hur man faktiskt agerat i en viss situation. Beskriv- ningarna präglades i olika grad av intervjupersonernas öppenhet, medvetenhet och kunskap.
Med öppenhet menar jag huruvida behandlaren vågade tala öppet om sina tillkortakommanden och känslor i relationerna till eleverna. Medvetenhet handlar om hur medveten man är om hur man faktiskt gör i behandlingen. Kunskapen reflekteras i hur väl integrerad, hos den enskilde behandlaren, behandlingsmodellen är i det praktiska utförandet.
De olika beskrivningarna verkade präglas av en vilja att både förmedla en god bild av sig själv som behandlare och förmedla svårigheterna att faktiskt vara denna goda behandlare. Många be- handlare, upplevde jag, var rädda att berätta för mig om sina svå- righeter och känslor i arbetet. Det har jag tolkat som delvis beroen- de på att deras erfarenheter att tala om känslomässiga svårigheter i arbetet tycktes vara begränsade. En annan svårighet som avspeglar sig i materialet är att många behandlare inte tycks ha reflekterat särskilt mycket över vad de faktiskt gör i behandlingen. Många
beskriver i intervjun till en början en officiell behandlingsbeskriv- ning, men när de skall exemplifiera detta praktiskt blir det många gånger svårt för dem. Detta påverkar naturligtvis den osäkerhet och otydlighet som ibland fanns i beskrivningarna.
I analysen av personalens intervjuer har jag delat upp materi- alet i hur man säger att man gör i behandlingsarbetet, oavsett var- för man säger det, och vad man beskriver som svårigheter i det, som många gånger leder till att man gör på ett annat sätt, även om man inte erkänner eller ens märker avvikelsen.
Elevintervjuerna redovisas i resultatavsnittet oberoende av vilken intervju i ordningen med samma elev som det är. Generellt kan man säga att elevernas beskrivningar har präglats av mer öp- penhet och nyansering från elevens sida vid senare intervjuer. Iakt- tagelser som har använts i resultatredovisningen har varit ofta fö- rekommande tendenser i beskrivningar och upplevelser av de flesta eleverna, d v s jag har inte använt enstaka udda beskrivningar. Tämligen ofta har bearbetningen komplicerats av den tveksamma trovärdigheten i elevernas berättelser. Eleverna beskrev och ut- tryckte ibland mycket motsägelsefulla upplevelser och åsikter utan att bli konfronterade med detta under intervjun. Så småningom, i ljuset av andra iakttagelser, blev det tydligt att just denna motsä- gelsefullhet var en central dimension i elevernas relaterande till personalen. Denna kunskap blev därmed viktigare, och ”sann” på en högre nivå, än vad som var ”sant” i den ursprungliga berättel- sen.
Intervjuerna med socialsekreterare och föräldrar, om än få till antalet, har bidragit med nya perspektiv under hela arbetet i studi- en. Men framför allt har dessa intervjuer analyserats, senare i bear- betningsprocessen, i ett starkt fokuserat perspektiv, nämligen med fokus på sådana processer som verkar vara av signifikant betydelse för behandlingsalliansen.